Svenska flyguppdrag långt ifrån riskfria

Så beslutades då att Sverige ska delta med en division JAS Gripen för att hjälpa till att freda luftrummet över Libyen. Man optimerar naturligtvis teknik och taktik för att inga onödiga risker ska uppstå. Dock måste man vara medveten om att dylika företag innebär faror.

Det är lite ironiskt. En av de flygplanstyper de svenska JAS Gripenplanen kommer att kunna möta över Libyskt luftrum är franska Mirage III och Mirage 5, som har tjänstgjort i Kadaffis styrkor om än i något mindre skala än Sovjetiska/Ryska stridsflygplan. MiG 23 och 25 utgör väl stommen i Libyens flygvapen.

Det finns erfarenheter från liknande situationer av framförallt amerikanska flygplan mot MIG 23:or. 1982 sköt syriska MiG 23:or ned två israeliska F16 med sina AA-7 "apex"-robotar. Ett sovjetiskt svar på den klassiska sidewindern som inte ska underskattas med sina mäktiga prestanda.

När det börjar pipa och blinka på cockpit har de svenska flygförarna sannolikt en Apex på väg i tredubbla ljudhastigheten, som hänger med i svängar upp till 7 G och exploderar i ett moln av vassa metallbitar när den kommer i närheten.

Nu är det väl meningen att JAS Gripen ska kunna åka ifrån sådana vapen, men det bygger lite på att man har ordentligt med bränsle för att både köra med efterbrännkammare och kunna ta sig hem. Apex jagar i fem mil och behöver liksom inte tänka på refrängen.

Det är väl på sätt och vis bra att JAS-planen nu kan användas till något vettigt och det ska bli intressant att se hur de står sig i skarpt läge.

Centerförnyelsen är alla centerpartisters ansvar

För några veckor sedan hade jag det stora nöjet att vara med på en talarkväll med Stockholms Centerkvinnor. Huvudtalaren var centerikonen Karin Söder. Låt vara att jag inte delar Karins övertygelser inom precis alla områden. Exempelvis statliga folkhälsoregler anser jag svåra att förena med decentralism och människors rätt att bestämma mer över sina liv, men det är en liten sak i sammanhanget. Karin är och förblir en stor förebild genom sig själv och sin politiska gärning.

Något som fastnat i minnet är det som Karin berättade om vad som ledde fram till de stora centerframgångarna i mitten av 70-talet, då vi vann valet, kastade ut Olof Palme och bildade regering tillsammans med Moderata samlingspartiet och Folkpartiet.

Från 60-talets mitt hade man i Centern satt igång och diskuterat idéer på ett helt annat sätt än tidigare. Det framhävdes av Karin som en central faktor i senare framgångar. Jag är övertygad om att hon har helt rätt och att samma förutsättningar råder idag.

Förnyelsegrupperna inom Centerpartiet jobbar på med full kraft och det är en bra början, men för att det ska bli någonting av det krävs några saker.

För det första måste förnyelsegruppens idéer vara så pass starka och utmanande att de faktiskt innebär reella förskjutningar i politiken. Samhällskritiken är den politiska idéutvecklingens livsluft.

För det andra måste dessa politiska förskjutningar få utväxling i den praktiska politiken. Visst är vi i en situation där vi måste kompromissa med Allianskompisarna, men för att vi ska vara trovärdiga med en politisk nyorientering måste den märkas inte bara i ord, utan också i handling.

För det tredje måste vi vara stringenta. Vi kan inte bara byta politik utan att förklara varför och vi kan definitivt inte byta tillbaka. Alla delar av Centerrörelsen måste kommunicera samma sak. Det är naturligtvis inte så att man måste tycka lika i alla lägen och det är också en av centerpartiets stora styrkor att vi har det strikta underifrånperspektivet, men kring de stora dragen måste vi bli överens. För det krävs stora ansträngningar. Vi måste vara beredda på att lyssna på varandras argument och göra allt vi kan för att förstå varandras meningar. Och kompromissa.

Man kanske också måste läsa på en gnutta. Kulturkanon för Svenska folket är en knasig idé, men varför inte upprätta en rekommenderad läslista för alla som önskar delta i och höja nivån på Centerpartiets idédebatt?

