Djur är också godis

Det bor kommunister i mitt hus. Det är ett par unga tjejer, jag tror dom är systrar. De båda unga damerna brinner än för det ena, än för det andra. Och ibland har dom typ ravefest och påfallande ofta har dom det en sissådär 6-7 timmar innan jag ska ha ett viktigt morgonmöte.

Inför valet gick dom runt och knackade dörr i sina palestinaschalar och berättade om hur fruktansvärt hemskt det skulle bli om moderaaaaterna grep makten. Då skulle Reinfeldt själv marchera ut hit till björkhagen och slakta barn och pensionärer.

Nu har dom hittat något nytt att roa sig med. Nu är det djurrättsaktivism som gäller, så idag satt det en protestlista mot den hemska högerregeringen (som tydligen är extra hemsk mot djuren) i vår port. Där skulle man skriva på mot allt som var dåligt, dvs att djuren plågas och att vi har en folkvald regering och sånt. Förlåt mig, men jag rev ner lappen.

Hur gör man egentligen med dylika människor? Hur argumenterar man? Dom verkar ju inte basera sin övertygelse på vetenskapliga argument, så man är ju liksom ute i ogjort väder om man försöker bemöta dem på ett vetenskapligt sätt. Finns det nån kurs man kan gå?

Jag saknar Stegö Chilò

Suck... Varför är man inte förvånad. Läser på ett antal bloggar om att SVT 50-årsjubilerar diktaturen på Kuba på lördag. Gudmunsson beskriver det bäst.

Det kan väl i och för sig vara anledning att uppmärksamma detta, men nu verkar det inte finnas några som helst kubakritiska vare sig inslag eller kommentatorer med.

Tips till SVT: Bjud in exilkubanskan Mae Liz Orrego Rodríguez för att höra de regimkritiskas syn på situationen på Kuba och vad de önskar sig ur framtiden. Rekommenderar för övrigt den tidskrift hon jobbar med Miscelàneas de Cuba.

Cecilia Stegö Chilò hade verkligen behövts.

Ur mina kommande memoarer

Man har ett lite småspännande jobb. I förrgår hände någonting som definivt kommer att hamna i eventuella memoarer av undertecknad. Som sig bör är beskrivningen av situationen något tillspetsad och vilka som var med den här kvällen avslöjas bara i de eventuella memoarerna (eller efter att ha mutat mig med en större mängd grogg). Så håll till godo! En teaser för "100 år i frihetens tjänst" som beräknas släppas den 6 maj, 2069:

"Detta är en episod som utspelade sig i bryssel sent i november -06 och som skulle visa sig få en inte helt insignifikant betydelse för Europas framtid. Mitt under middagen på ett MYCKET informellt möte om en angelägehet av största vikt i en synnerligen avgörande fråga för europas fortsatta utveckling blir ****** plötsligt likblek.

Våra överläggningar krävde diskretion. Vid några få tillfällen i livet har man faktiskt chansen att påverka på djupet och även om jag inte är säker på att alla då närvarande håller med mig, anser jag fortfarande att vårt sammanträde den kvällen utmynnade i grundläggande förbättringar för Sverige och Europa. Och för världen.

Vi var tvungna att träffas anonymt och diskret. Långt från allmänhetens ljus. Långt ifrån parlamentets korridorer. Genom ombud hade vi stämt möte i vinkällaren tillhörande en liten italiensk bistro på Rue S:t Gery. En vinkällare som skulle visa sig bli skådeplatsen för stor dramatik, vars upplösning enligt mig hade avgörande betydelse för Europas nya syn på marknadsekonomi som ledande princip för beslutsfattandet.

Syltan ifråga var på alla sätt ett anspråkslöst ställe. Risken att våra folkvalda representanter skulle bli igenkända av parlamentsfolk eller journalister var väldigt liten. De lägre tjänstemännen var hemma hos sina familjer och lagade mat och nattade barn.

Vårt ställe besöktes av bohemer, omedelbara grannar och en och annan musiker som, inför framträdandet på jazzklubben intill, värmde upp med lite pasta pomodoro, ett par glas vin och en sissådär fyra-femhundra cigarrcigaretter.

Politiker och högre tjänstemän representerade ibland, men då på betydligt flottare ställen. Folket från Financial Times och The Economist skulle rent teoretiskt kunnat irra sig in på restaurangen och kanske till och med ner i vår vinkällare, men de skulle antagligen inte känna igen oss i sammanhanget. Svenska journalister visade vid den här tiden föga eller inget intresse för Europapolitiken, varför vi knappast behövde vara oroliga för dem.

Knappt hörbart, men desto mer märkbart ursäktar sig ****** och för en servett mot munnen. En helt eller delvis otuggad bit argentisk entrecôte har satt sig på tvären i svalget och kommer varken upp eller ner. Samtalet avstannar och paniken tilltar.

