Subventioner och handelshinder är en återvändsgränd

Precis innan jul skrev riksdagsledamoten Roger Tiefensee (C) en artikel om att svenska grisbönder måste ha kompensation för de strängare djurskyddslagar som råder i Sverige. Artikeln konstruerades som en bredsida mot Socialdemokraterna som inte vill stöda detta och med den kanske något långdragna slutsatsen att Socialdemokrater önskar avveckla julskinkan.

Det må vara hur det vill med Socialdemokraternas plötsliga antipati mot skinka, men artikeln väcker en del funderingar som vi måste diskutera i Centerrörelsen.

Jag känner Roger Tiefensee som en högst duglig politiker med både hjärta och hjärna på rätta stället, så jag är inte lika orolig som många andra liberaler för att artikeln skulle vara ett uttryck för anträdande av en protektionistisk handelspolitik för Centerns del. Snarare tror jag att det handlar om en mindre taktiskt lyckad manöver i ett försök att trycka till sossarna i riksdagen.

Inom alla andra branscher är vi i Centerpartiet överens om att frihandel och lika villkor är långsiktigt bäst. Nog måste vi kunna se att sammalunda gäller lantbrukssektorn?

Det är faktiskt rent ironiskt att det parti som åtminstone jag anser är mest angeläget av alla riksdagspartier att begränsa statens inflytande över individen och decentralisera makten, så snart det blåser om öronen vill hoppa upp i statens varma famn. (Åtminstone några av oss.)

Med frihet följer ansvar. Det om något borde vara grundläggande för alla som är förtrogna med bonderörelsens historia.

Om man långsiktigt hållbart vill värna lantbrukssektorn måste man höja blicken. Visst står sektorn inför utmaningar, men det gör faktiskt andra sektorer också. Man måste ställa sig frågan om det är rimligt att alla branscher som upplever problem kan hållas under armarna av staten.

Om man är någorlunda matematiskt sinnad inser man snabbt att detta blir orimligt, eftersom alla branscher förr eller senare ställs inför utmaningar. Då är nästa fråga varför just den egna branschen har större rätt till andras pengar än andra?

Det finns ju ett antal politiska förändringar som skapat problemen. Politiska förändringar som säkerligen varit välmotiverade ur ett visst perspektiv, men som samtidigt ställt till det för lantbruket.

Om vi är överens om att kompensationskarusellen är långsiktigt ohållbar återstår bara att adressera de bakomliggande orsakerna, exempelvis skatter på drivmedel och arbete, regelkrångel och annat.

Dessutom tror jag att en del av problemet ligger i tröga mellanhänder som hindrar producenter och konsumenter från att mötas effektivt. Häri ligger en gigantisk möjlighet som helt verkar falla mellan de stolar där subventionsivrarna parkerat sina vidlyftiga akterkastell.

Svensk livsmedelsproduktion har en fantastisk potential, men det går inte att tvinga konsumenter att betala för något de inte själva valt, oavsett om betalningen sker genom skattsedeln eller i högre priser genom handelshinder.

Julklappsboksrecension - Brobyggarna av Guillou

Har bestämt mig för att bjuda på en liten bokrecension. Lediga dagar så här års brukar ägnas åt bokslukning och i år var det dags för Jan Guillou's nya epos som förväntas vara första delen i en ny serie om 1900-talet, Brobyggarna.

Boken utspelar sig tiden innan och under första världskriget och bjuder på vissa insikter i de historiska skeendena kring detta. Geografin tillhör bokens mer intressanta inslag med spännande bilder från tre vitt skilda världar, kylans och umbärandenas Norge, hettans och umbärandenas Östafrika och civilisationens, moralens och kulturens själva epicentrum: Tyskland.

Tre pojkar från fattig fiskarfamilj blir faderlösa, barnarbetar till sitt uppehälle på repslageri, bygger vikingaskeppp på lediga stunder och upptäcks därmed som små genier som skickas till Tyskland för utbildning. Ungefär så kortfattat berättas detta som i sig skulle räckt till en hel roman. En roman som man faktiskt saknar lite.

Historien som sådan är knappast mycket att yvas över, även om perspektivskiftet bland skurk/hjältenationerna känns friskt. Boken berättas ur tyskt perspektiv och engelsmännen framställs som brutala skitstövlar jämfört med tyskarnas fredliga och allmänt populära kolonialäventyr.

