Om superinspiratören Rand i radions P1

Om man skulle ha den oändliga fräckheten att för ett ögonblick undlåta att tala om hur hemskt det är för alla som det är synd om, börjar det skruva på sig i vårt vänstervridna medielandskap.

Detta är så trist.

Visst är det viktigt att vi tar hand om varandra, men det kan inte alltid BARA handla om det. Politiken måste också handla om hur tillväxt skapas och för att det ska komma till stånd behövs det en diskussion om vad det är som gör att vanliga människor - sådana som du och jag - ibland lyfter sig långt över sin förväntade förmåga och skapar underverk ur två tomma händer.

På den svenska politiska arenan är 99% av allt fokus på hur kakan ska fördelas och knappt något på hur den ska bli större!

En solidaritetshandling som i praktiken är långt mycket större än många försök att hjälpa andra är faktiskt att se till att man själv har det bra. Resurser som du skapar kommer andra till godo vare sig du vill eller inte, genom handel och utbyte, arbetskrafts- och investeringsbehov.

I går var det Ayn Randspecial i P1-programmet "filosofiska rummet" där bland andra Mattias Svensson pratade om vad som gör Rand så intressant. (lyssna här.)

I Ayn Rands böcker berättas det alltid om den enskilda människan och hennes fantastiska förmåga att lyfta sig och mot alla odds besegra motståndare som med olika förtryckarmedel försöker hålla henne nere.

Detta sticker tydligen i ögonen på den klan av kulturbärare som genom det senaste seklet framhävt lidandet som den största av dygder. Som funnit ro i att människan är och förblir ett offer som genom olika typer av orättvisor och förtryck för alltid är dömd att misslyckas.

Att påvisa exempel på motsatsen är i ögonen på några av dem jämförbart med "förakt mot svaghet".

Nåväl. Mattias vederlade den ansatsen ganska bra igår (mer om det finns att läsa här) och att Rand överhuvudtaget uppmärksammas i Public Servicemedia får anses stort!

För mig har Ayn Rands böcker varit en oerhörd inspiration och jag rekommenderar dem till alla.

Urkällan är egentligen bättre som roman betraktad, men Och Världen Skälvde kom att förändra min syn på världen, mänskligheten och mig själv för alltid.

Läs dem!

:-)

Bloggen Bent-Björn om barnbidragen i Expressen

Partikompisen Björn Pedersen, mer känd som Bloggen Bent, debatterar i gårdagens Expressen om barnbidraget och det orimliga i att hålla på att ge bidrag till människor som inte behöver det.

Rekommenderas!

Är detta lagligt måste konfliktreglerna ändras

Egentligen borde man väl inte skriva om det, men de i svarta huvor iklädda extremisterna har hittat en ny restaurang att slåss emot. Denna gång under något speciella förtecken. Det är nämligen inte den McDonaldsrestaurang i Nybro som man försatt i blockad som konflikten gäller.

De "aktioner" man genomför runt om i landet är ingenting annat än pr-kampanjer för sin egna organisation och den socialistiska agenda man driver.

Att man väljer just McDonalds, fastän det är ett företag (och ett stort antal småföretag) som sköter sig exemplariskt på precis alla sätt, beror naturligtvis på att det är ett varumärke som väcker känslor hos vänstermänniskor.

Hur länge ska dessa djävla huliganer få hålla på att trakassera företagare?

Till och med HRF är ju för fan på rätt sida i detta:

"Även om facket ska vara en kamporganisation måste vi respektera de lagar som finns. Man kan inte hitta på egna lagar och köra efter dem. Det finns inget rättsligt stöd att kräva McDonald’s på den uteblivna lönen. Syndikalisternas agerande skadar hela fackföreningens trovärdighet"

Läser på Annie Johanssons blogg att några lokala centerpartister har reagerat på detta och den rena utpressning man ägnar sig åt.

Förra årets stämma beslutade att centerpartiet ska verka för en uppstramning av konfliktreglerna. Något som känns allt mer aktuellt för var dag som går!

"Jäkla kakmonster"

Fick nyss mail från en upprörd kompis som har sitt dagliga värv i finansbranschen.

Han hade läst en osedvanligt fördomsfull och korkad "analys" i aftonbladet om premiepensionssystemet och ett påståendet att dess dolda syfte att bära våld på allt gott och hederligt.

Han tyckte att jag skulle blogga om det. En hemställan som härmed hörsammas. :-)

Såhär skriver polarn i mailet:

"Dan Josefsson skriver idag en artikel i aftonbladet om PPM och fondsparande kopplat till nyliberalism. Det här kan vara den absolut mest snedvridna /roande samling ord som jag någonsin har läst.

Ett litet utdrag:

'- Mycket talar för att politikerna som skapade premiepensionssystemet ljög medvetet när de påstod att det var så fördelaktigt att aktivt välja fonder.'

