ETR om Miljöpartiets företagarpolitik

Elisabeth Thand Ringqvist fortsätter att granska Miljöpartiet (eller som Miljöpartisterna kallar det när man berättar om deras politik: "Smutskasta Miljöpartiet").

Idag behandlas företagarpolitiken, som i huvudsak går ut på att ta in pengar från folk som uppenbarligen är ganska bra på att förvalta dem och istället låta statliga riskkapitalfonder sprida dem över verksamheter som för Peter Eriksson och hans glada gäng tycker är "bra".

Ett slags finansmarknadens Stålverk 80, liksom. Det kan man väl kanske tro är bra (även fast historien gång på gång visar att stater jämförelsevis är riktigt dåliga kapitalister), men ingen som helst oklarhet kan råda om att Miljöpartiet i grund och botten är ett socialistiskt parti.

Oskarshamns misskötsel borde anses kriminell

SlösO - Johan Ingerö - släpper idag en rapport som visar att Oskarshamns kommun har hanterat skattebetalarnas pengar på ett sätt som i en rimlig värld skulle anses kriminellt. Ansvariga politiker borde åtminstone straffas av Oskarshamns väljare.

I början av 90-talet sålde kommunen ett kraftverk och fick betalt i aktier i Sydkraft. Aktierna såldes av och kommunen tjänade ordentligt med pengar på kuppen. 1,8 miljarder drog man in, vilket motsvarar 72 000:- per näsa i kommunen.

Detta har kommunledningen festat upp och kommunens ekonomi dras nu med stora underskott.

Läs mer om eländet i Barometern.

Kampanjträff den 13 maj

Igår hade jag möte med min kampanjledare, Cecilia, även kallad C-sharp. Hon är verkligen helt fantastisk. Hon är ettrig som en terrier, fingertoppskänslig och allmänt mysig att ha med att göra.

Hon har tvingat mig att tänka om en hel del. Det är nämligen så, har jag fått lära mig, att det helt enkelt är en jäkla skillnad på hur politiknördar och normala människor resonerar kring politiska frågor. Med tanke på att andelen politiknördar är relativt liten har man inte så mycket för att välja konfliktytor som bara tilltalar dem. C-sharp är min länk till att förstå hur folk som inte är politiknördar intresserar sig för politik. Ovärderligt.

Kvällen igår omfattade också spontana möte med väljare, visade det sig. Alltså, det är så svårt att uttrycka detta utan att det låter klyschigt, men vad soft det är - att träffa folk som berättar att de läser min blogg, gillar vad de läser och att de tänker rösta på mig! Man blir varm i själen. På riktigt. :-)

Jag bjuder nu in kampanjträff torsdag den 13 maj från kl 18. Om du känner att du på något sätt vill hjälpa mig i min kampanj är du hjärtligt välkommen. Jag bjuder på förfriskningar och något att mumsa på.

Maila på kampanj@johanhedin.se eller o.s.a. på facebookeventet om du vill komma.

Regelkrångel stoppar nya jobb

I gårdagens bloggande om vänsterpartiernas superturbotåg resonerade jag lite om hur pass rimligt det är att tro att man kan bygga en massa snabbspår genom såväl naturkänsliga områden som andra med rådande lagstiftning.

Inför morgondagens miljörättsmöte i Karlstad har Svenskt Näringslivs miljörättsexpert, Nicklas Skår en debattartikel i NWT, tillsammans med Svenskt Näringslivs regionchef Urban Svanberg. Ämnet är just hur miljölagstiftningen hindrar investeringar som skulle leda till såväl jobb som miljöförbättringar.

Detta är ett område som vår kära regering MÅSTE ta tag i.

Vänsterpartierna och verkligheten

Ingen har väl kunnat undgå vänsterpartiernas supertågslöfte idag. Det hela verkar ju vid ett första påseende bra. Det är skönt och bra med snabbtåg. Dessutom är det så länge vi har en elproduktion som bygger på vatten-, kärnkraft och vind/våg/sol jämförelsevis miljövänligt att driva tågen.

Det finns dock en lång rad miljöproblem förknippade med järnvägsbyggen som vänsterpartierna helt verkar bortse ifrån. Med Botniabanan i färskt minne kan man konstatera att tillståndsprocesserna är långt ifrån okomplicerade. Ständiga överklaganden sker, i enlighet med miljöbalken, som försenar och fördyrar projektet. Så kommer även vara fallet med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiets 120 miljarderssatsning.

Inte nog med att finansiering kommer att saknas för de 120 miljarderna. Eftersom en hel del av planerade (eller framdrömda) sträckningarna måste passera genom Natura 2000-områden kan man räkna med stort motstånd från alla de som värnar den svenska naturen. (Förseningarna för Botniabanan har fördyrat projektet mer än 7% av den totala budgeten på drygt 8 miljarder.)

Frågan är om det ens är möjligt att bygga sträckan Mjölby-Borås med dagens lagstiftning? Är Miljöpartiet beredd att ändra den för att förverkliga detta vallöfte? Är man beredd att strunta i miljöhänsyn för att bygga supertågspåren?

För att kunna köra fort med tåg får kurvorna inte heller vara brantare 6 600 meter i diameter. Det innebär t ex att stationen i Jönköping måste flyttas ca en mil ut från stan! Sannolikt kommer man att behöva kompromissa med bland annat hänsyn till ovanstående. Det innebär att tidsbesparingen Stockholm - Göteborg blir ungefär 10 minuter.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker nog att jag kan åka 10 min tidigare för att slippa de tiotalsmiljarder som det kostar extra (och de stora ingrepp i naturen det skulle innebära) med vänsterpartiernas turbotåg...

Det finns en del tillkortakommanden med hur de svenska tågen fungerar idag. För det första är det en massa förseningar som huvudsakligen beror på att underhållet misskötts. (Det i sin tur beror på att vänsterregeringen åderlät underhållsbudgeten för att prioritera andra saker som t ex friår när de hade makten senast.)

En annan orsak är att SJ har saknat konkurrens. Nu avregleras järnvägen på initiativ av infrastrukturminister Åsa Torstensson (C), vilket kan föra in pengar, idéer, kompetens och professionalism på de svenska järnbanorna. Kanske vi kan få mysiga lyxiga nattåg till Malmö? Billigare alternativ till Göteborg? Kanske rent av restaurangvagnar där man kan få något som faktiskt är ätbart. (Den jävel som i sin bottenlösa ondska uppfunnit SJ-"pizzan" borde för övrigt skjutas långsamt".)

