IPRED eller inte - skivan är min!

1983 var mina största idoler Saxon. En grammofonskiva kostade på den tiden det mesta av månadspengen, så det var en uppoffring som gjordes för att köpa en bit vinyl och den tillhörande rätten att lyssna på de låtar som den innehöll.

The Power and the Glory är ett av det bästa rockalbum som gjorts och jag lyssnar fortfararande ofta på några av de låtarna.

Några år senare kände man sig mer eller mindre tvungen att köpa samma album på CD. Ingen spelade ju vinylskivor längre och jag hade städat undan spelaren (som dock tagits fram och dammats av igen). Även om den relativa uppoffringen inte var fullt lika stor då, med en hissnande lumpardagpenning om 26 kr, plus tillägg med 4:50 för att man riskerade livhanken när man desapterade sjunkbomber. Inte desto mindre köptes musiken igen. En bit plast och rätten att lyssna på låtarna.

Den där skivan hamnade sedermera på något smart ställe, som dessutom av allt att döma inte var någonstans hemma hos mig, varvid jag kände mig nödgad att köpa skivan på nytt. Denna gång i en nice priceback på OBS, så uppoffringen var väl den minsta hittills.

Nu imorgon införs IPRED. En produkt av en allt mer desperat skivindustri som faktiskt verkar förlorat all markkontakt.

Man vill ju liksom göra rätt för sig, men när det gäller The Power and the Glory har jag fan i mig BETALT för rätten att lyssna på den.

(Inte bara en, utan TRE gånger. Borde faktiskt kunna dela med mig till minst två andra utan något som helst slags knot från någon.)

Därför tänker jag även fortsättningvis bereda mig rätten att lyssna på den, även om jag - istället för att rippa den själv - laddar ner den från någon som gjort det. Det kan och bör inte vara olagligt.

Länk till Saxonalbum. (The Pirate Bay)

Lönen är rörlig - nedåt

Signhild Arnegård Hansen svarar idag på Per Schlingmanns vänsterpopulistiska utspel från häromdagen. Och som hon gör det! Läs! Nu!

"Av Svenskt Näringslivs 55000 medlemsföretag är drygt två tredjedelar små, ägarledda företag med färre än tio anställda. Nio av tio har färre än 50 anställda. I de allra flesta av dessa företag finns inga bonusar, inga vidlyftiga pensionsavtal och inga fallskärmar. Visst är lönerna ofta rörliga, men framförallt neråt: om verksamheten går dåligt får vd ofta ingen lön alls."

Läs också Signhilds bok Våga, som handlar om företagandet och vilka utmaningar man ställs för som företagare och människa i en anställningsnormativ värld.

Rekommenderad läsning i dessa tider är också naturligtvis Ayn Rand's Och Världen Skälvde.

Läs också Johan Ingerö om samma sak.

Grattis LO-medlemmar - 12 miljoner till Erland Olausson

Erland Olausson är liksom många andra av arbetarrörelsens kämpar lite extra jämlika och behöver naturligtvis lite mer över till livets nödtorft efter många tjänsteår i kampen mot kapitalismens ondska.

Jag minns särskilt Victoria Frankenius, en ung driftig kvinna som hade startat en make up-store, som facket såg som sin uppgift att försöka krossa. Erland Olausson deltog i TV4's morgonprogram och försökte förklara för Victoria varför hon var så ond att det var nödvändigt att motarbeta henne i så stor skala. Sådant tar ju på krafterna förstås.

12 miljoner i pension (en pensionering som inträder vid 60 års ålder) är väl en blygsam ersättning för dessa insatser för mänskligheten?

Jag kan verkligen inte förstå hur medlemmarna kan acceptera detta?

Om den svenska rasismen

Läser en fruktansvärd historia på Nuri Kinos blogg. Tyvärr är detta heller inte helt ovanligt.

Skillnaden mot de flesta av de gånger killar med osvenskt utseende blir stoppade av polisen helt utan anledning är att det denna gång spelades in OCH överhördes av en av landets främsta grävande journalister.

Tyvärr (men begripligt) ids vederbörande inte göra någon anmälan.

Är det verkligen tillåtet för poliser att stoppa folk skönsmässigt för att på plats utreda hur det kommer sig att man har råd med en viss bil? Någon borde ställa en fråga till justitieministern om detta...

SD gynnas av Kalibereffekt

Jag har utomordentligt stor respekt för de som jobbar med radioprogrammet Kaliber i P1. Det är det bästa som finns vad beträffar grävande journalistik i landet.

Nu kan det givetvis vara så att de följande ännu icke sända två delarna i reportageserien om Sverigedemokraternas rasism motiverar det hela, men gårdagens uppståndelse har huvudsakligen ett resultat: Det stärker SD. Det kan väl knappast ha varit meningen.

Den som vill övertyga den svenska opinionen måste ha två parallella motiveringar till den föreslagna politiken. En som verkligen tilltalar människor (t ex bättre privatekonomi) och en som samma människor kan förklara sitt politiska beteende med som känns moraliskt motiverad.

T ex är jag övertygad om att 99% av alla som väljer miljöbil gör det för att slippa trängelskatt och att få rabatt på förmånsvärdet. Men man vill ju gärna säga till folk att man väljer miljöbil för att man värnar miljön. Det känns ju liksom ädlare än att göra det för att man gillar stålar.

De som förfäras av Sverigedemokraters idiotiska och hårresande analyser om människor från andra länder skulle i all väsentlighet faktiskt ändå inte överväga att rösta på SD, vad de än skulle hävda var innehållet i deras politik. De skulle faktiskt kunna stryka precis varenda ord om invandring och börja fokusera på skolpolitik, genusfrågor eller eget rum på långvården - väljarna skulle ändå alltid förknippa dem med invandringsfientlig politik och tolka dem därefter.

Det finns en massa människor som inte gillar utlänningar. Som skräms av dem och som tycker att de verkar konstiga och att deras närvaro påverkar själva svenskheten negativt. Dessa människors syn på Sverigedemokraterna påverkas inte negativt av att de får höra att de har en massa åsiktsfränder i det partiet. De vill gärna att officiella skrivningar i partiprogram och annat hålls rena från obehagligheter, men har inget emot om att SD's "ideologiska" kärna är invandringsfientlighet.

Kalibers inslag har två effekter. Dels spär det på det martyrskap om hur SD behandlas i media som Jimmie Åkesson och hans kamrater försöker odla. Dels är det i praktiken som en gigantisk pr-kampanj som påminner människor med invandringsfientliga åsikter om att Sverigedemokraterna finns.

Timingen är dessutom för SD optimal. Detta kommer samtidigt som LO skakas av den solkiga bonushärvan, vilket tydligen skapat en hel del missnöje runt om i leden. Och det är ju i LO-kollektivet SD hämtar de flesta av sina väljare...

Ett journalistiskt program kan givetvis inte ta hänsyn till politiska effekter av att ta fram sanningen, men faktum är ändå att denna granskning spelar Sverigedemokraterna i händerna big time. Det kommer med all sannolikhet märkas i nästa opinionsmätning och kanske blir Kalibereffekten det som kan knuffa SD över tröskeln till Europaparlamentet.

Hoppas att jag har fel.

Granska fackföreningsrörelsens rasism

Och årets "hund bet man"-nyhet torde sålunda vara korad.

Radioprogrammet Kaliber står kanske för sveriges bästa grävande journalistik. Dagens granskning av Sverigedemokraterna möts dock med en gäspning.

Allvarligt, är det någon som är förvånad över att sverigedemokrater i allmänhet håller sig med rasistiska åsikter?

Mer intressant vore att granska den dolda rasism som ryms inom t ex fackföreningsrörelsen. Tänk att få se ett smygfilmat samtal om hur en fackklubb inom Byggnads vill hantera konkurrens från andra länder. Är ganska övertygad om att det skulle få sverigedemokraterna att framstå som flickscouter i jämförelse.

Man behöver faktiskt inte ens smygfilma. Det finns ett otal publika exempel på rent vedervärdiga uttalanden från fackföreningsföreträdare i ämnet.

Byggnadsarbetareförbundet under ledning av Hans Tilly blockerar rättsvidrigt ett skolbygge i Vaxholm och skriker "Go Home" till de utländska byggjobbarna.

Socialdemokraten Peter Kennerfalk freakar ur mot journalisten Maciej Zaremba för dennes artiklar om "den polske rörmokaren".

LO's Ingemar Johansson refererade 2007 till Lettiska byggjobbare som "sopor" som skulle "bäras ut".

Något för public servicemedia att sätta tänderna kan tyckas..

Östros bluffar och SR hjälper till

För det första måste man väl ändå kunna kräva någon slags hederlighet från en ekonomisk talesperson, och för det andra kan man väl kräva att en journalist som frågar ut vederbörande gjort NÅGON slags research värd namnet.

