Klasskampen föder kriminalitet

Jag tycker som Lena Melin på Aftonbladet: Det känns befriande och skönt när justitieministern ryter till och säger åt polisen att hålla käft och göra sitt jobb.

Polisen, liksom många andra myndigheter, sköts alldeles för dåligt. Ineffektivitet och suboptimering, gnäll och evigt tjat om resursbrist är det som man främst förknippar myndighetssverige med. Polisen är inget undantag. Snarare kanske tvärtom.

Detta samtidigt som en ny smartare grov kriminalitet verkar växa fram.

I ett samhälle där långvarig socialdemokrati etablerat en utjämningsnorm är det liksom fult att tjäna stora pengar. De som ändå gör det på att spela ishockey eller vinna på lotto kommer undan med det, men den som tjänar pengar på hårt och smart arbete är en skurk.

Händer det att du själv sett en stor svart Audi eller Merca med tonade rutor och liksom känt en doft av kriminalitet? Jag vet att jag gör det, fast jag skäms nu när jag skriver det. Undermedvetet tänker man: "Lyxbilar har en hederlig Svensk helt enkelt inte råd med, så den som har en sådan måste vara kriminell..."

Det är naturligtvis inte någon slump att man känner så. I utjämningshysterin hindras vanligt folk från att bli rika. Progressiva skatter och annat bestraffar hederligt arbete, medan excesser är förbehållna sådana som inte bryr sig om regler.

Enligt samma osunda teoribildning saknas även ansvarsutkrävande för egna handlingar. Brottslighet förklaras med klassanalys och vänstern förklarar de vidrigaste av handlingar med att samhället inte belönar mordbrännare med skattefinansierade fritidsaktiviteter.

Daltet med kriminella är varken moraliskt eller praktiskt försvarbart. Människor som ständigt hänfaller till brottslighet passar bäst innanför lås och bom. Längre straff avskräcker nödvändigtvis inte, men de hindrar återfallsförbrytare från att begå brott så länge de och deras presumtiva offer befinner sig på varsin sida om gallret.

Detta måste också kombineras med ett värderingsskifte. Vi måste sluta sträva efter utjämning till varje pris.

Det är inte bara skadligt för samhällets ekonomin. Det är också skadligt för samhällets moral.

Unga människor som verkligen vill skaffa sig rikedom - som drömmer om något dyrt - ska känna att man kan få det. Om man jobbar hårt, utbildar sig och lägger manken till.

Något måste hända i Hammarby

Mitt kära gamla bajen är i djup kris på alla plan och faktum är att jag är jävligt trött på hur miserabelt klubben sköts nuförtiden.

Tror att den smaklösa reklamen för LO är en del av problemet. Fackföreningsrörelsens affärsidé är ju liksom att folk ska känna vanmakt. Det verkar Hammarbys spelare göra.

Fansen känner stor frustration och för några kokar det över. Det är ytterligt beklagligt och sådana stökigheter som förekommit vill vi absolut slippa framöver. De båda ordförandenas ganska risigt formulerade vädjan idag lär dock knappast hjälpa.

Snarare tvärtom.

En kamp mellan en usel ledning och upprörda fans är avgjord på förhand.

De båda klåparna - och många andra - borde ta sitt ansvar och lämna sina poster.

På söndag kommer BP till Söderstadion. Måstematch räcker inte för att beskriva läget.

---

Det kanske är så att man får spetsa in sig på bandysäsongen...

Med ett socialistiskt partiprogram måste man finna sig i att bli beskrivet som ett vänsterparti

Jag får kritik från en Miljöpartist, Tomas Eriksson, som tycker att posten om Tobinskatt och löntagarfonder innehåller "Sandlådeargument".

Jag kan på sätt och vis hålla med och känner att en ursäkt kanske är på sin plats. Det är kanske fräckt att sprida kunskap om Miljöpartiets politik, men jag kände ett personligt behov av att positionsbestämma dem och tänkte att fler säkert skulle vara intresserade.

(Det var på inget sätt menat att håna dem.)

På senare tid har jag nämligen tyckt att de sagt en hel del kloka saker. T ex med avseende på vinst i friskolor, alternativa upplåtelseformer för utförande av välfärdstjänster och kanske framförallt vad beträffar synen på arbetsrätten.

Förbifartsdebatten har emellertid fått mig att fundera. Är det så att man, trots tal om vikten av entreprenörskap och ekonomisk frihet, ändå i grunden håller sig tillväxtfientliga?

Därför bestämde jag mig för att söka efter information och hittade rent hårresande formuleringar i ett partiprogram som jag först trodde var gammalt, men som sedermera visade sig vara aktuellt.

Tomas Eriksson ger mig ju faktiskt till någon del rätt när han skriver att min "avhyvling" kanske visar att en uppdatering av partiprogrammet skulle vara på plats.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att så sker och att Miljöpartiet i samband med det skickar ut de socialistiska inslagen ögona böj.

Älska bilen - hata utsläpp

Bilen på bilden är en av de första skisserna till den vackraste bil som någonsin byggts - Maserati Khamsin.

Den är i sig inte särskilt miljövänlig, men det var ju liksom inte bilarna på den tiden. Hursomhelst är den vansinnigt vacker och jag hoppas på att äga en någon gång.

Per Ankersjö och Gustav Andersson slutreplikerar på SvD Brännpunkt idag om förbifarten. Det verkar inte som att vi kommer att komma överens med Miljöpartiet om förbifarten och det är inget konstigt. Vi tycker helt enkelt olika ibland.

Tycker dock att det är synd att Miljöpartiet inte vill (eller kan) presentera ett alternativ.

Ett växande Storstockholm behöver infrastruktur. I samband med utbyggnad av sådan uppnår man en positiv effekt genom ökade kommunikationsmöjligheter och negativa effekter i form av miljöslitage.

I denna debatt kritiserar Miljöpartiet förbifarten utifrån dess negativa effekter.

Hederligt vore att debattera det i relation till ett eget förslag med positiva och negativa effekter som kan jämföras med förbifarten.

Men man är - tyvärr i vanlig ordning - bara emot.

---

Läs även Oscar Fredriksson.

Do Androids Dream of Electric Sheep?

Läser i LA Times om problemet att elbilar är så tysta så att fotgängare och cyklister inte hör dem när de kommer.

Nissan tar detta på högsta allvar och förser därför sin elmodell, Leaf, med ett artificiellt ljud.

Deras ljuddesigners har dessutom den oändligt goda smaken att låta sig inspireras av en av de bästa filmer som någonsin gjorts: Blade Runner.

Ljudet från Leaf ska vara "vackert och futuristiskt" och föra tankarna till de flygande bilarna, Spinners, i nämnda film.

Tobinskatt, förbud mot ränta och löntagarfonder - gissa partiet

Hittade ett partiprogram på nätet, oklart när det är ifrån och om det fortfarande är aktuellt. Helt klart är dock att det är fråga om starka antipatier mot globalisering och marknadsekonomi.

"Vi arbetar för en skatt på valutatransaktioner."