Det är sorgligt att människor, i vuxen ålder, fortfarande tror att tillgången av kapital är en statisk siffra som endast är ”felfördelad” så att om en människa äter av kakan så blir en annans kakbit mindre."

Hela artikeln bygger alltså på ett gigantiskt missförstånd om hur ekonomin fungerar! Märkligt att nivån kan vara så låg, men det är ju tur att bloggarna finns...

Läs t ex gärna Danne Nordling, Andreas Bergh och Dick Kling.

Branschförsäkring fräschare än statlig intervention

Finn skriver klokt på stureplanscenterbloggen om statlig inblanding för att rädda finansföretag som sköter sin riskhantering dåligt och den snedvridna incitamentssystematik som kan uppstå i samband med det.

Odenteatern - Dagen Är nattens Mormor

Blev bjuden på teater igår minsann! En supermysig liten kvartersteater vid namn odenteatern spelar en pjäs som handlar om en företagarfamilj som åker på revision.

Blandat med mycket humor och värme levereras också en högst autentisk beskrivning av den utsatthet och maktlöshet man som enkel människa känner inför Myndighetens tolkningsföreträde, kunskaps- och resursövertag.

Som sittande i skattenämnden kan jag intyga att både sakfrågorna och personporträtten framställs mycket verklighetstroget.

Gå och SE!

Men vad är det MED dem?

OK... Nytt rekord i osmakligheter från en s-infoblogg:

Alliansens jobbpolitik = nazistiska utrotningsläger

Fy fan. Man trodde man sett det lägsta men inte då...

:-(

Arbetskraftsinvandring ta mig fan!

Alla som läser den här bloggen vet vad jag vanligtvis tycker om miljöpartiet och deras stundtals helt galna politik. (inte minst på miljöområdet)

Idag förtjänar de dock rejält med respekt!

På DN Debatt idag kan man läsa att Miljöpartiet gör gemensam sak med regeringen för att öppna upp gränserna för arbetskraftsinvandring!

Detta är inte bara det moraliskt och ekonomiskt rätta. Det löser också de problem för de som kallas "papperslösa".

Skrev om detta förra veckan på stureplanscenterbloggen och då var ärligt talat min förhoppning inte att detta skulle komma till stånd ännu på länge. Trodde inte heller att en blocköverskridande överenskommelse var möjlig.

Då hade man ju inte räknat med att Miljöpartiet skulle resa på sig och leverera på det här sättet.

Stort. :-)

Läs mer hos Folkvalde Fredrick som är migrationspolitisk talesperson för centerpartiet.

Generella bidrag är generellt beroende

Skriver idag på Stureplanscenterbloggen om Maud's öppning för en inkomstprövning av barnbidragen, och uttrycker en befogad skvätt glädje över det. :-)

Småföretagandets Stålverk 80 eller "Don't Quit Your Day Job"

Det är lite kul att betrakta socialdemokraternas förhållande till verkligheten.

Nu har man genom ett gediget rådslagsarbete kommit fram till att det inte är så himla lätt att göra sin affärsidé till ett tillväxtföretag.

Att det finns en massa onödiga regler som hindrar företagandet verkar man inte bry sig så mycket om. Heller inte om att man måste betala in preliminärskatt och sålunda ligga ute med en massa kapital tills stålarna eventuellt kommer in.

Att skatterna på arbete är så sinnessjukt höga är naturligtvis redan direkt en faktor som gör det svårare att leva på sitt företagande än vad det skulle behöva vara.

Den kraftigt progressiva inkomstskatten är också ett effektivt hinder för förmögenhetsbildning.

Läste en artikel om att förhållandet mellan svenskars inkomst och förmögenhet - om man räknar bort uteliggarna och skandiadirektörerna - helt saknar samband. Du kan jobba och slita ett helt liv och göra allting rätt, men ändå inte ha en spänn på kistbotten när det klart.

I länder där det är bättre fart på nyföretagandet, är den vanligaste finansieringen till att ta företagandet från hobby till yrke just att låna av eller erbjuda delägarskap till en vän eller släkting. Någon som känner dig väl och vet att du är seriös. Någon du kommer att träffa med jämna mellanrum på dop och begravningar och därför inte kan blåsa, men samtidigt en som vet att du är en hederlig person trots att du kanske har en betalningsanmärkning. Någon som inte tycker att ditt efternamn är ett dugg konstigt. Någon som tror på dig och din förmåga för att den personen känner dig och känner dig väl.

Alla dessa hinder är naturliga utväxter från socialdemokratins natur. Den överdrivna nit man visar i regleringsivern mot företag bygger på en misstänksamhet kring företagandet som väsen.

Viljan att utjämna såväl företagandets som förvärvsarbetets ekonomiska utfall har hindrat framväxten av nya förmögenheter. Sådana som annars används för att befrukta det som ska bli förmögenheter och försörjning till många framöver.

Man kan inte låta bli att dra på smilbanden när man betraktar likheten med ett annat socialdemokratiskt förhållningssätt till näringspolitiken.

