Att stoppa in ideologin i efterhand

Ali Esbati skriver om högerpopulismen i Norge och Fremskrittspartiets framgångar i opinionsmätningarna och Mattias $vensson utvecklar resonemangen på sin blogg.

Fremskritspartiet strävar visst efter att - liksom lite i efterhand - skaffa sig en ideologisk grund och har - läser jag nu hos $vensson - stundtals försökt använda klassiska liberala hjältar i bygget. Sådana som jag verkligen högaktar som t ex FA Hayek och Milton Friedman.

Hur man samtidigt som man vill grunda sin politik på dessa stora tänkare, också har en invandringsfientlig hållning är för mig obegripligt. Att grunda politiska idéer på Friedman, Rand och Ludvig von Mises är oförenligt med rasism och främlingsfientlighet.

Men kanske är man så fula att man helt enkelt väljer en lätt väg till de procenten väljare som av olika anledningar vill stoppa invandring.

Invandringsfientlighet är ett märkligt fenomen och nästan lite lustigt, om det inte vore så att det faktiskt kan ha utomordentligt allvarliga konsekvenser för folk. Invandringsfientligheten är fullkomligt irrationell, tvivelsutan, men den finns där och jag antar att man måste försöka förstå den.

Att vara rädd för främlingar kanske på något sätt är en naturlig mänsklig egenskap.

Själv är jag höjdrädd och jag har en god vän som tycker att fåglar är väldigt obehagliga.

Det är väl fråga om nedärvda reaktioner på sådant som var farligt på stenåldern. Rädslor som höll våra förfäder uppmärksamma på faror och som därför höll dem vid liv så att de kunde fortplanta sig och sprida sin höjd-, främlings- eller fågelrädda DNA.

Ovanstående är naturligtvis bara spekulationer, men vad jag vill ha sagt med inlägget är att främlingsfientlighet är fullständigt irrationellt ur såväl socialt- som ekonomiskt liberala synvinklar.

Med det sagt får man väl ändå hoppas att de klassiskt liberala idéerna muras in i Fremskrittspartiets grundbygge, till skydd från skadedjur och snålblåst.

Vänsterns skuld i FRA-frågan

Bloggen Bent är förbannad på att vänstern kommer undan väldigt lätt med sin skuld i hela FRA-eländet. Med all rätt.

Bent påtalar konstitutionens brist på medel att stoppa lagar som underminerar medborgarnas fri- och rättigheter. En brist som hör samman med vänsterns prioriteringar i grundlagsfrågor.

Socialdemokraterna har inget intresse i att medverka till än ändring, och varför skulle de det? Regeringsformen är ju konstruerad för dem. I 1968 års riksdag hade man egen majoritet. Hela grundlagskonstruktionen var naturligtvis tillkommen för att göra det smidigt att regera för vad man då trodde skulle vara Regeringspartiet för överskådlig framtid.

Man får inte heller glömma att lagen är en konstruktion som kom till under socialdemokratiskt styre, utan protester från vare sig vänsterpartiet eller miljöpartiet.

Men det är ju lätt att snacka.

Frihandelsfrågan - prio 1

Många i mitt parti har stött Hillary Clinton i primärvalen och även om Maud Olofsson uttryckt ett visst stöd för McCain så lutar nog nettot bland Centerpartisters sympatier mot Obama.

Mot bakgrund av den ytterligt trista nyheten att DOHA-rundan ännu en gång havererat måste frihandelsfrågan lyftas upp ett steg på dagordningen.

Det är tydligen USA och Indien som är de stora bromsklossarna.

I USA's fall är det kanske inte så märkligt eftersom en hel del av primärvalsdebatterna har handlat om att "skydda amerikanska jobb" och att flera av kandidaterna felaktigt och kanske till och med lögnaktigt målat upp handelshinder som någon slags livboj för hotade arbetstillfällen.

Jag har ingen aning om hur debatten ser ut i Indien, om den ens är särskilt livfull. Men om några borde väl indierna vid det här laget insett kraften i globaliseringen, i vilken tusentals tar sig ur fattigdom varje dag och där levnadsstandarden hela tiden ökar.

