Stor uppmärksamhet för gårdagens hearing

Mediagenomslaget för gårdagens centerevenemang är massivt. Samtliga som jag har sett är positiva till själva hearingen. Med all rätt. Den var bra.

Pressen bjuder på blandade uppfattningar om det är värt ansträngningen att söka skilja ut transittrafiken.

Eric Erfors skriver brev till Maud i Expressen och undrar också i det när Folkpartiet ska arrangera sin hearing.

Mot bakgrund av Agneta Berliner och Camilla Lindbergs inspel i samma tidning häromdagen, där man delar förra säpochefen Anders Erikssons uppfattning om att även låta sökbegreppen omfattas av tillståndsprövningen, skulle en folkpartihearing kunna bli riktigt intressant.

Två saker från gårdagen går inte att sluta tänka på.

Dels hur bosseringholmsk Håkan Jevrell kändes när han återupprepade mediaträningens viktiga värdeord. Jag förstår att det inte är lätt, men en del människor framstår som väldigt arroganta när de är pressade. En sådan person kan inte gå ut och möta en kunnig och initierad vägg av motstånd med det enda försvaret att regeringen minsann har gjort allting rätt och att vi andra bara inte förstår det.

Dels också den förvåning jag uttryckte i gårdagens bloggpost över att regeringen inte tar europakonventionen för mänskliga rättigheter på större allvar. Clarence Crafoord redovisade en mycket tydlig listning över vilka punkter som det liggande FRA-förslaget inte uppfyller.

Räknar man med att det skulle bli en så långdragen process att hela FRA-debatten skulle hinna falla i glömska? I så fall får man nog tänka igen.

Vore inte detta - att hänvisa till domen mot Storbritannien och europalagstiftningen - också en god väg ut för regeringen, utan att förlora ansiktet alltför mycket?

FRA-hearingen - ett litet steg framåt

En lång dag med ett oerhört innehållsrikt seminarium. Så kan man sammanfatta det hela.

Vi som förespråkat en urskiljning mellan transittrafiken och andra fick bekräftelse på att det går med den rena internettrafiken (den IP-baserade trafiken), men att det är mer komplicerat med trafik som överförs med andra typer av protokoll. Det ska också sägas att ett visst mått av fel kommer att äga rum i urskiljningen. Det blir inget vattentätt system för att skydda svenska angelägenheter, även om det mesta kommer att undgå att komma i närheten av FRA.

Det framkom också att det vore väldigt svårt för trådägarna att göra urskiljningen eftersom de i praktiken inte bryr sig om vad som finns i deras trådar.

Urskiljningen måste i så fall ske hos operatörerna, vilket gör det hela dyrare på ett aggregerat plan eftersom de är många fler än trådägarna.

Och dyrt verkar det bli. "Flera hundra miljoner" enligt TeliaSoneras koncernsäkerhetschef, Håkan Kvarnström. Möjligen kan man misstänka att han har anledning att välja en liberal tolkning av kostnaden, eftersom att det enligt det liggande förslaget blir operatörerna som står för kostnader förknippade med att ta ut trafiken som ska skickas till FRA.

Detta vill jag (och jag tror att mina bråkstakekollegor i c håller med) lösa genom att en del av den budget FRA skulle ha haft lyfts över till ett riktad ekonomiskt stöd till operatörerna för att lösa det hela.

Siffran känns hissnande, men i försvarssammanhang är det inget belopp som kommer att leda till höjda ögonbryn. Kostnaden motsvarar ett mindre örlogsfartyg eller ett halvt JAS-plan. Och kan vi med det bedriva en effektiv och rättsäker underrättelseverksamhet och samtidigt undvika massavlyssningsmöjligheten kan det mycket väl vara värt kostnaden.

Vårt arbete i Centerpartiet kommer att fortsätta och det finns alla möjligheter till inspel från alla som känner sig manade.

Clarence Crafoord från Centrum för Rättvisa visade att lagen som den ser ut nu med all rimlighet kommer att bli dömd i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av den ganska solida argumentation han bjöd på är det faktiskt direkt konstigt att regeringen framhärdar med den nuvarande lagen.

Försvarsdepartementets utsände Håkan Jevrell gjorde inget vidare intryck och uttryckte inte på något sätt någonting som kan tolkas som en öppning från regeringens sida. Med mindre än en fällande dom i europadomstolen verkar inte regeringen ha för avsikt att göra om någonting.

Det är naturligtvis ett svårt läge för honom att ha som jobb att försvara detta som är så uppenbart fel, men det går inte att bemöta väl avvägda och kloka argument med ett lite halvarrogant konstaterande om den egna förträffligheten och med vilken omsorg man har tänkt på allt som folk säger.

