Integritetsdiskussionen fortsätter

Erik Hultin skriver läsvärt om 2008 års åktur i den torktumlare som var FRA-debatten. Och de slutar inte här. Bloggen Bent Björn har påmint om det och nu skriver Erik att centeruppropet laddar om.

Tillfället kunde inte vara bättre valt. Av tre skäl:

1. Nu är det tid för att skriva motioner till stämman i maj (Kolla i kretsarna när distriktsmotionerna måste vara inne!) Det känns som att integritetsfrågorna måste komma upp till diskussion, för att klargöra vad partiets hållning egentligen är. Det senaste interndemokratiskt fattade beslutet står nämligen stick i stäv med hur politiken slutligen blev.

2. Det är ännu god tid att fråga våra riksdagsledamöter hur de tänkte när de fattade beslut om hur de skulle rösta. Det finns tid att fundera över hur vi i partiet vill att vår riksdagsrepresentation ska se ut, bland annat med avseende på kandidaternas hållning i t ex integritetsfrågor.

3. Det finns också tid för folkbildning. Studieförbundet Vuxenskolan är en fantastisk resurs och det har funnits tankar om att anordna kurser i de ideologiska överväganden som man bör ha när man diskuterar inskränkningar i den personliga integriteten, tack vare det nyväckta intresse som FRA-debatten skapat.

Jag vet att det finns ett stort underlag av hugade kursdeltagare i Stockholm och Malmö och centeruppropare finns över hela landet som antagligen är intresserade av att förkovra sig i frågan. Sörmland, Örebro och Västra Götaland t ex.

Politiken kommer att fatta de beslut som väljarna vill ha och som det ser ut i dagsläget vill en majoritet av väljarna hellre ha övervakning än full integritet. Men det är på inget sätt en naturlag att det ska vara så.

Precis som att bloggarna lyckades sätta ett jäkla tryck på politiken, kan bloggarna bidra till den långsiktiga opinionsbildningen genom att uppmärksamma litteratur och annan kultur som lyfter integritetsaspekter och individens roll kontra statens.

På samma sätt hoppas jag också att bloggarna kan tjänstgöra som utbildare i hur den politiska processen fungerar. Något jag upplever att en del av FRA-kritiken lidit underskott av.

------------------
Hursomhelst:

Gott Nytt År!

Företagare gör jobbet

Mina goda vänner Merit Wager och Annie Johansson uppmärksammar båda Sofia Nerbrands ledarartikel i SvD om de hårt arbetande vardagshjältarna som inte bara förser oss med varor och tjänster som vi har nytta av. De har med egna händer skapat försörjning för sig själva och ofta också några till.

I 99 fall av 100 helt utan inblandning av någon "God Stat" eller aktiv näringspolitik, utan av egen kraft, med egna sparpengar, egna idéer och eget hårt arbete.

Intressant, som Annie skriver, att betrakta den av LO (och många andra) påhejade miljardrullningen till de döende jättarna, samtidigt som i grunden friska skott i näringslivets yviga grenverk kämpar mot frosten i vårt avlånga lands permanenta skattekyla.

Ett tankeexperiment vore att räkna ihop allt som läggs på näringslivsstöd, ALMI, regionalfonder och allt vad det heter, och se hur mycket skattesänkning det skulle kunna räcka till. Något som antagligen skulle gagna näringslivet och tillväxten bra mycket mer...

-----------------------------
För mer läsning om de riktigt små företagen rekommenderas egenforetagarna.se.

För inspirerande läsning om en riktig entreprenörshistoria rekommenderas Signhild Arnegård Hansens bok, Våga!

Blir Kalle Larsson utrikesminister?

Vad är oppositionens hållning i den upptrappade konflikten i Gaza? Vanligtvis får Socialdemokraterna agera skuggregering i svenska media och kommentera omvärldshändelser på löpande band.

Någon som har hört något från Mona Sahlin, eller någon tilltänkt socialdemokratisk utrikesminister?