Jag har en god vän som bor i USA och vi har väl varit ganska lika i politisk orientering över åren.

Häromdagen berättade han att han så innerligt hoppas att Obama vinner i höst.

Det finns säkert goda skäl till det, men ur mitt perspektiv hoppas jag på att USA får en marknadsliberal president. En president som har mod och kraft att driva igenom frihandelsavtalet och som därmed ger världen goda förutsättningar att utvecklas.

Det är tvivelsutan så att John McCain är den kandidat som i störst utsträckning stämmer in på den beskrivningen. Att han dessutom retar gallfeber på den kristna högern är ett plus.

Härmed förklarar jag kampanjgruppen Lurviga konsulter/hårdrockare från den kalla norden för McCain startad!

;-)

Update: Jag har skapat en facebookgrupp för ändamålet.

En tredjedel i halvåret ganska bra!

Oppositionen har tydligen svårt att släppa det här med jobben. Man förvånas ju verkligen över att de envisas med att spela det kortet.

För är det någonting som den här regeringen faktiskt har lyckats med så är det jobben!

Jag tror att alla känner någon som var arbetslös under socialdemokraternas märkliga arbetsmarknadspolitik, där kvaliteten mättes i antalet nöjda fackpampar och miljarder i AMS budget, men som sedan har fått jobb med regeringens politik med sänkta skatter för alla som jobbar och arbetsgivaravgifter för unga i kombination om sänkta ersättningar för att inte jobba.

Idag rapporterar Ekot om regeringens jobbgaranti för unga och har den lite märkliga vinkeln om att det BARA en en av tre av de unga som får jobb.

Det är ju en jävla massa mer än dem som fick jobb genom plusjobb, ams-åtgärder och allt vad det hette med den förra regeringen?

Jobbgarantin har funnits sedan december. Att inte ALLA ungdomar som socialdemokraternas jobbpolitik lyckades hålla utanför arbetsmarknaden redan är väl inte så konstigt. Men om en tredjedel av ungdomsarbetslösheten försvinner varje halvår, är saken snart biff!

Oppositionen försöker kleta en känsla av misslyckande på regeringen. Det är möjligen befogat inom vissa områden (jag kan t ex nämna ett), men att försöka göra det när det gäller jobbpolitiken är bara konstigt.

Inte ens "offret" för regeringens påstått odugliga jobbpolitik för unga i Ekots rapportering är ju särskilt kritisk, utan tycker i grunden att programmet är bra.

Märkligt också av ett nyhetsmedium som säger sig sträva efter neutral rapportering väljer en sådan ensidig vänstervinkel.

I am Spartacus!

OK! Detta är en del i de avslöjanden HAX har gjort på sin blogg, som han nu riskerar straff för.

Tror det kan vara väldigt bra om fler lägger ut det. T ex borde naturligtvis alla vänsterpartister, miljöpartister och sossar som med emfas kritiserat regeringen för FRA göra det.

Om du bloggar och sympatiserar med Henrik Alexandersson i den här frågan: ctrl+c - ctrl+v...

(Tack Wille för tipset!)

Läs också Hanna Wagenius, som juridikstuderande som hon är, redogör för gällande lag.

Pophöger uppmanar oss att donera 103 symboliska spänn till HAX, vilket Den liberala misantropen hörsammar.

Detta tar aldrig slut.

Titelmatchen Staten vs Människan tar en oväntad vändning

Man kan ju undra hur de tänker? De har fått tagit emot så ofantligt mycket stryk i den senaste debatten om massavlyssning och nu gör man det pr-mässiga genidraget: Polisanmäler meningsmotståndarna!

Detta är naturligtvis fullkomligt barockt.

Henrik Alexandersson är en oerhört viktig "medborgarjournalist" som gör mycket av det jobb som mainstreammedia undlåter att göra.

Till skillnad från åsiktsmaskinerna som med illa dolda agendor i public servicemedia försöker göra anspråk på neutralitet är HAX tydligt varudeklarerad libertarian.

