Statsvetare tycker sig veta bättre än centerbloggarna

Centerpartiets partiledarprocess fortsätter att puttra på. Det börjar utkristalliseras vilken typ av Centerpartist som stöder vilken kandidat. Det verkar också som att krafter utanför Centerpartiet av en eller annan anledning bidrar i debatten. Inte minst våra politiska motståndare har haft en och annan åsikt i frågan. Möjligen av lätt insedda skäl.

Igår skrevs en ganska märklig artikel på DN Debatt där två statsvetare förkastar de två kanske tyngsta politiska journalisterna i landets analys om partiledarkandidaternas politiska inriktning. (KG Bergström och Mats Knutsson.)

Artikeln inleder också med att avfärda Centerbloggarnas önskan på en ny partiledares egenskaper med att vi håller oss med "en religiös tro" på partiledarens betydelse och båda debattörerna hänvisar till icke-definierad "forskning". Joråsatt... om man jämför t ex Lennart Daléus och Maud Olofsson kanske man ändå kan skönja en viss betydelse av kommunikativ förmåga?

En av det politiska bloggandets stora förtjänster är att man kan följa politiker över en längre tid och opportunt kappvändande kan avslöjas på sekunden. Både Annie Johansson och Anders W Jonsson har bloggat i flera år och har över tusen blogginlägg i vilka man ger raka besked om en stor mängd skarpa politiska frågor.

Att de båda förståsigpåarna inte anser sig kunna dra några slutsatser om Jonssons politiska kompass, trots att denne nästan dagligen redogör för viktiga politiska ställningstaganden, säger väl kanske mer om de förra än om Anders W Jonsson.

---

Hur ser det då ut i stödet för de tre kandidaterna?

Anders W Jonsson har ännu så länge, möjligen som tippat, inte fått någon riktig fart i sin kampanj. Han har dock stort stöd från många centerpartister i hela landet.

Anna-Karin Hatt har redogjort för, om inte sin politik, så i alla fall vilken temperatur och färg den ska ha. Detta gillas av bland andra förra infrastrukturministern Åsa Torstensson och Kristina Jonäng (som hade ansvaret för Centerpartiets strategi inför förra valet).

Även den friska fläkten Lars-Håkan Halldin har uttryckt sitt stöd för Hatt och flera föredetta riksdagsledamöter och befattningshavare finns med på listan om drygt 70 personer som gör detsamma.

Annie Johansson verkar dock fortsatt ha oslagbart störst stöd. Den Facebookgrupp som Mari-Louise Wernersson och Staffan Danielsson startat till stöd för Annie har i skrivande stund 725 anhängare och växer hela tiden.

---

Update: Lokalpolitiker från Västmanland, bland andra Mikael Jonsson, skriver i VLT varför de vill se Annie som partiledare.

Långsiktig hållbarhet kräver fasta principer

Nima Sanandaji och Anders Ydstedt skriver idag på SvD Brännpunkt om den amerikanska skuldkrisen och förklarar varför den amerikanska quick fixpolitiken har misslyckats.

Genom ett skjuta in pengar i den amerikanska ekonomin ville Obama sätta fart på hjulen, enligt Keynesiansk modell. Problemet är, som Sanandaji/Ydstedt skriver:

"...att forskning och erfarenhet visar att denna politik inte fungerar. Stimulansåtgärder är kostsamma, tränger undan privata investeringar och håller ineffektiva verksamheter under armarna; samtidigt som de i praktiken inte alltid lever upp till politikernas förväntningar."

Staten har inga egna pengar. Alla "stimulansåtgärder" bekostas av landets folk och företag med resurser man undandrar dem. Varje krav på statliga tillskott måste ställas med kunskapen om att privata initiativ samtidigt måste stryka på foten.

Om man tänker efter, vad förefaller mest långsiktigt hållbart? Att människor decentraliserat investerar sina egenhändigt skapade resurser i projekt de tror på, eller att staten centralistiskt gör det enligt vad som för tillfället är politiskt opportunt?

