Centeraktivitet i debattmedia

Det är en hel del Centerbuzz just nu på olika debattsidor.

Igår tog den nya partisekreteraren Michael Arthursson till orda på Newsmill och bekräftar Centerpartiets liberala mission.

I Nacka har en interndebatt blossat upp där Tobias Wahlqvist tycker att nackacentern driver en tillväxtfientlig linje, får mothugg av distriktsledningen OCH Svenska Naturskyddsföreningens lokalavdelning, som tycker att nackacenterns tillväxthat är toppen.

Den till Centerpartiet knutna tankesmedjan FORES utmanar LO's motstånd mot invandring i Aftonbladet och båda riksdagsledamöterna Roger Tiefensee och Fredrick Federley kräver idag moderation i debatten kring jordbrukspolitiken i EU.

Låt oss vara fullständigt klara över en sak: EU's jordbrukspolitik är vidrig. Den gör livsmedel dyrare, hindrar också utveckling och stänger ute omvärlden från den europeiska marknaden. Ett tillstånd som bidrar till att hålla Afrikanska länder och andra i fattigdom.

Icke desto mindre har Roger och Fredrick en poäng. Det kommer inte att gå att avskaffa jordbrukspolitiken i ett slag. Om man driver den linjen låter man det bästa bli det godas fiende. Det kanske är så att vi får fokusera på en tugga i taget. Om politiken reduceras till någon slags skönhetstävling om vem som kan tycka sämst om sakers tillstånd kan det säkert bli en jättefin debatt, men knappast några resultat.

---

Update: Herrar Tiefensee och Federley har dock att bevisa att det är verkliga avsikter om jordbrukspolitikens avskaffande som föranleder artikeln och inte ett försök att hindra avvecklingen av de ohemula stöden och det ohållbara systemet.

(M) off the charts

Socialdemokraterna har det ju inte lätt. I den senaste opinionsmätningen förlorar man ännu mer av det redan kraftigt decimerade stöd med vilket man förlorade valet med dunder och brak.

Jag tror ärligt talat inte ens att Baylan kommer att försöka förklara bort katastrofsiffrorna denna gång. (S) är ett parti i djup kris och det kommer bara att bli värre.

Medan vi i Centern brukar vara bäst när det gäller, så har Moderaterna en stolt tradition av att vara bäst på träning. Idag, såhär två månader efter VM, spöar man Panathinaikos med 3-0.

Kul också att siffrorna skulle räcka till egen majoritet utan KD, även om Centerpartiet behöver bli mycket starkare i sällskapet för att viktiga frågor om frihet för folk och företag ska hamna på agendan.

---

Update: Missa för allt smör i Småland inte Tokmoderatens inlägg på ämnet.

Djurrätt enligt (C)

Djurrättsaktivister tar sig ofta stora friheter och drar sig inte för att vandalisera och sabotera sådant som de själva inte gillar. Demokrati verkar helt enkelt inte riktigt vara deras grej.

Glädjande nog åtalas idag en 23-årig snorunge från Göteborg för att ha hotat en butiksinnehavare och försökt få denne att sluta sälja päls.

I Centerpartiet har vi en fin devis för "djurens rätt":

"Ett bra liv, en snabb död och en god sås"

Annie belönar IF Metall

Fackförbundet IF Metall uppmärksammades häromdagen med anledning av deras mycket glädjande besked om öppning för ungdomslöner. Ett svar på den viktiga frågan om hur ungdomar ska kunna ta sig över de höga trösklarna till arbetsmarknaden.

Centerpartiet har drivit en liknande linje och belönar därför IF Metall för sin klokskap med en symbolisk uggla.

Heja!

"(C), framtiden och det borgerliga uppdraget"

Elisabeth Thand Ringqvist skriver idag ett mycket angeläget blogginlägg om framtiden, idéerna och Centerpartiet.

"Federalism, frihet och företagande är Centerfrågor som har all möjlighet att förtydligas, utvecklas och diskusteras under de närmaste åren. Jag vet också att dessa värden är lika viktiga på Stureplan som i Strömsund."

