Expressen rubriksätter vilseledande

Att tidningen Expressen driver någon slags kampanj mot Centerpartiet är knappast någon nyhet. Idag slår man upp ett uttalande, ryckt ur sitt sammanhang, som Maud Olofsson har gjort i ett längre reportage i TV4.

Vad Maud har sagt är att hon blir annorlunda bedömd än vad män i motsvarande position blir. Hon har - efter vad jag förstår - inte på något sätt föreslagit några åtgärder i form av inrättandet av ett normkritikinstitut, kvotering eller inskränkningar i tryckfriheten, eller något annat festligt som svar på detta faktum.

Det är på inget sätt så att Maud Olofsson har spelat något "genuskort", som det kan verka när man läser rubriken i Expressen.

Maud får en del kritik, varav en hel del av den är orättvis. Oavsett vad som händer med näringspolitiken i övrigt är det faktiskt Maud Olofsson som satte punkt för 30 år av energipolitisk skleros inom den svenska debatten.

Vad det innebär för det svenska näringslivet är faktiskt större än det mesta. (Och det är inget mindre än skandalöst att det finns allianskollegor som verkar göra allt de kan för att sticka hål på energiöverenskommelsen.)

Den rakryggade hållningen när det gäller hanteringen av bilkrisen är också berömvärd. Långsiktigt klok politik har fått leda linjen till förfång för kortsiktiga överbudsjulklappar och tal om nationalisering (!) av bilindustrin som Mona Sahlin och Peter Eriksson i praktiken har drivit.

Regelförenklingen har inte nått sina mål, men faktum är att väldigt många av de viktigaste reglerna för företagen ligger på andra departement och måste förhandlas.

Som alla vet är inte Nya Moderaterna inga reformlok när det gäller arbetsmarknaden.

Det kanske största krångelområdet är väl skatterna och där bestämmer Centerpartiet (tyvärr) inte själva.

Ett område som Centerpartiet faktiskt dock har möjlighet att börja angripa omedelbart är miljöprövningsprocessen. Det är en massiv krångelkälla som Socialdemokraterna skapat med benäget bistånd av Miljöpartiet och som effektivt hindrar investeringar, utveckling och tillväxt i Sverige. (I de allra flesta fall handlar det faktiskt om miljöförbättrande investeringar, dessutom.)

---

Läs även Per Ankersjö.

Äganderätten borde vara okränkbar

Det största problem mänskligheten har är fattigdom. HIV/Aids, hunger, miljöproblem och annat är i sig allvarliga saker, men som antingen beror på fattigdom eller saknar lösning på grund av resursbrist.

Vad beror då fattigdomen på?

För ett par år sedan hade vi på jobbet en prao-elev som jag ställde den frågan till. Hon svarade liksom lite mekaniskt, som om det var fråga om ett läxförhör, "imperialismen".

Det är alltså vad de lär ut i Saltsjöbadens samskola om orsaken till fattigdom! Antagligen med ett utvecklat resonemang om kolonialism, globaliseringen och den okontrollerade kapitalismens inneboende ondska.

Mot bakgrund av de svenska sextio- och sjuttiotalens blodröda idéklimat är väl ovanstående tolkning inte så konstig. Icke desto mindre är den naturligtvis helt galen.

I gårdagens SvD kunde man läsa ett gripande reportage om farmare i Zimbabwe som berövats allt de ägde.

Eftersom Robert Mugabe för en så usel politik och (liksom uppenbarligen många svenska lärare) tror att staten skulle vara bättre lämpad att allokera resurser än marknaden, går det dåligt för Zimbabwe.

Dålig ekonomi leder till svagt stöd hos folket.

Även en diktator är beroende av åtminstone ett hjälpligt stöd hos folket för att kunna föra sin politik. Repression kostar pengar. Ju mer hatad diktatorn är, desto fler poliser och skräckfängelser behövs för att hålla kursen.

Detta leder till ännu sämre ekonomi osv...

Mugabe använder klassiska knep för att trots vanstyre och tyranni skaffa sympatier: polarisering. Med en blandning av marxism och rasism målas vita markägare ut som fienden.

De påstås ha "stulit" sina egendomar från de fattiga, som nu har rätt att ta dem tillbaka. Gärna med våld.

De oerhört modiga farmarna som SvD-reportaget handlar om accepterade inte detta, utan sökte stöd i överstatlig afrikansk rätt.

SADC-domstolen dömde till farmarnas fördel, varvid Mugabe tog Zimbabwe ur SADC.

Farmen är nu förstörd och ägarna är utblottade. Lokala Zanu-PF-partiarbetare, huliganer och banditer har slagit sönder redskapen, bränd ner byggnaderna och förstört allt annat och har därmed satt stopp för alla förutsättningar till effektiv produktion.

Allt understött och påhejat av den lokala polisen och Mugabes politik.

Tidigare hade 500 Zimbabwier sin utkomst från farmen som räknades som en av de främsta i världen på mango-odling.

Nu är denna odling obrukbar. Ingen kan tjäna pengar på den. Enligt socialistisk princip är detta alltså mer rättvist och då uppenbarligen eftersträvansvärt.

Den privata äganderätten borde vara okränkbar. Varje brott mot den innebär allvarliga kränkningar för den det drabbar. Varje brott mot den innebär också ekonomisk skada för hela samhällen. Varje system som åsidosätter äganderätten drabbas av allomfattande fattigdom snabbare än vad man kan säga materialistisk dialektik.

Per och Lukas svarar Romanus och Ahlmark (m fl)

Med anledning av den SvD Brännpunktartikel som några ledande Folkpartister i Stockholm skrev häromdagen, svarar idag Per Ankersjö, distriktsordförande för stockholmscentern, och Lukas Forslund (C), som sitter i stadsbyggnadsnämnden, i samma tidning.

---

Läs även Helen Törnqvist och Blogge.

Folkpartiets förstoppning

Igår, på självaste julafton, går ett antal tunga folkpartister till angrepp mot utveckling och Centerpartiet. Det är förvisso lite smickrande att kunna sammankoppla de båda, men artikeln på SvD Brännpunkt är oroväckande.

