Mona fegar ur - vågar inte debattera

Precis nu ska hushållsnära tjänster debatteras i SVT Agenda och Mona Sahlin var inbjuden. Hon vågar dock inte komma och det kan man kanske förstå. Risken är äverhängande att Mona skulle åka på dyngstryk av Maud Olofsson som har fakta på sin sida när det gäller RUT-avdragen.

Annie, Magnus, Anders, Per, Svensk Historia, Gryningsräd och Mina Moderata Karameller.

---

Update: Jeeez... Inte konstigt att Mona Sahlin skickade en underhuggare. Spel mot ett mål. Man tyckte ju nästan synd om stackarn.

Förbjud okynnesrespirationen

Alla som följer den här bloggen vet ju att jag inte har något större förtroende för socialismen som samhällssystem. Jag har resonerat som så att entreprenörskap och kapitalism, och de naturliga mänskliga drivkrafter som för de båda samman, är väsentliga för att viktiga problem ska kunna lösas.

Inte minst miljöproblemen.

Men så i fredags läser jag en artikel på SvD Brännpunkt av två socialister som ändå kanske kan sägas ha något på spåren. De vill, om inte förbjuda, så i alla fall kraftigt minska vår konsumtion av kött. För klimatets skull.

Ja, köttätandet bidrar ju till utsläpp av växthusgaser. Kor rapar och pruttar metangas, särskilt när de käkar kraftfoder.

Vi är ju i Sverige välsignade med älvar och kärnkraft. Därför är vår elproduktion i det närmaste koldioxidfri. Att trafiken är en stor utsläppsfaktor känner de flesta till, men man kanske inte tänker på en annan gigantisk källa: Mänsklig respiration - andningen.

Syre sugs in och koldioxid vräks ut. Ajaj... Inte klimatsmart.

Vi måste självklart andas för att överleva, men precis som att dra ner på mängden kött vi äter kan vi faktiskt dra ner på antalet andetag vi tar!

Den främsta orsaken till överdriven respirativ aktivitet är naturligvis motion. Inte bara saknar motionsutövandet klimatmotiverade restriktioner i dagsläget. Det är till och med så att motion, och därtill kopplad respiration, understöds av högerregeringen genom riktade stöd till idrottsrörelsen.

Det finns en annan viktig effekt av detta. Motion anses främja ett friskt och långt liv. Det torde vara klarlagt att friska människor flåsar betydligt mer än sjuka och det faktum att vi lever längre förlänger ju också respirationsproblemen.

Den som tar sitt klimatansvar och avlider skyndsamt är en klimathjälte, jämfört med envisa klimatbovar i hög ålder som andas, äter kött och kör bil.

En annan typ av aktivitet som ger upphov till okynnesrespiration känns kanske lite generande att dryfta i publika sammanhang, men för klimatets skull känner jag mig tvungen: Sex.

Det är sällan man flåsar så mycket som när man gökar. Precis som med köttet borde gökandet begränsas till kanske 1-2 dagar i veckan. Härav minskas också barnalstrandet, vilket ju är positivt ur klimatsynpunkt. Helt i linje med Miljövänsterns strävanden. Färre människor på jorden = mindre utsläpp. Perfekt.

Om du nu efter att ha läst detta tänker dra en djup suck, ber jag dig fundera på vad det skulle innebära för klimatet om du lät bli.

---

Läs även Per Ankersjö och Albin Broman.

Peter Eriksson ger hopp om framtidens energi

I ekots lördsagsintervju pressas idag Peter Eriksson och det är med stor glädje man kan konstatera att vi antagligen kommit lite närmare en långsiktigt hållbar, storskalig och CO₂-neutral energikälla.

Den takt med vilken kappan vänds trotsar vad man hittills trott vara fysikens lagar. Problemet för andra människor är att den semirigida ryggraden liksom sätter gränserna för hur snabbt en kappa kan vändas, men nu sätter Peter Eriksson en helt ny standard.

Hushållsnära tjänster: Vi är för! Vi är emot. Vi är för, fast emot. Vi är emot, fast vi kan tänka oss att ha det kvar ett litet tag. Fast vi ÄR emot. Vissa tycker att det där är bra. Allt som Maud Olofsson gör är dåligt. (När vi säger samma sak är det ju naturligtvis bra...)

Datalagringsdirektivet: Vi är emot. Fast vi är ändå lite för. För att vi i grund och botten är emot. Fast för. Men starkt kritiska. Eftersom Thomas Bodström anslutit sig till vår reservation och är därmed stark kritisk precis som vi (han ska förresten ändå försvinna - åka till USA)."

Spyker/SAAB: Antonov kan vara bra, men de pengar han har kan vara dåliga.

Vattenfall: Kolen och gasen ska vara kvar. Fast den ska inte vara det. Men vi kan inte välja ut delar som ska avvecklas. Fast det ska vi göra så småningom.

Nu bör Ångströmlaboratoriet i Uppsala skyndsammast påbörja ett projekt som ger svar på hur man på effektivast möjliga sätt kan omvandla denna enorma källa till rörelseenergi till elektricitet till våra industrier och hushåll.

Varför ljuger TCO om LAS?

Per Skedinger, docent i nationalekonomi, sågar TCO's rapport "LAS gör inte ungdomar arbetslösa" vid fotknölarna och pekar på hur TCO hanskas ovarsamt, alternativt bedrägligt, med fakta.

Den tiden är över då mäktiga fackförbund kunde diktera verklighetsuppfattningen. Eller borde åtminstone vara. Säkerligen har TCO-rapporten, som enligt Skedingen innehåller "tendetiösa tolkningar och grova faktafel" kommunicerats ut hårt bland medlemmarna.

Det allvarligaste övertrampet är väl påståendet att sverigespecifika studier på LAS saknas. Per Skedinger skriver:

"Anledningen till att existensen av min egen och Bertil Holmlunds studie på svenska data helt ignoreras torde vara uppenbar: Båda studierna indikerar nämligen att las ökar arbetslösheten bland unga i förhållande till äldre."

Den 26 mars ska jag vara med i ett samtal med SKTF där ämnet är "fackets framtid". Jag tänker berätta att det är klokare att hålla sig till sanningen om man vill ha en sådan.

---

Dayana Jadarian, Magnus Andersson, Per Ankersjö och Rolf Eriksson.

Bill Gates om klimat, energi och entreprenörskapets roll

Miljönytta.se skriver om att Bill Gates nyligen hade en mycket intressant föreläsning på TED.com och ämnet var kanske en smula otippat: Klimat och energi. Men så konstigt är det inte.

Bill Gates jobbar numera mest med sin stiftelse och arbetet verkar i mångt och mycket handlat om viktiga saker som vaccin och sånt, men i TED-föreläsningen lyfter Gates fram tillgången på säker och kostnadseffektiv energi som det enskilt viktigaste för utvecklingen för fattiga delar av världen.