Läs!

Dags att ingripa mot Nordkorea nu?

Har diplomatin med psykokratin Nordkorea nu kommit till vägs ände? Morgonens aggression mot sin demokratiska och ibland häpnadsväckande toleranta granne är lika obegriplig som oförsvarlig. Vad tror diktatorerna och deras generaler att de har att vinna på en dylik manöver?

Jag hoppas att världens länder nu kan gå samman och ge Sydkorea allt stöd de önskar för att kunna neutralisera hoten mot sin säkerhet. Även militärt sådant om det skulle behövas.

Det kanske också är dags att en gång för alla befria den nordkoreanska folket från det socialistiska vansinnet...

---

Update: Det twittras ymnigt om Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets gemensamma utrikespolitiska snilleblixt om att kräva att USA inte skulle hjälpa t ex Sydkorea...

LO vill stoppa arbetskraftsinvandringen

LO's ordförande Wanja Lundby-Wedin säger på radion att invandringen måste stoppas "tills problemen är lösta".

De problem som avses är att enskilda kriminella typer i enstaka fall missbrukar möjligheten för människor som råkar var födda utanför EU/EES att komma till Sverige för att jobba. (Ett faktum som exploateras till max av krafter som inte gillar invandring, ska sägas.)

Lite som om att man skulle stänga alla banker eftersom det förekommer checkbedrägeri.

Jag vet att LO inte gillar invandring. 1968 krävde de stopp för den dittills mycket väl fungerade invandringen. Innan dess var integrationen inget problem, eftersom folk som invandrade gjorde det direkt till jobb. Det ansåg LO var ett hot mot svenskfödda och den Socialdemokratiska regeringen levererade.

Undrar vad alla de människor som vill och kan komma och jobba, och som HAR seriösa och riktiga jobb som väntar på dem, säger om Lundby-Wedins förbud för dem att göra så?

Det fackliga löftet hindrar utveckling

När de tidiga människorna i Kalahari kom på att man kunde binda en djurhud och hänga över axeln effektiviserades samlandet något alldeles oerhört. Tidigare hade man bara kunnat plocka med sig så mycket livsmedel och andra nödvändigheter som man kunde bära i sina båda händer.

Med uppfinnandet av ...tja... "väskan" kunde man samla på några timmar vad som innan hade tagit flera dagar. Detta lösgjorde resurser till annat. Kostnaden för att samla blev lägre, väldigt mycket lägre. Tiden kunde användas till att piffa i grottan, experimentera med nymodigheten "hydda" och annat som gav social, kulturell och ekonomisk nytta.

Ett tidigt exempel på hur tillväxt skapas genom innovation, som följts av otaliga sådana genom århundradena.

Man får väl anta att ersättningen för samlandet huvudsakligen skedde genom byteshandel med jägarna. Eftersom resursförbrukningen för samlandet minskat betydligt, blev även priset per samlad enhet potentiellt lägre.

Det är en faslig tur att marxismen inte var påkommen på den tiden. Tänk om samlarna organiserat sig i fackförbund och lovat varandra att inte samla till en lägre kostnad än den som rådde innan handväskans intåg i mänsklighetens vardag?

Några incitament att offra djurhudar (som ju hade en alternativ användning) till "väskor" hade inte funnits och samlandet hade i stort sett rullat på som förr. Det "fackliga löftet" hade varit intakt, men vi hade fortfarande bott i grottor.

IF Metall säger ja till ungdomsavtal

IF Metall visar emellanåt prov på både ansvarstagande och nytänkande. Som jag skrev häromdagen tycker jag att deras förra ordförande Göran Johnsson vore en bra kandidat till partiledarskapet för (S) och att Stefan Löfven inte är så tokig han heller.

Deras hållning kring arbetstidsneddragningar under finanskrisens värsta härjningar var imponerande. Metall visade då att de är ett modernt fackförbund med sina medlemmars bästa för ögonen.

