(S) vill avveckla kärnkraften

Tydligt besked från Mona Sahlin idag: Kärnkraften avvecklas med en vänsterregering.

Undra tro vad metallarbetarna känner inför det...

Om kapitalismens förlösande kraft

Bloggen Bent skriver idag mycket läsvärt om det goda som kapitalismen för med sig! :-)

Allt elände i världen Fredrick Fedeleys fel

Aktuellt brukar vara ganska bra, men att ta in en debattör som Muhammed Omar i direktsändning var väl kanske inte det smartaste drag man gjort...

Fredrick Federley själv

Annie Johansson

Marknaden och miljödomstolarna bör bestämma

Ett litet klargörande kanske är på sin plats. Expressenartikeln antyder att jag från politiskt håll vill driva på för en kärnkraftsutbyggnad, när de hänvisar till politikerbloggens artikel.

Detta stämmer absolut inte och exemplifierar faktiskt hela problemet med energidebatten: Många verkar tro att det är politikens roll att detaljbestämma hur elen ska framställas. Det är en uppfattning som jag inte delar.

(Det är förövrigt enligt min mening lika illa att från politiskt håll driva på för mer kärnkraft som att helt stänga dörren för den.)

Det min motion går ut på är att samma miljöprövningsprocess ska gälla för alla sätt att framställa energi. Jag är faktiskt helt indifferent om exakt hur denna energiframställning ska gå till, bara det sker på ett tillräcklig säkert, miljövänligt och ekonomiskt sätt.

Alla aktörer med marknadens samlade kunskap, tillsammans med kompetenta miljödomstolar, är faktiskt - förlåt mig - bättre skickade att bestämma hur detta ska ske.

Kärnkraftsmotionen

Politikerbloggen skriver om kärnkraftsmotionen.

Jag är verkligen överväldigad av alla positiva kommentarer jag har fått sedan igår! Både av människor jag känner och andra. Skriv dem gärna i kommentarsfältet på motionsbloggen. Det är öppet för alla, inte bara medlemmar.

Update: Expressen skriver om det hela också.

www.stockholmsmotioner.se

I år har Stockholmscentern en ny rutin. På stockholmsmotioner.se kan man läsa och diskutera alla de medlems- och avdelningsmotioner som kommit in för avhandling på distriktsstämman senare i vår.

Det är en väldigt bra idé. Förra året tog motionsbehandlingen vääääldigt lång tid och det kändes som att man liksom kroknade mot slutet. På det här sättet kan debatten börja redan nu och argumenten kan slipas till och slutsatserna kan kanske färgas av mer eftertanke än vad som annars hade varit möjligt.

Några motioner som jag vill uppmärksamma särskilt:

De båda skattemotionerna från stureplanscentern är viktiga och välmotiverade.

Fredrik Bojerud vet verkligen vad han pratar om när det gäller försvarsfrågor. Hans motion om att Sverige bör gå med i NATO är klockren. Jag är övertygad.

Helen Törnqvist motionerar om att LAS bör avskaffas. På goda grunder. Argumenten mot den märkliga lagen är överväldigande och jag hoppas verkligen att det blir debatt på stämman. Den kommer jag i så fall delta i med liv och lust.

Stina Bengtsson och centerstudenters Kristina Isaksson skriver en motion om att införa lämplighetstester vid intagning till vårdutbildningar och det är ärligt talat svårt att förstå varför det inte redan finns. Jag yrkar bifall!

Motion om kärnkraft

Idag kan man på stockholmscenterns motionsblogg läsa min sedan i julas riksbekanta motion om ett förslag på hur Centerpartiet ska förhålla sig till kärnkraft framöver.

Den går i stort sett ut på att vi ska lägga bort utfasningskravet. Att kärnkraften ska kunna finnas med som ett alternativ när nya energiproduktionsanläggningar planeras, liksom att nya kärnkraftverk ska kunna ersätta gamla.

Detta är av vikt för att näringslivet ska känna sig trygga med att investera i Sverige. Något vi alla är beroende av.

Politiken ska ställa väldigt hårda krav på säkerhet och miljöpåverkan från kraftverk, likväl som all industriproduktion och nya planer ska genomgå en rigorös, effektiv och rättssäker miljöprövning. Men politiken ska inte på förhand bestämma sig för vilka energislag som kan komma ifråga för en sådan prövning.

SR piskar upp känslor när det som behövs är eftertanke

Igår morse kunde man höra Cecilia Uddéns rapportering från Gaza i vilken fruktansvärda scener utspelas. Barn med hemska skador av vapen som använts av Israels armé. Vapen som med all rimlighet måste anses otillåtna i tätbebyggda områden. Det finns andra sätt att framkalla rök för kontrastskydd.

Inte desto mindre förvånas man över nyhetsvärderingen. Är det verkligen viktigt att vältra sig i våldets vidrigheter som huvudinslag i Ekot? Det känns faktiskt mer som ett propagandistiskt inslag som egentligen inte tillför någon information som gör det lättare att förstå konflikten. Den enda effekten är att de som under de senaste veckorna skaffat sig negativa känslor mot Israels aktion bekräftas. Höggradigt bränsle sprutas in till förstärkning och fördjupning av dessa negativa känslor.

Denna fördjupning tar sig olika uttryck och som så ofta är fallet med starka känslor är de inte alltid helt rationella.