Avregleringen är alltså vänsterpartierna (inklusive Miljöpartiet) emot.

---

Läs en DN Debatt från vilken jag hämtat en hel del faktauppgifter till denna bloggpost.

---

Läs även Stefan Tornberg, Annie Johansson, Elkers, Mikael Olsson, Gustav Andersson, Magnus Andersson och Karl Malmqvist.

Vilka företag, skolor och sjukhus ska läggas ner?

I en gigantisk satsning hävdar de rödgröna idag på DN Debatt att de tänker satsa hissnande 120 miljarder på utbyggnad av järnvägen. 120 miljarder av dina pengar...

Hur ska detta finansieras? Såvitt jag förstår är man ju emot en avreglering, så privat kapital kan väl knappast komma i fråga?

I artikeln skriver man dessutom att regeringens budgetram för väginvesteringar ligger fast (!), så därifrån kan inga pengar tas.

Då återstår skattehöjningar och/eller nedskärningar.

Vilka skolor, sjukhus, äldreboenden, polisstationer och annat vill vänsterpartierna lägga ned för att få råd med sina snabbtåg? Det framgår tyvärr inte av artikeln...

Vilka skatter ska höjas? För vilka?

Ska vi tillbaka till ett konfiskatoriskt fastighetsskattesystem? Det räcker ju i o f s inte så långt...

Momshöjning kanske?

Ska inkomstskatterna höjas? Högre skattekilar är INTE vad arbetsmarknaden behöver, oaktat de principiella invändningar man kan ha emot att utan dubier göra anspråk på medborgarnas plånböcker för att dela ut runda vallöften.

---

Även SvD.

---

Update: OK, tydligen finns en idé om att kilometerskatt ska betala kalaset. Hur mycket högre blir kostnaden för transporterna då? Hur många företag kommer att slås ut pga av detta? Hur många kommer att göras arbetslösa? (vad säger exempelvis transportfacket om detta?)

Läser också på Departementet att vänsterpartierna har för vana vid att inte finansiera sina vallöften fullt ut. Senast saknades 66 miljarder. Hur många saknas denna gång?

Läs även Tobias inlägg på Stureplanscenterbloggen.

(MP) till attack mot (C)

Man kan nog påstå att Centerpartister (mig själv inräknad) under den senaste tiden ägnat Miljöpartiet och deras framgångar viss uppmärksamhet. Jag tycker att de kommer på tok för lätt undan, att de inte granskas kritiskt (eller till och med inte alls) och att deras framgångar i opinionen åtminstone delvis är oförtjänta.

Sakpolitiskt driver de en hel del galenskaper, deras politiska idéer saknar nästan alltid all kontakt med verkliga förhållanden (ekonomi och sådant profant) och perspektivet i synen på relationen mellan stat och människa är i all väsentlighet uppochnedvänd.

Idag går de till motattack mot Centerpartiet och vinkeln är väl den lägsta möjliga: "(C) sviker landsbyggden". Med rubriken i SvD "Storstadsbor har fått mest" demonstreras tydligt det fundamentala missförståndet om hur samhället faktiskt fungerar och vad som ska vara politikens uppgift.

Vad är det då för politik som enligt Miljöpartiet och Peter Eriksson har missgynnat landsbyggden? Jo, skattesänkningarna!

Jobbskatteavdraget gäller ju ALLA som jobbar, oavsett var i landet detta sker.

Förmögenhetsskatten likaså.

Höjd gräns för statsskatt gör ju att en större andel av dina inbetalda skatter disponeras av dina kommunpolitiker, istället för av de folkvalda på helgeandsholmen!

Fastighetsskatten måste väl dessutom kunna sägas vara en större fråga i glesbygden där andelen boende i egna hus är större?

Jo, med den logiken har ju Miljöpartiet och deras vänsterkompisar lösningen: Stora skattehöjningar. För alla som jobbar i hela landet, efter vad jag förstår, för alla småhusägare och för alla som sparar och som investerar.

---

Ikväll får Maria Wetterstrand utrymme i SVT Agenda för att presentera Miljöpartiets dröm för Sverige. Det ska bli intressant att se om de senaste dagarnas ökade tryck kring bristerna i deras politik påverkat med vilken välvilja de bemöts...

Miljöpartiet saknar trovärdig transportpolitik

Miljöpartiet skördar exempellösa framgångar i opinionsmätning efter opinionsmätning. En gratulation är på plats, de gör uppenbarligen rätt på nåt sätt. Min hypotes är dock att de kommit ganska billigt undan från kritisk granskning, det finns en hel del som många av de nya sympatisörerna antagligen skulle sätta i halsen.

Förbifart Stockholm och det allmänna bilhatet är en sak. Gilla det eller gilla det inte: vårt samhälle är konstruerat för ett visst mått av privatbilism. Det GÅR inte att bortse ifrån. Det är lika oseriöst som ohederligt att bygga sin politik på falska bevekelsegrunder. (Det är heller inte nödvändigt om du frågar mig. Bilen är toppen för vissa typer av resor och en kul hobby för många.)

Samma förhållande gäller flyget. Det finns en tydligt formulering från en Miljöpartistisk partimotion om att stoppa flyget söder om Sundsvall. Att detta uttalande nu känns för magstarkt för att tilltala latteliberalerna gör att Miljöpartiföreträdare försöker hävda att det alls inte är fråga om något förbud, utan mer en önskan/vision om att snabbtåg ska "göra flyget onödigt".

Önskedrömmar och fria fantasier losskopplade från all kontakt med samhällsekonomisk verklighet är emellertid dåliga beslutsunderlag för seriös politik.

Resultatet från de rödgrönas tidigare maktinnehav torde också ge en indikation på vilken vikt vi kan tillmäta Miljöpartiets snack om snabbtåg. Under de år de satt som stödparti till regeringen Persson förhandlade de till sig bland annat "friår" (dvs en möjlighet för en välbeställd insider på arbetsmarknaden att slappa ett år för DINA pengar), men hur många meter nya spår fattades det beslut om?

Men underhållet då? Om man är spårtrafiksvänlig borde man väl i en budgetförhandling se till att järnbanorna underhålls i tillfredställande grad, så att tågen går i tid? Inte nödvändigtvis, tydligen. Underhållskostnaderna tilläts uppgå till ca 80:- per km och år. Ungefär hälften av vad som läggs i våra nordiska grannländer.

