Stora sakfel i LO's osmakliga brevkampanj

Det är med blandade känslor man köper födelsedagspresenter till en tvååring. I ungefär hälften av fallen blir ungjäveln mer intresserad av omslagspapperet och leker med det i en timme, samtidigt som vederbörande ger blanka fan i den där jättefina traktorn, muminprylen eller vad det nu är för genialisk gåva man kommit på att det lilla livet inte borde kunna leva utan.

Det är ju en hissnande jämförelse, men lite samma fenomen uppstod nu kring LO's senaste märkliga tilltag; att skicka brev hem till enskilda riksdagsledamöters grannar.

Vi är så många som förvånas över själva kommunikationsformen att man liksom inte ens reflekterade så mycket över själva innehållet.

Men det läser jag nu på Stefan Tornbergs blogg att han har gjort.

Det visar sig att LO's "informationsbrev" mest innehåller fel och lögner. Märkligt.

Såhär skriver Stefan om saken:

LO skriver: Sjuka riskerar i praktiken att få sin sjukpenning indragen redan efter 6 månader utan att någon form av rehabilitering prövats. Sjuka kommer att göras arbetslösa.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är att alliansregeringen inför skyddad tid i sex månader, och upp till tolv månader om det är sannolikt att man kan komma tillbaka i sitt gamla jobb. Detta är något som LO har efterfrågat. Med dagens regler kan den sjukskrivne prövas mot hela arbetsmarknaden redan efter tre veckor. Alliansregeringen går även LO till mötes vad gäller krav på förbättrat anställningsskydd – en lag om rätt till ledighet för sjukskrivna att pröva annat arbete införs.

LO skriver: Sjukpenning ska bara beviljas i undantagsfall efter 12 månaders sjukskrivning. Utom i ett fåtal fall ska ingen hänsyn tas till hur allvarlig sjukdomen är eller om en helt ny diagnos finns.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är att alla som har nedsatt arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden beviljas sjukpenning respektive förlängd sjukpenning i 12 + 18 månader.

LO skriver: Passiva arbetsgivare kommer att enkelt kunna kringgå arbetsmiljölagen och lagstadgade skyldigheter till arbetsanpassning och rehabilitering, eftersom Försäkringskassan inte ska kontrollera sanningshalten i arbetsgivarutlåtanden om möjligheterna till återgång.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är att rehabiliteringskedjan kommer tvinga arbetsgivaren att tillsammans med arbetstagaren samverka kring åtgärder som ökar möjligheterna för återgång i arbete på arbetsplatsen istället för dagens passiva sjukskrivning som nästan alltid slutar med en förtidspension.

LO skriver: Tiotusentals långtidssjukskrivna kommer redan från och med den 1 juli att få sin ersättning sänkt från 80 procent till 75 procent. De flesta har inte haft tillgång till rehabiliteringsåtgärder eller annan hjälp för att komma tillbaka.

Svar: Detta stämmer inte. Sanningen är den att sjukpenningen fortsättningsvis kommer att vara 80 procent. Efter tolv månader införs förlängd sjukpenning, istället för obligatorisk prövning av förtidspension. Denna regering kommer inte att tillåta att människor sorteras ut i förtidspension med 64 procents ersättning. Det räcker med de 550 000 personer som redan skickats ut i permanent utanförskap.

Ska man ägna sig åt fula och osmakliga kampanjmetoder får man väl för fan se till att ha torrt på fötterna åtminstone.

Pinsamt, LO.

Skriv till grannarna om era alternativ då?

Stefan Tornberg verkar ju ta saken med ro, och det är väl det ända man kan göra.

Förhoppningsvis leder LO's personangrepp till ett givande politiskt samtal där Stefan får tillfälle att berätta om vad regeringen gör för att lösa det GIGANTISKA problem som den socialdemokratiska regeringen skapade i form av galopperande sjukskrivningar.

Regeringen gick till val på att försöka bryta den synnerligen allvarliga trenden. (Och vann.) Någon gång måste utvecklingen mot att allt färre jobbar och tvingas försörja allt fler brytas. Tuff skit och hårda papper. Och fördjävligt för alla de tusentals som drabbas av de nödvändiga åtgärderna.

Visst kan man kritisera regeringens politik, men vore det inte smakfullt (och en miljard procent mer konstruktivt) att försöka vara lite saklig?

Den nuvarande regeringen skapade inte problemet och när man kritiserar dem för att försöka lösa det måste man väl berätta något om hur man på ett bättre sätt ska lösa problemet.

Lite som att kritisera brandkåren för att de släcker ens hus.

Hata politiken, kritisera och gå till och med så långt att skicka brev till enskilda riksdagsledamöters grannar om man verkligen tycker att det är den enda framkomliga vägen, men glöm då inte att - samtidigt som man deklarerar de egna alternativen - påminna om att regeringens politik fungerar!