-------------

Koolasts var nog ändå gamla Säpochefen, Anders Eriksson. Hans kritik mot lagen i sin nuvarande form var massiv, men samtidigt bjöd han på en mycket god idé som enligt hans mening löser grundproblematiken. Det var att lyfta över sökbegreppen till att även dessa skulle behöva omfattas av prövning.

Man behöver nog smälta intrycken lite, men på det hela taget var hearingen positiv. Om inte annat tror jag att många har kommit längre in i ämnet och sålunda kanske en lösning kan ha kommit lite närmare.

Kul också att träffa debattörer som man annars bara sett på sina bloggar och i kommentarsfälten. Mark Klamberg och Björn Fridén för att ta ett par exempel.

Märklig debatt om läromedel

Det är väl egentligen lite symptomatiskt för hur vi ser på politikens roll i vårt avlånga land. Magnus Andersson debatterar i aftonbladet med anledning av att det blossat upp en diskussion om lämpligheten i förekomsten av sponsrade läromedel.

Politiken behöver faktiskt inte tycka till om detta. Varje lärare i varje skola får väl använda alla till buds stående medel för att leverera god undervisning. De läromedel som inte håller måttet, som ger en snedvriden eller falsk bild av verkligheten kan knappast bidra till god undervisning och kommer sålunda inte att användas, sponsrat eller inte.

Detta kräver naturligtvis att elever och föräldrar ställer krav på utbildningen och att det - som nu - går att byta skola om man känner för det.

Magnus Norell till FRA-hearingen!

Magnus Norell är mycket creddig i säkerhetspolitiska sammanhang och det är med stor glädje jag får höra att han deltar i fredagens hearing om FRA-alternativen!

Erik Hultin har även postat övrig info om hearingen här.

Björklund i statistiksyltburken

Att verksamhet som drivs i privat regi och marknadsutsatt är effektivare än annan är självklart för alla som sett båda sidor.

Det var en hel del knot från den vänstervridan och marknadsskeptiska kultureliten när public serviceradion skulle omorganiseras till att använda privata produktionsbolag runt om i landet, men faktum är att det blir bättre.

Idag sände P1 ett program - producerat av just ett sådant privat företag - som granskat Jan Björklunds påståenden om den svenska skolans uselhet.

Att skolan måste bli bättre och bredare för att passa fler inlärningsstilar och intelligenstyper är solklart, men de siffror som Jan Björklund lutat sig mot i många år visar sig felaktigt (och faktiskt bedrägligt) använda.

I vanliga fall är det riksfritt att göra så. För Göran Persson var det i det närmaste en politisk affärsidé att med eftertryck stapla "fakta" på varandra, utan att någonsin bli ifrågasatt eller granskad.

Man kom undan med det.

Men dagens radioinslag kanske är ett tecken på att det håller på att förändras. Marknadens kraft tas tillvara för att göra den politiska journalistiken bättre. Mer granskande public service för pengarna, helt enkelt.

Det gör också politiken bättre, vilket gynnar oss alla.

Ibland är det bästa det godas fiende

Stort tack till alla engagerade som kommenterar här på bloggen. En del tror verkligen inte att centerförslaget kommer att fungera och det är möjligt att de har rätt. Jag tycker dock att det verkar finnas en god chans. Hursomhelst är förslaget värt att driva. Det finns mycket att vinna och inte särskilt mycket att förlora.

Om det inte fungerar? Om den vanliga trafiken inte skulle kunna skiljas ut från transittrafiken så blir det ju enligt förslaget ingen trådspaning! Det värsta som kan hända med vårt förslag är att vi hamnar tillbaka på ruta ett. Då får vi ta det därifrån.

Kritiken inom vårt parti har inte tystnat. Vi försöker däremot vara lite konstruktiva.

Det är kul att läsa positiva omdömen om centerförslaget från kloka FRA-kritiker. Självaste Oscar Swartz är åtminstone försiktigt positiv till förslaget och ser framför sig "ett bondetåg mot mörkmännen på gammaldags vis med facklor".

Någon hade sunpunkter på att vi kritiker i centerpartiet gör någonting överhuvudtaget, eftersom vi då "splittrar motståndet", eller något sådant. Det är kanske så, men det övriga motståndet är ju naturligtvis välkomna att ansluta sig till vårt förslag. Flera seriösa FRA-lagskritiker tycker att centerutspelet idag ändå var bra. T ex SvD's ledarblogg.

Att vi ändå går mot allt starkare inslag av integritetskränkande övervakning på flera sätt måste bekämpas. Bekämpar gör man genom hårt och enträget politiskt arbete. Vi borde börjat för länge sen, men bättre sent än aldrig.