Med bestörtning och vemod läste jag igår Sanna Rayman och Johan Ingerö som skriver om den församling av Svenska Kyrkan i Luleå stift, som med anledning av situationen i Gaza i ett gemensamt beslut med den socialdemokratiskt styrda kommunen, anser att en minnesgudstjänst och ett fackeltåg till minne för förintelsens offer bör ställas in.

Som om morden på dem blir mindre klandervärda av att andra människor ett drygt halvsekel senare, som råkar dela etnicitet med de mördade, anses begå felaktigheter.

Om Magnus Andersson gör rätt eller fel när han avstår från att delta i manifestationen för Israel har jag inga starka åsikter om, men han har helt rätt i det han skriver på Politikerbloggen. Problemet är faktiskt inte längre i huvudsak Israel och Palestina. Problemet är Hamas och andra fanatiska grupper som vill utrota sina grannar.

Om Hamas verkligen hade haft en vilja att förhindra kriget hade de kunnat göra det. Man hade kunnat gå med på en förlängd vapenvila. Man kanske inte ens hade behövt göra det. Det hade räckt med att låta bli att skjuta raketer.

Ett par dagar in i kriget - när alla normalt funtade människor borde inse sin totala militära underlägsenhet - kunde de avslutat kriget.

I Sverige rapporterades om att Hamas kunde tänka sig att gå med på en vapenvila. Dock med starka villkor. Hur man kan välja att försöka sig på en hård förhandling i det läget är svårt att förstå och det finns egentligen bara en förklaring: Det handlade inte om att försöka få till fred, utan att få tid och möjlighet att få in mer vapen i Gaza.

Det enda rimliga agerandet i ett krig mot en brutalt övermäktig fiende är villkorslös kapitulation. Hamassoldaterna skulle vandrat ut från skolornas och sjukhusens skyddsrum med händerna på huvudet. Överlämnat alla vapen och avbrutit alla försök till aggressioner. Så fungerar dock inte fanatiker. De tycker att det är viktigare att försöka mörda några judar med sina raketer, än att förhindra deras barn från att drabbas av krigets vidrigheter.


-------------------------

Det finns dock hopp. Hamas straffas i opinionen av Gazaborna för sin galna politik.

-------------------------

Update: Igår var dock Cecilia Uddén på topp med en fantastiskt intressant intervju med en Hamasperson, men en pikant abrovink i form av en tjuvlyssnande "vanlig" Palestinier och dennes besvikelse på Hamas. Läs mer hos Fredrik Bojerud.

Randhistoria i skolbespisningsmiljö

Men vad ÄR det för sjukt land vi bor i? En skolbespisningskock vid namn Niclas Larsson är i blåsväder för att han är för bra. Hans chefer i Kungsbacka kommun har varit skeptiska mot Niclas ansträngningar; med hjälp av sin yrkesskicklighet gör han skollunchen mer aptitlig. Han borde enligt dem inte hinna med det. Men det gör han.

"Jag är van vid högt tempo och att jobba effektivt. Jag ser det som vilket restaurangjobb som helst där jag vill serva mina gäster så gott det går med de medel som finns."

Ja, man är van vid att jobba effektivt när man har jobbat i företag. Det är nämligen nödvändigt för att lådan ska vara lönsam. Att anstränga sig för att kunderna/gästerna/skolbarnen ska vara nöjda är lika naturligt. Dessutom är det kul!

Barn, föräldrar och lärare tycker förstås att detta är toppen.

Men det är tydligen "orättvist".

Man kommer att tänka på Ayn Rand's Och världen skälvde och hur otäckt aktuell den ständigt är i alla möjliga sammanhang.

Svenska Kyrkan agerar avskyvärt

Jag finner inte ord.

Svenska Kyrkan ställer in en minnesgudstjänst som skulle hedra förintelsens offer.

Folkpartiet motsätter sig centralskrapa

Centerpolarna Per Ankersjö, Fredrick Federley och Magnus Andersson funderar lite på hur folkpartiet egentligen tänker när de motsätter sig ett högt hus intill centralen i Stockholm.

Läs (och se) också Yimby.

(För ordningens skull vill jag tillägga att det alltså inte är politiker som ska bestämma att detta ska byggas, men politiker ska inte heller i onödan hindra marknaden från att bygga höga vackra hus om de vill det.)

Skatteanstånd ovanligt vettig "krisåtgärd"

Den bästa åtgärd man kan göra för företagen är att sänka skatterna. Men det har effekt först på lite längre sikt. Finanskrisen påverkar företagens likviditet skoningslöst och de allra jobbigaste utgifterna är skatterna. Inte bara för att de är så stora, utan för att de krävs in obönhörligt helt anpassat efter skatteverkets vardag och verklighet och inte efter företagens.

Maud Olofsson och Anders Borgs nyhet idag om att skatteverket ska bevilja företag anstånd med skatteinbetalningarna kommer att rädda många i grunden friska företag från konkurs.

Sanningen enligt DN

Jag har problem med Dagens Nyheter. Tycker att tidningen i stort sett bara handlar om TT-notiser som man hörde på Ekot dagen innan och annonser. Det eget redaktionella omfattar grötmyndiga tester av vattenkokare typ.

Idag fuckar man upp ordentligt på ledarsidan. Landets största morgontidning påstår att Clinton är USA's första kvinnliga utrikesminister. Detta kräver egentligen inga ytterligare kommentarer.

