Besked från (S) - Det blir förbifart?

Mycket glädjande kan man nu konstatera att Socialdemokraterna har förhandlat klart med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om Förbifart Stockholm.

Visserligen med en smula ovanlig förhandlingsmetod (överkörningsmetoden, liksom) som man säkert skulle ha synpunkter på om man var samarbetspartner med dem.

Men det är ju lyckligtvis inte mitt parti! :-)

---

Även i Aftonbladet, DN, Per Ankersjö och Gustav Andersson.

Bra förslag från MP

Jag var på resande fot hela dagen igår och hann aldrig till att blogga. Dock gick nyheterna i bilradion hela tiden om Miljöpartiets valmanifest i vilket de föreslår en lägre tjänstemoms. Detta är ett toppenförslag!

Dessutom kan jag glädja Miljöpartisterna och alla andra som tycker att sänkt tjänstemoms är en bra idé att Centerpartiet drivit frågan länge och att det as we speak bereds i regeringen.

(Läs mer hos ETR)

Tyvärr är ju Miljöpartiets kamrater där på vänsterkanten kallsinnigt inställda till saken, varför en bättre tjänstemoms inte kommer att genomföras med en rödgrön regering. Men det kunde varit värre: det går ju bra att rösta på Centern! ;-)

Det är också svårt att låta bli att notera den avgrundsdjupa klyfta som råder mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i frågan om Förbifart Stockholm. Senast i morse manifesterad av debatt mellan Ilja Batljan (S) och Karin Svensson Smith (MP, tidigare VPK).

Jag har all respekt för Miljöpartiets hållning även om jag inte håller med. De gillar helt enkelt inte bilar. De gillar inte att folk kör bil och de gillar nog inte att folk gillar bilar. Men de måste ju fråga sig om det är rimligt att man kan bygga pendeltågsspår fram till varje husknut i Storstockholmsområdet?

Även om spårtrafik innebär mindre koldioxidutsläpp än bildito kan det ju vara stora miljöproblem förknippade med dels byggnationen av alla dessa spår, för att inte tala om buller och annat obehag när pendeltågen dundrar förbi i hundra knutar mellan lekplatsen och sjukhemmet.

Ekonomisk verklighet har ju traditionellt sett inte heller bekymrat Miljöpartiet särskilt mycket, men man får verkligen inte särskilt mycket järnväg för de 28 miljarder som investeras i Förbifarten (som det dessutom kommer att gå bussar på).

---

En sak som förvånar är att integritetsfrågorna är så nedtonade i Miljöpartiets valmanifest. Deras svansföring har varit hög på området, men nu nämner man FRA och IPRED endast i två punkter under kapitlet om jämställdhet. Vad beror det på?

JA till förbifarten!

Allianspartiledarna skriver idag på DN Debatt om att finansieringen till förbifart Stockholm är klar. Mycket glädjande.

Förbifarten kommer att binda ihop två intressanta delar av Stockholm, med allt vad det innebär i form av möjligheter till jobb, kultur och socialt umgänge.

Med bil och buss kommer man lätt och smidigt kunna ta sig från den ena sidan av stan till den andra. Trafik som passerar Stockholm slipper köra in i stan och vi som bor här slipper den trafiken nära inpå.

Visst kommer förbifarten att öka den totala trafikvolymen. Tillväxt kallas det och jag är FÖR! :-)

---

Du har väl inte missat www.jatillförbifarten.se? Där hittar du matnyttig information om förbifartsprojektet ur centerperspektiv.

---

Läs även min gode vän, tillika världens längsta landstingsråd, Gustav Andersson (C) om saken.

Sluta ösa pengar över pensionärerna!

Politik kan aldrig gå ut på att lyssna på den som för ögonblicket klagar mest. Jobbskatteavdragen är synnerligen välkonstruerade, just eftersom de minskar trösklarna mellan att inte jobba till att göra det. Att fler som vill jobba får göra det gynnar alla svenskar, inklusive pensionärerna. Att man inte vill begripa det är en sak. Att regeringen faller till föga för lobbyisterna i pensionärsorganisationerna är en annan.

De som är pensionärer idag bär skulden till de ekonomiska problem som plågat Sverige i varierande grad sedan 70-talet.

Det var dagens pensionärer som röstade fram Palmes ekonomiska politik, åmanlagar och löntagarfonder.

Det var dagens pensionärer som istället för att göra nödvändiga åtstramningar i samband med oljekrisen i början av 70-talet kom på den lysande idén att i keynesiansk anda tokstimulera efterfrågan genom att öka den statliga konsumtionen och investeringarna till aldrig tidigare skådade nivåer.

(Detta trängde inte bara undan privat konsumtion och privata investeringar, utan ledde till kostnadskriser i varje konjunktursvacka fram till mitten av 90-talet, då Göran Persson tillsammans med Centern genomförde en historisk uppstyrning av de offentliga finanserna.)

Det är dagens pensionärer som sitter som vinnare, ofta på mångmiljonnivå, i den karusell som kallas bostadsmarknaden. Med räntesubventioner och i övrigt våldsamt gynnsamma villkor - initierade och finansierade av staten, dvs kommande generationers skattebetalare - kunde 70-talets unga vuxna skaffa sig radhus för en spottstyver som de idag kan sälja för flera miljoner, hyreslägenheter i innerstaden som de betalar reglerad (och åt helvete för låg) hyra för, alternativt ombildat dessa privilegievåningar till bostadsrätter och kapitaliserat ut miljonvinster.