Det finns bara ett sätt att skapa långsiktigt hållbara ekonomiska system och det är att se till att förutsättningarna för människor att skapa värde är så goda som möjligt.

”Svaret på vold er enda mer demokrati, enda mer åpenhet, men aldri naivitet”

Det är svårt att skriva något som betyder något och som samtidigt inte känns helt banalt, med anledning av de fruktansvärda händelserna i Norge.

Mycket klokt har sagts kring detta, men jag tror att Markus Uvell uttrycker det bäst på Newsmill: "Sanningen är att fruktansvärda saker kommer att fortsätta hända då och då..."

Inget öppet samhälle kan bygga bort alla risker. Fria människor är fria att tänka även destruktiva tankar. Tydligen har den svenska justitieministern, Beatrice Ask, sagt att det nu är läge att överväga mer övervakning på nätet. Mycket sorgligt och en flat kapitulation inför det fria samhällets motståndare.

Lärdomen kanske istället borde vara att en kompetent, effektiv och lokalt belägen poliskår hade kunnat ingripa snabbare och kanske inte hindrat tragedin, men minskat dess omfattning betydligt.

Pinsamt och ledsamt är också Sverigedemokraternas skamlösa försök att plocka billiga poäng på katastrofen. Den enda trösten är väl att deras neddragna brallor skapar avsmak för en och annan potentiell sympatisör.

Lika usla som SD är, lika stor visar sig Jens Stoltenberg. "Vedergällning genom mer demokrati" platsar bland de bevingade ord som uttalats av historiens största politiska ledare.

Tre starka kandidater

Så var de presenterade, de tre kandidaterna till att axla Maud Olofssons mantel, och nyligen presenterades de ordentligt i radions Studio Ett. Den stora frågan verkar alltsomoftast vara hur Centerpartiet ska få större genomslag för sina idéer i regeringssamarbetet.

Som i så många andra sammanhang kan man härvidlag luta sig mot ett Churchillcitat. Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men något i den här stilen var det: "När man ger sig in i en förhandling ska man vara väldigt vänlig, men man ska bära på en stor påk."

För att vi ska få igenom mer av Centerpolitiken finns bara ett svar: bli starkare. Bara med fler väljare i ryggen, fler mandat och en situation där andra partier är beroende av oss, kommer vi att lyckas bättre. Ingen kommer att ge oss inflytande för att vara bussig. Den som ska leda Centerpartiet måste mot bakgrund av det har en egenskap framför andra, förmågan att övertyga väljare!

---
Läs även kandidaternas egna presentationer: Annie, Anna-Karin och Anders (som för övrigt heter Jonsson och bor i Hedesunda, inte Hedemora, ping @ekot)

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen.

Hans Forsberg, Mikael Persson, Mikael Andersson, Prärietankar, Hanna Wagenius, Stefan Mårtensson, Anders Edwardsson, Fredrick Federley, Mattias Larsson, Kent Persson, Den hälsosamme ekonomisten, Thomas Böhlmark, Rickard Nordin och Staffan Danielsson.

Bevisad förmåga att vinna val

Igår förklarade ett antal Centerpartistiska lokalpolitiker i Aftonbladet att de helst vill se Annie Johansson som partiledare för Centern. Idag kommer en ny kärleksdusch på DN Debatt av några av våra allra tyngsta företrädare från hela landet, Skåne till Haparanda.

Den kanske allra viktigaste undertecknaren är Mari-Louise Wernersson, ordförande i Centerpartiets kommunala sektion och hemmahörande i Halland. Hon har också erfarenhet av att arbeta tillsammans med Annie Johansson i eftervalsanalysen, ett arbete som den senare ledde.