Ytterligare mer obegripligt är att Miljöpartiet är EMOT en avreglering av svensk järnväg! En åtgärd som kan föra nytt kapital och nya idéer tillsammans med de nya aktörerna på de svenska banvallarna. Förvisso helt i enlighet med Miljöpartiets i övrigt socialistiska idéer om statliga riskkapitalfonder, tobinskatt, medborgarlön, räntefritt samhälle och löntagarfonder. (Se tidigare bloggpost om Miljöpartiets politik enligt deras eget partiprogram.)

---

Läs även Maud Olofsson och Andreas Carlgren som idag skriver på SvD Brännpunkt om Miljöpartiets planerade framfart i din plånbok om de får chansen, Helen Törnqvist och Per Ankersjö.

---

Hos Magnus Andersson står att läsa mer om vänsterns totala haveri i infrastrukturfrågan och han tipsar även om DN Debatt där infrastrukturminister Åsa Torstensson skriver tillsammans med finansborgarrådet i Stockholm, Sten Nordin (M), om hur vänsterpartiernas förbifartsdebacle påverkar hela landet.

Urban Bäckström till Stureplanscentern

Som varma anhängare av de svenska näringslivet och ett stort intresse för företagens villkor att leva och utvecklas i Sverige är det en stor ära att få välkomna Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, som talare till Stureplanscentern!

Onsdagen den 5:e maj träffas vi på restaurang Republik från 1830. Om det blir väldigt mycket folk så kan ett sent lokalbyte bli aktuellt, så håll utkik efter mer info.

Varmt välkomna!

Hund bet man

Dagens icke-nyhet: Vänsterpartierna kommer inte överens...

CUF äger arbetsmarknadsfrågan för unga

Låt vara att alla inte gillar CUF's idéer om hur det stora problemet med ungdomsarbetslösheten ska lösas, men de HAR ju åtminstone idéer!

De åtgärder som CUF föreslår kommer att ha positiva effekter på sysselsättningen för unga, om det kan inget tvivel råda.

Mot det står ett SSU med floskler och varmluft, nu senast exemplifierat i debatt på newsmill mellan Magnus Andersson (CUF) och Jytte Guteland (SSU).

Det är egentligen otroligt att Jytte ger sig in i den här debatten gång på gång när hon efter precis varje tillfälle åker på dyngstryk. Men hon får väl skylla sig själv, antar jag...

---

Läs om Magnus kampanjkickoff!

Snacka går ju

Miljöpartiet påstår sig vara starka anhängare till utbyggnad av spårtrafik och de flesta verkar nog tro på dem. Om man granskar facit från då de haft makten att påverka är bilden dock en helt annan.

Mig veterligen fattades inte beslut om en enda meter ny räls under alla de år då Miljöpartiet satt som stödparti till Socialdemokratiska regeringar. Någon vill säkert invända att de då inte hade samma makt som de skulle ha om de satt i samma regering, men i budgetförhandlingarna lyckades de faktiskt baxa igenom en hel del!

Man undrar ju hur viktig järnvägen verkligen är för Miljöpartiet när mer förhandlingskraft lades på att tvinga till sig saker som friår, en djurskyddsmyndighet och en till transportforskningsinstitut torftigt förklädd miljöpartistisk tankesmedja?

Ytterligare besvärliga fakta för Miljöpartiet i sin påstådda spårtrafiksiver återfinns i det monumentala underhållsunderskott som drabbade järnvägen under samma period.

För ett par år sedan gjorde SVT Agenda en granskning, som jag skrev om då, i vilken det framkom att de svenska spårbanorna underhållits till en kostnad av ca SEK 80:- per kilometer och år. Våra nordiska grannar lägger ungefär dubbelt så mycket och i Storbritannien satsar man tio gånger så mycket.

Inte så konstigt då att tågtrafiken fungerar dåligt emellanåt. Situationen har varit katastrofal, men reds nu ut av infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) som tvingas lägga mycket resurser på att reparera skadorna efter Miljöpartiets undlåtenhet.

Nästa gång du ser Peter Eriksson eller Maria Wetterstrand mässa om framtidens tåg bör du ägna en tanke åt ovanstående.

Förbifart-Sahlin olaglig?

Redan igår kunde man läsa hos Johan Ingerö att den rödgröna kringfartsmanövern runt det för dem oöverstigliga hindret Förbifart Stockholm antagligen inte är förenlig med svensk grundlag.

Detta bekräftas idag av TT som talat med jurister och statsvetare. Professor Folke Johansson vid Göteborgs Universitet, expert på folkomröstningar, avfärdar det hela som en "absurditet". Ett ord som kan bli ganska användbart i rödgröna sammanhang det närmaste halvåret. ;-)

---

Kolla in Jatillförbifarten.se och Facebookgruppen med samma namn.

---

Alliansen går framåt och de rödgröna backar i opinionen. Det finns väl en del i ovanstående som tyder på att det kommer att bli en allt vanligare nyhet...

Centerpartister är våldsbrottsnazister

Måste tipsa om en mycket viktig facebookgrupp - Bekämpa Centerpartiet. Det är väl lika bra att erkänna allt nu. Vi Centerpartister är ena riktigt onda typer. Så här beskrivs (C):

"Centerpartiet är ett parti som i snart 100 år, under en tunn fernissa av falsk sympati och medmänsklighet, har förgiftat det svenska politiska klimatet! Inte nog med att en majoritet av medlemmarna hyser radikalt antidemokratiska och i många fall nazistiska åsikter, Centerpartiets kommunvalda är i de flesta fall tungt kriminellt belastade och många är dömda för våldsbrott. Centerpartiet står för ett antidemokratiskt Sverige! Bekämpa Centerpartiet nu! Inget Centerparti i riksdag eller regering 2010."

Har själv gått med för att kunna bidra med hemska sanningar... Gör det du med, vetja.

Försök till att avleda uppmärksamheten?

Det är inte självklart att det på sikt gynnar Miljöpartiet att numera ingå i det Socialdemokratiska arbetarepartiets proffsiga och mäktiga propagandaapparat. Som mobiliseringsinstrument fungerar säkert Alliansfrittbloggen jättebra, men blockmigranter som just nu sneglar på Miljöpartiet kan säkert ha synpunkter på de raljanta attackernas smakfullhet.

Anders Utbult rycker på nämnda blogg ut till Miljöpartiets försvar om deras idéer om flygförbud och anklagar folk som vill debattera kring detta för att driva en "smutskastningskampanj", något som måste tolkas som ett försöka att styra uppmärksamheten från själva kärnfrågan: att Miljöpartiet med statliga maktmedel vill hindra folk från att flyga.

