När når frihetskampen Kuba?

Det ska bli intressant att se vad som händer när frihetskampens vågor når över atlanten... kommer den svenska vänstern byta sida och börja stödja demokratikämparna på Kuba och demokratiförsvararna i Venezuela?

Brottet överskuggar Palmes meriter

Olof Palme. En stor retoriker, en urusel politiker. Han tog över en blomstrande socialdemokrati och ett Sverige i toppform. Under några få års tid lyckades han fucka upp det mesta. Om det var ideologisk övertygelse, maktsvindel eller något annat som drev honom kan man väl inte veta, men det som Socialdemokraterna skapat innan Palme dög inte. Han ville kanske skriva in sig i historieböckerna som en av de "stora" revolutionärer som präglade tiden och satte därför igång en monumental vänstervridning av det svenska samhället, inte helt olikt det som Hugo Chavez gjort och gör i Venezuela idag.

Lika bra på att formulera retoriskt skarpa budskap, lika dålig var han antagligen på att lyssna av den svenska folksjälen. Svenskarna hade under ett halv sekel uppskattat en klok och ansvarstagande socialdemokrati, men som lät entreprenörskapets kraft leva sitt eget liv. Det svenska näringslivets utveckling hade byggt upp ekonomiska muskler och gjort Sverige till ett av världens rikaste länder. Under Palme förändrades Det Socialdemokratiska arbetarepartiet från att vara en politisk kraft som verkade för vad man upplevde som Sveriges bästa, till att bli en klasskampsromantisk floskelfabrik, i vilket välståndet inte längre var huvudmålet.

Om det ursprungliga löntagarfondsförslaget hade implementerats hade större delen av det svenska näringslivet idag kontrollerats av LO. En klen tröst i sammanhanget är väl att det svenska näringslivet inte hade varit så stort. Det är knappast troligt att någon hade varit villig att investera i företag som lagligen skulle konfiskeras en liten bit varje år.

Jag förstår att detta kanske upprör många, på grund av den onda bråda död som drabbade Olof Palme och som skakade hela vårt land, men oavsett vilket måste man ju betrakta Olof Palme som människa på ett sätt, och kunna förbanna det grymma brott han utsattes för, och samtidigt bedöma hans politiska gärning utan sentimentalitet.

Från ett läge med egen majoritet för (S) 1968, var Palme i sitt första val som statsminister snubblande nära att förlora 1973. Det borde väl kanske tagits som en liten signal om vad folk tyckte om sjuka marginalskatter, löntagarfonder och statssocialistiska megaprojekt som Stålverk 80. Men inte då. Olof Palme fortsatte med sin karaktäristiska debattstil som antagligen fick de redan frälsta att jubla, men som kunde upplevas som djupt osympatisk av andra.

1976 förlorade Olof Palme regeringsmakten till Torbjörn Fälldin och en oorganiserad borgerlighet. Och torskade även valet 1979, trots att det sittande alternativet hade stora problem. Människor föredrog ett förvirrat ledarskap utan nämnvärd samarbetsförmåga, framför Palmes taktfasta marscherande vänsterut. Det säger något...

Ideologisk stringens är nyckeln

För en månad sedan skrev jag att Centerpartiet måste skruva upp nivån. Vi fortsätter att trampa vatten kring åt helvete för låga nivåer i opinionsstödet och vad vi än gör verkar det inte påverka siffrorna nämnvärt.

En enskildhet som adresserades då var den svaga aktivitetsnivån hos våra företrädare, statsråden och andra frontfigurer. Det är något som har förändrats. Främst Maud Olofsson och Anna-Karin Hatt verkar ha lagt i en högre växel och gasar på. Väl så! Aktivitet är alltid bättre än ingen aktivitet och den som har farten i rallyskogarna flyger lättare över ojämnheterna, men vi måste också få ordning på kartläseriet.

Just nu är noterna otydliga från att blivit suddade och ändrade i fram och tillbaka. Ett exempel är energiprisdebatten som bjöd på en onödig vänsterkantring som antagligen kostade opinionsstöd, kanske inte så mycket av besöket i dikesrenen som oförmågan att ta sig tillbaka upp på vägen på ett snabbt och smidigt sätt.