Jag tar mod till mig och erbjuder mig att utföra Heimlichs manöver. Efter ha ansett mig få ett jakande svar (man omfamnar inte objuden en potentat som ****** på det här sättet) fattar jag ett stadigt grepp och trycker till. Inget resultat. Efter ett par serier om tre ger jag upp. Vi börjar fundera hur vi kan få hjälp snabbt. Hovmästaren tillkallas och har först svårt att förstå vad i all fridens dar som står på.

Plötsligt ger den envisa köttibiten med sig och vi kan blåsa faran över. ****** sätter sig åter tillbords och samtalet fortsätter. Efter all uppståndelse känns det som vi alla liksom har utvecklats lite som människor. Vi gick igenom en kris och kom ut på andra sidan. Med oss hade vi de bästa av våra gamla tankar, samt tillfört ett antal nya som jag personligen tror aldrig skulle ha kommit fram om det inte hade varit för en synnerligen envis och potentiellt dödlig liten köttbit från Argentina.”

En så gott som sann historia ur det verkliga livet! :-)

Dubbelmoral bättre än ingen moral

Jag läser på Fredrick Federleys blogg att (s) nu ska säga upp folk och därför vill förhandla med facket om att kringgå lagen om anställningsskydd.

Det är naturligt. Man måste ju liksom ha kvar den som är mest lämpad för jobbet när man drar ner. Det är dock inte så där vidare värst smakfullt att göra det med den ena handen samtidigt som den andra knyts i luften och manar till protester, demonstrationer och till och med politisk strejk mot andra som vill slippa de problem som LAS bär med sig.

Även den mest inbitna socialdemokrat måste ju se den strukturella problematiken i att man i retoriken känslosamt hyllar någon slags klasskampsmoral, samtidigt som man ständigt bevisar att man egentligen inte står för den, alternativt att man tycker att man själv liksom är höjd över allmogen och att andra regler gäller för arbetarrörelsens ädla kämpar.

Jag tycker uppriktigt synd om ärliga, smarta och hederliga sossar som kämpar för det dom tror på. Inte kul att tvingas simma uppströms i den flod med skit deras partikompisar aggregerar.

Nu är det ju inte så fruktbart att ägna dagarna åt sossebashing, i synnerhet eftersom dom faktiskt torskade, men för den som känner för att botanisera i s-fadäser rekommenderas http://www.enpartistaten.se/.

Ecuador får ny president

Allt pekar mot att Correa går mot seger i presidentvalet i Ecuador. Valet stod som vanligt i Latinamerika mellan två kandidater med var sina högre syften.

Bananmiljardären (eh.. smaka lite på det...) Alvaro Noboa står av allt att döma inte för annan ekonomisk frihet än sådan som bevarar överklassens rikedomar. Han hallucinerar också ymnigt. Enligt egen utsago lär Gud ha sagt till honom att bli president och det är väl på nåt sätt mot bakgrund av det en helsikes tur att han inte blev det.

Det är tyvärr inte bättre ställt med Rafael Correa, men han hör åtminstone inte röster. Eller.. eh.. han hör Hugo Chavez' röst, men han finns ju (tyvärr) på riktigt. Oberoende av varifrån han får sin politik är den jävligt usel.

Han ämnar liksom sin förebild Chavez, skriva om konstitutionen för att stärka sin makt. Han tänker stärka den nationella makten över oljan, vilket antagligen betyder en konfiskering/expropriering av naturresurserna. Han har sagt att han tänker avbryta frihandelssamtalen med USA.

När det gäller Sr Pest mot Mr Kolera är det svårt att ha en klar favorit, men jag hade nog trots allt föredragit banangalningen, eftersom en dialog och helst också frihandel med USA är bättre än motsatsen för folket i Ecuador. Dessutom har Storkalifen i Caracas redan alltför mycket inflytande i regionen.

Nåja, det kunde varit värre. Det går åtminstone att välja mellan två dåliga kandidater.

Med myrsteg mot framtiden

EU och Afrika startar dialog om migration. Det är ju naturligtvis bra. Man fokuserar tydligen i ett första skede på att göra sig själva och varandra medvetna om att det idag finns problem med människohandel.

Dom borde rimligtvis redan vara medvetna om att det finns ett problem, särskilt med tanke på att dom kom på att dom ska författa en gemensam deklaration om problemet. Dom måste väl liksom känna till det för att överhuvudtaget komma på idéen att skriva en proklamation om det, kan man tycka...

Jag ska inte gnälla. Det är bra att man startar en dialog, men om EU hade en annan syn på gränserna mot omvärlden skulle problemet inte ens finnas. Vad är det egentligen som är så viktigt med att hålla icke-EU-medborgare utanför Europa?