Det är ingen slump att dylika misstag sker i DN. Det finns en så oerhört osmaklig besserwisserattityd som sträcker sig utanför själva tidningen. Jag minns Barbro Hedvalls minst sagt förvånande uttalande i P1 Sommar för ett par år sedan, i vilket hon uttrycker besvikelse över alla som skriver in och klagar på allt som blivit fel i tidningen, eftersom de istället borde glädjas åt att det är så mycket som blir rätt. [sic]

I själva artikeln är det ändrat på webben, men på inroparsidan står det fortfarande i skrivande stund fel:

"Medan västvärlden firar USA:s progressiva val av president, och valet av landets första kvinnliga utrikesminister, försöker fundamentalister på andra sidan jordklotet vrida klockan tillbaka till medeltiden - eller värre."

Lisa Bjurwald, Dagens Nyheter 2009.

Det är väl OK att göra misstag, men det fåniga är att om samma sak skrivits i t ex Metro hade väl DN Kultur dragit igång en debatt om lämpligheten i andra tidningars existens.

Kärlek, ta mig sjutton!

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.

Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.

Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.

Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.

Jag såg att mina skuldror voro gjorda av stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade ingen vilja än - försvinna.

O, håll mig sluten i dina armar så fast att jag ingenting behöver.

Edit Södergran

Angående dagens stora nyhet från de största regeringspartierna. :-)

Om kärnkraften och framtiden

Merit Wager har idag en ledarkolumn i SvD om kärnkraft, i vilken också vår ordförande här i Stockholmscentern, Per Ankersjö, citeras.

Jag vet inte om kärnkraften är framtiden, men just nu så är den faktiskt en så pass viktig del i energiförsörjningen att de flesta inser att den måste finnas.

När man väl landat i den slutsatsen är det faktiskt märkligt att säga som många i mitt parti säger - att vi ska ha den kärnkraft vi har nu, men inte tillåta byggnation av nya kraftverk.

De nya är säkrare och effektivare. Accepterar man dagens kärnkraft, borde man i rimlighetens namn kunna acceptera morgondagens, om den tekniken nu är så pass mycket bättre.

---------------------------

Läs också CUF ordföranden Magnus Anderssons artikel om kärnkraft som han skriver tillsammans med Martin Sjöberg på Newsmill.


Update: Per Ankersjö kommenterar ledarkolumnen.

Folkhälsa är inte nödvändigtvis individhälsa

Många gånger kan jag störa mig på statens självpåtagna uppgift att ge mig och alla andra goda råd om hur alla svenskar bör leva sina liv.

Detta är märkligt för en del. De tycker inte alls att det är konstigt att staten ska styra oss med faderlig hand. För många andra, jag t ex, ger blotta tanken krypningar längs ryggraden.

Folkhälsotanken härstammar från en ideologisk idétradition som jag inte delar. Att staten inte bara får, utan bör hålla medborgarna i handen från vaggan till graven.

Detta tar sig många uttryck. Från folkhälsoinstitutets grötmyndiga levnadsråd, via flera myndigheters rena opinionsbildning till sådant som SVT's senaste reklamfilm där en SVT-kör kommer hem till licensbetalare och sjunger en tack-sång till dem. (OK, det har väl inte med folkhälsa att göra, men det är ett exempel på samma förhållningssätt och irriterar samma nerv som folkhälsoinstitutet.)

Information om uppenbara faror och hälsorisker är väl kanske bra, men i vårt land verkar folket lärt sig lita på staten till den milda grad att all källkritik läggs åt sidan.

Inför en stundande anslagsansökan kan det vara särskilt lämpligt att komma på att chips innehåller akrylamid. (Det låter ju livsfarligt. Som tur är visade det sig senare att det bara var farligt om man åt en sissådär 15 påsar chips om dagen. Och var en råtta.)

Journalistiken skulle kunna spela en stor roll för att moderera sådant, men så väl fungerar den inte i Sverige. Oftast tvärtom faktiskt.

Ett visst hopp står till bloggarna som ofta hänvisar till källmaterial, så att man kan forska vidare själv.

Det kanske största problemet ändå med folkhälsotanken är att det faktiskt är väldigt olika för olika människor hur man bör leva för att må bra. Alla har olika definitioner på vad som är att må bra, människor fungerar olika rent fysiskt och ingen annan kan veta vad just du känner.

Vi gör en massa saker hela tiden som vi vet kan vara ohälsosamma, men vi gör det ändå för att vi tycker att den njutning det ohälsosamma ger är sådant som gör livet värt att leva.

Den balans mellan hur mycket chips, tobak och sponken du kan konsumera och samtidigt vara frisk och kunna använda din kropp till göra annat du tycker om, kan bara en människa fatta beslut om: Du själv.

-----------------------
För min egen del verkar sådan kostråd som man kan läsa om hos Kostdoktorn fungera väl. Råd som ofta faktiskt står stick i stäv mot t ex livsmedelsverkets riktlinjer.

Äntligen stimulans för brighta kids

"Let our children grow tall, and some taller than others if they have it in them to do so."

Margaret Thatcher.

Angående att kids som har förmåga ska få utveckla den.

Dags att ta tag i turordningsreglerna

Hann aldrig blogga om det igår, men Annie Johansson har en debattartikel i gårdagens DI om att partiledarna i debatten borde adressera det problem som turordningsreglerna innebär för ungdomar.

