Centermission: definiera statens begränsningar

"Att göra staten mindre och människor större", skulle kunna vara en god ledstjärna för Centerpolitiken. Att medborgarna ska få bestämma mer över sina egna liv, utan påtvingad inblandning eller övervakning från staten, borde vara grunden i vårt fortsatta idéutvecklingsarbete.

"Frihet" är ett missbrukat ord och används av alla politiker från vänster till höger. Det låter nämligen bra. Men faktum är att friheten väger oerhört lätt när det kommer till politisk handling. Tvärtom vill politiker visa handlingskraft genom att "göra något". En ny lag, ett nytt förbud, en riktad fond, ett bidrag, ett stöd. I praktiken något som faktiskt minskar friheten.

Att det problem som ska lösas ofta tillkommit av en reglering, ett nytt hinder, en högre skatt, är sällan så politiskt tydligt och benägenheten att ta bort det som skapade problemet verkar betydligt svårare än att hitta på något nytt.

Det lönar sig helt enkelt sämre som politiker att säga att det bästa sättet att lösa problemet är att inte lägga sig i, än att förbjuda nåt eller - ännu värre - "skjuta till resurser". Det senare innebär nämligen att politikern väljer att ta resurser från folk och företag som gör rätt och ger dem till sådana som inte gör det.

Modet att lösa problemen på riktigt - att avlägsna de politiska hinder som tillkommit i all välmening, men som skapar problemen - borde vara en Centermission värd att slåss för. Att ha integriteten att låta bli att kleta på med den populistiska lösningen och säga rätt upp och ned att det bästa som politiken kan göra i detta läge, faktiskt är att låta bli.

Staten har en oerhört viktig roll att spela i varje civiliserat samhälle. Stabila institutioner som säkerställer att människors frihet inte kränks, att avtalsbrott beivras och som skyddar från militära hot, är grundförutsättningar.

Gemensamt finansierad utbildning och sjukvård tänker jag inte argumentera emot och jag kan till och med acceptera ett visst mått av statligt stöd till kulturen, under förutsättning att man får valuta för pengarna och att detta inte missbrukas till att bli ett politiskt instrument för den styrande makten.

Att erbjuda ett socialförsäkringssystem baserat på grundtrygghet kan också vara statens roll. Det system som byggts upp i Sverige är ett politiskt instrument som sätter svenskarna i beroendeställning till staten. Det är politiskt dåligt och katastrofalt ineffektivt och det tränger undan marknaden för privata försäkringslösningar som skulle kunna erbjuda en mycket större flexibilitet. (Centerpartiets linje i ATP-striden på 50-talet är ett exempel på ett bättre system.)

I övrigt borde staten låta bli att lägga näsan i blöt. Ovanstånde uppgifter är tillräckligt avancerade och innan staten bevisat sig mogen dem kan inte andra komma i fråga.

---

Läs även Micke Arthursson, Hanna Wagenius, Ola Apelsineld och Albin Broman.

Ja, vi har kul i vårt parti. Lev med det...

Jag har funderat en del över mobbare och vad som liksom får människor att vilja mobba. Antagligen har det att göra med bristande självkänsla som man på något sätt stärker relativt sett, genom att försöka trycka ner andras.

Förutom de uppenbara invändningarna man kan ha mot ett sådant beteende kan man väl också konstatera att det knappast skapar någon varaktig höjning av självkänslan, eftersom den ju faktiskt bara är relativ och dessutom bara för stunden.

Om det dessutom råkar förhålla sig så att det tilltänkta offret inte låter sig trampas på, utan säger ifrån, eller inte tar till sig av det hela och på så vis inte låter sin självkänsla stukas, blir det ju liksom #dubbelfail för mobbaren.

Det kommer jag att tänka på ibland när en del socialdemokrater drar på sin allra lägsta hö-hö-centern-jättedum-retorik. Av någon anledning verkar just Centerpartiet vara en riktig nagel i ögat på vissa sossar. En sådan är Peter Andersson med en lång rad bloggposter mot korkade, onödiga, meningslösa, elaka, jättejättedumma, sparkapådomsonliggerpartiet Centern som sviker sina ideal [läs: av (S) önskade (C)-ideal] och som numera finns i Stockholm, kan ni tänka... voj voj.

Idag uppmärksammas av nämnda Peter en videobloggning från vårt 100-årsjubileum där bland annat undertecknad får frågor som om det var Centerns 200-årsjubileum, på vilka jag svarar skämtsamt. Men Peter Andersson skriver som om detta var en seriöst menad analys.