Centerpartiet lanserade för en tid sedan ungdomsavtal som ett sätt för unga att lättare kunna ta sig in på den svenska arbetsmarknaden som genom ett flertal hinder resta av socialistiska strävanden försetts med höga trösklar.

Nu läser jag på Johan Linanders blogg att Metall beslutat sig för tillsammans med arbetsgivarna prova en modell med ungdomslöner för att få in unga i industrin.

Klokt beslut och ett erkännande för att Centerpartiets idéer kanske kan vara värda att lyssna på, även om de bryter mot marxistiska dogmer.

Möjlig nästa (S)-ledare till Stureplanscentern

Det finns saker med partismen som jag inte gillar. Jag tycker inte om när själva den politiska organisationens väl sätts över idéerna.

Ett uttryck för det är när nu en massa borgerliga sympatisörer raljerar om att man hoppas på en riktigt dålig efterträdare till Mona Sahlin. Det skojas om Monica Green och Veronica Palm. De båda är mitt i politiken och får tåla den inte alldeles aptitliga hetluft som omger dem där, men det finns något destruktivt i att hoppas på svagt motstånd.

Själv hoppas jag på att nästa Socialdemokratiska partiordföranden blir någon som verkligen kan utmana Alliansen om de viktiga frågorna om näringslivets villkor, tillväxten och framtiden. Det tvingar vår sida att bli bättre och styr agendan in mot sådant som verkligen betyder något.

Om Jan Nygren tog över rodret skulle många borgerliga väljare kunna ompröva sina ställningstaganden. Även Stefan Löfvén verkar påfallande vettig, även om han pliktskyldigt försvarar en massa facktrams också. Kanske är det dock så att det måste till någon med djup facklig cred för att den för facket kanske en smula obehagliga förnyelsen ska kunna komma till stånd.

En annan favorit är Niklas Nordström. Jag träffade honom första gången då han var SSU-ordförande och jag jobbade med opinions- och attitydundersökningar. Jag fick utomordentligt stor respekt för honom då och det är ett tillstånd som kvarstått över åren.

Det är därför särskilt roligt att kunna välkomna honom som talare hos oss i Stureplanscentern den 9:e december, kl 1830 på restaurang Republik! :-) (Se facebookeventet)

Signifikanta delar av den politiska journalistiken nämner också Niklas som en av de tänkbara efterträdarna till Mona Sahlin.

Förnyelse är inte så dumt

Centerpartiet gick bättre i Stockholm än på mycket länge. (28 år tror jag) Nu är vi nästan lika stora som i övriga landet. Bra för ett parti som vill finnas för hela Sverige!

Detta faktum verkar störa framförallt Socialdemokrater, som verkar anse sig berättigade att tala om var i landet Centerpartiet ska få finnas. Jag är inte säker, men jag tror inte att det någonstans står i våra stadgar att vi måste fråga sossarna om vad vi ska göra? (Det kan ha tillkommit något under Olof Johanssonperioden, kanske?)

Dagens utnämnande av smarta och trevliga Michael Arthursson till partisekreterare kommenteras av (S)-bloggaren Peter Högberg på sedvanligt vis.

(S)-bloggarnas omsorg om vårt partis väl är rörande och det måste vara skönt för dem att farhågorna inför detta val om vår för tidiga död inte besannades.

Att Centerpartiet utvecklas verkar vara väldigt traumatiskt för Socialdemokrater och vi måste prata snällt med dem och förklara vad som händer och att det här med förändring är något naturligt och en nödvändig process för alla partier som vill vara relevanta idag och i morgon.

Det har ju till och med väckts en och annan tanke om att de borde pröva själva.

---

Kanske är det ett uttryck för nytänkande, Monica Greens (S) "tanke" om att hemlösa borde få en smartphone? Kanske inte helt rätt tänkt, men ett bra försök! Heja.