Hade Inger Arenander gjort det kanske hon sett denna rapport (från Östros' egna akademiska hemvist) som vederlägger argumentationen om "budgetskäl".

Sossarnas förmögenhetsskatt är skadlig för ekonomin på lång sikt och av allt att döma till och med på kort sikt. Utspelet är inget annat än en populisk manöver i syfte att täta läckan av väljare till vänster. Public Servicejournalistiken MÅSTE ju kunna syna dylika bluffar. Vad har vi dem annars till?

Kan någon Ny Moderat vara snäll att förklara LAS-krameriet

Vill passa på att uppmärksamma Annies tappra kamp för friheten, när det gäller den obegripliga hållning som andra partier verkar ha kring LAS.

Lagen om anställningsskydd skyddar den som redan har jobb sedan länge och därmed både a-kassa och fotfäste på arbetsmarknaden och innebär samtidigt MOTSATSEN för sådana som inte har det. T ex ungdomar och nyinflyttade. Hur kan det vara rimligt? Sjukt.

Dessutom hindrar lagen rörlighet på arbetsmarknaden. I kärva tider tvekar någon med många anställningsår att gå vidare eftersom man då hamnar "sist in" på ett nytt ställe. Detta trots att man kanske skaffat sig kunskaper och kontakter för ett annat jobb med högre produktivitet och därmed möjlighet till högre lön.

Någon som vantrivs på jobbet, som tycker att chefen är en idiot eller som håller på att avlida av tristess undviker att kasta sig ut på arbetsmarknaden av samma skäl.

Företagare som känner behov av en fokusförskjutning av affärsidén för att bättre kunna möta marknadens krav, hindras i sin strävan mot optimal kompetensmix eftersom han eller hon lagligen hindras från att byta ut någon som passade bra för det gamla, men inte för det nya, mot någon som vore mer lämplig.

Att Socialdemokraterna kramar LAS är inget konstigt. De har byggt sin politiska pyramid på att exploatera människors känsla av vanmakt. Att den enda möjligheten till att få vara på ett jobb är att facket i sina hjärtans godhet kräver det av den ondskefulla arbetsgivaren. Det är trist och illa i sig, men som sagt inget konstigt.

Värre är att denna frihetskamp måste utkämpas på två fronter.

Det vore smakfullt om någon moderat någon gång kunde kommentera på något av de 20-tal inlägg om LAS som jag skrivit här på bloggen och försvara och kanske förklara den Nya Moderata hållningen i den här frågan.

Ingen triangulering här inte

Socialdemokraterna är ju väldigt proffsiga när det gäller att ständigt mäta opinionen och rikta in sin politik därefter.

Dagens utspel (som i korthet går ut på att skatta skiten ur svenskarna) tyder främst på en sak:

Väljarflykten efter fackskandalerna är massiv och utslungningen sker vänsterut och mot Lars Ohly som antagligen kommer att markera toppnotering i nästa publika opinionsmätning.

Inte kommer järnvägen återsocialiseras...

SVT Aktuellt försökte säkert ha en kritisk vinkel på den idag annonserade - och synnerligen välkomna - avregleringen av järnvägstrafiken i Sverige, men alla tillfrågade resenärer på centralen var bara postitiva. Och inslagsreportern FÖRSÖKTE verkligen dra fram något negativt, men utan att lyckas.


Oppositionen är pliktskyldigt emot, men det skulle förvåna mig en hel del om de skulle riva upp beslutet. Konkurrens sätter press på operatörerna att vara bättre och billigare än varandra. Inte bara gynnar detta resenärerna, utan även de som jobbar i sektorn... Det är faktiskt roligare att jobba i organisationer som utvecklas och där man känner att man kan vara delaktig i förbättringar. Om det finns en hel del forskning.


Själv skulle jag gärna se en privatisering av även banorna, men den modell som nu föreslås, att banverket äger rälsen och att operatörer köper plats på dem, är inte dålig.


Populära sträckningar och avgångstider får i en auktion ett högre pris och skapar investeringsutrymme för ökad kapacitet på sträckningen. Vi får en marknadsstyrning av kapaciteten och därmed en optimal resursallokering, till gagn för ekonomi och miljö.


En viss skillnad mot den förra regeringen som med sina stödpartier lät statsmonopolet gå mot kolaps under sin egen gravitation i en negativ spiral av eftersatt underhåll, vilket ledde till förseningar, vilket ledde till minskad försäljning, vilket ledde till ännu högre priser, osv osv...


Stor eloge till Åsa Torstensson. Hon är lika bra på att genomföra klok politik som hon är dålig på att berätta om den i TV. Men måste man välja mellan det ena eller andra, så vet jag vad jag tycker är viktigast...

Soulfly på europaturné

Hör upp alla musikintresserade vänner i Malmö!

Själv missade jag ju deras stockholmsspelning häromdagen, men ikväll lirar Max Calaveras fantastiska band Soulfly på KB i Malmö.

Soulfly är liksom en naturlig förlängning av Sepultura och det stänker på riktigt jäkla bra...

:-)

Full konkurrens på spåren 2010!

Mycket glädjande berättar infrastrukturminister Åsa Torstensson idag på DN Debatt att järnvägen avregleras helt och hållet hösten 2010!

SJ är säkert bra på många saker, men när en man har monopol i många år lägger man sig till med vanor som inte alltid ligger i affärens (och därmed resenärens) intresse.

Detta kommer att betyda mycket för männskors rörlighet och därmed för tillväxten. Det kommer också med all rimlighet betyda en hel del positivt för miljön om fler åker tåg som drivs med svensk fossilfritt framställd el.

Lustigt. Det finns ett parti som heter någonting med miljö, men när de satt som stödparti till den förra regeringen, och med avsevärd budgetmakt, hände ingenting på detta område. Tvärtom blev underhållet av järnbanorna kraftigt eftersatt och nödvändiga infrastrukturprojekt som broar och tunnlar motarbetades med oförvitlig nit.

Det är nya tider nu!

----------------

I skrivande stund berättas på radion att detta ska debatteras om en kvart. SJ's styrelseordförande är - tada! - emot avregleringen... Nähä? Som sagt: Det är nya tider nu...

Vad får Wanja om hon tvingas sluta?

Alltså, den här LO-skandalen är ju som jordnötter på ett barbord... Det går liksom inte att sluta.

Via knuff ser jag Jinge's blogginlägg som väcker en oerhört central fråga: Vad får Wanja Lundby-Wedin själv i fallskärm/pension om hon nu inte skulle orka stå emot trycket och istället välja att avgå?

Nu är jag ju varken medlem i LO eller i det Socialdemokratiska Arbetarepartiet, så egentligen har jag ingen talan, men vore det trots allt inte bätte att hon stannade kvar och tvingades jobba för sin miljonlön, istället för att avgå och få dem utan att behöva göra nytta för dem?

Efter detta borde hon ju liksom lärt sig en läxa och ta sina styrelseuppdrag på allvar...

Sedan får man ju inte glömma bort att det ju är en lång rad med tänkbara efterträdare som är lika insyltade i miljonrullningen.

----------------

Denna nyhet om fackligt svineri är ocskå värd att uppmärksamma.

S-info smärtsamt transparent

S-info är en ständig källa till intressant läsning. Särskilt spännande blir det nu i tider av moralisk kris för "arbetarrörelsen".

Johan Lundberg kallar den senaste tidens händelser Wanja-Gate och kräver LO-ledarens avgång. Han anser också att denna skandal orsakat en socialdemokratisk valförlust 2010.

Peder Swedenmark undrar om Wanja Lundby-Wedin verkligen kommer att vara en tillgång på 1 maj och skriver att han lutar åt Greiders avgångskrav.

Eva-Britt Dahlström anser att det är ens skyldighet att veta vad man beslutar om när man sitter i en styrelse. Något man naturligtvis kan hålla med om.

Lars G Linder kräver ursäkt eller avgång.

Leif Haglund anser att en så komplex fråga inte borde ha beretts av en kommitté (där bland andra Erland Olausson satt med) och anser därför inte riktigt att WLW kan ställas till fullt ansvar.

Andra vill lägga locket på den interndemokratiska debatten på s-info för "Partiets" bästa och jag tror att Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, uttrycker det bäst: S-bloggen katastrof. Ja, inte kan man påstå att det samlade intrycket av det Socialdemokratiska Arbetarepartiet genom s-info är särskilt smickrande, men antagligen desto mer sant.

Presstrycket bara ökar och ökar.

Wanja Lundby-Wedin gav även Folksamchef 50 miljoner

Som om det inte vore nog med elände avslöjas ytterligare en av bland andra Wanja Lundby-Wedin beviljad och svagt berättigad mångmiljonpension.

Den tidigare Folksamchefen Tore Andersson var tydligen extra jämlik till den milda graden av 50 miljoner.