Förr eller senare måste vi släppa in människor från andra delar av världen för att klara ekonomin. Personligen tycker jag dessutom att det är väldans bra med mångfald och att vi är fler i Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet. Det är dessutom oförskämt och orättvist, för att inte säga rasistiskt att hindra människor från att leva och verka här. Med vilken rätt stänger vi dem ute?

Vi kanske inte kan öppna gränserna över en natt och avreglera hela skiten på ett bräde, men om man får önska skulle man väl i alla fall se någon slags färdplan mot fri invandring till Europa.

Snacka går ju

Det saknas något väldigt viktigt i vårt land. En sektor där det blir särskilt tydligt är miljöteknik. Det finns tonvis med fantastiska innovationer från högskolor och enskilda uppfinnare och en del av dem premieras med miljöpris och stipendier. Men det är något som saknas...

Var igår på miljöteknikmässan i Göteborg. Det var ärligt talat riktigt uselt. Inte så värst många montrar och jäkligt torftiga sådana, de få det var. Miljöbilar fanns och jag måste ge volvo en eloge (fast jag ogillar deras trista bilar) för deras väldigt kunniga, engagerade och trevliga monterpersonal, men i övrigt?Ingen inspiration. Det är något som saknas...

För ett drygt år sedan kom ett par forskare från KTH till oss. De hade kommit på en fantastisk idé som skulle lösa ett stort miljöproblem. De behövde hjälp att marknadsföra sin idé som fullskaligt implementerad skulle vara värd flera hundra miljoner årligen. De första dom säger till oss är: "...men vi gör inte det här för att tjäna pengar alltså!" Det är något som saknas...

Det som saknas är naturligtvis det helt avgörande steget mellan genial idé och en produkt på marknaden. Att intresset är stort borde man väl kunna konstatera genom kvällspressens gigantiska kampanjer om klimatproblemen och alla som skriver på protestlistor är med i greenpeace och bär omkring på band i diverse och gud vet vad.

Det som saknas är just entreprenörskapet. Viljan att ta en galen men brilliant idé, utveckla den och få ut den på marknaden och bli rik som ett troll på kuppen. Det är ju som bekant fult att vilja bli rik i vår del av världen, även om rikedomen skulle skapas ur något som i sig löser stora problem för alla.

Vi lever i en värld av kronor och centimetrar, men där folk försöker vinna på stilpoäng.

Ööööööh ingen lokal, jöööööh...

Jag tycker inte särskilt bra om Jan Björklund. För mycket avmedkepsenungjävel och för lite respekt för den naturliga lusten att lära.

Nu har han emellertid hittat på något bra, men som givetvis får en del kritik. Gymnasister är BARN! Barn kan inte förväntas ta ansvar för en sådan organisation som en skola och kan man inte ta ansvar kan det inte heller finnas något medbestämmande. Konsultativt, visst. Elevråd, alla gånger. Men styrelsemajoritet? Aldrig på ti'n!

Barn är rara, men också helt sjuka i huvet. Vissa korkade vuxna ser på sina små monster med rosa glasögon och tänker att om bara de fick bestämma så vore världen så mycket bättre. Om kidsen fick makten hade vi världskrig på fem minuter. Mobboffer skulle misshandlas svårt på varje rast och alla. ALLA! skulle leva i skräck.

Det var till och med några ljushuvuden som ville sänka rösträttsåldern. Höj den, för fan! 28 år kan vara lagom.

Lite 1880-tal?

Just nu på radion sitter Transports ordförande, Per Winberg och säger följande, mot bakgrund av att IF Metall "Inte ännu" är beredda att fatta beslut om sympatistrejk för kvinnolöner:

"-De behöver inte bry sig om det. Vår kamp handlar om kampen mot kapitalet, och det ska de ställa upp på nu. Allt annat är bara fjäsk för kapitalet. Jag ser det bara som ett sätt att värna kapitalet.

Funderar på att bli stödmedlem i IF Metall. (Är det fortfarande en Arne Ankasida i tidningen Metallarbetaren? i så fall är vi PÅ!)

Arbetsmarknadsombudsman?

Är det verkligen så självklart att vår svenska arbetsmarknadsmodell är den bästa? En modell där allt ska göras upp i samverkan mellan arbetsmarknadens parter... De allra flesta, både till höger och vänster, ser detta som en självklarhet. Det kan i ärlighetens namn vara lite svårt att förstå varför.

Lek med tanken att vi byter fot här. Inför lagstiftning om minimilön och ett mer rigoröst regelverk om vilka förhållanden som ska råda på arbetsplatser. Vilka rättigheter och skyldigheter man har och vad som gäller om det behöver sägas upp folk. (Det sistnämda har vi ju redan en lagstiftning för.)