Genom ATP-systemet har pensionsnivåerna inte fullt ut motsvarat vad pensionären bidragit med under sitt yrkesverksamma liv. Det nuvarande systemet är bättre, men många pensionärer finns kvar i det pyramidspelsliknande system som Centerpartiet var så kraftigt emot på 50-talet när det antogs.

Dessutom är det ju så att pensionärerna idag redan har en mycket lägre skatt än löntagare. Ingen arbetsgivaravgift avkrävs ju pensionsutbetalarna. Detta är ca 30% av lönesumman som pensionärerna redan idag slipper undan. Pensionärernas skatt ÄR således redan idag mycket lägre än löntagarnas, trots jobbskatteavdraget.

---

I samband med detta har bland annat "Tokmoderaten" bett om inlänkar. Det ska han få: Ditt inlägg, Fredrik, är lika dåligt som regeringens utspel.

---

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet och Magnus Andersson.

Med såna vänner behöver Ask inga fiender

Expressens ledarsida rycker genom Ann-Charlotte Marteus ut till justitieministerns försvar.

Hon skriver en ganska upprörd artikel om "blogghatet" mot Ask. Visst förekommer det en och annan raljant bloggpost, rent oförskämda idiotförklaringar och några smaklösa övertramp. Men det finns också en hel massa balanserade och resonerande - låt vara i sak mycket kritiska - skrivningar på bloggarna.

Apelsineldsola har nämnt några i ett inlägg, som även det känns både utbildande och välavvägt.

HAX går sällan (eller faktiskt aldrig) över gränsen och är ibland nästan för artig i sin kritik.

SvD's ledarblogg tycker (med visst fog) att Beatrice Asks uttalande var det i särklass knäppaste hittills under mandatperioden, men inte sjutton ger de uttryck för något näthat?

Hanna Wagenius gör ett tappert försök att förklara för Marteus vad det handlar om.

Det är väl för mycket begärt att Marteus faktiskt läser några bloggar innan hon fastslår vad det står på dem...

Plattskatt och marknadshyror!

Igår hade vi arbetsstämma i stockholmscentern. Olika grupper hade arbetat fram delar till ett program som vi behandlade på stämman. På bilden ser man hur det ser ut när politik görs (närmare bestämt kommittéarbete). Bilden är skamlöst snodd från Erika Hedblom, malmöcenterns starka kvinna, som var på besök hos oss i Stockholm.

Mycket tillfredsställande kan konstateras att distriktet alltjämt håller sin ideologiska principfasthet högt.

Distriktsstyrelsen (som jag själv sitter med i) hade i den bostadspolitiska delen tonat ner frågan om marknadshyror. (Vilket jag reserverade mig emot.) Stämman valde dock att lyfta in en punkt som klart och tydligt fastslår att marknadshyror ska införas.

Även frågan om rättvisa skatter förtydligades genom en skrivning som - om jag minns rätt - gick ut på att skattesatserna ska vara lika för alla inkomstgrupper. Dvs plattskatt.

Flera intressanta idéer fanns och kom in i skriften. Bland annat ett exitprogram för prostituerade som vill sluta, med särskilt fokus på prostituerade som är föräldrar. De har tydligen riskerat att bli ifråntagna sina barn om de söker hjälp hos myndigheter.

En skrivning som tyvärr inte kom med var en intressant idé om att främja möjligheter till Urban Exploring i Gamla Stan eller City. Förhoppningsvis kan dessa tankar utvecklas och leda till vidare debatt i Centerpartiet.

Programmet ska genomgå en redaktionell piffning och sedan presenteras. Återkommer då!

Earth Hour ett meningslöst jippo

Ibland kan man verkligen fundera på vad miljöorganisationerna håller på med. Svenska Naturskyddsföreningen har som policy att "ha ett larm i månaden". Liksom lite vare sig det behövs eller inte. Samtidigt som de påstår sig vara för förnyelsebar energi finns det mig veterligen inte ett enda storskaligt vindkraftprojekt som SNF inte försökt stoppa.

Superproffsen i Greenpeace gör aktivismen till big business. Medlemsdemokrati saknas helt och hållet och mot bättre vetande skänks stora belopp från bland annat postkodlotteriet för att skäggiga 30-åringar (av båda könen) med den bästa utrustning ska kunna sätta käppar i hjulen för ofta helt legitima verksamheter.

Miljöförbundet Jordens Vänner är samtidigt Människans Fiender och tycker att allt vore frid och fröjd om det inte bara var för alla hårlösa apor som vandrar omkring på jordens yta och förpestar tillvaron för granbarkborrar och bladlöss.

Som miljöintresserad är det med stor sorg man betraktar den så kallade miljöaktivismen. Det handlar endast i undantagsfall om miljön på ett intellektuellt hederligt sätt. Det är snarare slacktivism som inte har något med verkliga förhållanden att göra. Och mindre nogräknade exploatörer garvar hela vägen till banken och/eller politiskt inflytande.

WWF har varit den organisation som jag tyckt ägnat sig åt minst trams och som också bejakat företagens oerhört viktiga roll för miljöarbetet och då inte bara på ett negativt sätt. Nu måste man tyvärr konstatera att den bilden bör ifrågasättas.

Earth Hour är en meningslös aktivitet som går ut på att man ska släcka lyset en timme på lördag. För att suga de sista PR-dropparna ur detta arrangeras en konsert i kungsträdgården i Stockholm med bland andra Darin. (Och en massa andra aktiviteter över hela landet.)