Man kan förstå att det tar på krafterna att bevilja sådana summor, så det är ju för väl att styrelseledamöterna får kraftigt höjda arvoden.

Wanja Lundby-Wedin höjer själv nu från och med april från blygsamma 102 000:- till välförtjänta 130 000:- för sin medverkan på Folksams styrelsemöten (sovande eller vaken).

Gärna medalj men först rejäl pension

Hahaha.. Jag hade väl egentligen tänkt sluta skriva om Wanja Lundby-Wedin och gänget, men denna bild (som jag hittade hos HAX) var böra FÖR rolig att låta bli att visa... :-D

Handel och äganderätt receptet mot hunger

Medan den solkiga historien om Wanja Lundby-Wedins och andra ledande Socialdemokraters och fackföreningsföreträdares styrelsearbete (à la fulla sjömän) går vidare, så odlas faktiskt också en hel del vettig politik på annat håll.

Var i morse på ett frukostseminarium om livsmedelssituationen i världen. Priser, volatilitet, hunger och politiska lösningar diskuterades på initiativ av Timbro.

Journalisten och afrikakännaren Bengt Nilsson har skrivit en rapport som verkar mycket intressant, som berör hungersproblemen och diskuterar lösningar.

Lösningsorienteringen är nyckeln.

Ofta är diskussioner om svält och hunger precis likadana som miljödebatten var för ett par år sedan. Människor lägger sig till med i det närmaste koketta åsiktsyttringar, men som på inget sätt uppbärs i vare sig praktiskt eller politiskt beteende.

Miljödebatten är faktiskt helt annorlunda nuförtiden och det är mycket tillfredställande att se att livsmedelsdebatten, bistånds- och fattigdomsfrågor är på samma väg.

En panel bestående av jordbruksminister Eskil Erlandsson, livsmedelsindustriernas VD Agneta Dreber och en forskare i nationalekonomi diskuterade Bengts rapport och levererade en hel del intressanta politiska slutsatser.

Alla var utan undantag överens om behovet av betydande liberaliseringar med avseende på handeln. EU's (och för den delen USA's) jordbruksstöd skapar oacceptabla konsekvenser för jordbruket i andra delar av världen.

Äganderätt är en annan oerhört central fråga, liksom arvsrätt (i vissa länder ärver t ex inte kvinnor). Stabil äganderätt gör att odlaren har starkare incitament att göra investeringar som höjer produktiviteten. Dels genom att man kan räkna med att få skörda frukterna av investeringen själv och dels genom att stabila äganderätter skapar möjlighet till att belåna fastigheten och på så vis få loss investeringsmedel.

Synen på biståndets roll kanske varierade något i panelen, men Eskil har säkert en poäng i att bistånd kan behövas för att upprätthålla rättsäkra institutioner som värnar bland annat äganderätten.

GMO kan också vara en oerhörd möjlighet. De uppenbara fördelarna är naturligtvis grödor med högre produktivitet och mindre känslighet mot t ex torka, men om man ser till klimatet kan GM-grödor även komma att användas i s. k. No-Tillage Farming, vilket skulle innebära stora utsläppsminskningar av växthusgaser.

Det var på det hela taget ett bra seminarium som ger starkt hopp för en bättre politik vad beträffar livsmedelsproduktion och hunger.

OK... kan man köpa aktier i dom där Jobb & Liv?

Jag är naturligtvis inte ett dugg förvånad över de senaste avslöjandena kring LO och Socialdemokratiska arbetarepartiets inblandning i diverse bonus-"skandaler".

Den s.k. arbetarrörelsen har sedan länge spelat ut sin roll. Organisationerna lever sitt eget liv och medlemmarnas intressen har för länge sedan rationaliserats bort.

Det enda syftet är den egna makten och förstås en jäkla massa ersättning - miljonlöner och styrelsearvoden på flera hundra tusen. Uppenbarligen utan att anstränga sig särskilt mycket.

Johan Ingerö ställer en oerhört intressant följdfråga till Wanja Lundby-Wedins påstådda okunskap kring pensionsnivåerna: Hur mycket trodde hon att hon beviljade då? Hur många miljoner tycker hon är OK? (En påstådd okunskap som förvisso förefaller förhållandevis väl vederlagd.)

Intressant också att nästan alla fackförbundens ordföranden uttrycker sitt starka stöd för Lundby-Wedin. Det som har uppdagats de senaste dagarna är alltså hur Ella Niia (hotell- och restaurangfacket), Hans Tilly (byggnads), Ylva Thörn (kommunal) och en lång rad andra tycker att det ska gå till?

Antagligen borde en verksamhet som Jobb & Liv kunna få ganska många nya medlemmar/kunder i dessa dagar. De erbjuder "facklig service" till sina kunder och kostar en bråkdel av fackavgiften.

Den som gräver en grop åt andra...

Regeringen sätter stopp för bonusar i statliga bolag. Något jag tycker är synd som princip, men kanske klokt med tanke på hur bonussystemen kommit att jäsa över till ohemula nivåer.

På torsdag är det riksdagsdebatt om just bonusar och jag har för mig att det är Socialdemokraterna som krävt den.

Ska bli kul att höra vad Thomas Östros har att säga i frågan... ;-)

Fruktansvärt våldsdåd i Haninge

Ännu en gång har ett våldsdåd från politiska extremister begåtts.

Jag hoppas verkligen att gärningsmännen kan identifieras och lagföras. Denna typ av våld, precis som liknande våld som begås på andra mer eller mindre preciserade grunder, är naturligtvis helt oacceptabel och samhället måste göra mer för att stoppa detta som känns som en obehaglig utveckling.

Tydligen ska socialister demonstrera mot det nazistiska våldet i Jordbro på lördag och jag hoppas verkligen att man lyckas hålla det till 1. en demonstration mot just det nazistiska våldet och 2. en demonstration och inte en förstörelsefest som urartar i brinnande soptunnor och bilar.

Hagfors kommun i TV3's lyxfällan?

Strålande initiativ! Hagfors kommun har stora ekonomiska problem och den socialdemokratiska kommunledningen verkar med i det närmaste kuslig precision leta upp varje möjlighet till usla affärer i stället för att ägna sig åt kommunal kärnverksamhet.

Kommunen är alltså anmäld till TV-programmet "lyxfällan", i vilket överkonsumerande människor får sig en rejäl duvning i hur man hanterar sin ekonomi.

Kommunalrådet Mikael Dahlqvist (S) tycker inte att det är en bra idé. De ekonomiska problemen beror enligt honom på regeringen.

Nästa härliga kommunprojekt som Mikael Dahlqvist driver är att köpa en slalombacke för skattebetalarnas pengar. 2 miljoner vill socialdemokraterna att Hagfors' medborgare genom kommunen ska betala för backen. Till saken hör att samma kommun sålde samma slalombacke för ett två år sedan. För 50 000:-

Men som sagt, det är ju tydligen regeringens fel som inte vill skjuta till pengar till dessa uppenbarligen både nödvändiga och kloka investeringar.

Naturskyddsföreningen kritiserar vänsternpartiernas energiuppgörelse

Det är mycket glädjande att vänsterpartierna nu bytt fot om energipolitiken. Det är dock tillnärmelsevis inte en lika bra energipolitik som regeringens, men det omedelbara avvecklingshotet är avvecklat.

Tyvärr vill man ändå av oklara skäl släpa fram energipolitiken i varje val framöver genom konstruktionen. Man kan tycka att det vore gynnsamt för alla om man kunde fastslå långsiktiga villkor och sedan gå vidare. Menmen.. man kan väl inte få allt.

Man kan ju undra varför de gjorde sig så omöjliga i förhandlingarna med regeringen om nu inte kärnkraften var en sådan helig princip för miljöpartisterna?

Är protektionismen månne en starkare kraft? Kabelavhuggningsprincipen är obegriplig på alla plan och vänsterpartierna får också en välförtjänt skopa kritik från Naturskyddsföreningen och Svante Axelsson som undrar varför miljöpartister vill hindra andra länder att få del av vår svensktillverkade fina koldioxidfria el.

Ibrahim Baylan i bästa Bosse Ringholmklass

Ibrahim Baylan fick det hett om öronen i kvällens SVT Agenda. Och på goda grunder.

SVT's granskning visar hur fackföreningsmänniskor och även socialdemokratiska politiker varit delaktiga i märkliga beslut om groteska ersättningar, bonusar och pensioner, samtidigt som de försöker göra politik av att kritisera dem.

Medlemmars pensionspengar festas upp av odugliga låtsasdirektörer som antagligen aldrig skulle fått något motsvarande jobb i näringslivet.

Erland Olausson hävdar i inslaget att han inte kände till de bonusar han som styrelseledamot varit med om att fatta beslut om. Antingen ljuger han, eller så sköter han sitt styrelseuppdrag lika uselt som de direktörer han med eller utan vetskap givit mångmiljonersättningar.