Processgrupperna har till uppgift att rita bättre kartor och söka nya vägar, något som verkligen behövs. Stämman i höst kommer också att ge möjligheter att söka breda mandat för nya riktningar, så att alla delar av Centern kan jobba åt samma håll.

Decentralisering genom avlägsnande av centralistiska skatteinstrument

Systemet med höga skatter är inte bara skadligt för samhällsekonomin, det är också ett politiskt instrument konstruerat för att hålla medborgarna i känsla av beroende av staten. En praktiskt princip för varje rörelse som söker kontrollera varje del av samhällslivet, men dålig för alla andra.

Decentralisering är en gyllne centerprincip och en bättre åtgärd än den som igår föreslogs på SvD Brännpunkt är väl svår att finna. Makten måste föras närmare medborgaren och allra helst ända fram.

Läs även Gustav Andersson, Magnus Andersson och Roger Jönsson (S) som inte håller med, men som på ett seriöst sätt skriver varför.

Centerpartiet: skattesänkarpartiet!

17 riktigt tunga Centerpartister skriver på SvD brännpunkt om att marginalskatterna måste ner och att en avskaffad värnskatt inte räcker. Heja!!! :-)

Folkhälsoinstitutet måste stimulera till ökat drickande

Av något oklara skäl får aldrig nyheter kring nya forskningsrön kring alkoholens hälsoeffekter fotfäste i svenska media, om de råkar vara positiva. Det faktum att nykterhetsrörelsen är en mäktig lobbyorganisation spelar säkert roll, men sanningen har en tendens att vinna i längden även om enorma resurser läggs på att hindra den.

Jag läser på BBC News hälsoavdelning (och Nyheter24) att ansedda British Medical Journal publicerar en artikel som visar på en 25% reducering av hjärtsjukdomar för folk som dricker som folk, jämfört med folk som inte dricker någon alkohol alls.

Om vi nu nödvändigtvis ska ha ett Folkhälsoinstitut, måste ju detta agera för folks hälsa och inte för nykterhetsrörelsens religiösa övertygelser.

För att motivera sitt existensberättigande bör Folkhälsoinstitutet nu skyndsamt ta fram en informationskampanj som stimulerar nykterister till normalt drickande.

(Jag kan dock mycket väl leva med en kompromiss som innebär att var och en själv får avgöra hur man vill leva...)

Den nya Medelhavsregionen superintressant

Det är många känslor kring det som händer i Nordafrika just nu. Parallellerna med Östeuropas befrielse är tydliga. Stora förändringar är aldrig helt problemfria och det kommer säkert att vara många turer i de länder som nu befriar sig från diktatur och förtryck.

En del är oroliga för det muslimska brödraskapet i Egypten och motsvarigheter i de andra länderna och det finns även kommunistpartier som nu vädrar morgonluft. icke desto mindre tror jag att man kan hysa stort hopp om att samma frihetstörst lämnar de totalitära lockelserna i bakvattnet.

Den händelse som kom att katalysera hela befrielseprocessen var ju en händelse där en tunisisk småföretagare, grönsakshandlaren Muhamed Bouazizi, gjorde sig till martyr på grund av att korruption och rättslöshet krossade hans möjligheter att driva sitt lilla företag, och därmed försörja sig. En grundläggande drivkraft hos alla människor.

Om vi nu vågar hoppas på demokrati och marknadsekonomi kommer detta att innebära en välståndsökning, inte bara i de Egypten, Tunisien och Libyen, utan i hela regionen. Ett undertryckt kulturliv får nya möjligheter att gro och ta sig nya intressanta uttryck, bevattnat av resurser lösgjorda i det lokala näringslivets utveckling.

Det tar några år att bygga upp stabila och rättssäkra institutioner och just i detta bör EU och resten av världen ställa upp och vara behjälpliga, såväl med kunskap som med resurser.

Nu ska man inte ropa hej, situationen i (det syndikalistiska himmelriket) Libyen är fruktansvärd, men mördarsvinets dagar är räknade. Det finns ingen återvändo på det som håller på att hända och resten av världens diktatorer är antagligen ganska nervösa.

Vad som händer i Kuba och vad som rapporteras i den statskontrollerade pressen är svårt att veta, men i grannlandet Venezuela berättar media att det inte alls finns några protester mot Libyens store ledare.

