Avskaffa strejkrätten för kommunalanställda

Den första strejk jag minns var 1980 har jag för mig, och det var tunnelbanan som hade stoppats den gången. Något som i högsta grad berörde mig, eftersom jag bodde i söderförort och gick i skolan i stan.

Jag fick ta en buss åt ett annat håll och kliva på ett pendeltåg någon halvtimma senare. Det blev tidiga morgnar och sena eftermiddagar för en 11-åring, men det var lite spännande också.

Idag på väg till jobbet ser jag ett glatt gäng i solstolar iklädda band med texten "strejkvakt" och "kommunal". Antagligen behagligare än att jobba, men med tanke på resultatet från kommunals förra strejk och nu senast sjuksköterskestrejken kan man undra vad bussförarna nu egentligen hoppas på?

Strejken som institution bygger på en sedan länge obsolet syn på hur samhället och arbetsmarknaden fungerar. Man kan strejka hur mycket man vill, men man kan aldrig strejka sig till bättre villkor än vad produktivitetsökningarna skapar för tillväxtutrymme.

Detta är naturligtvis ingenting som LO-topparna informerar om. De bygger sin verksamhet på att föra sina medlemmar bakom ljuset. LO's makt och faktiskt existensberättigande vilar på felaktiga bevekelsegrunder (för att inte säga en ren lögn).

Busstrejken är meningslös på alla sätt. Den drabbar skoningslöst (och bara) tredje man. Hela samhället lider av kommunals orimliga syn på sin egen roll i världen.

Strejkrätten borde med detta vara kraftigt ifrågasatt!

Läs också Ingerö om att strejken är samhällsfarlig.

Update: Ingerö bloggar även idag om det hela och beklagar den svenska politikens akuta brist på en Thatcher! :-/

Opinionsbildning utåt eller inåt?

Ulrika skriver på stureplanscenterbloggen om efterdebatten kring FRA-frågan och stureplanscenterns framtid.

Många av stureplanscenterns medlemmar var också de bland de största kritikerna mot FRA-lagen och sanningen är att flera av oss antagligen kände en viss uppgivenhet inför det fortsatta arbetet, efter det att FRA-lagen klubbats igenom. (Tilläggen till trots.)

Inte desto mindre är den senaste tidens debatt ett lysande exempel på hur olika forum och informella institutioner där liberala frågor kan lyftas och diskuteras från olika synvinklar verkligen behövs. Stureplanscentern är ett sådant forum. Självkritiskt bör vi kanske fundera på hur det kan komma sig att vi inte hade just FRA-frågan som tema för något möte de senaste året...

Vi måste se framåt och jobba vidare med alla frågor som rör den personliga integriteten, liksom andra väsentliga liberala frågor, som exempelvis skatter, onödliga och orättvisa regler för företagare, rättspolitik, miljökapitalism och mycket annat...

Jag, och många med mig, anser dock att vi måste hitta något sätt att gå till botten med FRA-frågan för att kunna gå vidare.

För min egen del känner jag att jag måste få klarhet i vad som egentligen gäller i vårt parti när det gäller frågor om den personliga integriteten.

För att kunna driva ett effektivt politiskt arbete i vår avdelning, måste vi veta vad det är som gäller, för att vi ska kunna välja om vi ska rikta vårt opinionsbildningsarbete i frågan utåt eller inåt.

För opinionsbilda ska vi djävlar i mig göra.

Skymning för europas bloggar?

Särskilt med tanke på den senaste tidens debatt, landar det senaste genidraget från den socialdemokratiska rapportören i europaparlamentets kulturutskott, Marianne Mikko, obeskrivligt snett!

Förslaget går i stort sett ut på att bloggar ska registreras och avgiftsbeläggas.

Läser på Christofer Fjellners blogg att den goda Marianne innehar en journalistexamen från 1984 och - håll i er nu - från Sovjet! Kan det verkligen vara möjligt?

Förslaget är galet och skulle i vanliga fall gått mig förbi med ett litet leende, men i dessa tider kan man ju tyvärr inte räkna med att uppenbara galenskaper inte blir politik.

Var är esc-knappen?

Läs också HAX och Johan Ingerö om saken.

Hållning, synpunkter och centerupprop

Per Ankersjö påminner om stockholmscenterns hållning i FRA-frågan. Enligt stämmobeslut 2007 är vi emot och varje riksdagsledamot som röstade på ett annat sätt har en del att förklara för stämman nästa gång det beger sig.

Ankersjö efterlyser också synpunkter och lovar att dra dem i nästa distriksstyrelsemöte. Ett möte som tvivelsutan kommer att bli jäkligt långt.

Att det kokar i Centerpartiet är det väl ingen som har missat. Några framträdande centerbloggare har startat centeruppropet som ställer krav på extrastämma angående FRA-frågan för att en gång för alla fastställa vår hållning.