Inför en Arbetsmarknadsombudsman, AO. Ombudsmannasystemet verkar ju poppis på andra områden.

Avveckla arbetsdomstolen och låt tvister istället avgöras i vanlig domstol.

LO lär ju gå i taket, eftersom dom är vana vid att vara i centrum liksom, men det finns inget som säger att det skulle vara sämre för löntagare. Snarare tvärtom. Dessutom tror jag att alla, utom möjligtvis LO-topparna, skulle tjäna på att LO's makt blev mindre.

Namninsamling mot LO

Som tidigare har nämnts på denna blogg och på många andra ställen, är LO's agerande obegripligt.

Man är så jävla sura över att genom regeringsskiftet ha förlorat kanalen rakt in i makten och är redo att ta till vilka medel som helst för att köra över det svenska folket och av dem fattade demokratiska beslut i allmänt val.

Nu har det startats en namninsamling mot LO och deras direkt antidemokratiska retorik. Skriv på om du håller med.

Maskningsaktion?

Nu brukar ju inte connexpersonal ha sådär vidare värst mycket spring i benen även vanligtvis, men från flera håll hör man nu misstankar om att det pågår något slags lågintensivt krig mot... tja.. mot regeringen, a-kasseförslaget, kapitalet och resenärerna typ.

Konduktörerna på tvärbanan klipper inte biljetterna. De är knappt vakna. Har hört liknande från Nockebybanan.

De blå bussarnas ankomstnedräkning (typ 2 min kvar tills nästa buss kommer) fungerar inte alls. Vet inte exakt hur det funkar, men det är väl antagligen chaffisarna som ska göra nåt aktivt? I så fall verkar dom låta bli att göra det.

Finns det fler exempel? Kommentera gärna i så fall.

LO mot nya höjder

Folk vill lämna facket för att det är för dyrt och LO anklagar naturligtvis regeringen. Man anser att den höjda a-kasseavgiften gör att folk inte anser sig har råd att vara med i facket.

Men guuuuud va konstit! Kanske man tycker att facket faktiskt inte gör någonting särskilt bra, förutom att prisa sin egen förträfflighet? Kanske man börjar ställa sig frågan varför man ska betala tusentals kronor för att vara medlem i en organisation som driver sin egen agenda snarare än medlemmarnas. Kanske, kanske, kanske tycker man att det är liiiite konstigt att en hel del av pengarna som man betalar i fackavgift går direkt in i ett av partierna, fast man kanske inte alls sympatiserar med det partiet?

Vad vet jag?

Det är hursomhelst ointressant, för med LO's logik kommer ju faktiskt en massa fler människor gå med i facket nu när vi faktiskt får ganska rejäla skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare efter nyår.

"Oiiiiihaaaa! Äntligen lite mer pengar över. Hmmmm... ska jag köpa nya vinterdäck? Ska jag köpa en Gibson SG på kredit? Ska jag bjuda polarna på plingfest på lördag? NEJ! Jag går förstås med i LO för pengarna! Bra.. så får det bli..."

En sann hjälte

Man borde känna sorg, men så fort jag börjar tänka på gubben blir jag glad. Tänk er en värld där allt kretsade kring Keynes och hans teoribildning från 30-talet. Sen kom Milton Friedman och vände hela den världen uppochned. Det måste ha varit lite som att idag gå ut och säga att färgen gul faktiskt inte finns och sedan bevisa att man har rätt.

Nu har det hänt en hel del inom teoribildningen, men om det inte vore för Käre Milton skulle vilken regering som än satt fortfarande stimulera efterfrågan genom att öka den offentliga konsumtionen (vare sig det behövdes eller inte) vid minsta tecken på konjunkturavmattning.

Tack för allt som du gjorde, skrev och lät oss förstå! Jag saknar dig redan.

A-kasseslavar

Vad är det som är så jävla upprörande?

Ponera följande: En person jobbar på posten nästan hela 90-talet. Personen tjänar en sissådär 18700:- i månaden. Personen gillar att koda html och kan lite asp och och har gjort ett par sköna siter till nån kompis och till idrottskubben. Personen blir -99 rekryterad till den stolta webbyrån Trattkantarell. Där tjänar personen 32 000:- i månaden.

Nu har historien en fortsättning. Trattkantarell går inte så himla bra. Man kan inte fakturera så himla mycket längre och riskkapitalet börjar ta slut. Lokalhyrorna blev jättehöga kring stureplan och man behövde så mycket yta, eftersom man nyligen med tur och skicklighet kommit över ett tiotal riktiga rariteter till flipperspelssamlingen.

Personen får kicken efter ett drygt år och efter ytterligare några månader går Trattkantarell i graven.