Både Fidel Castro och Hugo Chavez har för övrigt fått Gadaffis pris för sitt fina arbete för mänskliga rättigheter. (Jo, detta kan ju vara svårt att förstå för folk som tror att FN är bra, men Libyens diktator Muammar al-Gaddafi utsågs alltså att leda FN's arbetsgrupp för mänskliga rättigheter.)

Läs även Albin Broman, Gunnar Hökmark, Thomas Böhlmark, Johan Ingerö, Johan Westerholm, Johan Pettersson, Röda Malmö, Kent Persson, Motpol, HAX, Alltid rött alltid rätt och Adam Cwejman.

Åsa Lindeborg...

Kan någon se till att hon tar sin medicin?

Läs Magnus Andersson och Albin Ring Broman.

(MP) hakar av (S)-sänket

Miljöpartiet i Stockholm gör slut med Socialdemokraterna. Kanske inte så märkligt. Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet är ett skepp i marvatten, utan någon som håller i rodret och där besättningen mest står och gapar på varandra. Något sådant vill ingen ha med i en konvoj.

Artikeln på SvD Brännpunkt är nästan uppseendeväckande oblyg om hur det är att "samarbeta" med sossarna, vars relevans eroderas med en häpnadsväckande hastighet...

Dubbelt grundavdrag för f-skattare!

Tobias bloggar på Stureplanscenterbloggen, med anledning av Tove Lefflers artikel i DN om F-skattarnas situation, och föreslår dubbelt grundavdrag för egenföretagare. En mycket bra idé, tycker jag!

Hägglund tar strid för friheten!

Göran Hägglund visar prov på mod, visdom och tilltro till den enskilde individens ansvar och befogenheter att bestämma över sitt eget liv. I detta fall exemplifierat med människors rätt att ta en prilla, om man så önskar.

Heja! :-)

Hyresregleringarna är samhällsekonomiskt dyrbara

PJ Anders Linder skriver i dagens SvD att hyresrätten behöver en kriskommission.

Alla vet precis vari det största hindret består: de hyresregleringar som infördes under andra världskriget och som av politiska skäl överlevt.

När man bestämmer priser från ovan kan inte marknaden anpassa sig till önskade förhållanden. Den enda långsiktigt hållbara allokeringsmodellen är fria marknader på vilka utbud och efterfrågan möts.

Folk borde ju ha anat ugglor i mossen under 60-talet när bostadssituationen för unga började bli akut. Tage Erlander fick det hett om öronen 1966 i en klassisk tidig tv-utfrågning med anledning av de långa bostadsköerna som hyresregleringarna ställt till med.

Istället för att angripa problemets kärna, den socialistiska bostadspolitiken, hittade man på ett nytt statligt påbud: miljonprogrammet. Hurra.

Det torde väl stå klart att de problem som hyreregleringarna påstås lösa, inte alls löses genom dagens system?

Med tanke på att allokeringsförlusterna, och bristen på möjlighet att kunna skaffa sig en lägenhet utan att behöva binda upp sig med en kapitalrisk med allt vad det innebär för t ex arbetsutbudet, innebär en avsevärd samhällsekonomisk kostnad, kanske man skulle kunna tänka sig att börja titta på andra sätt att lösa de problem som regleringsivrarna adresserar?

Utökad kollektivtrafik, med högre turtäthet och säkerhet kanske? Avgiftsfri sådan?

Utbildningssatsningar, fritidsverksamhet, fler poliser? Vad vet jag... men alternativ finns. Hyresregleringarna är långt ifrån gratis och den kriskommission som PJ föreslår kunde väl börja med att klura på bättre sätt att spendera dessa resurser, för i dagsläget går de till en onödig politisk lyx.

Snabblektion i frihet från HAX

Henrik Alexandersson levererar en lysande text om frihetsbegreppet, varför frihet är bra och varför frihetsidealet är det moraliskt mest riktiga idésystemet att bygga ett samhälle kring.

Läs. Nu! :-)

Magnus Betnér gästar Stureplanscentern

Ja, vad säger man... :-) med stor humor och skärpa klär han av samhällskroppen in på bara fillingarna och lyfter fram sanningar, även osnygga sådana, i ljuset. Det första steget för att kunna ta tag i och lösa samhällsproblem är väl just att kunna se dem på ett omaskerat sätt.