Man skulle kunna raljera över hjältarnas ganska platta karaktärer. Två av tre bröder ställs inför utmaningar, de löser dem, blir hjältar och tjänar storkovan. De är starka och snygga och ädla i sina sinnen. Den tredje brodern försvinner till London för att ägna sig åt homosexuell kärlek, men förväntas återvända i nästa bok. Förhoppningsvis kan de för tiden sociala implikationerna av den tredje broderns kärleksliv skapa en viss dynamik.

Jag brukar gilla Jan Guillous böcker och har nog läst de flesta. Språket är rakt och effektivt och saknar man lyriken får man väl blanda upp med lite Edith Södergran på nattygsbordet. Guillou slarvar sällan med researchen och Brobyggarna verkar inte vara något undantag. Många detaljer målar en intressant bild av hur livet var i början av förra seklet och med tanke på den väntade fortsättningen känns det som en god idé att stifta bekantskap med bröderna Lauritzen.

Betyget blir 3 förlagda läsglasögon av 5.

---

Man kan inte låta bli att jämföra Guillou med en brittisk författare vid namn Ken Follet. Han har också skrivit historier om spioner och om medeltiden. Han har dessutom skrivit en bok som utkom inför förra julen, med vilken Brobyggarna har stora likheter: Giganternas fall.

Tiden innan och under första världskriget skildras även i den genom enskilda människors liv. Den rör dessutom på ett närmare sätt de politiska skeendena bakom kriget, personporträtten är mer intressanta och historien innehåller överlag mer dramatik. Giganternas fall är helt enkelt ett nummer större.

Vill GP invadera Etiopien?

Nyligen dömdes två svenska journalister i Etiopien till ett - med västerländska rättsprinciper - orimligt straff för något som inte ens borde vara ett brott. Och vågorna går höga bland dem som tycker att den svenska regeringen inte gör tillräckligt mycket.

Låt oss här stanna upp en sekund och reflektera över vad som har hänt. De båda journalisterna har brutit mot Etiopisk lag, något de måste varit medvetna om, men tagit risken. Modigt och viktigt och lovvärt på många sätt, men de tog en risk och åkte fast.

Vad exakt anser t ex GP som idag skriver att "Bildt får bita huvudet av skam" att regeringen ska göra? Starta krig mot Etiopien? Rulla in med stridsvagnar och påtvinga dem svensk lag?

Säkerligen går det att få hem de båda svenskarna inom en inte alltför avlägsen framtid, men det hjälper knappast att förklara de som bokstavligt talar har nyckeln i sin hand som moraliskt underlägsna.

---

Läs även DN Debatt av Etiopienkunnige Bengt Nilsson om saken.

Avgå. ALLA!

Jorå. Dessa jävla tomtar ska få tillgång till medborgarnas tele- och datatrafik? Exakt vilket problem tror regeringen + Socialdemokraterna att man löser med denna manöver?

Orkar bara inte... :-(

Så försöker vi igen då - Slussen ska klubbas!

Idag ska det ske: Nya Slussen ska klubbas! Efter 20 års vägande av alla aspekter har ett rimligt kompromissförslag vaskats fram. Efter en meningslös minoritetsbordläggning är det idag dags ta beslutet i fullmäktige.

Det liggande förslaget är något snyggare än det förra, men det förra hade större utrymme för det lokala näringslivet. Slussen är en knutpunkt som lämpar sig mycket väl för handel av olika slag, något som också skulle skapa fler arbetstillfällen i stan.

Men jag ska inte klaga - det liggande förslaget är verkligen jättebra och bygger in flexibilitet för framtiden.

Det är något märkligt hur annorstädes till synes vettiga människor som Benny Andersson och Herman Lindqvist låtit sig medryckas i missnöjeskampanjen mot Slussen. Det torde vara klarlagt att slussenmotståndarnas argumentation vilar på felaktiga grunder, men det kanske är svårt att byta åsikt när man investerat sådana brösttoner i frågan...

Läs Yimby, Hanna Fridén och Dagens Nyheter.

