Rädda Tors torn!

Tillsammans med Christer Mellstrand debatterar jag idag på Newsmill om att "Tors torn" är en unik möjlighet att bryta ny mark för Stockholms stadsbyggnad.

Att bygga högt är att bygga mark- och energieffektivt. Staden växer och istället för att den ska växa på bredden vill vi hellre se tillväxten på höjden. Staden får inte straffa djärva och nydanande projekt, utan måste möta de utmaningar som en ny typ av byggnader kräver med rimliga villkor.

På sikt tror jag att vi måste hitta ett bättre system för att beräkna köpeskilling och tomträttsavgift, som är förutsebart, rättssäkert och som inte missgynnar ett effektivt utnyttjade av stadens ytor.

Stockholmscentern möter David Eberhard

Missa inte en av vår tids mest intressanta debattörer, David Eberhard, som gästar Stockholmscenterns politikpub den 8 juni på Brasserie Elverket.

Hans bok, I trygghetsnarkomanernas land, borde alla läsa, i synnerhet politiker!

För mer info, kolla facebookinbjudan.

Den som önskar ett smakprov kan med fördel ladda ner David Eberhards timbropodcast.

Morallagarnas absurditet

Ett exempel på hur sjukt det kan bli när lagstiftningen blir någon slags moralistisk skönhetstävling är hela det rättsfall där en ung flicka åtalas för att hon och en pojke har haft sex.

Det har begåtts ett övergrepp och den skyldige är lagstiftaren, som genom sitt behov av att nå politiska fördelar genom att exploatera människors moralindignation, släpar fram och vänder ut och in på två unga människors innersta liv. Med all säkerhet med stort psykiskt lidande och rimligen även sexuella problem för lång framtid som följd.

Det märkliga är dock, hur bisarrt det än kan låta, att flickan frias. Lagen är solklar: den som är straffmyndig och har sex med någon under 15 år begår våldtäkt mot barn. Tingsrätten konstaterar att pojken inte utsatts för något våld, hot eller tvång, (alla som någonsin har burit omkring på en 14-årig pojkes hormoner förstår hur absurd tanken är) men lagen är ju lagen.

Folkpartiet i Stockholm svek friheten

Jag har mycket goda erfarenheter av att samarbeta med Folkpartiet i Stockholmspolitiken. De jag har mest kontakt med i exploateringsnämnden är kloka och trevliga hedersknyfflar, tillika goda liberaler.

Varför deras partikompisar i socialnämnden resonerar som de gjorde kring remissvaret om gårdsförsäljning är inte lätt att förstå. Centern och Moderaterna gick i bräschen och ställde sig positiva till utredningens förslag. Vänsteroppositionen var emot. I det läget lägger FP och KD ned sina röster och låter vänstern vinna mot alliansen.

Att KD agerar på det här sättet är kanske inte helt oväntat eftersom de har varit emot alla typer av lättnader av de i mitt tycke omotiverat stränga regleringarna av försäljning av drycker som innehåller alkohol.

Att FP gör det är oväntat, med tanke på att de faktiskt har ett landsmötesbeslut från 2009 om att tillåta gårdsförsäljning.

Vi har ju en överenskommelse i Alliansen om att pröva om gårdsförsäljning skulle vara förenligt med försäljningsmonopolet i övrigt. (Åtminstone hade vi en överenskommelse.)

Nu finns en konstruktion som fungerar europarättsligt, så vad är problemet?

---

Per Ankersjö skriver om detta idag på SvD Brännpunkt.

Update: Även Peter Högberg tycker att gårdsförsäljning inte är en helt tokig idé, även om han vill ha kvar systemmonopolet i övrigt.

Står Centerpartiet för frihet eller förmynderi?

Centerpartiet har ett tydlighetsproblem. Det står att läsa i dagens SvD, men kommer knappast som någon nyhet. Vi har bytt ställning i två monumentala frågor under den förra mandatperioden och vi verkar mer benägna att resonera kring och väga detaljfrågor på ett förvisso intressant och utbildande sätt, än att måla upp tydliga riktningar baserade på ideologiska doktriner.

Det senaste exemplet är lådvineskatten. En - om du frågar mig - knasig idé som endast tilltalar alkofobikernas hårda kärna. Lådvineskatten avfärdades också ganska snabbt av både Socialdemokraterna och Moderaterna.

Till och med Folkpartiet, som då och då luftar sin misstro till vanligt folks omdöme vad beträffar jästa nöjen, ställde sig tveksamma.

I detta läge ställer sig alltså Centerpartiets alkoholpolitiska talesperson, Kenneth Johansson, försiktigt positiv till lådvineskatt!