Alltså Tobinskatt. Det som antiglobaliseringsrörelsen Attac torgförde med emfas.

"Vi vill också ha en ökad samhällelig kontroll över pensionsmedel för att trygga goda investeringar som kan ge jobb och bidra till en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling."

Man vill alltså politisera pensionsfonderna och hindra dem från att förvalta medborgarnas pensionspengar på ett så effektivt sätt som möjligt.

"Vårt långsiktiga mål är en ekonomi utan ränta."

Well... Det är ju ganska praktiskt med ränta. Annars skulle inte särskilt många vilja låna ut pengar till investeringar i exempelvis vindkraftverk eller för att köpa en lägenhet.

"Anställda ska ha förköpsrätt när ett företag eller en enhet av ett företag av viss storlek ska säljas eller läggas ner."

Företagare ska alltså inte få sälja företaget, eller aktier i detsamma, till marknadspris? Jag är ledsen, men hur stor är chansen att man då gör den nödvändiga investeringen i tid och pengar för att starta det?

"Genom att på detta och andra sätt stimulera till löntagarägande och kooperativt företagande vill vi successivt demokratisera ekonomin och stärka det personliga ansvaret."

Tja, Rudolf Meidner hade samma tanke på 70-talet. Han kallade det hela för "Löntagarfonder".

Och så håller det på i 53 sidor...


Update: Det är för den som undrar alltså Miljöpartiets partiprogram. Dessutom är det av allt att döma det aktuella programmet. Bråket mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet framstår som mer en kamp om samma vänsterväljare, än en kamp om den gemensamma vänsterpolitikens innehåll.

Någon borde göra en MKB på Miljöpartiet...

Exakt vilken typ av kollektivtrafik ska Miljöpartiet bygga för de 30 miljarder som inte tycker ska gå till den effektiva och miljöanpassade lösningen som förbifarten utgör?

Vilka hus ska rivas för att ge plats för pendeltågsspår?

Vilka människor - barn och vuxna - ska få snöröken i ansiktet när de - enligt Miljöpartiet - så förträffliga pendeltågen dundrar förbi utanför husknuten?

Vilka miljöregler måste rivas upp för att det överhuvudtaget ska bli möjligt att bygga pendeltågsspår nära bostadsbebyggelse och skyddsvärda kulturområden?

Bara bullret i sig är ett tillräckligt stort problem för att man ska fatta att miljöprövningsprocessen kommer att bli något i hästväg. (Om man vet något om hur en miljöprövningsprocess går till - kunskap som helt verkar gått miljöpartisterna förbi, trots att de har varit med att krångla till den något alldeles fruktansvärt.)

Jmf med Botniabanan som tvingas till förseningar och omdragningar av sträckor. Och på de flesta sträckor där BOR liksom inte ens någon...

Miljöpartiet tar idag till orda på SvD Brännpunkt om att förbifarten och Centerpartiet båda liksom förkroppsligar bottenlös ondska.

I artikeln tar man även upp energifrågan. Visst kan pendeltågen drivas med miljövänlig el, men eftersom Miljöpartiet vill stänga ner kärnkraften med omedelbar verkan om de skulle vinna ett val, är det 70 TWh som går bort.

Den sittande regeringen har förvisso gjort det möjligt att bygga ut vindkraften, men det räcker inte för att ersätta kärnkraften under överskådlig tid. I synnerhet inte redan till hösten 2010 då energiminister Peter Eriksson räknar med att skruva ur proppen.

När Miljöpartiet satt som stödparti till den Socialdemokratiska regeringen lyckades man bygga ut vindkraften till ca 1,5 TWh.

Det är naturligtvis löjligt lite, men ändå kanske ganska väl presterat med tanke på att Miljöpartiet lyckades driva igenom krav på att införa regler i miljöbalken som innebär en rent sinnesjukt trög och osäker miljöprövningsprocess som i praktiken innebär gigantiska hinder för företag att investera i såväl vindkraft som annan miljöförbättrande teknik.

För att få Miljöpartiets politik att gå ihop - jag vet.. det är svårt att få ihop den även med den bästa av viljor, men man får helt enkelt göra ett försök - enligt vilken vi ska driva en massa nya pendeltåg med el, samtidigt som den svenska elproduktionen nästan kommer att halveras, krävs en av två saker:

Import av el från andra europeiska länder. Att tillgå finns finsk kärnkraft eller tysk kolkraftsel.

Det andra alternativet är ransonering. Exempelvis bestämmer energiminister Peter Eriksson, tillsammans med hygienminister Yvonne Ruwaida, att hushållselen i Stockholm bryts mellan 6 och 9 på morgonen.

(Om ingen duschar kommer det ju liksom inte märkas någon skillnad.)

---

Miljöpartiet visar att de inte är för miljön lika mycket som de är emot tillväxt, konsumtion och bilar. Att människor behöver och vill ha alla de tre, anses tydligen för profant att bekymra sig kring.

---

Två missförstånd presenteras i Miljöpartiets SvD Brännpunkt idag. Det första är att frågan, som visar att hälften av deras väljare faktiskt vill ha förbifarten, skulle vara riktat ställd.

Det stämmer inte. Hos Per Ankersjö kan man läsa hur frågan ställdes:

"Regeringen har godkänt planerna på Förbifart Stockholm som är en ny motorväg som ska gå väster om centrala Stockholm. Är du för eller emot att man bygger Förbifart Stockholm?"

En - om man frågar mig - rent ställd fråga som ger ett rent svar.

Det andra möjliga missförståndet rör huruvida detta skulle vara en kamp mellan C och MP om samma väljare. Alltså, ett klargörande är nog på sin plats:

Centerpartiet tävlar på inget sätt om vem som kan föra den mest tillväxtfientliga politiken. Där får ni slåss med övriga vänsterpartier...



...

Genus, för fan Mona.. Genus!

Tycker att det är lite märkligt att oppositioneringsledaren Mona Sahlin recenserar regeringens hantering kring bilkrisen på ett sådant sätt så att läsaren börjar fundera vem som är kunnig och okunnig om industri och ekonomi.

Hon är ju liksom bra på annat.

Om jag vore Mona Sahlins rådgivare skulle jag tvinga henne att bara tala om jämställdhet och sådant och kanske lova en och annan riktad reform till folk det är synd om.

Om bilkrisen överhuvudtaget ska nämnas, bör den analyseras ur ett strikt genusperspektiv.

Massbifarten vs verkligheten

Miljöpartiets väljare verkar klokare än deras företrädare. Centerpartiets distriktsordförande i Stockholm, Per Ankersjö, skriver idag på SvD Brännpunkt om att hälften av Miljöpartiets väljare i Stockholm tycker att den nya miljöanpassade förbifarten är en ganska bra grej.

Jag hoppas verkligen att Miljöpartiet tar sitt förnuft till fånga och antingen konstaterar att förbifarten behövs och ska byggas på ett så miljövänligt sätt som möjligt, eller presenterar ett alternativ om hur trafiksituationen i Storstockholm - med en årlig tillväxt om ca 30 000 människor - ska lösas.