Enligt artikelförfattarna är Stockholm färdigt. De som nu bor i innerstaden är de som rättmätigen ska bo där. Därför ska deras hyror vara lägre än vad marknaden ger. Inga nya störande byggnadsverk ska få uppföras, eftersom dessa fina människor som genom sin födslorätt bor på mariaberget inte ska få sin utsikt förstörd.

Stockholm är inget museum. Det är en stad där människor ska leva, arbeta och tillbringa sin fritid. Men det är inte nödvändigtvis samma människor som ska göra det sekel in och sekel ut.

En plats, en stad, ett land är ingenting förutom de människor som lever och verkar där. Staden är en mötesplats, en handelsplats och en smältdegel där nya och gamla kulturer och traditioner ska blandas för att skapa nytt.

Stockholm kan inte ha en politik som går ut på att konservera staden som den var när Gabriel Romanus var liten. Stockholm kan inte ha en politik som går ut på att skydda de nuvarnade innerstadsbornas privilegier. Men det verkar vara den politik som Folkpartiet i Stockholm driver.

---

Läs även Per Ankersjö, Stina Bengtsson, Helen Törnqvist och Johan Ingerö.

Alkofobikerna i IOGT förnekar sig inte

Idag, dan före dopparedan, skriver IOGT på SvD Brännpunkt en artikel full av fördomar och felslut.

Vi ska tydligen låta bli nubben till sillen, portvinet till osten, whirren till kaffet osv för baaaaarnens skull. Säg som det är! Du vill att vi ska låta bli för DIN skull, Robert Damberg!

Jag beklagar att du känner obehag av att jag till mitt julbord serverar annat än julmust, men det finns faktiskt bra hjälp att få nuförtiden mot det obehag du känner. KBT ska vara effektivt har jag hört...

Att barn på något sätt skulle fara illa av ett normalt julfirande är en häpnadsväckande hypotes. Det vora smakfullt att motivera den med någon typ av forskning, men istället bygger artikeln (som vanligt när det gäller IOGT) på myter, fördomar och ständiga försök att lägga skam och skuld på alla de människor som inte delar nykteristernas ganska udda moraluppfattning.

Smaka på detta: "Faster drar skämt man inte förstår, morfar är konstigt glansig i ögonen och mamma skrattar högt och onaturligt."

Låt oss bena upp detta. Ska man inte få skämta om sådant som barn inte förstår?

Om morfars ögon är blanka beror väl detta kanske på att han uppfyllts av stämningen, med dofter, barnbarn, julmys och minnen. Kanske den goda glöggen hade del i att ta morfar dit?

Mamma skrattar. Ja, det är väl en välsignelse! (Eller tillhör Robert Damberg den tradition som tror att mamma ska stå i köket hela julafton och serva resten av familjen?)

Var gärna nykter om det gör dig lyckligare. Det stör mig inte ett dugg. Blir du glad, Robert Damberg, så bli jag glad. Men då måste du också acceptera att andra lever på ett sätt som gör dem lyckliga...

Tack, stockholms centerpartister! :-)

Nu är nomineringskommitténs förslag på lista offentligt, liksom resultatet från medlemsomröstningen. I den senare röstades jag fram som nummer 5!

Det är ett fantastiskt resultat, med tanke på vilken otroligt namnkunnig lista vi har i Stockholm. Jag är så glad, stolt och tacksam för det förtroende mina partikompisar visar! :-)

Riksdagslistans övre del följer i stort medlemsomröstningens resultat med ett stort undantag. Andreas Carlgren flyttas upp över Fredrick Federley. Detta är något som jag och fler med mig tycker är en dålig idé. Fredrick har varit en fantastisk riksdagsledamot och en bra pådrivare för Stockholms stads centerdistrikts fastslagna politik. Detta kommer att tas upp på nomineringsstämman den 30 januari. Se till att vara på plats, alla Stockholmscenterpartister som har en åsikt i frågan!

Ett ytterligare stort undantag finns ju också förstås: Vår partiledare, Maud Olofsson, toppar listan. Om det har jag bara positiva saker att säga. Maud är väldigt populär och kommer att kunna attrahera många väljare.

Jag måste också faktiskt erkänna att det känns lite stort att stå på samma lista som henne, och dessutom så nära! Det Maud har gjort för både Centerpartiet och för svensk politik, både när det gäller detaljer som energipolitiken och stora saker som hela värderingsskiftet, är mycket beundransvärt och det finns fortfarande en hel del kvar att göra innan yrvädret från Högfors är klar.

Jag ska inte spekulera i chanserna att komma in i riksdagen från min placering, men en sak är säker: Idéerna är viktigare än uppdraget - jag kommer att bygga min kampanj på de idéer jag tror på!

Efter den 30 januari vet vi definitivt hur listorna kommer att se ut och då - mina vänner - börjar valrörelsen på allvar. :-)

---

Riksdagslistan topp 10:

1.Maud Olofsson, Bygdeå (deltog ej i medlemsomröstningen)
2.Andreas Carlgren, Kungsholmen (992 poäng)
3.Fredrick Federley, Hammarby sjöstad (1002 poäng)
4.Abir Al-Sahlani, Hägersten (877 poäng)
5.Elisabeth Thand-Ringqvist, Kungsholmen (836 poäng)
6.Johan Hedin, Björkhagen (601 poäng)
7.Maria Brogren, Kungsholmen (563 poäng)
8.Oscar Fredriksson, Kungsholmen (429 poäng)
9.Elisabet Falemo, Vällingby (524 poäng)
10.Helen Törnqvist, Bromma (515 poäng)

---

Update: Per Ankersjö lägger ut mer kompletta listor. Läs även Staffan Danielsson och Oscar Fredriksson.

Principfasthet lönar sig i längden

Att vända kappan efter vinden är lätt. Att stå upp för principer är svårare. Även om man vet vad som är långsiktigt rätt måste frestelsen vara stor att ifrångå sin linje för att tillfredställa en uppretad och hungrig opinion.