Han rapporterar de viktiga nyheterna från Bryssel. Ett maktcentrum som den svenska journalistiken i den närmaste verkar betrakta som perifer kuriosa och vars intresse på sin höjd sträcker sig till om man är för eller emot.

Utan rädsla och med full integritet utmanas upplevda galenskaper och maktmissbruk, utan tanke på om rapporteringen kommer att anses politiskt korrekt eller inte.

Det är klart som fan att man då är en vagel i maktens öga.

Titeln som vår tids Lars Johan Hierta torde i samband med dagens händelseutveckling vara avgjord.

(Såg detta först hos Ingerö.)

Galet i DN om välfärdsutvecklingen

Men vad är det MED folk!!??

Läser en märklig artikel i den socialistiska kulturtidskriften Dagens Nyheter som handlar om hur vi är utsatta för en "statskupp i slow motion". Hur man kan påstå detta är inte bara häpnadsväckande korkat. Det är också ett hån mot alla hot mot demokratin som sker runt om i världen.

Artikelförfattaren ägnar sig åt oblyg historieförfalskning, när han påstår att "Sverige gick in i en ekonomisk kris när Carl Bildt blev statsminister". Krisen var ett faktum redan långt innan dess.

Kjell Olof Feldt avgick för att han inte fick mandat att hantera situationen av den socialdemokratiska regeringen. En situation som socialdemokratiska regeringar lade grunden till och som de borgerliga regeringarna 76 - 82 lyckades förvärra.

Mona Sahlin gjorde sig osams med många viktiga makthavare i arbetarrörelsen när hon rattade det famösa stoppet på löneökningar och strejker i sluttampen av 80-talet.

I samma stycke framgår också Dan Josefssons socialistiska världsbild, då han talar om "välfärdens fiender" och dessas attacker mot "välfärdsstaten".

Att för det första anta att välfärd endast kan komma till stånd genom Den Goda Statens försorg är ett uttryck för en ganska stark ideologisk färgning av en människas verklighetsbild.

Att dessutom beskriva marknadsliberalismen som "välfärdens fiender" är lika ideologiskt, men också antingen jävligt puckat eller ohederligt.

Det är genom marknadsekonomi välfärden skapas. Det är genom marknadsekonomi verksamhet bedrivs på ett rationellt sätt. Det är genom marknadsekonomi som resurser förmeras, så att allt mindre behövs för överlevnad och allt mer kan läggas på att göra överlevnaden behaglig.

Det finns mycket mer i artikeln som är så uppåt väggarna, så jag hoppas att fler reagerar och bemöter.

___________________

Någonting hände med den svenska politiken i övergången mellan 60- och 70-tal (och i förlängningen ekonomin och i nästa förlängning förutsättningarna för välfärdsutveckling). Det är väl inte långsökt att härleda försämringarna till två signifikanta händelser: Den nya regeringsformen som trädde i kraft 1971 och att socialdemokraterna under Olof Palme vred hela den politiska kartan ett halvt varv till vänster.
___________________

Update: Fler bloggare reagerar på artikeln: Dexion, Frykman, den hälsosamme ekonomisten och Fredrick Federley, t ex.

Ledig vs jobba

Avbröt semestern denna vecka för att tillsammans med en kollega skriva klar en rapport som ska levereras idag. Det är något speciellt med att jobba på sommarn, när alla andra är lediga. Ingen trängsel på tunnelbanan. Inga telefoner som ringer. Man får nästan inte ens mail. Men man får mycket gjort!

En amerikansk vän konstaterade en gång uppgivet att det inte går att göra affärer i Sverige mellan 15 maj och 15 september. Det ligger nog en hel del i det. Folk har liksom stängt av. Undra tro om det kommer att kunna vara så framöver?

Det skulle inte faktiskt inte behöva störa mig så himla mycket. Det gäller bara att förlägga sådant arbete som inte är beroende av kundkontakt under perioden. (och att göra affärer för glatta livet mellan 15 mars och 15 maj)

Hursomhelst är jag upprymd. Det blir en GRYM rapport som kommer att vara väldigt användbar för kunden. Den känsla av tillfredställelse man får när man har kämpat hårt tidiga morgnar och sena kvällar, och att man sedan ser att det har gett resultat, är bland det skönaste som finns.