Eh.. jo, det ÄR ett förslag... (?)

Mark Klamberg har skrivit mycket oerhört både bra och viktigt om FRA-lagen och massavlyssningen. För det är han värd utomordentligt stor respekt.

Dagens kommentar kring vårt förslag på lösning är dock lite konstig.

För det första är det enligt en lång rad experter fullt möjligt att skilja ut transittrafiken. Vi har talat med trådägare, operatörer och andra i ämnet kunniga personer. Om alla dessa skulle ha fel och Mark ha rätt får jag be om ursäkt.

Ett direkt förbud för trådägaren mot att lämna ut annan data än transittrafiken hindrar FRA från att bedriva annan spaning.

För det andra är redan rubriken galen. Vadå inte finns något förslag? Det är i allra högsta grad ett konkret, rimligt och (om du frågar mig) bra förslag på en lösning på ett stort problem.

Arbetet går nu vidare i att sälja in detta till resten av regeringen, formulera en lagtext som effektivt reglerar förslaget så att det fungerar som det är tänkt.

Och det arbetet verkar vara på ganska god väg. Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag uttalar sig i Ekot positivt och säger att fp stöder Centerpartiets förslag.

Teknisk och juridisk lösning mot massavlyssning

Under sommaren har det pågått ett intensivt arbete för att försöka hitta någon lösning på FRA-frågan.

En rad teknikexperter har konsulterats för att försöka hitta ett sätt att bedriva effektiv underrättelseverksamhet utan att samtidigt tillåta myndigheter att massavlyssna det svenska folket.

Det verkar som att det kan finnas en lösning.

Det GÅR av allt att döma att skilja ut vanlig trafik mellan två parter där den ena änden består av svenska angelägenheter och den s k transittrafiken som passerar länkar genom landet.

Ingen spaning mot trafik där minst ena parten befinner sig i Sverige ska kunna äga rum.

För att säkerställa att FRA eller annan myndighet ändå inte hämtar in information om svenska angelägenheter förbjuds trådägare/operatörer att lämna ut annan data än den rena transittrafiken.

Det blir alltså olagligt och medför straffrättsligt ansvar.


Hearingen den 29:e blir mot bakgrund av detta särskilt intressant.

SvD, SvD 2, DN, Aftonbladet, Ekot, HAX, Magnus Andersson och Per Ankersjö.

Bränsle som är bättre än lagen

Hos Magnus Andersson läser jag att det i den utmärkta tidningen miljöaktuellt finns två artiklar att läsa om s k syntetiskt bränsle.

Den ena handlar om att SCA byter ut vanlig raffinerad råoljebaserad diesel mot syntetisk dito.

Den andra handlar om att samma bränsle är galet missgynnad av den svenska drivmedelsbeskattningen!

Det är så dumt, så dumt när miljöpolitiken försöker blanda sig i tekniken. Varför inte bara klura ut hur rent man vill att fordonsbränsle ska vara och sedan låta marknaden ta fram produkter som motsvarar kraven?

Lagen ska skydda oss från skadliga utsläpp, inte detaljreglera hur det ska gå till. Då blir det som nu: Att ny och bättre teknik missgynnas till förmån för gammal och sämre.

Syntetisk diesel har ingenting med vanlig diesel att göra, förutom att bränslet kan användas i helt vanliga dieselmotorer. Ingen ombyggnad, ombesiktning eller annat behövs. Bara att tanka och köra.

Jag förstår verkligen att SCA vill köra med syntetbränsle. Det är inte minst en viktig arbetsmiljöfråga. Lastbilar är väl en sak. De rör ju på sig hela tiden i luftmassan så att säga, men skogsmaskiner står oftast still och man sitter och kör mitt i avgasmolnet.

Dessa avgaser kan vara så gott som fria från sotpartiklar och ämnen som orsakar cancer och allergier om man tankar syntetiskt bränsle istället för vanlig gammal oljediesel.

Och det inte bara om man jobbar i skogen detta är en bra sak. Här i stan har vi problem med partikelnivåer på vissa gator. Essingeleden har nått sitt tak, liksom hornsgatan. Om dieselfordonen skulle köra på syntetbränsle istället skulle detta problem vara löst!

Jag har haft förmånen att vid ett par tillfällen träffa ett av de företag som jobbar med att framställa syntetiskt drivmedel, EcoPar. De är riktiga superentreprenörer och uppfinnare och brinner verkligen för sin produkt. Med all rätt. Den är verkligen helt magiskt bra.