Jag har många gånger om uttryckt min beundran för Maud Olofsson för hennes hantering av bilkrisen. Strukturförändringar sker kontinuerligt, vare sig vi vill eller inte, och de senaste 30 åren har delar av svensk bilindustri befunnit sig i större eller mindre kris.

Oavsett hur det går med Saab, om Spyker (med eller utan oligark) köper klabbet, om någon annan gör det, eller om hela produktionsapparaten byggs om till att göra något annat, var näringsministern tydlig från början: Staten ska inte hålla olönsamma företag under armarna. Ett klokt beslut på alla sätt och ett beslut som kräver en sjuhelvetes ryggrad för att fatta och hålla fast vid.

Den mängd stryk oppositionen genom den i princip samlade mediakåren givit och fortsätter att ge vår partiledare skulle kunna knäcka vem som helst. Men - som det hette en gång i storbritannien - This Lady's not for Turning!

Allt fler börjar också öppet visa Maud Olofsson sitt stöd. Industriministern från 70-talet som var satt att hantera varvskrisen - Nils G Åsling - tar idag till orda till näringsministerns försvar på Expressens debattsida.

Det finns också en tydlig tendens bland bloggarna att stödet till det värderingsskifte som Maud satt sig att genomföra ökar. Fördelen med att ha kämpat på länge och konsekvent i motvind är att man har en helt annan trovärdighet när vinden vänder.

Maud överst på Stockholmslistan?

Egentligen borde man vara förbannad av de rykten som nu florerar. Fredrick Federley sägs ha vunnit medlemsomröstningen, men ska enligt uppgift petas ned till tredje plats!

Att Fredrick vinner är inte förvånande. Han är omåttligt populär i Stockholms stads centerdistrikt och han är det i många olika läger. Flera gånger har jag varit med om att Fredrick med ett enda inlägg har lyckats vända en hel debatt.

Trots resultatet från FRA-historien förstår nog alla som begriper politik att Fredrick (tillsammans med Annie Johansson) är den främste förkämpen för frihetlig politik i riksdagen idag.

Miljöminister Andreas Carlgren ställer ju också upp i Stockholm och det var väl inte helt oväntat att en nomineringskommitté lockas att till att toppa listan med ett statsråd. Min inställning har hela tiden varit att Fredrick ska vara först. Han förkroppsligar i hög grad Centerpartiets förnyelse och vårt valresultat i Stockholm är helt avhängigt hur väl vi lyckas förmedla att förnyelsen ligger fast.

Carlgren är en fantasisk person, en stor förebild och en skicklig politiker. Men han kan knappast påstås tillhöra Centerpartiets förnyare. Därför tycker jag att han ska komma efter Fredrick och det tänker jag också slåss för på stämman.

Att nu ryktena säger att Maud ska vara överst på listan vänder upp och ner på perspektiven. Min spontana reaktion är väl att om det är någon som ska stå före Fredrick Federley så är det väl just hon, vår partiledare.

Inte idag, men imorgon kl 0900 ska listorna presenteras. Då får vi se om dessa rykten stämmer.

---

Läs även Karl Malmqvist, Anders W Jonsson och Fredrick Federley.

Asylsystemet riskerar att urholkas

Det finns ingen som mig veterligen gjort lika mycket för att rädda människor som riskerat att utvisas, trots att asylskäl eller verkställighetshinder funnits, som min goda vän Merit Wager.

Under sitt mångåriga arbete som medborgarnas flyktingombudsman lyckades hon driva ett signifikant antal fall med så stor professionalism och idoghet att den mäktiga svenska staten tvingats ge sig. (Och följa sina egna lagar.)

Idag skriver hon i sin krönika i SvD om hur den ensidiga debatten urholkar asylsystemet.

Jag har haft nöjet att träffa några av dem som Merit varit ombud för. De kommer från vitt skilda delar av jordens alla hörn, med det gemensamt att de stod under utvisningshot till i samtliga fall en livshotande situation. Några av dem berättar oblygt att de har Merit att tacka för att de fortfarande är vid liv.

Det är få som har samma insyn i asylprocessen som Merit Wager. Hon har sett den på nära håll och vet hur illa den hanteras av myndigheterna, men också hur den i ganska många fall missbrukas av sökande som egentligen inte har asylskäl.

Detta är en besvärlig sak att diskutera, eftersom man riskerar att bli betraktad som invandringsfientlig. Men det måste diskuteras. Det finns två värdeord för hur den svenska förvaltningen ska fungera: Rättssäkert och effektivt. Inget av det präglar asylprocessen, som mest verkar likna ett lotteri.

Jag strävar efter helt öppna gränser. Alla som vill borde få leva och arbeta i Sverige. Jag önskar att politiken kunde handla om hur vi upprättar en färdplan mot det målet. Men tills dess måste ju migrationsprocessen fungera på ett kontrollerat sätt!

Människor som har asylskäl enligt lagens bokstav måste få besked om att de får stanna snabbt. För de som inte har asylskäl enligt svensk lag är det ju ännu viktigare att beskedet kommer snabbt. (De ska också naturligtvis informeras om möjligheten till arbetskraftsinvandring och kunna söka arbetstillstånd på plats.)

För den som vill förkovra sig i ämnet finns en uppsjö med fall på Merits mycket läsvärda blogg.

Stockholms c-listor klara

Läser hos Fredrick Federley att nomineringskommittén kommer att släppa listorna för Stockholms stads centerdistrikt i morgon. Det är verkligen sjukt spännande!

För det första är det ju avgörande för vilken typ av valrörelse vi kommer att kunna driva. Är det någon som driver Centerpartiets förnyelse som toppar listan, eller är det någon som tycker att det nog kanske var lite bättre förut?

Det tidigare är absolut centralt om vi ska kunna fortsätta att attrahera väljare i Stockholm.

För min egen lilla egoistiska del är det naturligtvis också väldigt spännande hur pass högt på listan man hamnar. Det är omöjligt att gissa.

Bland alla medlemmar som ska rösta är det naturligtvis en hel del som inte har någon aning om vem jag är.

För de som varit med länge, och kanske tycker att Centerpartiets glansperiod varade mellan kärnkraftsomröstningen och öresundsbrobeslutet, är jag antagligen inte särskilt populär.