Om det finns EN bok som jag skulle önska att alla centerpartister hade läst, är det Johan Norbergs När människan skapade världen. Den ger dig inte bara en massa kunskap, det är dessutom mycket trevligt under tiden. :-)

---

Läs även Oscar Fredriksson i SN om ungefär samma sak.

Det är fan inte ljuset det är fel på!

Medan goda centervännerna stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö och landstingsmiljörådet Gustav Andersson förklarar att de tänker vara med på Earth Hour, trots att det är ett meningslöst jippo, berättar Magnus Andersson - kommunalråd i Solna - i klartext vad det handlar om:

"...fundera noga på om du vill vara med i morgondagens hycklande skådespel. Fråga dig själv om du tror mindre elektricitet gör fler människor mätta. Fråga dig själv om du tror att klimatentreprenörer jobbar bäst i ett mörkt eller ljust arbetsrum."

I detta blogginlägg berättar Magnus mer.

WWF, organisationen som ligger bakom jippot som i första hand måste ses som en monumentalt lyckad pr-aktivitet för den egna organisationen, har för vana att hylla kommunistdiktaturen Kuba för sitt förträffliga miljöarbete. Ja, där är lyset släckt ganska ofta. (Särskilt i dissidenternas mörka fängelseceller.)

Jag stör mig, möjligen osunt mycket, på symboliken i att "släcka ljuset". Det är fan inte ljuset det är fel på. Ljus är bra. Ljus som kommer av elektricitet är ännu bättre. Vi borde tända så många ljus i kan för att ta oss an de viktiga utmaningar vi står inför, miljöproblem och annat.

---

Läs även vetenskapsbloggen x 2. Mitt inlägg från förra året och Johan Norbergs krönika i Metro från då om varför han också gillar att tända bättre än att släcka.

---

Update: Läs även teknikdebatt.se om manifestationen Life Hour.

Någonting är ruttet i staten Sverige

Gategatepoliserna FRIAS. Detta är för mig helt obegripligt...

Det är med stor ledsamhet man kan konstatera hur jävla illa det är ställt med det svenska rättsväsendet.

Jesper Nilsson bestämde sig för att inte låta det övergrepp han utsattes för gå förbi och satte alla klutar till för att återskapa det material som visar hur svinaktigt de båda poliserna betett sig. Och lyckades.

Trots detta friar alltså tingsrätten poliserna. Om det är en riktig dom måste lagen ändras.

En annan undran är om Carl Larsson (den ena åtalade polisen) "har beslutat hur han ska gå vidare med..." det faktum att uppgifter gör gällande att han kandiderat för Sverigedemokraterna i Umeå?

Läs mer hos Kjellberg, där också den reparerade filmen finns upplagd.

Dags att diskutera NATO-medlemskap

Om man nu ska ha de dyra Gripenkärrorna till något vettigt, måste man ju kunna använda dem till exempel i den situation som nu råder i Libyen.

JAS Gripen bygger till största del på amerikansk teknik vad beträffar både motor och vapen, såväl som det mesta av elektroniken. Steget är inte långt till att använda NATO's stridsledningssystem länk 16 också. Då skulle våra plan kunna samverka i uppdrag över Libyen. Men för det krävs normalt medlemskap i NATO.

Timingen kunde väl därför inte vara bättre när goda vännen Fredrick Federley idag på SvD Brännpunkt föreslår att vi ska diskutera om inte NATO-medlemskap skulle kunna vara någonting för oss.

Som alla vet har ju Sverige redan sedan drygt 50 år haft ett "prova-på"-medlemskap, liksom...

Inför dödsstraff för sexköp?

Morallagar är besvärliga av två skäl. För det första är det enligt min mening dåligt att basera lagstiftning på moraluppfattningar som ju varierar mellan människor och över tid. För det andra är de ofta utomordentligt besvärliga att diskutera på ett rationellt sätt. Den som vill tillåta vuxna människor att på frivillig grund göra något som allmänheten tycker är osmakligt anses försvara eller till och med förorda företeelsen i fråga.

När det gäller sexarbete blir principen att den man som försvarar den liberala principen om att två vuxna människor ska få välja att ha sex med varandra av precis vilka skäl de önskar, misstänkliggörs som sexköpare och den kvinna som förvarar samma princip själv är dum i huvudet, illojal mot kvinnosläktet och/eller utsattes för övergrepp som barn varför hennes åsikt då liksom inte ska räknas. Hårddraget.