När Olof Palmes regering i början av 70-talet ansåg att det här med företagande var något som var på tok för viktigt för att lämna till företagarna, planerades ett gigantiskt statligt stålverk, för vilket marknadskrafterna inte skulle behöva råda.

På samma sätt blundade man för den verklighet stålindustrin befann sig i, de problem den egna politiken hade skapat och de lösningar näringslivet själva ville se.

S-förslaget om företagarbidrag och statligt riskkapital är inget annat än ett småföretagandets Stålverk 80.


(Läs också Martin Misantropen, Ms Bisserschweister, Dick Erixon, Johan Pettersvart på vitt och Fridholm från Livbåten.)

(s)-lösning på nyföretagandet: Bidragsberoende

Staten ska hålla dig i handen från vaggan till graven. Det är en institutionell konstruktion som har bidragit till att göra socialdemokratin framgångsrik.

Som medborgare ska man inte betrakta sina pengar som sina, utan det som man tjänar ska in till statskassan och sedan delas ut av en stat som därför ska anses god.

Alla ska känna sig beroende av Den Goda Staten.

Nu har turen kommit till egenföretagarna. En grupp som har hamnat i kläm mellan systemen.

Sossarna har ett patentsvar på allt. Bidrag. Tydligen har de nu förstått att högskattesamhället har skapat stora problem för just de som ska skapa framtidens arbetsplatser.

Sjukdomsinsikten i sig är välkommen, men behandlingen är helt fel och utsätter patienten för stor fara.

Man startar företag för att man tror på sin idé. Att man kan skapa något som är ekonomiskt sunt och att det såsmåningom kan bli något som ger många människor sin utkomst. Något som tillför det allra mest nödvändiga till varje samhälle: Nya pengar.

Att göra företagare bidragsberoende snedvrider hela företagandet. Människor kommer att använda sin entreprenörsanda till att bli skickliga bidragssökare, snarare än på sin verksamhet.

Med potentiellt ytterligt allvarliga konsekvenser för nyföretagandets inriktning och utveckling. Marknaden är hård. Vissa företagsidéer håller inte och då får man prova nåt annat.

Att hålla företag under armarna som inte fungerar av sig själva leder inte till något gott.

En bättre idé vore att se över skatterna.

Så gott som alla företagare upplever att skatterna är oproportionerligt höga och anledningen till det är kanske att man som egenföretagare ser alla skatter på ett helt annat sätt. Inte bara löneskatten, utan även arbetsgivar- och egenavgifter ska betalas. (och momsen)

Vad som är särskilt ruttet med egenavgifterna är att man betalar för välfärdssystem som man i praktiken aldrig kan utnyttja. En egenföretagare KAN ofta inte vara borta från marknaden oavsett anledning.

Bättre vore att låta egenföretagarna behålla de pengarna och hitta egna försäkringsalternativ som de tycker passar bäst för just dem och deras företag.

Update: I kommentarsfältet uppmärksammas en DN-artikel som i rubriken antyder att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin skulle yvas övermåttan över s-förslaget om bidragsföretagande och det får ju vem som helst att tänka wtf. Men i artikeln framgår att vad som Sven-Otto tycker är bra tydligen är att socialdemokraterna nu verkar förstå att det är absolut livsnödvändigt att det finns fler företag som växer. Och det kan man väl hålla med om...

Lucky Rider och den materiella dialektiken

Bloggen LOKE uttrycker ofta åsikter som jag milt sagt inte delar. Bloggen kommenterar ofta nyheter och syns med jämna mellanrum på knuff.

Oftast är det långa och såvitt jag kan bedöma teoretiskt välgrundande inlägg där marximens företräden ska föras i bevis och för den som är intresserad av sådant är bloggen säkerligen väldigt intressant.

Förut stod det där en förklarande text om att LOKE intresserar sig för "den materiella dialektiken" (om jag inte minst fel) och att han hade den anspråkslösa ambitionen att uppnå "intellektuell fulländning", något som man får förmoda har inträffat nu, eftersom den texten är borttagen.

Och kanske är det därför ingen slump att samma bloggare idag sjunger den fria företagsamhetens lov.

Det hänvisas till en artikel i Värmlands folkblad där kan man läsa om en tjej som tröttnade på sitt jobb som anställd och blev företagare.

Som tur är har hon antagligen inte läst LOKE's blogg, för då hade hon fått veta att det förelåg en underliggande förtryckarstruktur som hindrar vanligt folk från att starta och driva företag.

(För att inte tala om kvinnor. De ska under inga som helst omständigheter kunna starta salladsbar, modeblogg eller tidning om westernridning. Det ska enligt teorierna helt enkelt strida mot tingens ordning.)

LOKE hakar upp sig på ordet "löneslav" och tar detta som inteckning för att Marx hade rätt. En till synes märklig slutsats av en artikel som på alla sätt blottlägger klassbegreppets irrelevans och samtidigt framhäver finessen med fri företagsamhet.