Många företag skulle må bra av friskt blod. Det är ingen självklarhet att man har större rätt till ett jobb bara för att man haft det länge. Den som betalar lönen måste få avgöra vilken personal som är mest lämpad att ha på lönelistan.

Istället hålls unga (och nyinflyttade från andra länder) utanför arbetsmarknaden av det nuvarande regelverket. Turordningsreglerna och LAS är en fruktansvärd orättvisa och samtidigt en hämsko för ekonomin. Hur det kan försvaras är obegripligt.

Greenpeace konstiga lista

Läser på Magnus Anderssons blogg om den häpnadsväckande nonchalans Greenpeace visar prov på i samband med sin rapport om de bästa energileverantörerna ur miljösynpunkt.

Som Magnus antyder är ju konsumentmakten miljöns bästa vän i en marknadsekonomi. Vi väljer att köpa det vi behöver av företag vi tycker om. Som delar värderingar med oss och som är tillräckligt proffsiga att kunna erbjuda ett bra pris.

Att miljöorganisationer rankar olika elleverantörer är bra. Det ger oss konsumenter hjälp, om och när vi vill prioritera miljöaspekten när vi väljer vem vi vill vara kund hos.

Problemet är att den lista som Greenpeace nu har släppt på goda grunder är ifrågasatt. Man blandar ihop distributörer och producenter och listan verkar blitt allmänt konstig.

Det pinsamma är att den förra listan hade samma undermåliga upplägg. Då fick Greenpeace kritik, som man tog till sig och lovade bättring. Någonstans på vägen glömdes detta tydligen bort.

Tipsa gärna om andra och mer seriösa jämförelser mellan elleverantörer i kommentarsfältet!

Tennis och apelsiner (s) nya utrikespolitik

Vad är det som håller på att hända med Socialdemokraterna?

Som alla säkert förstår skulle det väl mycket till för att jag skulle rösta på dem (jag är t ex medlem i ett annat parti - Centerpartiet), men för vissa delar förtjänar de stor respekt.

Viktiga sociala reformer som vi i alla partier idag tar för självklara, förståelsen för näringslivets betydelse som åtminstone rådde fram i 60-talet och självklart också budgetsaneringen på 90-talet där 30 år av mer eller mindre tokig ekonomisk politik drivit Sverige från topplaceringar i välståndsligan till mindre smickrande nivåer.

Det läge som Mona Sahlin har satt sig i med bygget av en vänsterallians har inneburit en del "utmaningar" och de verkar bara bli fler och fler.

Möjligen är dagens gemensamma utspel från s-kvinnor och vänsterpartiet ett tecken på större samförstånd och tätare samarbete mellan vänsterpartierna, men inte desto mindre är utspelet i sig HELT bortom beskrivning.

Är det som sades i dagens Studio Ett nyligen Socialdemokraternas nya utrikespolitik?

S-kvinnors Anne Ludvigsson, tillika riksdagsledamot, tycker visserligen att diplomati är viktigt, men att det ju inte har funkat ännu. Implicit föreslår alltså människan att det arbete som sker i Kairo ska avbrytas för att ersättas med en svensk bojkott av Israeliska apelsiner och en tennismatch.

Jo, där fick dom allt, Israelerna.

Handelsminister Ewa Björling var i studion och fick lägga straffsparken (även om det blev en strumprullare).

För det första finns det inget som helst stöd för att en bojkott skulle ha någon effekt. Som exempel lyftes Sydafrika fram. Jag ger mig inte in i en diskussion om jämförelsens relevans i övrigt, men blockaden mot Sydafrika pågick ju ändå i trettio år innan något hände och det är väl inte otänkbart att fler faktorer än blockaden spelade roll. (Diplomati, kanske?)

För det andra så står det väl var och en fritt att bojkotta på av hjärtans lust? Eller vill Anne Ludvigsson förbjuda svenskar att handla från Israel och åka dit och allt annat som innebär att man köper saker av dem? Precis som t ex Iran.

För det tredje borde man väl någonstans ändå göra någon överslagsberäkning på vilken den totala effekten av en bojkott egentligen skulle bli? Hur stor del av Israels BNP kommer ur exporten till Sverige? Vi är ett försvinnande litet land på världsmarknaden och även om naturligtvis enskilda företagare och jobbare skulle kunna drabbas, så skulle effekten knappast märkas på ett aggregerat plan.

Vad tror Anne Ludvigsson och hennes glada gäng att reaktionerna skulle bli?

Dessutom får ju många (de flesta?) Palestinier sin utkomst från Israeliska verksamheter, varför s-kvinnors utrikespolitik även skulle straffa många av dem.

Handelsvapnet KAN ha effekt om det sker av t ex hela EU, men minst två av de tre vänsterpartierna tycker inte att EU ska ägna sig åt gemensam utrikespolitik. Minst ett av partierna vill ju till och med att Sverige ska lämna EU-samarbetet och den övre delen av Socialdemokraternas europaparlamentsvallista är EU-motståndare.

Allt detta sammanvägt KAN man ju inte på allvar tro att åtgärden slulle leda till att förkorta kriget i Gaza?

De KAN väl ändå inte vara så cyniska att de genom ett slagkraftigt utspel helt enkelt bara försöker sno åt sig lite av den opinionsmässiga kaka man betraktar ute i demonstrationstågen?

Ingen trygghet i LAS

Alla som följer den här bloggen vet vad jag tycker om LAS.