Baylans framträdande på Agenda kommer säkert att bli en klassiker av samma skäl som den legendariska presskonferensen med Bosse Ringholm (med anledning av den dåvarande regeringens hantering av den s. k. Ingabritt Ahleniusaffären) på vilken han lik en papegoja upprepar den mening han fått sig till livs från sin stab.

Att Lundby-Wedin, Olausson, Reepalu, Nord etc etc ägnat sina styrelseuppdrag till storskaligt bonusutdelande skyller Ibrahim Baylan - något uppfinningsrikt ska sägas - på regeringen som gjort det tillåtet att med större frihet för exempelvis AP-fonderna att träffa avtal.

Det är inte samma sak som att tvinga styrelsena att fatta dåliga beslut. Eller för den delen hindra styrelseledamöter att försöka motverka och/eller reservera sig mot beslut som går stick i stäv med vad man tycker är lämpligt och rimligt.

Det finns en massa saker som är tillåtna att göra, men som inte är smarta att göra eller som man av andra skäl väljer att låta bli.

Det är t ex fullt tillåtet att kleta in sig själv med cocosfett, ikläda sig rosa nattlinne och tropikhjälm och slå sig själv i ansiktet med en havsabborre om kvällarna.

Fastän vår ondskefulla regering tillåter detta, så är det inget jag själv gör. (Vet dock inte hur det är med Ibrahim Baylan, men efter kvällens framträdande i Agenda känns det väl inte helt otroligt.)

-------------------

På tal om cocosfett... Var är egentligen Thomas Östros? Han brukar ju vara så upprörd kring bonusar och sånt. Eller gäller det bara när andra än socialdemokrater fattar sådana beslut?

Stig Malm fick gå för samma sak - trycket ökar på Wanja Lundby Wedin

Att privata företags ägare genom styrelsen vill rekrytera branschens allra bästa är inget konstigt. Inte heller att man är beredd att fatta ett beslut som innebär stora kostnader för företaget för att få rätt person. Det är en balansakt som ligger helt i händerna på de som bär de fulla ansvaret - ägarna och ägarnas representanter.

Att dessa kostnader disponeras så att den rekryterade personen får mer om han eller hon lyckas bra i sitt jobb (att göra företaget i fråga mer värt) och mindre om det inte går lika bra, tycker jag personligen är en attraktiv modell som minskar risken för företagets ägare och som placerar personen i samma incitamentsbåt.

En helt annan sak är det när det är fråga om skatte- eller medlemsfinansierade verksamheter.

Särskilt pikant blir detta när styrelseledamöter och sådana som ska företräda medlemmars intressen slår på stora moraltrumman kring andra (och privata) verksamheters bonusar och sagolöner.

Vi som har hållit på ett tag minns säkert en av LO's mer färgstarka ledare. Stig Malm. Han fick faktiskt lämna sitt jobb tack vare sin medverkan i att beviljat miljonfallskärmar till en chef för ett av LO delägt bolag, BPA.

Det som gjorde saken ohållbar var antagligen det att Malm dessförinnan ägnat sig åt höggradig näringslivsbashing, just med avseende på det privata näringslivets "fallskärmsavtal".

Det går inte att undgå att dra parallellen till Wanja Lundby-Wedins agerande i skandalen kring AMF-snubbens fallskärm i 100-miljonersklassen.

Såväl hon som arbetarrörelsen i stort har ju försökt göra något slags klasskampsnummer av bonusar och resultatlöner. Samtidigt som hon och en hel rad del andra namnkunniga LO-toppar sitter och beslutar om att sätta sprätt på 100 miljoner av deras medlemmars/pensionsspararnas pengar i en i mitt tycke oförklarligt hög ersättning.

Dessutom till en snubbe som - detta får inte glömmas bort - får SPARKEN för att han använt insiderinformation för att flytta SINA EGNA pengar, innan de skulle omfattas av den värdesänkning som blev aktuell för AMF's pensionssparare! Alltså de som med all rimlighet borde vara snubbens huvudmän?

Det är många som skriver om detta och av lätt insedda skäl. Skandalen exemplifierar så tydligt LO's egentliga väsen och den avgrundslika skillnaden mellan det och det eget påstådda.

Jag läste om det först hos Ingerö.

Läs även Aftonbladet, Expressen, DN och SvD.

Stockholmscentern med sjumilakliv mot framtiden

Stämman igår blev helt fantastisk! Det nya systemet med motionsbehandling i kommittéer var alltigenom en succé, även om vi i tillväxtkommittén hade behövt lite längre tid. Per Karlberg som satt som kommittórdförande gjorde dock ett strålande jobb i att jaga in alla inlägg rappt, effektivt och utan onödiga metadiskussioner.

Resultatet blev ur mitt perspektiv inget annat än full pott! Diskussionerna gick visserligen höga (det är ju liksom centerpartiet vi talar om), men beslut efter beslut landade oerhört rätt och stockholmscentern visar verkligen att att vi kan och vill driva utvecklingen.

"Rättvisa skatter - lika skatt för alla" blev ämne för en hel del diskussion i kommittén, men som ändå kom fram till att straffbeskattning på utbildning och flit antagligen inte är förenligt med Centerpartiets värderingar. Motionen - som tekniskt sett innebär något som kan liknas vid "platt skatt" genom ett avskaffande av statsskatten - gick sedan igenom utan vidare mankemang.

Min egen relativt väl uppmärksammade kärnkraftsmotion har ju efter den senaste tidens händelser, med den fantastiska energiöverenskommelsen, kommit att inaktualiserats något. Distriktsstyrelsen fann i förbehandlingen av motionerna dock att det var viktigt att göra ett statement kring detta och tydligt redovisa att vi står bakom Maud och regeringen i detta och föreslog sålunda att stämman skulle anse motionen som besvarad, med ett tillägg att denna ligger i linje med var Alliansen har kommit överens om.

I kommittéarbetet förkom viss diskussion och jag hade också fått en skrivelse, samt ett utdrag från partiprogrammet från 1981, från en väldigt rar dam att läsa upp (hon satt med i en annan kommitté) i vilken hon sågar min motion vid fotknölarna. Med allt detta sammanvägt beslöt kommittén ändå att bifalla distriktsstyrelsens förslag. Plenum bjöd på en viss diskussion efter vilken kommitténs förslag antogs. Det finns sålunda majoritet i Stockholms stads distrikt för att tillåta kärnkraft OM denna drivs på rent marknadsmässiga grunder och genomgår en lika grundlig miljöprövning som andra energislagsanläggningar.

Fredrik Bojerud hade motionerat om att Sverige bör gå med i Nato. Med egna erfarenheter från Afghanistan vet han vad han talar om när det gäller svensk trupp under Natobefäl på FN-mandat. En hel del diskussion föregick naturligtvis beslutet. Stundtals hätsk. En viss skiljelinje kunde skönjas mellan de vars släkt varit etniska svenskar sedan Magnus Ladulås och de som själva eller vars föräldrar växt upp i länder där fred och frihet inte varit lika självklar.

Det finns faktiskt inte något ädelt i att stå "neutral" mellan frihet, marknadsekonomi och demokrati å ena sidan och kommunism, diktatur och terror å andra. Stämman landade alltså i att Stockholmscentern ska driva vidare frågan om att Sverige bör ansluta sig till Nato.

LAS är en stor fråga för mig. Den engagerar på ett personligt plan. Både av idelogiska och praktiska skäl. Det är med MYCKET stor glädje vi kan konstatera att Stockholmscentern ställer sig bakom ett avskaffande av den oerhört orättvisa och tillväxthämmande Lagen om anställningsskydd!

Jag är stolt över att vara centerpartist, när jag hör hur det argumenteras från salens alla hörn om LAS. Det är helt klart så att centerpartister oavsett om man är förnyare eller traditionalist, är utledd på att låta facket och socialdemokraterna definiera bilden av arbetsmarknaden.

Igår visade stockholms stads centerpartister att man står på småföretagarens sida. Man visade att man står på marknadsekonomins sida. Man står på avtalsfrihetens och rättvisans sida. Människan är inga menlösa offer. Vi kan och vi vill! Tillsammans kan vi inspirera varandra till att lyfta oss, bli bättre, förkovra oss och göra oss själva och den kunskap vi säljer på arbetsmarknaden allt mer värdefull!

LO kan säga vad de vill, men över oss har de ingen makt.

Till saken hör att det inte var någon diskussion överhuvudtaget om att LAS och turordningsreglerna borde behållas! De alternativ som kom att diskuteras var att "skrota LAS" eller att "reformera LAS" och det var alltså "skrota LAS" som vann voteringen.

Det var distriktets 1:a vice ordförande (omvald på stämman), Helene Törnqvist som lagt motionen.