Det är fan så kul att jobba! Och det är fan så kul att vara ledig när man känner att man verkligen förtjänar det! :-)

Dags att fatta ett bilbeslut

Jag har bryderier. Bilbryderier. Jag vet att det finns bilintresserade och i ämnet kunniga läsare av den här bloggen, så jag vädjar nu om goda råd.

Min kära gamla Alfa börjar sjunga på sista versen. Den kräver nu mer uppmärksamhet än vad jag kan ge den och risken för svåra haverier ökar för varje mil som körs.

Reservdelar till dylika italienska skönheter är dyrare än rimligt och med det inräknat tangerar driftskostnaden nu faktiskt kapitalkostnaden för en sprillans vagn av samma klass.

Min kollega har tagit ut firmabil. En hybridbil. Den är behaglig att åka i, drar lite soppa, slipper biltullar och verkar faktiskt väldigt bra på alla sätt.

Det är dessutom numera skattemässigt förmånligt att ha en miljöbil. Förmånsvärdet rabatteras ganska rejält.

Men. Jag vet inte om en sådan bil kan fylla tomrummet efter Alfan? Det ÄR ju en speciell känsla att köra den. Man känner sig liksom snygg i den. Eller gjorde i alla fall när den var ny...

Finns det någon miljöbil som motsvarar Alfans mer omätbara kvaliteter, som tilltalande former och körkänsla?

Säljs den i så fall i Sverige?

Kostar den så pass lite att även en hårdbeskattad småföretagare har råd att ha den?

(Det är som vanligt inte bilen på bilden som har skrivit brevet! ;-)

Hur många statstjänstemän går det åt för att byta en glödlampa?

Ett fullkomligt hårresande exempel på hur den svenska migrationsprocessen kan gestalta sig är historien om Thanh. En vietnames som varit på väg att bli utkastad många gånger om, men som på grund av hårt arbete från många engagerade lyckats trotsa makten.

Eftersom jag är god vän med Merit Wager har jag kunnat följa processen från nära håll och det är ingen vacker betraktelse över en stats förvaltningsapparat som målas upp.

Rättssäkerhet och effektivitet är begrepp som är väääldigt långt från den verklighet som en granskning av de flesta av våra myndigheter ger vid handen.

För det mesta är konsekvensen bara att det är onödigt dyrt och att vi sålunda betalar mer skatt, och/eller får mindre välfärd för pengarna, än nödvändigt.

I andra fall, som exempelvis i migrationsärenden, är det ofta fråga om mänskliga katastrofer när myndigheter fuckar upp.

MEN! Anledningen till att jag skriver denna post idag är faktiskt att Thanh, efter nästan 6 år, fått uppehållstillstånd!

Rättvisan segrade, men först efter förlängning och straffar.

Hela historien om Thanh finns att läsa på Merits blogg under kategorin Vietnamesen.

Små företagare

Det mest klassiska exemplet på företagarglädje finns väl i kids som sätter upp ett saftstånd vid vägkanten.

Hade nyligen äran att bevista ett sådant. Snabbkaffe och hembakt sockerkaka har väl aldrig smakat så gott! Inramningen magnifik. En förtrollande skogsbacke i mötet mellan en grus- och en landsväg. Solens strålar genom regnvåta eklöv och prunkande grönska som sakta ångas av.

Det verkade gå alldeles förträffligt med affärerna. En kaffesugen lastbilschaffis hade sånär orsakat trafikkaos när han i sin kaffetörst snabbstoppade på ett egentligen inte särskilt lämpligt ställe och chokladbollarna var sånär som på två små stackare helt slut.

På frågan om vad de skulle göra för alla pengarna kom det underbara svaret: "Köpa mer ingredienser så vi kan baka och tjäna ÄNNU MER i morgon".

Det finns hopp, tamigsjuttsiken! :-)

OTROLIGT dåligt i Studio Ett... Häpnadsväckande!