Stefans grannar kan glädja sig åt att sjukskrivningarna i deras län har minskat med 20% det senaste året. Det sparar 200 miljoner som länet kan använda till vettigare saker, som t ex höftledsoperationer, minskade vårdköer och lägre skatt.

Det är en sak att debattörer långt ut på vänsterkanten drömmer om en uppiskad stämning där alla grannar går man ur huse och lynchar den man för ögonblicket utsett till folkets fiende.

Allvarligare är när sådana som borde veta bättre (och som så många gånger förr) ställer sig på den utomparlamentariska vänsterns sida i debatten och dessutom hyllar osakliga personangrepp mot enskilda människor.

Menmen... Man ska väl inte klaga. Dylika övertramp tenderar ju att dömas ganska hårt av opinionen.

LO mot nya lågvattenmärken

Partikompisen, den trevliga och kloka Stefan Tornberg, har under en längre tid varit utsatt för en hatkampanj från LO.

I brev till Stefans grannar hetsas mot regeringen och skickar detta till grannarna "för kännedom".

Naturligtvis syftar detta till att Stefan ska trakasseras. Grannarna ska vara arga på honom för att han sitter i riksdagen för ett parti som supersärintresset LO upplever som misshagligt.

Detta är så lågt att man inte ens trodde att SSU skulle nedlåta sig till något liknande, men inga medel är tydligen för magstarka i kampen för makten.

Fy fan.

Undra tro om man kan lära sig något av detta...

Vårdstrejken är över. Den tappra kampen i sex hårda veckor gav hela 0,5%. (nåja... de hade ju i alla fall tur med vädret)

När argumentationen tryter...

Johan Norberg väcker starka känslor. Hos oss som delar hans världsbild är känslorna svallande och varma, eftersom han är så bra att argumentera för sådant som vi tycker.

Självklart är detta frustrerande för politiska motståndare. Karln har ju rätt! Och dessutom lyckas han förklara det på ett pedagogiskt och slagkraftigt sätt.

När orden inte räcker till för att vinna debatten måste andra medel tas till.

Extremisterna drar sig inte för våldsmedel av varierande slag och attacken mot Norbergs blogg är med all rimlighet iscensatt av politiska motståndare.

Ett litet, men irriterande, brott mot yttrandefriheten och demokratin...

Wibe till (jl) - 2 x S-demokratiska "DOH!"

Nyheten om att Sören Wibe föreslås bli en av två ledare för Junilistan efter Nils Lundgren kommer kanske inte direkt som en blixt från klar himmel. Alla som följer politiken anade väl ugglor i mossen när Wibe för en tid sedan deklarerade sitt avslutade medlemskap i det Socialdemokratiska Arbetarepartiet.

Detta är inget annat än en mardröm för Socialdemokraterna inför Europaparlamentsvalet nästa år. Europafrågan är en svullen portvinstå för sossarna och att deras främsta EU-skeptiker byter parti kommer sannolikt leda till en märkbar väljarflykt i samma riktning.

Inte helt optimalt heller att utsättas för denna slitning inför riksdagsvalet året efter.

Men EU-vänliga socialdemokrater kan kanske trösta sig med att samma mardröm även drabbar Sverigedemokraterna.

Om Wibe och Junilistingarna lyckas ladda om och få något av det momentum som de fick förra gången, blir det inget Bryssel för SD... (och det är väl skönt för dem... I Bryssel är det mest en massa utlänningar och elände... ;-) )

Hur jämställt är jämställt nog? - Debatt på Street

I morgon (tisdag) är det dags igen för Publik Service! Ämnet denna gång är jämställdhet, under rubriken:

"Hur jämställt är jämställt nog?"

Debattörer är Zaida Catalàn (mp) och Linda Norberg (m)

Så här står det på Publik Service' webbplats:

"Hur ser det egentligen ut med jämställdheten i vårt land? Och hur vill vi att det ser ut 2018? Zaida Catalán (mp) och Linda Norberg (m) hjälper oss att reda ut begreppen på Publik Service.

Var med på nästa Publik Service som numera huserar på STREET vid hornstull.

Kom i god tid innan debatten startar kl 19 så hinner ni få i er både en munsbit och något törstsläckande."

Alltså: Tisdag 27 maj, kl 1830.

Plats: Street, Hornstull.

Personligen måste jag erkänna att jag inte ännu har några starka åsikter i frågan, men det kanske man har efter imorgon!

Läs mer hos Tobbo.

Miljön ska vårdas för människornas skull!

Mitt förhållande till Miljöpartiet blir allt mer komplicerat. På senare tid har jag nöjet att samtala med några miljöpartister, som visat sig ruggigt vettiga, kunniga inom framförallt miljöfrågor (men även mycket annat politiskt), och de har till och med visat sig ganska liberala.

Till och med när det gäller ekonomi och marknad.

Man inser marknadsekonomins förtjänster och vill tillämpa den på framförallt miljöpolitiken och då tror jag bara att det är en tidsfråga till att hämningar när det gäller andra politikområden lossnar.