Samtidigt har jag faktiskt fått en överraskande mängd uppmundrande ord om min ganska sent annonserade kandidatur. Faktiskt även från något oväntade håll. Jag minns särskilt en person som jag ofta hamnar på motsatt sida som i debatter, men som sa något i stil med: "Jag tycker ju inte alltid som du, men du är väldigt bra på att tycka det du tycker. Därför röstar jag på dig."

En oerhört hjärtvärmande sak att säga och ett uttryck för en stor intellektuell hederlighet som jag stött på flera gånger tidigare i Centerpartiet.

Vad allt detta är värt får vi se i morgon. Oavsett vilket kommer jag att använda den plattform som listan innebär till att föra en ideologisk kamp utan hämningar. Och det ska bli SJUKT roligt!

Farväl Saab - välkommen nåt nytt

Strukturomvandlingar är naturligt. Viss typ av verksamhet kommer att minska i omfång, medan nya växer fram. Men då måste vi se till att ha ett förnybart näringsliv, i vilket nya företag kan startas och växa sig starka och livskraftiga. Så är det inte riktigt idag.

Visst är det tråkigt att märket Saab försvinner som bilmärke, men det var väl tyvärr oundvikligt. De senaste åren har man inte lyckats gå med vinst. Inte ens under ohejdad högkonjunktur.

Trots det tycker den samlade oppositionen att den svenska staten ska göra ett försök med skattepengar. (Med pengar som man måste ta ifrån verksamheter som faktiskt går bra. Åtminstone under högkonjunkturer.)

Extra lustigt blir det när Miljöpartiet som är så emot bilar i vanliga fall vill dra undan resurser från nya miljönyttigare verksamheter för att hålla en gammal bilfabrik under armarna.

Johan Norberg uttrycker det (som vanligt) bäst: "När det visar sig att ingen i hela världen tror sig kunna driva SAAB med vinst är Peter Erikssons (MP) reaktion att skattebetalarna borde ha tvingats driva SAAB vidare med förlust."

Att den förlusttyngda verksamheten i Trollhättan läggs ner ska ses som en möjlighet.

Infrastruktur och produktionskapacitet lösgörs för andra företag.

3400 skickliga yrkespersoner kommer ut på arbetsmarknaden, redo att låta sin kunskap och sina erfarenheter befrukta nya verksamheter.

I den mån sådana tillåts växa fram. Det har varit lite skralt med näringslivsvänlig politik i Sverige de senaste 40 åren, men det är väl desto större anledning att sätta igång. Jobbskatteavdraget och avskaffandet av förmögenhetsskatten var livsviktiga reformer, men nu måste man fortsätta på den inslagna vägen.

Avskaffa LAS, förbättra utbildningssystemet, stärk forskningen. Fackens märkliga privilegier att framtvinga avtal genom trakasserier måste upphöra, liksom regelkrånglet för små företag som vill finnas och växa.

---

Läs även Magnus Andersson.

Är och drick gott i jul! (oavsett vad IOGT säger)

En sak ska man ha fullkomligt klart för sig: IOGT gillar inte att människor dricker överhuvudtaget. De ser ner på och föraktar alla dem som gärna tar ett eller flera glas gott då och då. De påstår att drycker som innehåller alkohol är en drog precis som heroin.

Deras dröm är att alkohol ska vara totalförbjudet. Det är den drömmen som driver deras agenda.

Samtidigt ska man förstå att IOGT är en mäktig lobbyorganisation. En oproportionerligt stor del av Sveriges riksdags ledamöter är nykterister och det sitter åtminstone en riksdagsledamot i IOGT's styrelse. De har stora resurser och syns mycket väl såväl i parlamentens korridorer som i kommentarsfälten på bloggar och nättidningar.

Deras kampanjer handlar ofta om att skuldbelägga vanligt folk som dricker normalt, med hänvisning att man med sitt utövande av högst legitim dryckeskultur på något sätt skulle bidra till missbruk och våld. Detta är lika osmakligt som ohederligt.

Bland annat har man en kampanj som går ut på att alla ska låta bli starka drycker i jul. Något så dumt! God mat och dryck hör julen till och till en egen sillinläggning är man moraliskt förpliktigad att bjuda på hemkryddad snaps!

Till julmat passar också kraftigt öl mycket bra. Det finns några speciella julkryddade öl, men jag tycker att en vanlig blå Chimay smakar smaskens till. Något överraskande kanske för många svenskar, så är det en hel del av grisbaserade julmaten som går mycket bra till Bordeauxvin. Företrädesvis då östra banken och med lite lagring. (Varför inte Chateau Trotanoy -79?)

Till sillen är kanske öl och snaps bäst, men även en vit bourgogne borde finna sin plats på delar av julbordet. Till stiltonosten krävs en skvätt portvin och till kaffe och kalle anka sitter det fint med en rökig whiskey. En lyckat giftermål uppstod ett år mellan Islaywhiskeyn Bunnahabain och en hemgjord citrontryffel. Jag blir fortfarande helt glad när jag tänker på det... :-)

Visst kan man nog bli lite yr i mössan efter en sådan härlig uppsättning, men ärligt talat: vad gör det? Kanske man somnar ifrån någon minut av midnattsmässan, men den är ju faktiskt pretty much likadan år från år...

Om du inte kan hantera alkohol ska du naturligtvis låta bli, men för alla andra gäller: ät drick och var glad!

Julläsning: Klimatutmaningen av Magnus Andersson

Som jag tidigare nämnt så har jag ju haft förmånen att följa Magnus bokprojekt på nära håll redan från början, så möjligen är jag en smula jävig, men det är verkligen en fantastisk bok!

Magnus åker till olika delar av världen och träffar unga människor och diskuterar deras drömmar och vilka problem de måste lösa för att dessa drömmar ska kunna gå i uppfyllelse.

Det sätter klimatfrågorna i perspektiv. Det är på inget sätt så att klimatet är mindre viktigt i Tanzania, men när människor i ens omedelbara närhet riskerar att dö av malaria eller AIDS känns antagligen Köpenhamnsmötet väldigt perifert.