De inom vänsterblocket som engagerar sig mest i frågan är Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund, som verkar ge sitt oreserverade stöd till ett i arabvärlden alltmer isolerat Hamas. (Al-Fatah leder stort i opinionsmätningar, en övertygande majoritet av Palestinierna föredrar en mer moderat linje med förhandlingar hellre än våld och grannländerna fördömer båda parters agerande på ett sätt som måste anses epokgörande.)

Carl Bildt är tydlig och kräver tillsammans med FN's säkerhetsråd ett omedelbart slut på militära aktiviteter mot och från Gaza.

Är det möjligen så att utrikespolitiken hamnar hos Vänsterpartiet på samma sätt som miljö- och energipolitiken numera hanteras av Miljöpartiet?

Gubben (och gumman) i lådan

Idag uppmärksammas åter det faktum att Peter Eriksson och Maria Wetterstrand måste avgå 2011 och den ytterligare osäkerhet för Mona Sahlins ganska rangliga regeringsbygge som det för med sig.

Maria Ferm och Jacob Dalunde agerar förtjänsfullt debattvakter och kommenterar det hela lite här och var och på sina egna bloggar. (Till och med på denna blogg vilket man tackar för! :-) )

Inte desto mindre är detta ett problem och då främst ett problem för Mona Sahlin. (Man kan ju bara undra hur mycket Mona skulle önska sig ett lika lojalt och tjänstvilligt ungdomsförbund som rycker ut till hennes försvar när helst det behövs.)

Osäkerhetsfaktorerna är många för vänsteralternativet. Det går inte att komma ifrån.

Som Per Gudmunsson skriver: Miljöpartiet är bara en stämmokupp från rena vansinnigheter. Så sent som 2005 fick Wetterstrand/Eriksson gå in och riva upp ett nyligen fattat kongressbeslut om att avskaffa räntan...

Kärnkraft måste åtminstone kunna övervägas

Året var 1980 och jag var i tioårsåldern. Jag och nästan hela min klass bar linje 3-knappar. Den storleende orangea solen på gul bakgrund med texten "Atomkraft - nej tack".

Jag var mycket engagerad i frågan, möjligen inspirerad av anhöriga med engagemang i centerrörelsen, och argumenterade med alla mot den livsfarliga energikällan.

Någon klasskompis med föräldrar fast förankrade i socialdemokratin envisades med att gå omkring med linje 2-knapp av lojalitet mot Det Socialdemokratiska Arbetarepartiets kollektiva och förmodat ansvarsfulla beslut, men utan att kunna argumentera för "avveckling, men med förnuft" på något vettigt sätt.

Jag minns särskilt en diskussion jag hade med min morfar. Nu VET jag ju faktiskt inte hur han egentligen gjorde sedan, men jag kände då - och tror fortfarande - att jag lyckades övertala honom att rösta med linje 3.

Det är snart trettio år sedan.

Utvecklingen går framåt och säkerheten har utvecklats enormt mycket. Jag står absolut fortfarande för mitt engagemang i linje 3. 1980 var det högst relevant att vara kritisk till kärnkraft.

Det blev vi bryskt påminda om 1986 när Tjernobylolyckan inträffade. Jag har rötterna i Gästrikland och många av mina släktingar drabbades av olyckan. T ex genom kraftigt förhöjd halt av cesium 137 i viltkött och bär. Säkerligen kommer man också att över tiden se en förhöjd frekvens av cancerfall som går att härröra till händelsen.

Jag har också varit med om när Maud Olofsson berättar mycket känslosamt om hur hon tvingades hindra sina barn från att äta bären i skogen den sommaren. Något som alla som gillar att vistas nära naturen förstår.

Nu är läget ett annat.

Nya kärnkraftverk är konstruerade på ett helt annat sätt och tekniken har gått framåt både med avseende på säkerhet och effektivitet. Även om precis allt skulle gå på tok är inneslutningarna och filtersystemen konstruerade så att inga livsfarliga ämnen ska kunna komma ut i naturen.