Vi är sjukt stolta över att kunna välkomna Magnus Betnér som talare på Stureplanscenterns nästa möte.

Vi samlas på O-baren (Sturehof), kl 1830 torsdagen den 3 mars. Mötet kommer att ledas av Hannes Hervieu. mer info och anmälan på facebook.

Som vanligt är alla välkomna, oavsett partitillhörighet eller ideologiska övertygelser.

Tillväxt är kärlek - ekofascism är hat

Bah.. detta är så jävla idiotiskt att jag inte kan skriva om det utan att haverera totalt... (det här med)

Tur då att Magnus Andersson kan hålla huvudet kallt nog att förklara tillväxtfientlighetens katastrofala följder.

Läs även Albin Broman och Hannes Hervieu.

Läs även på SIDA's webbplats om behovet av tillväxt.

Värnskatten väcker intresse

Gårdagens gästbloggande hos Tokmoderaten har rönt visst intresse hos de borgerliga bloggarna.

Läs t ex ETR, Annika Beijbom, Albin Broman, Magnus Andersson, Fredrick Federley och Mikael Jonsson.

Den hälsosamme ekonomisten var intresserad av värnskatten redan innan.

Värnskatten bekräftar det socialistiska perspektivet

Som trogna läsare av denna blogg säkert har anat, så tycker jag att mer av politiken måste byggas på idéer. Närmare bestämt liberala idéer. Relationen mellan stat och individ är i dagsläget inte helt sund. Staten är alldeles för dominant och håller oss medborgare nere och det maktförhållandet måste enligt min mening bli mer nyanserat.

Ett exempel är den så kallade "värnskatten". En extraskatt för alla de som ägnat sig åt studier och/eller flit och som lyckas bra med det.

Om bland annat detta gästbloggar jag hos goda vännen Tokmoderaten.

---

Och fler är på samma spår vad beträffar värnskatten.

Socialdemokraternas valfusk

Det blir omval i Örebro, bland annat på grund av påvisat valfusk från Socialdemokraterna. Valfusk verkar vara en stolt tradition från nämnda parti - hos Johan Ingerö kan man läsa att det i samtliga fall av svenskt valfusk varit socialdemokrater som dömts.

Händelserna i Örebro är antagligen dessutom bara toppen på ett isberg. I Stockholms södra förorter anordnades likadana "valskolor" där socialdemokrater "informerade" om valet och i Uppsala anordnade byggfacket massröstning där den som "svek rörelsen" inte stod högt i kurs. Enligt personalen i vallokalerna hade stämningen varit mycket obehaglig.

Vore det inte läge att, nu när Socialdemokratiska arbetarepartiet ändå går igenom någon slags reningsprocess, låta kriskommissionen gå vidare och utreda Socialdemokraternas övergrepp mot den svenska demokratin och en gång för alla fastställa vad valarbetarna får och inte får göra?

Den granskande journalistikens förfall

Jag har inte engagerat mig riktigt i nyheten bakom DN-rubrikerna att Reinfeldt skulle dömt ut hyresrätten som boendeform, men i morse debatterades frågan på radion.

Helt uppenbart är att DN's rubriksättning var bedräglig. Den är med all rimlighet konstruerad för att få läsaren att tro något som inte stämmer överens med vad statsminstern faktiskt har sagt.

Detta är väl kanske inte hela världen. Media behöver antagligen skruva till saker då och då för att göra saker intressanta nog att läsa. Problemet är snarare DN's chefredaktör Gunilla Herlitz totala brist på självkritik. Människors förtroende för granskande media urholkas varje gång man upptäcker uppenbara fel i granskningen.

Igår diskuterades (också på radion) en liknande historia, i vilken sanningens självutnämnda apostel Krister Wistbacka, chefredaktör på Katrineholmskuriren, havererar totalt inför sitt misslyckade karaktärsmord på kommunchefen, Mattias Jansson. Den senare försvarar sig på det bästa möjliga sätt: total transparens. Antagligen förstår han vad som håller på att ske och desarmerar Wistbackas tilltänkta taskspark genom att blogga.