Det är fan i mig på tiden

Med stor glädje läser jag att SJ förlorar sitt monopol 2010. Inte en dag för tidigt.

Att kunna tanka med vatten

Bedragare, mytoman eller vår tids största uppfinnare? Svårt att veta, men amerikanska nyhetsmedia rapporterade på 90-talet om Stanley Meyer och hans revolutionerande uppfinning.

Med hjälp av en energieffektiv metod för elektrolys bröts vatten till knallgas, vilket kan driva en förbränningsmotor. Det som gör uppfinningen (om det nu fungerar som påstått) så fantastisk är att den energi som kommer ur förbränningsmotorn vida överstiger den energimängd som går åt för elektrolysen.

Det finns naturligtvis all anledning att vara sunt skeptisk. Det känns för bra för sant, men tänk OM? :-)

Kunniga i fysik och kemi i allmänhet och i elektrolys i synnerhet önskas särskilt välkomna i kommentarsfältet!

Om Stanley Meyer på wikipedia.

Youtubeklipp på demobilen.

Youtubeklipp med nyhetsrapportering.

Makalöst fördomsfullt

Men för fan... någon måtta få det väl ändå finnas på vänsterns förenklade världsbild?

Det verkar som att vissa liksom konstruerat ett system för hur världen ser ut. Allt som är bra, ädelt och rättvist kallas för socialism. Allt som är dåligt är liberalt eller annat.

Men det kanske är så man måste lägga upp det för liksom kunna vara socialist...

Ulla Andersson (v) nämner stureplanscentern på ett sätt som ger en känsla av att hon verkligen tror att vår avdelning består av champagnesprutande monster i fläskkotlettsfrisyrer med galopperande rasism som största dygd.

Ulla, jag jobbar på andra sidan gamla stan. Kom över på en kopp fika nån dag, så ska jag berätta om vem jag och mina avdelningskompisar är. Vad vi tycker, vad vi tror på och vad vi vill.

Eller ta inbjudan på stureplanscenterbloggen på allvar och kom på ett möte. Alla är nämligen välkomna hos oss.

(Magnus Andersson som gjorde mig uppmärksam på detta.)

Ett steg framåt, två tillbaks

Nya moderaterna gör det fan inte lätt för oss. Hela FRA-debaclet är som det är, men jag har ärligt trott att det funnits en positiv väg ut ur det hela och när statsministern häromdagen öppnade för förändringar kändes det verkligen som att allvaret och kanske kanske även argumenten gått in i den moderata partiledningen.

Tyvärr kommer denna nyhet som en skitboll rakt in i fläkten. Att kalla FRA-lagen för "antiterrorlag" löser inga problem, utan skapar allt större misstänksamhet och den förhoppning om att diskussionen faktiskt skulle ha börjat ge resultat grusas.

Tyvärr.

Och frågan man måste ställa är: VARFÖR GÖR NI SÅ HÄR MOT OSS!!!??? Vi älskar er. Vi tycker att alliansens valseger var det bästa som hänt sen självhäftande tejp och även om många av oss har synpunkter på Nya Moderaternas totala kapitulation inför arbetarrörelsens problemformuleringsprivilegium, så har det onda tagits med det goda.

Men FRA-frågan kan inte vinnas. Så är det bara. Massavlyssning kan inte accepteras. Framtida valframgångar kommer vara helt avhängiga när och hur regeringen lyckas trassla sig ur detta.

Jag har utomordentligt stor respekt för såväl partisekreterare som kommunikationschef och vet att de inte agerar överilat. Säkerligen mäter man opinonen både ordentligt och kontinuerligt. Säkerligen var det så att det inte fanns något större motstånd i vintras om man frågade 1000 slumpmässigt utvalda svenskar runt om i landet som svarar i sin telefonkatalogslistade fasta hemtelefon mitt på eftermiddagen, men opinionen är ett dynamiskt system.

Det största motståndet finns i olika kulturbärare. Journalister, bloggare, samtalsstartare och engagerade i största allmänhet. De bland dem som är liberala (och kanske i förekommande fall konservativa) har stödet för regeringen varit stort.

När olika vänsterdebattörer har attackerat regeringen sitter folk och kommenterar detta på bloggar och i tidningarnas kommentarsfält. Ofta uppstår en liten debatt och ibland kan klargöranden som förekommer där ta udden av attacken. Detta påverkar i sin tur andra kulturbärare och sålunda också debatten och agendan.

Lusten till detta försvar minskar för varje dag som ingenting radikalt sker i den så viktiga frågan.

Ju fortare desto bättre och jag kan tänka mig ett par gångbara sätt att göra det på. Det kommer inte att gå om man inte visar att man verkligen tar det på allvar.