Hur ska man tolka detta? Kan det vara så att Peter Andersson inte förstår att detta skedde i en lättsam kontext? Det är knappast troligt. Att någon människa skulle vara så monumentalt humorbefriad förefaller helt enkelt inte sannolikt.

Det är väl helt enkelt fråga om gammal hederligt buffelsosseri. Du vet, finger i magen, vända ryggen till den som talar och allmänna översittarfasoner.

Man måste givetvis förstå att detta sker i en situation där Socialdemokraterna är oerhört pressade och det är antagligen inte så roligt. (Därav kanske också den nedsättande kommentaren om att Stina Bengtsson, liksom jag och de flesta andra Centerpartister upplever att vi har kul i vårt parti.)

Så blås på mot mig och Centern, Peter, om du finner någon tröst i det. Men tänk också på att det antagligen inte gör dig gott på sikt.

Hög tid för stora förändringar

För oss som är verksamma i näringslivet är förändringens nödvändighet obarmhärtigt tydlig. Anpassa dig så att du är relevant för dina kunder eller gå under. Samma förhållande råder i politiken, men fast med inbyggda tröghetssystem som gör signalerna mindre tydliga. Man gör så att säga affär en gång vart fjärde år, jämfört med företagen som gör det varje dag.

Icke desto mindre är det helt uppenbart att Centerpartiet har gjort för få affärer detta valår och som det ser ut i opinionen just nu är ännu färre sugna på att köpa det vi säljer.

För det första är det naturligtvis frågan om vad det är vi ska erbjuda väljarna. Det finns viktiga grunder i Centerpartiets ideologiska kärna som måste få ta sig uttryck i våra politiska strävanden, varav den allra viktigaste kanske kan sammanfattas med att statens makt ska minska till förmån för den enskilda individens.

Sedan ska politiken ut på marknaden och affärsprocessen omfattar många moment. Det handlar om att ha ett stabilt varumärke, något som underlättar affären genom att förse köparen med en positiv grundbild av Centerpartiet. Som ger säljaren utrymme att fokusera på det som leder till avslut istället för att behöva börja förklara från början vad Centerpartiet är för något.

Redan där har vi problem. Jag tror inte att det är solklart för en normal väljare vilket parti Centerpartiet är. Vi dras fortfarande med en stämpel om att företräda vissa delar av landet, medan vi i själva verket - precis som alla andra partier - vill vara ett parti för hela Sverige.

Vi har stora problem med säljet. Alla företrädare, kandidater och valarbetare, är partiets motsvarighet till företagens väskdängare. Att en säljare inte säljer kan bero på två saker: Produkten är dålig eller att säljaren är dålig. Att vissa av våra företrädare runt om i landet lyckats landa mäktiga storordrar (Emil Källström från Västernorrland, t ex) tyder ändå på att det finns attraktiva artiklar i vår portfölj.

För både trade och marknad krävs en kommunikationsavdelning som står på tårna. I år tycker jag att Centerpartiets valmaterial var bättre än någonsin, men det finns fortfarande enormt mycket att göra på området.

Det handlar dels om ren kompetens, men det handlar lika mycket om att släppa in kommunikationen i de politiskt strategiska processerna. För varje strategiskt beslut som fattas finns kommunikativa konsekvenser - hot och möjligheter. Dessa måste analyseras och integreras i utformningen av partiets politik, utnämnandet av dess företrädare och valet av vilka allianser man väljer att verka inom.

För att Centerpartiet och dess säljorganisation ska fungera bättre framöver krävs stora förändringar, i arbetssätt såväl som i organisationen. De distrikt som nu gjort dåliga val måste också rikta blickarna inåt och fundera på vad man kan göra bättre till nästa gång. Det är en del besvärliga frågor som måste ställas. Frågor som kräver brutalt ärliga svar.

Avskaffa systemmonopolet!

Stockholmscenterns ordförande och vice ordförande, Per Ankersjö och Helen Törnqvist, ställer idag den självklara frågan om varför alkoholmonopolet är så självklart?

Inlägget är en replik på Gabriel Romanus och Anitra Steens DN Debatt i vilken de tycker att gårdsförsäljningsutredningens förslag kommer att leda till allsköns elände.

Det är en allvarlig frihetsinskränkning att förbjuda människor att starta och driva verksamhet om denna råkar omfatta försäljning av alkoholhaltiga drycker. Det finns inget som säger att dessa människor, likväl som systembolagets personal, kan följa strikta krav om ålderskontroll, marknadsföringsregler och annat, oavsett upplåtelseform för försäljningsstället.