Stort. Mycket stort! :-)

Läs även Per Ankersjö, Fredrick Federley och Politikerbloggen.

Spännande stämma idag

Idag är det distriktsstämma för stockholmscentern. Nya rutiner efter tidigare års låååånga förhandlingar omfattar främst kommittéarbete om motionerna.

Själv har jag hamnat i tillväxtgruppen som bland annat ska avhandla min egen motion, den om kärnkraften, flera motioner om skatter från stureplanscentern och kanske den viktigaste just nu, Helene Törnqvists motion om att avskaffa LAS.

Ska bli väldigt spännande att se var vi hamnar. :-)

Ja, men frihandel då kanske?

Från Oscar Fredriksson får jag höra att Regelrådet sågar utredningens förslag till "åtgärder med anledning av Lavaldomen".

Tja, vad sägs om FRI RÖRLIGHET för varor, tjänster, människor och pengar inom EU? Eller känns det som en överdrivet djärv idé?

Hrmf...

Dags att avlägsna ett hinder kanske?

Det finns inte tid att vänta längre. Ungdomsarbetslösheten skjuter uppåt och något måste göras. Det finns åtgärder som inte är budgetdrivande.

Avskaffa LAS och turordningsreglerna!

Det ökar rörligheten på arbetsmarknaden och driver därmed upp såväl produktiviteten i företagen som effektiviteten i matchningsprocesserna.

Resultatlön bra för ägarna

Ett grundläggande problem i den svenska debatten är den breda bristen på insikt i begränsningarna för politikens ansvar och befogenheter.

Gårdagens idiotiska inslag på TV4-nyheterna är ett exempel. En av de uppretade byggjobbarna refererar till något i stil med "en statlig chef ... på en bank".

Bankerna är inte statliga. Staten och politiken har begränsade möjligheter att ingripa i privata angelägenheter och så ska det också vara, även om det numera till och med från socialdemokratiska håll föreslås rent socialistiska "reformer", som t ex konfiskation av privata företag.

Vår fria avtalsrätt åstadkommer mycket gott, och det är väl inte så många som tror att Volvo och andra företag skulle må bättre av politiskt ägarskap?

Ibland anser företagens ägare att det är motiverat att erbjuda nyckelpersoner bonusprogram och annat för att belöna dem när och om de gör ett bra jobb. Ibland känns det dock som att dessa bonusprogram saknar all markkontakt och ibland får dessa nyckelpersoner rent perversa bonusar, fastän de gjort ett jävligt dåligt jobb!

Det kan man naturligtvis (liksom jag har nu) ha synpunkter på, men om jag inte är ägare i det företaget har jag faktiskt inte med det att göra. Man kanske tvärtom borde glädjas. Om jag istället har aktier i konkurrenten till ett företag som använder resurserna dåligt (genom att t ex dela ut dem till odugliga chefer som inte gör jobbet), kommer ju mitt företag kunna ta marknadsandelar och tjäna mer pengar.

Undantaget är naturligtvis när de privata företagen kräver statlig hjälp. Som skattebetalare har man då naturligtvis all rätt att protestera! Personligen är jag principiellt emot alla typer av statlig bail out, men jag kan förstå varför man vill erbjuda bankerna skydd.

-------------------

En tacksam PR-princip att jobba med i Sverige är just avundsjukan. Percy Barnevik föll utan tvivel offer för en makaber kampanj orkestrerad av sin förra arbetsgivares ägare, Wallenbergarna.

Pacta sund servanda - avtal ska hållas. En helig juridisk princip kan tyckas. Barnevik hade ett avtal sedan gammalt som gick ut på att belöning skulle tillfalla honom i relation till hur bra det företag han var högsta chef för utvecklades.

Han gjorde ett fantastiskt jobb. ABB's värde mångdubblades under Barneviks ledarskap. Wallenbergarna blev genom Barneviks försorg mycket rikare och för det skulle en motsvarande belöning utgå. Nästan en miljard skulle det har blivit.

Då hände något som i mina ögon var oerhört märkligt. Det restes en folklig opinion mot Percy Barnevik och implicit för bröderna Wallenberg. Barnevik påstods förkroppsliga "girighet" för att han ville ha det som rätteligen var hans. Men Wallenbergarna ansågs i den grunda medialogiken inte giriga, trots att de ju ville ha exakt samma pengar.

Till saken hör att pengarna med all rimlighet hade gjort större nytta för mänskligheten i Percy Barneviks ägo. Detta är vad han använder en hel del av sina stålar till. Mikrokrediter till företagande som skapar välstånd i delar av världen där välstånd behövs som bäst.

TV4 kör på grund om bonusar och byggjobbare

TV4's nyheter bjöd idag på ett riktigt idiotinslag. Mot bakgrund av de senaste tidernas diskussioner kring bonusar, hade Maud Olofsson tillfrågats om rörliga och resultatbaserade löner. På det hade hon svarat att hon inte tyckte att de skulle förbjudas, vilket är helt rimligt.

Byggjobbare och sopåkare är yrken som ofta har någon rörlig del. Det är klokt. Det sätter fart på byggena och gör att alla tjänar på att man anstränger sig lite extra.

Det är en klokt av näringsminstern att inte avfärda resultatbaserade löner. Det är väl bättre, även för statliga bolag, att människor får bra pröjs när de presterar goda resultat och att de inte får de när de inte gör det.

Detta vänds till något helt annat av tv-reportern, som uppenbarligen söker en viss effekt. Byggjobbare tillfrågas om vad de tycker om att näringsminstern jämför deras ackordslöner med miljonbonusar och blir naturligtvis förbannade.

Detta sänds på nyheterna kl 22 utan vidare kommentarer. Ett riktigt jävla lågvattenmärke och en påminnelse om att hålla sig till SVT. De kan visserligen emellanåt kännas väldigt vänstervridna, men har åtminstone vissa mentala spärrar mot rent antiintellektuella effektsökerier.

Hööööögern mot väääänstern

Debatten kändes lite tunn. Lite snuttifierad där de båda debattörerna liksom aldrig fick trampa loss på allvar.

Mona Sahlin stog upp tappert och visar vilket proffs hon är. Det är imponerande att se hur hon lyckas rädda ganska hårt toppade bollar och slå tillbaks dem i ett annat hörn, i en annan agenda, liksom.

Dock på tok för få ikväll för att ta några viktiga poäng. Utan tvivel stod Fredrik Reinfeldt som segrare och det var väl inte många som hade trott något annat.

Mona Sahlin kritiserar regeringen för att de inte ger alla - bilföretag, kommuner och andra - allt vad de ber om. Implicit att hon skulle göra det om hon var statsminister. Frågan som alla ställer sig är naturligtvis varifrån hon skulle få pengar till allt detta?

Har hon månne tillgång till någon hemlig skattgömma som regeringen inte känner till?

Det är väl kanske snarare så att det är sedelpressarna som skulle få gå varma, vilket kanske skulle kunna skjuta upp problemen en kortare period, men som inte skulle lösa några av strukturproblemen i ekonomin. (Det skulle också innebära en drastisk reallöneminskning för alla som jobbar.)

Antagligen känner Socialdemokraterna sig också bemyndigade att fritt gräva ur medborgarnas plånböcker för att sedan kunna sprida resurserna över de verksamheter som det för tillfället känns mest politiskt opportunt att sprida resurser över.

Det är nödvändigtvis inget problem att en arbetsplats försvinner. Problemet är när det inte uppstår nya på vilka folk kan jobba. Den som tror att höjda skatter gynnar nyföretagandet räcker upp en hand...

-----------------

Klimatdelen blev ju nästan bara konstig. Här har regeringen lagt två bra propositioner. (Jag tror faktiskt att till och med en och annan sosse kan erkänna att det var bättre än de vågat hoppas på?) En lagom aggressiv omställningspolitik, med långsiktiga villkor för industrin. Bra utvecklingsmöjligheter för förnybart och vi ser hela tiden nu pressmeddelanden från kraftbolag om att de satsar på vindkraftutbyggnad.

Mitt i allt detta börjar Mona kritisera regeringens klimatpolitik bland annat för brist på långsiktighet. Vad är detta? Vad är hennes alternativ? Det är ju bara ett enda stort svart (eller väldigt väldigt mörkt rött/grönt) hål.

Jag tror att statsministern helt enkelt blev överraskad över att Mona gick på så pass ändå i klimatfrågan i vilken hon helt saknar politik och egentligen borde betrakta som minerad mark och ett ämne att undvika och försöka slinka ur så fort som möjligt. Där borde hon blivit golvad och ska man ha något att anmärka på när det gäller Reinfeldts insats idag var det väl att han inte utnyttjade det smashläget bättre.

--------------------

Ingen av dem pratar LAS. Båda är ju i varierande grad positiva till eländet.