(Vi har inte heller längre en kommunistdiktatur, utan respekt för vare sig de egna innevånarnas eller grannländers medborgares liv och hälsa, på andra sidan vattnet.)

Ett perspektivskifte framförallt i vårt parti, men kanske också i Sverige i stort, kan bidra till en bättre värld på flera sätt.

Varken jag eller någon annan i stureplanscentern vill att staten ska bestämma vilken typ av kraftverk som ska byggas och hur många. Marknaden är bäst på att avgöra det. Men att öppna för möjligheten skulle faktiskt kunna ge många vinster.

För det första naturligtvis när man tänker på utsläppen av växthusgaser. Svensk elproduktion är kanske den bästa i världen i den disciplinen och ju mer vatten-, kärn-, vind-, sol- och bioenergi vi framställer här hemma - desto mindre kolkraft kommer att användas i världen.

Att en gång för alla klargöra att marknaden kommer att få producera energi på vilket sätt de vill, så länge de uppfyller högt ställda säkerhets- och miljökrav, gör det lättare för företagen att fatta långsiktiga investeringsbeslut. Något som känns särskilt angeläget i dessa tider av varsel runt om i industrisverige.

En öppnad syn kan också ge nya typer av kombinationskraftverk. Spillvärmen tas redan idag tillvara i form av fjärrvärme, men för kraftverk belägna längre från tätorter kan spillvärmen användas till exempelvis förgasning av biomassa. (där tätort saknas finns oftast biomassa i överflöd) Biogasen kan användas för energiproduktion i sig eller som fordonsbränsle - antingen som den är eller "Fischer - Tropschad" till flytande dieselekvivalent.

Jag påstår inte att kärnkraft är Lösningen. Men det är direkt oansvarigt från ett parti som värnar jobben och miljön att utesluta möjligheten till nya, säkrare och effektivare kraftverk - OM nu marknaden skulle finna det ekonomiskt lämpligt.

DN, SvD, och Ekot.

Om kärnkraft i Ekot

Något oväntat vaknade jag upp till min egen stämma idag. Ekot ringde ju och frågade mig om vad jag som gräsrotscenterpartist tycker om kärnkraften och vårt partis fläckvis avoga inställning till den. Och idag kom inslaget.

DN och SvD skriver om det också.

Dilemmat Karl Bertil Johnsson

Julafton till ära skriver Åsa Linderborg något vettigt, även om hon landar i en lika förutsägbar som galen slutsats. Men låt gå. Det mesta i texten är riktigt bra!

Jag har problem med Karl-Bertil Johnsson.

Liksom Åsa Linderborg tycker jag mycket om sagan. Jag älskar manéret och det grafiska konstnärskapet, rösterna och skådespeleriet funkar och Tage Danielssons raka voice over är monumental. Musiken skänker julstämning rakt in i dickenssjälen.

Men vad är egentligen sagans andemening?

Sagan beskriver en värld full av elände som antas upphöra i och med att de som tjänar mycket pengar skänker lite till dem som inte tjänar pengar.

Det är här någonstans vägskälet ligger.

Åsa Linderborg föreslår att gatflickan och diversearbetaren helt enkelt ska träda in i salongerna och ta vad de vill ha, enligt principen åt var och en efter behov - från var och en efter förmåga.

Detta är - förlåt mig - en vansinnig och fruktansvärt orättvis princip som dessutom är allt annat än långsiktigt hållbar. För den ansatsen finns ett fullgott både teoretiskt och empiriskt stöd. Har ärligt talat svårt att förstå annorstädes intellektuella människors totala blindhet inför socialismens orimlighet.

Linderborg har i alla fall den goda smaken att poängtera att de som äger resurserna som konfiskeras inte ska skjutas. (Frågan är dock vad som händer om dessa protesterar mot konfiskationen? Men låt gå. Det är jul.)