Åsa Wikberg heter hon som tröttnade på sitt jobb och valde att ut från det blå starta en helt ny tidning. Åsa såg en lucka i marknaden och ansåg sig lämpad och kallad att göra något åt det. Hon är en av de hundratals hjältar som varje år tänker: "Vad fan? Vi kör!" och startade ett nytt företag.

Tillsammans med en fotoskicklig kusin drog de igång och där ekonomiska resurser saknades kompenserade man med kreativitet och uppfinningsrikedom. De körde i början med smart och kostnadseffektiv gerillamarknadsföring och delade ut tidningar på ridklubbar och på olika evenemang där hästinresserade fanns.

Tidningarna trycks i Estland. Något som är en direkt effekt av om inte den globala kapitalismen, så i alla fall det ömsesidiga EU-medlemskapet. Förlåt en gammal marknadsliberals fördomar, men brukar inte socialisterna vara emot såväl global kapitalism som EU?

Nu har jag inte suttit på en hästrygg sedan en traumatisk dag på Lida friluftsområde i början av 70-talet, men jag tänker ta mig tusan köpa ett ex av Lucky Rider!

:-)

Åsiktfrihet bara ok om man tycker rätt?

Jag säger som Annie... Sossarna måste skämta!? På vad som låter som fullaste allvar påstår de att det är ett hot mot demokratin att människor demonstrerar på första maj.

Eller ja, om man inte tycker exakt som dem förstås...

Centerpartiets ungdomsförbund har stämma i Jönköping i början av maj och man inleder den med en demonstration för solidaritet. Något man tycker borde passa ganska bra?

;-)

Lägre straffskatt på ungas arbete

Regeringen presenterar idag det förslag som kommer istället för nedsättningen av arbetsgivaravgifter i tjänstesektorn. Det blir en sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga istället och det är väl egentligen inte så dåligt.

Anledningen till att man behöver göra någonting åt detta är att omställningen från tillverkningsindustri till tjänstesektorn går för långsamt. Det rimliga vore att ta tag i de institutionella problem som gör arbetsmarknaden så vansinnigt trögrörlig.

Det gör man nu inte, men man hittar en annan metod att mildra problemets effekter som faktiskt inte är så himla tokig.

Skatten på ungas arbete blir lägre, genom sänkt arbetsgivaravgift.

Ungdomar är en grupp som drabbas hårt av t ex LAS. Dagens förslag riktas mot ungdomar och i viss mån genom det även tjänstesektorn eftersom vissa delar av tjänstesektorn företrädesvis anställer unga.

Inte perfekt, men kanske vad som är möjligt nu.

Läs även Magnus Andersson och Fredrick Federley (som äntligen har börjat lyssna på hårdrock).

Forum Syd fokusförskjuter från mygelankagelserna

Anfall är bästa försvar. Så resonerar antagligen Forum Syd.

I SVT Aktuellt igår kunde vi höra en repris av den svidande revisionskritik mot SIDA som uppdagades för något halvår sedan. Den kritiken stänker också över på Forum Syd, som av någon obegriplig anledning anses lämpliga att hjälpa till att sätta sprätt på biståndspengarna.

En av deras ganska många chefer, Maud Johansson, mötte nyligen i radion handelsminister Ewa Björling och kritiserade henne, regeringen och EU för att de i frihandelsförhandlingarna med ett antal afrikanska länder kräver ömsesidigt avskaffade tullmurar.

Handelsministern, som knappt verkade vaken, var såvitt jag kan tyda de väl dolda andemeningarna ändå positiv till frihandel och det är väl bra. Synd att hon inte använde ett enda av de många och innehållslösa orden till att förklara varför.

Forum Syd tilläts sätta bilden och deras agenda är strikt antiglobalistisk. De gillar inte handel överhuvudtaget och medger motvilligt och endast efter hård och stringent argumentation att frihandel faktiskt KAN vara bra.

Går man upp mot dem i nationell radio måste man för helvete vara lite förberedd! Kunde inte en enda av de politiskt sakkunniga ögnat igenom valfri Johan Norbergbok och skrivit ner ett par pedagogiska stolpar till ministern?

Helt klart är att Forum Syd försöker ta initiativet i en mediabild nu och inte bara lyckas de med att föra fokus från myglet, korruptionen och det gigantiska klanteriet med miljardrullningen i det svenska biståndet... De vinner ju för sjutton debatten med sin antiglobalistiska svada, trots att så mycket finns att tillgå för att bevisa globaliseringens fördelar.

(Och låt dem nu inte komma undan sitt ansvar som följer av riksrevisionens svidande kritik mot SIDA.)

Papperslösa och arbetskraftsinvandring

Jag skriver idag på stureplanscenterbloggen om papperslösa och den lösning på deras orimliga situation som faktiskt finns inom räckhåll genom regeringens vallöfte om arbetskraftsinvandring.