Jag trodde att man vuxit ifrån tillväxtmotståndet...

Det är förövrigt lustigt det här med hur man ibland använder språket för att få sina knäppa åsikter att framstå som mindre knäppa.

När invandringsfientliga säger "massinvandring" menar de ju i själva verket helt vanlig invandring.

När miljövänstern säger "massbilism" menar de på samma sätt vanlig bilism.

Electroengine i begrepp att chocka världen

Jag har nyligen haft anledning att ha kontakt med ett superintressant teknikföretag i Uppsala, Electroengine.

Deras affärsidé är att ta fram färdiga och högeffektiva drivpaket för att konvertera vanliga bensin- och dieselbilar till elbilar.

I en kapitalistisk ekonomi tar människor egna initiativ och skapar sådant som kommer att bli stort på framtidens marknader.

Electroengine erbjuder någon som alla biltillverkare vill ha. (Särskilt om oljepriserna börjar stiga igen.) Det är också tekniskt möjligt att efterkonvertera sin egna gamla bil med Electroengines teknik, men då krävs intyg från biltillverkaren att säkerhet och sådant inte påverkas.

As we speak för Electroengine förhandlingar med fordonstillverkare som de inte vill avslöja namnet på, men det är väl ingen vild gissning att provplattformens fabrikat kan vara en trolig kandidat.

Läs även artikeln om dem på miljonytta.se

Goda nyheter om skatten från s-info!

Via Apelsineld läser jag att S-bloggaren Bengt Silfverstrand har mycket goda nyheter om skattepolitiken framöver.

Jag blir glad i hela kroppen och fylls av tacksamhet till Bengt som skriver dessa vackra ord.

Tydligen planerar Alliansregeringen (tyvärr utan att själva berätta om det med stolthet) att införa proportionell skatt och att dessutom avskaffa källskattesystemet.

Progressiv skatt är orättvist och skadligt för ekonomin.

Källskatten osynliggör stora delar av skatterna för medborgarna. Bengt ställer en helt befogad fråga när han undrar hur "detta skulle påverka skattebetalningsviljan?"

Antagligen en hel del.

Nyckeln till en acceptans av världen högsta skatter kräver att folk inte riktigt begriper hur mycket av sin inkomst man egentligen lägger på skatt.

Systemet med skattekonto - som för egenföretagare - fungerar hur bra som helst och visar med brutal tydlighet hur mycket varje arbetande människa betalar.

Transparens, helt enkelt.

Vore det inte ärligare att väljarna fick fatta beslut baserade på så god information som möjligt?

Miljövänstern i radio

På radion just nu: En galen kommunist vid namn Mattias Hagberg förklarar att vi måste förbjuda vissa livsmedel och ransonera andra. Han tycker att ransoneringskort som man hade under andra världskriget verkar vara en bra idé.

Anledningen är att coop slänger mat som har blivit dålig, eller som inom kort kommer att bli dåligt.

Det finns bara ett sätt att säkra att precis all mat i butikerna säljs och äts upp: brödköer.

Regleringar snedvrider marknader

Tobias Wahlqvist bloggar idag på Stureplanscenterbloggen om Norra Djurgårdsstaden och behovet av avregleringar för att få en fungerande bostadsmarknad till stånd.

En miljöpartist vid namn Martin Hansson verkar inte tro på marknadsekonomi och bemöter Tobias med ett inlägg på sin egen blogg som i sig är ganska ointressant, men diskussionen i kommentarsfältet är riktigt läsvärd.

Stora förändringar behövs i Centern

Idag sammanträder Centerpartiets partistyrelse. Syftet är att efter det katastrofala resultatet i Europaparlamentsvalet genomföra förändringar som säkrar förutsättningarna för ett bättre val nästa år.

Förändringen måste främst sikta mot att förankra en frihetlig riktning för vårt parti. På det hela taget håller vi kursen, stundtals väldigt bra trots stormvågor av bilkris och annat, men vi har en rejäl grundstötning i bagaget som verkar skadat framdrivningssystemet något.

På Newsmill skriver ett antal tunga partiföreträdare från hela landet idag ett frihetligt manifest. Detta är ett bra sjökort för partistyrelsen att navigera efter. Viljan att ta sig dit är viktig och kan nog fastställas, men viljan att ta sig dit måste också vara tillräckligt stor för att man ska göra nödvändiga reparationer.

Detta måste partistyrelsen ha mod och integritet att fatta beslut om, även om det känns jobbigt.

---

Läs även Hanna Wagenius, Emil Källström, Erika Hedblom och Magnus Andersson

S och M leker företag för skattebetalarnas pengar

Nä, kommuner ska inte hålla på med sådant som näringslivet gör bättre. Om detta skriver Magnus Andersson (CUF) och Stefan Bergström, gruppledare för (C) i sumpan, på Politikerbloggen.

I Sundbyberg vill Socialdemokraterna och Moderaterna bygga ett kraftvärmeverk. För en massa skattepengar och mitt i det natursköna Kymlingeområdet.

Att sossarna gärna använder kommunernas budgetar för att leka företag är varken konstigt eller ovanligt. Att Moderaterna vill göra det är illavarslande och bör rendera en och annan eftertanke hos marknadsliberalt sinnade väljare.

---

Kolla även in facebookgruppen "Kraftvärme är ingen kommunal kärnverksamhet".

Högintressanta riksdagskandidaturer (C)

Det ser ut att bli många intressanta namn till Centerpartiets listor inför valen nästa år. Redan nu har flera lanserat sina kandidaturer till riksdagen.

Den ur mitt perspektiv mest intressanta är ETR - Elisabeth Thand Ringqvist. Med gedigen erfarenhet från näringslivet på mycket hög nivå skulle hon till riksdagen ha med sig välbehövliga kunskaper och färdigheter.

Jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med Elisabeth och kan intyga att maken till operativitet, professionalism och arbetsförmåga får man leta efter.

Nu på onsdag har vi nomineringskick-off i Stockholms stads centerdistrikt. Efter det vidtar en medlemsomröstning som kommer att ligga till grund för nomineringskommitténs förslag på lista. På den listan hoppas jag att Elisabeth kommer näst högst efter sittande ledamot Fredrick Federley.

I Stockholm har också Oscar Fredriksson lanserat sin kandidatur med löfte om en kompromisslöst integritetspolitisk agenda.

Runt om i landet finns också redan några mycket intressanta kandidater.

Initiativtagaren till Centeruppropet, Erik Hultin i Härnösand, ställer upp. Även han på en strikt integritetsskyddande agenda.

Redan tidigare har jag skrivit om Magnus Anderssons kandidatur i Stockholms Län. En annan ung Centerpartist som tänker ställa upp från Jämtlands län är Hanna Wagenius. Hon har visat sig oerhört skarp både i tanken och i pennan bland annat för tidningen NEO.