Om vi är överens om att den klassordning som sagan belyser inte är ok så kan man fråga sig vad som bör göras åt det?

Vad är det som hindrar gatflickan och diversearbetaren från att ha riktiga jobb? Eller vad är det som hindrade dem från att starta en enkel försäljningsverksamhet från vilken de kunde etablera en kundbas och ett personligt varumärke tillräckligt stark för att flytta in i en sliten butikslokal i gamla Klara? Vad är det som hindrade dem från att jobba hårdare och smartare än den närmaste konkurrenten och flytta verksamheten till en ny lokal i den på 60-talet nybyggda sergelarkaden?

Inte är det H. K. Berghdahl i alla fall. Den ekonomiska incitamentssystematiken är solklar. Ju fler som tjänar pengar, desto bättre är det. För alla.

Just Tyko Johnsson skulle nog helst slippa konkurrensen från mindre handlare som kan sälja samma stjärnor som han säljer för 14:50 för 12:50, men på ett aggregerat plan tjänar han mer om fler har riktiga jobb, startar företag och tjänar pengar för vilka de julhandlar på hanses varuhus.

Allmän och kostnadsfri utbildning och sjukvård är viktiga faktorer i såväl Åsa Linderborgs som min värld, men utan fri företagsamhet och marknadsekonomi kommer det inte finnas några resurser till någon sådan.

Visst kommer vissa människor att misslyckas. Vissa kommer att ägna sig åt missbruk och åt att ständigt fatta dåliga beslut för sig och sina familjer. Men det kan inte vara anledning nog att hindra alla andra från att kunna tjäna pengar.

Tvärtom så har ett samhälle med den tillväxt som ett fritt företagande genererar råd att ta hand om dem som behöver hjälp.

Signhild Arnegård Hansens bok Våga ligger på TV-bordet. Jag kommer läsa den med ena ögat och titta på Karl Bertil Johnsson med det andra ikväll.

God Jul kära vänner och bloggläsare!

En liten julklapp till dem av er som Spotifyar: Tommy Körberg – Sång till Karl-Bertil Jonsson, 14 år

Om Miljöpartiets politik efter 2011 vet vi ingenting

Läser i Svenskan att Miljöpartiets stadgar gör att klockan klämtar för Wetterstrand/Erikssons språkrörskap. Max 9 år får man inneha uppdrag i mp och eftersom de nuvarande språkrören tillträdde 2002 är 2011 bäst föredatum.

Detta är nog i grunden en klok princip. Allting kräver kontinuerlig förnyelse och det finns gränser för hur mycket förnyelse som kan äga rum med samma person vid rodret.

Inte desto mindre är detta en ytterligare osäkerhetsfaktor som lyfts in i vänsteralternativet.

Maria Wetterstrand och Peter Eriksson präglar inte bara mycket av synen på miljöpartiets politik, men förkroppsligar också i hög grad samarbetet med Socialdemokraterna. Intressant är att spekulera i vad som händer när de är borta och hur än miljöpartiet vänder sig kommer de att ha rumpan bak.

Ledarduon har tagit partiet från en samling tokfransar med krav på medborgarlön och avskaffad ränta till en seriös förhandlingspart om regeringsmakten. Personligen har jag en del problem med en hel del av miljöpartiets politik, men låt gå för att de åtminstone fläckvis ändå driver den oslagbart sundaste politiken på vänsterkanten. (T ex synen på arbetsrätten och på frihet för skolors upplåtelseformer.)

Kommer nästa språkrör fortsätta på den inslagna vägen och städa bort ännu mer av tokerierna inom exempelvis utrikes och säkerhetspolitiken och kanske framförallt energipolitiken? Risken man löper är naturligtvis att förlora positionen som det lilla annorlunda uppstickarpartiet som man kan rösta på när man liksom inte riktigt gillar politik överhuvudtaget.

Eller kommer missnöjet över det alltmer moderata förhållningssättet skapa missnöje nog att tvinga fram en återgång till Miljöpartiet som det var under t ex Eva Goes och Birger Schlaug?