Man måste kunna bli förmögen på sitt företagande

Som den fackkritiska liberal jag är har jag ändå alltid haft ytterst stor respekt för Metallarbetareförbudets förra ordförande Göran Johnsson. Idag skriver han (tillsammans med Björn Elmbrandt) på SvD Brännpunkt om synen på företagande och nödvändigheten för Socialdemokraterna att renovera sin syn därom.

Visserligen omfattar artikeln även idéer om statligt riskkapital, vilket jag vänder mig emot och artikelförfattarna verkar heller inte ta resonemanget hela vägen runt. Med ökade privata förmögenheter minskar ju de problem med det institutionaliserade riskkapitalet som adresseras.

"Det kanske är att svära i kyrkan, men man måste kunna bli förmögen på att starta nya växande företag, till exempel familjeföretag i Sverige, eftersom den egna förmögenheten är en förutsättning för att stå fri från kortsiktiga vinstintressen och spekulanter, och få företagen att växa."

Hell yeah! Är det någon som vet om Göran kan vara aktuell som partiledarkandidat? I så fall kan det bli läge att omvärdera ett och annat... :-)

"När man blir småföretagare märker man att det inte går att vara sosse"

Det oproportionerliga fokus som nu läggs vid det Socialdemokratiska Arbetarepartiet i media börjar ju nästan bli larvigt. Visst är det intressant att Mona Sahlin avgår. Visst är det intressant att ett parti som tidigare varit det kanske viktigaste i svenskt politik inte längre är det, men någon måtta får det väl ändå vara?

Vinkeln är - i alla fall i radions P1 - att Socialdemokraterna på något sätt är liksom ett viktigt allmänintresse som måste räddas. Den kritiska granskningen verkar ske inom dessa ramar, medan blicken kanske borde lyftas och frågan diskuteras utifrån varför Socialdemokraterna inte längre är relevanta. Det skulle jag tycka vara betydligt mer intressant än att passivt delta i den offentliga interndebatten om hur sossarna kan komma tillbaka.

Varje betraktare med någon som helst slags föreställningsförmåga måste väl se att eran (S)-dominans är över? Huvudanledningen till detta enligt de flesta är att de inte förmått förnya sig. Det stämmer nog. Sannolikheten att de ska kunna förnya sig framöver är också milt uttryckt begränsad.

Sossarna har tidigare varit experter på att styra agendan. De har liksom kunnat anpassa samhällsdebatten till sina lösningar. Det kan de inte längre, delvis beroende på att de inte innehar regeringsmakten, men också att de ingick i ett samarbete som satte begränsningar för handlingsutrymmet.

Den största bojan kring (S)-förnyelsens fot är dock den starka relationen till LO med sin antika syn på arbetsmarknaden och relationen mellan företagare och anställda.

Att företagande och företagandets villkor är centrala faktorer i varje samhällsbygge blir en allt mer spridd sanning. Då kan man inte bygga sin politik på att odla konflikten mellan arbete och kapital...

Den tidigare Socialdemokratiska statssekreteraren Klas Eklund kanske säger det bäst i Dagens PS angående varför han själv lämnade partiet: "Det är knappast någon nyhet. När man blir småföretagare märker man att det inte går att vara sosse".

Systemmonopolets enga argumentation har många brister

Just nu rullar en mångmiljonkampanj för systembolaget på tv och i andra medier. Budskapet är entydigt: Systemmonopolet är ett bra system.

För det första håller jag inte med i sak. För det andra är det ytterst tveksamt om det kan vara Systembolagets uppgift att opinionsbilda i egen sak. De som styr systembolaget och har sin utkomst därifrån måste dessutom ses som i allra högsta grad jäviga.

Låt oss granska grundtesen. I reklamfilmen hävdas att privatägda försäljningsställen av alkoholhaltiga drycker skulle innebära att man försöker prångla på köparna mer alkohol och att detta skulle leda till fler alkoholskador i samhället.

Förutom det uppenbara principiella argumentet om individens frihet och ansvar, saknar inte ansatsen allvarliga tillkortakommanden.