Frånsett de politiska och moraliska synpunkter jag kan ha på detta måste man också betrakta de taktiska implikationerna av Kenneth Johanssons uttalande i frågan.

Att positionera sig bredvid Maria Larsson i en smal och antagligen djupt impopulär hållning, på förmynderisidan om självaste Folkpartiet, är - med förlov sagt och milt uttryckt - inte helt optimalt.

Tydlighetsproblemet får dessutom ett ansikte, eftersom vi i andra sammanhang kämpar hårt för att hävda den enskilda individens ställning gentemot staten och systemen.

Vi har för sjutton ett stämmobeslut om att tillåta gårdsförsäljning och i Stockholms centerdistrikt beslutade vi oss för att driva en omreglering av alkoholmonopolet, och i och med det tillåta privata butiker, på vår senaste stämma. Något som också kommer att komma upp på stämman i Åre i höst.

Hur ska väljarna ha någon aning om vad de får när de röstar på Centerpartiet?

Förhandlingsresultat om värnskatten

Förrgårdagens utmaning om värnskatten blev mycket intressant. Peter Högberg säger att ett avskaffande av värnskatten inte är aktuell, men faktum är att väldigt mycket i hans resonemang ändå knystar om att han - om inte köper, så i alla fall anmäler intresse - för min argumentation.

Peter lyfter också in den skillnad som kan beskrivas som ideologisk. Så är det nog. Det kan tyckas lönlöst att argumentera för sin egen ideologiska övertygelse mot en annan, men jag vill kring detta ställa en öppen fråga:

Peter anser inte att utsikten att tjäna dessa extra pengar är drivkrafter för honom. Även (S)-bloggaren Martin Moberg är inne på samma linje.

Detta kan ingen ifrågasätta.

Men lika lite kan ju Peter och Martin ifrågasätta att det finns andra som faktiskt vill tjäna dessa extra pengar och göra det på hårt och smart arbete. Varför ska staten begränsa vissa människors drömmar? Och varför i all sin dar anser man det förenligt med Socialdemokratisk politik att just människor som kommer från enklare ekonomiska förhållanden ska begränsas särskilt hårt i sina möjligheter att uppfylla sådana drömmar?

Och här, kära vänner, går skiljelinjen. Lika för alla, överhetens påbud om en lägsta nivå - och en högsta nivå. Eller frihet för varje människa att själv avgöra hur man vill leva sitt liv, vad man önskar uppnå och hur man vill utvecklas - och en politik som inte lägger onödiga begränsningar för var och ens strävan att kämpa för detta (med mindre än att andra människors frihet hotas).

Men lägsta nivån då? Även människor som av olika skäl fått sina möjligheter beskurna, måste kunna ha en rimlig chans att skapa ett gott liv.

Erik Laakso är inne på något oerhört intressant i hans svar på min värnskatteutmaning. Erik är beredd att förhandla och det han lägger i vågskålen är något att ta på högsta allvar. Någon typ av progressivitet för att utjämna skillnader kan jag tänka mig att ställa upp på, men värnskatten är konstruerad på allra sämsta sätt om det är syftet, då bestraffar den som kämpar och lyckas, men inte gör ett skapandes grand för den som har det svårt.

Progressiviteten bör istället matas in underifrån, så att den som inte har någonting får en möjlighet att försörja sig själv, även om lönsamheten initialt är svag. Erik föreslår att man kapar alla avdragsmöjligheter och istället lägger hela surven på ett rejält grundavdrag: de första 120 000:- man tjänar är ens egna. Man betalar skatt på endast inkomsterna över den gränsen.

Omfördelningen från andra avdragsmöjligheter kanske inte räcker rent statiskt sett, men de dynamiska effekter som uppstår av bara det faktum att skattesystemet görs mycket enklare kan nog bidra en hel del.

Att sedan murar in till egen försörjning för många människor skulle krossas så att dammet ryker motiverar reformen många gånger om!

Läs Carl-Ewert!

Ingen bör missa Carl-Ewert Ohlssons hyllning till, och sågning av, livet. :-)

Diskutera "sjöfyllerilagen" på skärgårdsmässan

Stockholms skärgårdslandstingsråd, Gustav Andersson (C), går till storms mot den så kallade sjöfyllerilagen och kommer att diskutera saken på skärgårdsmässan i morgon (lördag) kl 11 i Centerpartiets tält.

Lagen är rättsosäker i och med att det är en svår bedömning om vem eller vilken på båten som kan anses ha ”uppgifter av väsentlig betydelse för sjösäkerheten”.