Det är en orättvis och korkad princip som inte löser några problem, dess berättigande vilar på en mytisk syn på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och lagen är ett hinder mot den rörlighet som vår moderna arbetsmarknad borde ha.

Om detta skriver näringslivsforskaren Magnus Henreksson i dag på DN Debatt.

Dessutom är principen tydligen inte viktigare än att de flesta fackförbund väljer att förhandla bort LAS i kollektivavtalen.

Lagen om anställningsskydd är bara relevant om man går omkring och tror att arbetsgivare är ondskefulla förtryckarfilurer som i hög hatt och frack säger upp anställda för skojs skull, på vägen mellan Sällskapet och middagen på Operakällarn.

Nu verkar det dock fortfarande i nådens år 2009 politiskt opportunt att odla den myten från socialistiskt håll. Frågan är hur länge det går. Folk är nog smartare än så.

---------------------------

För mer läsning vill jag gärna tipsa om ett gammalt inlägg som ledde till en hel del uppmärksamhet i kommentarsfältet. Det blev faktiskt en läsvärd liten historia i sig...

Gymnasieskolan för dålig

I många stycken kan man tycka att Alliansen varit lite feg och ägnat sig alltför mycket åt att triangulera sig in i breda lager av sosseväljare, och alltför lite åt ideologiskt betingade reformer.

Berömvärd är dock arbetslinjen som drivs hyggligt konsekvent och även i en - milt uttryckt - inte helt opportun debattmiljö.

Att arbeta är världens naturligaste sak. Vi måste alla försörja oss på något vis och det kan knappast vara en överraskning för någon, men av olika skäl har all debatt som handlat om människors välfärd utgått från vilka nådagåvor man kan förvänta sig från Den Goda Staten, snarare än vad man ser om man riktar blicken inåt och funderar på vad man själv skulle kunna göra.

Det är ett tankefel som på lång sikt aldrig kan leda till något annat än armmod.

Att bli skicklig på något är en naturlig mänsklig drivkraft och man ser den drivkraften överallt där unga finns. I den stora och i Sverige väl utvecklade idrottsrörelsen. Inom kulturen och konsten.

Alla vet någon som sitter på sin kammare och vevar skalor i framförallt en dröm om musikalisk perfektion, men också den ära och rikedom som kan följa därav. Polarna som turas om att lägga straffar på varandra i snöblasket sent en fredagkväll uppe på en nedsläckt grusplan.

Det är roligt att göra det. Det är roligt att bli bättre. Det är roligt att drömma om framgångar inom detta ens intresse, oavsett vilket det är.

Det är onaturligt, onödigt och framförallt djupt oekonomiskt av ett samhälle, att inte ta denna naturliga lust till personlig utveckling tillvara. Det samhälle som lyckas fånga upp denna entusiasm och ställa den framför kunskaper som det framtida näringslivet behöver, kommer att bli mycket rikt.

Idag kan man höra på Ekot om hur svenska gymnasieutbildningar levererar undermålig kvalitet, i så måtto att elever som går ut dessa utbildningar - till och med de som gör det med goda betyg - endast i undantagsfall faktiskt finner en plats på den svenska arbetsmarknaden.

Detta duger inte.

Vi måste ju ha ett utbildningssystem som klarar att utrusta svenska barn och ungdomar med tillräckliga färdigheter för att konkurrera på en global marknad.

Det har naturligtvis en hel del med själva skolan att göra, men faktiskt också en hel del om vilken attityd vi har kring välståndets ursprung och spridning i den samhälleliga diskursen. Den som skaffar sig sådana färdigheter att man kan göra sådant som är värdefullt för andra och som inte så många kan göra, kommer att tjäna bra med pengar och gör sålunda gott både för sig själv och samhället i stort.

Att det svenska skolsystemet är redo för sophinken i Plus gör inte saken bättre för den som vill skaffa sig sådana färdigheter. Förutom de uppenbara samhällsekonomiska implikationerna, torde väl detta vara en av de största rättvisefrågorna att driva för en bred majoritet av det svenska politiska väsendet?

----------------------------

Svenskt Näringslivs Annika Lundius och Kristina Scharp debatterar om gymnasiekvaliteten i dagens DN.

Mona Sahlin får däng av sina egna i Skåne

Den stora tvistefrågan och anledningen till att Vänsterpartiet från början exkluderades från det rödgrönda samarbetet var ju att de inte tyckte att det här med budgettak var något som en regering borde behöva bekymra sig så mycket kring.

Mona Sahlin och Miljöpartiets representanter var eniga om att detta var ett absolut minimikrav för ett strukturerat samarbetet. Och på ganska goda grunder, kan tyckas. Ordning i statens finanser är på många sätt en förutsättning för att ekonomin ska fungera.

Något förvirrande visar det sig nu att den uppfattningen kanske inte alls är det absoluta krav som man först gjorde gällande mot Vänsterpartiet?

Socialdemokraterna i Skåne utmanar öppet Mona Sahlin i den här frågan. Vilken möjlighet de har att förändra denna princip som fram tills nu framstått som ristad i sten är ju svårt att veta och man får nog räkna med att en hel del vänsterpartister ställer nya berättigade frågor om den gemensamma budgetpolitiken.

Ännu en osäkerhetsfaktor kring vänsterpartiernas regeringsalternativ läggs på den numera ganska digra högen.

Arbetsrätt och NATO

Det är god fart i debatten idag!