(Samma Utbult som förövrigt har för vana att beskriva centerpartistisk politik som att vilja "slakta arbetares rättigheter" och "kapa löner".)

Att Miljöpartiet inte gillar att folk flyger torde knappast vara någon nyhet för någon. För en tid sedan skrev de i en riksdagsmotion om att ett "slutdatum" ska bestämmas då "trafiken ska upphöra". Om man ändrat sig kring detta är det väl toppen, men de får väl liksom bestämma sig? Man kan inte både äta kruskaklikakan och ha den kvar (ens om man erbjuder en latte att skölja ner med).

Rödgrönt förbifartshaveri

Alla som vill flytta den passerande trafiken från Stockholms innerstad, och samtidigt knyta ihop två intressanta stadsdelar med allt vad det innebär för kulturutveckling, trivsel och arbetskraftsutbud, gör klokast i att rösta borgerligt. Tycker man dessutom att miljön är viktig kan man välja Alliansens gröna röst, Centerpartiet.

Eftersom de rödgröna inte lyckats komma överens om förbifarten skjuter man beslutet på framtiden och ansvaret på stockholmarna. (Notera att alla boende på andra orter som i jobbet eller på fritiden måste passera Stockholm inte får något att säga till om i detta.)

Spårtrafik är toppen. I vissa fall, på vissa sträckningar. I andra fall passar bilen bättre. Storstockholm sprider sig över ett stort och ganska glesbefolkat område. För att det ska vara ekonomi i att bygga pendeltåg krävs en viss befolkningsdensitet, men det verkar inte störa miljöpartisternas fantasier.

Genom Centerpartiets försorg har förbifarten genomgått en rejäl miljöanpassning med tunneldragning under känsliga kulturmiljöer. Kollektivtrafik kommer att gå på leden.

En nackdel med spårtrafik är att det kostar oerhört mycket att anlägga. De rödgröna nämner inte hur mycket spår man får för pengarna. Inte heller vilka miljöproblem de nya spåren kan komma att generera. Vem vill ha ett pendeltåg dundra förbi kring husknuten? Räkna med långa och komplicerade tillståndsprocesser med ständiga (och antagligen berättigade) överklaganden.

Vi (den nuvarande majoriteten) bygger både spår och väg. Vi satsar pengarna där de gör som mest nytta. Det innebär bland annat den största satsningen på spårtrafik sedan tunnelbanan.

Under alla år som Miljöpartiet satt som stödparti till Socialdemokraterna fattades inte beslut om en enda meter räls! Tvärtom monterades underhållet ner till nivåer som har inneburit stora problem och haverier, en situation som den nuvarande regeringen tvingats ta tag i och lösa. (Däremot baxade man igenom idiotreformer som t ex "friår".)

---

Läs även Albin Broman och Per Ankersjö.

Centerpartiet gillar förbifarten

Vänsterns "mordhot" inget att yvas över

På 70- och början av 80-talet sjöng nationalsocialister att de ville skjuta statsministern. Nu sjunger vanliga socialister att de vill skjuta statsministern. Gäsp. Inget att hetsa upp sig över. Särskilt med tanke på att socialisters operativitet knappt räcker till skjuta in stolarna efter sig. (Det är därför de är socialister, de vill att någon annan ska fixa saker åt sig.)

Visst är det osmakligt och säkert obehagligt för de som adresseras, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg (båda småbarnsföräldrar) men något man får leva med.

Federley svarar

Polarn Fredrick Federley svarar idag på Politikerbloggen den Miljöpartist som mot bakgrund av att marknadsekonomi är jättejättedåligt ansåg att Centerpartiet "spelat ut sin roll".

Läsvärt. :-)

Coca Cola manar till sjukförsäkringsfusk

Coca Cola är ett fantastiskt företag på många sätt, men nu verkar de (eller deras pr-konsulter) hoppat i galen tunna.

Via ETR och Karl Malmqvist ser jag att de uppmanar till sjukförsäkringsfusk! Obegriplig, oaccepabelt och synnerligen smaklöst.

Såhär skrivet de:

"plockar du ut sjukdagar för att du faktiskt är sjuk? skärp dig. sjukdagar är till för att grotta ner sig i det senaste skvallret med vännerna på upper east side och bli gitarrgud i tv-spelsvärlden. tricket är att hålla sig tillräckligt frisk för att själv kunna avgöra när man känner sig "sjuk". överdriv inte symptomen bara...i vissa kretsar anses det nämligen fult att spela sjuk när man inte är det. "

Jag antar att jag med detta gör mig till "nyttig idiot" i deras pr-kampanj genom att skriva om eländet, men detta påverkar min bild av företaget. Faktiskt en hel del. :-(

Vulkanen gör Miljöpartiets jobb

Det här med vulkanutbrottet är intressant på flera sätt. Att man inte kan flyga genom stoftmolnet är en sak, men alla kanske inte tänker på vad stoftmolnet egentligen innehåller.

Det återstår att analysera vilka utsläpp Eyjafjallajökulls utbrott kommer att ge, men ett liknande utbrott inträffade 1991 i vulkanen Pinatubo på Filippinerna. Facit från det blev utsläpp på ca 800 ton kvicksilver (Sveriges samlade utsläpp är mellan 1 och 2 ton per år), 550 000 ton krom (Sveriges utsläpp är ca 100 ton per år) och 5 500 ton kadmium (Sveriges utsläpp är som för kvicksilver, dvs mellan 1 och 2 ton per år).

Alla de som i något ögonblick tror att flygstoppet nu på något sätt skulle vara BRA för miljön bör sålunda tänka igen...

Häromdagen skrev de båda goda vännerna och partikompisarna och tillika riksdagskandidaterna Frank Nilsson och Elisabeth Thand Ringqvist på Aftonbladet debatt att flygstoppet nu ger en försmak om hur det blir om Miljöpartiet får bestämma.

Detta reagerar Maria Wetterstrands pressekreterare på. Jag har träffat Anders Wallner ett par gånger och gillar honom skarpt. Han verkar vara mycket skärpt, rolig och påläst. Det är mot bakgrund mot det en smula märkligt att han nu anklagar Frank/Elisabeth för att ljuga om Miljöpartiets politik, när det finns så många källor till Miljöpartiets föreslagna flygförbud.

---

Läs även Ankersjö, Erika Hedblom och Liberati om saken.

Alliansens gröna röst är redo att rocka!

Åter efter tre dagars intensiv duvning i olika discipliner på Centerpartiets toppkandidatutbildning inför valet i höst kan man konstatera följande: Det har verkligen hänt saker i Centerpartiets riksorganisation.