Just nu pågår Studio Ett som handlar om tågresande. Detta är ett av de alldeles för många tillfällen då man blir påmind om det massiva socialistiska klägg som ligger över vår samhällskropp som en så självklar sak så att de flesta inte ens märker det.

Att detta gäller SR är väl ingen hemlighet och jag tycker i o f s inte att det är särskilt upprörande. De är rödtrampare och med den vetskapen kan man ändå lyssna och dra sina egna slutsatser utifrån den förutsättningen.

Inte desto mindre är det OERHÖRT frustrerande att man kan diskutera problematiken och fråga aktivister som man hittat längst ut till vänster på stambanan utan att beröra konkurrensfrågan mer än i ett kort avfärdande om att aktivisten/kommunisten i fråga inte ville ha fler alternativ att välja mellan.

Olika typer av tvångsmedel och straffskatter tas som självklara. Subventioner och hård hård politisk styrning är spelfältet och ovanför det rör man sig inte. Privatisering och konkurrens finns inte på kartan, trots att detta uppenbart är en (den enda hållbara) lösningen på problemet!

Så in i helvete tragiskt.

Bristen på marknadsekonomi drabbar tågresandet på flera sätt. För det första genom det uppenbara: Att tågföretag inte behöver konkurrera och därför hela tiden utvecklas och bli bättre.

Byggmarknaden är heller inget under av marknadsekonomisk flexibilitet. Det finns många exempel på kartellbildning och med det superkorporativistiska system som råder på byggmarknaden i Sverige blir alla infrastrukturprojekt dyrare än nödvändigt.

Dessutom gör gällande regelverk för miljöprövning nya tågprojekt nästan omöjliga. Hur många ytterligare och onödiga miljarder ska bottniabanan behöva kosta innan den börjar förse norrbottningarna med koldioxidutsläppsfria transporter?

Miljörörelsen bär här en del av skulden i sitt ständiga överklagande, men det stora felet ligger naturligtvis i det regelverk som tillåter dem att obstruera.

Inget av detta har researchern fångat upp, trots att det finns en herrans massa skrivet om detta i lokalpressen och i bloggosfären.

En debatt som den i dagens Studio Ett är helt meningslös, för att inte säga kontraproduktiv. Man skummar på ytan och låter tunna, oinitierade och STARKT ideologiska argument färga "analysen" och skjuter med det inte ens i närheten av målet.

Man träffar på sin höjd sina egna fötter.

Riktigt dåligt.

Handel och fred runt medelhavet

För vilken gång i ordningen är svårt att hålla reda på, men den senaste vändan i DOHA och försöken att inom ramen för WTO få till ett globalt frihandelsavtal gick i stöpet och kanske är det för mycket att hoppas på i nuläget.

Det som är knäckfrågan är jordbruket där ingen av de politiska ledarna i vare sig USA eller de stora jordbruksländerna i Europa, vågar stöta sig med de starka lantbruksorganisationerna.

Henrik Alexandersson skriver bra om detta elände, som bara MÅSTE få bli en central del i Sveriges ordförandeskap nästa år.

Miljö och klimat är naturligtvis viktigt, men en avreglerad jordbrukssektor och frihandel kan betyda så oerhört mycket för såväl fattiga som rika länder. Det skulle lösgöra en tillväxtpotential som kan användas till livsviktiga investeringar i utbildning, hälsa och miljö.

Om det nu är så att det för närvarande inte går att få till ett globalt frihandelsavtal, så låt oss då nöja oss med medelhavsunionen så länge.

Afrika söder om Sahara hålls (som vanligt) utanför, men en ökad integration mellan de europeiska och arabiska länderna kommer att vara betydelsefullt för tillväxten. Något som också kommer de afrikanska länderna till del, om än över och genom onödiga hinder.

Att inte frihandel lyfts fram i sammanhanget ska inte tolkas som att det inte finns på dagordningen. Det är antagligen mer ett uttryck för ordets starka laddning hos Sarkozys hemmapublik.

Det euroarabiska universitet som planeras i Slovenien ska inrikta sig på företagarfrågor och i dem ligger implicit möjligheten att fritt köpa och sälja varor och tjänster över gränserna.