Vad man än tycker om detta kan det väl på allvar inte vara systembolagets åsikt att något som helst problem kan finnas med att en person som konsumerar en flaska vin per år fördubblar sin vinkonsumtion?

Många äldre borde ta sig ett glas då och då, men kan ha såväl fysiska som gamla nedärvda moraliska hinder mot att uppsöka en systembutik.

Privata företag vill tjäna pengar, det stämmer, men det är inte nödvändigtvis så att detta behöver ske genom att erbjuda konsumenten 3 fyllor till priset av 2. Det kan lika gärna vara så att man försöker konkurrera med kvalitet eller specialisera sig på sådant som är svårt att få tag i.

Tesen bygger på en syn på företagare som skrupelfria, giriga och allmänt onda. Som något den stackars enkla människan måste skyddas ifrån. Det är OK att tycka så om man är socialist, men det kan knappast vara en syn som kan ligga till grund för en borgerlig politik?

När det gäller rabatterbjudanden och annat som systembolagets åsiktskampanj nu försöker skrämmas med, finns det ju faktiskt ingenting som hindrar en restriktiv lagstiftning om marknadsföringsregler i och utanför butiken, oavsett upplåtelseform.

Jag är själv väldigt intresserad av mat och dryck och har många vänner som också är det. Några av dem har drömmar om hur en vinbutik skulle kunna vara och hade vi levt i ett annat land skulle någon av oss säkert gjort verklighet av sådana idéer och startat en butik som på ett bättre sätt än andra tillhandahåller goda droppar på flaska.

Men i Sverige är man med en sådan affärsidé i praktiken belagd med näringsförbud. Det är enligt min mening lika orättvist som onödigt.

En kväll med den onda timbrohööögern

Med båda fötterna fast förankrade i så ond musik som någonsin pressats på skiva kommer Markus Uvell svepande över den svenska borgerligheten som en uppfriskande nordanvind.

Hans egna engagemang, synen på svensk politik och hur han ska göra Timbro till en än starkare kraft inom svensk opinionsbildning är sådant som jag hoppas att få höra mer om, då Markus gästar Stureplanscentern nu på tisdag.

Kl 1830 träffas vi på restaurang Republik på tulegatan.

Välkommen!

Beautiful blogger award

Jag är normalt sett en smula skeptiskt inställd till bloggvärldens motsvarighet till hångelparty: Bloggkedjebrev som går ut på att skamlöst lovsjunga varandras förträfflighet.

Men - och det är ett stort men - nu blir jag apostroferad av hela två personer som jag respekterar djupt och tycker mycket om! Hanna Wagenius och Elias Giertz. Jag tackar så hemskt mycket för omnämnandet och levererar härmed.

Detta gäller:

* kopiera in awardbilden i bloggen för att visa att du har fått den (check)
* tacka och länka till den som nominerade dig (check)
* nominera sju andra bloggare och länka till dem
* berätta sju intressanta saker om dig själv

Johan Ingerö är en ständig källa till knivskarpa analyser och han angriper samhällsproblemen med en god portion humor. Vågar man hoppas på att återgången till gamla blogspotbloggen också innebär en återgång till forna tiders periodicitet?

Per Ankersjö bloggar bra och ofta. Det faktum att han är en superordförande i vårt centerdistrikt och numera även stadsmiljöborgarråd gör hans inlägg särskilt intressanta. Det är liksom inte bara fråga om fritt tyckande och tänkande, utan tyckande och tänkande som i högsta grad har konkreta konsekvenser för stockholmspolitiken.

Karl Malmqvist bjuder på rättframma analyser baserade på nationalekonomisk vetenskaplighet på högsta nivå. Lärorikt och stundtals underbart underhållande.

Tokmoderaten Fredrik Antonsson har varit oerhört betydelsefull i valrörelsen. Hans blogg är en av de mest länkade och jag kan verkligen förstå varför. Med ett mustigt och lättillgängligt språk slår han tunga backhandreturer och hittar vinklar som får vänstergänget att springa från kant till kant.

