(S) sjunker genom golvet

S-krisen ser bara ut att bli värre och värre. Idag publicerar SVT en undersökning de låtit göra om det förtroende de svenska väljarna känner för regeringsalternativen. Att Alliansen leder på totalplanet är väntat, men ett par saker är direkt anmärkningsvärda.

1. Till och med LO-medlemmarna har högre förtroende för alliansregeringen när det gäller förmågan att sköta landets ekonomi.

2. "Välfärden" har varit Socialdemokraternas paradgren. Inte för att deras politik varit särskilt bra på området, men de har ändå lyckats ha en hög trovärdighet i frågan. Detta har nu förändrats. Alliansen leder även vad beträffar att vara bäst på att "trygga välfärden".

De som försöker driva någon slags framåtsyftande interndebatt, baserat i verkliga förhållanden kring Socialdemokraternas läge, anklagas för illojalitet och krypskytte. Ett trist förhållande som driver deras parti allt längre från en vändning.

Jag tror faktiskt att det är dags att börja tala om ett paradigmskifte i svensk politik. Det finns, enligt min mening, ingenting som tyder på att Socialdemokraterna åter igen kan bli den kraft de varit.

---
SVT, SVT/Mats Knutson och Expressen.

Möte på Sturehof ikväll

I min partiavdelning, Stureplanscentern, har vi delat in oss i arbetsgrupper för politisk utveckling inom olika områden. Själv leder jag den grupp som ska ta fram idéer kring mat, dryck, jakt, jordbruk och fiske. Har du inspel, eller till och med har lust att delta, är det bara att höra av sig.

En annan av grupperna är den som ska diskutera stadsbyggnad. De är först ut med en serie om tre möten efter varandra och ikväll ska vi få lyssna till Jerker Söderlind, arkitekt, journalist, författare och forskare/lärare på KTH, med många idéer om hur planprocessen skulle kunna fungera bättre.

Som vanligt är alla välkomna, oavsett ideologisk övertygelse och partitillhörighet. Platsen är O-baren inne på Sturehof. Observera dock tiden, 1730!

---
Mer info på Stureplanscentern.se och på facebookeventet.

Nu ska spaden i marken - Nya Slussen

Politik handlar inte sällan om att väga olika värden mot varandra och försöka hitta en linje som fungerar och som följer en principiell tråd. I kommunpolitiken blir det väldigt tydligt, inte minst i de ärenden vi hanterar i exploateringsnämnden, som jag sitter i.

Ofta är många känslor inblandade, även vid ganska enkla ärenden. En ny markanvisning kan ge bostäder, jobb, förskoleplaster och möjligheter till kulturutövning, men samtidigt tar man bort en yta där någon lekte som barn.

Nya Slussen är kanske det största ärende vi har haft och känslostormen står i proportion till projektets omfattning. Det är ett avancerat pussel som ska läggas och ändrar man på något får det återverkningar på andra tänkta delar av stadssystemet.

Det finns de som alls inte vill ändra på någonting, som vill ha gamla slussen kvar, några vill ha en helt annan lösning och pekar på enskildheter som de tycker skulle kunna vara bättre än det förslag som ligger, men inget av de alternativ som presenteras är så välunderbyggt som det som staden efter snart 20 år har vaskat fram. Ganska långt därifrån, faktiskt.

Min uppfattning är att förslaget till Nya Slussen är riktigt bra. Jag älskar busslösningen i katarinaberget, med direktanslutning till tunnelbanan, den som sitter i trappan ner mot sjön med sin lunchmacka kommer att ha solen i ryggen från vårdagjämning till höstdito. Parken under katarinahissen blir ett välbehövligt grönt inslag på väg ner till kajen för pendlingsbåtar.

Allt detta blir möjligt, samtidigt som ett fungerande trafiksystem kommer på plats. En annan mycket viktig funktion som man inte tänker på är utflödet från mälaren. Kapaciteten MÅSTE ökas för att inte riskera översvämningar och det tar Nya Slussenförslaget hänsyn till.

Det vore koolt om man kunde ta den vattenkraften tillvara, men det får bli en senare fråga. Nu ska spaden i marken! Ikväll ska beslutet tas på fullmäktige, Insha'Allah...

---

Per Ankersjö, Yimby/slussenmyter, Folkpartister som är emot.

---
Update: Läs även detta inlägg om "kulturslussen".

---
Update II: Nähepp. Oppositionen begärde minoritetsbordläggning. Ärendet uppskjutet till den 12 december.

Det är inte lätt när det är svårt

Det finns en kommunikativ naturlag som i brist på bättre ord kan kallas "flow". Några samlade framgångar skapar nya. Initiala framgångar kan bero på tur, skicklighet eller yttre omständigheter, men några plötsliga sådana staplade på varandra leder till bättre självförtroende och att omvärlden börjar vänja sig att du är framgångsrik.

Samma förhållande råder motsatt. Några motgångar leder lätt till flera. I kombination med klantig hantering av motgångarna skapas lätt en förlorarstämpel. Denna negativa flow sköljer just nu över Håkan Juholt och Socialdemokraterna, som trampar vatten för fullt och försöker hålla näsan över vattenytan.