En mängd enskilda medlemmar har ställt sig bakom, liksom distriktsstyrelsen i Göteborg.

Helt klart är att detta är en så pass viktig fråga för så många centerpartister att riktiga svar kommer att krävas.

Bättre debatt, centerbryderier och ett nytt hopp

Efterdebatten börjar bli någorlunda sansad. Det är fler som reagerar på den enögda förföljelsen av två av de ledamöter som ju faktiskt gick längre än de allra flesta i sitt motstånd mot lagen.

Mattias $vensson är alltjämt besviken, men tonar delvis ner kritiken mot just Annie och Fredrick och påminner om att det finns fler och värre skurkar i detta.

Sanna Rayman (gammelmedias kanske mest idoga motståndare mot FRA-lagen redan tidigt) skriver långt och bra om saken på sin blogg.

Centerpartiet har med detta av förklarliga skäl hamnat i skottgluggen och det knotas en hel del bland medlemmarna. Inte minst i min avdelning, men jag har även hört det från andra. Bloggen Bent och Lazslo Varga uttrycker en del av det på sina bloggar. Under helgen har telefonen gått varm med samtal som i huvudsak kretsar kring temat "hur fan gör vi nu?".

Väldigt intressant är också att superhjältarna på Centrum för Rättvisa tänker dra regeringen inför domstol och på så vis få lagen prövad mot Europakonventionens skydd för den personliga integriteten.

De vanliga motståndarna

Det är ärligt talat svårt att tro att alla de hundratals kommentarer på Federleys blogg verkligen kommer från liberaler och besvikna väljare. Det blinda hat som tar sig uttryck i snack om nackskott och tillmälen som "äckliga jävla luder" känns verkligen igen, men inte från liberaler.

Däremot ser man det ofta från extremvänstern. En del av dem tillerkänner ju till och med Hatet som en användbar politisk metod, de stackars dårarna. Det är troligt att de använder det och sprider det så gott de kan just nu, för att tvåla till en politisk motståndare.

Och en del upprörda (med rätta) liberaler hakar på.

Visst kan man vara kritisk. Mycket kritisk. Man kan mycket väl välja att säga upp bekantskapen, ombe vederbörande att dra åt helvete och definitivt välja att rösta på någon som man tycker bättre företräder den egna hållningen.

Men när man ställer sig sida vid sida i hejarklacken med de som kräver förstatligande av privat egendom, förbud mot friskolor, förbud mot pornografi, ett avskaffande av det fria näringslivet, en mer restriktiv alkoholpolitik och "kamp mot drogliberalismen", ett fullt stöd för den kubanska revolutionen och det "Venezuelanska folkets motstånd", kanske det är dags att fundera lite på åt vilket håll man ändå ska rikta sitt liberala engagemang?

Lästips från glada hudik

Missa inte Marie Wickbergs ledare i Hudiksvalls Tidning angående FRA-lagen och den snedvridna efterdebatten...

Nä, fan. Jag hade fel...

Frustrerad över hatkampanjen mot två riksdagsledamöter som jag känner, högaktar och som jag är övertygad om gjorde så gott de kunde i kniptången mellan sina kollegor och sina väljare, vrider och vänder jag på det hela för att hitta möjligheter att moderera den sedan länge havererade debatten.

Stormen är oproportionerlig och orättvis. Det är dessutom djupt ineffektivt för de politiska strävanden som jag och de flesta som följer den här bloggen delar. Det finns en hel massa människor som bär tyngre skuld, som helt slipper kritik. Det finns nya dumma idéer att ta strid emot (PKU-registret nästa vecka, t ex).

Kanske det var rimligt att acceptera den dåliga lagen, om man i samband med detta tvingade fram rigorösa kontrollsystem, som kunde bidra till att blottlägga lagens allvarliga implikationer?

Kanske inte. Jag vet inte. Och rimligen inte merparten av alla de som vrålar "äckliga jävla luder" i kommentarsfälten heller.

Det hade nog varit bättre att, som någon klok kommentator föreslog, att fälla förslaget nu och samla kraft och bilda opinion mot lagen inför en eventuell come back i uppgörelse mellan FRA-lagens upphovsmän, Socialdemokraterna, och Moderaterna (och säkerligen kristdemokraterna).

Men det är skillnad att sitta här framför datorn och i lung och ro få fundera kring alla parametrar, utsövd och lite småskön efter helgens silltillbehör. En helt annan att under press och efter oändligt långa möten, förväntas hitta ett sätt att komma överens med en vägg av arga, irriterade och långt mer meriterade kollegor som alla tycker att lagen kanske inte är toppen, men i alla fall ingen big deal.

Dock ska hållas i minne att inte särskilt mycket opinionsbildningsarbete ägde rum under det år som skiljde det bordlagda beslutet och beslutet häromdagen. Det är något som jag och många andra motståndare till lagen får ta på oss. (Kritisera mig gärna för det, ni som är på hathumör.)