Läs också Ingerö om samma sak och HAX.

FRA på två sätt

FRA-debatten fortsätter. Den 29 anordnar vi i Centerpartiet en hearing där vi ska diskutera det säkerhetspolitiska läget och vilka hot vi kan tänkas stå inför, integritetsaspekten kopplad till de medel med vilka vi möter de säkerhetspolitiska hoten och - kanske mest intressant - tekniska alternativ. Finns det något sätt att lösa uppgiften utan att bedriva massavlyssning?

Ett argument som i högsta grad aktualiserats är det att medarbetare också är människor och sådana kan göra knäppa saker. FRA verkar ha mer än sin beskärda del av knäppgökar i organisationen.

En galning är jättejättejättearg på felparkerade bilar och ägnar tod och möda att kleta in dem onämnbara otrevligheter.

En annan är spårlöst försvunnen efter ha haft stora skulder och det är väl inte otänkbart att man försatt i sådan press kan lockas till att ta fram uppgifter om svenskars kommunikation som kan vara värdefulla för kriminella.

Massavlyssningen är ett farligt vapen. För farligt att överhuvudtaget få implementeras om man frågar mig. Att de som är satta att ansvarsfullt förfoga över det bemannas av ett gäng blådårar är inte på något sätt acceptabelt.

En sån där - nu även på denna blogg (tydligen)

Utmanad av Sanna Rayman åtar jag mig uppgiften i min fulla lurvighet.

Regler:
* Posta reglerna först.
* Svara på alla frågor.
* Skicka vidare utmaningen till sex andra bloggare.
* När du postat dina svar, berätta för den som utmanade dig.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:
* Slappa i sängen till Godmorgon Världen på radion.
* Klippa gräs
* Ta en cykeltur till en ännu outforskad del av byn. (Det gick lite sådär... blev blöt... hittade inte fram till dit jag trodde jag skulle hamna.)
* Städa ur kylskåpet
* Åka tillbaka till Stockholm
* Hjälpa en kollega med en debattartikel
* Skatteadmin
* Städa ur en flyttkartong och flytta in i en hurts, som jag så länge lovat min betydligt mer ordningsamme bordsgranne

Vad gjorde du för tio år sedan?
Satte sprätt på riskkapital. -98 bör jag precis ha börjat jobba på Pir New World Media (som det ju heter på ren svenska). Jag var projektledare och ledde webbprojekt för glatta livet. Jag var korthårig, hade kostym ofta och sprang runt och såg stressad ut. Hade precis flyttat in i min första egna riktiga lägenhet i Björkhagen.

Den sommaren hade jag fått tag i en gammal jättefin eka som jag rodde omkring i så att alla trodde jag blivit tokig, men det var faktiskt inte det minsta jobbigt. Ekan var i vad en grannfarbor kallade "finsk mahogny", dvs furu. Den var så välkonstruerad som bara hundratals år av trial-and-error-evolution kan ge och lätt. Mycket lätt. Och kursstabil. Ett årtag räckte liksom 15-20 meter om man snålade med dem.

Köpte en tolvsträngad gitarr och ägnade betydligt mer tid åt svår och förmodat klok visdiktning än åt den för min del normalare djävulsdyrkardistade hårrrdmetallen.

Jag funderade inte så mycket på politik på den tiden, men det var valår. Har för mig att jag röstade på moderaterna.

Ställen du bott på?
* Stockholm
* Linköping
* Stockholm

Fem saker du skulle göra om du var miljardär?

Jag skulle inte ge bort ett öre!

* Betala CSN
* Starta fler företag, bland annat ett företag för framställning av syntetisk diesel och plöja ner pengar i målinriktad forskning för att hitta fram till rätt metod att framställa den från biogas.
* Investera i andra människors galna och goda idéer. (Riskkapitalist, helt enkelt)
* Skulle köpa mer skog i anslutning till stugan och där skulle jag också
* ha ett eget vindkraftverk (bye bye elräkningar)
* Köpa odlingsmark i Afrika
* Äta och dricka gott
* Köpa en Alfa Romeo 8cv (och kanske en liten historisk Alfa Romeo-samling...)
* Lära mig fler språk och praktisera dem på plats

Och i sann kedjebrevsandra och enligt ovan stipulerade regler skickar jag uppgiften vidare till:
Merit Wager
Linda Norberg
Anders W Johnsson
Sofia Arkelsten
Laszlo Varga
Marie Wickberg

Kulturen är för viktig för att behandlas såhär

Vissa människor har det inte bra. Vissa har av olika skäl svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, andra vantrivs på sitt jobb och tjänar så dåligt att de inte kan spara något och aldrig aldrig förverkliga några drömmar. En del har helt enkelt haft en jäkla otur, andra använder sitt dåliga omdöme i allt de gör och några skaffar sig missbruksproblem.