Lagen öppnar upp för ett veritabelt DDR-samhälle där du som medborgare aldrig riktigt ska veta om du gör rätt. Får jag åka med över viken om jag har druckit vin? Om en kustbevakningsmatros har en dålig dag (vilket de påfallande ofta verkar ha) kan du hamna i en situation där du döms för sjöfylleri och - om du råkar vara en smula känd - blir föremålet för kvällspressens spiketunna.

Värnskatten borde bekämpas av (S)

Jag känner emellanåt en stark samhörighet med några av de sossebloggare jag följer. Flera av dem verkar jag i inte obetydlig utsträckning dela bakgrund och erfarenheter med.

Vi har också landat i samma slutsatser när det gäller några av livets väsentligheter (exempelvis Hammarby och hårdrock), men någonstans när idén om den enskilda individens ansvar, rättigheter och möjligheter började formuleras skildes tydligen våra vägar.

För mig är det inget konstigt att drömma om att köpa t ex en fin bostad och för alla oss som inte har ärvda pengar, eller föräldrar som bosparade åt oss från späd ålder och med det såg till att sätta oss på det värdeökningståget, återstår egentligen bara en möjlighet: hederligt arbete.

(Det finns också en annan möjlighet: ohederligt arbete, men det är inget som kan rekommenderas. Är du utrustad med moral och anständighet kommer du inte att kunna njuta av oförtjänta rikedomar. Lätt fånget är också lätt förgånget och inga pengar verkar ta slut så fort som sådana man inte arbetat sig till på hederligt vis. Dessutom har rättvisan en tendens att hinna ifatt till slut, även om den i Sverige emellanåt verkar linka på kryckor.)

Dessvärre finns en hel del hinder för alla oss vanliga killar och tjejer som vill påverka våra liv genom att arbeta. Trösklarna in till arbetsmarknaden är höga genom LAS och annat.

När man väl lyckats ta sig in och kommer till den nivån att man gör så pass mycket rätt att man kan konkurrera i budgivningar och annat med folk som haft det bättre förspänt stöter man på fler hinder genom progressiva skatter. Statsskatten först och sedan den så kallade värnskatten.

De som relativt sett är privilegierade gynnas alltså skattemässigt genom generösa villkor för kapitalbeskattning och uppskovsrätt för vinster av bostadsaffärer, medan den som vill kavla upp ärmarna och jobba sig till något fint betalar för kalaset med mycket höga inkomstskatter.

Förbannat orättvist, kan jag tycka.

Det finns många rent praktiska argument mot värnskatten, varav det främsta kanske är att den faktiskt inte genererar några pengar till staten, men som jag har varit inne på tidigare borde det fan räcka med rent moraliska argument!

Jag har (under viss frustration) insett att politikens vägbommar svårligen forceras med mindre än kompromisser, varav de kraftfullaste är de blocköverskridande.

Jag skulle därför vilja utmana några av de (S)-bloggare jag gillar bäst - Erik Laakso, Peter Högberg och Peter Andersson - enligt följande: Jag vill ta bort värnskatten av ovan angivna skäl. Är detta överhudtaget något som kan diskuteras och vad skulle behöva läggas i den andra vågskålen?

---

Update: Peter Högberg har antagit utmaningen och levererar med den äran. Mikael Jonsson, Salacenterns stolthet, bloggar också.

Update II: Erik Laakso svarar också och föreslår en hel del intressant till "den andra vågskålen", saker som jag verkligen tycker är riktigt bra! Även Karl Malmqvist och Hanna Wagenius bloggar.

Som fler är inne på så verkar det gå en ideologisk vattendelare i frågan. Jag ska klura lite och återkomma med någon analys på det.

Mattias Svensson vs förmynderiet

För alla som behöver goda argument i kampen för friheten rekommenderas kvällens samarrangemang mellan CUF Stureplan och Stureplanscentern i vilket Mattias Svensson kommer att berätta om sin bok Glädjedödarna.

Förmynderidebatten är intressant, eftersom den blottlägger den argumentation som frihetens fiender tillgriper även i andra sammanhang. Genom att bemöta alla onödiga frihetsinskränkningar på principiella grunder, upprättas ett starkare försvar för de viktigaste och allra mest grundläggande värden ett fritt samhälle vilar på.

Som ett citat från releasefesten löd: "Förmynderi är en inkörsport till tyngre maktmissbruk."

Restaurang Republik 18.30. Vi ses!

LRF vs prussiluskorna

LRF's ordförande rycker idag ut till gårdsförsäljningens försvar. En jämförelsevis liten handel, men som kan betyda mycket för de hårt kämpande svenska tillverkarna av kvalitetsdrycker.

Människan före systemen är en stark centerprincip och nog borde väl våra allianskompisar gå att övertyga?