Tina Ehn kallar sig gärna "klimatnationalist" [sic!] och andra brutalt osköna krafter motionerar om att "Sverige måste minska sin befolkning" för miljöns skull. Hur minskningen ska gå till framgår inte, men att man överhuvudtaget anser det berättigat att föra sådana diskussioner från politikens roll urholkar all syn på den frihetlighet man ändå stundtals har kunnat skymta i Miljöpartiets politik.

Hur ett parti som väljer den senare vägen ska kunna samarbeta i en regering som hämtar sitt huvudsakliga stöd i en arbetarrörelse, vars resurser i hög grad stammar från jobbarna i energikrävande industrier, är ingen lätt fråga att besvara.

Osäkerhetsfaktorerna för vänsterpartiernas regeringsalternativ är många och de verkar bara bli fler och fler.

Över tusen pers om dagen flyr (s)

Avståndet mellan blocken fortsätter att krympa. Socialdemokraternas väljarstöd minskar i en takt som måste vara ytterligt oroande. Fler än tusen personer om dagen förlorar förtroendet för Mona Sahlins socialdemokrati.

Enligt DN/Synovates senaste mätning har Socialdemokraterna torskat hissnande 372 000 väljare på ett år. Det motsvarar hela befolkningarna i Malmö, Örebro OCH Värnamo. Eller precis varenda socialdemokratisk väljare i Stockholm!

Och möjligen är det inte så konstigt. Många är de socialdemokratiska väljare som har stora problem att förlika sig med tanken på ministrar med kommunismen som politiskt ideal. Ungefär lika många har stora problem med skogsmullarnas galopperande elallergi, eftersom deras jobb i hög grad beror på tillgången till kostnadseffektiv energi.

Mona och gänget måste nog hitta på något nu...

Granen står så grön och grann... på balkongen

HAHAHA!!! :-D Detta bara måste läsas... Johan Ingerö gör upp med "progranisterna" i ett uttryck för sin traditionsfobi som verkar infinna sig såhär inför varje högtid!

Fantastiskt roligt! :-)

Årets politiska blogg 2008

Var precis inne och röstade. Gör det du med, vetja...

Årets politiska blogg 2008

Centerbloggar

Läser på Magnus Anderssons blogg att centern är välrepresenterad på Twinglys bloggtopp! :-)

10 Fredrick Federley
19 Bloggen Bent
29 Magnus Andersson
46 Annie Johansson
62 Per Ankersjö
71 Denna blogg, Peace, love and capitalism
79 Hanna Wagenius

För fler centerbloggar kan man gå in på ..ähum.. centerbloggar.se...

Myndigheterna måste bli bättre på sitt jobb

Mycket intressant DN Debatt idag. Problemet är inte bara att myndigheterna är för många. De ägnar sig inte åt det som de borde göra och när de gör det så är de helt enkelt för dåliga.

Något som jag har gillat sedan jag först hörde det från Robert Gidehag från skattebetalarna, som också finns nämnt i artikeln, är en solgångsklausul i varje myndighets regleringsbrev. När nya myndigheter skapas ska de inte bara ha en fastslagen uppgift, utan också en tidsutdräkt angiven för när man ska ha uppfyllt de resultat som regeringen förväntar sig.

Bara den punkten skulle ge en rörligare, bättre och definitivt mycket mycket effektivare offentlig förvaltning.

Spelutredningen trotsar all rimlig vett och sans

Men vafan... Spelutredningen är åt helvete! På något annat sätt går det knappast att beskriva det.

I praktiken innebär utkastet nu att Sverige goes Kina och blockerar en massa för Staten misshagliga IP-nummer.

Så kan vi inte ha det. Syftet (som sägs att vara) att skydda från ökat spelberoende är säkert vällovligt, men konsekvenserna är helt oproportionerliga.

Det finns ett antal sexmissbrukare. Borde man inte i rimlighetens namn även spärra IP-adresserna till snuskwebbplatser?