Efter Europaparlamentsvalet och det för oss katastrofala resultatet var jag mycket kritisk mot hur dåligt jag upplevde att partiet fungerade.

Dessbättre verkar detta ha fungerat som en väckarklocka. Ett stort organisationsarbete har genomförts och ny kompetens tillkommit. Det har tagit sig några uttryck som jag de senaste dagarna blivit varse.

Det första exemplet rör våra säkerhetsrutiner och därför ska jag nog inte avslöja för mycket, men jag kan i alla fall säga att jag blev glad, rörd och imponerad av hur kandidaternas trygghet tas på största allvar.

Det andra är egentligen ett kluster av händelser på helgens utbildning. Innehållet var bra. Stundtals mycket bra. Allt praktiskt fungerade smidigt och helt problemfritt (så vitt vi deltagare såg i alla fall, vilket gör berömmet dubbelt). Övningar i debatteknik, mediaträning och diskussioner om hur vi skapar goda argument för våra viktiga frågor förekom, liksom professionell fotografering med hår- och sminkpiffning före.

En viktig aspekt är också nätverkandet. Erfarenhetsutbyten och tänkbara samarbeten med Centerns toppkandidater från hela landet. Som exempel på några jag väldigt skulle vilja göra något tillsammans med framöver vill jag nämna två lika koola som vassa kandidater från landets båda ändor: Linda Ylivainio från Övertorneå och Erika Hedblom från Malmö.

En tredje sak återfinns i tjuvtitten på kommande kampanjer. Ingen gång tidigare har det i Centerpartiet funnits en sådan proffsig approach till kommunikationen. (vågar jag påstå) Enligt min mening verkar allting vila på en klok analys, utväxlad i en bra strategi och - av allt att döma - väl utförda tillämpningar av den.

Hatten av för Lena Forsman som är kommunikationschef och teamet kring henne. Stort tack och varma tankar går också till Joakim Wiberg, Jesper Overeem och Karin Andersson m fl som gjorde helgens utbildning till en sådan succé.

En ytterligare sak, som dock inte var en nyhet för undertecknad, är de smarta webbaserade verktyg som gör det lättare att vara Centerpartistisk debattör, Centernätet och Centralen. Tidigare styrelsekollegan i Stureplanscentern Ulrika Ingemarsdotter och hennes kollega Mattias Östmar gör ett superjobb med detta.

En sak ska vi ha klart för oss. Det kommer att bli tufft. Oerhört tufft. Opinionsläget för Centerpartiet lämnar mycket i övrigt att önska, även om dagens mätning ser något roligare ut än vanligt. Det kommer att krävas en insats utöver det vanliga att klara våra mål. För första gången sedan 2006 känner jag dock att Centerpartiet nu är rustat att klara trycket från en med full kraft driven valkamp.

Jag vet inte riktigt hur det är i andra partier, men jag har faktisk svårt att tänka mig att förutsättningarna för en "vanlig" gräsrotskandidat kan vara bättre än hos oss. Nu är det upp till oss som vill bli invalda att hitta våra väljare och förklara för dem varför det är en toppenidé att rösta på oss.

Inspirerad av riksorganisationens imponerande kvalitetshöjning går jag in i valkampsläge med förutsatsen att försöka matcha den!

Toppkandidatutbildning och kulturimperialism

Just nu befinner jag mig på hotell Clarion i Stockholm bland ungefär 100 andra Centerpartistiska kandidater för utbildning inför valet.

Gårdagen omfattande några föreläsningspass och gruppdiskussioner om olika ämnen. När det gäller skatter och synen på medborgarnas pengar är vi påfallande överens. Huvudregel är att pengarna tillhör den som tjänat dem.

En diskussion som dock blev oerhört hetsig var om så kallad "fair trade". En del verkar tycka att fair trade är ett viktigt instrument för att skapa en bättre verklighet för odlare i fattiga länder. Jag tycker att de problem som skapas är långt större än de som fair trade syftar till att lösa.

När priser bestäms utifrån istället för att bestämmas av flera köpare och flera säljare på en marknad uppstår en rad negativa effekter. Fel kvantitet och kvalitet kommer att produceras, vilket ger upphov till allokeringsförluster. Marknaderna är alltså mindre effektiva än vad de annars hade varit.

Genom att lågproduktiva metoder "belönas" genom högre priser än vad som är marknadsmässigt motiverat, saknas incitament för produktivitetsutveckling.

Undanträngning kan uppstå från verksamheter som är på väg att förbättra sina metoder och utvecklingsekonomier låses fast i lågproduktiva strukturer - ett tillstånd som konserverar förhållandet mellan dagens fattiga och rika.

Ett system som i många stycken tillkommit i all välmening (ibland är det också bara ett av många verktyg i socialisternas låda för att motverka marknadsekonomi), leder i själva verket till samma sak som den mest smaklösa kulturimperialism.

---

Läs Karl Malmqvists (CUF) utmärkta rapport om de praktiska implikationerna av Fair Trade för fattiga bönder i tredje världen.

Vänsterpartierna slåss internt om dina pengar

Inte helt otippat är det lite tjorvigt för de rödgröna att få ihop något budgetalternativ. En sak är ändå väldigt talande. Enligt Expressens ingress är problemet att:

"Partierna lyckas inte komma överens om vilka skatter som ska höjas och med hur mycket."

Alltså skatterna SKA höjas. Om det är de alla överens. Mer makt till staten - mindre makt till dig. Dina pengar är inte i första hand dina egna om du frågar vänsterpartierna.

Hur dessa tomtar kan leda i opinionen är för mig en gåta...

Miljöpartiet är ett socialistiskt parti

När ens politiska motståndare börjar jiddra om att vårt parti "spelat ut sin roll" i svensk politik, vet man att man har något bra på spåren.

Gröna Studenters Rikard Allvin fastslår Miljöpartiets socialistiska orientering i en artikel på politikerbloggen till svar mot Fredrick Federleys debattartikel i Expressen förra veckan om två starka kvinnors signifikanta betydelse för Storbritanniens utveckling. Elisabeth I och Margaret Thatcher.

Jag har hyllat Thatcher många gånger tidigare och Karl Malmqvist demonterar den lilla argumentation som miljöpartisten försöker sig på (insprängd i klasskampsdravlet).

Innan Thatcher var Storbritannien ett land med gigantiska ekonomiska (och därtill kopplade sociala) problem. Med stenhårda nypor, principfasthet och mycket mycket arbete lyckades hon vända hela skutan till att bli Europas främsta. (Ända tills Labour fick makten igen och successivt satte sprätt på det strukturkapital som Thatchers politik hade byggt upp.)