Förutom det uppenbart problematiska i att behöva lyssna på svensk schlager kan man ju undra hur mycket energi en dylik tillställning förbrukar?

---

Update: Missa inte Johan Norbergs Metro krönika om Earth Hourbluffen och hur 100 barn dör varje dag i Bangladesh pga deras konstanta tillstånd av "Earth hour". :-(

C till Grönans försvar

Stockholmscenterns radarpar, Per Ankersjö och Lukas Forslund, har verkligen tagit plats i stadsbyggnadsdebatten. Centerpartiet är det parti som tydligast försvarar stadens förnyelse mot alla stockkonservativa bevarelsenojor som flödar fritt genom skönhetsråd, stiftelsen S:t Erik och nu senast en sammanslutning som kallar sig "Stockholmare för Djurgården".

De senare har kommit på att Gröna Lund är dåligt och absolut inte får utvecklas och expandera. Åtminstone inte hitom kungens kurva. Antagligen finns någon skrivning om "kommersialismens negativa verkningar" med i bilden.

Ideologiskt stringent rycker Per och Lukas ut till Grönans och Stockholms nöjestörstande ungars försvar på DN Stockholmsdebatt.

Kapitalism en förutsättning för miljön

Förra årets energiöverenskommelse var historisk. 30 år av energipolitisk sörja torkades upp och vi fick en rimlig överkommelse på plats, enligt vilken kärnkraften ska få finnas men på marknadsmässiga villkor.

Sedan dess har framförallt vindkraftens utbyggnad tagit fart på allvar. Tyvärr snackas det mycket mer än vad det investeras. O2's börsintroduktion har skjutits på framtiden. Det väcker en del funderingar.

Svenskarna har inte tillräckligt mycket förmögenhet att satsa på investeringar. Även om man känner att vindkraften är framtiden så saknas medel att satsa. För många lever ur hand i mun, har ingenting sparat och det man har vågar man inte satsa på en investering som måste betraktas som en krydda i portföljen.

När vänstern talar om att "satsa" är det staten som ska satsa. Det innebär att man suger in investeringsmedel från företagen och medborgarna för att ösa över "behjärtansvärda" ändamål som man enligt någon hemvävd tillväxtteori ( i bästa fall) ska ge nya jobb.

Dessvärre är inte "högern" så tydliga med att förklara att varje statligt initierad satsning tränger undan en privat.

Om staten istället kunde ge fan i medborgarnas plånböcker i större utsträckning skulle privata investeringar, som t ex den i O2, äga rum i större utsträckning.

Att vänsterpartierna annonserar en återkomst för den så förhatliga förmögenhetsskatten ökar på problemet. Att alliansen accepterar den progressiva beskattningen på arbete är lika illa och värnskatten är en klick hundbajs under förmögenhetsbildningens sko.

Man måste för ett ögonblick bortse från de fördelningspolitiska effekterna. Vi behöver förmögenhetsbildning. Vi behöver privata investeringar. För ekonomins skull, men också för miljöns skull. Nya företag (som exempelvis miljöföretagen) har de största investeringsbehoven.

---

Läs även Per Ankersjö om energipolitiken.

"Fair Trade" har inget i Centerrörelsen att göra!

Det kanske mest grundläggande ideologiska paradigmet i Centerrörelsen är frågan om äganderätten. För småföretagarna i den tid då Bondeförbundet bildades (som på 50-talet blev Centerpartiet) var frågan om stabila äganderätter avgörande.

Att investera tid, svett, pengar och mycket annat i att gräva diken och baxa bort sten ur åkrarna blev värt något om man visste att man faktiskt ägde täppan för all framtid och därför kunde skörda frukterna av det hårda arbetet. (Och ens barn och barnbarn efter det att man själv iklätt sig träfracken.)

Äganderätten är fortfarande viktig för allt företagande och för samhällsutvecklingen i stort. Ägande leder till ansvar och ansvarfull förvaltning av resurser gör att de växer. När resurser växer får fler jobb och välståndet ökar.

Detta skedde i Sverige med råge under de så kallade 100 åren av tillväxt mellan 1870 och 1970 tack vare en sak: Införandet av marknadsekonomi.

Skråväsendet avskaffades till förmån för näringsfrihet. Frihandel infördes och trots skepsis från t ex adeln öppnades svenska "nationalintressen" för utländska investerare. De första utbyggnaderna av våra älvar skedde med hjälp av internationellt storkapital. Företrädesvis från den vid tiden kapitalistiska supermakten Storbritannien.

Jag vet inte om det fanns någon debatt i 1880-talets London om det eventuellt oetiska i att investera i ett fattigt land i en bortglömd avkrok i Europas utmarker, men om så var fallet kan man tänka sig tongångarna inte är helt olika dem i den moderna så kallade "Fair Trade"-rörelsen.

Då och då ser man enstaka centerpartister bjuda in till olika Fair Traderelaterade aktiviteter. Fair Trade, eller "rättvis handel", bygger på att priser ska bestämmas av välmenande människor i rika länder istället för att sättas i jämvikt mellan utbud och efterfrågan på de marknader som avses.

Avvikelser från marknadspriset gör marknaderna ineffektiva, fel kvantiteter kommer att produceras och marknadens önskemål på specifika produktkvaliteter kommer inte att hörsammas. Man tar bort en avsevärd del av den incitamentssystematik som utvecklar och effektiviserar marknader.