Det finns en ytterligare för mig utomordentligt allvarlig implikation kopplat till hela processen kring FRA-lagen.

De grundvalar som mitt och många andras engagemang i centerpartiet vilar på är skakade.

All dokumentation, all debatt, stämmohandlingar och det politiska samtalet ger vid handen ett parti som värnar frihet och integritet högre än något annat.

Partiets agerande i FRA-frågan motsäger allt det.

Jag kommer att söka svar på vad som egentligen gäller i vårt parti. Jag är i skrivande stund inte säker på hur det kommer att gå till, men det kommer att avgöra hur jag (och antagligen många andra nya medlemmar) kommer att se på ett fortsatt medlemskap.

Kritiken saknar helt proportioner

Fredrick Federley är utsatt för en veritabel hatkampanj och det är varken rimligt eller rättvist!

Så här kommenterar jag på hans blogg:

"Nån jävla måtta får det väl ändå för i helvete vara!!!

Jag är också besviken, men F och A gjorde fan vad dom kunde.

Det finns en politisk verklighet som vi kanske inte gillar, men som man måste förhålla sig till.

Att ställa sig vid sidan av den kanske stävjar stormen från dramadrottningar i kommentarsfälten, men det löser inte några problem.

Sedan tror jag i o f s att de flesta av alla hatattacker kommer från personer som inte gillade F innan, men som tar detta som ett skönt tillfälle att ösa lite skit över en politisk motståndare.

Det visar att man egentligen inte bryr sig så mycket om FRA-lagen, lika mycket som man gillar att hata.

FRA-lagen är skit och den ska avskaffas så snart det är möjligt, men så länge s+m har majoritet i riksdagen lär den finnas.

Vad F och A gjorde var att de så långt det var möjligt förse den förvisso vedervärdiga verksamheten med sådana kontrollsystem som kan ha kraft och kompetens att blottlägga systemets vedervärdighet inför utvärderingen 2011.

Någon som antagligen inte hänt om vi lyckats stoppa förslaget nu och att därmed m tvingas göra upp med s.

De kanske gjorde fel. Det kanske inte funkar. Men från mitt perspektiv är det SOLKLART att de försökte göra det bästa av en fruktansvärt svår situation.

Det är så jävla lätt att sitta hemma framför datorn och veta bäst. Jag känner inget annat än förakt mot alla dessa okunniga, insiktslösa drumlar som lägger all sin kraft och energi på att hata några som verkligen inte förtjänar det.

De som verkligen vill ha övervakningen kommer billigt undan. Dessa tillåts ägna sig åt sitt smutsiga värv i fred från kritik och smädelser medan kritikerna gör sig till deras nyttiga idioter och nu gör allt vad de kan för att knäcka övervakningens motståndare.

För att citera några här (fast åt andra hållet):

Dra åt helvete."

Bättre bevakning av ett dåligt system

FRA-lagen är en dålig lag.

Det finns ingenting som tyder på att den kommer att rädda några liv.

Det finns jäkligt stora risker för missbruk och ändamålsglidning.

Lagen innebär en orimlig integritetskränkning.

Men man måste kanske tänka på alternativen. Vad hade hänt om vi lyckats få till ett nej? Lagen hade sannolikt kommit tillbaka i en snarlik skepnad med ett blocköverskridande stöd...

En av de största invändningarna jag haft kring de förra "förbättringarna" var den s. k. kontrollstationen 2011. Jag har mer sett den som ett hot än en möjlighet.

Eftersom jag är ganska övertygad om att FRA-lagen inte kommer leda till att vi hittar några terrorister, finns det en överhängande risk att de (bland annat FRA själva) som liksom investerat tungt i tillkomsten av den här FRA-lagen och som satt sin prestige på spel för att få den till stånd, kommer att skruva till analysen så pass att systemet ändå kommer att hitta samband som verkar oroväckande (men som i själva verket inte alls är det).

Nu byggs i alla fall - tack vare tappra Fredrick och Annie - kontinuerliga kontrollsystem in som inte på något säkrar att det inte händer, men som i alla fall minskar risken.

Det är fortarande en dålig lag. Jag vill fortfarande inte ha den. Men eftersom (s) och (m) båda i grunden är för, så skulle vi förr eller senare få den i alla fall!

Och i en sådan uppgörelse hade vi knappast haft någon kontinuerlig bevakning av verksamheten. Vare sig genom den parlamentariska gruppen eller datainspektionen.

Jag inte om de ytterligare kontrollsystemen kommer att hjälpa, men jag väljer att hoppas det. När det är dags för kontrollstation 2011 finns det, med de nya kompleteringarna i alla fall en möjlighet att systemet utvärderas på ett hederligt sätt.

Detta kanske var det bästa vi kunde få under rådande förutsättningar.