Vänsterextremister har alltid plats i P1

Lyssnar bedrövad på reprisen av gårdagens avslutning av P1's i övrigt utmärkta programserie Miljölarm.

Man intervjuar Andreas Malm om hans syn på miljöproblemens lösning.

Med de vanliga revolutionära klyschorna anklagas marknadsekonomin för att inte bara bära skuld till klimatproblemen, utan också för att motarbeta dess lösning.

( i Andreas' värld bär marknadsekonomin antagligen skuld till det mesta från solförmörkelse till nageltrång)

Inga vetenskapligt valida teorier eller för den delen praktiska exempel i historien har visat att socialistiska eller kommunistiska system fungerar ens för att tillse de mest grundläggande behov. Att tro att socialism skulle lösa klimatproblemen är så tokigt att det liksom knappt går att argumentera.

Att påstå att ett repressivt totalstopp för den mänskliga kreativitet som tar sig uttryck genom företagande skulle föra mänskligheten närmare en lösning av vilket miljöproblem som helst är antingen idiotiskt eller djupt ohederligt.

En del kanske tror att planekonomins implicita avskaffande av tillväxt skulle lösa några miljöproblem genom att utvecklingen avstannas och att därmed de miljarder människor som står i tur för att skaffa bil, centralvärme och luftkonditionering förvägras det.

Det är knappast troligt att folk som vant sig vid mat på bordet och fri sjukvård kommer att acceptera standarssänkningar utan knot. I ett socialistiskt system kommer avsaknaden av förutsättningarna för tillväxt att kräva en hänsynslös rovdrift på naturen för att en någorlunda materiell standard ska uppehållas (om än aldrig så tillfälligt).

Det är också jäkligt ogint, för att inte säga rasistiskt, att vilja hindra andra människor än de i vår världsdel att få använda sin kreativitet, företagsamhet och komparativa fördelar för att skapa välfärd.

Som tur är avslutades programmet med miljöminster Andreas Carlgren och SNF's ordförande Svante Axelsson, båda grymt vettiga.

Förutom de uppenbara problemen förknippade med att införa en global socialistisk enpartidespoti har ju den liberala miljöpolitiken fler fördelar. T ex att den fungerar.

Varje människa och människor som gemensamt agerar i företag är fria att göra vad de vill så länge de inte inkräktar på andras frihet. Om de av olika skäl vill göra sådant som inkräktar på andras frihet måste dessa ersättas i motsvarande grad.

Detta har en utväxling i miljöpolitiken i det som kallas Polluter Pays Principal.

Politikens uppgift är primärt att bestämma vad den frihetsinskränkning mot andra som det innebär att släppa ut miljöfarliga ämnen är värd, samt att upprätthålla institutioner för att säkra att detta värde utväxlas.

Detta är ju en princip som faktiskt anammats av så gott som hela politiken. Socialdemokraterna och till och med vänsterpartiet (tror jag) sätter ekonomiska styrmedel - genom i första hand EU-samarbetet och handeln med utsläppsrätter - som det mest användbara miljöpolitiska instrumentet.

"Den som kommer först till kvarn får vänta längst tills den öppnar."

Den stora satirikern Kjell Svanberg har gått ur tiden. När SvD i spariver kickade ut honom 2002 gick han över till DN och liksom säkert många andra följde jag som prenumerant med honom dit i åtminstone ett halvår.

Tack för goda skratt och en och annan oväntad tanke.

Maciej Zaremba talar på stureplanscentern

Missa för sjutton gubbar inte stureplanscentern på tisdag! Då kommer nämligen Maciej Zaremba för att tala om bland annat sin artikelserie om "de kränkta".

Som vanligt är alla välkomna! (Om du inte är medlem och tänker komma, vänligen droppa ett mail till Christer.)

Själva talandet börjar kl 19, men var gärna där i god tid. P g a stort intresse äger tilldragelsen denna gång rum på Berns Arkaden.

Se även stureplanscenterns blogg. Där skriver styrelsen, medlemmar och gästskribenter om intressanta ämnen och där läggs också information om kommande möten ut.

Men kräv att bolagen delas ut till folket då!

Partiavdelningskompisen Andreas Bjerke skriver idag på stureplanscenterbloggen om lobbygruppen "stoppautförsäljningen.nu" och deras argumentation för att staten ska fortsätta att driva företag.

Andreas som till vardags jobbar med finans och försäkring berättar hur företag normalt värderas och förklarar på ett pedagogiskt sätt om prisets förhållande till företagets förmåga att generera vinster.

Mot bakgrund av det är resonemanget på lobbykampanjens webbplats minst sagt märkligt. Man förstår inte ekonomi ens på det mest grundläggande sätt om man inte begriper att de beräknade framtida vinsterna diskonteras i priset om detta sätts på en marknad.

Däremot förstår man genom Andreas' inlägg att det faktiskt är ett utmärkt tillfälle att sälja bolagen precis just nu, eftersom dessa har haft en rad lyckosamma år bakom sig och därför värderas högt.