Frihetlig valguide

...kan knappast jag göra, eftersom jag bör anses högst jävig, men det borde finnas en sådan.

När det gäller den digitala integriteten är Piratpartiet ohotad etta. De har dessutom visat sig både aktiva och pådrivande i europadebatten. I stort motstånd ska sägas. Är ett omedelbart avskaffande av FRA din viktigaste fråga finns det ingen annan du kan rösta på.

Visst har vi borgerliga fuckat upp ordentligt i just den specifika frågan, men de rödgröna är verkligen inte bättre.

När det gäller sociala friheter finns det alternativ.

Vänsterpartiet har på ytan vissa socialt frihetliga drag, men ser inte människor som individer, utan som representanter för grupper/klasser. Problemet är att det just är individer som behöver och förtjänar sin sociala frihet - ofta mot själva kollektivet. Det gör att Vänsterpartiet med sin socialism aldrig kan värna den enskilda människans friheter. Eller som Lars Ohly själv uttrycker saken: "Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse".

Vad beträffar en frihetlig syn på folkhälsa, alkohol och förbud finns det vissa hos Moderaterna som kan tänka sig att öppna upp för ett avskaffande av alkoholmonopolet. När det kommer till soft drugs är det däremot tvärstopp där.

Folkpartiet har en lång tradition av statligt översitteri när det gäller i princip allt som är roligt, men vännerna i Liberati kämpar tappert för att förändra det.

Centerpartiet har gått längst när det gäller många av dessa frågor och gått i bräschen för bland annat gårdsförsäljning. Visst finns det C-kandidater som liksom många folkpartister är engagerade i nykterhetsrörelsen, men det finns också ett stort antal Centerpartister och CUF:are som är beredda att diskutera en öppnare syn på till och med en så känslig sak som cannabis.

Social frihet är bara den ena halvan av liberalismen. Den andra är ekonomisk. Hur man kan vara starkt engagerad i var och ens integritet när det gäller innehållet i sin mobil eller dator, men inte när det gäller ens plånbok, är för mig en gåta.

Principfasthet när det gäller var och ens rätt till sina egna pengar brukar Jan Björklund vara ganska tydlig, men allra främst måste man ändå säga att Centerpartiet och Maud Olofsson är i frågan. Kolla t ex denna Adaktussonintervju från TV8 där Maud är fullständigt lysande och ideologiskt oerhört tydlig när det gäller företagarens rättigheter mot en klåfingrig stat. (Läs även Annies och Gustavs kommentarer.)

Visst finns det mycket att jobba med när det gäller den frihetliga agendan. Såväl på totalplanet och i vårt parti, men det finns frihetliga kandidater på valbara platser att kryssa och jag (enligt samma jäv förstås) tycker nog att Centerpartiet ligger främst som en frihetsmotor i svensk politik.

Dödsdroger och cannabis i Aftonbladet

Jag skriver idag på Aftonbladet debatt om det märkliga förhållande att en relativt ofarlig drog inte bara är förbjuden, utan belagd med drakoniska straff, samtidigt som en helt laglig handel sker med kemikalier som ungdomar dör av.

---

Läs även artikeln som öppningscitatet är hämtat från.

Miljölagstiftningen hindrar miljöförbättringar

Besökte idag å yrkets vägnar ett industriföretag i södra norrland. De är världsledande på sitt område och mycket innovativa. De har funnits länge och sitter mer eller mindre ihop med sin lokalisering; de flesta på orten har sin utkomst från företaget, direkt eller indirekt.

Bland alla de utmaningar de tar sig an finns naturliga många hinder att ta sig över. Vissa stora, naturliga och ofrånkomliga, men också andra helt onödiga.

Genom Sveriges luddiga, komplicerade, ineffektiva och rättsosäkra miljölagstiftning har företaget varit ålagda att först utreda en mängd irrelevanta konsekvenser av verksamheten. Senare tvingade till dyra och komplicerade åtgärder för att ändra på eventuella miljöproblem som utredningen påvisar.

Men ska inte företagen då ta sitt ansvar? Är miljön inte så viktig att värna att länsstyrelser och miljödomstolar ska kunna stoppa miljöbovar?

Jo, självklart. Men...

Vad som verkligen är ett miljöproblem är i sig föremål för debatt och tydligen kan vad som helst vara det enligt gällande lag. En dam som röker i sin trädgård, lekande barn och flagglinor som slår mot grannens flaggstång.

I det aktuella fallet handlar det om ett läckage från en deponi. En i naturen vanligt förekommande och ogiftig metall spiller över i en intilliggande sjö med ca 8 kg per år.

För det första är det inte på något sätt påvisat att metallen skulle vara miljöfarlig.

För det andra ligger det några hundra meter från platsen ett reningsverk som årligen släpper ut ca 1700 kg av samma metall, till samma vatten.

Företaget tvingas till investeringar i 100-miljonerkronorsklassen för att genomföra en miljömässigt och på alla andra sätt helt meningslös åtgärd. Ordstävet "sila mygg och svälja kameler" dyker upp...

Företagets mycket kunniga och välrenommerade miljöchef avslutade mötet med en suck: "Tänk vilka miljöförbättringar vi hade kunnat gjort med dom pengarna."

Det är marknadsekonomin, dumbom

Goda vännen Anders W Jonsson (C) skriver idag en insändare i Hela Hälsningland med titeln "Hur tänker Miljöpartiet?".

Tja, inte alls är väl det enkla svaret. Friåret är bara så dumt så att klockorna stannar. Det gamla argumentet att "dela på jobben" bygger på en brutal förenkling och en häpnadsväckande insiktslöshet från ett parti som faktiskt aspirerar på att regera landet. (Läs Karl Malmqvist om just detta.)

Miljöpartiet vill gärna se sig som ett parti som värnar småföretagandet, men de saknar all förståelse för entreprenörskapets natur. Efterklokt konstaterar de t ex att "SAAB borde ha byggt miljövänligare bilar", de ville - faktiskt - förstatliga företaget och fortsätter på samma socialiseringslinje när de föreslår statliga riskkapitalfonder.

(Till saken hör att de samtidigt vill lägga ned statens forskningsstöd till bilindustrin som företrädesvis handlar om att puffa fram branschgemensamm teknisk kompetens, vad beträffar bland annat minskad miljöpåverkan, till fordonsklustret.)

Att statligt agerande på finansmarknaden tränger undan privat dito är bara ett av de många problemen som följer av Miljöpartiets galenskaper.