FRA

Vilken märklig dag.

Tillståndsprövningen igen...

Miljöbalken är en konstig lag som i själva verket hindrar övergången till ett mer miljövänligt samhälle.

Bloggen Miljödebatt uppmärksammar ett debattinlägg i DI (ej på nätet) där två advokater lyfter fram exempel på där vindkraftetableringar hindras av den otroligt komplicerade och långsamma tillståndsprövningen.

Och det är inte bara vindkraftsutbyggnaden som drabbas, utan i princip alla verksamheter som vill införa nya och mer miljövänliga processer.

Detta är ohållbart och måste ändras så fort som möjligt.

FRA-lagen en fara för tillväxten

I dagens DN står att läsa om att några IT-företag kommer att agera på grund av en eventuell ökad signalspaning.

Google kommer inte att ställa några servrar i Sverige och Telia Sonera har redan flyttat dem till ett land som ABSOLUT inte tillåter en liknande övervakning som den som FRA-lagen innebär - Finland.

"- Hänsynen till kundernas integritet krävde det, även om flytten inte var optimal för oss ur nät- och tjänsteperspektiv, säger Telia Soneras bolagsjurist Patrik Hiselius."

Google's säkerhetschef, Peter Fleischer är ganska öppen med om vad han tycker om FRA-lagen och i vilken grad den hör hemma i en västerländsk demokrati:

"- Vi kan helt enkelt inte kompromettera våra användares integritet genom att ge svenska myndigheter tillgång till data som kanske inte ens har med svensk aktivitet att göra. Det här förslaget liknar något som hittats på av Saudiarabien och Kina. Sådant bör helt enkelt inte ha någon plats i en västerländsk demokrati. "

Den hotade banksekretessen KOMMER att leda till minskade investeringar i Sverige. Riskerna för potentiellt skadliga läckage av uppgifter kring transaktioner är för stora.

Vid stora upphandlingar (som t ex den som pågår nu om driften av Stockholms tunnelbana) är korruptionsincitamenten gigantiska. Jag litar på personalen som ska hantera systemen lika mycket som på alla andra, men de är människor. Människor kan hamna i trångmål, bli skydlig fel människor pengar och en massa annat. Finns det miljoner att tjäna på att med flit missbruka systemet kan det absolut kunna komma att hända. Med resultatet att vi får mindre infrastruktur (och annat) för skattepengarna. Sämre infrastruktur och högre skatter än nödvändigt påverkar naturligtvis näringslivet och tillväxten negativt.

Det urholkade meddelarskyddet hämmar också samhällets viktigaste kontrollsystem för att upptäcka och beivra korruption. Marknadsekonomin vilar på en grund av stabila och rättsäkra institutioner. Genom att skapa ett system som ökar riskerna för dessa, påverkas också förutsättningarna för effektiva marknader negativt.

Det finns heller inget exempel i historien på att det skulle vara ekonomiskt gynnsamt att föra mer makt till staten relativt människorna, vilket FRA-lagen i praktiken gör.

Tvärtom finns det massivt stöd för att ekonomier där människor är friast, också är de som har bäst tillväxt. (läs t ex detta av Johan Norberg )

______________

En allmän reflektion som flera gjort före mig är hur pass denna debatt verkligen sätter bloggarna i en helt ny position på den politiska arenan. Bloggarna påverkar definitivt agendan. Kanske kanske kanske kan de även föra så mycket ljus på skadliga riksdagsbeslut att de stoppas.

"I döda politiska karriärers sällskap"

Läser hos Bloggen Bent att Dyslesbisk och $vensson har tolkat och textsatt en filmsnutt som manifesterar liberala drömmar inför nästa veckas utomordentligt allvarliga politiska dramatik.