Albin Ring Broman har seglat upp som en av de mest tongivande centerbloggarna. Ett bra exempel på hur en riktigt bra blogg är: faktastinn och länkad till källor, skarp och utmanande.

Merit Wager bloggar initierat, seriöst och alltid tänkvärt. Ofta skönt befriat från den politiska korrekthet och benägenhet till kollektiv indignation som så ofta genomsyrar svensk journalistik. Hennes mångåriga engagemang som medborgarnas flyktingombudsman gör henne unikt kompetent i flykting- och asylfrågor.

Erik Laakso är min absoluta favorit bland de Socialdemokratiska bloggarna. Det finns alltid en känsla av ärliga avsikter att utveckla tankar tillsammans med omgivningen och driva politiken framåt, till gagn för alla.

Jag är inte säker på att det finns så många som sju intressanta saker om mig själv, men jag gör väl ett försök:

* Har fuskat som yxsmiskare i diverse hårdrocksorkestrar
* Jag kan osunt mycket om flygmotorer
* Har tjänstgjort som korvgubbe i bandyrelaterade sammanhang
* Är mycket intresserad av mat och dryck och lägger en hel del tid, pengar och engagemang på smakupplevelser
* Jag driver ett litet skogsbruk
* När jag blir excentrisk miljardär tänker jag ägna väsentliga delar av dagarna till att bygga allmogebåtar.
* Jag sjöng på Zarah Leanders begravning.

Stureplanscenterpartister på uppdrag

På Stureplanscenterbloggen skriver jag idag om alla uppdrag som Stureplanscenterpartister och hang-arounds blivit valda till i Stockholms stads nämnder och styrelser.

Ledamot i exploateringsnämnden

Gårdagens nomineringsstämma i Stockholmscentern, på vilken de kommunala uppdragen skulle fördelas, måste beskrivas som en stor framgång för förnyelsen. Många unga, en hel del relativt nya och huvudsakligen stabila liberaler kommer att representera Centerpartiet i nämnder och styrelser i Stockholms Stad.

Själv blev jag vald till ledamot i exploateringsnämnden. Ett fantastiskt intressant uppdrag av flera skäl. För det första är näringslivets möjligheter till kreativa och nyskapande etableringar av högsta vikt för stadens både ekonomiska och kulturella utveckling. För det andra finns det uppenbarligen ett visst behov av ideologiska diskussioner kring ansvarsfördelningen mellan politiker och medborgare.

Min företrädare på posten är Christer Mellstrand, min ordförandekollega i Stureplanscentern, som blir ledamot i trafiknämnden och dessutom tar över ordförandeklubban i Stockholm Parkering.

Det var för övrigt en hel del avdelningskompisar som blev valda till uppdrag. Mer om det på Stureplanscenterbloggen inom kort!

Har du idéer om eller synpunkter på vad jag bör driva i exploateringsnämnden så får du väldigt gärna dela med dig av dem! maila till johan@johanhedin.se

PO klandrar vänsterpressens lögner om Magnus Andersson

I vintras utsattes Magnus Andersson för ett av Rörelsens många fula kampanjer, denna gång en bra bit över gränsen - inte bara för den goda smaken - utan också pressetiskt.

Arbetarbladet och Västerbottens Folkblad spred rena lögner om Magnus och tillskrev honom falska citat.

Tilltaget anmäldes till pressombudsmannen som nu har fällt sitt avgörande, nämligen att "... Arbetarbladet inte kan undgå pressetiskt klander."

Det verkar vara någonting med Magnus Andersson som sätter skräck i det politiska motståndet, när man inte backar för att använda stora väletablerade tryckta vänstertidningar för att utan skrupler försöka krossa en ungdomspolitiker som kämpar för det han tror på.