För sådan klokskap får man tydligen söka sig norrut. (Till mäster samuelsgatan och näringsministern) Maud var idag tydlig om att det obegripligt pundiga regelverk, som håller människor från ett arbete de borde ha rätt till, måste om inte helt avskaffas så i alla fall luckras upp för att minska skadeverkan på de mindre företagen.

Om detta kommer det att bli en hel del tal på vår distriktsstämma i Stockholm på lördag och det kommer med all rimlighet också vara ett hett och stort ämne på partistämman i maj.

OK, snus kanske inte är nyttigt, men det är inte reaktionär moralism heller...

Ärligt talat får jag allt svårare att förstå vad vi egentligen ska med KD till i Alliansen?

Läser hos Fredrick Federley om ett debattinlägg från kristdemokraternas Ella Bohlin i vilket hon kräver snusförbud eftersom snus innehåller cancerframkallande ämnen. Tydligen tänker hon driva denna fråga i Europaparlamentet om hon (mot förmodan) blir invald.

Vi människor ägnar oss åt en hel del som kan anses skadligt för oss i ett avseende. Men vi gör det ändå, för att vi tycker att det berikar livet i ett annat avseende.

Det är bara en person som kan fälla avgörandet om hur den balansen ska läggas i just ditt liv:

Gunnar Ågren.



















Närå, bara skojja. DU själv förstås!

Att snuset dessutom skulle kunna rädda hundratusentals europeiska liv varje år, om det kan ersätta en del av rökningen, verkar inte vara så viktigt. Avhållsamhet och moral och lite sådär lagom lutherskt lidande är tydligen modellen.

Läs för sjutton gubbar också Christofer Fjellner på Newsmill i sitt svar till Morgan Johansson i frågan.

Mellan bukfyllan och matlandet

Det har i många år varit ett oerhört starkt fokus på livsmedelspriserna i vårt land och med all rätt. Livsmedelsmarknaden i Sverige har varit och är kanske fortfarande av oligopolkaraktär. Det finns ett få tal stora aktörer som sätter villkoren och den som försöker bryta sig in på "deras" marknaden får sina fiskar varma. På alla sätt. T ex genom att utpressa leverantörer - "sluta sälja till honom, annars blir ni av med hela vår kedjas bissniss."

Detta har lett fram till en fläckvis märklig och i mitt tycke osund livsmedelskultur. För att kunna sälja fläskfilé för 59:90 så fuskas det. Man sprutar in saltvatten i den, emulgeringsmedel för att det ändå ska påminna om kött när man tuggar det och smakförstärkare, vanligen i form av natriumglutamat E621, för att det ska smaka någonting överhuvudtaget.

Förutom det uppenbara bedrägeriet, att man påstår sig sälja fläskfilé, fast man i själva verket säljer en blandprodukt av kött och kemikalier, så påverkar dessa kemikalier många människor negativt. I Holland får livsmedel med glutamat överhuvudtaget inte säljas, då de anses medföra alltför stora hälsorisker. Ett problem med glutamat som drabbar många är att det stör ut aptitsystemet, vilket leder till att man inte känner av naturliga mättnatskänslor.

Men som sagt. Det håller på att hända saker på området. Jordbruksministerns mission om att lyfta upp "Matlandet" Sverige är en mycket god tanke och det finns en god livsmedelskultur att bygga på.

Vi Svenska matkonsumenter måste börja ställa högre krav, men vi måste nog också vara beredda att betala för kvalitet.

Läkarassisterade självmord?

Min kompis Anders W Jonsson skriver idag på SVT Opinon om varför aktiv dödshjälp/läkarassisterat självmord är något som är oförenligt med läkaretiken.

Viktiga fakta som kommer fram i artikeln är att det faktiskt idag redan är tillåtet att dämpa ångest och smärta även om det i praktiken innebär att patienten dör i förtid.

Intressant. Läs!

Hinder för matlandet

Miljö- och hälsoskyddsregelverket i Sverige är kanske det mest avancerade i världen och det är ärligt talat inte så många som både är duktiga på att laga god mat OCH som är en hejare på att läsa kanslisvenska och fylla i blanketter.

Dessutom är detta inte särskilt rättssäkert. En krögare kan aldrig riktigt veta om han eller hon gör rätt. Inspektörerna har oerhört mycket makt och historierna är otaliga om hur några av dem missbrukar den makten och låter sig korrumperas.

Det är dessutom så att det är olika tillämpningar som gäller i olika delar av landet. Vet inte om det stämmer, men tydligen råder i Uppsala län samma krav för livsmedelshanteringen på en kvarterspizzeria som Nasa har för livsmedel som ska följa med i rymdfärjan.

Detta är en del i ett regelkrångel som gör restauranger mer sällsynta och restaurangmaten onödigt dyr. (Konsulter anlitas en masse för att klara all formalia)

För att inte tala om det knäppa att se förekomsten av kollektivavtal som en kvalitetsindikator...

Den svenska modellen är död - dags att gå vidare

Godmorgon världen brukar vara bra och jag vet inte, kanske det beror på mig, men idag var det fan i mig helt uselt. Jag upplevde hela programmet som analytiskt svagt, oerhört vänstervridet och osedvanligt gnälligt. Inte ens Public Serviceavsnittet var kul, fastän "Maud" var med.

Varför är det relevant att bemanna panelen med 2/3-dels övervikt åt socialism? Vi har ju liksom tre huvudsakliga inriktningar i Svensk politik, Socialism, liberalism och konservatism. Man kan ju gilla någon av de tre mer eller mindre, men det måste väl ändå anses relevant att köra med en fullspektrumanalys, när man ändå liksom har tre gäster?

Sedan ägnades en sissådär 5 - 10 minuter åt "klassanalys" i vilken man fick lära sig att boende i innerstan ägnar sig åt organiserat klasshat mot "arbetare", något man skulle kunna förvänta sig att läsa i Flamman eller Proletären, men knappast i ett seriöst public serviceprogram.

Kanske detta är ett uttryck för att något håller på att hända?

Efter Maud Olofssons anförande på Liberala Gruppen häromsistens, där hon berättade om hennes mission och metoder för värderingsskifte, tänker man faktiskt på det hela tiden. Små steg, visserligen, men tveklöst små steg åt rätt håll.

Regeringen gör faktiskt ett hyggligt jobb med att förklara hur man tänker kring exempelvis den så aktuella näringspolitiken. PJ Anders Linder konstaterar i dagens SvD att Mona Sahlins föreslagna miljardrullning över Saab tas emot med berättigad misstänksamhet av opinionen och att en mer långsiktig och ansvarsfull politik belönas. Med förbättrat stöd för Alliansen som följd. Snart är gapet helt uppätet. (Då blir det fest, för den som undrar!)

Mona Sahlin förtjänar kritik för kombinationen av omotiverad kritik mot regeringen när det gäller näringspolitiken och avsaknad av en rimlig och trovärdig egen sådan.

Märkligare är den interna kritik som ständigt verkar bubbla upp. Nu senast av någon gammal dalademokrat, vid namn Erik Norelius, som kräver Sahlins avgång. Oerhört märkligt att göra detta mot sin partiledare på det här sättet och det krävs rimligen en särdeles höggradig misstro för att vädra sådana åsikter offentligt.

Noterbart är dock artikelns substanslöshet när det gäller politikens innehåll. Författaren klagar över det faktum att arbetarrörelsen har förlorat inflytande och storhet och saknar uppenbarligen fornstora dar.

Felet är knappast Mona Sahlins. Föremålet för Norelius kritik borde snarare kanske vara tiden. Den har sprungit ifrån såväl honom som den bedagade syn på arbetarrörelsens roll som han förkroppsligar.

Visst hade det väl kunnat vara bra med ett nytt "saltsjöbadsavtal", men den tid då 10-15 herrar med varierande slags rökverk i mungiporna kunde fatta beslut för alla arbetande människor är sedan länge förbi.

Dagens arbetsmarknad, och framförallt morgondagens, är mångfacetterad och individbaserad. Kollektiva överenskommelser passade finfint 1938, där den stora tillväxten under överskådlig framtid ägde rum i stora industrier med behov av lågutbildad men talrik bemanning.

Framtidens tillväxt förväntas ske i mindre företag som säljer högkvalificerade tjänster på en internationell marknad. En näringspolitik anpassad efter de villkor som gjorde arbetarrörelsen stor underlättar inte en sådan tillväxt, hur mycket än Erik Norelius saknar epoken.

Mona Sahlin har det goda omdömet att försöka anpassa Socialdemokraternas politik till 2000-talet, men gör sig samtidigt till den som måste delge sina kamrater arbetarrörelsens storhetstids dödsbud.

Det Statsbärande Partiet finns inte längre. Det är borta och har ersatts av ett parti som mer liknar andra partier, med allt vad det innebär. T ex behovet av att samarbeta med andra. (Detta är en naturlig utveckling och har redan skett i de andra nordiska länderna.)