I Gävleborg kandiderar Anders W Jonsson som till vardags jobbar som förhandlare på statsrådsberedningen, men som har ett hederligt yrke som barnläkare att falla tillbaka på. Anders är kanske den arbetsammaste människa jag känner (och samtidigt verkar han vara den gladaste människa jag känner). Oerhört proffsig och kompetent.

---

Den största besvikelsen under mandatperioden var utan tvivel FRA-debaclet. Vi hade två ledamöter som kämpade hårt mot eländet och som faktiskt nästan lyckades.

Tänk om vi vid den här tiden nästa år har 6-7 ledamöter som är beredda att kämpa lika hårt och riskera lika mycket!

Alliansdag med skattesänkningar

Var nyss på Allliansjippot på Sergels Torg. Som vanligt är inte högern liksom inte riktigt lika rock'n'roll som vänstern kan vara i sin bästa stunder. Vi får helt enkelt nöja oss med att politiken är så mycket bättre.

Höstbudgeten har ju presenterats lite i omgångar och som företagare sedan länge blev jag glad av gårdagens besked från näringsminister Maud Olofsson om de i många stycken rena rättvisereformerna för sveriges företagare.

Idag kom så också besked om fortsatta skattesänkningar i form av det fjärde steget av jobbskatteavdraget.

Normalinkomsttagare, vårdbiträden och metallarbetare t ex, har fått ca 1500:- av sina egna pengar kvar i plånboken.

Det viktigaste är att man får behålla mer av det värde man skapar när man jobbar.

Nästan lika viktigt är att mindre skattekilar innebär att fler får råd att anställa. Samma reservationslön kommer att kosta mindre för företagen att betala.

Äppelkindad eller ej - tekniken finns

Med risk för att av Expressens ledarsida bli betraktad som en lallande äppelkindad teknikoptimistisk dåre, tycker jag att Volvos prototyp C30 BEV är ganska kool.

Det är inte en hybrid, utan en ren elbil. Med rätt typ av energi i jacket är framfarten emissionsfri.

Räckvidden är 15 mil, vilket motsvarar ungefär 7-8 resor fram och tillbaka på Förbifart Stockholm. Något blygsamma prestanda förvisso, men 130 blås räcker bra under mälaren.

Det är alltså ett exempel på sådana bilar som Expressens ledarsida inte anser finns eller kommer att finnas 2023.

Expressens motorjournalister verkar dock anse att bilen finns.

Update: SvD's motorjournalister verkar också anse att den finns, eftersom de provkör den.

Världens högsta skatter igen

Enligt en artikel i DN (som jag såg via Magnus) kommer Sverige vid årsskiftet återta den föga hedervärda positionen som landet i världen med högst skatt.

Detta beror inte på skattehöjningar här, utan att Danmark som nu "leder" skattetoppen sänker sina skatter något. Festligt att vänsterpartierna vill höja de svenska skatterna ytterligare...

Just nu har näringsminister Maud Olofsson presskonferens om ökad trygghet för företagare. Det är bra att man tar tag i de orättvisor som drabbar företagare i jämförelse med löntagare, men i grunden handlar det om att låta våra plånböcker vara ifred. Då kan vi själva hitta försäkringslösningar som passar var och ens behov.

---

Mauds 10-punktsprogram (pdf).

Lägre skatter på arbete ger fler jobb

Den enskilt viktigaste frågan för tillväxten är kanske skatterna. Företagarförbundet föreslår idag på SvD Brännpunkt en intressant konstruktion för låta företagen behålla lite mer av vad de skapar.

Ett grundavdrag på arbetsgivaravgiften.

Enligt räkneexemplet i artikeln är den uteblivna omflyttningen av resurser från företagen och människorna till staten inte alltför allvarlig. Det känns rimligt - om än tufft - att få igenom en dylik disposition i regeringspartiernas förhandlingar om statens budget nästa gång.

Det bästa är hur ett grundavdrag träffar. Den största effekten landar i de minsta företagen. Nya företag är alltid små och en rimligare skattesitution kommer att göra att fler startas, överlever och anställer.

Mer om expressen och förbifarten

ETR förklarar varför expressen har fel och Per Ankersjö berättar om Franfurtmässans många elbilar. Tror Forssberg fortfarande att det 2020 inte kommer att finnas sådana?

Gustav och Per svarar Expressen

Gustav Andersson och Per Ankersjö svarar på Expressens mot Centerpartiet och förbifarten kritiska ledare.

Detta är en debatt som gärna får fortsätta länge... :-)

Expressen säger "nej till bron"

Expressens Johannes Forsberg går idag till frontalangrepp mot Centerpartiet i allmänhet och Centerbloggare i synnerhet. Anledningen är att vi anser att Förbifart Stockholm behövs (och kanske att vi inte håller med om att det är rasistiskt att vilja ha en tunnel under mälaren).

Visst. Förbifarten diskuterar jag gärna. Det kanske finns andra sätt att lösa framtidens ökande transportbehov. Hittills finns det dock inget i debatten som tyder på det.

Varken Forssberg eller Miljöpartiet nämner några konkreta alternativ till förbifarten.

Alternativet "nej till bron" (eller tunneln i det här fallet) är inget alternativ.

Stockholm ökar med 30 000 innevånare varje år. Vi blir många fler som vill jobba, bo och roa oss i stockholmsregionen. Vi behöver ta oss mellan alla dessa aktiviteter på ett effektivt sätt.

Hur tänker man sig att detta ska gå ihop?

Bengt Eklund är en Miljöpartist i Kramfors som brukar motionera på Miljöpartiets kongresser om ett stopp för invandring och befolkningsökning. Av miljöskäl.

Är det månne en åsikt som numera även kommer att omfatta Miljöpartiet i Stockholm?

Eller ska folk liksom bara hålla sig hemma? (Plötsligt känns det där med "friår" logiskt.)

Man snackar gärna. Särskilt om spårtrafik. Men under alla de år som Miljöpartiet satt vid makten som stödparti fattade man inte beslut om en enda meter ny räls. (Om man räknar bort de extra mil räls och miljarder man tvingade på Botniabanan genom en inte alltigenom genialisk pimpning av miljölagstiftningen -99.)

Sittande regering, med Centerpartister som närings-, energi- och miljöministrar, har hunnit åstadkomma en hel del som är bra för både miljön och tillväxten. Bara när det gäller spårtrafik kan man - som miljöminister Andreas Carlgren i Aftonbladet igår - konstatera att den största satsningen sedan tunnelbanan byggdes äger rum nu.

Citybanan fördubblar spårkapaciteten genom Stockholm.

Spårväg byggs där många idag trängs i bussar i City.

Tvärbanan förlängs och ansluts till nya slussen och förlängs till Solna och Kista.

Saltsjöbanan moderniseras.

Roslagsbanan får nytt spår.

Uppfräschningar sker på Mälarbanan, Nynäsbanan och Lidingöbanan.

Och till det kommer en sträckning av E4:an förbi stan, istället för genom den, med allt vad det innebär i avlastning av essingeleden och innerstadstrafik.