Via partikompisen Oscar Fredriksson ser jag att plåtslagerierna debatterar i DI om att arbetsrätten måste reformeras! Hear Hear!

---------------------------

Annie Johansson, Fredrick Federley och Jörgen Johansson skriver idag i flera tidningar att Sverige bör gå med i NATO.

En tanke som verkar allt mer vettig.

Blandad kompott

Alltså, denna Henrik Alexandersson... Vill man inte bara krama honom? (Och tuta i honom god belgisk öl hela dagen... :-D)

Denna text är inget annat än mästerlig (och lika viktig som sann).

Den känns som en fri fortsättning på detta inlägg.

Mycket inspirerande och väldigt viktig läsning. (Tänk om man kunde läsa sådant i DN Kultur...)

---------------------------------------

Det står att läsa i Svenska Dagbladet att det rödgröna samarbetet kärvar. Nähä?

I samma tidnings ledarblogg skriver Sanna Rayman om Miljöpartiets försök att mucka med regeringen om klimatpolitiken.

De 18 promille av världens växthusgasutsläpp som Sverige står för kan säkert minskas, men till ett högt pris och med väldigt liten total global effekt. Som tur är har vi en regering som angriper klimatproblemen på ett sätt som har större effekt (t ex genom att hjälpa till med vattenkraft där det annars hade byggts kolkraftverk). Det är busktrollen av oklara skäl emot.

(Förlååååt! Jag vet att det finns vettiga miljöpartister, men ni får fan ta den debatten internt...)

---------------------------------------

FN:s säkerhetsråd har äntligen enats om en resolution som kräver eldupphör i Gaza. Låt oss hoppas att detta leder till ett varaktigt stopp för våldet.

Carl Bildt gör jobbet

Jag twittrade som hastigast igår om Carl Bildt i Aktuellt. Nu har jag tittat på inslaget igen och man kan bara konstatera att vi har en jäkligt duglig utrikesminister.

Carl Bildt är bäst när det gäller, helt enkelt.

Med en genuin vilja att åstadkomma någonting som verkligen betyder något, kunskap och kontakter för att få det att ske och kanske framförallt en arbetsförmåga som överträffar det mesta, överskuggas inte bara Jan Eliassons välstrukna värdigt långsamma diplomatadvokatyr med vilken han ständigt lyckades låta kraftfull utan att säga, göra eller vilja någonting alls.

Det väcker också tankar om hur en eventuell rödgrön regerings utrikesminister hade agerat.

Vem som skulle bli utrikesminister i en sådan är ännu så länge oklart och förhoppningsvis slipper vi väl få svar på det, men även om det inte blir någon från något av de partier som vill lämna EU eller som tycker att de diplomatiska förbindelserna med Israel ska upphöra, så blir det ju en ganska besvärlig förhandling om en gemensam politik, innan ministern ens kan åka iväg och börja dra i de sköra trådar som kan leda till att dödandet upphör.

Tror att till och med den mest inbitne socialdemokrat innerst inne känner viss lättnad över bemanningen just nu.

Länk till Aktuellt från igår. Utrikesministern är på från ca 12 min in i programmet.

-----------------------

Update: Carl Bildt fortsätter att imponera. Även på mitt fikabesök idag, enligt hans blogg.

Dubbelt DDR från centerbloggarna

Hehe.. Såg att goda vännen och partikompisen Per Ankersjö hoppat igång på en annan del av DDR-mentaliteten i vårt avlånga land.

DDR-synen på energimarknaden lever kvar

Nyss ringde en tjej från ett opinionsmätningsinstitut. Hon hade i uppdrag att fråga förtroendevalda centerpartister om inställningen till olika energislag. Väl så. Det kan man väl få göra.

Dessvärre för den unga damen blev jag en jäkligt besvärlig respondent. Hela frågeställningen var nämligen enligt mitt tycke felkonstruerad. Den byggde på den märkliga syn på politikens roll kontra marknadens, som en gång ledde oss in i en politisk låsning för den svenska energiproduktionen.

Jag förväntades från politiskt håll vilja bygga ut eller avveckla anläggningar för ett eller annat energislag.

(Ärligt talat har jag en starkt utvecklad allergi emot politik som i huvudsak handlar om att bygga monument, oavsett om detta är ett äventyrsbad eller ett kraftverk. Känns väldigt DDR.)

Jag ger blanka fan i det går till att framställa elen, så länge det sker på ett säkert och miljövänligt sätt och att detta sker på marknadens villkor.

Visst kan (och bör) man ha en diskussion om vad som är tillräckligt säkert. Den diskussionen måste dock föras med vetenskapligt grundade argument och bör därför huvudsakligen ske i en akademisk kontext, snarare än i en politisk.

Politiken en däremot oerhört viktig roll när det gäller att bestämma vad det ska kosta att släppa ut olika potentiellt skadliga ämnen, samt att - helst så överstatligt som möjligt - skapa rättvisa och rättsäkra handelssystem för detta. Varför inte i samverkan med WTO.

Vilket stöd skulle en rödgrön regering ge Hamas?

Per Ankersjö ställer en relevant fråga på sin blogg: Vilken hade en rödgrön regerings hållning till Hamas varit?

Var någonstans mellan Mona Sahlins vettiga fördömande av båda parters våldshandlingar och Vänsterpartiets oreserverade stöd till Hamas kommer man att landa, i en förhandling om den gemensamma utrikespolitiken?