___________________________


Henrik Sjöholm, Drottningsylt, Dexion, Magnus Andersson, Erik Laakso, Opassande, W för Wabbit, Dexion igen, Det Progressiva USA, Hultins tankegång, fristedt.org, Peter Karlberg, Enligt Min Humla, Peter J Olsson, Bloggtidningen, Trottens Betraktelser, Bloggen Bent, Gabrielles blogg, Maria Ferm, Björn Wadström - ettan, fristedt.org igen, Eva-Lenas blogg, Hanna Wagenius, Drottningsylt igen, Dexion #3, Magnus Andersson igen, Erik Laakso igen, Opassande igen, W för Wabbit igen, Dexion #4, Det Progressiva USA igen, Hultins tankegång igen, fristedt.org #3, Peter Karlberg igen, Enligt Min Humla igen, Peter J Olsson igen, Bloggtidningen igen, Trottens Betraktelser igen, Bloggen Bent igen, Gabrielles blogg igen, Maria Ferm igen, Björn Wadström - ettan igen, fristedt.org #4, Eva-Lenas blogg igen, Hanna Wagenius igen, Lennart Regebro, Johan Ingerö, Johan Ingerö igen, Johan Ingerö #3, Johan Ingerö #4, Klocklös i Tiden - Freudianska fel…, Vem i helvete … ?!, Bloggen Bent #3, Hultins tankegång #3, Beta Alfa, Alter Ego Resonerar, Kulturbloggen, Johan Ingerö #5, Tomas sida, Basic personligt, Röd Libertarian, Med fingrarna i ekorrhjulet, Bloggen Bent #4, Stationsvakt, Alter Ego Resonerar igen, Dexion #5, Enligt Min Humla #3, Hultins tankegång #4, Perskull’s tankar om världen, Alter Ego Resonerar #3, Opassande #3, ArvebroMörck, Lennart Regebro igen, deep.edition, Attila, Bloggtidningen #3, Dumheterna, Besserwissings blogg, Federley, Herr Klokboks Kollektion, Peace, Love and Capitalism, WitchBitch, Basic personligt igen, Erik Laakso #3, Sanna Rayman, Tomas sida igen, Mothugg, Mina Moderata Karameller, Radikalen, Lakes lakonismer, Opassande #4, Erik Laakso #4, Caught in the act, Lakes lakonismer igen, Biology & Politics, Trottens Betraktelser #3, Bloggtidningen #4, Ryggraden, Lakes lakonismer #3, Loci.se, Tommy K Johansson, Björn Wadström - ettan #3, Basic personligt #3, Hax, Hax igen, Hax #3, Kulturbloggen igen, Mina Moderata Karameller igen, udd.be, Hanna Wagenius #3, Syrrans Granne, Beta Alfa igen, Hultins tankegång #5, Drottningsylt #3, Bloggen Bent #5, Stockholm enligt Ankersjö, Framtidstanken, Se till vänster, där går en arab, Bloggen Bent #6, Hax #4, Magnus Andersson #3, WitchBitch igen, Erik Laakso #5, Federley igen, Isobels text och verkstad, Sagor från livbåten, Gabrielles blogg #3, Hax #5, Hax #6, Tomas sida #3, the real mymlan, Enligt Min Humla #4, Hax #7, Björn Wadström - ettan #4, Trottens Betraktelser #4, Mothugg igen, Christian Engström (pp), Jonas Morian PromeMorian, Expressenbloggen, andra sidan, Björn Wadström - on all sides, Med fingrarna i ekorrhjulet igen, Svensson, Björn Wadström - ettan #5, Johan Ronström, Lennart Regebro #3, Drottningsylt #4, Röd Libertarian igen, Brygubben, Risajklern, Wilhelm Raab, Joakim Hörsing, djävulskattungen, Psykbryt, Johan Ingerö #6, Bloggvärldsbloggen, Dyslesbisk, Erik Laakso #6, Tomas sida #4, WitchBitch #3

Svensk säkerhet måste kunna värnas även med bibehållen brevhemlighet

Traditionella media börjar vakna till liv i FRA-frågan. I morse kunde man på radion höra att de liberala ungdomsförbunden är emot, med ett pratminus från Magnus Andersson.

Sanna Rayman tar frågan på högsta allvar och skriver i SvD om hökars och pacifisters självbedrägeri, när de lutar sig mot sina standardlösningar i alla lägen.

"Båda går inte sällan på sina ståndpunkters autopilot och glömmer att göra avvägningarna. Pacifistens hårdnackade motstånd mot krig – oavsett situation – är lika naivt och omänskligt som hökens ständiga krav på att vi ska ”ta ansvar” för allt hemskt som skulle kunna hända – om det så kostar oss just det som denne hök vill värna: det öppna samhället."

Från något håll motiveras den utökade övervakningen med hänvisning till svensk trupp i utlandets säkerhet. Ett lovvärt syfte förvisso, men för det första är det inte alls säkert att den utökade övervakningen i någon högre grad kan bidra till ökad säkerhet. För det andra så innebär den utökade övervakningen - även OM den skulle öka säkerheten för svensk trupp - så kan det inte motivera en så allvarlig inskränkninga av de demokratiska fri- och rättigheterna.

Att vara emot FRA-lagen är inte att vara emot vare sig internationella militära interventioner, eller deltagande av svensk trupp i dem.

______________

Oscar Swartz, Janne Pettersson, Anna Troberg, Stationsvakt, Erik Laakso, Farmor Gun, WitchBitch, Mina Moderata Karameller, Som jag bäddar, Joakim Hörsing, dyslesbisk, brygubben, Kamferdroppar, projO, projO igen, Motpol, Röd Libertarian, Svensson, Drottningsylt, andra sidan, Skalleper, Björn Wadström, Peace Love and Capitalism, Christian Engström, Trottens betraktelser, Enligt min Humla, Anders Mildner, Henrik Alexandersson, HAX igen, Johan Ronström, Humblebee, The Real Mymlan, Isobel text och verkstad, Onsdag, Se till vänster där går en arab, Bloggen Bent, Magnus Andersson, Kost och hälsa, Pophöger, Nihao Kenny, Endemoniada, Esbati, Erik Hultin, Hanna Wagenius, Per Hellqvist, Tommy K Johansson, Caught in the Act, Loci.se, Biology and Politics, några av alla inlägg från det senaste dygnet.