Och är det så att man bor avigt till i norrort, men hittar drömjobbet på huddinge sjukhus blir det möjligt att pendla med buss eller bil på nya förbifarten.

Om man från en tynande tillvaro i Assyriska får erbjudande att spela i Vasalund kommer det att funka utan att byta jobb och dagis.

Står alternativen mellan miljömoralistisk varmluft och konkret politik där miljö och tillväxt går hand i hand är valet i alla fall för mig jävligt lätt.

---

Läs även Karl Malqvist och Kungsholmscentern,

Magnus Andersson till riksdagen

Nu börjar Stockholms Läns Centerdistrikts medlemsomröstning inför nomineringarna till riksdagslistan.

Den mest spännande kandidaten är utan tvivel Magnus Andersson, ordförande i CUF.

Klockren ideologiskt och utrustad med en sjuhelvetes arbetsförmåga. Orädd har han givit sig in i många strider mot facket, vänsterpartierna, allianskollegorna och även sitt eget moderparti när det har behövts.

Sådant mår Sveriges riksdag antagligen bra av...

Lite rättvisare för egenföretagare

Egenavgifterna är egentligen en helt vanlig skatt på arbete, som är menad att betala bland annat för sjukförsäkringen.

I praktiken är det mycket sällan egenföretagare kan utnyttja sjukförsäkringen, eftersom man helt enkelt inte kan vara borta från marknaden utan att förlora den.

Jag, som själv var egenföretagare i många år innan jag tillsammans med min kompanjon blev småföretagare, vet hur tufft det kan vara att betala våra sjukt höga skatter. (Skatterna är lika höga för anställda, men de är bättre dolda bakom källskattefasaden.)

Särskilt trist har det känts att betala en premie för en försäkring som man aldrig bett om eller kommer att kunna utnyttja.

Centerpartiet har drivit på kring denna fråga sedan alliansregeringen tillträdde och nu verkar man fått gehör för detta i förhandlingarna.

Gårdagens besked från regeringen om att egenavgifterna för företagare sänks är oerhört välkommet och kommer att leda till att fler företag kan överleva och utvecklas.

Nazister på Sverigedemokraternas listor

Såg nyss på Adaktusson på TV8. Gäst var Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, som ställdes till svars för ett ganska komprometterande faktum: tre av SD's kandidater i kyrkovalet har (eller är fortfarande) nazister.

Bara det är anledning nog att släpa sig iväg till vallokalen på söndag.

Vill du att kyrkan ska styras av folk som av oklara skäl inte gillar människor födda i andra länder än Sverige och till och med en och annan full blown nazist, så kan du naturligtvis rösta på Sverigedemokraterna.

För oss andra finns det många bra kandidater. Personligen tänker jag lägga min röst på min goda vän, partikompis och styrelsekollega i Stockholms stads centerdistrikt, Helen Törnquist (C).

Är de 9 av 10 stockholmare som gillar förbifarten också rasister?

Angående det jag bloggade om i morse - Miljöpartiets alternativeleganta 'bevis' om att deras meningsmotståndare är rasister - verkar det vara ganska tyst. Åtminstone på Miljöpartibloggar som jag följer.

Det kan man kanske förstå... Rasismanklagelserna är förbannat osnygga och gynnar knappast den som häver dem ur sig.

Intressant är också Miljöpartiets totala brist på konkreta alternativ på hur trafiksituationen ska lösas. "Satsningar på spårtrafik" får vi höra. Visst. Det är ju bra, men har man räknat något på det? Finns det några realistiska planer? Är man beredd att sätta andra viktiga miljö- och naturvärden på spel för att spränga in nya pendeltågsspår genom parker och mellan hus och skolor?

Till saken hör att människor faktiskt med en förkrossande majoritet tycker att förbifarten behövs. Om det debatterar miljöminister Andreas Carlgren idag i Aftonbladet.

Idag babblar Peter Eriksson och Karin Svensson-Smith tidigare (V), nu (MP) på lite osammanhängande om järnväg på newsmill.

Detta ska ses i ljuset av Miljöpartiets milt uttryckt povra prestationer på järnvägsområdet när man satt som stödparti åt den förra regeringen.

Underhållet av banorna eftersattes rejält. Ca 80 kr/km släppte man till, medan minst det dubbla underhållet hade behövs för att hålla järnvägen på en rimlig nivå som inte drabbas av ständiga förseningar. (Sådan - dubbel - är nivån i våra nordiska grannländer. I England ligger underhållet på 800 kr/km!)

Dagdrömmar om snabbjärnväg och odefinierade (och naturligtvis ofinansierade) planer om att "vi ska satsa på framtidens transportsystem" är väl så klart roligare än att faktiskt ta ansvar för att järnvägen fungerar i praktiken.

Samtidigt presenterar regeringen en 150 miljarders satsning på snabbjärnväg. Alltså på riktigt.

---

Läs mer hos Gustav Andersson, Per Ankersjö, Oscar Fredriksson, Oscar Sundevall och Annie Johansson.

Välkommen på besök i verkligheten, Sven-Otto

Sven Otto Littorin når nya fantastiska nivåer när han i Expressen påstår att turordningsreglerna bara diskuteras i "lobbyorganisationernas kafferum".

Man undrar om han baserar den åsikten på sin forskning vid Fairfax University?

Sven Otto är hjärtligt välkommen på besök hos oss. Ett litet tjänsteföretag med erfarenheter av lagens orimliga konsekvenser som jag gärna berättar om.

ETR (Elisabeth Thand Ringqvist) har ett mycket bra blogginlägg om hindren på arbetsmarkanden för ungdomar.

Läs även Annie Johansson och en artikel i SvD om hur unga diskrimineras genom LAS.

Tunnel under mälaren är ... Rasism?

Har egentligen inte tid att blogga, men måste bara kommentera detta.

Häromdagen skrev jag att Miljöpartisterna från officiellt håll höll en god standard på argumentationen. Att man förvisso inte presenterade något alternativ till förbifarten, förutom lösa dagdrömmar om pendeltåg till varje husknut, men att man ändå på något sätt var intellektuellt hederlig.

Jag tvingas revidera den uppfattningen idag.

Raymond Wigg, oppositionslandstingsråd, Stockholms läns landsting (MP) går en bra jävla bit över gränsen när han anklagar oss som vill lösa trafikproblemet och samtidigt binda ihop två intressanta storstadsdelar med varandra för - håll i er nu - rasism.

Detta är ju för det första något så urbota dumt så att klockorna stannar. Det är dessutom förbannat oförskämt!

Tyder också på att man kanske inte litar till 100% på de sakliga argumenten...

Läs mer hos Gustav Andersson.

Curlingstaten vs underifrånkraft

Under den senaste veckan har en del alliansföreträdare gjort ett nummer av att vänsterpartierna är så oense. Det tycker jag inte alls är ett lika stort problem som att de faktiskt är överens.

Alternativen i Svensk politik är - trots Nya Moderaternas sjumilakliv vänsterut - tydliga.