Själv anser Bill Gates att den fjärde generationens kärnkraft (som använder uttjänt bränsle från dagens kraftverkstyper som bränsle) är den bästa lösningen, men den stora lärdomen är att vi behöver en stor mängd olika försök med ett större antal parallella lösningar som alla får prövas av marknaden.

Några få lösningar kommer att hålla måttet och de flesta kommer inte göra det. Det är just detta som är så intressant, eftersom det skiljer ut effektiv och klok miljöpolitik från den vänsterpopulistiska.

Med allt från propellrar på biltaket till efterkloka "analyser" att SAAB borde ha satsat miljövänligare bilar, vill vänstern styra vilka metoder som ska utvecklas för energiproduktion och annat också för den delen.

Företagens problemlösningsförmåga bortses ifrån (möjligen med hänvisning till Marxistisk klassanalys). Visst påstår vissa från vänstern att de tror på företagens roll i utvecklingen, men uppenbarligen utan att förstå (eller vilja förstå) hur marknadsekonomi fungerar.

Själva vitsen med att ha teknikneutrala ekonomiska styrmedel är att ett mångfaldigt och fritt näringsliv ska släppa loss hela sin kapacitet för att konkurrera med varandra om de bästa lösningarna. Detta kommer att ske så länge det finns en ordentlig ekonomisk uppsida. Även om inte alla drivs av pengar, så krävs en god förväntad avkastning och en acceptabel risk för företagens finansiärer. Utan den möjligheten kommer det inte bli något...

Miljöpartiet och deras polare i (S) och (V) verkar tro att politiken kan och ska välja ut de tekniker som ska lösa alla problem. Att tro sig kapabel till detta, att veta bättre än hela marknadens aggregerade finansiella och intellektuella kraft, är i sig säkert tillräckligt för att tillskriva dem någon slags diagnos. Det är i alla lägen en hållning som effektivt hindrar den utveckling som Bill Gates kallar Innovating to zero. .

Kloka tankar i en mycket bra föreläsning. Rekommenderas varmt!

SVT driver klimatfascism

Det är så sorgligt. För alla som har ett uppriktigt miljöengagemang är det förfärligt att se hur allvarliga och komplicerade potentiella miljöproblem reduceras till att bli slagträn i vänsterpopulistisk propagandaapparat.

Värre är när detta sker med barn som målgrupp. Ännu värre är när detta sker för dina och mina licenspengar!

SVT har tydligen ett nytt barnprogram som heter MEGA. För alla oss som är tillräckligt gamla för att minnas Vilse i pannkakan, med de klasspedagogiskt riktiga figurerna storpotäten och trashanken, kan man konstatera att vi kom lindrigt undan.

I programmet MEGA ska barnen få antikonsumtionismen nedtryckt i halsen. Inte ett ord nämns - såvitt jag vet - om att den ökade konsumtionen är uttryck för tillväxt och ökat välstånd.

Att folk faktiskt får det bättre.

Att handel i allmänhet, och handel över gränser i synnerhet, skapar välstånd som gör det möjligt för människor i fler delar av världen att lösa de miljöproblem som skördar dödsoffer varje dag.

Barnen får lära sig att det är dåligt att äta kött och när de ska träffa en "klimathjälte" får de möta en huligan från Greenpeace som "räddar" klimatet genom att kedja fast sig i ett träd och tycka att politikerna, företagen och alla andra normala människor är jättejättedumma.

Fruktansvärt osakligt, osmakligt och helt oacceptabelt som barnprogram. Dylik smörja kan omöjligt vara förenlig med sändningstillståndets krav på saklighet och opartiskhet.

---

Läste om detta hos Elisabeth Thand Ringqvist som med all sannolikhet inte kommer att låta detta passera obemärkt.

Folkhälsoinstitutet förljugen relik från totalitära tankars tid

Bara själva förekomsten av ett "statens folkhälsoinstitut" är en rejält icke-liberal konstruktion.

Tanken på att ett folk skulle vara homogent nog att kunna lyda samma regler för ett långt och hälsosamt liv är med förlov sagt ganska korkad.

Att staten sedan ska ha en synpunkt på hur medborgarna lever sina liv implicerar ett förhållningssätt där medborgarna på något sätt är statens egendom.

Folkhälsopolitiken innebär inte bara begränsningar för människor att leva som de önskar, de sprider också falsk propaganda som i förlängningen i många fall kan innebära att människor fattar beslut om sina liv på felaktiga grunder.

Allt detta i sig är skäl nog att avveckla hela folkhälsokonkarongen med folkhälsoinstitutet, livsmedelsverk och alla andra besserwisserinstitutioner som utgår från samma strävan.

Nu läser jag på SvD:s ledarblogg ett inlägg av Sanna Rayman som behandlar ett färskt pressmeddelande från just Folkhälsoinstitutet som väcker en del tankar.

Folkhälsosinstitutets "expert" konstaterar att alkoholskaderiskerna har minskat "trots" att en viss liberalisering genomförts på alkoholområdet, t ex vad beträffar internethandel och marknadsföring.

Eh.. KAN det möjligen vara så att Folket inte riktigt beter sig som de allvetande Folkhälsoinstitutet hävdar? Kan det tänkas att Folkhälsoinsitutet avläser verkligheten så åt helvete för att det annars skulle vara svårt att berättiga sin existens?

I samma pressmeddelande behandlas även narkotikabruket. Här konstateras att bruket och potentiella problem ökar "trots" en restriktiv narkotikapolitik.

Ser du ett samband?

Incitamentsmiljard för en kvalitetsdriven skola

Centerpartiet föreslår idag genom Maud Olofsson, partisekreterare Anders Flanking och skolpolitisk talesperson Sofia Larsen, en "kunskapsmiljard" till skolor som är så tydliga med sitt fokus att förbättra elevernas resultat att det märks.

En fräsch och ideologiskt stringent tanke.

Ofta diskuteras i termer av ett linjärt samband mellan budget och resultat. Det är bara att ta en titt på svensk förvaltning så ser man att så inte alltid är fallet. Enskilda människors insatser, ansvarstagande och jävlar anamma gör oftast hela skillnaden.

Vänsterns modell är oftast att ge mer pengar de som gör sämst ifrån sig för att skapa utjämning. Problemet är att det sällan hjälper. Det är också moraliskt tvivelaktigt att belöna de som presterar dåligt och implicit bestraffa de som ägnar sig åt motsatsen.

Att ta tillvara de initiativ, privata och kommunala, i skolvärlden som visar att de bryr sig om elevernas utbildning och framtid, är klokt. Att stimulera dylika strävanden är klokare.

Förslaget är ett sätt att närma sig drömmen om en kvalitetsdriven skola.