(copat från opassande)

Medlemsinitiativ och mandat

Bloggen Bent-Björn gör oss centerpartister uppmärksamma på möjligheten "medlemsinitiativ".

Det är en kommunikativ funktion som når rakt in i riksdagsgruppen och kanske kan vara ett lämpligt tillvägagångssätt för att uttrycka ståndpunkter kring t ex övervakningsfrågor.

Vänligen lägg märke till att man måste vara medlem i Centerpartiet för att få lämna "medlemsinitiativ". Och spamma inte. Det ska vara ärliga och äkta åsikter och konstruktiva idéer. Tänker försöka plita ihop ett eget medlemsinitiativ under morgondagen.

Läser också på samma blogg om andra än Fredrick och Annie. Intressant är t ex Bloggen Bents funderingar på huruvida Solveig Ternström är medveten om vad hennes distrikt egentligen har för hållning i FRA-frågan?

Kanske läge att informera...

Åh, tack för att ni inte vänder mig i ströbröd och steker mig i smör...

Jag har utomordentligt stort förtroende för FRA. Har en del erfarenhet av samverkan med dem från min tid i det militära och jag upplevde dem oftast som mycket proffsiga och kunniga.

Men det motiverar ju inte att de plötsligt förses med befogenheter som så kraftigt kringskär andra väsentliga värden i samhället!

På deras webbplats står det att läsa att deras planerade bevakning av människors tele- och datatrafik liksom är som att fiska.

De beskriver verksamheten som att de lägger ut krokar och drar upp det som nappar. "De allra flesta är otillåten fångst" och ska dock kastas tillbaka utan att registreras.

Ska man vara tacksam över det!?

Med samma logik kunde man lika gärna motivera att en hemlig polis ska få stoppa människor på gatan för att kontrollera deras "papper". "De allra flesta är otillåten fångst" (de är inte terrorister eller grova internationella organiserade brottslingar) och därför har myndigheten den ofantliga godheten att låta dem gå, utan att registrera dem.

Eller varför inte spontana besök i slumpvis utvalada hem för att undersöka att ingen subversiv verksamhet pågår. "De allra flesta är otillåten fångst" och efter att StaPo gått igenom bokhyllorna, skivsamlingen och kryddskåpet lämnas den rannsakade familjen med ett leende och en önskan om ett snart återseende.

Människor är inte fiskar. Det spelar ingen roll att vi kastas tillbaka. Vi ska inte dras upp över huvudtaget.

____________

Anna Troberg, Basic Personligt, Erik Laakso, Caught in the act, Caught igen Mina moderata karameller, Cattis blogg, Attilla, Peace Love and Capitalism, Farmor Gun, Alter Ego, Henrik Alexandersson, Anders Wallner, Mia is a geek, Den Liberala Misantropen, Trottens Betraktelser, WitchBitch, Gubben vid Rämen, Enligt min Humla, Stationsvakt, Tantrablog, Törnebohms, ProjO, Kristina af Knusselbo, Cattis blogg, Magnus Andersson, Cynism, Peter Karlberg, Bloggen Bent, Erik Hultin, Lakes Lakonismer, Sagor från Livbåten, Frihet fildelning och feminism, Syrrans granne, Eva-Lena Jansson, Federley, Kulturbloggen, Jonas på Bloggtidningen och Magnus och Nikke

Mellan en klippa och ett hårt ställe

Min goda vän Fredrick Federley skriver på bloggen om de våndor han går igenom inför voteringen i FRA-frågan.

Han slits mellan två krafter och hur han än gör kommer han att få skit.

Ingenting man avundas honom. Att som dessa tomtar i kommentarsfälten hålla på med oförskämdheter och rena trakasserier gör knappast livet lättare.

Det råder antagligen inga tvivel om var jag står i själva frågan. Jag är på distriktets (och partiets) linje.

Men hur Fredrick än väljer att göra, så står jag bakom honom.

(Läs också Annie och Magnus.)

Upphovsrättskommission med sikte på framtiden

Centerpartiet och Annie Johansson angriper upphovsrättsfrågan från rätt håll.

"– Vi tycker att upphovsrätten förtjänar ett ännu bredare grepp och mer långsiktigt perspektiv. I dag är upphovsrätten framförallt utmanad av den tekniska utvecklingen, och det krävs att vi tar tag i frågorna innan lagstiftningen är föråldrad, därför ser vi behovet av en djupare analys. "

För att en vettig politik ska komma till stånd så krävs ju att vi börjar med att ställa frågan om hur vi vill ha det, givet den verklighet vi lever i idag och förhoppningsvis ett par år framöver!