Om det nu verkligen inte går att kombinera gårdsförsäljningen försäljningsmonopolet kanske det är dags att börja diskutera det senare.

Gårdsförsäljningens tak: en lättöl per svensk och år

Karl Malmqvist skriver föredömligt om gårdsförsäljning och det politiska ansvar som vi i Centerpartiet har för att driva debatten på rätt sätt nu.

Svenskans ledarsida håller med Centern och andra frihetsvänner om gårdsförsäljningens nytta.

I samma artikels kommentarsfält kan man också läsa följande intressanta räkneexempel: om gårdsförsäljningen införs enligt utredningens resultat innebär det att 40 svenska bryggerier skulle sälja maximalt 27 000 liter öl. Omräknat till lättöl skulle detta motsvara 29,2 centiliter per svensk och år.

Är motståndarna beredda att frysa utvecklingen för en spirande bransch, hindra framväxten av nya jobb i glesbygden och en god dryckeskulturell utveckling för att få svensken att dricka en flaska lättöl mindre per år?

(S)-drevet saknar alla proportioner

Den i dagarna uppmärksammade Socialdemokraten Niklas Nordström talade ju för oss i Stureplanscentern för ett par veckor sedan. En faktor som Niklas lyfte som ett problem för Socialdemokraterna var den brist på meritokratiskt synsätt som tar sig uttryck bland annat i nomineringsprocesserna.

Varje distrikt sitter och försvarar sin representation i den så viktiga partistyrelsen och andra centrala organ. Duglighet nedprioriteras till förmån för värnandet av just den egna gruppens relativa fördelar.

Detta har naturligtvis många orsaker och en av dem är det långvariga maktinnehavet och den svaga konkurrensen. Det har väl liksom under många år känts självklart att (S) vinner valen och behovet av att göra hela partiet bättre har inte upplevts akut.

Att den egna landsändan, den egna yrkesgruppen, eller vad den än må vara, fick största möjliga del av reformutrymmet har helt enkelt blivit mer relevant än att söka driva en politik som förmår att skapa reformutrymme.

Att växa fast i sådana strukturer är livsfarligt.

De förändringskrafter som utmanade dessa destruktiva krafter i det Socialdemokratiska Arbetarepartiet drabbades i veckan dessutom av ett beklagligt bakslag. Gemensamt för de som nu får löpa gatlopp genom den klasskampspopulistiska delen av den stora Socialdemokratiska rörelsen är att de är jäkligt begåvade. Tillräckligt begåvade för att kunna tjäna pengar på det de brinner för allra mest.

Som att kunna leva på musiken för den som älskar att spela musik. Som att kunna leva på hockeyn för den som - hur motbjudande det än kan tyckas - älskar att spela hockey.

Både Erik Laakso och Niklas Nordström borde ha självklara roller mitt i Socialdemokratins epicentrum. Efter den oproportionerliga kölhalning de nu går igenom är det svårt att tänka sig att det kommer att vara så.

Ett vänsteralternativ som går till val på att rulla tillbaka apoteksavregleringen, höja skatterna och på andra sätt minska friheten för folk och företag kommer inte att vara särskilt framgångsrika.

En del på högerkanten kanske tycker att det är bra, men politiken är lite som Keno: man vinner antingen ofta eller mycket och utan en stark Socialdemokratisk kraft som utmanar vad beträffar jobb och tillväxt kommer vi aldrig att kunna vinna mycket eftersom valkamperna då kommer att handla om andra saker.

Samtidigt som jag skriver detta inser jag att jag antagligen inte gör Niklas och Erik någon tjänst. Att försvaras av en politisk motståndare stärker väl inte direkt korten internt, men jag vill ändå uttrycka mitt stöd till dem och min ärliga förhoppning om att Socialdemokraterna kan hitta tillbaka till den form då de drev en politik som tillät näringslivet och människor att blomstra.

KD's roll i Alliansen bör ifrågasättas

Motståndet mot gårdsförsäljning saknar all vett och sans, trots att det är så uppenbart att folkhälsoargumentet inte håller. Man åker inte till gård och köper en flaska dyr hantverksmässigt framställd dryck för att "missbruka" den, när det finns både systembolag och svarthandel som levererar yrsel per krona i betydande högre grad.

Utredningsdirektiven för gårdsförsäljningen förhandlades fram i Alliansen och jag tolkade det hela som en seger. En seger för näringen, för svenskarna och för vår svenska mat- och dryckeskultur. Utredningen skulle svara på HUR gårdsförsäljningen skulle kunna komma till, inte om. Finemang.