För att återknyta till Godmorgon Världens bottenlösa uselhet vad beträffar dagens upplaga, så uppbärs hela argumentationen kring "Den Svenska Modellen" på en sak, nämligen på dess förmåga att hålla arbetsfred.

Problemet är att detta inte stämmer!

Jag har skrivit om det förut. Värt att notera är också att det även OM den svenska arbetsmarknadsmodellen skulle innebära färre konfliktdagar är det knappast anledning nog att driva en näringspolitik anpassad för 1938 års förhållanden.

Långt inlägg och det känns lite ovant att försvara Mona Sahlin, men så blir det ibland! :-)

Tio tusen tyska läderbögar

Liksom Fredrick Federley kan jag inte låta bli att tänka på den klassiska Hassanbusringningen till EU-upplysningen, där uppringaren fått höra att EU-medlemskapet skulle innebära en invasion av tusentals tyska läderbögar, med en förmodad problematisering kring det.

Tyvärr finns inga ytterligare likheter mellan Marita Ulvskog och Fredrik Lindström. Det är inte humor som driver Ulvskog i sin hets mot utländsk arbetskraft, utan raka motsatsen.

Det vore väl en sak om det var fråga om ett oöverlagt uttalande på ett möte med en fackklubb i Borlänge, men det som sägs i riksdagens talastol måste anses överlagt.

Läser hos bl a Annie Johansson att Marita Ulvskog tydligen sover dåligt om nätterna för att hon är rädd för arbetare som ska välla över gränsen (från andra EU-länder) och stjäla jobben från Riktiga Svenskar.

Charmigt. :-/

Skapar välstånd - skapar illamående hos (S)

Socialdemokraterna är ju ett stort parti och rymmer sålunda en variationsrik palett av debattörer med avseende på debattstil och nivån på intellektuell analys.

Det finns naturligtvis kloka, trevliga och vettiga sossar, med vilka jag delar väldigt många värderingar. Det finns dem som jag respekterar djupt och som verkligen bottnar i analysen, fastän de av olika skäl drar andra slutsatser än jag.

Sedan finns det också ett kluster med folk som aldrig grävt djupare än i klasskampsklyschorna från LO-pamfletter. Som baserar sitt engagemang på en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten och som kämpar mot borgerliga och kapitalägande halmgubbar. Som gör sig till nyttiga idioter för mer förslagna karriärister i "rörelsen".

En s-bloggare vid namn Anna Rosmark mår tydligen illa över att det går bra för Ingvar Kamprad, en företagare och superentreprenör som startade med två tomma händer och med hjälp av hårt och smart arbete lyckades bygga upp ett världsföretag med i dagsläget 130 000 anställda.

Människor runt om i världen får sin utkomst helt och hållet tack vare att att IKEA gör ett bra jobb. Förutom de 130 000 anställda finns också ett stort antal underleverantörer som får sin utkomst från jobb för IKEA, samtligas löner sprids vidare genom världens ekonomier genom handel och bidrar till att ännu fler tjänar pengar, med den välståndsspridning det innebär.

För att inte tala om alla de som uppskattar IKEA's stenhårda jobb för att kunna erbjuda oss vardagsrumsmöbler, vaser och varmkorv till priser som knäcker det mesta.

Detta får alltså Socialdemokrater att "Må illa"?

Man tycker att det har hänt en hel del med Socialdemokraterna sedan löntagarfonder och kollektivanslutning - den typ av socialdemokrati som en gång drev Ingvar Kamprad och andra företagare ur landet - men tydligen finns det fortfarande politisk kraft i ogrundade avundsjuketrippar. Är det månne det nuvarande ledarskapet som öppnat den maskburken?

Mona Sahlin exploaterar Saabkrisens offer för att plocka politiska poäng

Det får väl ändå vara någon måtta på Mona Sahlins opportunism. Ibland försöker vissa dölja sin egen okunnighet i arrogans. På samma sätt verkar staben kring Mona Sahlin resonera: Anfall är bästa försvar och även om det gått lite sådär hittills med den saken anklagar man idag regeringen att ligga bakom varslen på Saab.

Problemet är alltså inte att för få är beredda att betala tillräckligt mycket för Saabs produkter? Nä, det är regeringens och den ondskefulla Maud Olofssons fel. (som sitter i knät på nyliberala galningar vars främsta hobby är lustmord på arbetare, bilfabriker och allt som kan anses heligt och ädelt)

Vilken politik en vänsterregering skulle ha drivit pendlar mellan att göra exakt det som regeringen och Maud Olofsson gör och att förstatliga Saab, med allt vad de skulle innebära i årliga mångmiljardförluster för alla som betalar skatt i Sverige år efter år.

För en liten påminnelse om vänsterpartiernas klara besked om politiskt alternativ rekommenderas detta youtubeklipp: (igen)

LAS är har sedan länge passerat bäst föredatum

LAS är åter på tapeten, men tyvärr verkar det saknas politisk vilja och kraft att ta tag i problemet.

LAS och framförallt turordningsreglerna är en sån dinosaurie i den svenska lagstiftningen. Det är ett regelverk som i all väsentlighet saknar relevans.

För de större företagen som Volvo och SKF är undantag mer regel än undantag. När man behöver dra ner bestämmer man tillsammans med facket vilka som ska få gå och vilka som ska få stanna. Det verkar också som att de flesta fackklubbar klarar detta utan att hänfalla till korrupta bedömningar.

För mindre företag, t ex alla de tjänsteföretag som förväntas sysselsätta allt fler i framtiden, kan det vara oerhört kostsamt att bli av med en felrekrytering. Så kostsamt att hela företaget äventyras.

Detta tack vare en oerhört udda fågel på lagstiftningshimlen: En avtalsrätt där ena parten har alla rättigheter och där den andra parten har inga. (Allt sprunget ur en vansinnig klass-"analys" från det förrförra århundradet.)

Det är egentligen världens naturligaste sak. Den som är bäst lämpad för ett jobb är ju självklart den person som ska ha jobbet ifråga, oavsett kön, religion, ursprung, ögonfärg eller antal anställningsår.

Socialister verkar tro att arbetande människor är menlösa offer som endast innehar anställning av arbetsgivarens godhet. Så är det naturligtvis inte. De anställda (åtminstone i privata företag) är oftast företagens främsta tillgångar. Deras kunskap, kontakter och utvecklingsvilja är helt avgörande för om företaget kommer att gå bra eller dåligt.

I en allt mindre värld där kraven på omställning sker allt snabbare måste företagen ha möjlighet att byta inriktning på sin kompetensmix vid behov. Allt som hindrar det är ett gigantiskt hinder mot framväxten av nya jobb.

Motiveringen till att ha dessa pundiga lagar är att "skydda" arbetstagare. Så verkar socialdemokratiska stjärnskott som t ex Veronica Palm resonera. Visst "skyddar" LAS de som redan har haft anställning i många år från konkurrens från sådana som ännu inte etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden. T ex till landet nyinflyttade och ungdomar.

Veronica Palm och andra måste förklara varför det är OK att lagligen hindra människor från att få ett jobb, trots att de skulle kunna göra jobbet bättre.

En lag som håller en person kvar på en arbetsplats, håller ju som en logisk konsekvens en annan ute.

Alla som spelar har spelat på tantogården

Tantogården har brunnit ner. Hoppas verkligen att det fanns försäkring. Stället är en av stans stora små klubbscener för entusiastiska unga (och ibland inte så unga) musikutövare med varierande grad av rockstjärnedrömmar.

Någon som tror att vänsterpartierna skulle göra det bättre?

Det kan inte vara lätt att sitta i opposition idag. Säga vad man vill om regeringen men nog fan levereras det!

Det har väl knappast undgått någon att jag tycker att energiöverenskommelsen är något av det bästa som hänt sedan självhäftande tejp. Även om kärnkraftsöppningen var en svårupplöst knut i vårt parti, så tror jag ändå att de allra flesta tycker att totalen hamnade oerhört väl.

Idag ger ingenjörsvetenskapsakademin också regeringen rätt i fråga om kärnkraftens betydelse för miljön.

Som en naturlig förlängning och fortsättning kommer nu en klimatpolitik så kraftfull att inte ens Svenska Naturskyddsföreningen egentligen har någon kritik med substans.

LRF var igårdagens aktuellt vansinniga och tolkade regeringens politik som en "krigsförklaring", men det är fan i mig ingen mänsklig rättighet att få köra sina maskiner på fossildiesel. Att detta beslut kungörs nu, men att politiken ska genomföras först 2011, ger såväl lantbruk som andra dieselberoende verksamheter möjligheten att börja styra in sina reinvesteringar på sådant som inte är fossilbränsleberoende.