Därför kan Vänsterpartiet, på vad som förefaller vara fullaste allvar, föreslå att svenskar ska kunna lagföras för brott mot svensk lag, men som begås i ett land där handlingen inte är brottslig. När det gäller sexköp, that is.

Vänsterpartiet blottar sin syn på medborgaren som statens egendom. Sådan är socialismen. Med samma princip motiverade DDR morden på de som inte längre ville vara ägda.

Henrik Alexandersson ställer den självklara och för Vänsterpartisterna antagligen mycket kniviga frågan, om de tycker att Polska kvinnors aborter i Sverige ska kunna dömas på motsvarande sätt?

Sexköpslagen fungerar inte. Om det verkar alla vara överens. Ett sätt att se på saken är att lagen därför kanske ska tas bort och att de problem som lagen tillkom för att stävja måste lösas på något annat sätt. Ett annat sätt är att ösa på med mer av samma sak - skärpa straffen. Lite som att försöka reda ut ett missförstånd genom att höja rösten.

Varför inte istället diskutera skärpta straff för våld, hot, kidnappning, människohandel och organiserad brottslighet? Varför inte diskutera resurstillskott till beivrandet av den brottslighet som sexsäljare riskerar att utsättas för? (Om det nu verkligen är deras bästa som värnas.)

På Stockholmscenterns stämma den 9 april kommer frågan att debatteras och diskussionen kommer att bli het. En motion som föreslår sexköpslagens avskaffande har nämligen lämnats in. Den och alla andra motioner som kommer att behandlas finns upplagda på motionsbloggen.

---

Läs även Karl Malmqvists utmärkta blogginlägg om sex och lego.

Flygförbud NU!

Gustav Andersson bloggar oerhört angeläget om att den galna mördaren i Libyen måste stoppas!

Hotet är solklart: Benghazi ska bombas sönder och samman. Vi kan väl för fan inte bara se på när detta sker?

Läs även Johan Norberg på sin blogg och i Metro.

---

Johan är för övrigt nästa talare på Stureplanscentern! Den 6 april på O-baren. Mer info på facebook.

Federley till partistyrelsen

Fredrick Federley tar ett steg mot en öppnare och modernare syn på partiarbetet och deklarerar på Expressens debattsida att han vill ta plats i Centerpartiets styrelse.

Ett välkommet besked på flera sätt. Dels är det en skön antites mot de slutna rummens övertaktiserade partigängeri. Dels är Fredrick Federley en utomordentligt kompetent person som behövs i Centerpartiets ledning.

Heja! :-)

...

Läs även Annie Johansson och Mary X.

Vinst ftw!

Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson skriver klokt om friskolor och vinst på DN Debatt:

"Ingen, knappt ens på yttersta vänsterkanten, ifrågasätter vinsten som drivkraft när det gäller att utveckla läkemedel eller bygga skolbyggnader. I Centerpartiet ser vi att privata företag, engagerade pedagoger, föräldrar och skolledare som driver friskolor tillför nya värden."

Kloka ord, tycker jag!

---

Läs även SN om bristen på ideologisk stringens i Centern. Det känns dock som att Michael Arthursson är en del av lösningen.

Den gröna fanan vajar över SvD

Magnus Andersson föreslår tillsammans med CUF-kompisen Rickard Nordin på SvD Brännpunkt att Nordic Battle Group ska gå och in hjälpa frihetskämparna i Libyen eller avvecklas.

Miljöminister Andreas Carlgren skriver att Sverige är drivande i EU för miljöpolitiken.

Helen Törnqvist lyfter i samma tidning fram möjligheterna med friare upplåtelseformer för biblioteken.

Heja!

Juholt och den politiska utvecklingen

Polarn Johan Ingerö benar med sedvanlig skärpa upp politikens troliga utveckling och partiernas olika utmaningar i denna bloggpost och förklarar varför Juholt antagligen inte kommer att ha det så lätt.

På något sätt kan jag tycka att det är fräscht att Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet släpper trianguleringsambitionerna och väljer en ledare som är fast förankrad i klasskampshistorien. Icke desto mindre är detta ändå en smula problematiskt för dem, i den eventualitet att de kanske skulle vilja vinna något val, någon gång i framtiden.