Det finns alltid risker för att det kommer sämre tider och som tongångarna går från vissa vänsterhåll ska de statliga bolagen ta andra hänsyn än vinstmaximering. Det innebär ofelbart att de kommer att sluta med det där att vara framgångsrika. De kommer inte dra in några vinster till ägarna och kommer också värderas därefter.

Där faller det första argumentet.

Man har tydligen också problem med att utländska investerare ska få vara med och köpa aktier i bolagen. Om man i det första läget hade synpunkter på att man ansåg att priset var för lågt är det ju jäkligt märkligt att vilja exkludera 99,8% av de köparna! Ju fler köpare som konkurrerar om att få köpa aktierna, desto högre kommer priset att bli.

Och visst händer det att bankerna köper aktier, men de största ägarna kommer naturligtvis att bli samma typer av ägare som äger andra aktiebolag. AP-fonderna, aktiefonder, LO, privatpersoner t ex..

Kampanjen bygger på bristande kunskaper i marknadsekonomi. Visst är det OK att tycka att staten ska driva företag, även om jag själv tycker att det är helt idiotiskt när civilsamhället gör det så mycket bättre. Problemet är att argumentationen bygger på missförstånd, fördomar och kanske mer en vilja att tvåla till regeringen snarare än att faktiskt lösa ett problem.

Men det skulle vara intressant att veta hur Daniel som anges ligga bakom kampanjen ställer sig till Dick Klings förslag om att dela ut bolagen till folket?

Det skulle ju lösa alla problem som kampanjwebben tar upp.

Ett i högsta grad genomförbart projekt - om marknaden vill

Idag presenterade Stockholmscentern ett inlägg i debatten om hur vi vill bo och leva i framtiden. Tankarna konkretiseras genom ett i allra högsta grad genomförbart byggprojekt.

Trifoliumskrapan är resultatet av ungefär ett års stötande och blötande mellan Centerpartiet i stockholms stad och arkitekten Peter Hallén.

Konceptet är verkligen genomarbetat. Placeringen är optimal med avseende på såväl stadsbild som praktiska hänsyn som kommunikationer och marknadens efterfrågan efter yta. Trifoliumskrapan bjuder på mer än hundratusen nya kvadratmeter av kontor, bostäder, shopping, mat- och dryck mitt i Stockholms hjärta med ett totaltänk när det gäller ekologi. Skrapan föreslås bära en ny typ av grönska genom små men optimerade odlingslotter, vertikala trädgårdar och en inglasad klöveräng på taket.

Det skrivs en hel del både på bloggar och i tidningarna:

SvD, DN, Per Ankersjö, Stureplanscentern, Magnus Andersson, Folkvalde Fredrick och Oscar på kungsholmen.

Trifoliumskrapan har också en egen webbplats och en blogg.

CUF på DN Debatt

Belamrad med jobb hann jag aldrig med att blogga igår, men bättre sent aldrig... ;-)

Magnus Andersson manar till självkritik inom Centerpartiet när det gäller miljöpolitiken och man kan inte annat än att hålla med.

Nu har ett förnyelsearbete initierats som bland annat kommer att omfatta miljöpolitiken och ungdomsförbundets debattartikel kommer säkert att vara en påminnelse om att inte avvika från den liberala miljöpolitiken.

Läs även Hanna.

Om kommunismens brott mot mänskligheten

"Staten ska omsluta hela medborgarens liv."

Så sammanfattar Forum för levande historia den totalitära samhällsidé som nazism och kommunism har gemensamt.

På 50-talet utvecklade bl a Hannah Arendt och Carl J. Friedrich teorier kring totalitarism som idé och enligt dem är kärnpunkten att kontrollera alla medborgarnas föreställningar och aktiviteter.

Allas liv skulle bli så lika som möjligt genom statligt tvång och utgångspunkten var att medborgaren var statens tjänare. Det gemensamma kollektivas bästa var viktigare än individen.

Individualism överhuvudtaget skulle utrotas. Naturlig mänsklig strävan efter att ordna ett bättre liv för sig och dem man tycker om står alltid i motsatsförhållande mot alla former av totalitära mål. Inte desto mindre är vi människor utrustade med sådan drivkraft, vare sig vi vill eller inte.

När människor börjar kompromissa med de kollektivistiska målen och sätta sina egna i främsta rummet krävs en repressionsapparat för att stävja avfällningen.

Utan undantag har alla försök att införa alternativ till marknadsekonomi lett till elände. I så gott som samtliga fall även till storskaligt förtryck. I många fall till ymnigt mördande. I några fall till regelrätt utrotning.

Idag öppnar en utställning på Kulturhuset i Stockholm om tre av historiens värsta exempel på hur åt helvete det kan gå.

Gå och se!

Norge med i EU?

Finn Eriksson skriver läsvärt på stureplanscenterbloggen om sina förhoppningar att Norge ska investera i ett EU-medlemskap.