Men så finns ju dessa riktiga blådårar.

Läser på HAX' blogg om en jeppe som på fullaste allvar motionerar om att Sverige ska minska sin befolkning för att rädda miljön.

Bernt Eklund, som motionären heter, är vad man kan kalla för en ekofascist.

Nästan mer förvånande är det minst sagt milda avslag partistyrelsen yrkar.

Om en övergång till förnybara bränslen sker, och att konsumtion av prylar får ett slut, tycker partistyrelsen ändå att människor kan få finnas.

Anser man att människor är ett miljöproblem har man inte bara åt helvete fel. Hur fan hade Bernt tänk sig att det skulle gå till? (Barnbegränsning? Invandringsbegränsning? Förintelseläger?)

Bernt kan kanske möjligen ändå glädja sig åt att den tillväxtfientliga politik som alltför många miljöpartister fortfarande förespråkar, i praktiken skulle innebära en befolkningsminskning genom hunger och fattigdom (och emigration, naturligtvis).

Känslosam debatt grundad på missförstånd?

Frågan om vård för papperslösa är inte helt okomplicerad och när jag först hörde talas om detta trodde jag faktiskt att man med papperslösa menade asylsökande som kommit till landet utan handlingar.

Det är lätt att förstå att man i länder man behöver fly ifrån, inte utan vidare fixar ett nytt pass.

Så är det emellertid inte. Papperslösa är i första hand människor som kommer för att jobba eller annat, utan att ge sig till känna för myndigheterna. Det är hur lätt som helst att göra sig icke-papperslös genom att gå till migrationsverket och anmäla sig.

I många år har människor hindrats från att komma till vårt land utan att asylskäl föreligger. Detta var dumt och onödigt och ändras i och med regeringens tillsammans med miljöpartiets initiativ om arbetskraftsinvandring.

Personligen kan jag tycka att det borde finnas möjlighet för de som redan är i Sverige att söka om arbetstillstånd härifrån, men migrationsministern hänvisar till rättssäkerhet och rättvisa inför lagen.

Det kanske är orättvist att de som skött sig och hörsammat avvisningsbeslut i praktiken straffas jämfört med de som struntat i myndighetsbeslut och stannat kvar ändå, men man måste ibland också se till rent praktiska förhållanden.

Jag röstade hursomhelst i enlighet med partilinjen och nej till motionen som krävde skattefinansierad sjukvård, även sådan som inte är akut, för s. k. papperslösa.

Självklart ska alla som finns i landet få akut vård när det behövs och det är ingen skillnad mot tidigare. Faktum är att ingenting i riksdagsbeslutet innebär någon skillnad mot tidigare. Det är en tidigare överenskommelse som nu lagfästs. Det är märkligt att det inte skett tidigare, men möjligen var det en för het potatis att bolla upp i förhandlingar mellan Socialdemokraterna och deras stödpartier.

Debatten har blivit väldigt sned och man hör och läser många känslosamma argument, men de starka känslorna vilar på felaktiga bevekelsegrunder.

I och med den kommande arbetskraftsinvandringen är detta ett problem som löser sig implicit.

Alla som med emfas (och oftast antagligen med de ädlaste av syften) rycker ut till de papperslösas stöd bör glädjas åt arbetskraftsinvandringen och argumentera för den med samma kraft.

Merit Wager, NEO och Fredrick Federley har skrivit bra om saken.

Läs också Migrationsministern och övriga alliansens migrationspolitiska talespersoners SvD Brännpunkt.

Ny konstitution nödvändig

Igår diskuterades konstitutionsfrågor på Liberala Gruppen. Ett oerhört intressant möte i svallet från DN Debattartikeln häromdagen, där allianspartierna + miljöpartiet föreslog en rad intressanta nyheter för att sätta fart på vår demokrati.

Nils Karlsson från Ratio hade ett mycket intressant anförande där han förklarade en hel del av vår nuvarande grundlags ganska allvarliga tillkortakommanden.

Självklara rättigheter i en demokratiskt stat som t ex äganderätt saknades helt fram tills dess att eu-medlemskapet framtvingade en ändring.

Synen på grundlagen är urvattnad och inte någonting som vare sig domstolar eller förvaltning tar på särskilt stort allvar.

Flera problem bärs fram, men det som sitter kvar tydligast i minnet är den exempellösa maktkoncentrationen (läs Ann-Marie Pålssons artikel om det). Genom att institutionellt samla all makt hos "folkets främsta företrädare", har folket i praktiken också berövats det mesta av makten.

Riksdagsledamöter i opposition har inga, eller mycket små, möjligheter att påverka. Åtminstone inte utan att majoriteten bjuder in dem för blocköverskridande överenskommelser. Majoritetens riksdagsledamöter fungerar idag i mångt och mycket som ett regeringens transportkompani.