Nu är personen arbetslös och från tiden på på posten finns ju ett fackmedlemsskap med tillhörande a-kassa.

På den tiden detta tilldrager sig var den övre gränsen, a-kassetaket, nånstans kring 25000:- A-kassan är 80% av lönen upp till den gränsen, vilket innebär att personen får 20000:- i månaden utan att jobba.

En dag träffar personen på sin gamla chef, som antyder att det finns alla chanser att komma tillbaka till posten.

Det vore väl i o f s bra med ett riktigt jobb igen, men ärligt talat känns det lite sådär att gå tillbaka till den ganska fula postsorteringslokalen och tidiga morgnar. Ingen gratis läsk, ingen gigantisk espressomaskin med en stor örn på och inga flipperspel... Dessutom med lägre betalt än vad personen får som arbetslös.

Visst, a-kassan är inte så mycket pengar, men personen har ju sin frihet och kan äntligen satsa lite mer på musiken och det där konstprojektet som skulle bli så jäkla fett...

Man måste förstå människor. Väldigt mycket av de sociala trygghetssystemen verkar utgå från att alla sitter på nån slags übermoral, men snälla människor, vakna upp och känn doften från kaffemaskinen med den jättestora örnen. Systemen överutnyttjas om chansen finns.

A-kassan är en försäkring så att man ska klara livhanken om man får kicken och ska bara vara ett stöd tills man kan få ett nytt jobb. Om det jobbet är lika bra som det förra är faktiskt inte intressant. Du har det jobb du kan få och till den ersättning som nån är beredd att betala. Bara för att du en gång har haft en viss lön för vissa arbetsuppgifter i en viss arbetsmiljö, finns det ingenting som säger att du har rätt till det i framtiden.

Tuff skit, men ta det lungt. Du lyckades faktiskt fixa lön, örn och flipper förra gången och du kommer att kunna göra det igen om du fortsätter att utveckla dig. Vi människor är helt fantastiska och vi kan fan göra vad som helst om vi vill tillräckligt mycket. All den energi som läggs till att gnälla på a-kasseförändingarna skulle göra bättre nytta om den riktades framåt.

Vi kan. Systemen hindrar oss från att vilja, men systemens slav är bara den som låter sig vara det.

Vi simmar uppströms

Nyss på radion: En påläst och rapp Rebecka Bolin mot en morgontrött och halvstammande kvällspostare. Jag ska börja läsa Arbetaren. (Kommer antagligen att bli hejdundrande förbannad i princip hela tiden, men ändå...)

Kappvändarklubben

Så faller regeringen till föga för demonstranter som vrålar högst på mynttorget. A-kasseförslaget omarbetas för att bli "snällare". Det är så sjukt.

Var är ert ansvar mot alla dem som står utanför både arbetsmarknad och a-kassesystem?

Var är ert ansvar mot väljarna som röstade på er med anledning att man ansåg att den beska medicinen var lämplig och nödvändig?

Kom igen nu! Visa lite ryggrad! Ska man ta lite obekväma beslut så är det väl för fan nu...

Bättre än inget

Tjänstedirektivet röstades igenom av Europaparlamentet! Bra. Men synd att det blev så urvattnat. Det kommer fortfarande kunna gå att begränsa företag från andra medlemsländer att konkurrera på lika villkor.

Kära regering,

Mesa inte ur nu! Ni gick till val på åtstramning av bidrags- och försäkringssytemen och ni vann!

Det känns kanske lite jobbigt i debatten, men det kommer inte att bli mindre jobbigt om ni inte lyckas med arbetslösheten. Ta åtstramningarna nu och se till att det blir en rejäl förändring, så kanske ni kan släppa upp nivåerna lagom till nästa val.

Vore det inte bättre för typ alla?

Elda massorna

Delar av LO gör gemensam sak med socialister, kommunister
och syndikalister och tar i från tårna när det gäller kritiken på den nya regeringens politik.

Senast är det teknokraternas konungs, Anders Borgs, förslag om avdrag på a-kassan vid påvisad passivitet i jobbsökandet som irriterar vänstern.

Det fåniga är att det ju inte är nån större skillnad mot hur regelverket ser ut idag! Möjligen är det en mildare politik, eftersom sanktionsmedlen idag faktiskt är att en passiv jobbsökare förlorar hela skiten! Men som vanligt föredrar man demonstrationer och politiska strejker framför analys och proportion.

Update: Expressen har en ledare på samma tema.

Höga hus om marknaden vill

Det blir mycket om centern nu, känner jag, men i ärlighetens namn händer det inte så vidare värst mycket i de andra liberala partierna att skriva hem om.

Snubblade över ett inlägg av Per Ankersjö där han föreslår att staden ska tillåta fler skyskrapor, t ex över spårområdet norr om centralen, samt där uttjänta byggnader ska ersättas.