Den tid då Arbetarrörelsen kunde styra och ställa lite som de ville är över. Verkligheten är en mäktig fiende och så länge Sveriges gränser separerade folkskälen från omvärlden gick den att hålla stången, men saker och ting ser annorlunda ut idag.

Media är inte längre samma sak som under den tid som Juholt verkar längta tillbaka till. Socialdemokratisk dominans krävde kontroll över informationsspridningen. Numera kan svenskarna kolla på CNN och läsa internationella nyheter på nätet. Medborgarjournalistiken utmanar och ifrågasätter på alla sätt och från alla håll.

Det är naturligtvis ingen slump att Socialdemokraterna ville ha ett förbud mot paraboler. De ville helt enkelt fortsätta att kontrollera vilken information Svensken fick sig till livs. (Detta var alltså så sent som 1987.)

Det var egentligen inte så länge sedan som Palme kunde ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet och dessutom tvinga den privatägda tidningen Dagens Nyheter till falska dementier i den så kallade Geijeraffären, även om det nu känns som en helt annan värld.

Kultursektorn förstatligades indirekt genom att staten (och kommunerna) finansierade mer och mer av den. Möjligen till viss del i välmening, men med effekten att kulturutövning med annan finansiering i hög grad drabbades av undanträngningseffekter. Följdriktigt stödjer också kulturens intressen det politiska alternativ som erbjuder kulturen bästa livsvillkor. I ett system där staten dominerar kulturfinansieringen, kommer också den politik som lovar mest av sådan finansiering, premieras av de för samhällsutvecklingen så viktiga kulturinstitutionerna.

Arbetsmarknadens sammansättning har också förändrats med strukturomvandlingar. Förr i tiden var enkla jobb ofta nästan lite isolerade från omvärlden. I gruvor och fabriker pratade jobbarna mest med varandra. Facket, med sin unika särställning, hade helt andra möjligheter att trycka ner sin världsbild i medlemmarnas halsar. Med en växande tjänstesektor pratar folk med varandra på ett helt annat sätt i kontakten med kunder och leverantörer. Tjänsteföretagen är ofta mindre organisationer i vilka anställda och ägare har nära kontakt. Svårt då för en aldrig så slipad klasskampsagitator att måla upp den senare som ondskan själv.

Ekonomiskt lever vi i en globaliserad tillvaro med avreglerade finansmarknader och ömsesidigt beroende av vår omvärld.

Den politiska kraft som sossarna besatt under 50- och 60-talen byggde på centralistiska ekonomiska och kulturella strukturer, som faktiskt inte finns längre på samma sätt. Möjligheterna för Juholt att gå till val på drömmar om denna svunna tid torde sålunda vara begränsad.

Hornstullsincidenten blir bara värre

Alla känner väl till historien från för något år sedan, då två "tunnelbanepoliser", dvs poliser som knäcker extra som biljettkontrollanter i tunnelbanan, begick rov på såväl lag som all anständighet då hotade och tvingade en bloggare att radera bilder på ett "ingripande" som de hade gjort mot misstänkta tjuvåkare.

Nu visar det sig att åtminstone en av poliserna är eller har varit Sverigedemokrat. Det behöver väl kanske i sak varken betyda till eller ifrån om man bara gör sitt jobb bra och enligt lagen och inte låter politiska motiv styra ingripanden. Så har ju då inte varit fallet.

Vad som tyvärr säger så ofantligt mycket om polisens syn på det hela är dock informationschefens kommentar (som jag läser på Nyheter24):

"Carl Larsson hävdar att han aldrig varit politiskt aktiv i något parti och/eller kandiderat i något val. [...] Carl Larsson har ännu inte beslutat hur han ska gå vidare med dessa fakta."

Vadå "gå vidare med dessa fakta"? Är det fakta eller inte? Har han kandiderat eller inte? Det är väl för fan bara att berätta hur det är!?

---

Läs även Aaron Israelsons bloggpost i ämnet.

Stureplanscentern får ett mandat i Norrtälje!

Den centeravdelning jag tillhör, Stureplanscentern, har blivit med mandat i Norrtälje! Historien är dessutom ganska skön. Hans Stergel lämnade Centerpartiet eftersom han inte riktigt kunde förlika sig med den trögrörlighet han upplevde i Norrtäljecentern.