Makten är i huvudsak samlad kring statsministerns stab och det är problematiskt av en rad orsaker.

Det kommunala självstyret är i praktiken utraderat (trots formuleringar i nuvarande grundlag).

Skatteutjämningen är ett fragrant grundlagsbrott. Kommuner FÅR inte enligt den lägga pengar på annat än den egna kommunens verksamhet. Genom skatteutjämningssystemet tvingas de av staten att lämna "koncernbidrag".

Socialdemokraternas kritik genom Morgan Johansson upplevs som nyvaken och osaklig. Antagligen är de lite griniga över att vara sidsteppade i detta. Även om en bred enighet är centralt i grundlagsfrågor, måste sossarna nog vänja sig vid att alla inte alltid dansar efter deras pipa. Ibland kommer det faktiskt bättre saker från andra håll och då borde man vara stor nog att stödja det.

Konstitutionella frågor är naturligtvis ytterligt komplicerade, men någonstans måste vi börja.

Den nuvarande situationen är onödigt dålig och gör politiken sämre än vad den skulle behöva vara.

Update: Uppmärksam läsare tillför ny kunskap i ämnet, varvid stycket om äganderätt har ändrats. Misstaget är helt och hållet mitt och springer ur en undermålig tolkning av kluddriga anteckningar från gårdagens begivenheter.

Det kommer antagligen begås fler misstag på den här bloggen till och från, så är man känslig mot sådant rekommenderar jag istället t ex Bloggen Bent, som alltid är väl underbyggd.

Ekologisk odling ifrågasatt

Skriver idag på stureplanscenterbloggen om huruvida "ekologiskt" odlat egentligen är så mycket mer miljövänligt än konventionellt odlat.

Professor Lars Bergström tycker inte det och det är antagligen på ganska goda grunder. Åtminstone när det gäller klimatet.

Miljödebatten känns ibland som ett enda stort pk-fluff där man ska tävla i asketism och förnekelse av allt som är ekonomiskt, praktiskt och/eller roligt.

Om man inte använder Round up, eller annat ogräsbekämpningsmedel, måste man få bort ogräset mekaniskt med traktor och redskap. Det gör att man kör över jorden fler gånger än annars. Dessutom finns det koldioxid (och kanske metangas) bundet i marken genom marklevande organismer som släpps loss vid den mekaniska markbearbetningen.

Bloggen Miljödebatt skriver bra om saken.

Försvarspolitiken utgår från fel ände

Har tidigare skrivit om det svenska försvaret och att den svenska försvarspolitiken framstår som planlös och passiv. Detta har ju aktualiserats de senaste dagarna i samband med budgetdebaclet och den planerade övningen i Amerika.

Det kanske finns en sådan, men i så fall är den väl dold. Sverige verkar sakna en säkerhetspolitisk doktrin. Är det någon som ställer de högst rimliga frågorna: Vilka är hoten och hur ska de mötas?

Svensk försvarspolitik är materieldriven, snarare än grundad i en säkerhetspolitisk tanke.

Man kommer att tänka på den där kompisen som har en sjukt dyr och jäkligt vetenskaplig stereoanläggning, inhandlad och välservad på hi-fi-klubben, men vars skivsamling endast omfattar Absolut Music 7 och Aqua.

Jas och high-techubåtar i all ära, men har vi ingen tydlig idé om varför vi behöver dem kommer ingen att dansa på våra fester.

Olika valdagar ökar demokratins kvalitet

Dagens DN Debattartikel är ta mig fan det bästa politiska utspel jag sett på ...tja... så länge jag kan minnas! Det handlar om något så viktigt som att utveckla det mest centrala politiska instrumentet vi har: Konstitutionen.

Det är också MYCKET tillfredställande att Miljöpartiet är med på tåget. Utan en blocköverskridande överenskommelse kommer man ingen vart med grundlagsändringar.

Olika valdagar för riksdags- respektive kommunval kommer att kraftigt öka intresset för framförallt landstingspolitiken. En styvmoderligt behandlad politisk nivå som sällan uppbringar särskilt mycket engagemang, samtidigt som landstingen håller i de frågor som verkar beröra folk allra mest, som exempelvis kollektivtrafiken och vården.

På radion i morse uttalade sig en nyvaken professor från Göteborg om att olika valdagar skulle minska valdeltagandet, men det är ett argument som inte nödvändigtvis behöver betyda så mycket.

Det är möjligt att själva kvantiteten blir lidande, men hur många är det inte i dag som skickar med framförallt landstingsrösten slentrianmässigt?

Med olika valdagar finns utrymme för viktiga debatter i frågor som engagerar och även om deltagandet kan bli lägre, ligger det definitivt mer eftertanke bakom rösten vilket på ett sätt ökar väljandets kvalitet.

(Läs även Ingerö.)

Jo, det där med hat verkar ju som sagt praktiskt...