Härvid råder en milsvidd skillnad mot Annika Billström som också förespråkade skyskrapor, men då var det inte fråga om att låta marknaden avgöra om så skulle vara lämpligt. I hennes värld ska politiker bestämma hur folk och företag ska bygga och bo.

C bland vänner

Vid en ceremoni idag i Marakesh upptogs det svenska centerpartiet i Liberal International. Inte en dag för tidigt, kan man tycka, men bättre sent än aldrig. LI har sedan -47 kämpat för frihetliga värderingar mot fascism och kommunism.

Gratteligrattis!

Det upphöjda syftets träldom

De latinamerikanska folken har två mäktiga fienden. Fiender som angriper samhällsutvecklingen på alla plan, politiskt, ekonomiskt och mentalt och som är svåra att nedkämpa. De har starka fotfästen i den sydamerikanska myllan.

Den kristna tron genom romersk katolicism lägger en hämsko över den nödvändiga individualism som behövs för att människor ska öka tron till sig själva och möjligheten att påverka sin situation. Man litar helt enkelt på gud och kyrkan och dess utsända, de starka politiska ledarna, mer än till den egna förmågan att försörja sig och kanske få en skrälldus över att lägga på kistbotten.

Den andra starka rörelsen är socialism. På samma sätt förminskas individens ansvar och i analogi till det, möjligheten till personlig och ekonomisk utveckling. Det är troligt att den starka religiösa traditionen har anpassat folket till att nedvärdera sig själva och lita blint på starka ledare och populistiska budskap och därigenom stenlagt vägen för den socialistiska framväxten.

I båda fallen spelar naturligtvis även en historia av en på många håll svag utbildningsspridning och till och med analfabetism en stor roll.

Av flera skäl är de institutionella systemen svaga. Många länder har kastats mellan den ena och den andra samhällsmodellen med följd av att hela samhället byggas om i grunden. Eftersom samhällen tar lång tid att bygga och, om man frågar mig, alltid måste byggas underifrån, kommer alla andra samhälleliga system fungera ganska dåligt. Rättsväsendena blir lättare att korrumpera, vilket ökar risken för alla dem som försöker göra affärer. Avtalsparter måste kunna lita på att samhället oberoende ställer avtalsbrottslingar till svars, även om den som begår avtalsbrottet skulle ha starkt ekonomisk, politiskt eller religiöst inflytande.

I flera latinamerikanska länder finns också en signifikant aristokrati som gärna förblir privilegierade. Om folk från alla klasser kan jobba hårt och smart och därigenom generera rikedom, hotas överklassens relativa upphöjdhet. Det finns inga starka incitament för dem att investera sina pengar i nya affärsprojekt som berikar andra samtidigt som dem själva, om de kan sitta gott på sina tillgångar i skydd från höga tullmurar.

Alla länder behöver tillväxt för att kunna utvecklas. Protektionism, socialism och blind gudstro genererar inga nya resurser. Det är enskilda människor som skapar nya affärer och företag. Vad Latinamerika behöver är större ekonomisk frihet, frihandel, fria företag och en bred tillväxt som kan komma alla till del.

Dårarnas julafton

Det svenska facket. Man bara måste älska det... IKEA öppnar i Haparanda och anställer 150 personer. Det är ett problem för Handelsanställdas förbunds lokala stjärna. Arja Kantomaa är djupt bekymrad över att så många av tjänsterna är deltidstjänster. Hon står och säger i rikstäckande nyhets-tv att detta är en kvinnofälla!

Lapp på luckan

Då och då tänker man att "...dom där kd:arna kanske inte är allt igenom onda ändå". Men det är dom. Måste bort, helt enkelt. Ut från riksdagen. Väck från offentlighet och inflytande.

Det blir så tydligt när man ser till enskilda riksdagsledamöters motioner hur pass stor ideologisk spridning det är i regeringspartierna. Jämför Centerns Fredrick Federley och Annie Johanssons tydliga liberala agenda med KD:s stolthet, Anneli Enockson och hennes socialistiska, alternativt religiöst fanatiska, förslag om förbud mot öppethållande om söndagar. Suck.

Frihet eller förtryck

Såg en fantastisk mysig och pedagogisk animerad film om frihet, kapitalism och 1900-talets stora alternativ. Varför producerar inte Svenskt Näringsliv sånt här? :-)

Nymoralistisk ex(?)kommunist

Daniel Ortegas comeback var kanske något överraskande. Nu verkar han tagit hem segern i Nicaraguas presidentval. Det finns en hel del tveksamheter kring detta. Bland annat lyckades han tillsammans med den för korruption dömde ex-presidenten Arnoldo Alemán ändra valreglerna så att det räckte med 35% och ett 5%-igt övertag (jämfört med 45% som det var tidigare) för att slippa gå till en andra omgång. (Ortega låg passande nog runt 35% i opinionsmätningarna.)