Missa för allt smör i Småland inte heller denna viktiga kampsång:

Möt Kristina Alvendal ikväll

Ikväll träffar vi Kristina Alvendal på O-baren/Sturehof. Som mångårigt stadsbyggnadsborgarråd har hon en hel del reflektioner och erfarenheter som hon har lovat att dela med sig av!

Som vanligt är alla välkomna, oavsett partitillhörighet eller ideologisk övertygelse.

1730 samlas vi och Kristina börjar tala kl 18.

---
Facebookinbjudan.

MP's politiska kursändring

Det känns som att det håller på att hända något med Miljöpartiet. Här i Stockholm har de tagit ett rejält kliv bakåt i och med valet av traditionalisten Daniel Helldén (MP) istället för förnyaren Emilia Hagberg (MP) som Per Bolunds (MP) efterträdare som oppositionsborgarråd.

Den politiska kursändringen verkar redan vara inlagd med slussmotstånd och kramande av ruttna träd som oroväckande preludium.

Igår visade Åsa Romson (MP) att den regeringsmognad man ändå upplevde med Maria Wetterstrand var som bortblåst, när hon i radiodebatt mot miljöminister Lena Ek (C) torgförde den något udda hypotesen att USA och Kina bromsar klimatförhandlingarna i Durban eftersom Sverige inte "gjort mer" för miljön.

Tänk om hon skulle sitta och förhandla för Sveriges räkning med en sådan utgångspunkt? Huvvaligen...

I morse på radion debatterade Olle Schmidt (FP) och Karl Schlyter (MP) om Merkozy's senaste förslag att försöka rädda Euron. Den senare är emot, men saknar alternativa idéer. Schlyter pressas dock något av SR's journalist om vad man ska göra istället då? Efter tredje försöket att blanda bort korten landar han i att lösningen är att avskaffa tillväxten.

Joråsatt...

Verkligheten vs de rödgröna

- Hello! Yoshihiko, my man! Det är Obama. Hur är läget?

- 同志返信

Hahaha.. koolt. Joråföfan... det är väl som man förtjänar. Krisen är ju en bitch, men det rullar på. Jo, du vi har snackat lite, Harper och jag, och vi är väl lite inne på att inte förlänga Kyoto... Jag har inte fått tag i Putin. Han skulle visst åka vattenskidor tvärsöver kaspiska havet eller nåt, men jag såg på Medvedevs facebook att han minsann inte skulle skriva på något "rysslandsfientligt skitprotokoll", typ... Nu vet man ju inte hur det går i ryska valet, men... moahahahaha... haha... sorry.. jo, hursomhelst kommer Ryssland inte skriva på heller.

- Varför inte? Jo, det ska jag säga dig, du vet Sverige!

- スウェーデン?

- Ja, facking Sverige. Dom går inte före tillräckligt mycket! De står för hela 0,18% av utsläppen, har renast energiproduktion i världen och är i topp tre (efter er och oss förstås) i miljöteknik. Och dom går inte längre! Man blir ju förbannad. Tänk om dom bara hade satsat på snabbjärnväg. Jag vet inte med dig, men då hade i alla fall VI skrivit på...

- 邪悪なできそこない。彼らは、時計とそのチーズを取り、それを実行することができます！

---

På radion i morse kunde man höra Åsa Romson hävda att anledningen till att förhandlingarna i Durban inte går så bra är Sveriges fel. Att vi inte "gått före" tillräckligt mycket och att USA och andra stora länder därför inte vill förlänga Kyotoprotokollet.

Den hypotesen kan ju var och en värdera. Själv tycker jag att det är förbannat skönt att inte Åsa Romson är den som representerar Sverige i förhandlingarna och jag har mycket svårt att tro att någon som hörde radioinslaget tycker så mycket annorlunda.

Japan, Ryssland, Kanada och USA har redan innan förklarar att de inte tänker förlänga Kyoto. Kina och Indien tillhör de s k annexländerna från Kyotoprotokollet, vilket innebär att deras åtaganden - enligt Kyoto - i stort sett är till intet förpliktigande.

Politiken har skapat utanförskapet

Sverige behöver en aggressiv reformagenda. Eller kanske man får begränsa sig till att önska en reformagenda överhuvudtaget. Det finns många samhällsproblem att lösa, men det lönar sig dåligt för de stora krafterna i svensk politik att ta tag i dem. Nya Moderaterna är nu så stora att de knappt kan säga någonting utan att riskera att förlora sympatisörer, alltså gör de inte det, utan triangulerar sig rakt in i det vaneröda folkhemmet med uttalanden som att "det är häftigt att betala skatt".