Det finns dessutom en rad rent antikapitalistiska förtecken i Fair Tradesystemet. Bland annat ska odlingar ske i kollektiv! Vad är det för fel på privat ägande? Enskilda människor som tar särskilt ansvar och utvecklar sina jordar och metoderna med vilka jordarna brukas måste kunna belönas i motsvarande grad genom marknadens allokering.

Undanträngningseffekter gentemot privatägda jordbruk kommer som brev på posten och Fair Tradesystemet hindrar utländskt kapital från att sprutas in och göda de lokala ekonomierna.

Det finns ju ett mycket bättre förhållningssätt: Frihandel. Avskaffa EU's jorbrukspolitik och riv tullmurarna mot främst Afrika, men helst mot hela världen. Det är bäst för alla. Seriöst!

Alla som vill hålla på med Fair Trade och annat gulligt o-hej-vad-jag-är-snäll-trams kan väl göra det, men det får inte under några som helst omständigheter ske i Centerpartiets namn.

---

Läs även Louise P i ett gammalt inlägg, en Timbrorapport av bland annat CUF's stjärnekonom Karl Malmqvist och socialliberale Andreas Berghs kritik mot samma rapport.

CUF sänder Ask ett lila kuvert

CUF reagerar på samma sätt som jag och - får man anta - alla andra liberaler på justitieministerns idéer om skamstraff.

---

Noterbart är också att Miljöpartiet inte verkar tycka att justitieministerns utspel är så dåligt. Just nu pågår sms-duell i frågan mellan Hanna Wagenius (C) och Esabelle Dingizian (MP) om saken på Nyheter24. Bit i den, latteliberaler...

Sprutbyte i Stockholm

Gustav Andersson, Centerpartistiskt landstingsråd i Stockholm, för en tapper kamp för sprutbyte. Läs om det hela på hans blogg.

Även vännerna i Liberati är mycket engagerade i frågan.

Moderaterna, vi måste prata...

Hej Moderaterna... Jo, jag tror att behöver prata. Du vet att jag tycker mycket om dig. Att jag tycker att det vi var med om 2006 tillsammans var fantastiskt. Det var du och jag (och FP och KD) mot världen och vi vann.

Det är inte så att jag vill göra slut! Jag är säker på att vi kan få det att funka igen, men ibland blir jag bara så jävla trött på dig!

Ta det här med arbetsmarknadspolitiken. LAS är åt helvete! Hur kan det vara svårt att förstå? Jag har motvilligt accepterat att du inte tänker göra något åt saken, men tänkt att du kanske skulle ta ditt förnuft till fånga och vända i frågan.

FRA. Visst, vi måste tänka på säkerheten, men det är fan inte säkert att massavlyssning av svenska medborgare bidrar till ökad säkerhet. Tvärtom är riskerna jäkligt stora. Vi accepterade motvilligt ändå att gå på din linje efter några tillägg som skulle stärka integriteten enligt en kompromiss. Sedan får man höra att du kanske ändå inte vill hedra den kompromissen. Vi håller käft för att vi har fått så mycket stryk i den där debatten att vi liksom inte orkar köra den ett varv till. Och om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det är något du tar med i beräkningen.

Det finns många frågor där ditt konservativa arv - och din inställsamhet mot socialister - går stick i stäv med liberala värderingar. Sådana som jag tycker är viktiga.

Visst, det finns många saker som vi är helt överens om och jobbskatteavdragen är fantastiska, men det finns en gräns för hur mycket skit jag kan ta.

Dagens uttalande från justitieministern är bara fullständigt barockt! Folk som är misstänkta för sexköp ska hängas ut genom att ett speciellt lila skamkuvert från "myndigheterna" ska skickas hem till dem.

För det första är det ytterst tveksamt om sexköpslagen är en moraliskt försvarbar lag. Det finns ingenting som tyder på att den fyller det syfte den sägs vara konstruerad för och såväl sexarbetare som kunniga i socialt arbete tycker att lagen är dålig. Det är dessutom en oerhört viktig princip att varje människa äger sin egen kropp och måste få bestämma över den så långt det är möjligt, även om människan vill göra något med den som du och jag inte tycker om.

Det är oavsett ovan en vidrig tanke att belägga människor med skamstraff.

Att detta straff ska utdelas utan att någon är dömd är ju så in i helvete uppåt väggarna att man saknar ord!

Jag vill att vi ska vinna valet i höst och för det behövs att vi håller ihop. Men du måste ju någon gång lyssna till någons annat behov än ditt eget!

Du skämmer ut oss inför våra vänner och verkar allmänt instabil. Skärp till dig för fan!

---

Update: Missa inte Hanna Wagenius lysande debattartikel i Aftonbladet om samma sak.

Vänsterextremister gör nytta igen

Läser på Magnus Anderssons blogg att vänsteraktivister har tagit upp traditionen från 2006 med "aktivism" mot Centerpartiets lokaler. Detta kan naturligtvis vara obehagligt. Förra gången krossades fönster och personalen var rädda för att avsiktligt eller oavsiktligt bli måltavla för gatsten.

Något oroväckande är att det denna gång är fråga om ett initiativ från två stora fackförbund, Handels- och Metallarbetareförbunden. Något förvånande ska sägas. IF Metall har ju faktiskt visat sig både kloka och ansvarstagande på senare tid. Inte alls som SEKO, Byggnads och Restaurangfacket t ex...