Socialdemokraterna gick häromdagen ut med att man vill höja skatterna. "För de rika" i retoriken, men med en inte alltför avancerad räkneövning förstår man att De Rika - för att vara tillräckligt många - i själva verket är lärare, sjuksköterskor, poliser och metallarbetare.

Alliansregeringen har tonat ner många reformer som känns ideoligiska, med ett stort undantag: Skatten. Tyvärr har detta skett (eller tvingats ske) med rent praktiska argument, snarare än moraliska.

Visst är det viktigt för arbetsmarknadens funktion att skattekilarna minskar. Tillsammans med Insider-Outsiderproblematiken (med de institutionella hinder som Insidermakten lyckats tvinga fram) är skatterna på arbete det allvarligaste problemet. Inte ens under hejdundrande högkonjunktur ökade sysselsättningen särskilt mycket.

(Till och med till den milda grad att Alliansen kunde gå till val på det. Göran Persson spelade högt på att "jobben kommer". Men jobben kom inte och Alliansen vann valet.)

Lika viktigt är dock att fundera ett varv på relationen mellan staten och människan. Är medborgarna statens huvudman, eller är det tvärtom?

Varje tal om "ofinansierade skattesänkningar" implicerar att huvudregel är att alla pengar egentligen är statens. Enligt en socialistisk syn är det så. Där är medborgarna lydiga undersåtar som gör som staten säger, mot vite om digra sanktioner.

Tydligen finns de åtminstone en viss opinion för det. En del (ibland ganska många) Svenskar verkar vara beredd att byta bort sin ekonomiska frihet och därmed större möjligheter att påverka sin egen ekonomiska situation, mot en stat som håller dig i hand från vaggan till graven.

Detta är enligt min mening djupt osunt.

Det finns ett tillfälle i alla våra liv vid vilket vi måste ställa oss på våra egna ben och lösgöra oss från våra föräldrar. Klara oss själva, etablera en egen ekonomisk och moralisk bas. Sluta klandra föräldrarna för våra egna tillkortakommanden och i stället göra något åt dem.

Det duger inte att byta föräldrarna mot staten. Varken staten eller dina föräldrar är ansvariga för din försörjning när du är myndig. Inte heller ska de styra över hur du för ditt liv. (Definitivt inte läsa din e-post.)

Visst kan det uppkomma situationer i livet då man behöver hjälp av både föräldrar och stat, men det är naturligtvis något som ska ske i undantagsfall. Som en grundtrygghet OM något händer. Generella bidragssystem -pengar som först sugs in i stor skala för att sedan delas ut i nästan lika stor - är lika pundigt som ge yrkesarbetande 30-åringar veckopeng.

Att låta människor behålla mer av vad de tjänar är inte bara totalekonomiskt klokt. Det är också moraliskt riktigt. Detta verkar Alliansregeringen vara överens om.

Vänsteralternativet kommer att gå till val på höjda skatter (och höjda bidrag, ska sägas). De vill hålla dig i handen, vare sig du vill eller inte. Att de samtidigt håller dig nere verkar inte bekymra dem...

---

Dagens citat får väl tillskrivas Dagens Arenas Nisha Besara, som i Godmorgon Världens nyhetspanel sa att hon tycker att det är "läskigt att folk får så mycket pengar kvar i plånböckerna".

Fantastiskt.

Sverige centralt för miljökapitalism

Förbifartsdebatten plockade på något sätt verkligen fram det allra sämsta ur miljödebatten.

Från Miljöpartiet på officiell nivå debatterades ändå hederligt. Man kan helt enkelt inte acceptera den utsläppsökning som man tror att förbifarten kommer att leda till.

Till måste man dock tillägga att inga alternativa sätt att lösa trafikproblemet har presenterats och att Miljöpartister helt verkar ha missat att det faktiskt händer en hel del inom utvecklingen av både elbilar och biobränslen.

I undervegetationen förekom inte desto mindre en hel del ren civilisationskritik, gränsande till ekofascism.

En del verkar liksom anse att jorden vore en bra plats "om det inte bara var för människan."

Detta är - enligt min mening - inte bara en rejält jäkla pundig åsikt, utan också en potentiellt farlig sådan som inspirerar galningar till människofientlighet. Ibland med fruktansvärda konsekvenser.

Skadeverkningarna av företagarfientligheten yttrar sig på flera sätt och är i vissa stycken väldigt allvarliga. När villkoren för att göra affärer offras på miljövänsterns moralistiska altare, undergrävs förutsättningarna för tillväxt.

De politiska alternativen är ganska tydliga på den här punkten.

Vänstern gapar sig hesa om att åtgärder som ska sätta käppar i hjulet för näringslivets utveckling på punkt efter punkt, oavsett om det gäller att höja skatten för alla som eventuellt lyckas med sitt företagande, eller om det gäller att stoppa viktiga infrastrukturprojekt.

Regeringen - genom främst Maud Olofsson - står för handling i näringspolitiken. Inte genom att ösa pengar över amerikanska biljättar, utan genom att förbättra förutsättningar för företagande.

Företag, ni vet sådana som vänstern tror att de kan behandla hur som helst (eller i extremfallet inte ens önskar), löser miljöproblem as we speak. Inte alla på en gång. Men fri företagsamhet gör faktiskt svenska företag bäst i världen på miljö.

För den som är mer intresserad av vad som faktiskt åstadkoms på miljöområdet kan man i september bevista tre olika världskongresser på området.

På måndag är det stor offshorevindkraftsmässa/konferens på Stockholmsmässan med bland andra energikommissionär Andris Piebalgs och energiminister Maud Olofsson och ett hundratal skickliga företag som får det hända.

Direkt efter följer World Bioenergy Clean Vehicles & Fuels 2009 med självaste Kungen närvarande, samt bland andra den nya amerikanska ambassadören Matthew Barzun. Av allt att döma kommer han att fortsätta in på det spår som företrädaren Michael Wood stakade ut, i att sammanföra svenskt miljökunnande med amerikanskt entreprenörskap.

Tidigare i veckan ägde också en stor vågkraftkonferens rum i Uppsala. Ett område där Sverige är världsledande, tack vare framförallt den fantastiska industrimannen Billy Johansson (tidigare ABB).

Tycker man att handling och konkreta resultat är tråkiga och upplever att de krockar med den marxistiska klassanalysen får man helt enkelt sälla sig till miljövänstern...

(S)kattehöjarpolitiken galen men relevant?

Skattedebatten är i grunden oerhört sund. Det är glädjande att vi ägnar så pass mycket av politiken just nu till att diskutera skatter. Expressens pundiga vinkel eldar visserligen massorna (samma massor som tycker att den egna skatten är lagom eller för hög, men som gärna vill skatta skiten ur andra), men när dammet lagt sig har skattehöjarna inte särskilt mycket att komma med.

Trevliga och kunniga Karl Malmqvist (CUF) går till botten med vänsterpartiernas samhällsfientliga skattepolitik i flera mycket läsvärda inlägg.

Här med räkneexempel som visar varför jobbskatteavdraget ökar förutsättningarna för anställning.