Medan hela den svenska socialdemokratin stänker lervatten på varandra på ett sätt som inte på mycket länge har kunnat kallas hjärtligt, sprattlar Juholt på och beskriver det hela som en helt vanlig simtur. Lite väl friskt i vattnet kanske, men det ska det ju vara. Han har gjort fel och ska granskas. Hårt. Fast det viktiga är att högerregeringen monterar ner välfärden.

Denna situation av monumentalt negativt flow tar sig bland annat uttryck i denna intervju med Aftonbladet. Juholt behandlas utan minsta välvilja. Alla stakningar och snubblingar på ord återges exakt. Vanligtvis brukar journalisten göra lite snälla tolkningar, aldrig med avseende på andemening, men väl språkligt. Så inte här och syftet är solklart främst: att visa vilken jubelåsna Juholt är. En ansats som möjligen kan äga sin riktighet, men artikeln visar prov på en behandling som ytterst få behöver stå ut med.

Även om Juholt naturligtvis har tillkortakommanden är Socialdemokraternas kris knappast isolerad till honom. Det finns en anledning till att det blev just han som valdes till partiledare. En fördjupning kring den Europeiska socialdemokratins kris finns i Gunnar Hökmarks (M) mycket intressanta artikel på ämnet från igår.

Under tiden blir Alliansregeringens finansminister korad till Europas bästa.

Idémässig kraftsamling i (C)

Centerpartiets största problem är antagligen vår otydlighet. Folk vet helt enkelt inte riktigt vad de röstar på när de röstar på Centern. Är vi nyliberala frihetsivrare som helst av allt skulle vilja avskaffa skatterna, eller socialkonservativa jordbruksstödsvänner som helst av allt vill avskaffa vargen? Beroende på vilken centerpartist du frågar kan faktiskt båda vara rätt, även om man vanligen hamnar någonstans mitt emellan.

Denna otydlighet är baksidan av den nödvändiga idéutvecklingsarbetet. Allt sådant måste byggas underifrån och decentraliserat, och då blir det yvigt och heterogent. Men när dessa alla byggstenar nu finns kan vi börja diskutera oss samman kring en gemensam idéplattform som alla Centerpartister kan stå för.

Nu har partistyrelsen tillsatt programgruppen som ska leda detta arbete. Vår disktriktsordförande i Stockholm, Per Ankersjö, ska leda den gruppen. Tillsammans med bland andra Karin Ernlund, Fredrick Federley, Emil Källström och den levande legenden Karl-Erik Olsson ska ett idéprogram vaskas fram, som ska antas på en extrastämma i början av 2013.

Allting syftande till att kunna närma oss valen 2014 med full kraft! Bäva månde alla idélösa.

---

Läs även Motpol.

Skapa din egen trygghet - spara

Yonna Waltersson från Dagens Arena twittrar om att Annie Johanssons artikel om att vi måste etablera en bättre sparandekultur i Sverige är typ jättejättedum.

Jag tycker att Annie har rätt och på flera sätt.

För det första: sparande är väldigt bra. Sådana som Yonna kan säkert raljera över att det minsann inte går att spara när man inte har ens till mat för dagen. Och så är det ju. Det är i sig ett monumentalt problem som trots 70-år av galopperande socialdemokrati inte fått sin lösning genom att söka klämma åt "de rika". Det löses inte heller av att andra hindras från att skapa sin egen trygghet.

För nästan alla, även de med blygsamma inkomster och kanske i synnerhet dem, är sparande oerhört värdefullt. Att bygga upp en aldrig så liten, men ändå en, buffert betyder mycket för känslan av oberoende. Nästan hur lite man än har, så kan man lägga undan något. Säg 100:- per månad. För någon som lever så på marginalen kan den där dryga tusenlappen efter nästan ett år göra stor skillnad.

Den trygghet man skapar själv är värd mycket mer än offentliga system, men de offentliga systemens trygghet har även en instrumentell effekt: den skapar känslan av ett beroende av staten, något som politiskt gynnar alla rörelser som sjunger den stora statens lov.

---

Jag har tidigare skrivit om sparande och jämfört det med spel, något som i Sverige också är en angelägenhet för den stora staten.

Viktigare för Maria Larsson att vanligt folk håller sig sedliga än att våra gamla har det bra?

Carema är ett riktigt skitföretag. Utan respekt för vare sig sina kunder eller faktiskt sina egna långsiktiga möjligheter att tjäna pengar verkar de mest vara intresserade att så snabbt som möjligt föra så mycket pengar de kan ut från landet.

Vissa tar detta som intäkt för att marknadsekonomi är ett dåligt system och att socialism vore bättre. Jag håller inte med. Företag är i alla lägen bättre på att både anpassa verksamheter till växlande behov, såväl som att ta till sig nya rön och innovationer.

I normalläget är dessutom företag mycket måna om sitt rykte och strävar alltid efter att etablera en stabil grund för långsiktig tillväxt. Av olika skäl har Carema inte riktigt jobbat så. Detta är dock inget skäl att överge det fria samhället.