Artikelförfattarna fastslår Centerpartiets oerhört viktiga uppgift i återknyta till sitt tidiga arv och kämpa för frihet. Mot Socialism och mot statscentralism. Så här skriver de:

"Den frihetliga vägen är oåterkallelig för Centerpartiet. Den fyller ett tomrum i den svenska debatten och återknyter starkt till partiets rötter, där landsbygdens folk vände sig mot överheten och övertron på statliga lösningar."

Vackert! :-)

Lika viktigt är att Annie Johansson faktiskt har en bevisad förmåga att vinna val. 2006 kryssade hon sig in i riksdagen och 2010 gick hon off the charts med nästan 5000 kryss! (nästan 30% av centerväljarna i valkretsen)

---
Läs även Per Ankersjö, Magnus Andersson och Staffan Danielsson som även startat en facebookgrupp till stöd för Annie Johansson.

Mycket välskött process så här långt i Centerpartiets partiledarval

Idag bjuder valberedningens ordförande Stefan Tornberg in till presskonferens i morgon torsdag där de tre kandidater som har tackat ja ska presenteras. Mycket spännande! Han efterlyser också en fortsatt öppen och positiv process där vi hellre talar för vår kandidat än emot de andra.

Nu vet vi ju inte säkert vilka namn som kommer att presenteras ännu, men härom dagen gick några lokalpolitiker ut och uttryckte stöd för Anna-Karin Hatt och idag är det en annan grupp lokalpolitiker som skriver att Annie Johansson är bäst lämpad som Centerledare. Alla som på något sätt är intresserade av svensk politik och Centerpartiets framtid gör klokt i att läsa de båda artiklarna.

Den tredje kandidaten som nämns ofta i partiledardiskussionerna är Anders W Jonsson, riksdagsledamot från Gävleborg. En mycket duglig politiker och en fantastisk person som inte ska räknas ut, även om det med tanke på alliansramverket antagligen kommer att kännas bättre med en ung kvinna mellan gubbarna. Något orättvist kan tyckas. Kön och ålder borde inte spela någon roll, men det gör det. Missa hursomhelst inte gårdagens DN Debatt av bl a Anders om vårdval i glesbygd.

Med detta kan vi konstatera att processen är i full gång och det är inte utan att man känner att detta ännu så länge fungerar ganska väl. Låt oss visa att man kan genomföra ett partiledarval utan att det blir så kletigt som det brukar! (ping @socialdemokraterna)

---

Läs även Magnus Andersson.

---
Update: Centerpartiets partiledarval väcker stor uppmärksamhet. Lite komiskt är det sedvanliga sossekraxet och antagligen är det väl någon slags besvikelse över förruttnelsen i den egna folkrörelsen som spökar. Vi ska nu visa hur det kan gå till - en öppen och snygg process utan övertramp och taskspel.

Den svenska politiska journalistikens okrönte konung, KG Bergström, kommenterar det hela i Expressen.

Läs även Christian Ottosson, Mina Moderata karameller, Thomas Böhlmark, Mikael Andersson och Albin Ring Broman.

Goda argument vs ...tja vadå?

Jakob Dalunde (MP) skriver idag intelligent om cannabisförbudet, med anledning av att regeringen ska satsa 50 fler miljoner på att jaga holkrökare.

Det skulle förvåna mig mycket om förbudsivrarna åstadkommer något svar på högre nivå än banala moralfloskler.

Förnyelsen handlar främst om människor

Vi centerpartister går onekligen en spännande tid till mötes, då ny partiledning ska väljas. Jag tänker inte fatta några starka beslut om personfrågor ännu på länge, utan tänker uppehålla mig vid nödvändigheten av fortsatt förnyelse och jag tror att vi också måste bredda perspektiven kring hur vi ser på förnyelsen.

För det första handlar det inte bara om den framtida ledarens egna ideologiska övertygelser. Alla kandidater samma parti och delar samma liberala grundsyn. Dessutom representerar ju partiledaren ett parti där alla gröna liberaler ska känna sig välkomna. Han eller hon är bunden till partiprogram och stämmobeslut och måste rätta sig efter dem. De frihetsgrader som Maud Olofsson tog i samband med t ex energiöverenskommelsen tillhör ovanligheterna i Centerrörelsen, något som också blev tydligt i interndebatten som följde därav.