Magnus har förutom till Tanzania även rest till Bangladesh, Kina, Bosnien, Brasilien och USA. Det är dock Tanzania och fantastiska Abigail (bilden ovan) som har satt djupast avtryck hos mig. Den livsglädje, företagsamhet och moral som Abi och människorna i hennes närhet ger uttryck för är så oerhört imponerande och skapar hopp inför framtiden. För det blir bättre. Sakta och inte så väldigt säkert, men kraften finns där hos människorna och de institutionella problemen kan förhoppningsvis bli mindre och mindre. (T ex att EU bygger höga tullmurar mot Abigail och hennes släktingar och vänner.)

Boken är mycket läsvärd och finns att beställa på CUF's webbplats. (Även inom kort på Adlibris.)

Centerbloggare hotad av Mäklarsamfundet

Via den förträffliga centerbloggarwidgeten såg jag ett viktigt inlägg från Johan Folin som måste uppmärksammas.

På sin blogg hade han för en tid sedan skrivit om en mycket negativ erfarenhet av en mäklare som anlitades för att sälja ett radhus. Historien beskriver en utomordentligt oproffsig hantering från mäklarens sida med inslag som i bästa fall borde anses stå i strid med god sed och i värsta fall rent brottsligt.

Idag kontaktas Johan av Mäklarsamfundets VD, Jeanette Gustafsdotter. Inte för att be om ursäkt eller för att förklara att den skräckupplevelse som förekommit här inte alls är förenligt med mäklarsamfundets krav på professionalitet och uppförande. Nej då. Istället hotar hon Johan med polisanmälan för förtal om han inte tar ner sitt kritiska inlägg!

Man undrar hur hon tänker? Vad tror hon kommer att hända? Hur har hon resonerat?

För det första är fallet ganska långt ifrån vad som skulle kunna bli ett tryckfrihetsmål. För det andra beskriver Johan Folin bara sanningen. Bevisläget är förkrossande med sparade sms och inspelade telefonsamtal.

Jeanette Gustafsdotter har bara åstadkommit en sak: Hon har med sin smidiga manöver sett till att sprida denna historia. (Den kommer att vara rikskänd inom 24 timmar, var så säker.) Hon har gjort sin medlem, Husera, en rejäl otjänst (vilket i o f s är bra för alla som nu fattar att Husera är ett fruktansvärt dåligt mäklarföretag). Hon har också i samma veva lyckats bidra till att etablera en negativ bild av såväl mäklare som mäklarsamfundet.

Lycka till i framtiden, Jeanette.

Läs även Magnus Andersson om saken.

Elprischocken allvarlig för Sveriges ekonomi

Priser sätts ju som bekant i jämvikten mellan utbud och efterfrågan. Just nu råder hög efterfrågan på el eftersom det är svinkallt. Samtidigt går den svenska kärnkraften på halvfart, vilket minskar utbudet ordentligt.

I helgen som var (det var ganska kallt då också) låg priset på elbörsen på ganska normala 40 öre/kilowattimme. Idag för en liten stund sedan noterades obegripliga 14,60 kronor per KWh!

Kärnkraften utgör nästan hälften av den svenska elproduktionen, ca 70 Terawattimmar och vattenkraften ungefär lika mycket, men eftersom det (tydligen) har regnat dåligt i höst är vattenmagasinen halvtomma och kraftverken kan inte ösa på hur mycket som helst, utan måste spara lite på dropparna.

Vindkraften är god för ca 1,5 TWh och det är inte heller alltid det blåser.

Att elprischocken drabbar många privatpersoner är självklart, men man måste också tänka på hur det påverkar en energikrävande tillverkningsindustri. En sektor som redan skakas om ordentligt på grund av finanskrisen.

Detta innebär också att vi just nu importerar el till Sverige. Sannolikheten är så gott som total att du just nu läser det här med hjälp av en del kolkraft.

Slutsatsen kan bara vara en: En politiskt påtvingad avveckling av kärnkraften skulle innebära elpriser stadigvarande på minst det sjuka pris som noterades idag såhär års.

Det innebär också att ett potentiellt koldioxidneutralt land vad beträffar elproduktion ändå brukar el framställd av fossila bränslen.

Jag är så glad över att mitt parti i samband med energiöverenskommelsen kopplade loss det gamla avvecklingskravet.

Detsamma gäller tyvärr inte motståndarsidan. Jag tror att Miljöpartiet nämner kravet på en omedelbar avveckling av kärnkraften (vare sig det finns alternativ eller inte) på inte mindre än 15 ställen i sitt partiprogram.

Hur kallt ska det bli i Miljöpartiets Sverige? Hur fattiga ska vi bli?

100 elsaabar ut i trafiken

Jag brukar ju ganska ofta uttrycka min glädje över Maud Olofssons principfasthet när det gäller krisen i fordonsbranschen.

Min uppfattning är att hon gör helt rätt som inte - som Mona Sahlin tycker att man ska göra - pumpar in en massa meningslösa skattemiljarder till amerikanska storföretag.

På lång sikt blir näringslivet sundare, även om det naturligtvis kommer människor i kläm i strukturomvandlingen. Delvis beror detta på vår trögrörliga arbetsmarknad med LAS och annat, men det är en annan debatt.

Jag har ju tidigare skrivit om det fantastiska företaget Electro Engine och nu är det klart att de ska bygga hundra Saab-elbilar för storskaliga tester. Detta som ett direkt resultat av näringsministerns politik (det framgår i slutet av artikeln).

Det kanske är läge för exempelvis svensk media att fundera på vem som gör mest för miljön. Vänsterungar med gatsten eller entreprenörer med miniräknare?

Klimatengagemang eller ekofascism?

Ärligt talat var det så dumt att jag inte trodde att det kunde vara sant. Att karln i fråga vrickade tungan och sa något han inte menade. Att han var bakis, inte hade sovit på länge, hade blodsockerfall och nyligen tvingats se filmen "Tre solar" och därför liksom tillfälligt tappat hoppet om mänskligheten.

Men tydligen menar SMHI's egen hockeyfrilla, Pär Holmgren, att vi måste avskaffa demokratin (!) för att kunna fatta kraftfulla beslut om klimatet.

