Jag är liberal. Jag tycker att alla ska för göra precis vad de vill, så länge man inte skadar andra.
Vill man ställa upp i
fröken Sverige så kör för all del på. Jag varken vill eller kan hindra någon.
Samtidigt kan jag inte låta bli att betrakta spektaklet med vämjelse. Hoppas att ingen missförstår mig nu; jag tycker om att titta på vackra människor både med mycket och lite kläder. Men det är bara något så oerhört lökigt med skönhetstävlingar.
Det är fan inte sunt att vara så besatt vid tvådimensionell skönhet. Och det har konsekvenser. Hur unga människor upplever sig själva har enorma implikationer för dem själva och samhället i stort. Mental ohälsa i första hand, men i förlängningen missbruk och våld.
Vi borde göra så mycket vi kan för att bygga upp ungas självkänsla och gnugga in i deras huvuden att de faktiskt duger som de är! Att man inte behöver vara trådsmal/muskulös och/eller genomgå smärtsamma och dyra skönhetsoperationer för att få plats i världen. Evenemang som fröken Sverige bidrar knappast till att förklara det för kidsen.
Tro dock inte för en sekund att detta inlägg är något slags uttryck för feminism.
Skönhetshetsen är i minst lika hög grad ett uttryck för ett grupptryck i det egna könets krets och både killar och tjejer drabbas, men feminsterna verkar ofta ha jävligt nära till att lägga skuld och ansvar på "männen" som kollektiv. Det är inte bara fel och orättvist. Det är också kontraproduktivt om man verkligen vill lösa problemet.
Men ibland får man intrycket att man inte vill lösa det. Att man hellre sitter och ondgör sig över hur eländigt allting är och vältrar sig i bottenlös självömkan. Att man i kvinnogrupper sitter och konstaterar att "män är djur", hellre än att faktiskt se framåt och bidra till en förändring för kommande generationer.
Etiketter: feminism