Det positiva är att alla dessa antidemokratiska attacker mot Centerpartiet snarast hjälpte oss att föra ut vår kloka företagar- och arbetsmarknadspolitik. Faktiskt i den grad att vi blev det tredje största partiet i riskdagen!

Så snälla kommunister, fortsätt gärna med klasskampen utanför Centerpartiets riksorganisation! Jag kommer gärna förbi med en termos kaffe om det är kyligt...

Varför hatar miljörörelsen företag?

Tydligen är det viktigare för miljövänstern att bitcha om problemen än att få dem lösta.

I morse på radion kunde man höra hur både WWF och Svenska Naturskyddsföreningen som båda säger sig gilla vindkraft, samtidigt ogillar företag som vill bygga vindkraften!

Detta fångar miljövänstern i ett nötskal. Miljöproblemen är deras livsluft och om man löser dem rycker man undan både dess moraliska och ekonomiska bas.

Klart att de har separationsångest och det får man väl på nåt sätt ha respekt för, men för oss alla andra som faktiskt tycker att miljöproblemens lösningar är viktigare än nöjet att sitta och gnälla om dem är företag och företagande nyckeln.

Alla som tror på vindkraften som en bra energikälla bör omedelbums placera sina pengar där deras munnar är! Om du vill vara en del i lösningen är det smartare att lägga pengar på vindkraftbygge än medlemskap i en i bästa fall tandlös miljömoralistklubb.

SSU glänser med sin okunnighet

SSU skojar till det och får en rejäl mediaknuff av sitt tilltag att försöka registrera "Alliansen" som ett varumärke. Det är smart gjort av dem. Det för i någon mån uppmärksamheten från deras totala avsaknad av politik.

Dessvärre framgår det med all önskvärd tydlighet att sossar inte begriper ens det mest grundläggande när det gäller patent, varumärken och sådant. Det är med förlov sagt helt idiotiskt att tro att ordet Alliansen skulle gå att skydda.

Igår morse debatterade Magnus Andersson ungdomsarbetslöshet med Jytte Guteland i TV4. Spel mot ett mål räcker knapp för att beskriva slakten. SSU och Jytte framstår som lallande grönsaker i jämförelse med en rapp och kunnig CUF-ordföranden som inte bara har svar på tal, utan konkreta åtgärdsförslag med stöd i vetenskapen.

Här är länken till inslaget.

Stockholm tappar stjärnor

Jag vet inte om det framgått på bloggen, men jag är mycket intresserad av mat och dryck. Jag tycker att ett speciellt restaurangbesök kan vara ett äventyr väl värt att spara länge för.

Under de senare åren har mat- och framförallt restaurangkulturen utvecklats mycket i Sverige. Runt om i landet låter unga och gamla krögare entusiasmen och pionjärandan flöda.

Superstjärnor som Melker Andersson, Pontus Frithiof och Mattias Dahlgren visar prov på både entreprenörsanda och perfektionism. Bland storstädernas vattenhål har vi blivit bortskämda med flera stjärnor från den mytomspunna krog- och hotellbibeln Guide Michelin.

I årets upplaga förlorar två stockholmsställen stjärnstatusen. Anrika Operakällaren och den egentligen betydligt mer intressanta Leijontornet. Det är bara att beklaga och jag har ärligt talat svårt att förstå hur Leijontornet kan göra någon besviken. Möjligen är det deras policy att bara använda svenska råvaror som öppnar för kvalitetsbrister.

Hursomhelst är det hög tid att komplettera Eskil Erlandssons fantastiska initiativ om Matlandet med en spetspolicy. Hur kan politiken underlätta för fler svenska stjärnkrogar? Finns det hinder som måste avlägsnas?

Ett problem är naturligtvis att vi dels har väldigt platt lönestruktur i vårt avlånga land. Det är för liten lönespridning helt enkelt. För få svenskar blir så pass rika genom att lönearbeta att de kan äta ute ofta.

Vi har också väääldigt höga skatter på arbete. Det gör hantverksmässig livsmedelsberedning dyrt. Sådan typ av matlagning som kräver kunskap och kärlek i köket blir väldigt dyr, relativt att köpa hem en biff och grilla på själv.

Min goda vän Elisabeth Thand Ringqvist talar mycket i sin riksdagskampanj om hur viktig kulturen är för att skänka den attraktionskraft som gör Sverige (och Stockholm) till ett ställe där koola företag vill etablera sig.

Matkulturen är inget undantag. Ett bra uteliv, mat och dryck i världsklass och ett kulturklimat som drar till sig kreativitet är lika viktigt som låga skatter och goda villkor för företagande, även om det senare ju faktiskt är förutsättning för det förra.

---

Stort grattis till Frantzén/Lindeberg här i gamla stan som får ytterligare en stjärna och nu befinner sig på Mattias Dahlgrens matsalsnivå!

SlösO ett fantastiskt initiativ!

Polarn Johan Ingerö har tagit initiativ till en ny ombudsmannainstitution - SlösO - som nu förverkligas i samverkan med Timbro och Skattebetalarnas förening.

Tanken är att medborgare ska kunna anmäla onödigt slöseri med skattemedel, något alla borde vara intresserade av oavsett om man tycker att skatterna ska vara höga eller låga.

---

Läs mer på SvD Brännpunkt.