Mediabilden har lutat åt misslyckande, men tänk om någon hade föreslagit ett dylikt möte för 15 år sedan?

Israel, Palestina, Syrien och en mängd länders ledare som länge betraktats som oförenliga arter deltar i alla fall i samma konferens och en konferens som inte bara handlar om eld upphör, kris och krig. Det är en stor framgång bara det. Och ett första frö är i marken!

Reinfeldts sommartal artade sig mot slutet

Det är ju mycket integritetsfrågor just nu, men regeringen ska naturligtvis även ha beröm när den gör något bra.

Inom kort kommer den, enligt statsministerns sommartal, göra bra saker på skatteområdet!

15 miljarder kommer att gå till välbehövliga skattesänkningar. De som tjänar allra minst kommer att få sänkt skatt. Förhoppningsvis (om man frågar mig) i form av ett högre grundavdrag.

Även brytpunkten för att betala statsskatt ska höjas, vilket verkligen är på tiden. Enligt Andreas Berghs utmärkta bok, Den kapitalistiska välfärdsstaten, förhåller det sig nämligen så att andelen svenskar som betalar statsskatt är enormt mycket högre än vad skattereformen syftade till.

I praktiken har alltså en skattehöjning ägt rum på det aggregerade planet, vilket nu kommer att åtgärdas.

Detta är också en viktig frihetsfråga, även om den kommer i skymundan av det uppenbara.

Centerskepsis ingen hemlighet

Vid en av expressen uppmärksammad middag, träffades några av oss centerpartister som är bekymrade över den planerade massavlyssningen.

Det har funnits, och finns alltjämt, goda idéer från olika håll, men vi kände att det fanns ett behov av att komma fram till någon minsta gemensamma nämnare för hur vi ska jobba vidare.

Stockholmscentern och CUF kommer att tillsammans med Stureplanscentern och Centeruppropet stå värdar för en konferens där partiledning, anhängare och skeptiker får tillfälle att träffa experter.

Vi kommer inte vidare i debatten utan att lyfta in de säkerhetspolitiska aspekterna och det är mycket lovande att konferensen även kommer att omfatta dem.

De argument som bärs fram för att försvara den omstridda lagen handlar just om säkerhet för landets innevånare och svensk trupp i utlandet.

Det finns hot mot vår säkerhet, men i debatten finns det ju flera kvalificerade säkerhetspolitiska bedömmare som inte anser att övervakningen skulle vara särskilt effektiv för att bekämpa dem.

Det måste också rimligen gå att hitta sätt att bedriva underrättelseverksamhet, som inte innebär massavlyssning.

Konferensen kan kanske bidra till att identifiera sådana alternativ.

Det är möjligt att alla alternativ är svårare, omständligare och dyrare.

Men utan att veta HUR mycket svårare, omständligare och dyrare det skulle vara är det ju svårt att ta ställning till om hoten som vårt folk står inför är värda den integritetskränkning som massavlyssningen innebär.

Det var en trevlig middag, om än med allvarsamma förtecken. Jag åt chévrevårrullar med rödbetor.

Läs också Magnus Andersson, Martin Olsvenne och Erik Hultin.

Update: Såg att Per Ankersjö bloggat om det också, att SvD uppmärksammar konferensen och att hedersknyffeln och tillika partisekreteraren Anders Flanking kommenterar det hela positivt i Expressen.

Försvara kränkningar från främmande makt

Idag redogör stureplanscentern för hur vi vill att partiet ska gå vidare i FRA-frågan i SvD. En medlemskommission efterfrågas som ska ha till uppgift att klargöra partiets hållning i frågan, samt att ge riksdagsledamöterna en möjlighet att förklara på vilka bevekelsegrunder man valde att rösta som man gjorde.

FRA-frågan kommer att hemsöka regeringen under lång tid framöver.

FORES anordnade idag ett mycket intressant och välbesökt seminarium om vad som händer nu efter FRA-lagen.

(En videoupptagning av seminariet finns att beskåda på bambuser)

En oerhört viktig aspekt lyftes fram som jag tidigare inte tänkt på och som gör det hela så mycket värre.