Det är en snårstig att få ihop gårdsförsäljningen med alkoholförsäljningsmonopolet, men utredaren har ju faktiskt ritat upp en framkomlig eg-rättslig väg. Låt oss pröva det.

---

Tyvärr verkar Miljöpartiet, som tidigare inte ställt sig helt avvisande, nu göra det. :-(

Förnyeledagar med mersmak

Ärligt talat, så mycket "förnyelse" kanske inte sågs av på seminariedagen igår och på evenemanget på Stureplan idag. Inte så mycket som jag skulle önska i alla fall, men man får ändå konstatera att gårdagens övningar höll mycket hög kvalitet och att många säkerligen fick en och annan tankeställare som kan öppna upp för nytänk kring viktiga frågor.

Själv satt jag med i välfärdsgruppen och intrycken är många. Under ledning av Anders W Jonsson (som leder processgruppen för förnyelse av välfärdspolitiken?) fick vi stifta bekantskap med flera riktigt bra talare.

Centernestorn, superstjärnan och allmänt koola Lennart Levi, professor emeritus, började med att reda ut välfärdsbegreppet och tog fasta på 1968 års låginkomstutredning som - inte helt tokigt - definierar välfärd som människors möjligheter att "styra och kontrollera sina livsvillkor".

Nima Sanandaji knöt an till ovanstående med sin fantastiska rapport om ekonomisk och social fattigdom. "Får fattiga lön för mödan?". Bidragssystemen riskerar att låsa fast folk i beroende och en känsla av maktlöshet. Skillnaden att gå från bidragsförsörjning till eget arbete är fortfarande ganska liten, trots jobbskatteavdragen. Särskilt om man kan förstärka bidragen med lite svartjobb vid sidan om. Detta måste ändras för att många människor ska kunna "styra och kontrollera sina livsvillkor".

Nima talar dessutom av egen erfarenhet och bjöd generöst, humoristiskt och synnerligen träffsäkert på viktiga insikter om hur det är att växa upp i en miljö där inga vuxna jobbar, utan är beroende av staten.

Innan Nima hade Per Borg, ledare av Borgkommissionen, förklarat det utomordentligt allvarliga läge den svenska välfärden befinner sig i, med avseende på dess framtida finansiering. Business as usual är inget alternativ, i så fall går välfärdssystemet mot en total kolapps. Lite komiskt (och kanske tragiskt) var att Per Borg berättade att han hade försökt få sitt eget parti (Socialdemokraterna) att förstå dessa problem och arbeta med frågan, men att han inte hade haft någon framgång med det.

Avslutningsvis berättade några entreprenörer om sina insatser för att utveckla olika välfärdstjänster. Ett teknikdrivet företag som har ett sinnrikt system för att hemtjänstpersonalen ska slippa hantera nycklar, något som enligt analyser tar hela 30 min per dag i anspråk annars. Fundera på hur många som jobbar i hemtjänsten och vad kostnaden är för 30 min av var och en av deras tid, så får man ett hum om värdet på deras entreprenörskap!

En förskoleentreprenör kom på att de skulle komplettera sin befintliga verksamhet med en mobil förskola. Entreprenören berättade hur hon hade kommit på idén och gått till banken för finansiering för att genomföra den och faktiskt fick lån. Mobila förskolorna är en supersuccé och har tagit den pedagogiska verksamheten till nya höjder. Utan utsikten för vinst hade banken aldrig lånat ut några pengar och den nya verksamheten hade aldrig kunnat satts i verket. Något att tänka på för alla som tycker att vinst är något dåligt.

Däremellan talade bland andra Brukarföreningen, en organisation som verkar för att tillvarata narkotikamissbrukares intressen. Detta är i sig ämne för en lång rad bloggposter och jag lovar här och nu att leverera sådana, men ska man i korthet säga något om det så är det detta: Sverige behandlar svårt sjuka människor på ett fullständigt vidrigt sätt! Jag mår illa när jag tänker på det. Sociala och rättsvårdande myndigheter är i fullständigt haveri när det gäller detta och alla normala rättsprinciper verkar vara satta ur spel.

Detta är insikter som verkar slagit rot i centerrörelsen och jag tror att vi kommer att landa i en helt ny syn på narkotikapolitiken, där varje människas lika rätt och värde verkligen gäller alla. (Läs bl a Anders W Jonsson om detta i GP.)

Vad jag hörde från eftersnacket hade det migrationspolitiska seminariet varit outstanding. Och tacka för det när man hade tagit dit självaste Philipe Legraine!

Ett ämne som jag dock saknar för förnyelsegrupperna är rättspolitiken. Ett ämne där vi tidigare tagit en viss plats och tydlig ställning för individens rättigheter kontra statens maktmedel. I ett samhällsbygge som visar allt fler och fler murkna fläckar är frågan viktigare och mer aktuell än kanske någonsin tidigare.