Nicaragua är ett land med många problem och det är inte särskilt troligt att Ortega kommer att lyckas, eller kanske till och med vilja, lösa dem. Det är för den delen inte heller säkert att den liberalkonservative José Rizo i realiteten skulle ha gjort ett bättre jobb. Det politiska utrymmet för stora förändingar torde vara begränsat och det kommer hursomhelst att ta väldigt lång tid.

Många liberaler har säkert starka åsikter om Ortega (hans reaktionära syn på kvinnans rättigheter, t ex.) och att han blev president nu på nytt. Men trots att han är gammal tok-kommunist gick han faktiskt inte till val på en marxistisk agenda. Trots att han är gammal kompis med Kubas kommunister och USA-hatets paradgeneral, Hugo Chavez och hanses side-kick, Evo Morales, söker faktiskt Ortega en dialog med USA och han är inte längre emot det centralamerikanska frihandelsavtalet, Cafta, med USA.

Det kunde ha varit värre.

Marknadshyror, tack!

Det finns några tabubelagda ämnen i den svenska debatten. Ett sådant är arbetsrätten, ett annat är hyresregleringarna. Det finns en signifikant hyresgästslobby som hittills har tillåtits att sätta agendan för den bostadspolitiska debatten. Inga politiker har vågat röra frågan, pga av avsevärd infektionsrisk.

Den mot politisk feghet vaccinerade riksdagsledamoten Fredrick Federley har motionerat i frågan, tillsammans med Annie Johansson. Motionen kommer kanske inte någon vart i riksdagen, men inte desto mindre är det ett litet men viktigt steg mot att trycka diskussionen över de inlärda mentala spärrarna.

Hyresregleringarna gör att 171 639 saknar bostad. Bara i Stockholm. Dom innebär att undersköterskor och elektriker i Strömsund och Mellerud betalar en del av hyran för de ganska välbeställda hyreskontraktsinnehavarna på östermalm. Det innebär att en massa människor tvingas till brottsligt förfarande i svarthandel med hyreskontrakt.

Det är fel och djupt orättvist.

Update: Tidningen Vår Bostad uppmärksammar också motionen.

Republikansk linje 2

Kungen gör ett ganska bra jobb. Faktiskt! Han åker runt och klipper band och skänker lite glans till annorstädes trista evenemang, broar och naturreservat. Han kanske inte är det skarpaste redskapet i lådan, men verkar drivas av ett ärligt och innerligt engagemang för vårt lands bästa. Väl så.

Det är inte desto mindre helt jävla flippat att vi inte kan välja (eller för den delen välja bort) vår statschef. Kungen är ju ganska bra och Vickan verkar reko, men tänk om hon i framtiden kläcker en riktigt jävla riksgalning. Det känns inte som att det är nödvändigt egentligen att argumentera i den här frågan. Alla måste inse monarkins tillkortakommanden.

Kungen måste inte avsättas eller förlora sin titel. Han får fortfarande kalla sig kung och alla rojalister kan stå och vifta med flaggor på Viktoriadagen, men statschef ska han inte vara (om han nu inte skulle ställa upp i val och folket skulle rösta på honom).

Han kan fortsätta att åka runt och kalla folk örebroare, men med den skillnaden att hovet tar betalt för hans medverkan (eftersom skattemedlen kan användas mycket bättre på andra ställen och för att hans medverkan är värd något för arrangören, men inte nödvändigtvis för skattebetalarna).

Detta känns nu när jag skriver detta lite som en typisk svensk lösning. En linje 2. "Avveckling, men med förnuft." :-D

Gärna a-kassa, men först en rejäl skattelättnad!

Den stolta intresseorganisationern egenforetagarna.se har idag enligt uppgift en debattartikel i DI mot bakgrund av talet om allmän och obligatorisk a-kassa. Tror inte den finns på nätet, men här är artikeln i sin helhet:

"Den nya regeringen inför obligatorisk a-kassa för alla men det är inte helt klart hur det är tänkt att fungera. Om man överhuvudtaget tänkt på egenföretagarna är höljt i dunkel. Det skulle inte vara så tokigt om också de - för en gångs skull - omfattades av några sociala trygghetsreformer…

Det är möjligt att man i det färdiga förslaget kommer att ha löst alla problem som en arbetslöshetsersättning för enskilda näringsidkare för med sig. Men som vi ser det är a-kassa inte det optimala trygghetssystemet för egenföretagare.