Även om vi skulle lyckas stoppa den svenska massavlyssningen, så finns det utländska motsvarigheter till FRA som spanar på oss med precis samma metoder.

DET är i allra högsta grad något som vår försvarsmakt borde lägga kraft på att försvara oss emot!

Författningsdomstol minsann!

Både i Maud Olofssons almedalstal igår och i dagens debattartikel i GP lyfts behovet av en författningsdomstol!

Är på inget sätt någon expert på området, men mot bakgrund av diskussioner tidigare i år kan man konstatera att vår grundlag som den ser ut idag har många tillkortakommanden.

Dessa frågor måste diskuteras. Det är nämligen så att de problem som vi nu upplever i hög grad hänger samman med den osunda maktkoncentration som den svenska förvaltningen sedan 1971 präglas av.

Plug in-hybriden - snart i ett eluttag nära dig

Det finns två länder i världen som är särskilt framstående när det gäller miljöteknik. Sverige och USA. När dessa två samverkar finns goda förutsättningar för att resultatet blir dynamit!

Idag berättar näringsminister Maud Olofsson tillsammans med USA's biträdande energiminister Alexander Karsner på DN Debatt, om den gemensamma forskningssatsningen på plug-inhybrider.

Detta är välkommet. Elfordon som kan laddas och drivas på ett effektivt sätt kan öppna upp helt nya möjligheter till billiga och miljövänliga transporter och därmed skapa en välkommen tillväxtinjektion i alla delar av världen, men också i synnerhet i Sverige och USA, där tekniken utvecklas och kommer att ägas.

Är på plats i Almedalen och ska nu kl 10 ner till Visby Hotel där Centerpartiet har miljöseminarium. Ska passa på att uttrycka min glädje över detta till näringsministerns närmaste då. :-)

Formulera drömmen - låt marknaden uppfylla den

Satt med några grymt kunniga personer på området och diskuterade miljöpolitik häromdagen. Ämnet var mer specifikt alternativa bränslen, det kommande EU-direktivet för fordonsbränslen och beskattningen som efter höstens märkliga manöver kom att missgynna den bästa "vanliga" mk 1-dieseln.

Problemet med politiken är att den är reaktiv. Beslutsfattarna på området gör någonting först efter starka påtryckningar från mäktiga lobbygrupper. När det gäller skatteklasserna på fordonsbränsle är det så tydligt. Man utgår från vad det finns för handelsbränslen idag, så låser man fast det hela i en lagstiftning.

Politiken borde istället vara proaktiv. Tänk att ha en debatt som kunde mynna ut i en vision om hur fordonsbränsle borde vara beskaffat. En politik som utgår från våra gemensamma efterfrågan, snarare än gårdagens utbud...

Räkna på vilka partikelnivåer vi kan hantera, även med en avsevärd tillväxt. Enas kring gränsvärden för hur mycket polyaromater som kan accepteras, för att sedan skapa en 0-skatteklass för "drömbränslet".

Sedan är det upp till marknaden att skapa drivmedel som kvalar in.

Bussförarna kräver högre lön än sjuksköterskor!

Ledsen folks, men ni kan väl inte på allvar påstå att ni är värda högre ersättning än människor som pluggat på högskola och varje dag använder kunskap och skicklighet för att ta hand om oss när vi blir sjuka?

(Det är liksom ingen rocket science att spaka 2:an runt stan, även om det säkert är skittråkigt)

Strejken är meningslös och kommer inte leda till några andra resultat än att man ställer till det för en jävla massa människor. Förhoppningsvis kommer folk fatta hur knäppt det där är och sluta upp med att reflexmässigt stödja alla pundhuvuden som leker malmbergsrevolutionärer istället för att sköta sitt jobb.

Man borde från arbetsgivarhåll kunna konstatera något i stil med: "nä, fan.. Sorry.. vi kan inte gå med på era villkor, så... tja.. tack och hej. Vi börjar utbilda nya bussförare på måndag. Hör av er om ni vill jobba extra i jul och så..."