Inom det mesta framstår dagens politik som passiv. Man reagerar motvilligt och surmulet på misshagliga förändringar och låter teknikutvecklingen släpa lagstiftningen in i framtiden med rumpan före.

Särintressen och märkliga moralistiska hänsyn tillåts punktera många försök till förnyelse, men då och då träder nya krafter fram som en frisk fläkt och faktiskt gör någonting som kan föra politiken framåt.

Annie är definitivt en sådan! :-)

Ett oväntat uppsving för frimärksförsäljningen månne?

Erik Laakso föreslår att vi ska börja tjacka frimärken. Bra idé. (Dessutom så står ju Posten inför stora och välbehövliga förändrindringar, i och med samgåendet med Danska posten, så det kanske kan bli någon ordning även på det torpet.)

Det påminner om brevhemligheten...

Anledningen till att vi har brevhemligheten är ju inte att det skulle vara för jobbigt för säkerhetstjänsten att läsa alla brev.

Att det nu finns teknik för att spåra komplexa samband i människors e-post (+ sms, fax och telefoni) kan inte heller vara anledning att det ska börja göras.

Det är ju inte otänkbart att även terrorister, internationella kriminella ligor och andra med besudlade mjölpåsar också lyder Eriks råd och börjar tjacka frimärken.

Vad ska man göra då?

Svenskarnas integritet borde vara dyrare...

”Det är således fråga om en massiv telefonavlyssning och förslaget innebär en kränkning av enskilds integritet som vida överstiger den kränkning som förslaget om buggning och preventiva tvångsmedel sammantaget innebär.”

Orden är inte mina. Inte heller är det någon från den frihetliga vänstern som sagt det, ingen piratpartist, ingen frihetsfrontare, ingen liberal debattör eller bloggare.

SÄPO säger det i sitt remissvar!

I dagens Expressen handlar ledaren om FRA-lagen. I den vädjas till fyra riksdagsledamöter att vara tappra och rösta nej den 17:e.

SÄPO-citatet står inte ensamt. I kommentarerna till expressenledaren återfinns fler starka varningar från tunga remissinstanser:

Advokatsamfundet:

"Det framstår som ett märkligt resonemang att den omständigheten att viss verksamhet som på grund av begränsningar i regeringsformens rättighetsskydd, tas till intäkt för att intrång skall få göras på områden som omfattas av det nämnda skyddet, utan en närmare analys i dessa avseenden. Samfundet avstyrker mot den bakgrunden förslaget att tillåta avlyssning." av signaler i tråd.

Riksåklagaren:

"Förslaget uppvisar flera allvarliga brister och kan därför inte ligga till grund för lagstiftning."

Lagrådet:

"Lagrådet anmärker att intrånget sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken, och inte först när ett visst meddelande avskils för analys. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling."

Justitiedepartementet:

"Förslaget innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. /--/ Det är [också] helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen befogenheter att fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer."

Registernämnden:

"En så enormt kraftig utvidgning av telefonavlyssningen och avlyssningen av andra kommunikationer i kabel kan inte genomföras över huvud taget."

Rikspolisstyrelsen:

"Förslaget tyder på en skrämmande brist på förståelse för de krav i fråga om skydd för personlig integritet som följer av regeringsformen och Europakonventionen."

Det är en högst väsentlig del som saknas i den här debatten. Varför är det så in i helskotta viktigt att göra detta? Vad kommer vårt land tjäna på det? Vad kommer medborgarna tjäna på det?

Vad är det egentligen vi köper till priset av det minskade integritetsskyddet?

FRA-förslaget MÅSTE stoppas

Det finns tonvis med argumentation emot, men jag har inte sett någon övertygande sådan för varför den utökade FRA-övervakningen kommer att lösa några problem.

Det finns ingenting som tyder på att den förvisso imponerande tekniken - att kunna spåra komplexa semantiska samband ur ett massivt informationsunderlag - faktiskt gör vår tillvaro säkrare.

Vetskapen att tele- och datatrafiken övervakas gör kanske illdådares värv svårare, men långt ifrån omöjligt. Det räcker faktiskt att man vid ett tillfälle skapar en stor mängd stokastiskt genererade engångskrypton, varav båda parter har varsitt exemplar, så har dessa potentiella terrorister eller andra brottslingar ett kodsystem som inte går att knäcka, ens av den nya fina amerikanska programvaran som FRA nu vill implementera.

Riskerna för missbruk är däremot ohanterbart stora.

Om ett par år kanske någon påminner sig den stora debatt som var kring "FRA-frågan" 2008. Kanske det skapas ett politisk tryck på något slags utvärdering av implementationens resultat.