Perspektivskifte i sexköpsdebatten

Läser en oerhört intressant artikel i SvD om hur en kvinna erbjuder något som kan beskrivas som sexuella tjänster till äldre och funktionshindrade, allt från enkel kroppslig beröring till smek, massage och sex. Detta är enligt artikeln en bransch som växer. I Tyskland alltså. I Sverige är detta förbjudet och belagt med straff som dessutom höjs från och med halvårsskiftet.

Verksamheten som beskrivs i artikeln verkar präglas av stor värme och full frivillighet från samtliga inblandade. Kan någon förklara igen hur det kommer sig att någon är offer eller förövare när detta sker i Sverige?

Det är ofta personalen från hemmen som ringer efter en sexualassistent. När någon av gamlingarna lider, är deprimerade eller aggressiva är det ofta något som kan avhjälpas med lite mänsklig beröring.

I Sverige, där vi har en lite finare moral, blir gamlingarna i motsvarande situation istället fastbundna, inlåsta och/eller itryckta psykofarmaka.

---

Jag läser också en historia på bloggen Min klon är snyggare än... med anledning av artikeln, som man blir både glad och ledsen av.

Läs även Motpol.

Missriktad välvilja gör fattiga fattigare

Häromdagen skrev jag om Fair Trade, rättvisemärkningen och att jag inte är säker på att det är någon smashing idé.

Nu läser jag på bloggen Nonicoclolasos om en utvärdering publicerad i Ecological Economics som syftar till att visa om rättvisemärkning har bidragit till att minska fattigdomen i Nicaragua. (Bakom bloggen står Niclas Berggren, docent i nationalekonomi.)

Det visar sig faktiskt att det är värre än vad jag trodde.

"Certified producers are more often found below the absolute poverty line than conventional producers. Over a period of ten years, our analysis shows that organic and organic-fairtrade farmers have become poorer relative to conventional producers."

Kan vi inte nu enas kring att kämpa för frihandel utan förbehåll?

Chockerande nyheter: konspirationen mot Saab

Stoppa pressarna. En monumental konspiration är på väg att avslöjas. Drivna av blint saabhat, antivästsvenskism och allmän ondskefullhet, visar det sig nu att regeringen driver en hemlig agenda för att utplåna Saab och/eller Vladimir Antonov.

Och det är på allra högsta ort detta sker.

Statsminister Fredrik Reinfeldt och näringsminister Maud Olofsson leder denna onda rörelse och det är självaste Anders Borg som ritat upp strategin för att jämna Trollhättan och hela dess innehåll med marken.

Bo Lundgren verkar dock vara en hedersknyffel som inte låtit sig duperas. Allt enligt Vladimir Antonovs svenska rådgivare, Lars Carlström.

Huruvida det faktum att folk inte verkar vilja köpa Saabar i tillräcklig utsträckning är en del i konspirationen framgår inte.

"Förmynderi är en inkörsport till tyngre maktmissbruk"

Igår var det releasefest för Mattias Svenssons nya bok Glädjedödarna, i vilken många exempel från vår moderna historia visar hur absurda alla märkliga förbudstankar känns i efterhand, men hur lätt de ändå kunde omsättas i skarpa förslag och till och med lag. Precis samma argument används idag för att förhindra gårdsförsäljning och annat, så det finns en hel del att lära av historien.

En återkommande retorisk figur verkar vara den nedlåtande synen på andra. Själv anser man sig kapabel att hantera både sprit, hårdrock och serietidningar (ja, det diskuterades förbud mot serietidningar och det var inte länge sedan) medan de där andra, den dumma underklassen, sinnesslöa sjusovande b-människor, måste få lite hjälp på traven med att leva sina liv på ett sedesamt sätt.

Jag ser fram emot ett par dagar i hängmattan med skratt, eftertanke och antagligen en gnutta upprördhet över idiotier från förbudsivrare nedtecknade med Mattias' skarpa penna. Nedkokade kommer de att kunna inspirera till slagkraftiga argument till frihetens försvar.

Fair trade skapar fler problem än det löser

"Fair Trade" låter säkert bra i mångas öron. Fattiga människor med hårda villkor ska få det bättre. Problemet är att Fair Trade inte alls erbjuder någon långsiktigt hållbar lösning för detta. Snarare tvärtom, faktiskt.

Om korruption förekommer, att det råder stora tvivel kring huruvida fattiga odlare verkligen får någonting ut av det hela, eller om det hela bara är någon slags feel goodgrej för aningslösa västerlänningar med hjärtat till vänster, kan väl diskuteras. Mina invändningar mot "Fair Trade" är framförallt att systemet riskerar att cementera fattigdomen.