Nu funderar jag inte på om inte utredaren under inofficiell påverkan från folkhälsoministern skruvat till det hela och medvetet tagit fram ett utredningsresultat som i praktiken blir mycket svårt att omsätta i lagstiftning.

Detta väcker funderingar om Kristdemokraternas roll i Alliansen. Om de inte tänker finna sig i förhandlingsresultat och överenskommelser finns det ingen anledning att förhandla och komma överens med dem.

Niklas Nordström på Stureplanscentern

Medan Aftonbladet verkar förvånade över det faktum att näringslivet föredrar en tillväxtvänlig socialdemokrati istället för motsatsen, kan man nu läsa ett kort referat från Stureplanscentermötet som Niklas Nordström talade på.

Mycket intressant och inspirerande! Och inte minst med viktiga lärdomar för alla partier.

Långtidsutredningen: LAS är skadligt

Igår presenterades två viktiga utredningar, gårdsförsäljningsutredningen, som jag skrev om igår, men även tre delbetänkanden från långtidsutredningen. Ett av betänkanden konstaterar att LAS är mycket skadligt för landet.

Fast anställda gynnas på bekostnad av alla andra, produktiviteten hämmas, sysselsättningen är lägre, innovationer hindras och lagen leder till en tudelad arbetsmarknad där den som redan har får alla fördelar och den som står utanför hålls kvar där.

Som Anders W Jonsson konstaterar hade Karin Söder helt rätt när hon i sitt rikstingstal i Jönköping 1979 varnade för dessa konsekvenser av LAS.

Mäktiga krafter mot gårdsförsäljingen

Det är med stor frustration man idag kan betrakta hur de lobbykrafter som vill stoppa utvecklingen av den spirande svenska dryckesnäringen mobiliserar med full kraft.

Den oerhört resursstarka kampanjorganisationen IOGT-NTO går inte helt oväntat ut och tycker att gårdsförsäljningsutredningen är jättejättedålig. Som om något utredningsresultat annat än ett totalförbud mot gårdsförsäljning skulle vara bra i IOGT-NTO's ögon? En fråga som jag för övrigt ställt till dem på twitter, utan att få svar.

Det förment liberala Miljöpartiet rycker ut på nykterhetslobbyns sida, bland annat genom Helene Öberg på Newsmill och flera Miljöpartister är aktiva på twitter i frågan.

Alla de företag som är beroende av gårdsförsäljning för sin fortsatta utveckling, de som ännu inte finns, men som skulle kunna göra det och alla de tusentals som skulle kunna vara anställa i branschen är det ingen som hör, när mäktiga krafter smäller på med sina stora trummor.

Gårsförsäljningsföretagen har inte resurser att lägga på något annat än det som de gör så bra, svenskproducerad dryck. Ingen för deras talan och deras intressen tas inte tillvara. Detta är djupt orättvist och det är till stor skada för hela landet.

Jag rekommenderar alla att göra ansträngningen att köpa en flaska svenskproducerad kvalitetsdryck för att visa sitt stöd! Själv tänker jag snart avnjuta en Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns ångbryggeri, ett av de företag IOGT-NTO (och Miljöpartiet?) vill krossa.

Elias lämnar politiken

Goda vännen och partikompisen Elias Giertz väljer att lämna politiken. Jag vet att Elias varit särskilt utsatt för hot och trakasserier på ett sätt som få människor skulle orka med.

Jag har full respekt för hans beslut och önskar Elias lycka till med allt som han företar sig framöver. Inte för att det behövs. Elias är en fantastisk person som kommer att göra storverk vad han än hittar på.

Sådana som Elias behövs i politiken, men det stundtals fruktansvärda debattklimat som vuxit fram välkomnar inte direkt unga förmågor.

Framförallt från vänstersidan sker ständiga övertramp och måttet var väl på något sätt rågat när ett par av "arbetarrörelsens" tidningar spred rena lögner om CUF-företrädare och tillskrev dess ordförande Magnus Andersson falska citat.

Bland andra bloggen Alliansfritt bidrar till att piska upp en destruktiv stämning som odlar hat och inspirerar sina vänsterpolare till de hot och trakasserier som sedan förekommer mot ungdomspolitiker som kämpar för sådant de tror på.

Jag hoppas att vi på båda sidor blockgränserna kan se lite längre än vad näsan räcker och visa varandra någon slags respekt. Politiken - och därmed i förlängningen samhället - blir bättre om vi debattnivån kan hållas över den värsta geggan.