---

Kommunledningen Haninge, Micke Arthursson, Magnus Andersson, Helen Törnqvist och Raymond Svensson.

Centerpartiet högerextremt?

Det påstår Socialdemokrater. Något märkligt kan tyckas... Särskilt med tanke på att Centerpartiet varit mest drivande när det gäller fri rörlighet över gränser, arbetskraftsinvandring och en sådan sak som hbt-personers rättigheter.

Men vi är alltså tydligen "högerextrema". Våra krav på social och ekonomisk frihet är alltså ungefär detsamma som att vilja stänga gränser, förbjuda homosexualitet och hata judar. Åtminstone om man får tro Lennart Holmlund, Socialdemokratisk toppman i Umeå.

Förutom att detta är så dumt så att klockorna stannar, är det också förbannat oförskämt. Jag förväntar mig ett avståndstagande från vettiga sossar...

Detta är inte första gången "arbetarrörelsens" ledare använder detta språkbruk. För ett par år sedan påstod Byggnadsarbetareförbundets ordförande Hans Tilly att "högerextrema krafter styr hos arbetsgivarna". Han har också anklagat Fredrick Federley för att vara nazist.

---

Update: Fler Centerpartister skiver om detta. Fredrick Federley, Camilla Näslund och Mattias Larsson.

Tror man på företagande eller inte?

Och svaret blir väl egentligen allt klarare. Socialdemokraterna har under en tid haft en i mitt tycke mycket positiv utveckling i synen på företagandet. En utveckling som nu måste anses bruten.

Näringslivet mår bäst av privat kapital, långsiktigt stabila förutsättningar och rättssäkra institutioner som garanterar att avtal mellan privata parter hålls. Så lite statlig inblanding som möjligt tillhör varje tillväxtekonomis fundament.

I den senaste tidens kris har vänstern varit tydliga med att skattepengar bör användas för att gå in och rädda företag som kanske annars skulle försvinna från marknaden. Kortsiktigt är det lättbegripligt. Långsiktigt är det förödande.

Näringslivet behöver ständig förnyelse. Hotet om utslagning måste finnas i ena änden för att den evolutionära processen ska driva företagen framåt i den andra.

Maud Olofsson har varit berömvärt principfast när det gällde SAAB och kommer med all rimlighet att vara det framöver i liknande situationer.

Socialdemokraterna, däremot, ville köpa SAAB med skattepengar och därmed knyta upp medborgarna som för miljardskulder många långa år framöver.

Idag läser jag hos Per Ankersjö att ledande Socialdemokrater också vill knyta den svenska läkemedelsindustrin närmare staten och regeringen. Ett förstatligande vore förödande för AstraZenecas framtid, precis som det är för alla andra politiserade affärsverksamheter som inte skyddas av monopolställning.

Fritt näringsliv, för sjutton!

Voff voff

Min gode vän Gustav Andersson hamnade för några dagar sedan i snålblåst i sin bloggs kommentarsfält pga uppgiften om sysselsättningssiffrorna.

Gustav hävdade i sitt inlägg att det som statsministern sa i debatten om 100 000 fler sysselsatta faktiskt stämde. Det hade han läst här på min blogg. Jag hade i min tur läst det i Expressen.

Icke desto mindre är detta inte helt riktigt. De siffror som rörde 2009 avsåg en större grupp än de för 2005 och avspeglar alltså inte en verklig ökning.

Jag ber främst Gustav om ursäkt för det trubbel min uppgift åsamkade honom och lovar såväl Gustav som alla andra läsare dyrt och heligt att alltid dubbelkolla uppgifter från kvällspressen framöver.

Nya uppgifter om skitstövlar i poliskåren

Men vad är det MED den svenska polisen egentligen?

Det blir alltmer uppenbart att det råder något systemfel när man ständigt hör om dessa vidriga kränkningar. I det fall som länkas till utsattes även offret för ren livsfara. Fullständigt oacceptabelt.

De ansvariga måste ställas till svars! Allra minst torde väl händelsen bevisa att aktuella skitstövlar inte är lämpliga som poliser och borde skiljas från sina jobb på blankt papper!

Jag tror faktiskt aldrig att jag haft med någon polis i tjänst att göra som inte klagat över resursbrist. Den första fråga man måste ställa sig är ju hur polisen kan ha tid med allt detta skit då?

Byt konstnärslönen mot avdragsrätt för företags konstköp

Inte bara för att det är orätt att tvinga medborgarna att betala för sådant de inte efterfrågar och aldrig bett om, men för att konsten i sig lider av ensidiga mecenatskap.

Det finns en renhet i kultur som konsumeras i jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Det finns en djup själslig tillfredsställelse i att producera något som en enskild människa uppskattar så mycket att man vill betala för det.

Det finns en destruktivitet i att behöva anpassa sig till en av staten utsedd förståsigpåare som ska avgöra om du ska få några pengar, istället för att möta den som faktiskt ska konsumera din konst.

Visst kan man tänka sig att man lägger skattepengar på kultur, men fokus borde i så fall vara på att skapa förutsättningar för kulturell utveckling. (Jämför fisk vs. metspö.)

Barn- och ungdomskultur tycker jag ska tilldelas lejonparten av det statliga kulturstödet. Det finns världar att upptäcka och någon behöver uppmärksamma kidsen på att maskhålen finns.

Tillfälliga stipendium till unga lovande konstnärer vore i alla lägen bättre än att sponsra en arbetsfri tillvaro för ett gäng priviligierade för resten av livet, som säkert skulle må mycket bättre av att göra något produktivt om dagarna istället.

En konkret åtgärd som i ett trollslag skulle förändra tillvaron för svenska konstnärer vore att låta konst vara avdragsgill för företag. De flesta kontor skulle må bra av god konst och man kan se det som en investering både i konstverkets förväntade värdetillväxt och i sjäslig hälsa för de anställda.

Läs även Johan Ingerö, Henrik Alexandersson och Magnus Andersson.

Socialdemokratisk "argumentation" - hota med stryk

Och just som man trodde man hade hört allt...

En socialdemokratisk riksdagsledamot gillade inte vad det Centerpartistiska kommunalrådet i Vilhelmina sade i debatten och föreslog därför att hon skulle "remmas upp".

Själv går han i försvar och hävdar att det inte alls var aga med livrem som avsågs, utan att han i själva verket menade att han föreslog att Maria Kristoffersson skulle få en verbal uppläxning.

(Något man ju faktiskt normalt kan använda talarstolar till vid de tillfällen de inte används för att dryfta idéer om ...eh... livremsorienterade konfliktlösningsmetoder.)

Karl Gustav Abrahamsson heter socialdemokraten ifråga. Något att ha i minnet för Västerbottens väljare...

Aftonbladet, Expressen, Anders W Jonsson, Centerkvinnorna, Albin Broman, Karl Hellberg, Gösta Gustavsson, Gunilla Hjelm, Magnus Andersson, Håkan Larsson och Per Ankersjö.