En hopplös våldsspiral

Våldet i Gaza är oförsvarligt. De fruktanvärda bilder som kablas ut väcker vämjelse och sorg. Ett stort antal människor som inget hellre vill än att leva i fred och i god grannsämja, drabbas orimligt hårt.

Likförbannat var Israels regering tvungna att göra någonting. En stats kanske främsta uppgift är att skydda sina medborgare från våld. Under vapenvilan med Hamas vilade bara vapnen till den grad att under tre års tid 6400 raketer avfyrades från Gaza mot Israeliska - huvudsakligen civila - mål.

Inför ett upphörande av den vapenvilan hade både Hamas och Islamiska Jihad kanske inte så mycket varnat som skrutit över den eld som ska regna över Israel.

Inför ett stundande val blir detta naturligvis särskilt viktigt. Det är för övrigt svårt att förstå de debattörer som i raljanta ordalag underkänner det demokratiska valet som ett relevant skäl för Israels regering att agera. Varje folkvald församling och dess verkställande organ utför majoritetens vilja. Det är deras uppgift och gör de inte det så väljer majoriteten någon som gör det. Har man problem med det får man allt förklara vilket typ av statsskick man istället föredrar.

När vapenvilan gick ut varnade Israel för konsekvenserna av ett återupptagande av raketattackerna. Efter vad jag förstår var man ytterligt tydlig med sina avsikter att avväpna den som begår krigshandlingar mot Israel. Till vilket pris som än krävdes.

Varför Hamas trots det väljer att återuppta raketbeskjutningarna saknar rationell förklaring.

Trots religiös övertygelse och martyrkultur med löfte om gränslös lycka, i livet efter detta, så måste man väl ändå inse sin totala militära underlägsenhet? Man måste ha förstått att en Israelisk militär operation i Gaza skulle leda till ett förödande nederlag för stridande milismän, såväl som ett oerhört lidande för civilbefolkningen.

Ändå väljer man kriget.

Allt detta lidande och dödande skulle med all rimlighet lätt kunnat undvikas. Hamas hade kunnat välja att vara fortsatt skarp i retoriken. Man skulle kunna struntat i förhandlingar med "hundarna", raljerat över deras outsinliga ondskefullhet och orena natur. Men samtidigt skyllt på väderleksförhållanden, tekniska fel eller taktiska överväganden för att låta bli att skjuta.

Men militanta islamister tänker kanske inte så. Andra bevekelsegrunder än de som vi skulle ta för självklara dominerar. HAX uttrycker det väl i ett exempel på sin blogg:

"Säga vad man vill, men Israel ställer sina soldater mellan fienden och sina barn. Hamas ställer sina barn mellan sina soldater och fienden. "

Det mesta av den svenska vänstern ställer sig oblygt på Hamas' sida i denna konflikt. Äntligen kom dock igår ett moderat uttalande från Mona Sahlin, i vilket hon säger att raketbeskjutningarna från Gaza måste upphöra. All heder för det. Jag delar helt hennes linje.

Från hennes tilltänkta regeringspartners är dock tonen en helt annan. Ung vänster går så långt att man väljer att stöda Hamas framför Fatah. Man anser att de senare "sitter i knät på ockupationsmakten" när de föredrar förhandling istället för våld.

Vänsterdebattören Andreas Malm anser att vi i Sverige bör göra gemensam sak med Iran och bistå Hamas såväl ekonomiskt som militärt. En häpnadsväckande ansats som kulminerar i ett obehagligt bagatelliserande av raketattackerna mot Israel.

Visst omkommer förhållandevis få Israeler i raketattackerna, men det beror knappast på Hamas' genomgående godhet och humanistiska läggning.

Al-Quassamraketerna har för det första inte särskilt sofistikerade styrsystem (något som antagligen Malm och andra vänsterdebattörer vill ändra på när man föreslår militärt stöd till Hamas).

För det andra har man radarlarm som ljuder när raketer är på ingång. Då vet varenda varenda skolbarn, boende, jobbande, äldre och andra att man har ungefär 15 sekunder på sig att kasta sig ner i ett skyddsrum.

En god vän har besökt ett område som ofta utsätts för raketbeskjutningar och berättade att man på en förskola hade travat madrasser nedanför stegen till skyddsrummet, så att dagisfröknarna kan kasta ner barnen när larmet går.

Att man vill få stopp för dessa attacker är fullt begripligt.

Lika lite som någon annan har jag några vettiga svar på hur det ska gå till, utan att civila och oskyldiga palestinier drabbas, eftersom Hamas använder dessa som mänskliga sköldar till sina raketlavetter.

Möjligen kan man hoppas på att de inblandade väljer andra politiska ledare än de som ser våld som den enda lösningen.

------------------------
Detta inlägg skrevs inspirerat av Magnus Anderssons på samma tema.

Tvinga inte friska företag att betala för Volvo och Saab

"Statligt ägande är sämre i såväl med- som motvind." Så sammanfattar Per Ankersjö den mycket intressanta DN Debattartikeln idag, skriven av Henrik Jordahl, docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning, och Martin Ådahl, chef vid Forum för Reformer och Entreprenörskap.

Vi är nog många som har undrat över det ganska ensidiga debattläget kring dessa frågor. Statligt intervenerande i det privata näringslivet är väl utrett i den liberala teoribildningen och samstämmigt konstateras att förstatliganden, tillfälliga eller permanenta, på lång sikt inte leder till något annat än en sämre välståndsutveckling än om det privata näringslivet lämnats ifred.