Stort tack Elias för allt du gjort hittills för Centerpartiet och för demokratin.

OBS! (S) är spännande

Vi som i vår enfald gått och trott något annat får idag höra sanningen.

Monica Green (S) berättar i en debattartikel på politikerbloggen att Socialdemokraterna minsann är det mest spännande partiet!

(Och att det dessutom är ett parti för alla, inte bara LO-jobbare.)

Skönt. Då vet vi...

(S)-företrädare förordar förebyggande mord

Alltså, man undrar ju om han är ironisk, men denne stjärna till s-bloggare verkar av allt att döma förespråka en svensk samverkan med den Israeliska säkerhetstjänsten för att ingripa mot "potentiella terrorister" och få dem att "explodera" innan de hinner skada någon annan.

Alltså, folk som kan bli brottslingar ska tas av daga innan brottet för säkerhets skull? Jo, man tackar... #hejrättssamhälle

Update: Inlägget verkar vara borttaget utan vidare notis...

(S) ballar ur totalt

Ojojoj... det är ju fan ingen hejd på de Socialdemokratiska tokerierna idag. Jag hade helt missat denna debattartikel i Expressen, i vilken ledamoten i Socialdemokraternas verkställande utskott - Peter Weiderud - vill följa Morgan Johanssons exempel och låta terrorister sätta gränserna för demokratiska fri- och rättigheter i Sverige. Jävla idiot!

Samtidigt får Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt en rejäl skopa beröm från självaste New York Times för hanteringen av händelserna i Stockholm.

Så mycket är Socialdemokratiska ord värda

På allra sämsta sätt - och av sämsta möjliga orsak - tar Socialdemokraterna idag, genom en av partiledaraspiranterna Morgan Johansson, ställning FÖR ökad elektronisk massövervakning.

Så förvånande kanske det inte är, men tanke på att massövervakningen från början är Socialdemokratiska idéer. Icke desto mindre lite pinsamt eftersom de tryckte ut varenda liten spaltmillimeter smälek mot regeringen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet i samband med FRA-lagens tillblivelse.

Att Socialdemokraterna i dagsläget saknar styrsel exemplifieras kanske också av att man något otippat väljer att göra Sverigedemokraterna till oppositionsledare.

Hur var det nu? "aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång. Bara lite grand ibland."

---

Update: Sossar mot Storebror reagerar på Morgan Johanssons uttalanden idag.

Det är företagsamheten, dumbom!

Utan att förringa de allvarliga och tragiska förtecknen med vilka vi går in mot julledigheten, finns det ändå anledning att också tänka på sådant som är bra och inspirerande.

När du längtar efter lite positiv känsla kring det svenska näringslivets utveckling rekommenderas varmt foretagsamheten.se! Där hittar du information om några av de superhjältar till entreprenörer som varit högst delaktiga i att skapa det välstånd som gör att drottninggatan idag är fylld med folk av alla sorter.

Läs, njut, inspireras och fundera på vad DU kan göra i samma anda!

FRA skickar polisen på fel spår

Medan polisen var upptagen med att trakassera svensk-palestinier med "sprängande" huvudvärk i Göteborg, slår det över för en galning som åker in till Stockholms city i syfte att mörda urskiljningslöst.

Vad som får en människa med hela livet framför sig och alla möjligheter i världen att offra sitt liv på det mest makabra sätt, huvudsakligen för att en knäppskalle till konstnär tillåts ägna sig åt sin konst, är en gåta vars förklaringar måste sökas i psykiatrin.

Det visar också hur dåliga de system är, som trots hoten mot den personliga integriteten baxades igenom. Det skulle förvåna mig oerhört mycket om den utvärdering av FRA-lagen som ska äga rum i början av nästa år kan komma fram till något annat än att det hela inte fungerar som det var tänkt.

---

Gellert Tamas eller någon borde göra en tv-film om polisens tillslag mot de till terrorplaner helt oskyldiga göteborgarna tidigare i höst...

Bekymmersam lördagsintervju

På radion nyss: en av landets mest ansedda politiska journalister intervjuar den minister som har ansvaret för lösningen på vårt allvarligaste samhällsproblem, arbetslösheten.

Det hela är en halvtimmes meningslöst svammel om hur mycket folk som inte jobbar ska ha i ersättning.

Ingen av dem verkar bekymra sig om de strukturella problem som gör att alla dessa människor behöver ersättning.

Man blir så trött...

Tillfälliga lättnader av energiskatterna?