Hans berättar i en intervju i Norrtälje tidning att han fortfarande var Centerpartist, men inte norrtäljecenterpartist. Glädjande nog har Hans Stergel hittat tillbaka till Centerpartiet genom vår avdelning som han upplever mer intressant.

Häromdagen skrev jag ju att jag var en smula mulen på Centerpartiet i Stockholms län för att de stack käppar i hjulet för unga lovande Magnus Andersson i sin ambition att komma in i riksdagen. Nomineringsstämman hostades av just Norrtäljecentern, vilket spelar roll i sammanhanget. Istället för att släppa fram den kandidat som är bäst, så lyfte de fram deras polare, Per Lodenius. Han är säkert jättebra på många sätt, men hur många gånger har du sett honom på tv? Hört honom på radio? Läst någonting i en rikstäckande tidning om honom, eller ens en debattartikel?

Antagligen hör bakåtsträvandet och vänskapskorruptionen ihop. Det är en fruktansvärd sjuka som man måste kämpa emot. För utan utveckling dör idéerna och utan föryngring finns ingen som kan föra fram dem.

"Fritt Folk på en Fri Torva"

DN Kultur har ju bjudit på en del sköna haverier genom tiderna. I betydande mindre grad sedan den tidigare kulturchefen Maria Schottenius försvann, ska sägas.

Mest känd i liberala kretsar är hon antagligen inte lika mycket för sin gärning som kulturjournalist, utan för att hon gång på gång avslöjades med bedräglig argumentation, och faktiskt rena osanningar, i sin mission att utmåla Johan Norberg som djävulen själv. (Konfronterad med fakta konstaterar hon då liksom att "sanningen" mest är en social konstruktion.)

Det verkar finnas något i den klassiska liberalismen som retar gallfeber på finvänstern. Kanske handlar det om makt? Fria människor som väljer själva, som på frivillig grund ingår avtal på fria marknader och söker lyckan efter eget hjärta, snarare än att marschera i takt i kulturelitens förvalda fåror, lämnar en försmädlig tomhet kring de som i sin upphöjdhet dikterar vad som "egentligen" är fint och fult.

Det är därför knappast förvånande att en DN Kulturmedarbetare, Po Tidholm, i en drapa som mest känns som en uttorkad förlängning av Socialdemokraternas insändarkampanj från 2009/2010, försöker håna Centerpartiet bland annat för vårt engagemang i den viktiga frågan om frihet, såväl social som ekonomisk.

Den som låter våra politiska motståndare skriva vår historia kan kanske uppröras och tycka att man inte "känner igen" Centerpartiet, men att vi återkopplar till de frihetsideal som vår rörelse från början vilade på - och sätter in dem i en modern kontext - är inte bara ideologiskt stringent, det är dessutom utomordentligt viktigt!

Karin Ånöstam från Gävleborgscentern konstaterar klokt att rätten till liv, frihet och egendom inte är så tokiga ideal.

Sedan får finvänstern kalla det vad de vill.

Chavez marscherar raskt mot diktatur

En av de mest grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna är föreningsrätten. Människor ska ha full frihet att organisera sig precis som de vill. Rätten måste också omfatta att avstå från att ingå i organisationer utan risk för trakasserier och annat.

(Den senare delen är aktuell till exempel när mäktiga fackförbund med maktspråk försöker pressa företagare och deras anställda till underkastelse, som så ofta i Sverige där fackföreningsrörelsen har otillbörligt stora befogenheter. )

Den svenska vänsterns kelgris, Hugo Chavez, som bit för bit monterar ned Venezuelas demokrati för att skapa sitt socialistiska lyckorike, har nu kastat fackföreningsledaren Ruben Gonzalez i fängelse för dennes fackliga kamp. En skändligt övergrepp på såväl fackföreningsrörelsen som demokratin.

Ministerämnet Magnus

Jag gillar Magnus Andersson, det är ingen hemlighet för alla som följer den här bloggen. För det första är han grymt skärpt och har en tydlig moralisk och ideologisk kompass, som dessutom i mitt tycke pekar i rätt riktning. Men det viktigaste som politiker är kanske hans förmåga att nå ut!