Alla som känner någon som spelar World of Warcraft vet att man kan hamna i något slags beroendekänsla inför det. Vill regeringen spärra IP-adresserna till WoW-hubbar (eller vad det heter)

En polares morsa måste nog beskrivas som i det närmaste beroende av Betapet.

Skillnaden är att det inte (ännu så länge) finns statliga monopol för schnusk, wow eller alfapet på nätet. Det finns det för penningspel. Och det är en intäktskälla som är extra mumsig eftersom den liksom inte är en direkt skatt, även om man ofta kallar lotto för en "skatt på dumhet".

När man tänker på det kanske det är så att det finansministern som hamnat i något slags beroende. Man vet hur det är... börjar med en partymiljard då och då.. känner lusten och spänningen över nästa miljard... till slut börjar man väl snegla på andra sätt att hitta sina fixar och till slut sitter man där och råknarkar medborgarnas pengar. En samhällsfara värre än både sprit och tobak...

Man kanske borde spärra riksgäldens IP-nummer för svenskar?

Miljöpartiets kalkyl går inte ihop

Bloggen Bent hackar miljöpartiets klimatpolitik i småbitar.

Det vore komiskt och kanske lite rart, om det inte vore för det faktum att dessa tomtar faktiskt gör anspråk på att sitta i regering och då föra en energipolitik som av allt att döma kommer att leda till kraftigt ökade koldioxidutsläpp.

Hög tid att syna MP's miljöbluff.

Ljusets drottning i Övertorneo

Vissa människor blir man liksom bara glad av att träffa. Linda Ylivainio är en sådan. En av de många centerpartister man inte kan låta bli att imponeras av.

Som nyblivet kommunalråd i Övertorneo har hon redan lyckats lösa den segdragna tvisten med Ekfors Kraft som inneburit mörker (både bildligt och bokstavligt talat) i kommunen.

Att hon dessutom har båda fötterna ordentligt grundade i härligt liberala ideal gör inte saken sämre. :-)

(Läste om detta på Anders W's blogg. En annan av de centerpartister man både blir glad av att träffa och imponeras av.)

Gigantiska konflikter att vänta i vänsteralliansen

Opinionstango, liksom. Lite fram, lite tillbaks. Moderaterna går framåt i den senaste partisympatimätningen från SCB, som kanske får räknas som det mest pålitliga opinionsmätningsinstitutet.

Undersökningen är genomförd innan regeringsalliansen omfattande samtliga vänsterpartier var deklarerad och mot bakgrund av att bara 61% av vänsterväljarna faktiskt tyckte att en vänsterallians var en bra idé, finns fog för misstanken att siffrorna kan komma att svaja i nästa mätning. (DN gör en märklig analys av samma resultat)

Även om Mona Sahlin har varit väldigt tunn när det gäller krisen, har Thomas Östros levererat stabilt och trovärdigt. Åtminstone innan man skärskådar argumenten... Man undrar när det ska gå upp för opinionen att det som Östros säger inte nödvändigtvis skulle vara vänsterpartiernas politik om de satt vid makten, även om man nu skulle gilla de åtgärder som Östros föreslår.

För det första råder en tveksamhet om vilken linje som gäller inom socialdemokraternas eget parti. Östros säger en sak - Mona Sahlin en annan (exempelvis gällande nationalisering av bilindustrin).

Och när man väl kommit överens i det egna partiet har man två andra att förhandla med. Två partier som hyser en hel del märkliga idéer om näringslivets roll. Gemensamt för de båda är att de utan förbehåll verkar anse att det är politikens roll att fatta beslut om privata företags verksamhet, även om de båda partierna drivs av olika motiv.

Kopplat till företagens möjlighet att utvecklas och verka i Sverige är också (minst) fyra andra högst relevanta politikområden som alla är heta potatisar i vänsterpartiernas allians.