Vänsterpartierna (och Expressen) för ett märkligt resonemang om att avdraget skulle innebära lägre inkomster för folk (!), vilket vederläggs effektivt och elegant i samma inlägg, något som kommer igen i detta inlägg, som också indirekt ger en relevant förklaring till varför vänsterpartierna på fullt allvar verkar vilja gå till val på att lova skattehöjningar: människor vill att ANDRA ska betala högre skatt, enligt nånannanismens gyllene princip.

Det är helt enkelt rationellt att gå ut och kräva skattehöjningar för "de rika", utan att förklara att de allra flesta väljare kommer att räknas till denna grupp.

Johan Ingerö skriver om det också och förklarar med ett räkneexempel från DI att det helt enkelt inte finns tillräcklig många "rika"

Ingerö i NEO om fattigdomen

Goda vännen Johan Ingerö skriver i NEO om fattigdomen och Expressens undermåliga artikelserie om densamma.

Hela artikeln är mitt i prick och en formulering ekar kvar:

"I mina ögon framstår Marie och Gustav verkligen som fattiga. De saknar inte bara pengar utan även en grundläggande förståelse för hur man skaffar pengar."

Djupt tragiskt.

Fred! 100 röster mot våld och krig

Tillbaka från presskonferens med anledning av ett nytt boksläpp från bokförlaget Max Ström.

Boken handlar kort sagt om frihet från att utsättas för våld och syftar till att väcka tankar om hur den friheten kan försvaras.

I hundra gripande - många oerhört gripande - citat från stora statsmän och små berättelser från ögonvittnen, skildras ställningstagande mot våld i olika former.

Berlinmurens fall, protester mot kommunister och nazister, att med fara för sig själv säga (eller skrika) ifrån när några galningar håller på att slå ihjäl en människa på gatan.

Boken ska skickas ut till alla (!) 16 åringar i Sverige och kopplat till den finns en webbplats med diskussionsforum för ämnet: www.peacepower.se

Talang vs klasskampsdogma

Ett uppfriskande litet gräl har blossat upp mellan artisten Promoe och någon/några som kallar sig Autonoma kärnan. (Som ödmjukt nog förklarar att man ägnar sig åt "knivskarp analys". Inte illa...)

Jag ska inte dra några större växlar på detta - Promoe och jag är säkerligen inte överens om särskilt mycket när det gäller politiken - men ett stycke kan man inte annat än att älska:

"Ok, så du är alltså avundsjuk på att jag bor på Österlen? Och att jag har varit på Jamaica? Vad är det som får dig (jag vet att du använder ordet ‘vi’, men det är redan uppenbart att du inte för nån annans talan än din egen - jo visserligen, dina fans här bland kommentarernas kanske - men inte arbetarklassens) att tro att du inte skulle kunna göra de sakerna om det nu är det du vill?"

Det är precis detta det handlar om.

Det finns en massa tomtar som lägger enorma mängder tid och energi på att övertyga sig själva och omgivningen om förekomsten av strukturella hinder för "arbetarklassen" att t ex flytta till Österlen eller resa till Jamaica.

Man kan ju liksom bara fråga sig vad som är mest fruktbart om man nu vill skaffa sig sådant man är avundsjuk på Promoe för? Att ägna dagarna åt klassanalys eller att utveckla sina egna talanger...

Folkparks-Ponte Vecchio till gullmars

Tidningen Metro anordnar en tävling mellan fyra idéer om att utveckla Stockholm. Alla är bra, men min favorit är ändå sammanbindningen mellan Skanstull och Gullmarsplan.

Som uppväxt och åter boende i söderförort är hammarbykanalen ett bråddjup. Och på fler än ett sätt.

Lite komiskt var det dock att se från norrland inflyttade arbetskamraters entusiasm liksom knycklas ihop över det faktum att deras nya andrahandskontrakt på "nästan söder" inte alls är "nästan söder", utan spritt språngande förort.

Själv gillar jag att promenera och har jag tid så går jag gärna hem från jobbet hela vägen till Björkhagen. Efter det att Hammarby sjöstad kommit till är det naturligtvis mycket roligare. Man kan ta båten över kanalen, vilket ökar restiden men även mysfaktorn.

Broarna över hammarbyslussen gör dock ingen glad, men White arkitekters idé om en folkparksbrygga i återvunnen plast höjer mina mungipor och sätter fart på fantasin.

(Så får man bara hoppas att inte det-var-bättre-förr-partierna vinner valet nästa gång.)

Stureplanscentern ikväll

Ikväll är det dubbelmöte med Stureplanscentern. Först är det styrelsemöte kl 18, där även alla betalande medlemmar är välkomna.

Sedan kl 20 slår vi upp dörrarna för alla som vill lyssna till Elisabeth Sandlund som ska tala om den i Sverige så oerhört politiserade kyrka, trots formell skilsmässa mellan kyrka och stat år 2000.

Restaurang Republik på Tulegatan 17. (De brukar ha choucroute på menyn!)

Mitt personliga intresse för religion är begränsat, men människors rätt att utöva sådan - och vilken de önskar - är central i ett fritt samhälle. Att ett av alla trossamfund har en sådan unik särställning som Svenska Kyrkan bidrar inte till religiös frihet.

Därför är denna diskussion angelägen, såhär i kyrkovalstider.

Väl mött!

Thomas Östros var något av min hjälte

I början av nittiotalet var jag student på Linköpings universitet. Från förvaltningslinjen valde jag sedan inriktningen "samhällsekonomisk analys", vilket i praktiken var en herrans massa nationalekonomi.

Mitt huvudintresse låg kring mikroteori och olika marknaders funktionssätt. Saker jag läste och lärde mig då har i hög grad präglat min syn på ekonomi, samhället och politiken idag.

En av de rapportförfattare jag höll allra högst forskade vid Uppsala universitet och hette Thomas Östros. Jag har nog kvar en del av hans skrifter hemma i någon ouppackad flyttkartong.

Efter dagens floskelfestival av samma Östros (och Mona Sahlin) på DN Debatt känns det befogat att damma av några av dem för att slå honom i huvudet med. Vad han kom fram till som akademiker och den smörja han sätter sitt hamn på idag saknar helt likheter.

Socialdemokraterna påstår sig vilja ha en tillväxt av "högproduktiv tjänstesektor", samtidigt som man i samma artikel säger att skatten ska höjas. I Sverige har vi - trots jobbskatteavdraget - fortfarande väldigt höga skatter på arbete.

Detta har inte varit så fruktansvärt allvarligt i en ekonomi som i hög grad utgått från sådana näringar vars huvudsakliga produktionsfaktor är kapital. Gruvor, skog och realkapitalintensiv industri, som stål och papper. (Följdriktigt har också kapital haft en betydligt mer hemul beskattning i Sverige.)

Men i tjänstesektorn är i princip all produktion arbete. Höga skatter på arbete slår in kilar mellan vad människor vill sälja sin kunskap och tid för - och vad de nya företagen kan betala.