Det faktum att det faktiskt inte FINNS något facit att kika i på förhand verkar gått de båda språkrören helt förbi. Anledningen till att marknadsekonomi är den bästa resursallokeringsmodellen är att många företag, ibland hundratals, provar alla möjliga och omöjliga lösningar för att bli bättre än sina konkurrenter.

De flesta kommer inte att lyckas, en del av dem går omkull och några enstaka kommer att ha hittat rätt fram till det högst rörliga mål som lyckosamhet på en marknad är.

Det rörliga målets koreografi styrs av en enorm mängd faktorer och det existerar i ett föränderligt ramverk institutionellt, strukturellt och kulturellt. Att, som Miljöpartiet verkar göra, tro att man som politiker kan "komma på" vilka investeringar som ska bli lyckade är - förlåt mig - fruktansvärt korkat.

Vad som dock är, eller åtminstone borde vara, politikens främsta uppgift är att titta på det som man faktiskt KAN göra något åt: Det instit

utionella ramverket. Vad det handlar om för företag är två saker: risk och avkastningsförväntningar. Stabila, rättssäkra och effektiva institutioner torde vara nummer ett.

---

Bilen på bilden ovan är Porsches kör- och underbara konceptbil 918 Spyder. Drar 0,3 liter milen och gör Nordslingan på 7.30!

Bilen här under är en Radical, ett racerbilsmärke från England, vars gatbilsadaption håller rekordet på Nordslingan med sin SR8LM-modell.

Fastspännd i sittbrunnen på bilen på bilden (som är en enklare Radicalmodell, byggd endast för framfart på racerbana) är yours truly i spänd förväntan inför 5 nya varv på Mantorp.

Parboendegaranti borde vara en självklarhet

Alliansen i Stockholm går nu i ett gemensamt pressmeddelande ut och lovar parboendegaranti.

Tillsammans med Vårdvalsreformen och Förbifarten blir detta ytterligare en god anledning att rösta borgerligt i Stockholm i höst, om det nu var någon som tvekade.

För eventuella läsare med dragning åt latteliberalism i Wetterstrandsk tappning vill jag påminna om att Miljöpartiet i Stockholm är EMOT såväl vårdvalet som frihet vad beträffar upplåtelseformer. (De vill dessutom återinföra det mycket märkliga mobiltelefonförbudet i tunnelbanan, hur koko det än kan låta...)

---

För den som önskar lite smolk i den frihetliga kaffebägaren rekommenderas Miljöpartiets oppositionsborgarråd i Stockholm, Yvonne Ruwaidas, blogg.

---

Per Ankersjö, Seved Monke och Annika Beijbom om Arne 94 och parboendegarantin i Göteborg.

Federley om Thatcher

Fredrick Federley skriver på dagens Sidan 4 i Expressen om hur oerhört betydelsefull Thatcher var för Storbritanniens ekonomi, men också för på det sätt debatten kom att drivas. Även av Labour. Hon lärde britterna att tänka marknadsekonomi. Och vann många val åt Tories för det...

Abir om Centern och frihetskampen

Missa för allt smör i Småland inte Abir Al-Sahlanis gripande Sidan 4 i dagens Expressen.

Eh... Guam "tippar över"?

Är det någon av de av amerikansk politik intresserade bloggläsarna som kan bekräfta att detta är autentiskt?

En demokrat vid namn Hank Johnson uttrycker oro för att ön Guam tippar om man ställer marinsoldater på den. Kolla själv. Lika delar komiskt som djupt oroande:



Mot bakgrund av ovanstående känns ju vänsterpartiets innovativa energiexpert Peter Pedersen som rena rama nobelprismaterialet!

Sänken och flöten in i sjukt spännande valkamp

Maud Olofsson är bättre än Centerpartiet. Någon annan slutsats går inte att dra av statistiken. Medan vårt parti harvar omkring en bit från vårt valresultat, och en bra bit från vårt mål 2010, ligger Maud Olofssons förtroendesiffror stabilt.

Vi alla gräsrötter och kandidater måste lyfta oss i håret, bli bättre och jobba hårdare. Liksom anställda i organisationen. Vi har ett val och vinna och sitter på en rad vinnarfrågor som ingen annan har mod att driva!

Särskilt glädjande när det gäller Maud's förtroendesiffror är att de är goda hos unga. Resonemanget om ingångslöner och ungdomsavtal går fram och jag tror att den tydlighet som vår partiledare visar upp när det gäller synen på marknadsekonomi lockar sådana som annars kanske skulle ha sneglat på Moderaterna som mitt i all förnyelse liksom inte haft tid med något innehåll av principiellt intressant natur.

Motsatta förhållanden råder för oppositionens hopp och statsministerkandidat, Mona Sahlin. Hon är ett gigantiskt problem! Förtroendet för henne har varit svagt från början och det blir inte bättre.

Politiken är en sak, men många röstar också utifrån hur proffsigt de tror de olika regeringsalternativen kan komma att göra sitt jobb. Dels naturligtvis med tanke på vilken tilltro man faktiskt kan sätta till olika vallöften, dels hur man tror att våra företrädare kan föra Sveriges talan i internationella sammanhang. Just nu är vänsteralternativet i kraftigt underläge ur den synvinkeln.

Å andra sida har de samtidigt ett försprång i opinionen...

Det är, mina politikintresserade vänner, en riktig nagelbitare vi är på väg in i!

---

Per Ankersjö, Elias Giertz, Helen Törnqvist, SvD, DN och Aftonbladet.

Företagandet är lösningen

De två största samhällsproblemen idag identifieras av många som sysselsättningen och miljön.

Lustigt nog har de båda långsiktigt samma lösning.

Miljöproblemens lösning är en komplex historia. De flesta är överens om att det är nya tekniker som måste till. Metoder att på ett effektivare sätt ta resurserna tillvara. Visst finns det de som hellre kurar skymning och predikar någon slags återgång till ett förindustriellt samhälle, men det är för de flesta av oss ganska främmande.

Tekniska lösningar är en sak. Teori är teori - och i teorin finns lösningarna. Praktik är något annat och det är utomordentligt märkligt att det ska vara så svårt att förstå skillnaden.

Ny teknik implementeras och görs tillgänglig genom tillämpat entreprenörskap. Det är företag som ser en marknad som provar alla möjliga och omöjliga idéer för att slå sig in och tjäna tillräckligt med pengar på det för att utveckla verksamheten och ge investerarna en god avkastning på sina riskade pengar.