Under all kritik är däremot systemen för hur välfärdssektorn kvalitetsstyrs. Politiken borde ägnat mer tid och energi åt att bestämma hur kvaliteten mäts. Samtliga utförare, kommunala och privata, borde lyda under samma strikta kvalitetskrav och tillses höklikt från en för ändamålet dedicerad myndighet.

Tyvärr får man anta att ansvarigt statsråd, Maria Larsson, ansett det viktigare att lägga tid på att förfäkta nykterhet, hindra ensamstående att skaffa barn och förvägra transpersoner sin rätt till fortplantningsförmåga.

---

Läs även Per Ankersjö, Anders W Jonsson och Svenskt Näringsliv.

---

Update: Partiledare Annie Lööf plockar upp Anders W Jonssons förslag om "Lex Carema".

Forum Syd finansierar extremism

Stäng kranen till diktaturkramarna och frihandelsmotståndarna i Forum Syd och gör det NU!

Forum Syd är i högsta grad en politisk organisation med kopplingar till extremvänstern. Attac har finansierats till största del genom Forum Syd. Pengar har gått till Nordkoreas vänförening, hyllningar till diktaturen på Kuba och seminarium till stöd för flygplanskapare och självmordsbombare.

Denna fina förening anlitas av Sida för viktiga och oerhört känsliga informationsuppdrag om t ex konflikten i mellanöstern.

Det är självklart deras fulla rätt att inom lagens ramar kämpa för det de tror på, hur vidrigt man än kan tycka att det är, men det ska INTE under undra några som helst omständigheter ske för svenska skattepengar.

Expressen.

Kostnadsbelägg högre utbildning

Ingen som är intresserad av Sveriges framtid bör missa Martin Borgs film "Utbildningsfabriken". (Finns att beskåda på TV4-Play.)

Det svenska utbildningssystemet har genom åren varit föremål för politisk instrumentik, snarare än att ge oss den utbildning vi behöver för att klara oss i livet. Likhetsidealet har förstört livet för många elever som haft svårt att passa in i mallen. Särbegåvade och andra som på något sätt är lite annorlunda behandlas som grader som ska slipas av när kollektivet formas.

Enskilda barns intressen och sådant som får dem inspirerade riskerar att offras på den överordnade politiska drömmens altare. Utan att värdera genusförskolans betydelse är företeelsen mer ett uttryck för hur systemen, och upplevda brister i systemen, adresseras i en verksamhet som borde ha barnets bästa i första rummet.

Kvaliteten i högskolan är antagligen också offer för ett missriktat systemtänk, snarare än att studenternas möjligheter att skaffa sig en bra utbildning är högsta prioritet.

I våras fanns det en motion på stockholmscenterns stämma om att avgiftsbelägga högre utbildning. Det kostar ju nämligen en massa pengar. I samma motion hade den förväntade invändningen, att även fattiga måste ha råd att plugga, bemötts. Det skulle vara möjligt att på samma sätt som för sitt uppehälle låna till studieavgiften hos CSN (eller motsvarande - även CSN bör kanske konkurrensutsättas).

Den fråga motionen (som tyvärr inte vann stämmans gillande) syftade till att besvara är antagligen det faktum att det som är gratis ofta betraktas som ingenting värt, ett faktum som urholkar det upplevda värdet av den högre utbildningens betydelse. Studenten blir inte en lika tydlig kravställare på sin utbildning.

Tyvärr följdriktigt enligt gängse svensk utbildningsfilosofi - det är "samhället", systemet, som är utbildningens avnämare, inte studenten.

(S)ärintressesmaskinen

Alltså, denne Juholt... För närvarande reser han runt i landet för att "be om ursäkt". Något han tydligen inte gör lika mycket som att lova bort lagstiftningsmakten.

Häromdagen lär han ha erbjudit Kommunalarbetareförbundet att få författa den lagtext som ska ge dem rätt till heltid. Förutom de demokratiska implikationerna finns ett par rejäla problem förknippade med denna syn på politiken som en handelsplats för särintressen...

Den svåra utmaningen i politiken är att balansera olika intressen. Detta gäller på alla nivåer, från regeringens stora frågor till våra mer vardagliga, men mycket viktiga, ställningstaganden i stockholmspolitiken. Till vår hjälp har vi dels ideologiska principer för hur vi vill att vårt samhälle ska utvecklas.

Mer påtagligt kan dessa strävanden brytas ner i delmål som kompromissas fram med de andra partierna som är med och styr. Ett exempel från exploateringsnämnden är målet om 15 000 nya bostäder, ett mål vi lovat varandra och väljarna att uppfylla. Då måste vi ta strid för nya exploateringar även när de lokala debattvågorna går höga mot förändringar på folks backyards.

Man kan också fundera på det taktiskt riktiga att reducera sig till ett särintresses politiska gren. En politik som går ut på att mata dessa särintressen är inte långsiktigt hållbar. Särintressena kommer aldrig att vara riktigt nöjda och har de vant sig vid att det lönar sig att avkräva dig fördelar, kommer du att tvingas till dyrare och dyrare gåvor tills det inte finns något mer att dela ut.