---

Update: Även DN skriver om saken.

Jag säger som Karl Nilsson: Hugg i och håll!

Häromdagen hade jag ett inlägg om varför jag tror att Alliansen, trots risiga siffror nu, ändå kommer att vinna valet.

Kortfattat gick min teori ut på att opinionsstödet för Socialdemokraterna har ett negativt samband med hur explicit man redogör för sin politik (och med vilka den ska genomdrivas).

Den så kallade superveckan lyfte det politiska samtalets detaljrikedom och idag presenteras färska opinionssiffror vars mätperiod inföll precis efter den. Och Alliansen går framåt!

En opinionsmätning är bara en opinionsmätning, men det finns ett visst hopp för framtiden. Superveckan var en liten försmak på vad som komma skall under valåret. Om alliansledarna kan lyfta sig ett snäpp och samtidigt känna lite vind i seglen kan en positiv spiral slås igång.

Man pratar ibland om momentum eller flow för att beskriva hur media behandlar någon eller några. Alliansen har väl inte direkt rosat mediamarknaden den senaste tiden och störst problem av alla har nog mitt parti, Centern, haft.

Desto mer glädjande då att se dagens SIFO där även Centerpartiet tar ett par raska kliv upp mot stadigare mark.

Läs även Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Per Ankersjö, Mattias Larsson, Karl Hellberg och Sanna Rayman på SvD.

Vänsterns schizofrena syn på frihet och integritet

Jesper Nilssons hjältemodiga insats som idag är på alla förstasidor, jämte bilderna på de båda maktmissbrukande arslen som blev föremålet för hans hjältemod, påminner om ett mysterium i den svenska politiska debatten.

Hur kan man driva frihetligheten så hårt när det gäller vissa statliga integritetsinskränkningar och helt och hållet blunda för andra? (Till och med kräva ännu större sådana.)

Det är ju självklart att våra mobiltelefoner, plånböcker, dataväskor och annat är vår privata egendom. För att ordningsmakten ska ta sig rätten att granska innehållet i dessa, och än mindre beslagta dem, måste ett synnerligen gott skäl föreligga.

Uppenbart missbrukar polisen det i sig mycket tveksamma förbudet mot att vara narkotikapåverkad.

På samma sätt som innehållet i våra telefoner är vårt eget, är också innehållet i våra plånböcker vårt eget.

De pengar en människa tjänar på hederligt arbete/företagande är hennes egna. Det är huvudregel. Undantag från denna regel sker genom att en viss skatt tas ut för att betala för sådant som är nödvändigt och praktiskt att försörja i offentlig regi.

Skatteuttagen måste dock vara lika rättssäkra som alla andra statliga frihetsinskränkningar. Övergrepp, likt det tunnelbaneincidenten var, sker varje dag på skatteområdet, då medborgare döms till att få sin ekonomi slagen i spillror utan att skatteverket måste styrka sin ofta nyckfylla idé om din och ditt företags ekonomi. Omvänd bevisbörda gäller - du måste bevisa att du är oskyldig.

I debatten framstår ofta människors plånböcker som en kollektiv nyttighet. En buffert för staten att gräva ur när helst man önskar. Bruket av begreppet "ofinansierade skattesänkningar" antyder att staten är norm och att din plånbok, dina pengar och resultatet av ditt arbete i första hand är statens och att du ska vara glad för det du får behålla när staten tagit det staten vill ha.

I princip hela det ekonomisk/politiska samtalet handlar om utjämningsambitionen, utan att beröra naturrättsliga eller moraliska implikationer på att inskränka de människors ekonomiska frihet, som det för tillfället anses vara minst synd om.

I kakfördelningsdiskursen uteblir också oftast diskussionen om kakans tillblivelse, som ju i högsta grad är beroende av ekonomisk frihet.

Hur kan man begära att andra, genom staten, ska låta våra privata angelägenheter - inklusive vår egendom - vara ifred, medan man samtidigt anser sig berättigad att försörjas av andra människor, genom staten?

---

Läs också Johan Ingerös inlägg om vänsterns syn på totalitär "demokrati".

---

Update: "Lake" tipsar om en SvD-ledare på samma tema.

Högern sparkar på brevlådor som ligger

Runt om i världen kastas journalister i fängelse för att de skriver på ett för staten misshagligt sätt.

I Sverige har man minsann också stora problem. Journalistfacket rasar mot att de bilar som står till förfogande för den flygande journalistiken i Sandviken och Ockelbo har ratten på fel sida.

Eftersom distributionsbilarna endast används i svinottan och sedan bara står och idlar har någon smart typ kommit på att journalisterna ju kan använda dem när de ska ut och skjutjärnsreportra sig.

Det är alltså tidningen Arbetarens fackklubb som är upprörd över detta.

Det är med all rimlighet Magnus Andersson, och den från timbro och stureplanscentern kommenderade galopperande nyliberalismen som ligger bakom det fruktansvärda faktum att Sveriges samtliga brevlådor placerats på höger sida om vägen.

Konspiratioooooooooon!

Bambuser vs. polisbusar

Den bisarra historien om polisen i tunnelbanan har verkligen tagit fart.

En rekommendation till alla som till skillnad från rådiga Jesper på Tuggarnabloggen, inte är så kunniga när det gäller tekniken, är att installera Bambuser på sin telefon.

Med Bambuser castar du live, som det ju heter på ren svenska... Det som händer går ut på det världsomspännande datanätet interwebs och sparas, oavsett vad som händer med din mobiltelefon.

Det är gratis. Registrera ditt bambuserkonto här.

Man kan använda många olika mobiler, iPhone-appen hittar du här.

---

Kulturbloggen, Mattias $vensson på NEO och Johan Ingerö.

Kling och Klang goes Vitryssland

Det är ju verklig demokratikamp i Iran just nu, där regimen verkligen fick känna på den nya mediateknikens möjligheter i samband med protesterna efter "valet". Jag hörde på radion att den Iranska staten har begränsat internetkapaciteten kraftigt och tagit bort möjligheten att sms:a. Allt för att sätta stopp för demokratirörelsen.

På samma sätt fungerar tekniken här hemma faktiskt som ett demokratiskydd emellanåt.

Det är inte första gången den svenska polisen bär sig illa åt. Jag vet att det finns väldigt många väldigt seriösa, hederliga och rättspatosdrivna poliser, men när man gång på gång hör skräckhistorier om maktmissbruk, trakasserier och ren kriminalitet, måste man ju ställa sig frågan om det inte finns någonting inbyggt i strukturerna kring polisväsendet som föder detta?

På twitter och på en maillista jag är med i talas nu mycket om en episod på hornstulls tunnelbanestation. Vanligtvis hade denna historia gått relativt obemärkt förbi. Personerna som blev ögonvittnen till det hela hade berättat om det för sina vänner, men där hade det stannat.