Det man skämtsamt säger om miljörörelsen verkar allt mer bli verklighet: De är som en vattenmelon, grön på utsidan, röd på insidan och med små otäcka bruna kärnor.

Samma Pär Holmgren ansluter sig (tydligen) även till de ekofascister som reser politiska krav på minskad folkmängd. Idag genom påtvingad barnbegränsning. I morgon?

Läs Mattias $venssons sidan 4 i Expressen idag och Johan Ingerös blogg.

Köpenhamnsmötet handlar om allt utom klimatet

Efter ett besök i ett julskrudat Köpenhamn i klimatklimax råder blandade känslor. Den omedelbara reflektionen är hur pass lite det egentligen handlar om klimatet! Visst, det är under förevänding för klimatet folk är här, men aktivismen är faktiskt av mer allmän karaktär. En gammal buss, stående stoppad av polisen, antagligen för att den spydde ut en osedvanligt stickande partikelsörja ur avgasröret, var lika dekorerad med slagord för Palestina som för miljön.

Andra tokfransar tar sin chans att synas och höras. Den s. k. LaRoche-rörelsen, t ex, som tycker att såväl pengar som klimatet "bara är en illusion", stod och spred sina märkliga idéer efter bästa förmåga.

Politiska ledare som ser sin chans att surfa på den stora frågan just nu vrålar ut sitt "engagemang" inför skrikande fans (som mest verkade vänta på något norskt pojkband). Den första fick applåder för 40%. Nästa drog till med 80% och möttes av jubel.

Man skulle så gärna vilja att hela miljöfrågan kunde intellektualiseras en smula. Då skulle inte alla dessa populister komma så lätt undan med sin överbudssvada.

Tyvärr går det åt helt fel håll. Människor verkar faktiskt inte ha en aning...

Istället för att faktiskt handla om vad vi kan och bör göra för att möta klimatutmaningen, används klimatkonferensen som en plattform för helt andra debatter. T ex den om att människor i länder som har det bra ska skuldbeläggas för fattigdomen i socialistiska diktaturer. Afrikas ledare kräver 5 % av västländernas BNP för att gå med på något klimatavtal. Detta skulle främst ha en effekt: att diktaturerna får råd att fortstätta att vara diktaturer. (Läs även Malmqvist och Ingerö om detta.)

Suget efter en politisk trofé från köpenhamnsmötet är så stort att det inte skulle förvåna mig om västvärldens ledare gick med på detta, att trycka 5 % av dina och mina pengar in i administrationer som låser in oliktänkande och stenar våldtäktsoffer.

Dags för skärpning modell större

Förlåt mig, men vad fan är det MED den svenska opinonen? Häromdagen kom SCBs stora undersökning. (Sverigedemokraterna, ett parti med en hejdlöst korkad politik, får stöd av hela 5% av Svenskarna.) Idag kom också en SIFO-mätning som bekräftar bilden.

Inte helt oväntat får Centerpartiet storstryk - vi har inte lyckats förklara vad vi faktiskt åstadkommer och varför det är bra.

Lika illa är att alliansregeringen som helhet inte lyckas skrapa ihop till majoritet. Sjukförsäkringssjabblet till trots är det ändå svårt att begripa varför. Fredrik Reinfeldt har gjort ett superjobb i att leda EU, om det råder inget tvivel.

Hur kan någon tro att Mona Sahlin, med ett mandat vilande på ett åtminstone till stora delar kommunistiskt parti och ett annat som vill avskaffa räntan (och elektriciteten) skulle kunna göra ett tillnärmelsevis lika bra jobb?

Man kan tycka att detta är hur märkligt som helst, men i slutändan är det ju ändå tyvärr rättvist. Det finns inga stilpoäng i politiken. Väljarnas dom kan man kalla hård om man vill. Det är ändå de som väljer.

Nu är det hårdkörning som gäller. Det är 10 månader kvar till valet. På den tiden måste vi förklara för väljarna varför vi förtjänar fyra nya år. Alternativet vore förfärligt.

Tomtar på loftet om ROT i radion

I morse hörde jag ett mycket märkligt inslag på radion. Det handlade om att ROT-avdraget inte bara är en braksuccé, utan att det faktiskt också leder till ökade intäkter till staten, eftersom jobb som annars skulle vara svarta blir vita.

Frid och fröjd, kan tyckas.

Det hindrar dock inte Sveriges Radio att tillföra ett klasskampsperspektiv på det hela. Den socialdemokratiske ledamoten i skatteutskottet Lars Johansson intervjuas och han är märkligt nog kritisk. Han menar att ROT-avdraget är ojämlikt eftersom det inte gäller hyresrätter.

(Här ska man lägga huvudet på sned, nicka sammanbitet och konstatera att de där borgarna trots allt är bra jävla onda ändå...)

Vänta nu en liten aning... ROT-avdraget får man som ägare till sin bostad göra för att man renoverar, bygger om eller reparerar sin bostad. Man gör det för pengar som man betalat en såssådär 60% skatt (plus moms) på.

Hyreslägenheter repareras, byggs om och renoveras av hyresvärden, som naturligtvis får dra av precis vartenda öre för sådant! Menar Lars Johansson att hyresvärden ska få ett extra avdrag på något sätt? Dessa är redan i dagsläget skattemässigt gynnade jämfört med bostadsägare.

Får man anta att inblandade parter hade en smula otur när de tänkte i morse?

Folk blir rikare!

Varje år kommer nyheten att "klyftorna ökar". Alltid med nyhetsvärderingen att detta är förfärligt och att alla självklart ansåg det önskvärt om alla hade och tjänade precis lika mycket. Frågan är varför?

Det första man måste fundera över är vad det är som gör att folk blir rikare. Hur fördelas egentligen resurserna? Är det universums härskare som varje år ger Sverige en skrälldus pengar, som sedan fördelas av universums härskares underhuggare (genom för närvarande adjungerade Fredrik Reinfeldt)?

Låter det rimligt?

Det är det naturligtvis inte. Människor tjänar pengar när de skapar värde. När man skapar mycket värde tjänar man mycket pengar. När man skapar lite tjänar man lite.