Att ge företagen de bästa av förutsättningar att leva och verka torde alltså på sikt vara en god miljöpolitik.

Samtidigt förstår väl de flesta att de är i fler och välmående företag jobbtillväxten finns?

Hur det kan komma sig att så lite av debatten handlar om företagandets förutsättningar är mot bakgrund av ovanstående något av ett mysterium.

Bra gallring ger produktiv skog

Ett tydligare exempel på politikens nytta av förnyelse än Maria Abrahamssons partikulturella högmålsbrott häromdagen får man väl leta efter.

Ibland är vi som är nya i partipolitiken så angelägna att anpassa oss till de oskrivna reglerna så att vi lägger våra principer åt sidan. Att vi accepterar sådant som vi normalt inte skulle göra, för att passa in och inte göra oss osams med trotjänarna.

Själv har jag provat flera gånger att bryta mot Centerpartiets tabun. Kärnkraften t ex. Jag kan ärligt säga att det bara ha varit positivt. Visst blir folk förbannade och en del kommer att försöka motarbeta de som inte håller sig i fåran, men det är det värt. Om inte annat för den sköna känslan man får av att vara ärlig mot sig själv.

Tyvärr har det varit möjligt att göra sig en hygglig politisk karriär på att liksom hålla sig undan. Ett par perioder i riksdagen i skuggan bakom de som kan och vågar, sedan välbetalda meningslösa uppdrag som tack för de principer man sålde... Jag hoppas och tror att framtiden ser annorlunda ut.

Med ökat personfokus blir det svårare att gömma sig.

Mindre partilojalitet och mer integritet - precis på det sätt som Maria Abrahamsson gör - måste till för att göra politiken bättre.

I klartext: Stolpskotten måste fastna i den genomlysta verklighetens evolutionära filter. Så tidigt som möjligt. Det finns idag en mängd politiker på hög nivå som är direkt olämpliga för sitt jobb, men som har partirötterna så djupt intrasslade i den partiorganisatoriska myllan att de inte går att rycka upp utan vidare.

Som tur är finns det gott om motorsågar, spett och yxor i Centerpartiet. Det är dags att 1. börja använda dem och 2. visa allianskompisarna hur man använder dem. (Vännerna i Liberati sågar redan tappert både inåt och utåt.)

Centerpolitik räddar liv

Goda vännen och partikompisen Lukas Forslund uppmärksammas idag i Dagens Nyheter för idén att förse hårdtrafikerade tunnelbaneplattformar med glasväggar.

En god idé, tycker jag, som passerar Slussens station nästan varje dag. I eftermiddagsträngselns tumult känns det faktiskt nästan som att det bara är tur att ingen dråsar ner på spåret.

Av lätt insedda skäl är tunnelbaneförarnas fackförbund, SEKO, positiva till idén.

Centerpartiet har i det kommande Stockholmsprogrammet fler intressanta idéer kring tunnelbanan och kollektivtrafiken i stort.

Vilka intressen har köpt Rössner/Marcus idag?

Det är med stor besvikelse jag ser att min partivän, den djupt aktade professor emeritus och riksdagsledamoten Lennart Levi, lånar sitt namn till en artikel som uttrycker en antiliberal hållning - sockerskatt.

Först trodde jag att det var fråga om ett aprilskämt, men när jag såg vilka andra som stod bakom artikeln började jag ana att så inte var fallet. Stefan Rössner och Claude Marcus verkar inte ha humor.

De båda har (fram tills nu) varit starka motståndare till den moderna synen på naturliga fetter. De har dömt ut kött och smör till förmån för spannmål och industrifetter (margarin).

De har rekommenderat kolhydratintensiv mat till patienter med viktproblem utan att ta hänsyn till det faktum att det inte fungerar. De verkar helt och hållet bortsett från att olika människors aptitsystem fungerar olika. Man undrar ju hur de tänker? Varför tror Rössner/Marcus att människor äter för mycket?

För min egen del är svaret enkelt. Kolhydrater gör mig hungrig. Vansinnigt hungrig. Socker föder sockersug och att låta bli att äta när man klivit på kolhydrattåget är lika svårt som att sluta upp att pinka när man väl låtit det börja skvala.. (om det målande språkbruket ursäktas)

Genom att hörsamma de riktlinjer som livsmedelsverk, folkhälsoinstitut och sådana som Stefan Rössner och Claude Marcus frambär, har jag hela mitt vuxna liv slagits i underläge mot en tilltagande rondör.

Sedan jag för ett och ett halvt år sedan via en kollega upptäckte LCHF är tillvaron helt annorlunda. Jag är mycket intresserad av mat och dryck och njuter allt vad jag orkar. Med viss omsorg vad som passerar in genom munnen käkar jag massor av goda saker. Under samma period har jag minskat ca 20 kilo i vikt (hittills) och går stadigt - om än långsamt - nedåt.

Mina värden, inkl kolesterolbalansen, är mycket goda enligt företagshälsovårdens årliga undersökning. Enligt Claude Marcus borde jag varit död vid det här laget, med tanke på mina ägg- och bacondrivna frukostvanor. Jag har aldrig varit så frisk i hela mitt liv. Under hela förra året var jag inte sjuk en enda dag. Inte ens förkyld. Inte ens lite förkyld.

För andra människor, t ex CUF's Karl Malmqvist, är det helt annorlunda. Han slukar ett par liter svartfärgat och kolsyrat sockervatten varje dag och kosten verkar huvudsakligen hamburgarbaserad. Ändå ligger han stadigt på en matchvikt runt 18 kilo.

Det visar två saker:

1. Man kan inte ha generella kostråd som ska gälla för alla. Människor är olika. Var och en måste ta reda på vad som funkar och utifrån det välja en livsstil som stämmer överens med hur man vill leva, hur mycket man vill njuta och hur stora hälsorisker vi vill ta.

2. Man kan inte lyssna på av staten utnämnda "experter". För det första har de båda en vidrig människosyn. Deras oförståelse inför hur människor fungerar borde göra dem olämpliga som läkare.

Det är väl i o f s en positiv sak att Rössner/Marcus idag inte riktar sina pekpinnar mot fett, men det har egentligen ingen principiell betydelse. Pekpinnar ska inte riktas överhuvudtaget.

Deras åtaganden för margarinindustrin, knäckebrödsfabrikerna och McDonald's, med miljonbelopp i arvoden, borde diskvalificera dem för alla typer av roller som expertkommentator i dessa frågor.

---

Läs ett gammalt inlägg om det felaktiga i själva folkhälsotanken.