Uppenbarligen gör han något rätt! :-)

Stockholmsmoderaterna goes Alva Myrdal

Jag blir upprörd. Riktigt upprörd. Det moderata borgarrådet Joakim Larsson gör en serie uppseendeväckande uttalanden med anledning av planerna på Norra Djurgårdsstaden som vittnar om

Tydligen är det politikens sak att avgöra hur människor ska leva. Boende i Norra Djurgårdsstaden ska tvingas att leva "miljövänligt och hälsosamt". Att det sedan kan råda delade meningar om vad som är både miljövänligt och hälsosamt är ett faktum för profant att oroa sig kring för välmenande politiker med totalitära tendenser (och uppenbarligen utan idéhistorisk skolning).

Detta är mycket allvarligt och synnerligen illavarslande för det fortsatta arbetet i staden. Jag kommer ärligt talat inte att ha lätt att samarbeta med politiker som anser att människor inte är kapabla att bestämma över sina egna liv.

Mellan Joakim Larsson (M) och Alva Myrdal (S) är skillnaden inte stor och Myrdals ambitioner att detaljstyra människors liv var inte bara moraliskt oacceptabla. Politiken som följer av sådana ambitioner är också riktigt jävla usel, såväl ekonomiskt som socialt.

Socialdemokraterna och ansvarets svarte petter

Liksom Erik Laakso reagerar jag lite på Karin Petterssons ledare i dagens Aftonbladet.

Inte nödvändigtvis i sak; frågan om ledarskapets lämplighet måste vara ständigt aktuell och i synnerhet efter praktfiaskon. Dissonansen i spelverket kommer mer ifrån stråkdragarna.

Karin Pettersson var kommunikationschef för självaste Socialdemokraterna. Och hon gjorde ett fullständigt miserabelt jobb. Nu kan det ju ha sina randiga och rutiga orsaker, men är man chef så är man ansvarig!

Valaffischerna med tummar upp och ner gick inte att tyda ens med den bästa av viljor, filmerna var förvisso snygga och tilltalade kanske de redan frälsta, men knappast någon annan och hela kampanjen verkade vila på undermåligt bakgrundsarbete.

Karin Pettersson framstod som en enastående journalist före hon började på sossarna. Ibland tror jag dock att aldrig så skickliga betraktare och uttolkare av skeenden överskattar sin förmåga att bättre göra just det som de så skickligt betraktar och uttolkar.

Från att ha ägnat sig åt fritt tyckande, ska man helt plötsligt fatta beslut som får verkliga konsekvenser. Och söte Jesus vilka konsekvenser det fick i just Karin Petterssons och Socialdemokraternas fall...

Nu är socialdemokratins totalhaveri en komplex historia, men likväl blir det märkligt när en av kråkskyttarna lägger an mot en annan.

---

Komiskt idag är också "avslöjandet" om att Mona Sahlin lyxlobbymutbjudits på tennis, mot bakgrund av att samma Sahlin inte kunde hålla sig från koskitskastandet mot Sofia Arkelsten.

---

Glädjande - om än på ett helt annat sätt - är också nyheten om Expressens drömrekrytering av självaste KG Bergström.

Markus Uvell och drömmen om det goda samhället

Häromdagen skrev Markus Uvell på DN Debatt om den svenska borgerlighetens utsatta läge. En ansats som kanske förvånar en och annan, eftersom Alliansen vann valet och i och med det i praktiken säkrat ett ickesocialistisk styre av landet i sammanlagt minst 8 år. Nästan ett decennium.

Oavsett vad som händer kommer detta ha stor betydelse för den svenska politiken.

Man måste dock inse att det inte på något sätt var de borgerliga eller liberala idéerna som vann valet. Visst är skattesänkningarna mycket välkomna, men det handlar fortfarande om vi ska ha världens högsta skatter, eller om det räcker med världens näst högsta.

Dessutom räcker aldrig moraliska och principiella argument för att människor ska få behålla sina egna pengar, utan samhällsekonomisk nytta lyfts alltid fram. Korrekt i sak, men en signal om att staten är överordnad människan. Fortfarande.