Den granskande journalistiken behöver bli bättre. Mycket bättre.

---

Läs även Paul Ronge.

Sverige behöver en ny och positiv bilpolitik

Jag gillar bilar. Allt från tekniken, historien, alla intressanta människor och deras visioner om hur bilarna kunde göras bättre, snabbare, snålare och billigare, till det rent estetiska. Bilen kan i sin finaste form betraktas som ett konstföremål, något vars gestalt skänker själslig njutning. Linjer som kittlar fantasin, som berättar den dramatiska historien om fart, kontroll och frihet.

Under denna och förra årets stränga vintrar har alla färdmedel drabbats av stora störningar, men det som har funkat bäst är utan tvivel bilen.

En helt annan typ av bilism är den som nu står i garagen och längtar efter varje vårtecken. Alla dessa entusiaster som vårdar varma minnen, som ser fram emot att rasta vildsinta och finstämda racerjärn eller de som låter grönska och fågelkvitter fylla sina hjärtan i taklös framfart.

I ett till ytan stort och glesbefolkat land har bilen en naturlig roll att spela. Det kan man gilla eller inte, men så är det. Trots det har bilen och bilismen har fått en hel del skit under de senaste åren. Förevändningen har varit miljön. Det har därför lönat sig dåligt för politiker att arbeta för bilismens utveckling.

Sanningen är dock att den svenska bilismens miljöpåverkan är försvinnande liten. Sedan blyn togs bort från bensinen och katalytisk rening infördes är utsläppen av farliga ämnen inte längre något stort problem. När det gäller växthusgaser står Sverige totalt för mindre än 0,2% av de globala utsläppen, vilket gör den svenska bilismen till en dålig tåt att dra i för att försöka minska koldioxidutsläppen.

Medan bilarna har blivit oerhört mycket bättre, har de institutionella systemen som reglerar (och begränsar) bilismen inte riktigt hängt med. Jag tror att det kan vara något för ett modigt litet parti att ta tag i.

Centern övertygar i riksdagen

Vill tipsa om Joakim som bloggar på stureplanscenterbloggen. Det är en kul historia bakom Joakims engagemang... Läs om hur han efter ha lyssnat till hundratals timmar debatt i riksdagen - i sin egenskap som säkerhetsvakt - fastnade för Centerpartiet och gick med i vår avdelning.

Älska bilen - hata utsläpp

Bilhatet i miljöpartiet flyter då och då upp till ytan. Läs Albin Ring Broman om eländet...

Kvinnor i vit maktstrukturer

Stockholms Centerkvinnor arrangerar ett superintressant seminarium om kvinnor i vit maktrörelsen.

Talare är Lisa Bjurwald och Maria Blomquist som har skrivit boken "god dag, kampsyster."

Den 16 februari, kl 1830, äger det hela rum på Centerpartiets riksorganisation, Stora Nygatan 4 i Stockholm.

Mer information och anmälan på facebook.

Utvisa Petzäll till Västra Götaland

OK, man ska inte göra narr av folk som uppenbart har stora problem. William Petzäll, Sverigedemokratisk riksdagsledamot, lider antagligen av såväl missbruksproblem som någon typ av kognitiv och/eller social funktionsnedsättning och jag hoppas att han får bra hjälp med allt detta.

Det relationsvåld som drabbar tusentals svenskar är heller inget att skämta om.

Den humor nämnde sopprots totalhaveri bjuder på är dock alltför massiv att undertrycka. Min gode vän Tokmoderaten visar med brutal skärpa och storslagen komik den ironiska spänningen mellan Petzälls agitation och sin egen brottslighet.

Nu tycker jag ju inte att staten ska bestämma om var människor ska bo, men som Stockholmare skulle jag ju inte ha något emot om Petzäll flyttade hem till Västra Götaland och stannade där för gott...

---

Update: William Petzäll uttalar sig, ber om ursäkt och förklarar att det antagligen var dumt att kombinera psykofarmaka med stora mängder alkohol. En tanke det kan ligga något i...