Prismekanismen är ett centralt styrmedel för varje marknad. Prisregleringar hindrar marknader att utvecklas och öka sin produktivitet. Den ersättning som var och en kan få ut av sitt arbete kan ALDRIG på lång sikt avvika särskilt mycket från det värde som skapas när man producerar. Men med en aktiv prismekanism, konkurrens, fungerande äganderätt och kanske en gnutta utländskt investeringskapital, kan värdet av varje arbetsdag höjas naturligt och långsiktigt hållbart.

Fair Trade hindrar sålunda produktivitetsutveckling.

Dessutom gynnas kollektivjordbruk implicit av systemet, trots att privata jordbruk av lätt insedda skäl alltid genom historien visat sig många gånger mer effektiva än kolchoser.

Diktatorer föredrar att hålla sina folk i fattigdom, framförallt för att de inte gnäller om mänskliga rättigheter och demokrati förrän de har mat på bordet och tak över huvudet. Dubbel glädje för varje diktator är ju dessutom om man kan skylla denna fattigdom på någon annan, t ex väst och/eller kapitalismen.

---

Läs Lydia Wåhlsten på SvD Brännpunkt om att en massa kommuner dessutom lägger skattepengar på eländet, liksom en rapport från lantbruksunivseriteten i Uppsala/Lund som visar viktiga sanningar om Fairtrade.

---

Update: Niklas Frykman och Erik Pophöger bloggar också.

Europafacket förvärrar Greklands problem

Grekerna är ju för sköna. I år efter år har de röstat fram vänsterpopulister som lovat guld och gröna skogar, i form av sociala reformer, låg pensionsålder och en allmän alltåtallapolitik.

Att dessa har betalt för sitt maktinnehav med checkar som visade sig bounca verkar inte utgöra något större hinder för att fortsätta på samma väg. Kopplingen mellan skapande och värde och distribution av detsamma är en faktor som inte verkar diskuteras. Åtminstone är det ingen diskussion som tränger upp till ytan, som belamras av skräniga fackförbund och politiska extremister som passar på att exploatera eländet.

Istället för att rikta blicken inåt och fundera på om det inte skulle vara bra med tillväxt, och vilken politik som skulle kunna tänkas stimulera sådant, protesterar man våldsamt mot sådana åtgärder som måste vidtas för att täta läckorna i den svårt sargade ekonomin.

Föremål för ilskan är också, hör och häpna, internationella långivare. Det kanske är så att makthavarna söker klamra sig fast vid makten genom att försöka rikta grekernas ilska utåt istället för mot dem själva.

Europafacket, som leds av Wanja Lundby-Wedin, lägger stora resurser på att arrangera dessa upploppsliknande protester, tvivelsutan av politiska skäl. Tydligen håller man på att bygga upp den rätta revolutionära stämningen inför Europafackets årliga kongress som passande nog äger rum i Aten nästa vecka.

Ofattbar dikeskörning av Sveriges Radio

Radion toppar på morgonen med att "klyftorna ökar", implicerar en kollektiv indignation över detta förmodat fruktansvärda faktum och låter folklivsforskare tänka fram att "de rika" söker sig till varandra och att de "inte vill se fattiga".

Har Sveriges Radio någonsin reflekterar över vad som avgör priset på t ex fastigheter?

Har Sveriges Radio någonsin reflekterat över hur värde skapas innan det kan fördelas?

Det är ekonomisk teori på den allra mest grundläggande nivå att priset styrs av utbud och efterfrågan. Anledningen till att det kostar mycket att köpa ett hus i Bromma är att det finns ett begränsat utbud av sådana och att väldigt många människor tycker att det verkar mysigt att bo där.

Hur anser då Sveriges Radio att de hus som finns i Bromma ska fördelas? Ska den som äger huset inte få sälja det till vem man vill? Ska den som är beredd att betala mest inte vara den som få köpa huset?

Professor Bo Malmberg spekulerar också i varför rika människor söker sig till Bromma och hittar förklaringsmodeller som att rika helst vill bo tillsammans med andra rika, att de helst inte vill se fattiga och att det blir viktigare att bo i fina områden nu när borgarna har monterat ner välfärden. Typ.

Alltså, jag har mycket svårt att se hur man kan missa det alldeles uppenbara faktum att det inte bara är "rika" som vill flytta till fina hus. Alla vill göra det! Men det är bara folk som har råd som kan det.

Alltså: Det är främst folk som har råd, som köper fina bostäder. Chocking news...