Socialismen ger en förklaring som jag på inget sätt delar, men som man ändå kan förstå att vissa tar fasta på. I det svenska skolsystemet blir man bra på arbetarrörelsens historia och det strukturella förtryck som ansågs förekomma mellan olika grupper kan med lite kreativitet appliceras på det mesta.

Man ser den fackliga kamratkampen (eller vad man kallar det) som ett ädelt och framkomligt sätt att tvinga av dem som man anser har "roffat åt sig" det som rättmätigt tillhör den egna "klassen".

Några som jag dock verkligen saknar såväl förståelse som respekt för är alla dessa i vårt samhällssystem gränslöst privligierade, både gällande makt och pengar, som samtidigt ägnar sina av skattemedel finansierade dagar till att problematisera kring marknadsekonomi och förekomsten av företag.

Kultureliten sitter i knutpunkterna för informationsspridningen och filtrerar efter bästa förmåga. Varje kulturutryck som stöder den egna tesen om "underliggande samhälleliga strukturer" eller vad det nu må vara premieras hämningslöst på bekostnad av annan.

(När såg du senast en produktion finansierad av filminstitutet eller kulturrådet som framställde en företagare på ett positivt sätt?)

Detta är problematiskt.

En sund samhällsutveckling är beroende av ett rikt kulturliv som inspirerar oss, som sätter fart på kreativiteten och som tillåter oss att drömma och fantisera utan verklighetens begränsningar, men som vare sig man vill eller inte, formar framtiden genom att ge oss idéer om vad vi kan tänka, säga och göra.

(Den första rymdfärjan hette Enterprise, tvivelsutan inspirerad av USS Enterprise från tv-serien som varje äkta libertarian älskar oproportionerligt mycket. Förövrigt tillkommen helt utan skattepengar, men älskad av miljoner världen över.)

De maktinstitutioner som präglar den svenska kulturen, återspeglas också i kulturjournalistiken.

"Vulgär" är ett ord som man hör ibland, just från dessa priviligerade socialister när någon utmanar deras emellanåt dåligt underbyggda utfall. De är vana vid att oemotsagda få säga och skriva lite vad de vill. Men faktum är väl att det är ganska vulgärt att 1. göra ett dåligt jobb 2. avfärda berättigad kritik som "vulgär" och 3. vägra stå för det man gör.

Det är precis vad som händer i fallet DN Kultur, m fl, och Johan Norberg/Boris Benulic. DN Kultur och Maria Schottenius är väl det absolut värsta exemplet och förkroppsligar på något sätt den arroganta åsiktsmonopolismen som denna absurda kulturpolitik fört med sig.

Johan/Boris har utmanat alla de som hyllat Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen", som förklarar världens allt elände med Milton Friedman och liberalismen, på debatt.

Att ingen ställer upp kan bara tyda på en sak. De har inte granskat boken på ett sätt som en kritiker bör göra. Att döma av Norberg/Benulics analys i deras bok Naomi Kleins Nakenchock, innehåller Chockdokrinen tonvis med felaktigheter, tendentiösa påståenden och rena lögner.

Om det förhåller sig så är ju kanske svårt att ta definitiv ställning till, men så länge Kleins hyllingskör gömmer sig i sakristian får man väl anta att de, jämfört med Norberg/Benulic inte har så mycket att komma med.

Om de ens läste boken. Den är rätt så lång. Och tråkig.

Kulturpolitiken är så jävla viktig. Det är så bottenlöst synd att Cecilia Stegö Chilò tvingades bort. Hon hade haft kraften och modet att utmana detta ruttna och för samhällsutvecklingen skadliga system.

Att erkänna misstag är större än att aldrig göra dem

Jag säger som Gert Fylking: Äntligen!

Statsministern öppnar för diskussion i FRA-frågan. Antagligen var det måndagens artikel med de moderata kommunpolitikerna som fick bägaren att rinna över.

Det är ju bekant att folkpartiet för en intern debatt kring ämnet.

I Centerpartiet pågår ett arbete med att hitta alternativ för att möjliggöra en effektiv underrättelseverksamhet utan massavlyssning. 29 Augusti kommer en hearing äga rum som behandlar just tekniska alternativ som kanske kan lösa problemet. SVT 24 kommer att sända det hela.

Det verkar ta mig tusan som att det faktiskt KAN hända något positivt i den här soppan.

Snabba tåg och långsamma processer

Idag står att läsa i DN om att alla politiska partier är positiva till snabbtåg och att moderaterna också är det, men att de först vill veta vad det kommer att kosta.