LO vill söndra och härska

Fackföreningsrörelsen i Sverige har oproportionerligt stor makt. Inte fullt lika mycket nu när vi har en alliansregering, men LO har makt att skjuta hela Sveriges näringsliv i sank. Om de vill. Och det verkar det alltmer som de gör.

Ju högre löneökningarna blir, desto färre får jobb. Enkel matematik.

Någon borde fråga LO-pamparna om de har räknat med effekterna av jobbskatteavdraget? Det förhåller sig nämligen så att jobbskatteavdraget i löntagarnas plånböcker motsvarar en löneökning på 8-9%!

Frågan kan formuleras ungefär såhär: Om vi hade haft en socialdemokratisk regering (och dessa inte infört några jobbskatteavdrag), hade era lönekrav då legat runt 10-13%?

Vad tjänar IF Metall på att kasta ut landets redan av krisen svårt ansträngda industriföretag i konflikt och/eller kostnadskris? Medlemmarna redan fått en ökning av sin disponibla inkomst höjd med långt mycket mer än vad som skulle kunna åstadkommas i någon avtalsrörelse.

Skulle inte det kunna vara nog denna gång?

Det är naturligtvis så att LO (i vanlig ordning) sätter lojaliteten till Socialdemokratiska Partiet högre än den till medlemmarna. Om de ställer till med tillräcklig oreda på arbetsmarknaden kommer regeringen framstå som sämre på jobbpolitik, varvid de räknar med att vänsterpartierna gynnas.

Kosta vad det kosta vill.

---

Urban Bäckström har tröttnat och tar bladet från munnen.

Vänsterpartiet i vinnarhålet

Nyligen diskuterades Vänsterpartiets roll i den rödgröna alliansen på radions Godmorgon Världen! och det faktum att vänsterpartiets makt över den gemensamma rödgröna politiken är oproportionerligt stor.

Vänsterpartiets makt är så stor av flera skäl. De har ingenting att förlora i förhandlingar med de andra vänsterpartierna. Eller åtminstone betydligt mindre att förlora än Socialdemokraterna som bygger hela sin trovärdighet på att förhandla fram ett tydligt regeringsalternativ.

Mona måste helt enkelt sy ihop en överenskommelse, medan Vänsterpartiet inte är lika beroende av det. Visst vill Lars Ohly ha ett regeringsskifte, men det spelar sannolikt honom mindre roll om förhandlingarna sker innan eller efter valet. Därför kan Vänsterpartiet vara mycket mycket hårdare nu.

I en situation där Socialdemokraterna och Miljöpartiet står inför fullbordat faktum och är beroende av Vänsterpartiet för att kunna bilda en majoritet kommer de att tvingas gå med på betydligt mer än om de kommer överens innan.

Vänsterpartiet avviker rejält från huvudfåran i Svensk politik i en rad viktiga frågor och ju längre bort deras position är, desto högre värde har ju deras förhandlings-spelmarker. Och det är en hel del stora och svåra frågor som ska förhandlas.

Hela den ekonomiska politiken, skatterna, företagarpolitiken, friskolor, betyg, Afghanistan, utrikespolitiken, datalagring, husavdragen och mycket mycket mer ska in i en gemensam politik för tre partier varav ett har sina rötter i marxismen och ett annat har sin nyliga tillväxt på överlag borgerliga väljare från storstäderna.

Miljöpartiet har ju en otrolig flow just nu. De möts med största välvilja av väljare och press och Maria Wetterstrand svarar lika bra och självsäkert som Peter Eriksson inte gör det. Men hur många fler kniviga frågor kan man onelinea sig runt?

Det borde finnas en kritisk massa någonstans och i samband med ett Vänsterpartidominerat budgetförslag borde frågorna bli både fler och knivigare än någonsin tidigare, även för en så starkt lysande stjärna som Maria Wetterstrand.

---

SIFO/SvD's senaste väljarundersökning.

---

Anders W Jonsson om vänsterpartiets makt över den rödgröna utrikespolitiken.

Politiken och den svåra konsten att låta bli

De senaste dagarnas diskussioner kring blogginlägget och debattartikeln på politikerbloggen om cannabis, och huruvida det ska vara förbjudet eller inte, kan förhoppningsvis sätta ljuset på en enormt viktig sak för politiken:

Var ska gränsen för politikens makt över människan gå?

Att hänvisa en fråga till att avgöras i politiken är att ta makt från medborgare att bestämma själv. Så lite som möjligt ska avgöras av politiken. Så mycket som möjligt ska ligga i medborgarens händer. Både frihet att bestämma själv och ansvar att bära konsekvenserna av fattade beslut.

Gång på gång stöter man på människor i politiken - i alla partier - som verkar förväxla rollen som lagstiftare med den som smakdomare.

Många gånger tror politiker (och detta finns på alla nivåer) att det är deras uppgift att liksom känna efter om de tycker att det som diskuteras är bra eller dåligt, för att sedan driva en politik utifrån det.

Som om politikens slutmål var att göra precis allting antingen förbjudet eller obligarisk.

Det är det inte. Politikens uppgift är att kämpa för människors frihet att vara sina egna "smakdomare" och utifrån eget tycke utforma och leva sitt liv. Att medborgaren slipper sociala och ekonomiska begränsningar till den grad det är möjligt: till den grad man inte skadar någon annan.

Dessa principer måste värnas så hårt så att alla frihetsinskränkningar är föremål för ständig debatt - ständigt ifrågasatta. Ett samhälle som släpper taget om frihetens principer går mot ett mörker och en kyla som inte låter sig lysas upp av annat än bokbål och bingolotto.