LO vill ha höjda skatter

OK. Först gnäller man för att regeringen genom att ta bort möjligheten till att dra av på skatten för fackavgiften har gjort att folk inte "har råd att vara med" längre.

Det faktum att man faktiskt sänkt skatten med mer än vad fackavgiften är man samtidigt emot!

Hur går det ihop?

Om människor får mer pengar över och samtidigt facket har någonting vettigt att erbjuda, så är man väl med?

Men är inte - har aldrig varit - LO's melodi att låta människor själva bestämma vad de ska lägga sina pengar på. Det är inte länge sedan samtliga medlemmar också tvingades att betala för medlemskap i det Socialdemokratiska Arbetarepartiet, vare sig man vill eller inte.

Läser på DI.se om att LO kommer att driva frågan om att avskaffa jobbskatteavdraget vid en eventuell valseger för vänstern nästa gång.

Märkligt. Man strejkar för några tior, men åtgärder som ger flera hundra är man emot.

Kanske gillar man inte det faktum att en borglig regering förmår att bättre tillvarata arbetarnas intressen än LO?

Resan är tydligen viktigare än målet

Det naturligtvis möjligt att Lilla Karachis ägare har gjort fel. Det är också möjligt att så inte skett. Det vet inte jag. Och det vet faktiskt inte de i svarta huvor klädda våldsfetishisterna heller.

I ett rättssamhälle är man oskyldig tills motsatsen bevisats. En artikel i en tidning och en gissning om personaltäthet från hotell- och restaurangfacket kan väl inte med den bästa vilja i världen av ens den mest inbitne vänsteraktivist anses som en fullgod rättsäker prövning?

Något som de demonstrerande vänsterhuliganerna borde fråga sig är vad deras aktioner egentligen har för resultat?

Om man menade allvar med att värna Muhammed Riaz' rättigheter är SAC's hanterande av ärendet med all säkerhet kontraproduktivt.

Var syftet att sätta ekonomisk press på Lilla Karachi måste man nog konstatera att SAC har misslyckats kapitalt.

Det kan knappast vara någon överraskning. En aggressiv attack från ett fackförbund mot ett litet företag väcker sympatier för det senare och aktionen i sig har ju inneburit spaltmeter med pr för restaurangen i fråga. Mediabilden är sådan att man kommer att tänka på Sofia Appelgrens tappra kamp mot HRF och om man inte kunde förutse det borde man inte ägna sig åt politik.

Sannolikt har Lilla Karachis omsättning snarast ökat sedan aggressionerna inleddes.

Den retorik (och möjliga lögner) man använt mot företaget har skapat en situation där en vilja från företagaren till kompromisslösning eller till och med bara en diskussion antagligen måste betraktas som obefintlig.

Men antagligen har detta spektakel helt andra syften. Lika mycket som affären mobiliserar alla dem som tycker att facket faktiskt har för mycket makt och använder den ansvarslöst, mobiliserar man dem som tycker tvärtom.

SAC marknadsför sig genom aktionen bland de som tycker att facket borde har mer makt och skaffar sig säkert fler medlemmar och sympatisörer i konkurrensen med andra rörelser på den yttersta vänsterkanten.

Det finns också en massa människor som tycker att fackliga rättigheter är jäkligt viktigt, men att företagande också är nödvändigt för ett välmående samhälle. Bland dessa går inte våldsamheter, glåpord och trakasserier hem. Ytterlighetsvänsterns aggressiva kampanjmetoder tvingar dessa att ta ställning mellan de två. Och det är antagligen ett ytterst begränsat fåtal av dem som känner sig bekväma med att gå omkring och vråla efter folk att de är "fula äckliga jävla" "borgarsvin".

Vänstern som helhet förlorar sålunda sannolikt på SAC's aggressioner. Fackföreningsrörelsen som helhet förlorar på det. Men SAC's agerande är faktiskt fullständigt rationellt om man ser till sin egen relativa betydelse inom vänstern.

Det är väl OK. För det första gynnar det på det stora hela den politik jag själv föredrar och för det andra måste ju även vänsteraktivister få göra vad de tror är bra för sin sak.

Men det är ju betydligt trevligare att vinna på en positiv argumentation för de egna idéerna, snarare än att motståndarna fular ut sig hos marginalväljarna.

Det är också moraliskt högst tveksamt (och om man frågar mig jävligt osnyggt) att oblygt utnyttja en individs utsatthet för egen vinning. SAC gör det dels som slagträ i sin kamp mot marknadsekonomi, fri företagsamhet och den rådande rättsordningen, liksom att man gör det för att marknadsföra den egna organisationen.

Men det kanske är så att det för vissa är roligare att kämpa än att vinna.

Man får väl erbjuda någonting som medlemmarna vill ha?

Fackens förmåga att fånga upp folks förväntningar förefaller föga förtroendeingivande.