Jag tror att känslan av häftighet för alla som måste slita ihop till sin lön själv, med förlov sagt, är begränsad. Trots mycket välkomna skattesänkningar i form av främst jobbskatteavdraget har vi fortfarande världens näst högsta skattetryck. (Se t ex ekonomifakta.)

Centerpartiet har tagit på sig rollen att vara Alliansens idémotor. Väl så, men då måste vi nog börja utmana lite även när vi kommer att dra på oss moteld från alla mäktiga särintressen som ligger och bromsar.

Häromdagen debatterade vår partiledare Annie Lööf mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Den senare brukar vinna dylika debatter, men denna gång hamnade han på defensiven.

Felet många gör är att de går in med antagandet att de har moraliskt överläge. Mona Sahlin, Maud Olofsson och Erik Ullenhag har alla fått se sig besegrade mot en ganska osympatisk typ utan några andra idéer än att den nuvarande politiken är dålig och att utlänningar innebär problem.

Annie gjorde inte samma misstag, utan gjorde sig omaket att ta Åkesson och dennes argumentation på allvar. Hon lät sig inte provoceras, utan höll huvudet kallt och seglade därför jämnt fram till den avgörande frågan om vilken människosyn de båda debattörerna höll sig med. Den halva sekund det tog för Jimmie Åkesson att komma på ett svar fällde honom. Naturligtvis inte för fansen, men för alla som har suttit och tänkt att "SD verkar osmakliga, men de talar om ett viktigt samhällsproblem som ingen annan vågar närma sig".

Strategin bör alltså framöver vara att utmana tillskruvade antaganden, fördomar och felaktigheter med knastertorra fakta och först därefter lyfta in värderingsaspekten. Utan skyddet från att upplevas ha någon slags grund för att vilja stänga gränser, krävs inte mycket anslagsenergi för att sänka den som gör skillnad på folk och folk. En enkel fråga om t ex människosyn räcker uppenbarligen och nästan oavsett vad svaret blir.

Ett av Sverigedemokraternas grundläggande antaganden i sina rationaliseringar av sin politik är att det skulle finnas en given mängd jobb i Sverige som invandrarna kommer och tar från infödda. Så är det naturligtvis inte. Det finns något som heter tillväxt.

Människor skapar jobben och görs det framgångsrikt skapas många. Det går lätt att föra i bevis att antalet jobb inte är samma över tiden, utan är en effekt av dels makroekonomiska variabler (konjunktur), men också mikroekonomiska, vad beträffar t ex arbetsmarknadens funktionssätt.

Utan att ta ställning till lämpligheten i aktiv konjunkturpolitik i keynesiansk anda (eller jo, jag är emot) bör mikrosidan vara föremål för mer uppmärksamhet. Varför fungerar inte arbetsmarknaden bättre? Hur kommer det sig att unga och nyinflyttade har svårt att ta sig in på den?

Är det institutionella, strukturella eller kulturella orsaker som är den stora boven i dramat?

Institutionella faktorer är t ex höga ingångslöner, turordningsregler och skattekilar. Eller är det så att det förekommer strukturell diskriminering mot unga och invandrare? Har unga och invandrare lagt sig till med en "kultur" som gör dem arbetsskygga?

Oavsett vilken av ovanstående förklaringar man tror mest på, måste man ur ett politiskt perspektiv fundera på vad man kan göra åt problemet.

Stukturellt: Även om vi hatar att vissa grupper diskrimineras är det lagtekniskt svårt att komma åt problemet. Kulturellt: Om det nu skulle vara så att vissa människor mot förmodan skulle vara lata till sin natur är det inte heller i det fallet möjligt att lösa problemet med lagar.

När det däremot gäller de institutionella faktorerna är lagstiftningsmakten oerhört kraftfull. Inte minst eftersom det är lagstiftning som skapat problemen från början.

---

Tyvärr verkar inte heller den Moderata arbetsmarknadsministern begripit arbetsmarknadens dynamik, utan resonerar som Sverigedemokraterna. Läs t ex Karl Malmqvists bloggpost om detta.