Snö miljöfarligt avfall?

Läser en fantastiskt text av Magnus Andersson på Newsmill om det bisarra faktum att snö klassas som avfall och att det därför är problematiskt att forsla bort och dumpa de snömassor som fallit över gator och torg.

Kung Bore borde ju i det närmaste efterlysas för brott mot mänskligheten!

Det hela säger lite om hur världsfrånvänd miljölagstiftningen faktiskt är! Vore det inte bättre att fokusera på de verkliga miljöhoten?

---

Läs även Karl Malmqvist.

Tusen tack!

Alltså, det var ingen överraskning att ämnet cannabis skulle väcka stor uppmärksamhet, men att det skulle bli ett sånt fasligt hallaballo hade jag nog inte räknat med.

Bland kommentarerna till artikeln på politikerbloggen finns naturligtvis en hel del sågningar, men dessa handlar faktiskt mer om att man anser att centern/regeringen är jättejättedålig på allt, sparkar på den som redan ligger och förtrycker proletariatet.

Sedan finns det ett antal positiva kommentarer. En del tycker att cannabis är toppen. Andra anser - liksom jag - att frågan bör behandlas som andra politiska frågor. Att debatten ska bygga på fakta och att sinnet hålls någorlunda fritt från ryggmärgsreflexer.

Stort tack för alla uppmuntrande mail, sms och samtal, såväl som bloggkommentarer och inlänkar. Kramar, stora och många, till er!

---

Liberati, Ingrid Lundqvist, Fredrick Federley, Albin Broman, Jonas Pettersson och HAX.

Mer om cannabis

Idag skriver jag en debattartikel på politikerbloggen som en fortsättning på diskussionen om cannabis från i förrgår.

Grattis Mona Sahlin!

Idag fyller Mona Sahlin år och CUF uppvaktar henne genom att skänka tre timmar hushållsnära tjänster.

Kommentarer överflödiga. :-)

Expressen/riksdagsrummet.

Om kvotering på Aftonbladet debatt

Mina goda vänner Sakine Madon och Elisabeth Thand Ringqvist debatterar idag tillsammans med några andra kloka personer på Aftonbladet debatt om varför kvotering är åt fanders.

Obligatorisk läsning!

---

Du har väl sett facebookgruppen På egna meriter?

Cannabis en stor affärsmöjlighet för svenska drivhusodlare

I gårdagens upplaga av Godmorgon, Världen! kunde man höra att Kalifornien nu fattat ett historiskt beslut om att tillåta cannabisprodukter.

Sedan en tid tillbaka har medicinsk användning av cannabis varit tillåten. Mot vissa typer av kroniska sjukdomar har behandling skett med mycket goda resultat vad beträffar smärtlindring och patientens allmänna välbefinnande.

Kanske blir cannabis receptfritt i Kalifornien i höst. Det blir i så fall ett mycket intressant praktikfall att följa.

Om det är så att de positiva effekterna av en fri cannabisanvändning visar sig större än eventuella negativa bör vi fundera på om det inte är dags att följa efter i Sverige och Europa.

Det skulle dessutom kunna innebära goda affärsmöjligheter för svenska drivhusodlare, som ett komplement till julstjärnorna...

---

Update: Det gick visst lite fort i hastigheten. Vad som har hänt är att det har fastställts att Kalifornien i samband med höstens val ska folkomrösta om att legalisera cannabis. Mer om detta följer i morgon...

Wohooo! Denna blogg har "politisk betydelse"

Smickrande nog verkar SvD anse att denna blogg är en av de politiskt betydelsefulla i Sverige.

Jag tackar och tar emot och har inte för ett ögonblick avsikt att försöka framstå som ödmjuk. Hurra hurra hurra hurra!

De kallar mig dessutom frispråkig och det kanske jag är. Det har naturligtvis delvis att göra med att jag har min utkomst från annat håll än den politiska organisationen. Jag kan helt enkelt ta ut svängarna mer än någon som är beroende av att den närmsta chefen inte blir förbannad.

Någon gång ska jag lista mina egna favoritinlägg, men eftersom det är söndag och jag har en hel del höggradigt slappande att avklara innan det är dags att återgå till verkligheten tänker jag har och nu bara lyfta fram ett par inlägg som jag själv tycker är angelägna. Och det på två olika sätt.

Det ena förklarar varför jag hyllar kapitalism och blir därför något av ett ideologiskt portalinlägg för den här bloggen.

Det andra handlar om det besvärliga läge som mitt parti, Centerpartiet, nu befinner sig i och hur vi bör tänka för att lyfta oss ur det.

I övrigt tas gärna tips emot om vad du som läsare tycker ha varit särskilt intressant att läsa på den här bloggen (om det till äventyrs har funnits något sådant).

RUT är bra för miljön

Det här med RUT-avdragen håller sig fast på agendan. I morse diskuterades saken i P1. LO var emot och Svenskt Näringsliv var för. Själv är jag tokför, men ser helst att avdragen bara är ett steg på vägen mot en rimligare beskattning av arbete tvärs över hela linjen.

Hursomhelst lyfte Svenskt Näringslivs representant, Stefan Fölster, en intressant aspekt av husavdragen: Miljön.

För något halvår sedan gjorde ju Maria Wetterstrand en framstöt mot storstadsliberalerna och gjorde samtidigt bort sig lite då hon ville styra över deras konsumtion till att omfatta mer kaffe latte på stan, än Thailandsresor.