Det handlar också om hur organisationen ska byggas för att effektivt göra verklighet av Centerpartiets idéer. Lika viktig som en kontinuerlig ideologisk förnyelse är den organisatoriska förnyelsen. Utan effektiva verktyg blir det inget gjort och även om man brukar säga att man vinner val på sådant man ska göra och inte sådant man gjort, så behöver vi exempel på att det vi säger att vi ska göra faktiskt görs då och då.

För att någonting överhuvud taget ska vara möjligt att genomföra krävs människor som gör det. Centerpartiet har svårt att attrahera nya medlemmar och därmed tänkbara förtroendevalda. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk och vi måste ärligt talat säkra kvaliteten på alla kandidater och valarbetare, så att dessa på ett attraktivt sätt kan förmedla Centerpartiets politik.

Valutvärderingen gav vid handen att vi måste hitta nya mötesformer och metoder att slussa in folk i det politiska arbetet. Det finns idéer och initiativ runt om i hela landet kring detta. Den modell vi i Stureplanscentern arbetar efter är ett sätt, men kanske ännu viktigare är det arbete som CUF och Centerstudenter gör.

Hur den nya ledningen än kommer att se ut, måste den vara förmögen att främja en kultur och struktur som kan fånga upp och utveckla de krafter som vill engagera sig i Centerrörelsen. Det är kanske viktigare än allt annat.

En ineffektiv lösning på ett problem som inte finns

Karl Malmqvist benar ut begreppen kring det så kallade sjöfylleriet och gör samtidigt processen kort med Centerpartiets rättspolitiska talesperson, Johan Linander, som av oklara skäl hyllar den onödiga och frihetshotande "sjöfyllerilagen" i och med en artikel i DN som jag skrev om häromdagen.

Karl konstaterar att Linander verkar drivas av någon nykterhetsagenda. Jag tycker att det är enklare än så. Tydligen är det ett självändamål att polisen griper många, för något annat "problem" löser inte lagen.

Detta är ett sådant vedervärdigt exempel på hur en grundlös lag trummas fram av rent populistiska skäl. Lagen hotar inte bara i båtlivet och skärgårdsnäringarna utan har större konsekvenser: onödiga och missriktade lagar urholkar folkets förtroende för rättssystemet.

Om nu det är så viktigt att polisen griper många fritidsskeppare kan jag föreslå att man istället gör pulvermos olagligt, en vedervärdig produkt som göms i mången byssa.

Sjöfyllerilagen sågas av professor i sjörätt

"Petigt, futtigt, ynkligt och dumt så det trotsar all beskrivning. Lagändringen speglar politikers klåfingrighet på ett område de inte har någon kunskap om."

Så beskriver Hugo Tiberg, professor emeritus i sjörätt, den så kallade sjöfyllerilagen.

Nu väntar vi med spänning på den naturliga förlängningen av det tilltagande förmynderiet: promillegräns för vistelse på brygga och i sjönära stuga.

Gästkrönika för vännerna i Folkpartiet

Jag skriver en gästkrönika i Folkpartiets tidning, nu, som handlar om politiken och den svåra kosten att låta bli att lägga sig i allting.

Tillsammans med vännerna i Folkpartiet är vi i Centern den parlamentariska liberalismens företrädare. Därmed är det vår plikt att förvara friheten och ibland måste vi försvara den från politikers framfart med fler regleringar och större utgifter.

Almedalssummering

Hemma från Almedalsveckan kan man bara konstatera att det var lika fantastiskt som vanligt. Större än någonsin på alla ledder blir det viktigare att planera och prioritera, men jag har ärligt talat svårt att förstå mig på Almedalsdissarna. Menmen, man väljer själv. För min egen del ska det dock mycket till för att jag ska välja bort Almedalsveckan.