Knappt hinner bläcket torka, eller vad man nu säger när man skriver på datorn, innan hatet släpps fram igen och manifesteras i överlagda våldshandlingar.

Unga arga som hatar och använder hatet som bränsle till sina sjuka idéers fysiska förlängning. De eldar upp sig och målar upp en "fiende" som kan hatas. Några människor som man aldrig träffat, men ändå på något sätt anser bär skuld till sådant man tycker är dåligt.

Kanske de fått inspiration i någon gammal bok. Kanske de hittat på själva att dessa människor som ordnar en aktivitet på något sätt är ett hot mot den egna drömvärlden. Vet inte. Bryr mig inte.

Dessa jävla tomtar ska kanske inte ens föräras med begreppet "politiska" extremister. Det är fråga om vanlig jävla kriminalitet. Idioter som anser att de har rätt att använda våld mot sådant de inte gillar.

Hoppas verkligen att våldsverkarna grips och lagförs.

Det är också hög tid att diskutera strängare straff för våldsbrott.

...
Kanske berör detta särskilt, eftersom jag har anledning att vara på orten där misshandeln ägde rum emellanåt. Är ofta i Gästrikeskogarna på fritiden och har där en polare som inte längre är så mobil, men som älskar russinlimporna från Lundgrens Konditori i Österfärnebo.

Hemtjänsten handlar åt honom, men kan mest uppbringa skogaholmslimpor och sådant, så vi brukar ta en bilutflykt till kondiset och köpa limpor och passa på att få en fika.

(Som kuriosa kan man också nämna Lundgrens är belönade av Maud Olofsson som föredömmen när det gäller kvinnligt företagande. )

Miljön behöver mer kapitalism

Johan Goreki från Globe Forum skriver idag i tidningen Miljöaktuellt intressant om tillväxtens betydelse för att komma närmare miljöproblemens lösning.

I ett fyrapunktsprogram beskrivs åtgärder som tillsammans förväntas sätta fart på innovationsklimatet.

"1. Bättre möjligheter för samverkan mellan innovatörer, forskare och företag genom att satsa mer på handlingsorienterad forskning. Här behöver resurserna förstärkas och mer pengar skjutas till.

2. Ett nationellt mentorprogram med fokus på innovation. Involvera erfarna näringslivsprofiler!

3. En "gräddfil" för innovatörer med förmånliga skatteregler, kanske en särskild bolagsform, flexiblare finansiering till exempel mikrolån, underlätta anställning av personal m m.

4. En "Innovationsombudsman" – en erfaren person från näringslivet som kan bli katalysator i denna utveckling och inledningsvis snabbutreda hur satsningen skall gå till. "

Alla punkter i sig säkert bra, men problematikens kärna angrips inte rakt framifrån. Liksom så många andra i vårt avlånga land verkar det nästan finnas någon slags fobi mot marknadsekonomi och kapitalism.

Hela artikelns analys leder ju fram till att det är de socialistiska inslagen i vårt samhällssystem som är problemet. Varför inte ta bladet från munnen och säga det?

I den tredje punkten föreslås en "gräddfil" där vissa företag ska slippa de bojor som det svenska näringslivet är belagda med. Varför bara dem?

Innovationskraft finns i alla företag som överlever på en fri marknad. Några av våra viktigaste miljöförbättringar sker på anrika jättar som Boliden, Volvo och Cementa. (De verkar dock överlag ganska dåliga på att berätta om det.)

Inte desto mindre delar jag författarens grundtanke. Det behövs fler nya innovationsdrivna företag och det är av fler anledningar än miljön. Hela vårt välstånd bygger på ett aktivt och regenerativt företagande. Utan det har vi ingenting.

Ta fasta på punkt tre och låt den omfatta alla företag. (det finns inget att förlora på det)

Hata på, för all del...

Man kan förfäras över vissa människors självdestruktivitet. Somliga hamnar ständigt i kärleksrelationer som de redan från början vet kommer att bränna ut dem innifrån. Andra missköter sin ekonomi och lever ständigt ur hand i mun, med skulder från sms-lån och onödiga betalningsanmärkningar.

Med samma känsla kan man betrakta alla dessa unga smarta killar och tjejer, som trots att de har hela världen för sina fötter, väljer att se sig som offer. I grupp eller enskilt har man konstruerat någon slags samhällelig stege på vilken man placerar in sig längst ner, med den inbillade konsekvensen att man därifrån inte kan röra sig fritt.

Gemensamt för samtliga beskrivna ovan är att det oftast ligger nära till hands att hävda att deras situation är någon annans fel. Ibland är det det. Man kan ha haft föräldrar som istället för att uppmuntra sina barn och berätta för dem att de kan göra vad de vill bara de försöker tillräckligt mycket, har hållit dem nere och övertygat dem om att de är värdelösa.

De fallen är naturligtvis beklagliga, men inte desto mindre vilar ansvaret på en själv. Som på väg att bli vuxen måste man fundera på vem man vill vara och sedan staka ut en färdplan som ska leda dit.