Stefan Fölster berättade att köp av hushållsnära tjänster är väldigt miljövänligt. Att folk köper städtjänster istället för platt-TV och Thailandsresor borde ju rimligtvis vara något som med fördel kunde serveras i Miljöpartiets kopp te?

Varför ljuger Mikael Karlsson?

Häromdagen läste jag en debattartikel på Miljöaktuellt.

Det hela handlade om att föreslagna förenklingar i miljöreglerna från Miljöministern ansågs vara att "vrida klockan tillbaka" och var författad av Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson och han borde ju liksom ha koll, kan man tycka, men det var flera saker som kändes väldigt konstiga.

Bland annat hakade jag upp mig på att han påstår att Tillväxtverket har kommit fram till att företagen inte tycker att miljöreglerna är ett problem.

Jag har i jobbet träffat säkert ett femtiotal företagare som alla tycker att miljöreglerna är ett rent helvete! Att de är godtyckliga, rättsosäkra och att handläggningstiderna är orimligt långa... (Och att de trots detta på inget sätt leder till en bättre miljö, utan faktiskt antagligen tvärtom.)

Jag vet inte varifrån Mikael Karlsson fått sina uppgifter, men det stämmer helt enkelt inte. Drar han bara till med något?

Idag svarar Svenskt Näringslivs projektledare för MiljöRätt...

Korrekta siffror dubbelkollades

Den Socialdemokratiske kampanjarbetaren Anders Utbult hör tydligen röster... (eller nåt sådant) ;-)

Markus Uvell utvecklar på Newsmill.

S-toppar förstår finessen med husavdrag

Man kan ju undra lite hur Socialdemokrater som Ylva Johansson, Leif Pagrotsky och Bo Krogvig resonerar när de pläderar mot avdraget för hushållsnära tjänster, samtidigt som de fullt ut verkar förstå att det är ganska bra. (Får man anta, eftersom att de faktiskt använder det.)

Vi har sinnessjukt höga skatter på arbete i vårt land. Därför blir det nästan omöjligt för privatpersoner att anlita folk för tjänster till sådant man inte hinner, inte kan eller vill göra själv.

Den långsiktiga planen måste naturligtvis vara att kraftigt minska skatten på arbete, men det låter sig inte göras i en handvändning. Tills dess är åtgärder som t ex Centerpartiets föreslagna och införda RUT-avdrag nödvändigt. Dels för att nya och nödvändiga tjänstejobb ska kunna växa till och dels för att människor ska få tid över till sådant man vill prioritera.

Det är faktiskt något förvånansvärt att vänsterpartierna hamnar i en nejposition när det gäller de populära husavdragen. Det verkar som att Vänsterpartiet och Lars Ohly förhandlar allra bäst när den rödgröna politiken ska fastställas.

Detta är också potentiellt allvarligt för Socialdemokraterna, som redan går ganska risigt i Stockholm.

---

Läs även Fredrick Federley, Magnus Andersson, Annie Johansson, Apelsin-Ola, Erika Hedblom och Peter Ranki.

Stureplanscentern ikväll

Glöm inte kvällens möte med Stureplanscentern, då vår avdelnings toppkandidater presenterar sig och svarar på frågor om politiken, kampanjen och allt annat som du kan tänkas vara intresserad av!

Fredrick Federley behöver ingen närmare beskrivning. Vår fixstjärna och sittande ledamot.

Elisabeth Thand Ringqvist har denna mandatperiod jobbat med näringsministern, men har för avsikt att sitta i riksdagens under nästa?

Åsså jag.

Vi ses på Republik från 1830. 1900 kör vi igång.

Väl mött!

Husavdragen blir valfråga

Med viss otydlighet i framförandet kan man väl ändå konstatera att vänsterpartierna kommer att ta bort avdragen för hushållsnära tjänster om de vinner valet.

Ohly och vänsterpartiet är solklara: De vill avskaffa det så fort som möjligt.

Miljöpartiet har kanske varit något mer svårtolkat och i ekots lördagsintervju gav Peter Eriksson liksom ambivalensen om inte ett ansikte, så i alla fall en kalufs. Tydligen är hållningen ändå att man vill avskaffa det så fort det går, men med hänsyn till konjunkturen. Det är dock ingen solkar sak att avgöra vad som är ett lämpligt konjunkturläge för att kasta dessa människor ut i svartjobb eller arbetslöshet.

Socialdemokraterna har lämnat flera besked, men Luciano Astudillo försäkrade igår i SVT Agenda att hans löfte om ett omedelbart avskaffande ska gälla. Man får väl helt enkelt tro på honom.

Då står två tydliga politiska alternativ mot varandra: Det ena vill ta bort RUT-avdragen och det andra vill ha dem kvar.

Centerpartiet vill till och med utveckla dem och t ex låta dem omfatta IT-tjänster, ett smått genialiskt drag. Hur många har inte problem med datorn hemma, samtidigt som en massa människor med superkoll på datorer har svårt att komma in på arbetsmarknaden?

---

Läs även Tobbe/Stureplanscenterbloggen, Per Ankersjö, Magnus Andersson, Federley och Expressen.

---

Update: Fler alternativ finns förstås för den som vill rösta emot husavdragen: Sveriges Kommunistiska Parti. (Sorry att jag glömde er först i inlägget. Ska inte upprepas.)