Jag blev jäkligt förbannad på partikompisarna i Stockholms län som flyttade NER Magnus på riksdagslistan. En person som tar för sig och jobbar hårt och smart och förstår hur man samverkar med media på ett effektivt sätt förtjänade ett bättre utgångsläge.

En enkel mediamätning ger vi handen att Magnus gör åttor kring samtliga andra på länets lista och frågan är om han inte sällar sig till den särklass i vilken Annie Johansson och Fredrick Federley ställer sig i när det gäller lyskraft?

Som kommunalråd i Solna verkar Magnus göra bra ifrån sig redan och med några månader i kroppen kommer han att bli en av de naturliga ledarna i Storstockholmspolitiken. Häromdagen hade han DN Debatt och idag SvD Brännpunkt om den angelägna frågan om tunnelbana norrut, som han skriver tillsammans med Maria Rankka från Stockholms Handelskammare.

Jag kan inte låta bli att tänka på hur väl sådana krafter skulle behövas i regeringen.

RIT-avdrag en toppenidé

Annie Johansson och Almegas Ulf Lindberg går idag ut med en gemensam SvD Brännpunktartikel om att ett RIT-avdrag bör införas. Alltså, ett skatteavdrag för att någon kommer och piffar med din dator i hemmet.

Det finns en massa människor som inte får det bästa ut ur de digitala möjligheterna och det finns folk som är oerhört kunniga på området. Att skapa möjligheten för dessa att mötas utan ohemula skattekilar vore en värdefull reform som skulle hjälpa många och samtidigt skapa jobb för många företrädesvis unga.

Nu måste FN skriva ett jättejätteargt brev

Vad som blir allt tydligare i dessa frihetskampens rafflande dagar är hur irrelevant FN börjar kännas. Ärligt talat, varför ska vi lyssna på mördare från tredje världen och väga in deras intressen i den internationella politiken?

Varför ska vi hjälpa dem genom att legitimera deras förfärliga styren och låta dem sola sig i den internationella diplomatins strålglans?

Dagens ledare i SvD förser tveksamma med en lång rad argument.

Johan Ingerö skrev för några dagar sedan om idén om ett Demokratiernas Förbund, en sammanslutning av stater som inte i första hand har som affärsidé att plåga skiten ur sina medborgare...

Gaddaffi gör mig till bombliberal

Vänstereliten brukar vråla "bombliberal" efter folk som tycker att det kan vara på sin plats att hindra storskaligt mördande med hjälp av en och annan välplacerad smällkaramell västerifrån.

Principiellt är jag skeptisk till militära interventioner. De har en tendens att skapa lika många problem som de löser. Men det finns undantag...

För det första ska man inte underskatta amerikanernas närvaro i Irak som en bidragande faktor till de frihetstörstande nordafrikanernas nyfunna självförtroende.

För det andra kan man ju inte bara se på när en galning försöker mörda "sitt" folk?

---

Läs även Johannes Forssberg som för dagen är osedvanligt läsvärd i Expressen om hur vänstern hatar USA mer än de tycker om människor.

Utveckling kräver politiskt mod

När jag accepterade nomineringen till att representera Centerpartiet i Stockholms stads exploateringsnämnd förstod jag att det antagligen inte skulle vara någon helt bekymmersfri resa att förverkliga våra politiska mål om ökat byggande i allmänhet och ökat bostadsbyggande i synnerhet.

Politiska värden krockar med varandra vid varje förändring av markanvändning i staden. Det är alltid någon som berörs negativt.

Om detta skriver Magnus Andersson, Centerpartistiskt kommunalråd i Solna på DN Debatt idag.

Det krävs, som Magnus skriver, politiskt mod för att stå upp för utveckling och framtid. För det ligger i konflikten en rent strukturell problematik: Ett enskilt exploateringsärende gynnar oftast många, men ganska lite per person. Samma ärendes negativa sidor upprör få, fast mycket.

De 300 000 människorna i bostadskön är säkert glada över projekt som gör kön kortare, men de är inte de som mailar och ringer nämndens ledamöter. Oftast är det de 14 som tycker att den nya markanvisningen hotar att rubba deras cirklar som syns och hörs i debatten.

Under sådana förutsättningar prövas varje folkvalds karaktär.

Update: Christian Ottosson, Helen Törnqvist och Albin Broman skriver också.