Utvecklingen på integritetsområdet är katastrofal inom hela EU (och USA) och Sverige är inget undantag.

Debattklimatet kring liberala principfrågor som cannabisförbud och sexköp liknar ett apberg och ingen vettig människa med något att förlora ger sig in i dylika spektakel, trots potentiellt goda argument. Sådana lyssnas nämligen inte på.

Den politiska journalistiken speglar också idénivån i den politiska diskursen. Ingenting av granskning och bevakning handlar om ideologi och ofta inte ens politiskt innehåll. Moralfrågor och sådant som de enklaste sinnen går igång på är det som dominerar även de mer ambitiösa försöken.

Man verkar förväxla granskning med lusten att "sätta dit" den som ska granskas. Det gäller ekots lördagsintervju såväl som SVT's partiledarutfrågningar inför valet. Frågor konstrueras, inte för att få ut så mycket information som möjligt om de politiska alternativen, utan för att få den som granskas att komma av sig och tappa ansiktet.

Fler exempel på samma sak var granskningen av de nya ministrarna. Det faktum att högt uppsatta finanschefer kommer in i regeringsarbetet är en toppnyhet. Orsakerna bakom detta, liksom potentiella effekter, borde vara av högsta intresse. Nyheten handlade dock mest om att Peter Norman hade tjänat miljooooooner under sin tidigare karriär och vägrade tala om hur han hade placerat/spenderat dessa miljoner. Som om det liksom vore lite skumt att tjäna pengar per se.

Jag vill också påstå att drevet mot Sofia Arkelsten är ett exempel på samma fenomen. En hårt arbetande, hederlig och skicklig politiker som verkligen kan göra stor skillnad (det hon har åstadkommit i den interna debatten inom Moderaterna på miljöområdet är ett storverk bara det). Inga av dessa egenskaper eller insatser är något värda när det finns misstankar om moralbrott. ( I detta fall dessutom grundlösa och larviga.)

Det som Uvell adresserar i sin debattartikel är sålunda inte nödvändigtvis ett problem isolerat till borgerligheten. Alliansen drivs av en större professionalism än någonsin tidigare, vilket innebär att man utgår från verkligheten som den är. Schlingmann & Co förstår att man i det rådande svenska debattklimatet inte vinner några val på en djärv reformagenda.

Vänstern har inga goda idéer om hur samhället kan bli bättre, även om det ofta påstås så. Det är mest floskler och gammal skåpmat som i bästa fall var relevanta i en tid då arbetsgivare var monopsonister på faktormarknaden. Det är ett förhållande som inte längre råder. Kommunismen dog 1989 och borde begravts kort därefter.

Men så länge vänsterns - förvisso vaga - idéer om det goda samhället inte utmanas, så kommer vänstern alltid att ha ett litet övertag i kampen om drömmen om det goda samhället.

Jag tror till och med att ett stor del av borgerliga väljare anser att de socialistiska idéerna är fina, men att de liksom inte fungerar i praktiken. Åtminstone inte nu. De är inte ett dugg fina. De är vedervärdiga. De går ut på att statlig övermakt ska ta pengar från de som ärligt förtjänat dem och dela ut dem på ett sätt som staten finner lämpligt - som en märklig slump oftast på ett sätt som gynnar statens och statens aktuella styres fortlevnad.

Vi behöver formulera liberala och borgerliga idéer för framtiden. Ta upp kampen mot vänsterns klasskampsdravel och ge oss ut på spelplanen för drömmen om det goda samhället.

Däri har Timbro en mastig uppgift att sätta tänderna i.

---

För alla som tyckte att Uvells debattartikel var intressant kan jag berätta att det kommer ett tillfälle att höra mer om Markus' idéer och att diskutera dessa med honom.

Markus Uvell gästarnämligen Stureplanscentern och berättar mer den 16 november!

Om inget oförutsett inträffar kör vi som vanligt på Republik från 1830. Mer information kommer.