När man klargjort detta kan man fundera på vad det är som gjort att folk har råd att flytta till Bromma. Vad är det som gör att folk tjänar pengar? Människors inkomster motsvarar i en fri ekonomi det värde de skapar. Vissa skapar mer värde än andra, inte för att de skulle vara ädlare eller på annat sätt mer värda rikedom än andra, utan för att de är bra på vad de gör.

Rapportförfattaren, Bo Malmberg, som även kan tituleras vänsterdebattör, frambär liberaliseringar i ekonomin och globalisering som problemkällor, alltså reformer som öppnat möjligheter för folk att skapa rikedom. (Oemotsagd och med status som expertkommentator.)

På frågan om dessa "problem" är unika för vår tid svarar professorn att det även fanns mörka perioder på slutet av 1800-talet med liknande avregleringar och internationell handel i vilka människor lyckades skapa rikedom och berättar att det syns på Stockholms alla fina byggnader som byggdes i den tiden. Under den tiden skapades alltså rikedom som tog hundratusentals svenskar från en tillvaro av akut fattigdom och svält till möjlighet till försörjning och en hoppfull framtid för sig och sin familj.

Alla människor som producerar skapar värde. Värdets storlek avgörs av omvärldens samlade reella uppskattning. (Alltså, vad man är beredd att betala för det i ett skarpt läge.)

De som skapar mycket värde är samhällets viktigaste stöttepelare. De tar fram varor och tjänster som gör vår tillvaro lättare, bättre och roligare. De gör saker som inte andra kan, fattar viktiga beslut och bär ansvaret för dem. De gör ett hästjobb. Inte för att vara bussiga, men för att de tycker att det är stimulerande och för att de tjänar bra med pengar på det.

För de pengar de tjänar när de gör detta för oss, köper de i sin tur andra varor och tjänster som andra producerar och därmed kan tjäna pengar på. De investerar överbliven rikedom så att fler kan förverkliga sina idéer om hur man kan producera gamla och nya tjänster till en lägre kostnad och med högre kvalitet.

De betalar skatt, djävligt mycket skatt, för att alla ska kunna få samma chanser till utbildning, vård och välfärd, men också för en hel del massa annat. Ju mer folk tjänar, desto mer pengar kommer in för att användas till utbildning, vård och välfärd. Jätteproblematiskt, SR?

De betalar också tv-licens, så att public servicemedia har resurser att håna, baktala och problematisera dem och deras gärning.

---

Även DN verkar tycka att det är en nyhet att det främst är folk som har råd som flyttar till dyra bostäder. Den tidningen kan man ju åtminstone välja att inte betala för...

Alla människors lika rätt och värde?

Jag har länge beundrat Centerkvinnor för deras stora engagemang och sett dem som en god kraft i idéutvecklingsarbetet. Inte nödvändigtvis för att jag alltid håller med om alla slutsatser, men för att de driver på och tar initiativ till även besvärliga diskussioner om de allra viktigaste frågorna.

Idag nås jag av rykten som jag hoppas inte stämmer, men som säger att Centerkvinnor på sin stämma nu förväntas fatta beslut om att verka för kvotering i statliga bolagsstyrelser.

Det är en god liberal princip att varje människa ska bedömas för precis vem hon är, snarare än vilken grupp hon anses tillhöra. Det är också en princip som den kända centerfrasen "alla människors lika rätt och värde" vilar på. Varje människa har samma rätt att använda sina komparativa fördelar utan att diskrimineras med avseende på kön, ursprung, sexuell läggning eller annat.

Överfört på vår egen organisation kan man fundera på hur kvoteringen skulle påverka de enskilda individerna...

Partiet leds nu av en kvinna och antas efterträdas av en av två kvinnor, Anna-Karin Hatt eller Annie Johansson.

CUF's valberedning föreslår en kvinna, Hanna Wagenius, som kommer att utmanas av en annan kvinna, Ingrid Lundqvist.

Nu vet jag inte om Centerstudenters föreslagna nya ordförande, Anna Sandström, kommer att utmanas av någon, men enligt kvoteringslogiken borde nuvarande ordförande Karin Ernlund rimligtvis ersättas av någon av annat kön.

Centerkvinnor måste nu i konsekvensens namn ställa sig upp och säga till hälften av dessa synnerligen dugliga personer att de bör diskvalificeras från sina nomineringar. På grund av att de är kvinnor.

Galet, antiliberalt och fruktansvärt orättvist.

---

Update: Centerkvinnorna röstade ner förslaget med dunder och brak! Jag skäms för att jag någonsin tvivlade... :-)

Måttet rågat med SVT Debatt

SVT Debatt är ett tv-program som jag bara sett när jag känt mig tvungen av yrkesmässiga eller politiska skäl. Det är i regel ett fruktansvärt program utan annan avsikt än att visa människans allra sämsta sidor.