Jag kan naturligtvis inte veta om det förhåller sig så, men min misstanke är ändå att de allra flesta av dessa arga unga "klasskämpar" ändå kommer från ganska goda förhållanden med kloka och välmenande föräldrar.

Kanske man skulle få reda på det om man umgicks med några av dessa unga arga, men det är faktiskt ingenting som jag har någon större lust till. Tror dessutom att ointresset är ömsesidigt.

Det här snacket om "hat" är bara så galet. Det är klart att det är praktiskt att elda upp sig med ett blint hat om man står i begrepp att göra sådant som ens intellekt protesterar emot!

Det är klart att det är svårt att begå alla de fruktansvärda våldshandlingar som revolutionen kräver om man inte för en stund kan lägga vett och sans åt sidan, sluta ögonen och övertyga sig själv om att de man ska tortera eller avrätta bär en kollektiv skuld för alla oförrätter man kan komma på.

Det fanns en tid då detta kändes ytterligt bekymmersamt, men nu orkar jag fan inte bry mig längre. Var och en får ta ansvar för sitt liv. Jag lever mitt liv och hatahatahataklubben får leva sitt.

Även om jag tycker att det är fördjävla synd att vissa väljer bort de möjligheter som de och alla andra har - nu mer än någonsin tidigare - för att istället sitta och hata, är det var och ens ansvar att se till att göra något vettigt med sitt liv.

Lycka till.

(jag menar det)

SVT mot nya höjder

Flera av mina favoritbloggare rapporterar om ett utomordentligt prekärt tillstånd SVT har satt sig i.

Statstelevisionen gör osannolikt breda anspråk på att få kontrollera agendan och när en blogg gör satir över SVT's högst tveksamma agerande i anslutning till en mördad flickas begravning blåser de alla säkringar.

Lake, HAX, $vensson, Sakine, Ingerö, Martin och Laszlo.

(Borgerliga ministrar får avgå om de missat att betala tv-licens. Borgerliga statssekreterare får avgå om de pussar en journalist. Vad krävs för att rubba public serviceadeln?)

Vilken nytta gör egentligen SIKA?

Jag lyssnar på radio på morgnarna och det är ibland förknippat med, om inte direkt livsfara, så i alla fall obehag. Några sekunder efter jag hört ekot rapportera om SIKA's krav på ett bensinpris på 27 spänn hade jag några frukostflingor i näsan och det är fan inte kul.

SIKA, Statens institut för kommunikationsanalys, har många starka åsikter om framförallt biltrafik.

Dagens utfall handlar om att svenska folket i princip måste sluta att köra bil för att "klara klimatmålen". Detta är naturligvis helt vansinnigt!

Sveriges bidrag till koldioxidutsläppen är som även skrevs i den förra posten mindre än 0,2%! Vad vi gör med biltrafiken i vårt land är faktiskt helt betydelselöst för klimatet. Att påstå något annat är antingen ohederligt eller korkat.

Däremot är ett alltför högt bensinpris ett hot mot tillväxten. Människor behöver resa till varandra för göra affärer, jobba och ...tja... ha kul, och allt som gör sådant dyrare innebär att det sker i mindre grad.

Klimathotet är i högsta grad på allvar, men SIKA's lösning är gravt kontraproduktiv.

Faktum är att vi i Sverige har en nästan helt koldioxidfri energiproduktion och industriproduktion som äger rum i Sverige istället för i de flesta andra länder ÄR därmed per definition mer klimatvänlig.

Tillväxthatarna på SIKA förespråkar en lösning som med all rimlighet driver näringsverksamhet ur landet och då kanske de kan låtsas att den inte finns. Men det gör den (som tur är).

Det är i företagen det stora miljöarbetet sker. Att hindra människor från att ta sig kostnadseffektivt runt i landet mellan forskning och företag är att hindra utveckling (och därmed potentiellt miljöförbättrande utveckling).

Man kan tycka att det är märkligt att en myndighet som sorterar under en normalt näringslivspositiv administration har en så påtagligt tillväxtfientlig agenda.

Men det förklaras kanske till någon del av att SIKA's generaldirektör är miljöpartiets gamla partisekreterare och riksdagsledamot, Kjell Dahlström.

(pssssst... man kan spara några sköna skattekronor på ...tja, ni vet... lägga ner skiten...)

Man blir trött på't ibland

Kära vänner. Mitt politiska jag genomgår just nu en inre kris. Som många säkert har märkt (och några påpekat) har det varit ganska skralt med bloggandet de senaste dagarna. Jag har börjat på säkert 50 poster, men raderat raderna lika raskt.

En bidragande orsak till det spartanska bloggandet är att det just nu är väldigt mycket jobb, men det är även något annat...

Allting känns ibland på något sätt liksom lite futtigt.