130 000 har lämnat LO och inte en tillstymmelse till självkritik. Det är tydligen höööögerregeringens fel. :-D

Läs även Bloggen Bent om LO's bortförklaringar och Magnus Andersson om hur SACO faktiskt lyssnar till medlemmarna och anpassar sin verksamhet och service till 2000-talets arbetsmarknad.

111 000 från arbetslöshet till jobb

Ulrika skriver på stureplanscenterbloggen om regeringens framgångar när det gäller jobben och hur a-kasseavgiften som en direkt följd minskar i motsvarande grad.

Roger Tiefensee beskriver det väl på Centerpartiets webbplats:

"Inte någon gång sedan mätningarna började har sysselsättningsökningen - den totala sysselsättningen och antalet arbetade timmar - varit högre." (citatet gäller 2007 års sysselsättningsökning - ett av tre rekord som regeringen sätter när det gäller sysselsättningspolitikens resultat)

Det står utom allt tvivel att vänsterpolitiken drog människor och arbetsmarknaden allt längre från varandra.

Trots stark högkonjunktur hindrades människor från att ta del av tillväxten. I en fungerande ekonomi innebär en stark konjunktur att folk kan hitta jobb eller byta till ett bättre. Är arbetsmarknaden alltför trögrörlig berövas människor den chansen, vilket också hindrar välståndsspridningen.

En del av förklaringen till arbetsmarknadens trögrörlighet stod att finna i en alltför svag incitamentssystematik, där en del fann sig tillrätta i ett icke arbetande liv.

Oavsett vad man tycker om alliansregeringen i övrigt måste alla väl vara överens att jobbpolitiken fungerar väldigt mycket bättre än den som vänsterregeringen försökte driva.

Det finns en hel del kvar att göra om man vill nå längre med arbetsmarknadens rörlighet. I samma stund som sysselsättningsökningen avtar måste varje ansvarstagande regering överväga reformer på området, varav den allra viktigaste är ett avskaffande av den djupt orättvisa - och för arbetsmarknadens funktionssätt förödande - Lagen om anställningsskydd.

Läs mer om LAS i ett gammalt inlägg.

Menmen... Man ska inte gnälla när det ser så bra ut som det ändå gör idag! :-)

Vad säger (s) om domänhistorien?

Är det egentligen någon som kommenterat historien med domänen borgarsvin.se från officiellt (s)-håll?

Charmtrollet Peter Karlberg (s) tycker inte att det är något konstigt med begreppet. Han kallar både de som jobbar på SvD och Bloggen Bent för Borgarsvin och verkar anse att det ska vara så.

Ska man se det som en socialdemokratisk hållning?

Våldsförhärligande med klasskampsförtecken igen

”Jag vill inte ha någon Saltsjöbadsanda, jag vill ha en blodig och våldsam klasskamp.”

Den typen av citat kommer oftast från någon långt ut på vänsterkanten, men denna gång är det en jävla idiot från den andra extremen som ventilerar sina sjuka åsikter offentligt.

Axel Bringéus anser tydligen att det fortfarande i vårt samhälle, där så gott som alla både arbetar och äger kapital, inte bara existerar klasser utan också att han genom en klasstillhörighet skulle vara "finare" än andra.

Detta är ett människoförakt som är fullständigt oacceptabelt och det är lika vidrigt som när extremvänstern vill ha en blodig klasskamp.

Tar KRAFTIGT avstånd!!!

Update: Det ska sägas att uppgifterna är tidningen Resumés och kanske bör tas med en nypa salt. Detta kan vara fråga om missförstånd, eller kanske väldigt dålig humor. Även om det skulle vara så kan man inte häva ur sig vad för skit som helst.

Om liberala hjältar och den dynamiska ekonomin

Johan Ingerö har ett nytt bloggtema om frihetliga förebilder bland sagornas hjältar. Hittills har Snusmumriken, Ronja och Pippi avhandlats.

Själv kommer jag att tänka på mina favoritbarnböcker. Richard Scarry's. Ett par av hans böcker finns med på bokrean nu. "Tokigt och roligt hela dagen" är verkligen hur kul som helst, faktiskt inte bara för den som får den läst för sig, utan även den som läser.

Den andra som finns på rean nu är "Vad gör folk hela dagarna?" och den är faktiskt riktigt intressant ur ett marknadsliberalt perspektiv. Den lyckas på ett enkelt och pedagogiskt sätt förklara hur ekonomin fungerar. Hur människor skaffar sig mat och kläder genom jobb och företagande och hur överskottet investeras i nytt realkapital (och en gnutta lyx till den som gör det bra) och hur viktigt utbytet mellan olika männikor som producerar olika saker är.

Ibland när man hör vänstermänniskor beskriva världens orättvisor verkar det som att de tror att pengarna liksom försvinner när någon har tjänat dem. Det är ju precis tvärtom. Det är där de börjar.

Jag har försökt beskriva det många gånger, men aldrig lyckats så bra som Richard Scarry.

Köp dem. Läs dem. :-)