Nu var det dock så att en bloggare utrustad med en osedvanlig portion integritet inte bara tog mod till sig att konfrontera två poliser som bar sig illa åt mot ett par tonåringar som de misstänkte saknade giltiga färdbevis i tunnelbanan. (Tydligen knäcker poliser extra som biljettkontrollanter.)

Bloggaren plåtade poliserna med sin mobilkamera varvid helvetet brakade lös.

Med hot om att använda polisens rätt att använda sitt "omdöme" att avgöra om någon är narkotikapåverkad, och därmed "ta omhand" bloggaren, avtvingades radering av bilderna.

Men... Bilder går att återskapa. Så också filmen som styrker bloggarens berättelse!

Läs allt här och se bilderna.

---

Jo, jag tycker att man ska betala för sig i tunnelbanan, men det kryper i kroppen varje gång jag ser en biljettkontrollant. Även fast jag alltid har stämpel på remsan känner man sig anklagad och lite skyldig. Vi borde kunna lita på varandra utan stasifasoner.

---

Bloggen tuggarna verkar vara en vänsterblogg. Centeridéer slaktas på löpande band och jag gillar inte bruket av ordet "snutjävlar" i artikeln, även om jag kan förstå varför man anser tillmälet befogat.

Icke desto mindre är bloggaren en hjälte. Med mod och integritet avslöjar han allvarliga problem som det svenska rättsväsendet måste ta tag i.

70-talet ringde... de vill ha tillbaka sin socialism

Liberaler anser att människor faktiskt tjänar sina egna pengar. Staten kan möjligen ha en utjämningsambition, om man är lagd åt det socialliberala hållet, men i grund och botten är människor fria varelser som äger resultatet av sitt arbete och är fri att sälja det resultatet till vem man vill på en marknad där flera köpare finns.

Rickard Nordin, CUF Göteborg, skriver idag om ett kommunpolitiskt förslag från Vänsterpartiet som vill minska lönespridningen i kommunen genom att förbjuda en lönenivå över fyra gånger den lägsta.

Ett helt relevant och begripligt om man är socialist.

Miljöpartiet har ju till och från gjort anspråk på att vara ett liberalt parti, så det är väl med viss förvåning som många konstaterar att MP stöder Vänsterpartiets förslag.

Själv är jag inte ett dugg förvånad. Peter Eriksson ville nyligen förstatliga SAAB, i partiprogrammet finns krav på tobinskatt, politisering av pensionsfonderna, löntagarfonder, begränsad äganderätt för företagare genom "anställdas förköpsrätt" och den gamla favoriten: "Vårt långsiktiga mål är en ekonomi utan ränta."

Miljöpartiet i Stockholms landsting ligger fast vid den socialistiska kursen. Nej till vård i andra driftsformer än landstingsägd. Förbud mot "vinst", vilket i praktiken omöjliggör privata investeringar.

Alla som av olika skäl åker bil i stockholmstrafiken ska straffas drakoniskt.

Min personliga "favorit" bland stolligheterna från MP i Stockholm: ett återinförande av telefonförbudet i tunnelbanan...

---

Läs även Alexander Bard, Albin Broman, Ida Karlsson och Magnus Andersson.

Därför vinner alliansen valet

Magnus Andersson har ett inlägg med samma rubrik. Och faktum är att jag håller med, men delvis på andra grunder.

Opinionsläget ser ju inte alldeles ljust ut för alliansen just nu och att det är en bra bit att vandra kan inte ifrågasättas, men det finns saker som talar för att en viss omfördelning av sympatierna kommer att ske.

Efter valet 2006 började Socialdemokraterna gå som tåget i opinionen. Mona Sahlin valdes till partiledare och folk gillade att gubbiga (S) fick en klämmig tjej som oppositioneringsledare.

De så kallade rådslagen presenterades i slutet av 2007 och till och med undertecknad som vanligtvis inte har så vidare värst mycket till övers för nämnda parti imponerades av den till synes stora förändringsviljan och det mod man visade prov på i samband med det.

Det var dags för Mona att börja presentera mer av den tänkta politiken, i vilket regeringsalternativ den skulle genomföras och i samband med det började opinionen svika. Och det är faktiskt inte så konstigt: Så länge Sahlin höll tyst fick ju väljarna liksom själva formulera sin egen bild av socialdemokratisk politik och samarbetsformer. När facit sedan började presenteras blev en del av tidigare sympatisörer bekräftade i sin bild av den tänkta politiken, medan andra blev besvikna.

Tydliga besked om politikens innehåll tvingar så att säga sympatisörerna att bekänna färg.

Tydliga besked om hur den regering ska se ut som ska genomföra politiken delar ju också de som gärna ville se ett rödgrönt samarbete från dem som ville att sossarna skulle satsa på att regera själva.

Ovanstående i kombination med de förvirrade former det rödgröna alliansbygget initialt tog sig vände Socialdemokraternas uppgång.

Under slutet av 2008 började (S) dala kraftigt och nedgången bröts egentligen inte förrän försommaren 2009, då man åter hade slutat att kommunicera med sakpolitisk tydlighet.

Det är möjligt att detta är en generell effekt. Att väljarnas drömbild av sina favoritpartiers politik alltid är bättre än verkligheten. Men partier som regerar visar ju kontinuerligt sin politik genom själva regerandet, medan oppositionen redovisar den när de vill eller är pressade därtill.

Efter detta långa resonemang kan man konstatera följande: Sossarna går bättre i opinionen när de inte behöver precisera sin politik.

Ett valår kommer de att pressas till att lämna sådana besked.

Det finns dessutom en lång rad politikområden som de rödgröna fortfarande har att komma överens om. Och några kommer definitivt bli besvikna.

Regeringens politik bjuder inte på några överraskningar. Den granskas varje dag. Folk vet vad de får och att samarbetet mellan allianspartierna ändå funkar hyggligt.

I valet mellan osäkra och svagt definierade vänsterreformer i ett potentiellt skakigt samarbete och det beprövade tror jag att fler väljer alliansen, även många som i vanliga fall har hjärtat längre till vänster. I synnerhet gäller ju detta alla de som börjar känna av effekterna av jobbskatteavdraget och/eller vant sig till med hushållsnära tjänster.

Centerpartiet? Vi ska satsa på att göra en K70 i år...

Plan för att avsocialisera SAS

Dagens rapportering om att SAS behöver ytterligare en nyemission för att klara sig genom lågkonjunkturen tas emot med blandade känslor.

Principen är solklar: Staten ska inte äga och driva affärsverksamhet. För det första gör man det sämre än vad kapitalet gör. För det andra kostar det skattebetalarna en massa pengar när affärsverksamheterna går dåligt.