Europapolitiken. Nu har i o f s miljöpartiet bestämt sig för att slopa utträdeskravet och det är svårt att veta vilken europapolitik som kommer att föras från dem. Vänsterpartiet är solklara EU-motståndare, vilket kan te sig lite märkligt, så socialistisk som EU ofta är.

Arbetsmarknadspolitiken. LAS och turordningsreglerna bygger på en gammaldags och mytisk syn på relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Detta har miljöpartiet den goda smaken att begripa, vilket gör att de accepterar undantag för små företag.

Skolpolitiken. Vilken skolpolitik socialdemokraterna nu förordar är höljd i dunkel. Att Ibrahim Baylan inte längre är skolpolitisk talesperson får väl tolkas som att man inte var nöjd med den skolpolitik som fördes när han var minister. Frågan är hur det går i framtida eventuella regeringsförhandlingar. Kommer (s) gå åt större frihet när det gäller pedagogik och upplåtelseformer, som är miljöpartiets linje, eller kommer man att tvingas gå med på vänsterpartiets idéer om förbud mot läxor och motstånd mot alla former av individuell anpassning för elever som råkar vara duktiga.

Energipolitiken. Detta är ett gigantiskt jäkla HILFE!. Vänsterpartiets talesperson i frågan förordar - utan respekt för fysikens lagar - Perpetum Mobiledrift genom propellrar på biltaken och Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften på 10-12 år, utan att rimliga alternativ finns, vilket skulle innebära chockhöjda priser för konsumenter, omöjliga energikostnader för industrin (vilket direkt avvecklar även 200 000 jobb i Sverige) och/eller en gigantisk ökning av koldioxidutsläppen i världen eftersom vi med all rimlighet blir tvungna att importera kolkraftsgenererad el från Tyskland och Danmark.

Jag avundas inte de som ska förhandla om detta i de olika partierna och jag begriper inte för mitt liv hur det ska gå att komma överens.

Oenig vänsterallians om arbetsrätten

LAS är djupt orättvis och skapar stora problem i form av trögrörlighet på arbetsmarknaden.

Lagen borde avskaffas helt och hållet, men de regler som gäller nu - att kunna undanta två från turordningsreglerna - är ändå en stor förbättring för de småföretag som annars skulle drabbas orimligt hårt.

Någonstans har Miljöpartiet en sund ådra när det kommer till småföretagandet och man verkar förstå och ha respekt för att människor kan vara olika. Någon kan faktiskt vara bättre på sitt jobb än någon annan. Man kan också vara mer lämpad för ett jobb än kollegan av en rad olika skäl.

Men detta är ett rött skynke för Vänsterpartiet (och många socialdemokrater).

Man undrar ju hur arbetsrätten kommer att utvecklas om vänsterpartierna skulle bilda regering? Kanske någon motsvarande lag stiftas om vem som får anställas?

Frågan är faktiskt också om inte jobben borde fördelas ännu mer rättvist?

För att göra det extra rättvist borde ju folks utbildningsval då också styras centralt.

En central utbildnings- och arbetarkommitté skulle kunna välja ut lämpliga yrken och därmed karriärer till medborgarna redan i skolåldern, så de slipper valtvånget om allmän eller särskild matte, gymnasium och högre utbildning.

Kommunismen är ju lite lustig på så vis. Man undrar ju lite om inte några av de kloka miljöpartisterna börjar fundera nu över vad de givit sig in på...

Kärnkraft och vänstern?

På dagens SvD Brännpunkt rekommenderar den brittiske klimat- och miljödebattören Mark Lynas Sahlin och hennes kompisar att bejaka kärnkraft. Främst av miljöskäl.

Någon som hört någon reaktion på detta från vänsterpartierna?

Vänsterpartierna i allians

Oppositionsalternativet är klart och en era går i graven. Med all rimlighet innebär Socialdemokraternas nybildade allians med vänsterpartiet och miljöpartiet att vi aldrig mer kommer att ha en enpartiregering.