De flesta människor med ett någorlunda analytiskt sinnelag förstår att det inte är ekonomiskt att ha en gammal bil. Jag har själv haft flera gamla och jättebilliga bilar genom åren för att jag i praktiken inte haft något val.

Med en del har man haft tur och kunnat köra många sköna mil, utan vare sig oväntade stopp eller dyra reparationer. Men tur går inte att lita på om man är på väg till ett viktigt möte, eller om man ska få det bästa ut ur de efterlängtade semesterveckorna.

Min förra bil köptes 1999. Jag vet att jag borde ha bytt bil efter en sissådär tre år. Då har värdeminskningtakten börjat klinga av, samtidigt som risken för dyra reparationer ökar. Sammantaget är det bättre ekonomi att byta bil då.

Av två skäl gjorde jag inte det.

För det första älskade jag den där bilen. Det var den första jag köpte helt ny och den första jag valde helt utifrån mitt eget hjärta. Inte för att en granne skulle sälja sin, eller någon avlägsen släkting kolat och att det därför lösgjordes en lågmilad norrlandskörd prisvärd ärtgrön sak som man annars aldrig skulle tittat efter.

För det andra hade jag och min kompanjon vid tiden för min bils treårsdag just startat vårt företag, så kontanter var inte det som låg och drällde allra mest runt i kring. Och trots vad den totalekonomiska kalkylen säger, är det en skrälldus som ska ut i samband med ett bilbyte.

Det där blev en ganska dyrbar historia. Stora strukturella saker pajade och fick bytas ut. Hjullager, drivaxlar och sådant. Det mest irriterande var kanske dock smågrejerna. Bilen var försedd med startspärr. Ett RFID-chip i nyckeln berättar för bilen att nyckeln är autentisk, varpå bilen går att starta. Något glapp någonstans omöjliggör start. Trots att allt väsentligt fungerar som det ska, sitter en liten stöldskyddsanordning i vägen och hindrar hela systemet från att fungera.

Lite så känns det under dessa kalla dagar med kärnkraften. Förra årets stillestånd av hälften av kapaciteten var fullständigt oacceptabel. I år skulle allting fungera. Alla drivaxlar och hjullager är bytta. Men så är det en liten startspärr som glappar.

Man kan vara kritisk mot kraftbolagens hantering, men faktum är att det är politiska begränsningar som lagt grunden för dessa problem.

Elbolagen har inte själva kunnat göra valet för när det ska köpas nytt, utan tvingats köra på med den gamla bilen och reparerat den vartefter. Det gör elen lite dyrare, samtidigt som det blir kö till verkstaden, vilket gör elen ännu dyrare, eftersom utbudet minskar.

Samägandet urholkar också elbolagens ekonomiska incitament att leverera. Det enda som händer vid driftstopp är ju att elpriset åker upp, utan att elbolaget behöver sälja mindre än sina konkurrenter. Om vart och ett av elbolagen ägde konkurrerande kraftverk skulle den ekonomiska skadan för produktionsbortfall i egna anläggningar vara gigantisk, varför mer resurser skulle allokeras till att säkerställa leveranskapaciteten.

As we speak sitter många hushåll, i synnerhet i glesbygden, och betalar alldeles för dyra elräkningar på grund av detta. Vi i Centerpartiet har en tydlig del i skulden till den politik som skapat denna situation och vi bör i ärlighetens namn känna en gnutta ödmjukhet inför det.

Den ekonomiska återhämtningen är också i fara på orter med en näringslivsstruktur som är energikrävande. Igår stod att läsa att Rottneros stoppar massaproduktionen i 10 dagar p g a elpriserna.

Som tur är har den mångåriga energipolitiska låsningen brutits i och med den förra mandatperiodens historiska energiöverenskommelse och dessa stora problem kommer att försvinna. Åtminstone så länge vi har en alliansregering.

Möjligen bör energiministern knacka på hos finansministern för att diskutera en tillfällig lättnad av energiskatterna tills den nya och klokare energipolitiken får genomslag i energibranschens nyinvesteringar.

Stureplanscentern ikväll - Niklas Nordström

Missa för sjutton inte kvällens begivenhet då Stureplanscentern träffar Niklas Nordström, som antagligen kommer ha en hel del intressant att förtälja om den process som Socialdemokraterna går igenom.

Kl 1830 träffas vi på restaurang Republik på Tulegatan. Var i tid!

Som uppladdning inför kvällens (S)-relaterade festligheter kan man med fördel läsa Erik Laakso på Newsmill, om livsnödvändigheten att hålla socialisterna borta från inflytande.