En märklig diskussion om att "SAS får pengar, men inte SAAB" har blossat upp. Det finns en gigantisk skillnad: Staten äger SAS! Det har staten gjort (tillsammans med Norska och Danska staterna) så länge SAS har funnits. .

Om man hade gjort som vänsterpartierna krävt med SAAB, hade ett nytt SAS skapats. Ytterligare en hungrig fågelunge som årligen skulle behöva miljarder från skattebetalarna för att överleva.

År ut och år in har Socialdemokratiska regeringar betalat av dina pengar för nöjet att äga ett flygbolag och det är ENDAST tack vare att vi just nu har en Centerpartistisk näringsminister som nöjet att äga en bilfabrik inte lagts till listan!

Jag hoppas verkligen att dagens annonserade nyemission är den sista som den svenska staten är med på.

Varför inte sätta stopp nu då? I dagens läge får man inte särskilt mycket betalt för ett flygbolag. Det kanske till och med är så att nedläggning är det enda alternativet nu, men i takt med att konjunkturen förbättras ökar efterfrågan på flygresor varvid blir SAS mer värt och attraktivt för en köpare som vill boosta sin kapacitet. (Läs Lufthansa.)

Det är antagligen klokt att välja tidpunkten för en avsocialisering med viss omsorg. Även om det kräver 1,4 miljarder av det svenska folkets surt förvärvade slantar för att låta bolaget genomföra sin helrenovering av bolaget och hålla det flygande något halvår till.

---

Läs även Andreas Bjerke, Magnus Andersson, Anders Pihlblad, SvD och DN.

Gripenstedts plats

Det finns ju många historiska figurer som man vill hedra med en gata eller ett torg, men jag tycker att vi har ett underskott i sådana sammanhang av alla dessa entreprenörer som gjorde Sverige rikt.

Man får heller inte glömma de hårt kämpande politiker som mot alla odds lyckades genomföra de reformer som var nödvändiga för att släppa loss det svenska näringslivets skaparkraft.

Per Ankersjö har utlyst en namntävling om vad platsen framför "stockholm waterfront" ska heta. Det bästa förslaget lovar Per att driva i stadshuset.

Det finns en historisk person som gjorde hela det svenska industriundret möjligt: Johan August Gripenstedt, finansminister 1856 - 1866. Han borde ha något fint uppkallat efter sig!

Maila ditt förslag till stockholmscentern@gmail.com!

Socialdemokratiska Östran och LAS

Via Annie Johansson läser jag en komisk/tragisk historia om hur Socialdemokratiska Östran resonerar när de nu ska dra ner på personal.

Å ena sidan säger man detta:

"Den möjlighet som borgerligheten i samarbete med Miljöpartiet har givit mindre företag att godtyckligt undanta två personer från turordningsreglerna vill vi således riva upp."

Å andra sidan vill man göra precis dessa undantag och motiverar sig såhär:

”Det finns människor med hög kompetens som är viktiga”

Ja, det finns det. Det finns det på många företag, inte bara hos er. LAS är ett problem. Ett stort problem. Jag tycker ju inte det, men det är möjligt att det ändå är värt att ha LAS kvar. Men då är det hög tid för Socialdemokrater att börja berätta om eventuella fördelar och motivera varför de väger tyngre än nackdelarna.

---

Jag vill också ta tillfället i akt att påminna om självaste Socialdemokratiska Arbetarepartiet upplevde LAS som ett problem när de själva skulle säga upp personal i november 2006.

---

Läs även Magnus Persson, Hanna Wagenius, Elkers, Lotta Nilsson och Dayana Jadarian.

Vänsterpartierna gör det dyrare att anställa unga

Magnus Andersson svarar på Jytte Gutelands replik på politikerbloggen angående ingångslöner.

Det var väl inte mycket att hoppas på från ett debattinlägg med rubriken "CUF tvekar inte att sparka på dem som redan ligger", så det kommer väl inte som någon total överraskning att Jytte "missförstår" Magnus förslag:

"Hon är övertygad om att vi vill sänka alla ungas löner, när mitt förslag var att man skulle hålla tillbaka ingångslönerna i offentlig sektor och istället fokusera på dem som jobbat under längre tid och förtjänar högre lön.

På så sätt skapar man större möjlighet att göra lönekarriär, höjer statusen i den offentliga sektorn, men håller också ingångslönerna så pass låga att fler unga kan komma in."

Höja status i offentlig sektor! Är inte detta något som Socialdemokraterna borde tycka är bra? (Eller har de månne "sålt sin själ"?)

Nejdå. De är emot. Och emot är ju liksom det som de är mest. Inga skarpa förslag eller ens egna konkreta tankar kring ungdomsarbetslösheten märks. Vänsterns så kallade lösningar är löst prat om att "satsa" och att "investera i strategiska branscher"

Oklart vem som ska investera, för vilka pengar och vilka som är de strategiska branscherna. (Får man gissa på staten, dina pengar och "miljömässigt schyssta" branscher?).

När det gäller att försämra för ungdomar på arbetsmarknaden saknas emellertid inga besked: Den lägre arbetsgivaravgiften för unga, som Alliansregeringen införde, ska tas bort. Det är att betrakta som ett vallöfte från vänsterpartierna.

Det innebär i siffror (allt enligt Magnus artikel) att det blir mellan 2500:- och 3500:- dyrare att ha en ung människa anställd per månad! (Alltså för samma lön.)

Vad är mest troligt: att denna högre kostnad för att ha en ungdom anställd kommer att innebära att fler ungdomar får jobb, än att färre får det?

Alldeles riktigt: Det pågår idédebatt i C

Sverige är ett fantastiskt land att leva i på många sätt, men det finns också problem.

Ungdomsarbetslösheten är ett stort sådant, vars orsaker säkert är många, men helt klart är att trögrörlig arbetsmarknad och höga ingångströsklar genom både lönestruktur och institutionella hinder spelar roll.

En annan faktor är att näringslivet faktiskt inte förnyas i tillräckligt hög takt (bl a beroende på ovanstående). När strukturförändringar sker minskar efterfrågan på arbetskraft i vissa branscher.

För en långsiktigt hållbart ekonomi krävs att andra och nya branscher tillåts växa till. För det ska ske behövs frihet för näringslivet att möta dessa marknadens nya krav. Alla hinder mot sådana friheter måste skärskådas med största noggrannhet.

Det är företrädesvis det som Centerpartiet nu gör.

Jag tror att alla mina partikompisar håller med om att vi gärna tar debatten kring alla dessa friheter. Tyvärr handlar väldigt lite av våra motståndares argumentation om politikens innehåll.

För att kunna lösa svåra problem krävs att att man tillåter sig att tänka någorlunda fritt. När man så gör utmanar man samtidigt invanda mönster i den svenska debatten.