Visst är politiken förbannat viktig. Men ärligt talat spelar det inte så stor roll vad som skrivs på en blogg. Hur goda argument man än har och hur väl man än lyckas vederlägga motståndarens. De allra flesta har ändå redan bestämt sig. Det är ett litet antal (vanligen 10-15%) av väljarna som faktiskt byter block mellan valen och dessa är överlag väldigt ointresserade av politik. Det blir mer hur agendan ser ut ett valår som får betydelse för valets utgång, än hur partiernas representanter faktiskt argumenterar.

Och när man betraktar arenan och dess aktörer...

Unga arga "proletärer" med hjärtat till vänster (som med all säkerhet aldrig sett en svarv på vykort) som rasar mot än det ena, än det andra och vevar igång sig på ett synnerligen osunt "hat".

Ospecificerat varför, men hatar gör de. (någon hormongrej antagligen)

Dessa tomtar är så svåra att förstå sig på. De lever i en tid bättre än någonsin tidigare, de har ALLA möjligheter att skapa sina liv precis efter egna drömmar. Utbildning är gratis och marknaderna är fria (de flesta i alla fall) för vem som helst att bryta sig in på.

Men nä då. De föredrar att hata människor de aldrig träffat, eftersom de tror att de tillhör en "klass" och att andra (oftast sådana som faktiskt skapar allt det värde dessa människor tar för givet att fritt få disponera) förtrycker dem. (läs Mattias $venssons utmärkta post om just detta)

Och jag är ledsen mina vänner. Min (förhoppningsvis tillfälliga) uppgivenhet inför politiken har fler grunder än så.

Naturskyddsföreningen startar "klimatuppropet" tillsammans med FN-förbundet och Svenska Kyrkan. De tänker säga till Statsministern att man ska sänka de svenska koldioxidutsläppen med 40% istället för regeringens 30% i Sverige och resten upp till 40% i utlandet.

Detta saknar HELT OCH HÅLLET RELEVANS!!! De sammanlagda koldioxidutsläppen vi i Sverige bidrar med till den globala halten är 18 promille. Alltså mindre än 0,2%! Att gå man ur huse för att kräva av vår fruktansvärda miljöbovsregering ska lagstifta om tio procentenheter mer än vad som är överenskommet är tamigfan helt jävla FNOSKIGT!!!

Vi skulle kunna avskaffa bensinskatten och göra det obligatoriskt med V8:or och att man var tvungen att under dygnets alla ljusa timmar köra omkring, för att sedan låta bilarna stå på tomgång över natten... På ett globalt plan skulle det inte ens märkas!

Självklart ser SNF, Kyrkan och FN-förbundet detta som en pr- och marknadsföringsåtgärd. Är det någon i någon av de organisationerna som verkligen tror att "klimatuppropet" har någon betydelse för miljön är dumheten så omfattande att bygglov behövs.

Och sist men inte minst.

I förrgår stod vi utanför Street och väntade på att fildelningsdebatten skulle komma igång. Inför denna för framtiden väldigt avgörande fråga avbröts plötsligt samtalet av någon (förvisso en grymt trevlig snubbe, men ändå) som kände sig nödd och tvungen att dela med sig av den fantastiska nyheten om Henke Larssons come back inför EM.

Det är FOTBOLL!!! Det är ett spel. En lek. Ett konstruerat problem där det ska vara lagom svårt att få in trasan i motståndarens mål. Ingenting av det som sker på en fotbollsplan har någon som helst betydelse för någonting viktigt.

Nyheten toppade knuff igår.

När agendan ser ut som den gör är det fan i mig svårt att ackumulera engagemang att blogga om något vettigt.

Hrmf...

Fildelningsdebatt tisdag kväll!

Missa inte debatten ikväll om fildelning och upphovsrätt!

Plats: Street, Hornstull.

Tid: kl 18 (Tisdag 13 maj)

Debattörer: Karl Sigfrid, Moderat riksdagsledamot och Martin Andreasson, Folkpartiet.

Arrangörer är Publik Service och såhär står det om debatten i facebookinbjudan:

"Kära Publik Service-vänner!

Publik Service är tillbaka och i en ny lokal: Street vid Hornstull.

Den 13 maj klockan 18 drabbar Karl Sigfrid och Martin Andreasson samman över ämnet fildelning och upphovsrätt.

Karl Sigfrid är moderat riksdagsledamot och anser att teknikutvecklingen sprungit ifrån skiv- och filmbolagen och att därför upphovsrättslagen måste ändras.

Martin Andreasson är kommunfullmäktigeledamot i Solna och ordförande i HBT-liberaler och är emot spridning av piratkopior och värnar upphovsrätten.

Varmt välkommen!"

Detta är en av våra stora politiska frågor just nu, och de flesta av våra politiker verkar inte ha en aning om vad det handlar om.

Dags att ändra på det.