Av mentala hälsoskäl väljer jag att inte se gårdagens program som tydligen slog i den redan mycket låga botten.

Läs Johan Ingerö i Aftonbladet om det hela.

Det är hög tid att fundera på vad vi ska göra med "public service"...

(M) missar missmatchen

Magnus Andersson debatterar även på SvD Brännpunkt (tillsammans med Per Ankersjö) idag och där är ämnet den så kallade missmatchningen, som starkt hör ihop med trögrörligheten på arbetsmarknaden.

Det är svagt politiskt ledarskap att inte våga adressera LAS-eländet. Har man inte modet att styra arbetsmarknadsskutan på rätt kurs bör man lämna över rodret till någon som vill och kan.

Magnus Andersson m fl om borgerlighetens framtid

Magnus Andersson skriver tillsammans med övriga medlemmar av Timbros "idékommission för borgerlighetens framtid" på DN Debatt idag och uttrycker i den huvudsakligen kloka tankar, även om jag hoppas att budskapet kan bli skarpare framöver.

Vårt samhälle präglas i hög grad fortfarande av ett socialistiskt ramverk där underförstådda meningar ofta utgår från att fördelning och likformighet är självändamål, medan individens frihet och oberoende borde komma i första rummet.

Att vända den atlantångaren som med korta avbrott stävat mot proletariatets diktatur tar naturligtvis tid och det är väl på sätt och vis välkommet att det nu börjar föras en debatt om att det bör föras en debatt om kursen, men jag tror även att vi måste börja debattera rodervinklar.

Fler klipp från gårdagens migrationspolitiska debatt i Riksdagen

Fredrick står upp för Alliansen och Miljöpartiets politik på ett både trovärdigt och ideologiskt stringent vis. Här är Fredricks anförande och repliker. Vill man se hela debatten kan man kolla hos Riksdagen. Kanske det bästa jag har sett från Sveriges Riksdags talarstol. Titta och njut! :-)

Federley käkar sopprötter till frukost

Detta klipp från dagens migrationspolitiska debatt i Sveriges Riksdag är kanske den mest magnifika avklädningen av Sverigedemokraterna jag har sett. Fredrick Federley ÄGER sopprötterna och gör det sakligt, smart och smakfullt. :-)

Det är skillnad på medlemskap och engagemang

Debatten om partiernas medlemstapp fortsätter genom bland andra huvudkandidaten till ordförandeskapet i CUF, kloka och trevliga Hanna Wagenius.

En av hennes företrädare, Fredrick Federley, tog CUF från att vara en innebandyförening med lite politisk ornamentik, till att bli en relevant kraft i den svenska politiska debatten. Under samma period minskade medlemsantalet, vilket kanske kan sägas är dåligt, men med tanke på den kvalitetsutveckling som CUF gick igenom så var det värt priset.

Nu ökar, efter vad jag förstår, CUF's medlemsantal igen och det är troligt att nytillströmningen företrädesvis drivs av ett intresse för politik, snarare än någon random fritidsaktivitet. Bra, tycker jag.

Av de 60 000 medlemmarna i Centerpartiet skulle jag önska att fler var engagerade på ett ideologiskt plan. Kanske måste moderpartiet se ungdomsförbundet som en förebild och låta utvecklingen ha sin gång...

---

Läs även Per Ankersjö Peter Andersson och Adam Cwejman.

Hur allvarligt är partiernas medlemstapp?

Tobias kommenterar dagens SvD Brännpunkt om partiernas medlemstapp på Stureplanscenterbloggen och vänder lite på perspektiven.

(S) inte längre ett seriöst alternativ

Socialdemokraterna verkar bara komma längre och längre från att vara relevanta i Svensk politik. Förr om åren har de åtminstone lagt sig vinn om att jobba fram seriösa förslag, baserade på verkliga förhållanden, som ett lite mer vänsterinriktat alternativ till regeringens politik i samband med budgetpropositioner.

Naturligtvis kan och bör de i viss utsträckning ursäktas för att det faktiskt är en helt ny bemanning på området, men då får man väl också liksom erkänna att man som svar på just denna vårbudget inte har något att komma med.

Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson, Annie Johansson, förklarar att det faktiskt inte finns något regeringsalternativ till alliansen.

---

Läs även Annie på SvD Brännpunkt, DN och Borås tidning.

Annie i korseld

Missa inte Korseld med Annie Johansson som gäst. Hon är lysande som vanligt och förklarar bland annat, helt riktigt, att det är fegt och anmärkningsvärt att regeringen inte gör något åt den katastrofalt svaga rörligheten på den svenska arbetsmarknaden.