De pengar som LO och andra socialister anses fördelas "orättvist" har faktiskt tjänats av någon som har skapat motsvarande värde.

Att problematisera att en massa människor (trots begränsningar i form av progressiva skatter och annat) lyckas skapa värde och i och med det tjäna pengar är i min värld helt obegripligt!

Det vore en sak om man lyfte fram att folk hade blivit fattigare och utifrån ett sådant konstaterande ville debattera samhällets institutionella förutsättningar för människors möjligheter att använda sina färdigheter för att tjäna pengar. Men den vinkeln saknas helt och hållet.

Dessutom konstaterar ju LO's rapport att alla (inkl "de fattiga") faktiskt har lyckats få det bättre!

Det är ingen slump att någon som sliter hårt med att skaffa sig nödvändiga kunskaper, för att sedan använda dem i hårt och smart arbete, tjänar mer pengar än de som inte gör det. Det är varken konstigt eller problematiskt. Man önskar att fler gjorde det.

Det är ju dessutom så att det värde en person skapar sprids bland andra. Dels naturligtvis genom att den som skapat värde och därmed tjänat pengar konsumerar och investerar pengar som på så vis kommer andra till godo. Dels också naturligtvis i och med att värdeökningen beskattas och sålunda bidrar till att betala polisers, lärares och bibliotekariers löner. (Liksom till bidrag till dem som av olika skäl inte tjänar tillräckligt med pengar själva.)

Jag kan förstå att vissa kan tycka att stora löneskillnader är ett problem, men det är ett enormt mycket större problem om människor mot bakgrund av det hindras att tjäna pengar.

Läs även Johnny Munkhammar.

Update: Svenskans ledarsida skriver också om detta. Läs även $venssons inlägg i debatten.

LAS ett hinder för integration

De två som måste anses vara toppkandidaterna på riksdagslistan för Centerpartiet i Stockholm stad, Fredrick Federley och Elisabeth Thand Ringqvist, debatterar idag på Aftonbladet debatt om LAS och hur lagen är ett hinder mot integration.

En röst på Centerpartiet i Stockholm kommer att vara en röst mot LAS.

Privat skaparglädje vs statsägd byråkrati

Vad är det egentligen som gör att en verksamhet fungerar dåligt? Det kan naturligtvis vara en mängd saker, men det allra viktigaste är nog engagemanget.

Jag berättade tidigare som det fantastiska företaget Stacke Metall. Vad jag inte skrev var att Joel Stacke sålde bolaget 1997 till några sköna investerare. Dessa lyckades dock köra företaget i botten och i våras kunde Joel Stacke tillsammans med sina barn och ett par riskkapitalister köpa tillbaka bolaget.

Och nu går allt åt rätt håll igen.

När man träffar Joel och Markus (sonen) Stacke förstår man vad det är som gör att det fungerar. Båda fullständigt lyser av stolthet och skaparglädje. De älskar sitt företag och de älskar att jobba i det. De brinner för att leverera det bästa till sina kunder och för att göra nya och bättre affärer.

Så kan det väl säkert undantagsvis vara i statlig och kommunal förvaltning, men i ytterst få fall. I alla företag som lyckas känner man igen lusten till arbetet hos företagaren.

SJ förkroppsligar i mångt och mycket motsatsen. På väg hem från Gnosjö i fredags (vi fick för övrigt ta oss till Nässjö för att komma hem överhuvudtaget) var tåget kraftigt försenat. Ingenting funkade som det skulle och en påse nötter kostade 45:-

Nu har regeringen och infrastrukturminister Åsa Torstensson fattat beslut om en avreglering av järnvägen och det är inte en dag för tidigt. Hos oppositionen snackas det en hel del om behovet av snabbjärnväg och det ena och andra, men samtidigt är de emot avregleringen!

Förlåt mig, men är det någon som tror att SJ skulle klara att driva mer (och mer komplicerad) verksamhet än vad de gör nu?

Total avreglering av järnvägstrafiken och privatisering av SJ (om någon nu skulle vilja köpa dem) är modellen. Sedan borde alla som vill köra tåg på svenska banor få buda på slotarna.

Climategate och Köpenhamn

Klimatdebatten är i allra högsta grad vetenskaplig. Men kanske mer med avseende på antropologi och psykologi än fysik och kemi.

Det finns två sidor som båda bestämt sig vad de ska tycka och tro, egentligen oavsett vad den metereologiska vetenskapen säger: De som liksom aldrig trott att miljöförstöring är ett problem och inte heller tror att människan överhuvudtaget KAN påverka klimatet och de som ställer sig i raka led bakom Al Gore, redo att marschera in i en klimatneutral framtid oavsett priset.

Den senare kategorin är stor och präglar agendan. Den tidigare anses mest bestå av världsfrånvända kufar. Problemet är att ingen av dem rimligtvis kan veta bättre än den andra.

Fakta i målet är följande: Koldioxid är en växthusgas. Människorna tillför koldioxid till atmosfären genom att elda kolväten som man gräver upp ur jordskorpan. (fossiler av växter och djur som långsamt anaerobt brutits ned till sina renaste former)

Vad som inte kan vara helt säkert är i vilken grad denna tillförsel påverkar klimatet. Att det gör det är troligt, men hur mycket är inte helt klarlagt.

Nu inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn skjuter skeptikerna av en rejäl bredsida i samband med att uppgifter om trixande med siffrorna ska ha förekommit. Samtidigt mäts temperaturen upp på ett sätt som inte stämmer överens med alarmisternas spådomar.

Vad ska man tro? Inte vet jag. Jag vet dock att vi förr eller senare ändå måste sluta tillföra ny koldioxid till atmosfären. Om vi ska göra det nu måste vi ta hänsyn till vad vi prioriterar bort. Finns det andra miljöproblem som borde vara överordnade? (Jag vet inte hur många som har kolat av klimatkrisen, men varje år dör 400 svenskar til följd av radon, t ex.)

En nyanserad diskussion vore lika välkommen som oväntad...