Antagligen kommer man ju inte ha hittat några allvarliga terrorplaner. Politiskt kommer det att kunna leda till en av två saker: Antingen konstaterar man att övervakningssystemet faktiskt inte var något vidare effektivt system och att man skrotar det i samman med höstbudgeten, eller så är man ändå fast i övertygelsen att systemet liksom måste fungera och att det är vår användning av det som är för mesig.

Det finns en stor risk att man man då skruvar till analysen så pass att man faktiskt hittar oroväckande samband ur sådant som egentligen inte är det.

Det har hänt många gånger förr i historien och kommer att hända igen. Läs t ex Jan Guillou's bok Häxornas försvarare, där han tar upp flera moderna exempel på samma typ av mänskliga beteende som rådde vid häxprocesserna.

När vi ändå är inne på Guillou... I Fiendens Fiende komprometteras Hamilton genom att den sovjetiska spionchefen i Stockholm ställer sig bredvid honom vid fruktståndet på östermalmstorg och ställer några frågor om äpplen, som Hamilton artigt svarar på.

Den äppelkonversationen tolkades av SÄPO som ett kodat informationsutbyte och på samma sätt riskerar vi att hamna i en sitation där FRA-personalen verkligen vill bevisa systemets existensberättigande, genom att leta extra noggrant efter konversationer som med god vilja kan tolkas som konspirationsplaner.

Med tanke på hur rättssäkerheten åsidosatts i "Kriget mot terrorismen", finns det i högsta grad anledning att misstänka att misstag i systemets hantering kan få digra konsekvenser.

Med en sådan utveckling (som jag verkligen ser som en klar och påtaglig risk), kan vi komma till en situation där helt vanliga äppelintresserade, star warsnördar eller biodlingsentusiaster, som delar sitt intresse över nätet med någon utanför rikets gränser, plötsligt befinner sig på ett flygplansgolv iklädd vuxenblöja och på väg långt ifrån där någon kan höra dig skrika.

Det är, mina vänner, jävligt illa.

Läs bloggen Lakes Lakonismer om vilka centerpartister som är emot.

Läs även Henrik Sjöholms viktiga och väl grundande argumentation om varför han är det.

La macchina Italiana e molto bella!

På tal om vin...

Goda vännen Jonas gör mig uppmärksam på att det finns ett Alfa Romeo-vin!

Och när man läser artikeln får man vet att det finns förvirrade människor som är emot...

Vilka galningar.

;-)

Varför måste man få mat till vinet?

Är lite upprörd av vår knäppa alkoholutskänkningspolitik och tänkte skriva något om det, men jag ser att både HAX och Johan Ingerö redan gjort det med den äran, så läs dem istället! :-)

Den högst relevanta frågan om varför fläskkotlett är mer "allsidig" mat än sushi måste besvaras.

(Liksom frågan om varför ett ställe som vill servera dryck också måste servera mat?)

Och de stackare som av någon outgrundlig anledning äter vegetariskt måste väl i barmhärtighetens namn få skölja ner eländet med något gott...

Det var inte mitt fel!

Dagens Filosofiska rummet i radions P1 bjöd på en berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan.
Ann Heberlein är etikforskare vid Lunds universitet och har skrivit en bok om just det här att ta ansvar. Den verkar superintressant och ska läsas på semestern, men utifrån några brottstycken från dagens diskussion på radion innehåller boken utomordentligt alarmerande indikationer om hur det står till i vissa delar av vårt samhälle.

Jag måste av ren självbevarelsedrift ifrågasätta att det verkligen kan förhålla sig som Ann Heberlein sa, och förhoppningsvis har jag missuppfattat alltsammans, men håll i er nu:

Svenska lärarstudenter ställdes inför ett dilemma.

Två anställda var aktuella för befordran. En tjänst som innebar bättre lön, firmabil och högre status.

Den ena anställda hette Rask och jobbade hårt och hade tagit många initiativ som inneburit mycket för firmans lönsamhet.

Den andra anställde hette Slöman och gjorde bara precis vad som krävdes av honom. Tog aldrig egna initiativ och var - som namnet antyder - allmänt loj.

Detta är en märklig frågekonstruktion, kan tyckas... Vem skulle - utan att skämta - hysa minsta tvivel om vilken av de båda som både förtjänar och passar bäst för jobbet?

Men se det visade sig inte så självklart. En MAJORITET av lärarstudenterna valde Slöman!

Motiveringen skulle vara att Rask ju verkade trivas, som jobbade över och tog en massa initiativ, medan Slöman skulle "må bra av lite nya intressantare uppgifter".

Är detta en höger-vänstergrej?

Helt sjukt är det i alla fall och man blir ju mörkrädd av att dessa människor med deras vrickade värderingar ska ha tillfälle att föra över dessa till våra kids!

LARM! Gaddämit!