Man måste givetvis har förståelse för politikens institutionellt inbyggda kortsiktighet. Kloka beslut som har positiva effekter som smyger sig på flera år framöver är helt enkelt mindre värda i en strikt väljarekonomi, än åtgärder som ger rubriker och kortsiktiga vinster som man minns lagom till nästa val.

Trots det så hänvisar debattartikeln faktiskt till en opinionsundersökning där en majoritet av det svenska folket föredrar den långsiktigt kloka lösningen. Och möjligen är det åratal av långsiktig opinionsbildning som har gett resultat.

Att "staten" griper in och stöder företag som inte klarar av att konkurrera på marknadens villkor, innebär ofelbart att man försämrar för de företag som faktiskt klarar det.

Oavsett vad staten beslutar sig för att lägga pengar på, så måste samma pengar komma någonstans ifrån.

Detta "ifrån" är du och jag, alla innevånare och alla företag.

Smarta detaljer ger stor effekt på förbrukningen

Man kan inte låta bli att imponeras av uppfinningsrikedomen när det gäller att göra nya bilar bränsleeffektiva. En ökad miljömedvetenhet i kombination med höga bränslepriser har riktad blickarna mot nya modellers förbrukning och det har verkligen hänt mycket bara på ett par år.

I höstas var det dags att skaffa ny bil. Jag är en medveten konsument och förbereder ett sådant val ganska väl. En väsentlig del i bilvalet handlar om bränsleförbrukningen. Jag har tyckt att min förra bil var riktigt bränslesnål. Om det inte var högsommarvärme (så att AC'n var tvungen att jobba hårt) låg förbrukningen på drygt 0,8 l/mil.

I den nya finns en funktion som håller reda på förbrukningen och det är en speciell typ av körglädje att ha den påslagen. Den visar 0,56 l/mil i genomsnitt och på långresor ligger oftast mätaren kring 0,4 l!

Ändå är det på inget sätt någon slö bil och jag tycker att det är mysigt att gasa på i kurvorna.

För det första är det en dieselmotor i bilen. Dessa är effektivare än bensinmotorer. Sedan verkar just denna dieselmotor vara synnerligen välkonstruerad. Det låter bara "diesel" när det är riktigt kallt ute och precis när man startat den och jag har fortfarande överhuvudtaget inte sett några avgaser i backspegeln.

En mängd detaljer, som tillverkaren kallar "efficient dynamics" bidrar till maskineriets bränsleeffektivitet.

Start/stoppfunktionen sägs spara 3% över en livscykel. Motorn stoppas alltså när friläge läggs i, och slår igång igen så snart man trycker ned kopplingen för att lägga i en växel.

Bilen har sex växlar, vilket möjliggör ett bättre utnyttjande av dieselmotorns relativt smala men samtidigt mustiga momentkurva.

Generatorn har en koppling och drar ingen onödig energi när den inte behöver ladda bilens batteri. Den kopplas in vid motorbroms och normalt räcker den laddningen mer än väl för att hålla bilen med förbrukningsström.

Styrningen är utrustad med elektrisk assistans istället för den traditionella servopumpen som alltid är aktiverad, oavsett om man svänger eller inte. Elektrisk styrhjälp drar bara energi när man vrider på ratten.

Allt detta och mycket mer spar centilitrar och tillsammans betyder det faktiskt en hel del för förbrukningen. Och det känns som att detta arbete bara är påbörjat.

Läser på Autoblog green om flera sätt att ta tillvara sådan energi som annars försvinner ut i luften: Stötdämpare utformade som linjärgeneratorer! Vid varje ojämnhet som passeras tillförs energi som kan användas för framdrivning. Något som antagligen kommer att vara standard på varenda hybridbil inom ett par år.

På ganska kort tid har förbrukningen i princip kunnat halveras, utan att alltför mycket prestanda har gått förlorad. Det är inte otänkbart att den utvecklingen kan fortsätta en god bit ytterligare. Ganska koolt faktiskt!

Årets politiska blogg 2008 - HAX

Årets värdiga vinnare av Bloggen Bents pris för Årets politiska blogg 2008 är inte helt överraskande Henrik Alexandersson, även kallad HAX.

Hans blogg tillhör sedan länge den dagliga läsningen och det finns några anledningar till det.

För det första var Henrik tidig med att skriva om politiken ur ett EU-perspektiv. Väldigt mycket av den politik som är som mest betydelsefull för många svenskar avgörs på europanivå. Detta medan den svenska journalistkåren fortfarande verkar betrakta europapolitiken som kuriosa.

HAX är aldrig någon gaphals. Så gott som alla inlägg är balanserade och välgrundade. Personangrepp och tarvligheter lyser med sin frånvaro, utan att för ett ögonblick kompromissa med de ideologiska principerna. Även när dessa skulle kunna anses ickeopportuna.

I ett nyligen skrivet inlägg uppmärksammas också det solklara sambandet mellan social eller individuell frihet och ekonomisk frihet. Det handlar om statens förhållande till individen.

Det vore ju oändligt trevligt om hela den stora frihetsdebatten under 2008 kunde landa i ett ökat intresse för de klassiskt liberala, libertarianska, eller nyliberala om man så vill, ideologiska tankarna.

Stort GRATTIS till HAX och grattis Björn för det fina jobbet med bloggpriset!