Rättslösa företagare - när det gäller "miljön"

Idag har jag träffat en av Sveriges stora men okända hjältar: Joel Stacke, som driver en verkstadsindustri i Gnosjö. Han var inbjuden till seminariet som jag skrev om igår för att berätta sin historia om hur svensk miljölagstiftning och upprätthållandet av den kan drabba företagare.

För en tid sedan anmäldes Stacke Metall AB av någon som sade sig störas av buller från verkstaden. Kommunens miljöskyddsinspektör och av denne inhyrda konsulter mätte buller efter konstens alla regler, men kunde inte påvisa nivåer som skulle bryta mot gällande krav.

Då föreslår konsulten att man istället ska mäta vibrationer, eftersom "det kan man alltid ta dem på". Alltså fanns en uttalad ambition att försöka hindra verksamhet att fortgå, trots att störande buller uppenbarligen inte fanns.

Med fortsatta och mycket dyrbara metoder (som företagaren måste betala för!) mättes vibrationer efter konstens alla regler och en hel del till. Man fann då vibrationsspikar med jämna mellanrum över dygnet som ansågs kunna störa omgivningen så pass mycket att det var olagligt.

I de flesta fall skulle detta leda till att företaget läggs ner eller flyttas. (Om ett företag ändå måste flytta, kan man lika bra fundera på att lägga det i ett land där företagandet uppskattas bättre.)

Men Joel är av hårdare virke. Han påbörjade en egen utredning och anlitade experter för att granska resultaten från vibrationsmätningarna. De cykler som vibrationerna uppträdde i motsvarande inte driften i anläggningen. Spikarna uppträdde också vid samma tidpunkt vecka efter vecka. Exempelvis varje tisdagnatt vid halvtvåtiden.

Efter en del funderande och resoneranden kom någon på idén att jämföra vibrationsmätningarna med tidtabellen för godstågstrafiken som dundrade förbi om husknuten då och då. Det visade sig stämma perfekt överens med de vibrationer som Joel anklagades för att ha orsakat.

Hela maktapparaten hade koncentrerat sig på att hitta bevis mot Joel. När man inte fann riktiga sådana, fabricerade man dem. Och Joel tvingas betala för deras försök att stänga ner hans verksamhet. Det kostade säkert också en slant - och en hel del tid och energi - att kämpa emot.

Sverige har en ineffektiv miljölagstiftning, som försvårar och fördyrar företagande. Rättssäkerheten är kraftigt åsidosatt och den bidrar inte ett smack till en bättre miljö. Snarare tvärtom, eftersom den hindrar investeringar som i många fall handlar om energieffektiviseringar eller andra miljöförbättringar.

MiljöRätt i Gnosjö i morgon (fredag)

I morgon kommer jag att besöka Gnosjö och ett seminarium om hur svenskt miljörätt egentligen fungerar för företagen.

Helt klart är att det fungerar väldigt dåligt och något måste göras.

Jag har tidigare skrivit om detta och bland annat Volvos satsning på att bygga koldioxidneutrala fabriker. Sådana beslut och andra måste kunna fattas fort. Annars blir det svårt för svenska företag att hänga med i marknadens takt med ökade krav på miljövänlighet. Men i dagsläget hindrar det miljörättsliga regelverket svenska företag att göra energibesparande, miljöförbättrande och andra investeringar.

Seminariet i Gnosjö är det första i en serie sådana över hela landet. Syftet är att samla in erfarenheter från dem som faktiskt använder miljölagstiftningen varje dag - Sveriges företagare.

För dig som är i närheten och har lust att komma kan jag berätta att det hela äger rum på Restaurang Köket på Storgatan 8.

Det hela äger alltså rum i morgon fredag och börjar kl 11 med tre intressanta talare i ämnet och kl 12 blir det lunchmingel.

Läs mer om MiljöRätt här.

(Hunden på bilden heter Lage och är MiljöRättsturnéns maskot.)

Utvecklingsfientligheten säljer

Uppdag granskning har tydligen granskat förbifarten i kvällens program och kommit fram till att utvecklingen mot miljöbilar inte går lika fort som vi vill. Gäsp.

För det första får man väl konstatera att det inte skulle blivit något vidare bra tv om ansatsen var att miljöbilarna faktiskt visst kommer att komma fram i rask takt. (och alldeles säkert inget uppdrag granskning)

För det andra så ger ju varken miljöbilsskeptiker eller förbifartsmotståndare av andra skäl några konkreta alternativ till förbifarten. Med samma logik som de resonerar om ledens miljöeffekter skulle vi alltså kunna riva essingeleden och därmed uppnå miljöförbättringar.

Och varför stanna där?

Johanneshovsbron, Söderledstunneln, Västerbron?

Nynäsvägen, Örbyleden och E4:an borde ju rimligtvis rivas med stora miljövinster som följd?

Anledningen att det första argumentet inte håller är att den rena ekonomin (utan subventioner eller förbud) talar för miljöbilar. Elbilar är redan idag mer ekonomiska för ägaren än bensindito - allt annat lika - eftersom energikostnaden är mycket lägre. Med den snabba prisutveckling (och tekniska förbättringar) som as we speak sker på batterisidan ökar bara fördelarna mer och mer. När det blir så mycket billigare att åka på el och när batteripriserna minskat så att elbilarna inte ens är dyrare i inköp, så kommer antagligen de flesta att välja en eldriven bil för pendlingsresor.

SIKA litar jag verkligen inte en sekund på. Det är från början till slut en myndighet endast skapad för att ge jobb åt miljöpartister som en eftergift i en budgetförhandling. De agerar i praktiken en tillväxtfientlig tankesmedja och gör det för skattepengar.

Läs även Per Ankersjö och Magnus Andersson (som kommenterar SVT-programmets minst sagt dubiösa arbetsmetoder).

Laval får en gnutta rättvisa

2,7 miljoner är ett löjligt lågt skadestånd för fackets osmakliga (och olagliga) aktioner kring skolbygget i Vaxholm. Det är dock en viktig och välkommen markering att facket inte kan hålla på och bära sig åt hursomhelst.

Aftonbladet, Expressen, DN och SvD.

Läs även Karl Malmqvist och Stina Bengtsson.