Stöd Segerfeldts FN-bok

Den liberala debattören Fredrik Segerfeldt ber om DIN hjälp för att få råd att avsluta sin bok om FN, hur illa den organisationen fungerar och varför det onyanserade FN- vurmandet i Sverige är omotiverat.

Ett syfte, och en person, väl värd att stödja!

I skrivande stund har Fredrik fått ihop 36 430:- av de 50 000:- han behöver, så fundera på om inte världen och den svenska debatten har gjort sig förtjänt av en intellektuell julklapp som denna...

Här kan du göra slag i saken.

Vargas-Llosa x 2, lagen och Latinamerikas utmaning

I förrgår kväll hade jag det stora nöjet att lyssna till Alvaro Vargas Llosa (Marios son) på ett seminarium arrangerat av Timbro. Utan att dra hela resonemanget diskuterades situationen i Latinamerika och den i många delar problematiska avsaknaden av marknadsliberalism.

Alvaro är verksam vid Independent Institute och inriktad på just Latinamerikafrågor och lyfte en mycket intressant aspekt av det hela: Att sprida budskapet om nödvändigheten av marknadsekonomi är bra i sig, men viktigare är "the rule of Law". Stabila institutioner, en lagstiftning som samhället står bakom, en effektiv beivran mot lagbrott och rättssäkerhet står högst upp på listan. Då kommer liksom marknadsekonomin av sig själv!

I dagsläget undermineras "the rule of law" av bland annat knarkkarteller som med enorma resurser bygger upp parallella system utom all kontroll. Dessa resurser kommer av en sak och en sak bara: Det faktum att knark är olagligt. Detta har också Alvaros far, nobelpristagaren framburit i olika omgångar.

Visst är narkotika farliga saker, men de kriminella strukturer som håller på att ta över hela ekonomier är faktiskt farligare. Man måste någonstans ställa sig frågan om hur man ska prioritera.

Om detta och det svenska cannabisförbudet debatterade nyss av bland andra Fredrick Federley och Maria Larsson på TV4. Jag är själv inte 100% säker på vilken väg Sverige bör gå, men en sak är klar: Maria Larsson har inga argument. Hon svamlar osammanhängande och verkar nästan anse att hennes egna privatmoral räcker som anledning till lagstiftning.

Nackacentern i NIMBY-träsket

Det är ibland svårt att luta sig mot principer när det gäller den egna utsikten. Nackacentern driver en linje som knappast kan anses förenlig med Centerpartiets mission mot Not in my backyardmentaliteten.

Om den egna utsikten, den egna bostadens prisstegring och en allmän oginhet mot utveckling och tillväxt sätts över det självklara faktum att världen utvecklas - och måste få utvecklas - kommer också alla de fördelar som utvecklingen för med sig inte heller att komma oss till del.

Nackacentern verkar för närvarande drivas av samma typ av miljömytomani som jag tycker är det sämsta med Miljöpartiet: En osund vurm för det förindustriella samhället och en outtalad underton om att utveckling och tillväxt per definition är dåligt och måste stoppas.

Mot detta rider goda vännen Tobias spärr i Nacka-Värmdöposten.

280 000 står i bostadskö i Stockholm. Alla Stockholms läns kommuner borde ha frågan om hur dessa människor ska kunna etablera sig, och sätta igång och bygga sina liv efter sina egna drömmar, mycket högt på dagordningen.

Visst är grönområden och naturreservat mycket viktiga, men bor man i stan måste man acceptera att dessa inte är hur stora som helst. Samtidigt finns det enorma skatter av orörd natur runt om i vårt avlånga land, vars närbelägna orter behöver såväl naturintresserade innevånare som besökare och turism.

En pigg 100-åring firade inatt

Den som beskriver Centern som ett parti i kris kan inte varit med på någon av Centerpartiets fester. Helgens firande i Skövde var inget undantag. En dag av intressanta seminarier på vilka stora tankar blandades med små följdes av trevlig samvaro och framförallt en magnifik bankett med god mat, fantastisk underhållning och ett j***a hålligång!

Mest intressant med dylika tillställningar kanske ändå är alla tillfällen till informella samtal. Centerrörelsen är bred som en lagårdsdörr och många ideologiska nyanser ryms inom det liberala ramverket. Trots detta upplever jag en överraskande samstämmighet kring synen på förnyelsen och Centerpartiets huvudsakliga inriktning i valet. Det ska bli intressant att se vad valanalysen härvidlag kommer fram till.