Säkerligen är det många gamla socialdemokrater som är nostalgiska över den tid då (s) kunde ha egen majoritet, men verkligheten har (äntligen) kommit ikapp.

Socialdemokraterna är ett parti som alla andra, förvisso stort, men som måste förhandla med andra partier på villkor som de inte kan diktera.

En smula historiskt faktiskt.

Årets julklapp - NEO

Härintill ser du en annons för den mycket trevliga, intressanta och jäkligt snygga tidningen NEO!

Om du redan prenumerar, så kan du ju alltid ge bort en prenumeration i julklapp till någon som du tror skulle må bra av lite intellektuell stimulans.

Själv tror jag tamigsjutton att en jobbarkompis som är aktiv socialdemokrat ska få lite fräsch liberalism under granen i år... ;-)

Östros vill visa handlingskraft - med dina pengar

Lite på temat "hund bet man" rapporterar Ekot att oppositionen helt otippat är kritisk mot regeringens paket. Nämen? Vad konstigt?

(Man kan ju undra hur länge en sådan nyhetsvinkel liksom ska vara intressant?)

Inte desto mindre lyfts de ideologiska skillnaderna mellan de två huvudalternativen i svensk politik.

Thomas Östros vill satsa, säger han. Han vill ösa pengar över såväl fordonsindustri som småföretag.

Problemet är att det faktiskt inte är hans pengar att satsa. I praktiken vill Östros ta en massa resurser från välskötta företag och skickliga företagare för att sprida ut över sådana som det för tillfället är politiskt opportunt att hålla under armarna.

Är det förövrigt någon som vet vad som gäller nu med sossarnas syn på socialisering av näringslivet? Vill sossarna att staten ska äga Volvo (som Mona Sahlin sa i lördags) eller vill man inte det (som Östros sa i Fokus dagen innan)?

Vad vill deras tilltänkta regeringspartners?

DN, Aftonbladet och SvD.

HAX skriver också på samma tema.

Kärnkraft och (c)

Igår ringde Ekot. De hade frågor om vad vi centerpartister på gräsrotsnivå tyckte om den senaste tidens utveckling när det gäller vårt partis förhållande till kärnkraften. (Läs te x Per Ankersjös inlägg på SVT Opinion.)

Jag svarade efter bästa förmåga, men man blir ju liksom lite skakis när man tänker på hur det man säger kommer att låta i radio...

Det är väl inte säkert att det kommer att bli någonting av det, med tanke på att man just nu har annat att tala med näringsministern om. (Volvo ska inte köpas av staten. I det har näringsministern och regeringen helt rätt. Inget gott kan komma ur det. Näringslivet är mer än någonsin i behov av förnyelse. Statliga storinvesteringar i verksamheter som inte motsvarar marknadens förväntningar tränger undan framväxande alternativ och bör undvikas konsekvent och utan undantag. Vill man på allvar göra något kraftfullt kan man istället använda motsvarande belopp som det skulle kosta att köpa Volvo Cars till att sänka skatterna på arbete.)

Hursomhelst sa jag till Ekot vad jag tycker: Att öppningen för att även fortsättningsvis använda kärnkraft som en del i energimixen är klok. Politiken ska överhuvudtaget inte blanda sig i hur volten och watten framställs. Politiken ska sätta ramar för säkerhetskrav och utsläppsnivåer. Sedan är det marknadens uppgift att ta fram lösningar för att framställa energi på ett konkurrenskraftigt sätt.

Svensk elframställning är idag så gott som klimatneutral. Någon enstaka TwH kan komma från fossilt bränsle i nödfall, kalla dagar och om kärnkraftverk har snabbstoppats, men annars är det vatten- och kärnkraft som förser hushållen och industrin med ström. Det är inte bara anledning till att låta bli att problematisera kring svensk energiindustri. Vi kanske borde fundera på om inte energiframställning skulle kunna vara en framtida exportbransch?

Det finns stora vinster att hämta för så väl svensk ekonomi som för miljön.