(läs även Per Gudmunssons ledare i Svenskan om fildelning)

Nordkorea och Kuba ensamma kvar med statligt apoteksmonopol

Apoteksmonopolet faller idag! Inte en minut för tidigt. Under de senaste åren har tillgängligheten bara minskat och minskat och skillnaden mot andra länder blir tydlig. I alla andra Europeiska storstäder finns kvällsöppna apotek i snart sett varje gathörn.

Socialdemokraternas motstånd är svårbegripligt.

Bättre konkurrens ger bättre service, tillgänglighet och pris.

(läs mer hos Fredrick Federley)

Hehe... De krockande tågen var statliga :-D

Häromdagen skrev jag om SEKO och deras senaste kampanj, där de sätter sprätt på 7 miljoner av medlemmarnas pengar för att berätta att konkurrens är dåligt och att mer marknadsliberalism skulle innebära död och pina för såväl sina medlemmar, som svenskarna i allmänhet.

Läser nu på NEO-bloggen (via Johan Norberg) om hur SEKO's reklambyrå genom ett speciellt bildval liksom tar lite udden av kampanjen.

Det visar sig nämligen vara en bild tagen från den statliga nederländska järnvägen som fungerade väldigt dåligt, men som skyddades från konkurrens. Det är också under den tiden bilden med all säkerhet är tagen. Det är två statliga tåg som har kört ihop.

Till saken hör att Nederländerna sedermera har avreglerat sin tågtrafik och med ett strålande resultat som följd!

Alla marknader mår bäst av att vara så fria som möjligt. Hur kan det vara så svårt att förstå?

Ökad invandring bra för Sverige!

Philippe Legrain skriver idag en debattartikel i DN om resultat från en rapport han har tagit fram på uppdrag av Globaliseringsrådet. Och slutsatserna är föga förvånande:

Ökad invandring är på det hela taget en mycket god affär för alla inblandade.

Dessutom är det moraliskt fel att ha en politik som hindrar människor från att bo där de helst vill, oavsett om man råkar vara född där eller inte.

Sopprötter, rasister och delar av vänstern är skeptiska mot ökad rörlighet över gränser, men det är en obefogad skepsis. I alla fall när den vilar på ekonomiska bevekelsegrunder.

Visst finns det praktiska frågor att lösa, men det handlar egentligen inte om själva invandringen... Den är toppen! :-)

Supporter eller spelare?

Johan Sjölander verkar vara en trevlig snubbe. Läser hans blogg då och då och emellanåt är det riktigt njutbart, även om man inte alltid håller med i sak.

Igår kommer dock ett inlägg som hör till kategorin inte fullt lika njutbara. (men likväl intressant) Johan raljerar över ett blogginlägg av Henrik Alexandersson som verkligen - enligt mitt tycke - är något intressant på spåren.

HAX skriver om sossarnas kampanj, Bli Supporter, och förundras över det faktum man uppmanas att gå med, även om man inte delar åsikterna.

Sjölander kontrar med att detta skulle vara något slags led i en ideologisk utveckling av partiet.

Förlåt mig, men som utifrån betraktande känns det inte trovärdigt.

I Socialdemokraterna verkar man förväntas att lojalt ställa upp på partiets politik, oavsett om man gillar den eller inte. Finns det t ex något exempel ur historien där en socialdemokratisk riksdagsledamot har röstat emot den egna partilinjen?

Att vara socialdemokrat är helt enkelt att vara supporter. Att ställa upp i vått och torrt på politiken. Bra eller dåligt, så verkar det vara. Som att vara Bajare eller Djurgårdare. Oavsett om den där straffen var riktigt dömd eller inte, står man på det egna lagets sida och berömmer/buar ut domarn.

Politik är större än fotboll och viktigare än att bara ha det som en personlighetsaccessoar.

Som förvuxna 2-åringar med rätt att förstöra

Man borde ju inte bli förvånad. Det är såhär antidemokraterna för sin "kamp". Våld och hot. Inget särskilt ordas kring de egna alternativen och det är i högsta grad förklarligt. Antingen saknas egna politiska alternativ eller så är de så uppenbart vrickade att man inte vill tala om dem.

Lustigt nog görs försök att ändå angripa Centerpartiets politik (eller åtminstone sin bild av den), fast på en så häpnadsväckande låg nivå att man inte riktigt vet om man ska kunna ta det på allvar.

"Bävrar gnager sönder välfärden."

Jo, man tackar...

Vad tror dessa snorungar att välfärden kommer ifrån? Hur tror de att de pengar som behövs till välfärd skapas?

I tv-spelsvärlden brukar det ibland komma upp cash eller någon diamant eller liknande när man har slagit ihjäl en drake eller så... Det kanske är så en del tror att världen fungerar.

I verkligheten skapas inget värde av att slå sönder saker.

Och det är säkert inte heller meningen. Man tycker helt enkelt att det är roligt att förstöra.

Läser om detta hos Magnus, Marie, Johan och på stämmobloggen, samt i DN och Expressen.