Önskvärt vore naturligtvis att detta kunde bli en europeisk klimatpolitik, så att de entreprenörer som ser möjligheter att utveckla bättre bränslen och fossilenergibesparande tekniker har en större marknad att sälja på.

Mot bakgrund av det är det ju intressant att fundera lite på hur det hade sett ut om vi hade haft en vänsterregering. Under alla de år som miljöpartiet agerade stödparti åt socialdemokraterna lyckades man inte få igenom någonting som ens var i närheten det som regeringen idag presenterar.

Om man dessutom - liksom jag - anser att det är bättre ju fler länder som är med på dylika politiska överenskommelser, blir ju saken inte bättre av att vänsterpartierna inte direkt är några anhängare av EU-samarbete.

Vad är alkofobikernas problem?

Jag har ganska svårt för den svenska alkoholpolitiken. Jag kan på sätt och vis köpa att man i något slags uttryck av gammaldags socialdemokratisk "välvilja" vill hindra folk från att supa för mycket, även om jag personligen anser att det är något man måste ta ansvar för själv som vuxen människa.

För att få serveringstillstånd måste man tydligen förutom dryck även erbjuda mat. Det är en hållning som utgår från att alkoholhaltiga drycker endast ska brukas som måltidsdryck.

Faktum är ändå att ganska många emellanåt går ut bara för att ta ett glas eller två (eller sju). Har detta gått förbudsivrarna förbi?

Det är små uppluckringar på gång och man får väl vara glad för det lilla. Bland annat ska tydligen sushirestauranger kunna få serveringstillstånd. Man kan verkligen fråga sig varför alkofobikerna föredrar öl och vin på pizzerior framför sushihak?

Det har länge varit tal om gårdsförsäljning. Alltså, där lokala producenter ska kunna sälja sina varor till besökare, även om produkterna skulle råka innehålla alkohol.

Varför detta dröjer är svårt att veta, men det är inte desto mindre sjukt. Tror verkligen någon att det är en fara för folkhälsan om folk får handla direkt vid produktionsstället? Självklart måste samma regler gälla som för att köpa på systemet och det är faktiskt svårt att tänka sig att folk som ämnar supa sig till extra uppmärksamhet från socialpersonal åker till Närikes Kulturbryggeri och köper en låda "Kaggen" StormaktsPorter för 160 spänn stycket och sänker dem på ett bräde.

Det finns en bubblande livsmedelskultur i Sverige som bara väntar på att bli förlöst. Gårdsförsäljning är en viktig början. Vilka hindren än anses vara, måste de ju gå att lösa?

-----------------------

Svenskt vin! Antagligen knappast värt pengarna som vin betraktat, men ändå lite koolt!

Systembolagsmonopolet måste skrotas

Under en kortare resa i USA avlade jag ett studiebesök i en vinbutik i New York.

Systembolagsivrare borde göra detsamma.

Systemet skryter om utbud och tillgänglighet, men det är en tillgänglighet som inte tillför särskilt mycket. Det finns visserligen nästan 500 viner för mellan hundra och tvåhundra spänn, men frågan är varför? De flesta av dem är egentligen helt meningslösa kopior på varandra.

Vad som inte finns är en enda drickfärdig Bourgogne av högre klass. Inte heller små intressanta nyskapande vinmakare från oväntade hörn av jordklotet.

Amerikanska mikrobryggerier tas in emellanåt, men blott en bråkdel och helt utan regelbundenhet.

En vin- eller ölintresserad tjej eller kille med entreprenörsdrag som har som dröm att starta vinbutik är i praktiken belagd med yrkesförbud i Sverige.

I vinbutiken i N.Y. fanns ett gigantiskt utbud, tips på bästa vin för under $ 10 såväl som amerikanska och europeiska viner i absolut toppklass.

Inga vinglade apraka vare sig in eller ut, folk som såg unga ut avkrävdes leg och jämfört med systemet här i gamla stan kändes allting väldigt hälsosamt.

Vänstervåldet förvånar ingen

Det är väl ingen som är förvånad över att den "fredliga demonstrationen" spårade ur?

Demonstrations-"ledningen" spelar oförstående inför haveriet, men måste naturligvis räknat med extremisternas ständiga hänfallenhet till våld och skadegörelse. Något man måste ha räknat med och vägt in i beslutet att genomföra "manifestationen".

Mohannad Yousif som företräder "stoppa matchen" betraktar hur våldsmännen går löst på polisbilar, kastar slangbomber och skjuter raketer mot folk (och hur en demonstrant försöker sparka huvudet av en man som försöker hindra honom från slå sönder en polisbil). Efter detta väljer Mohannad att fortsätta att "mana till folkfest".

Man kan ju undra vad som skulle vara huvudnumret i en vänsterns "folkfest" mot fem Israeliska idrottsmän om de fick tag i dem?

Lotta Lotass till Svenska Akademien

Svenska Akademien har väl understundom känts en smula förstockad. Horace Engdahl förkroppsligar i mångt och mycket den snobbism som präglar svensk kulturdebatt. En snobbism som nedvärderar tillgänglighet och som hyllar sådant som bara kan finnas med hjälp av skattebetalarnas pengar.

Att välja in Peter Englund var ett fräscht grepp och han tillför antagligen en hel del till torsdagsdiskussionerna över ärtsoppa. Till skillnad från t ex Horace själv säljer Peter Englunds böcker dessutom riktigt bra.

Nu har man valt in en av mina absoluta favoritförfattare på stol nr 1. Lotta Lotass. Jag hade nog inte riktigt fattat vad berättarkonst var förrän jag läst henne. Varenda ordval betyder något, varenda mening berättar en för verket viktig historia.

Som läsare är man totalt fången, inkastad och inlåst i den värld som Lotass för ögonblicket beskriver.

Allting sker med en häpnadsväckande effektivitet. Något de flesta idag populära författare behöver 100 sidor på sig att beskriva, kan Lotta Lotass formulera i tre välfunna stycken.

Det är inte svårt. Det är inte jobbigt. Det är intensiv njutning från första sidan. Läs! :-)

Tidlöst Thatcherklipp

Ser att HAX uppmärksammar ett underbart youtubeklipp med Margaret Thatcher. I Sverige är det väldigt vanligt att skillnader i inkomst och förmögenhet diskuteras och problematiseras.

Problemet är att hela den diskussionen och nyhetsvärderingen som leder fram till den vilar på felaktiga grunder, nämligen den att ekonomin skulle vara statisk och att det alltså skulle krävas att någon skulle bli fattigare för att en annan ska kunna bli rikare.

Så är det inte.

Etik i påverkansbranschen och FRA-frågan

Det är verkligen inget konstigt att PR-byråer är inblandade i väldigt mycket av den offentliga debatten. Deras kunder har mycket att vinna eller förlora på hur strömningarna går och det är naturligt att försöka påverka dem. Det är oftast väl använda pengar.

En artikel i DN uppmärksammas det faktum att FRA-debatten inte var något undantag från ovanstående. Främst Telia hade enorma intäkter att förlora från sin rysslandsaffär om trafiken riskerade att hamna i ett annat transitland och hade sålunda också stora incitament att söka påverka beslutet.

Lika naturligt är det att man som en privatperson med ett engagemang i en fråga utnyttjar all draghjälp man kan få i sin kamp för det man tycker är rätt. Så har nog Amanda Brihed, Mikael Nilsson och Anna Petersson tänkt när de tagit emot värdefullt stöd i form av faktaunderlag, skrivhjälp och pengar.

Det är absolut inget fel i detta. För min egen del kommer jag ofta i kontakt med detta förhållande, både i mitt yrke som konsult och i min hobby som politiker.

Har jag en kund som vill påverka något, så är ett vanligt uppdrag för mig att identifiera bundsförvanter som skulle kunna tänkas vilja ha hjälp med bakgrundsmaterial och annat och tillhandahålla det.

Ska jag debattera något jag känner mig osäker på, kontaktar jag någon som jag tror har engagemang i frågan och ber om information. Svårare än så är det inte.

Det finns dock en mycket viktig grundregel: Transparens.

Det är djupt oetiskt att mörka om vem det är som betalar för kalaset. När kampanjandet dessutom övergår i ganska fula metoder så blir det naturligtvis än viktigare för såväl gräsrotsdebattörer som ledarskribenter att förstå vilka intressen som driver en debatt för att kunna ta ställning till om man vill delta i den eller inte på de villkor som bjuds.

På samma sätt måste man naturligtvis som debattör - i begrepp att ta emot miljonstöd - ställa frågan själv, om det inte omedelbart framgår vem som betalar och varför.

stoppafralagen.nu och alla andra engagerade gjorde ett fantastiskt jobb och resultatet var mer än vad de flesta vågade drömma om, men alla kort om vem som betalt för vad måste upp på bordet för att inte den rörelseenergi som ändå byggts upp i integritetsfrågorna ska urholkas.