Passande nog håller PJ Anders Linder en lång intervju på temat om borgerlighetens framtid med den person som i allt flers ögon kanske har kommit att förkroppsliga just borgerlighetens framtid. Eller åtminstone en viktig del av den: Annie Johansson.

Det är fascinerande att se Annie i partisammanhang. Hon ser alla, har tid för alla, har seriösa samtal, skojar med folk och skrattar, svarar på svåra frågor, samtidigt som hon dansar och har det kul tillsammans med alla oss andra Centerpartister. En sån stjärna hon är, vår Annie! :-)

(En stjärna som för övrigt nyligen tagit sig in på listan över Sveriges 100 mäktigaste.)

Ett par andra stjärnskott anträdde till desserten scenen för en blick in i framtiden. Året är 2018 och Centerpartiet fick 34,2% av rösterna. Strategerna Abir och Ursula (Ja, just det... DEN Ursula) intervjuades om vad som hade lett fram till denna fantastiska framgång. Väldigt kul, men också en och annan seriös tanke om hur vi bör arbeta framöver.

Som alltid i Centersammanhang slutar inte kvällen bara för att ställena stänger. I traditionsenlig ordning arrangerades raskt en efterfest i sångens tecken under ledning av landstingsrådet Gustav Andersson. Mycket vackert (tyckte vi i alla fall då) och sanslöst roligt!

Stort tack alla Centervänner för en fantastisk fest! Vi ses i Åre i september.

Centerpartiet firar 100 år

K-G Bergström skriver idag en mycket intressant krönika om 100-åringen Centerpartiet och beskriver oss som ett krisparti. Kanske är det så, fast det inte riktigt känns.

I vårt distrikt har vi gått framåt och fick efter kommunvalsresultatet och förhandlingar med övriga allianspartier ett 50-tal poster i stadens alla nämnder och styrelser att fördela att jämföra med ca 4 ersättarplatser 2006.

I min avdelning är verksamheten mer livaktig än kanske någonsin tidigare och på varje möte har vi nya medlemmar. (Missa inte Niklas Nordström nästa torsdag.)

CUF och Centerstudenter sätter avtryck i debatten och jobbar på både hårt och smart och verkar också attrahera en massa nya medlemmar.

Vi har - till skillnad från andra partier där krisen känns betydligt värre - förmått att under en dryg tioårsperiod förnya oss och omprövat gamla dogmer som riskerade att ställa oss i en återvändsgränd.

Så är då inte Centerpartiet ett parti i kris? Det är det säkert för en del. De som har svårt att acceptera förnyelsen har det säkert inte så kul, men det kanske liksom mer är en kris för dem personligen än för Centerpartiet...

Oavsett vilket går det faktiskt inte att backa bandet och inför nästa års partistämma i Åre kommer säkert en och annan krona sättas på förnyelseverket.

Förra stämman, 2009, i Örebro, fastslog bland annat att förutsättningarna för ett närmande mot Nato skulle utredas. Hur det har gått med den saken har jag inte hört något om, men aktualiserades väl idag i samband med wikileaksnyheterna, antar jag.

2009 gick vi inte heller hela vägen när det gäller arbetsrätten. Det är min absoluta mening att vi måste ta steget fullt ut och avskaffa de för näringslivet så skadliga sist-in -- först-utreglerna, som dessutom är djupt orättvisa mot sådana som ännu inte hunnit etablerat sig på arbetsmarknaden.

Bostadsfrågan och marknadshyror är ett annat område som borde adresseras, liksom skatter generellt. Värn- och statsskatterna är bisarra straff på utbildning och flit och ska bort helt och hållet. Vi borde även titta på en reform som gör skatterna mer synliga för löntagarna, så att dessa kan göra välgrundade val mellan de olika partiernas skattepolitiska alternativ inför valet 2014.

Frihetsfrågorna och nätintegriteten kommer vi antagligen inte kunna leda efter allt som har hänt, men det vore bra om vi åtminstone kunde vara en mindre del av problemet.

Wikileaks ångar på

Även om sossarnas kampanjmaskineri är svårt skadeskjutet gör de fortfarande fart genom vattnet.

Dagens icke-nyhet om att Sverige, Alliansen och Tolgfors samarbetar med Nato måste ses som en reaktion och ett försök till fokusförskjutning av gårdagens rapportering om att Urban Ahlin och Mona Sahlin gick till Amerikanska ambassaden i syfte att sälja sina samarbetspartners för en ostmacka.

Inte undra på att Ohly är förbannad.