Från försvararna av de gamla systemen - även de system som i praktiken skapar problemen - möts man inte av sakargumentation, utan av brösttoner som med indignation (lika stor som falsk) konstaterar att Centerpartiet har "svikit sin själ", är "desperata" och "styrs från Stureplan".

Jag är glad och stolt över att vi har en idédiskussion i Centerpartiet. Jag önskar att mer av allianspolitiken kunde utgå från idéer och mindre av försök att möta tillfälliga opinionsströmmar.

Jag har heller inget emot att diskutera dessa idéer med politiska motståndare. Det kan ju rent teoretiskt vara så att de har en poäng i försvaret av ett eller annat frihetshinder. ;-)

Men det lär vi aldrig märka. För när vi vill diskutera huruvida LAS är ett alltför allvarligt hinder för arbetsmarknadens rörlighet eller inte, möts vi av argument i stilen:

"Arbetslösheten försvinner inte för att man slaktar arbetares rättigheter."

Antagligen är man från den Socialdemokratiska skolningen genom unga örnar, SSU och drillning på Bommersvik, så van vid att få Partiets åsikter nedtryckta i halsen, att man inte riktigt kan fatta hur en fri idédebatt kan existera.

Anders Utbult på bloggen Alliansfritt Sverige kallar det för "drömmar" och framställer det som något negativt. Själv tycker jag att det är ett starkt hälsotecken att "drömma" om ett bättre samhälle och utifrån dessa drömmar formulera idéer som kan ta oss ditåt.

---

De rödgröna tar idag ett kliv ifrån frihandel och samtliga EU-medborgares rätt att konkurrera på den gemensamma marknaden. På grund av domen i Lavalmålet (Go Home, du vet) vill man nu gå det svenska Byggnadsarbetareförbundet till mötes och ändra på lagen. Så att konsumenters och andra EU-medborgares rättigheter får stå tillbaka till förmån för svenskfödda byggnadsarbetare.

Även Miljöpartiet vill detta, ska noteras.

Centern och CUF har idéer - Vänstern har klasskampsdravel

Med det senaste från ovan utkommenderade värdeordet för att beskriva Centerpartiets görande och låtanden, "desperation", beskriver Jytte Guteland i en artikel på politikerbloggen CUF och Magnus Anderssons kamp för att minska trösklarna in till arbetsmarknaden för unga.

De "åtgärder" som lyfts fram i Gutelands artikel är så lätta att de inte ens kan beskrivas som varmluft. Till skillnad från CUF's förslag som inte är särskilt opportuna, men som man i hjärta och hjärna verkligen tror skulle lösa ett gigantiskt samhällsproblem: ungdomsarbetslösheten.

Karl Malmqvist, CUF's "chefsekonom", vederlägger på sitt sedvanligt mycket underhållande manér Gutelands teser.

Samma Karl har en liten beef med Alliansfrittbloggen kring samma ämne.

Alliansfritt har som sin främsta uppgift att raljera kring och dumförklara alla politiska idéer som inte kommer från de egna leden och jag har tidigare berömt deras skicklighet i det.

Deras höhö-titta-centern-dum-inlägg om Magnus Anderssons högst seriösa förslag bemöttes, med viss frustration kan man misstänka, på Karls blogg.

Något som raljören Anders Utbult inte verkar tycka var så kul. Antagligen för att han förstår att han har fel i sak. Vi har unikt höga trösklar för att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Den sammanhållna lönestrukturen är en av orsakerna till det.

Karl Malmqvist fördjupar sitt resonemang kring detta i ett långt och seriös inlägg. Sannolikheten att Alliansfrittbloggen bemöter det inlägget på ett lika seriöst sätt är väl så gott som 0. Sanningar om politik och ekonomi gynnar ju knappast den svenska vänstern.

---

Ett annat inlägg från en centerbloggare som MÅSTE läsas är Andreas Bjerkes, som bemöter Peter Hultqvists (S) märkliga beskrivning av vad han upplever som Centerpartiets själ (och som samma Hultqvist anser gått förlorad).

(Nu delas ju inga stilpoäng ut i politikens hårda värld, men det är ändå kul att jämföra de nivåer debatten förs på mellan Socialdemokrater och Centerpartister...)

"Trimma skägget, damma av baskern och skaffa ett jobb. Det är inte så hemskt som det låter"

Alla som någon gång någonsin på något sätt intresserat sig för kulturpolitik, eller kanske bara kultur i största allmänhet, MåSTE läsa Thomas Engströms krönika i senaste Fokus om författarskap, kulturskymning och att det inte är så dumt att jobba i alla fall...

Smaka på detta:

"För det är ingen mänsklig rättighet att tjäna pengar på det man älskar. Ibland får man hålla tillgodo med att leva på det som efterfrågas. Det är inte så jävla tokigt det heller."

Eller:

"Trimma skägget, damma av baskern och skaffa ett jobb. Det är inte så hemskt som det låter. Och vem vet – kanske blir det tid och energi över till romanskrivande i stället för bittert tillbakablickande på de svunna tider då folk mer plikttroget än nu släpade sig till bokhandeln och köpte det kritikerna pekade på. "

Fantastiskt... Någon som faktiskt begriper nåt om kultur och som inte samtidigt föraktar efterfrågebetingat arbete!

Världen är nu en lite bättre plats än nyss.

Karl Malmqvist förklarar hur det hänger ihop

Och han gör det på ett sätt som till och med herrar Björn Fridén och Anders Utbult borde kunna förstå? ;-)

Helst av allt skulle ju alla politiker vilja säga till folk att de ska få en massa saker. Hög lön, t ex. Men om alla arbetstagare ska ha ungefär lika mycket blir det mycket mycket svårt för unga att ta sig in på arbetsmarknaden.

Vem anställer en ung oerfaren och oprövad person som man inte vet något om, när man kan anställa en ringräv med kunskaper och kontakter, färdiga att börja verka, för nästan samma pris?

Magnus Andersson ska ha en eloge för att han försöker driva den synnerliga inopportuna frågan om lägre ingångslöner, trots en tuff debatt där motståndarna hur lätt som helst hänfaller till populistiska floskler.

Ett MYCKET läsvärt inlägg i ämnet skrivs av Karl Malmqvist, förbundsstyrelseledamot i CUF, tillika ekonom, som tröttnar på tramset från bland annat Alliansfrittbloggen och läser lusen av dem, samtidigt som han klargör hur det hänger ihop.

(Det är dessutom förbaskat roligt att läsa! :-D )

Arbetarbladet försvarar sin lögn

För ett par dagar sedan skrev jag om hur två socialdemokratiska morgontidningar publicerade rena lögner om Magnus Andersson. CUF har anmält kränkningen till Pressombudsmannen.

Nu har Västerbottens Folkblad förklarat att det rörde sig om ett misstag och bett om ursäkt.