Ska man försöka sig på någon summering kan man konstatera att det politikertal som gjorde störst intryck på mig var Maud Olofssons. Det spelar naturligtvis in att jag är Centerpartist, men jag tror att de flesta kan hålla med om att Maud gjorde sitt starkaste almedalstal någonsin. Hela Centerpartiets dag höll hög kvalitet och de båda stora seminarier som arrangerades rönte stort intresse. Spekulationerna om nästa partiledare förde också blickarna till Annie Johansson vart hon vände sig i dalen. Något hon hanterade mycket väl.

Bland näringslivets alla aktiviteter var det främst ett seminarium som satte avtryck på mig och det var i ett ämne som jag engagerat mig i en hel del tidigare: miljörätt. Arlanda, LKAB och Gjuteriföreningen är exempel på talarna som alla bekräftade bilden av miljöbalken och dess tillämpning som fullständigt vansinnig. Det är ärligt talat svårt att se att några som helst industriella investeringar i större skala kan komma att ske i Sverige med rådande regelverk, riskerna, osäkerheten och kostnaderna är helt enkelt för stora. Läs mer om miljörätt här.

Minglen och kvällarnas möten med gamla och nya vänner är också en viktig del av Almedalen och ett särskilt tack vill jag rikta till den Socialdemokrat (av traditionalistisk sort) med vilken jag kom att ha en hetsig, men ärlig, debatt om vårdvalet med över ett glas vin ganska sent in på nattkröken. Jag tror att, nu ett par dygn senare när stridsdammet har lagt sig, vi båda kan känna att vi lärde oss en hel del av varandra...

Stort tack till alla för en fantastisk vecka! Vi ses nästa år.

Almedalen: Miljöpartiets dag

Miljöpartiet är först ut i årets almedalsvecka och de öppnar verkligen starkt! Med en välformulerad DN Debatt idag pekar de ut riktningen och utmanar "skolpartiet" framför andra, Folkpartiet.

Det är tydligt att Miljöpartiet gör en sväng in i borgerliga jaktmarker och utnyttjar de förutsättningar som nu ges av att inte tillhöra en rödgrön allians. En resa som kan bli strapatsrik, då de som står vid rodret inte direkt rör sig i sina hemmavatten. Åsa Romson är miljöpartist av den gamla stammen som antagligen inte har släppt tillväxtmotståndet och Gustav Fridolin har ett förflutet som syndikalist och argumenterar ofta långt ifrån vänster. Men det behöver nödvändigtvis inte stoppa dess framfart. De gör det mesta rätt och framförallt Gustav Fridolin är den kanske allra bästa politiska kommunikatören idag.

Den mer intellektuella delen av agendan har nog Miljöpartiet lyckats sätta idag, trots larmet från Aftonbladets sorgliga haveri kring Littorins sexchattande som riskerar att ställa allt annat i skuggan. Varför detta skulle vara intressant ur ett politiskt perspektiv är svårt att förstå, men Aftonbladet satsar väl på att få smutsen att stänka över på Reinfeldt och Borg. Något de svårligen kommer att lyckas med...

---

Intressant om Miljöpartiet är också att den före detta folkpartistiska profilen, Micke "Prinsen" Trolin nu outar sig som miljöpartist. Och att Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, uppmanar regeringen att närma sig Miljöpartiet för att söka majoritet i riksdagen.

Anständighetens gränser

Detta handlar inte om politik. Det är helt vanliga kriminella hot från personer med någon slags empatistörning. De kanske har haft en taskig barndom, kanske finns någon diagnos i bakgrunden. Vad vet jag? Jag bryr mig inte heller... I den mån hoten kan tas på allvar får man hoppas på att polisen gör sitt jobb.

---

Läs även Paulina Neuding, SvD's chefredaktör, Erik Laakso och HAX,