Kommundagar med mersmak

Hemma från Centerpartiets kommundagar är jag på mycket gott humör, främst av tre orsaker:

1. Smicker. Vår avdelning, Stureplanscentern, har gått ifrån att väcka bestörtning till att väcka intresse och nyfikenhet. Vi omnämns som ett gott exempel på nya arbetssätt i valanlysen, även i officiella sammanhang under kommundagarna lyfts vår verksamhet fram och många kommer fram och frågar hur vi gör och berättar att de kommer att starta egna liknande verksamheter.

2. Inspirerande talare. Manuel Knight slängde några allvarliga sanningar i ansiktet på oss och gjorde det på ett sånt lustfyllt sätt att jag tror att de flesta som lyssnade tar dessa viktiga tankar med sig hem i sina distrikt. Lena Ek höll ett mycket intressant seminarium om energi och Europas energiutmaning. ENORMT viktig fråga, ekonomiskt, miljömässigt och inte minst säkerhetspolitiskt. Annie Johansson höll förmiddagens stora programpunkt om den så viktiga valanalysen och dess resultat och rekommendationer.

3. Alla sköna Centerpartister. Jag lär mig så mycket av de informella samtalen. Du vet, såna där som börjar med något skämtsamt över stående fika, men som efter ett några minuter lärt dig viktiga saker om kommunpolitik som den samlade ämneslitteraturen aldrig skulle kunna förmedla.

Bubblare på denna lista är också lobbyisterna. Energibranschen är alltid välrepresenterad i Centersammanhang och på ganska goda grunder. De har ofta bra underlag att dela med sig av. Smarta politiker använder lobbyisternas kraft i form av bland annat analyskapacitet och i den mån miljörörelsen och energibolagen säger samma sak kan man oftast lita på uppgiften.

Kanske mer under avdelningen komiskt var Folkpartisten och tidigare chefen för Systembolaget, Gabriel Romanus, där som nykterhetslobbyist. Deras uppdrag var att försöka förmå Centerpartisterna att säga nej till Gårdsförsäljning. Något vi har ett stämmobeslut på att försöka få till, varför deras mission kanske kunde anses något fåfäng.

Nykterhetslobbyisterna är en märklig skara. De lyssnar liksom inte på argument. Håller man inte med är man antingen galen eller dum i huvudet. (I just mitt fall misstänker jag efter gårdagens sammandrabbning att Romanus anser att det ena inte nödvändigtvis behöver utesluta det andra.) De är ganska obehagliga i sin sektlika övertygelse och har undgått granskning alltför länge...

De verkar åtnjuta "The Charm of Good Intensions". Frågan är vad deras intentioner egentligen är och om de är så jäkla goda?

Läs även Per Ankersjö, Lennart Karlsson och Centerpartiet i Dalarna.

---

Expressen skriver också att ledande Centerpartister gillar valanalysgruppens idé om att gå tillbaka till att ha vice partiordföranden. En uppfattning som även jag delar.

---

Dagens "ursäktavadsaduattdusasadu?" måste tillskrivas Aftonbladets ledare och försök till svavelosande klasskampsagitation som i fornstora dar, kring främst Annie Johansson och hennes förmodade ondska. Komiskt och absurt kan man tycka, men det ger också en indikation på vilket hot våra politiska motståndare ser i Annie. (Läs även Albin Broman om detta.)

Prisregleringar är inte särskilt liberalt

Jag ger på goda grunder Maud Olofsson beröm då och då här på bloggen. Jag tycker att hon i många stycken förvarat friheten föredömligt och drivit en hård linje om viktiga principer när Allianskollegor inte vågat.

Saabkrisen kanske var det främsta exemplet. Medan Reinfeldt och Borg i rädsla för att hamna i facklig onåd höll sig i bakgrunden, gick Maud ut och utmanade socialistiska krav på statliga ingripanden för skattebetalarnas pengar och gjorde det med sådan stringens och energi att folk bytte åsikt i frågan och började hålla med Maud.

För att beröm ska vara värt någonting så måste man också kritisera sådant som inte är bra. Dagens DN Debattartikel är ett magplask och kröner en tids något skakigt agerande från partiledare Maud Olofsson.

Valanaylsgruppens slutsats sammanfaller också med vad Maud Olofsson själv sagt flera gånger: Vi måste jobba hela tiden som vi gör inför val.