Arbetarbladet, däremot, försvarar publiceringen. (Något oväntat kan tyckas, eftersom det nu faktiskt inte kan råda några tvivel om att det de skrev inte var sant!)

---

HelaHälsningland

(S)kandalmaskinen

Igår kunde man höra på ekot att det förekommit dumpning av miljöfarligt avfall mitt i Östersjön.

Björn von Sydows sätt att svara "jag har inget minne av att jag skulle ha blivit informerad" låter minst sagt dubiöst.

HAX hade ett underbart citat på sin blogg innan förra valet. Det löd något i stil med: "Precis som underkläder bör regeringar bytas då och då. Av ungefär samma skäl."

Fredrick Federley ställer sig den befogade frågan om vad mer som döljer sig i maktens korridorers mörka hörn från Socialdemokraternas långa maktinnehav.

Tsunamihanteringen, den olagliga avvisningen av de båda Egyptierna (och de vidriga former detta skedde under) och nu en potentiell giftdumpningsskandal som - av allt att döma både försvars- och miljöministrar måste vetat om men tigit om.

Vilka (S)kandaler väntar ännu på att bli avslöjade?

"Vi har den största slipmaskinen"

Via Apelsineld och Gunilla Hjelm läser jag ett underbart citat från Torbjörn Egerhag (C). Han blev uppringd av Aftonbladet som ville ha en "kriskommentar" och svarar:

"-Kris!? Vi håller på att helrenovera Sverige, vi är mitt i bygget men lugn det kommer vara klart för inflyttning i september."

Journalisten undrade då varför det är mer "damm" på C än på M (med hänvisning till opinionsläget), varpå Torbjörn svarar:

"- Enkelt, vi har den största slipmaskinen."

:-)

(S)-tidningar anmäls till pressombudsmannen

CUF och Magnus Andersson anmäler de socialdemokratiska tidningar som publicerat de rena lögnerna om Magnus till pressombudsmannen.

Bra.

Vi behöver redan i god tid innan valrörelsen börjar ta fart ha en diskussion om god publicistisk sed.

(Och det borde väl för fan vara helt självklart att man inte hittar på rena lögner om sina politiska motståndare?)

Magnus Andersson, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Albin Ring Broman, Gustav Andersson och Norran.

Det finns hopp för klimatet

Mycket glädjande konstaterar två nya studier att kommande klimatförändringar av allt att döma inte är lika allvarliga som man tidigare trott.

Läs mer i DN.

Men... Reinfeldt hade ju rätt om sysselsättningen

Eh, varför backade Reinfeldt? Läser på Expressens opinionsblogg om sysselsättningssiffrorna:

Socialdemokratiskt styre 2005: 4 105 000 sysselsatta.

Alliansstyre 2009: 4 208 000 sysselsatta.

Alltså är 103 000 fler sysselsatta under alliansstyret.

Detta dessutom under en svår internationell kris och bottenlös lågkonjunktur!

Alliansen vann debatten

Tydligen så pekar tre stora tittarundersökningar på att Alliansregeringen vann söndagens direktsända partiledardebatt.

Jag tyckte nog att det var ganska jämnt. Fredrik Reinfeldt har en bit kvar till storformen och det hela grumlas ju en smula av den felaktiga siffran.

Noterbart är ändå att sysselsättningen faktiskt, trots brinnande finanskris och lågkonjunktur, är HÖGRE nu (sista kvartalet 2009) än med vänsterpolitiken 2006. (Låt vara med drygt 10 000 istället för 100 000.)

Maud Olofsson sa det principiellt mycket viktiga: Skattepengar är någons från början.

Det är ett socialistisk förhållningssätt att betrakta medborgarnas plånböcker som kollektiva nyttigheter.

Ut stack också Peter Eriksson som verkar genomgått medieträning med antingen någon som drev ordentligt med honom, eller typ Caligula. Maken till osympatisk aggressiv framtoning har man väl sällan hört?

Jan Björklund kan bita ifrån och skälla lite, men han har ju åtminstone glimten i ögat när han gör det.

Mona Sahlin har sin fastslagna strategi och väl inövade tonfall. Det funkar nog när agendan är rätt. Hon är bäst på att framstå som inkännande och empatisk. Får hon en valrörelse där hon slipper svara på kluriga frågor om ekonomi och sånt OCH hennes regeringsalternativ ger ett stabilt intryck så att inga ledarskapsfunderingar blommar upp, kan det faktiskt hålla hela vägen.

Samtidigt ska man ha klart för sig att Reinfeldt mycket väl kan hitta tillbaka till toppformen, att Svensk ekonomi utvecklas så att sysselsättningen ökar och att man snyggar till bilden av den så utskällda sjukförsäkringsreformen.

Det blir en spännande valrörelse. Tyvärr ser vi redan nu tendenser att den också kan bli historiskt smutsig. (Ta t ex de rena lögnerna i norrlandstidningarna om Centerpartiet.)

Grova lögner och falska citat

Det är ju på något sätt komiskt. I kommentarsfälten och i annan debatt stöter man emellanåt på nedsättande kommentarer kring centerpartiet och vårt opinionsläge.

Vi ska liksom inte vara några att ta på allvar eftersom vi är galna (ny-)liberaler som inte fattar att vi ägnar oss åt "klassförakt" när vi har en från socialismen avvikande mening.

Ändå är vi tydligen så farliga att vi måste bekämpas med från högkvarteret i Stockholm samordnade insatser på norrländska insändarsidor, intrångsbus på våra nätverk och rena lögner och falska citat.

Arbetarbladets ledarsida tillskriver Magnus Andersson titeln "en av stureplanscenterns nyliberala och flitiga ideologer". Magnus är naturligtvis välkommen att engagera sig mer i vår avdelning, men ännu så länge tror jag att han varit hos oss två gånger. En gång som talare och en gång som gäst.

Värre är att det i samma ledare påstås att Magnus med anledning av en personalneddragning på Posten i Umeå skulle ha ansett att de äldre "gjort sitt" på arbetsmarknaden.

"Logiken" bakom detta skulle tydligen vara att Magnus Andersson kämpar mot LAS, som han anser orättvis mot t ex ungdomar.

Detta tas till nästa nivå i Västerbottens Folkblad där den mindre noggräknade ledarskribenten/socialdemokratiska kampanjarbetaren Lena Sandlin helt enkelt hittar på ett citat!

När hela Rörelsen slås igång för att - utan skrupler, men med lögner och falskcitat - försöka ta heder och ära av en ungdomspolitiker som inte gör något annat än att kämpa för det han tror på, ska detta tas som en kassaskåpssäker intäkt för att Magnus Andersson har något mycket viktigt på spåren i sin kamp för en bättre arbetsrätt.

Det är när de goda argumenten är slut de dåliga tas till. Lögner och personangrepp är i regel ganska dåliga argument.