Och det är väl inte så konstigt. Hur kan man liksom vara emot bättre, snabbare och mer miljövänliga transporter?

Artikeln väcker dock en hel del tankar. Positiv till snabbtåg är lätt att vara, men är man också för de nödvändiga politiska förändringar som krävs för att de ska komma till stånd?

Ekonomiskt sunda projekt finner effektiv finansiering på den privata kapitalmarknaden. Visst kan man väl få vara emot både kapitalism och OPS-lösningar, men då måste man också vara beredd att stå för att viktiga miljöförbättrande projekt skjuts på en osäker framtid till förmån för "klasskampen".

I och med miljöbalkens ikraftträdande 1999 blev tillståndsprövningen för infrastrukturprojekt gigantiska äventyr. De tar lång tid och är mycket kostnadskrävande och det är inte säkert att man trots gedigen och godkänd miljöprövning får bygga banan.

Miljöorganisationer med minst 2000 medlemmar har enligt den svenska tolkningen av Århuskonventionen rätt att överklaga miljödomar.

Botniabanan är ett anskrämligt exempel på hur den talerätten missbrukas. Främst av Naturskyddsföreningen. Deras ständiga överklagande fördyrar och försenar projektet. Dessutom leder ju deras agerande till tonvis med onödiga utsläpp av inte bara koldioxid genom att godstrafiken tvingas gå på väg, utan också polyaromater och skadliga partiklar.

Jag tycker att Grön Ungdoms nya språkrör verkar väldigt vettiga och ärligt talat ett gigantiskt lyft jämfört med företrädarna. (Maria Färm kommenterarockså nyheten idag kortfattat.)

Undrar tro om hon och hennes språkrörskollega är beredda att ta en jobbig diskussion i sitt parti om rimligare miljöprövningsprocesser, privatisering och/eller privata medinvesteringar (OPS)?

Ge nya myndigheter solnedgångsklausul

Jag har inte jobbat mot stat eller kommun på flera år, men det senaste projektet som vi gjorde för en myndighet lämnade oss med en hel del erfarenheter.

Överlag kan man säga att förvaltnings-Sverige är väldigt akademiskt. Få beslut fattas utan god vetenskaplig grund. Men det innebär också att teori tillåts gå före praktik och att bristen på vetenskaplig grund ibland hindrar beslut från att fattas överhuvudtaget.

Det är mycket personal inblandad i allt man gör. Myndighetspersonal verkar ha i det närmaste oändlig tid till möten och allt ska stötas och blötas helst en tre fyra gånger om innan man får gå därifrån.

Väldigt mycket av uppmärksamheten är också riktad inåt. Ledarskapets kärna verkar vara förankring och interninformation. Man lägger mycket tid på interna möten och då och då bevistas kursgårdar i sörmland för lite extra fokuserat interninformerande (under gemytliga former).

Att arbeta på en myndighet utan att bli informerad om precis varenda manöver myndigheten eller deras konsulter tar sig för kan tydligen upplevas kränkande och anses generera utbrändhet, vilket (åtminstone då) var ett stort hälsoproblem på statliga arbetsplatser.

Varenda myndighet, hur liten den än är, har en kopieringsmaskin, fax och telefonväxel. Vi har drivit vårt lilla företag i sju år och har behov av kopiering ett par gånger i halvåret. Vid sådana tillfällen tar vi med wienerbröd till ett annat kontor tvärsöver gatan.

Varenda myndighet, hur liten den än är, har minst en it-kille och minst en växeltelefonist. Oftast är den ordinarie växeltelefonisten mammaledig eller utbränd, varför en annan hyrs in från proffice.

IT-killen har ibland starka idéer om säkerhet, it-relaterade verktyg som antas öka effektiviteten, varvid mjuk- och hårdvara köps in, jämte ett betydande antal konsulttimmar för att få det hela att funka.

Barbro 57 tycker att det här med "e-mail" är en kul grej. "Jättespännande med Internet och allt som kommer i framtiden och så". Lösenordet är hennes barnbarns förnamn + siffran 12 (utan mellanslag) och står för säkerhets skull skrivet på en post-it lapp på den nya platta skärmen som visserligen var dyr, men som är "arbetsmiljöoptimerad" för just statliga och kommunala arbetsplatser.

Varför skriver jag nu allt detta?

Jo, för det har styrning på väldigt mycket av det som debatteras på den här och andra bloggar.

Migrationsprocessen är ett flagrant exempel på där svenska myndigheters effektivitetsimplossion verkligen har digra konsekvenser för enskilda individer. Historien om Thanh från Vietnam illustrerar med all (o)önskad tydlighet hur illa det är ställt.