Det finns inget utrymme att slappa till och börja slarva.

Dagens debattartikel är ett uttryck för sådant slarv som vi verkligen inte har råd med. Det känns mest som ett svagt svar på förra veckans elprisdebatt, för att inte säga en bitter eftersläng som - liksom alltid när det gäller bittra efterslängar - bara förseglar förlusten.

Att dessutom i samma artikel som man skriver att vi är liberala föreslå något så urbota ickeliberalt och som att med statlig övermakt åsidosätta den prismekanism som drivs av utbud och efterfrågan. Problemen med prisregleringar är i sig ämne för bloggkilometrar, men man kanske kan sammanfatta det enklast med ordet "brödköer".

Vi har, inom ramen för god liberal centerpolitik, alla möjligheter att skapa förutsättningar för en bättre energimarknad. Det kan bli en paradgren för vårt parti och en valvinnare om vi hanterar det på rätt sätt. Men då duger inte den nivå dagens DN debatt ger uttryck för.

---

Update: Båda centerstjärnorna Annie Johansson och Elisabeth Thand Ringqvist delar min uppfattning om prisregleringar.

Gnällspikarna i SD

Magnus Andersson träffar huvudet på spiken, närmare bestämt gnällspikarna i SD.

Rättssamhället bryts ner bit för bit

Jag blir så ledsen. Svenskt rättsväsende håller sakta på att ruttna inifrån. Det är knappast längre relevant att undvika att begå brott med hänvisning till risken att åka fast. Ett samhälle vars rättsmedvetande bryts ner kommer att fungera allt sämre.

Mänskliga drivkrafter, som t ex att skaffa sig ett bättre liv för sig och sina barn, eller till och med grundläggande trygghet som i skydd från att utsättas för hot och våld, stannar inte av bara för att staten inte längre erbjuder trovärdigt stöd för sådana strävanden.

När folk inte litar på de som upprätthåller lagen, försvinner också respekten för lagen.

I tidningarna kan man nu läsa att de maktmissbrukande arslen, som rättsvidrigt trakasserade och hotade en medborgare till att radera bilder på tveksamt ingripande från samma maktmissbrukande arslen, får behålla sina jobb som poliser.

Tyvärr kommer inte detta som någon chock. Markeringen är att detta är den standard som svenska poliser ska mätas efter.

Är du en vanlig svensson kan du kanske klara dig ganska bra ännu många år, men om du ser annorlunda ut, inte är beredd att titta bort när människor trakasseras i tunnelbanan, eller ännu värre - se utländsk ut och samtidigt ha en fin bil - bör du ta för vana att ha ett par femhundringar med dig i mutpengar. Annars är risken stor att polisen "tycker att du ser drogpåverkad ut" och syr in dig.

Detta är inte långt borta. Och Nya Moderaternas justitieminister Beatrice Ask låter det hända. Hon är nämligen upptagen med brott mot moralen, snarare än brott mot människor.

Detta är ett grundläggande problem med politiken som måste hanteras: svaret på alla frågor är fler lagar. Då verkar man som minister handlingskraftig och det politiska tryck som anbringats i den aktuella frågan kan återgå till det normala.

Förutom de rent ideologiska invändningarna, så finns det rent praktiska: Med allt fler lagar och förbud blir de rättsupphållande institutionernas uppgift allt digrare, med följd att färre brott utreds - resurserna räcker inte till. Saken blir heller inte bättre om medborgarna har svårt att förstå de allt fler lagarnas moraliska grund.

Innan jul hade jag förmånen att lyssna till en föreläsning med Alvaro Vargas Llosa, nobelpristagarens son. Samtalet kom att ganska mycket av vikten av "the rule of law". Bristen på detsamma verkar som en systemisk sjukdom på samhällskroppen och är det största problem som många av de latinamerikanska länderna lider av.

Det känns kanske långsökt att varna för detta i ett land som vi tror om hög rättssäkerhet och låg korruption, men utvecklingen ser fan inte bra ut och om inte denna utveckling bryts så hamnar man förr eller senare i en situation som inte utan vidare går att ta sig ur.

Update: SL har en tävling där man kan designa sitt eget SL kort. Detta bidrag är ju mot bakgrund av diskussionen ovan inte så dumt...