När är en egenföretagare egentligen arbetslös? Räcker det med att orderingången är svag, eller måste företaget läggas ner? Vad händer om företaget är nedlagt och den före detta företagaren blir uppringd av en gammal kund med en förfrågan? Ska han då kunna starta upp igen? Ska han kunna upprepa den processen hur många gånger som helst? Om man inför ett traditionellt a-kassesystem finns en risk för ett överutnyttjande av en del, samtidigt som andra tvingas betala ganska mycket i a-kasseavgift, trots att de aldrig kan eller behöver utnyttja systemet. Sett ur ett samhälleligt perspektiv är kanske inte incitamentssystematiken helt hundraprocentig.

Som det är idag finns det ingen möjlighet att tidvis omfattas av a-kassa, man måste lägga ner företaget helt och hållet och bli arbetslös på heltid. Det är ju helt galet och därför anser vi inte att a-kassa enligt traditionell löntagarmodell är applicerbar på egenföretagare.

Vi föreslår istället en möjlighet för varje enskild näringsidkare att själva kunna bygga upp sin egen trygghet genom skattelättnader.

Vår lösning är att låta enskilda näringsidkare slippa arbetsgivaravgiften. Det blir lättare för uppdragsgivare att rätt värdera kostnaden för en arbetsinsats och det skapar en bättre möjlighet för egenföretagaren att lägga undan lite av de pengar han tjänar för de perioder som orderingången är svag. Via skatten bidrar ju egenföretagarna till samhället precis som alla andra."

Halka och ansvar

Ett stort problem i vårt samhälle är avsaknaden av ansvarstagande. Man möter det överallt. I företag, i offentlig förvaltning, i privatlivet och nästan överallt. Undantagen är de verksamheter där undlåtande av att ta ansvar får direkta och kännbara konsekvenser.

Ansvar måste kopplas till människor. Varje arbetande måste ha klara riktlinjer om vad som är vems ansvar. Man ska veta att om hälften av SL's bussar står stilla pga av att jag inte har saltat vägen, får jag sparken om inte synnerliga skäl föreligger.

Det kommer mer i detta ämne (ansvarfrågan alltså, inte nödvändigtvis halkan) var så säker!

Fallet Frankrike

På en fredagsöl några månader sedan hamnade jag bredvid en engelsman som också hade bott länge i Frankrike. Vi kom att diskutera de då pågående kravallerna och i samband med det Fransmännens förvånansvärt marknadsfientliga politiska agenda.

Jag hävde ur mig något raljant i stil med att ”fransmännen inte begriper sig på marknadsekonomi”. Engelsmannen höll i huvudsak med, men med ett viktigt tillägg. ”Det gjorde inte vi britter heller, men sen kom Margaret Thatcher och lärde oss det”.

Det intressanta är att han själv inte sympatiserade med Thatcher i någon högre grad. Han var för ung för att ha röstat på den tiden och nu hade han stött Tony Blair de senaste valen. Inte desto mindre ansåg han att järnladyn hade varit absolut nödvändig under den här perioden.

Nu uppmärksammar denna veckas The Economist Frankrikes problematiska läge och efterlyser ett nytt politiskt ledarskap i en exposé och jämför med Storbritanniens situation på 70-talet och hur en stark politiker lyckades vända en nation i kris till Europas mest betydelsefulla ekonomi. (måste vara pappersprenumerant för att läsa några av artiklarna på webben, men tidskriften i fråga rekommenderas varmt för politiknördar av alla färger)

Den franska politiken är i huvudsak socialkonservativ, med varierande fördelningsprofil. Både vänster och höger är emot frihandel och globalisering och är båda sidor kan sägas vara direkt antiliberala. Den sittande högerpresidenten, Jaques Chirac, har sagt att ”liberalism är ett större hot mot Europa än kommunism” och han har till och med vid flera tillfällen beskrivit sig som vänster.

Hela EU behöver ett nytt politiskt ledarskap och i Fallet Frankrike blir det särskilt tydligt. I en värld av politisk triangulering med kappan vänd efter den aktuella opinionsvinden blir det tyvärr inte så mycket klokt sagt och ännu mindre gjort. Vad hela Europa och kanske framförallt länder som Sverige och Frankrike behöver är starka politiska ledare som kan ta tag i och driva de helt avgörande frågorna om frihandel, sunda skatter och arbetsmarknadens rörlighet. En Thatcher, helt enkelt.

Sommartider hej hej!

Annika Qarlsson (ja, hon stavar så!!!) och Ulrika Karlsson (hon stavar tydligen som folk) från Centern och SkÖvdÖ har lämnat in en FANTASTISK motion. :-)

Jag har länge förbannat det idiotiska med att tidigarelägga mörkret en timme varje gång man växlar till den här jävla vintertiden. Bra! Bort med skiten. Vi behöver inte vintertid!!!

Update: Ulrika Carlsson stavar tydligen med C. Jag ber ödmjukt om ursäkt!