Rättsväsendet beskrivs av bland andra journalisten Nuri Kino på ett sätt som väcker förskräckelse. Polisen är vansinnigt ineffekiv, kostar på tok för mycket och är en organisation där den psykiska ohälsan härjar fritt. Även om det bara skulle vara hälften så illa som Nuri framställer det, kan det bara beskrivas som katastrof.

FRA-lagen är en effekt av att de myndigheter som har hand om den svenska underrättelsetjänsten kostar allt mer, samtidigt som att de blir mindre och mindre effektiva. Man der den nya tekniken som en slags helig graal, med vilken man helt enkelt kan lämna den så tidskrävande "verksamheten" lite för sig själv i de automatiska "fiske"-systemen, så att man mer eller mindre på heltid kan ägna sig åt intern förankring, möten, vistelse på kursgårdar och fackligt arbete.

Hela försvarsmakten är för övrigt ett enda svart hål. Okontrollerad budget med galopperande underskott och ett allmänt ansvarslöst hanterande med skattebetalarnas pengar.

Detta är för övrigt ett beredskapsproblem. Om vi plöstligt skulle stå inför ett växande militärt hot har vi ingen organisation som på ett effektivt sätt kan bygga upp försvarskapaciteten. Hur mycket medel som än avsätts för den uppbyggnaden rinner de ut genom försvarsorganisationens administrativa hål.

Detta är dock på inget sätt något vare sig nytt eller unikt för Sverige.

Den brittiska historikern C. Northcote Parkinson beskriver det i vad som kallas "Parkinsons lag". Den går kortfattat ut på att all statlig (och en hel del annan) verksamhet har en tendens att förmera och fördyra sig själv, utan att för den skull åstadkomma mer (utan kanske till och med tvärtom).

Men att det i Sverige har tillåts gå så långt har kanske sina orsaker. Vi betalade fram tills nyligen världens högsta skatter, men föll samtidigt som en sten genom väldfärdsligan i världen. Det går åt väldigt mycket pengar och vi får allt mindre för dem.

Tack vare källskattesystemet där vi liksom aldrig ser de pengar vi betalar till det gemensamma, verkar det finnas en känsla av att det liksom är någon annan som betalar. Då känns ineffektiviteten kanske inte lika allvarlig.

Läser på Johan Ingerös blogg om folkpartiet i Nacka som listar 100 myndigheter som omedelbart kan läggas ner. Det är en bra början.

Jag tror också att alla nya myndigheter ska förses med en tidsbegränsning för sitt uppdrag. I sitt regleringsbrev ska deras uppgifter som tidigare preciseras, men med tillägget att de har exempelvis 5 år på sig att åstadkomma ett visst resultat och att man efter den tiden får utvärdera myndighetens insats.

Ingen i personalen anställs för längre tid.

Lyckas man väl med sitt uppdrag ligger ju dock personalen bra till för nya förordnanden.

Solnedgångsklausul, kallas det.

Dags att börja fundera på alternativ

Läser ett mycket bra inlägg i FRA-debatten på Rhodins blogg. Det är hög tid att höja blicken och börja se framåt. Vi som inte kan tolerera massavlyssning måste fundera på vad vi vill ha istället.

Man kan aldrig komma någon vart genom att bara vara emot saker. Man måste ha ett förslag på en lösning. Man måste liksom vara för någonting också. Något annat som på ett bättre sätt löser det aktuella problemet.

Hittills har hela FRA-debatten varit en explosion av känslor och faktum är att många av oss motståndare gör det väldigt lätt för sig, när man vältrar sig i uppgivenhet som gränsar till självömkan. Allt är skit och man känner sig bottenlöst sviken och besviken. I detta tillstånd finns inget hopp. Det finns ingen framtid.

Men det måste finnas alternativ till en lösning på de problem FRA-lagen kom till för att lösa.

Om man menar allvar i sin kritik mot massavlyssningen bör man snarast sätta spaden i marken och börja gräva efter sådana alternativ.

Vissa av kritikerna är naturligtvis mer av kritiker mot regeringen än mot själva lagen. Dessa eftersträvar ingen lösning. De vill ha FRA-lagen kvar så att de kan använda den i oppositionsarbetet och kommande valrörelse.

Statlig övermakt kan förekomma på många fler sätt än FRA-lagen. För alla oss som värnar frihet från all sådan övermakt är det dags att bli lite konstruktiv!

Kommentarsfältet är fritt. Vad kan man göra istället? Fältagenter? Militär upprustning? Ekonomiska påtryckningar? FN? EU?