Dessutom skriver man att hela denna förvisso kloka övergången ska ske genom att "investera klokt". Ska staten alltså vara riskkapitalbolag för de nya "högproduktiva tjänsteföretagen"? Varför det?

Entreprenörer som faktiskt lyckas med sitt företagande känns igen på att de tjänar en massa pengar på det. Dessa - de som bevisligen investerat klokt tidigare - ska alltså beskattas hårdare?

Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly är kanske skickliga politiker, men är det någon som tror att de är bättre på entreprenörskap än företagare?

Det finns ju en metod som är bättre på så vis att den faktiskt fungerar: sänk skatten på arbete istället. Det hade Östros Akademikern antagligen förordat.

De institutionella förutsättningarna för den högproduktiva tjänstesektorns framväxt förbättras, samtidigt som skickliga entreprenörer tillåts skapa små och stora förmögenheter som bland annat används till att investera klokt.

---

Läs även ETR och Annie.

Miljövänsterns koketteri utmanas av (C)

Stockholms miljölandstingsråd, Gustav Andersson (C), skriver idag en oerhört bra artikel på Politikerbloggen om skillnaden mellan en modern och människovänlig miljöpolitik och en moraliserande miljövänster.

Inom miljödebatten blir argumenten ofta oerhört abstrakta. Nästan aldrig utgår debatten från vad folk faktiskt gör, utan vad de borde göra utifrån någon slags ekoradikal moralism. Det kan man ju ägna sig åt om man tycker att det är kul, men det kommer inte lösa några miljöproblem.

Det finns ingen människa som vill ha dålig miljö. Men samma människor vill ha andra saker också. Möjlighet till effektiva och bekväma transporter, god mat och tak över huvudet där det också finns element att skruva upp ett snäpp när novembermörkret lägger sig.

Miljövänstern borde fråga sig om det liksom känns rimligt att människor en vacker dag kommer på att det här med att åka och hälsa på farmor, äta sig mätt och typ sova inomhus faktiskt inte är ett eftersträvansvärt sätt att leva?

Det är bara goda villkor för företagande och tillväxt som varaktigt skapar möjligheter till samhälleliga förbättringar. Miljöförbättringar och annat.

Som ett flagrant exempel på ofruktbar miljödebattslig abstraktion är Miljöpartiets blanka nej till tunneln mellan Mälarens södra och norra stränder. De redovisar ingen alternativ lösning på problemet utan är liksom bara emot i största allmänhet.

Det kanske drar ner applåder på Jordens Vänners julfest, men det duger fan inte om man aspirerar på att regera landet.

Problemen för vänsterpartierna har bara börjat

Nu tillhör jag ju ett parti som hittills varit ganska blygsamt representerat i Stockholmspolitiken, men en hel del tyder på att vi kommer att kunna ta en del mark.

Gruppledare och distriktsordföranden Per Ankersjö för Centerpartiet i Stockholm märks (med rätta) i debatten och får en hel del bra press.

Det rödgröna samarbetet är kanske en förutsättning för ett trovärdigt vänsteralternativ, men det har samtidigt potentiellt digra konsekvenser för vart och ett av de rödgröna partierna (möjligen med undantag för Vänsterpartiet), beroende hur det går i förhandlingarna.

För stora delar av LO-sossarna är Miljöpartiet ett rött skynke. Hoten mot energiförsörjningen och infrastrukturutvecklingen känns - befogat eller obefogat - oroande för ett stort antal industriarbetare.

Vänsterpartiet vill lämna EU och har en hållning om t ex svensk trupps insatser i Afghanistan som inte på något sätt kan anses förenlig med vad Socialdemokraterna tycker.

För många Miljöpartiväljare känns nog Socialdemokraternas otympliga syn på företagandets villkor otidsenlig. Frihet för alternativa upplåtelseformer för utförare av vård- och omsorgstjänster krockar med de mer statskramande S och V.

För att inte tala om friskolorna. Vad händer med dem i en hård förhandling när Vänsterpartiet ska förmås att gå med på fortsatt EU-medlemskap och budgetbalans?

---

Läs också DN om Stockholmarnas nej till vänsterpolitik, bloggen 100 steg till om behovet av ett Socialdemokratiskt uppvaknande och Per Ankersjö om Socialdemokraternas pr-konsulters ytterligt kniviga uppgift.

(S) sjunker som en sten i riddarfjärden

Socialdemokraterna fullständigt klappar igenom i Stockholmsopinionen. 21,6% är det sämsta resultatet på 100 år.

Moderaterna skulle få egen majoritet i kommunen tillsammans med Folkpartiet. Även Centerpartiet går framåt något från en blygsam position.

Trevligt! :-)

Tillåt högre hastigheter på våra vägar

Då och då har Aftonbladets motormogul Robert Collin rätt. Idag t ex.

Ofta när man hör människor från myndigheter som har med trafik att göra, kan man få intrycket att de tycker att allting liksom skulle funka finfint, om det inte vore för att det var så många trafikanter som envisas med att åka omkring på myndighetens vägar.

Nu tänker tydligen vägverket sänka en massa hastigheter. Igen. Motiveringen ska vara att minska antalet olyckor. Jag är skeptisk. Som Collin skriver skapar omotiverat låga hastigheter stress och irritation som i sin tur leder till ett större antal dumma omkörningar.

Bättre då att låta trafiken hålla ett tempo som människor tycker känns naturligt.

Besattheten vid hastigheter är egentligen märklig. Att olycksrisken är större måste ju också vägas mot en massa andra saker. Men det är väl en fråga om juridisk teknik. Det är lätt att mäta och sålunda att döma en hastighetsöverträdelse, medan åtal mot någon som "kör som ett svin" blir betydligt svårare att formulera.

Tänk om vi istället kunde använda vårt omdöme.

Att regeln var att köra som folk och inte orsaka olyckor...

Annie om företagsamheten i SvD

Annie Johansson skriver idag en superbra kolumn i SvD. Den handlar om det märkliga förhållande vi svenskar har till företagsamheten.

Precis som Annie upplever jag verkligen att svenskarna är ett företagsamt folk. Företagsamheten kan dock kanske ta sig olika uttryck.

Under alla år jag varit företagare har jag aldrig mött någon som (åtminstone öppet) verkar tycka att sådana som jag liksom mest ägnar oss åt att förtrycka proletariatet dagligdags. Jag har en del vänsterpolare (någon som dessutom är företagare), men ingen av dem tycker att vinst är något fult. Tvärtom. Vi gläds åt varandras framgång.

I politiken är tonläget dock helt annorlunda.

Den som med stora ansträngningar lyckas väl med sitt skapande kan beskattas hur hårt som helst, med hänvisning till man annars "ger till de rika"

Vuxna friska män och kvinnor med koola jobb och fina utbildningar, tros inte kunna försörja sig själva utan barnbidrag.

Facket anses har rätt att trakassera småföretagare genom blockader och annat till underkastelse och ofta undergång.

Det finns faktiskt ingen anledning att - som t ex Nya Moderaterna envisas med - rätta sig efter den socialdemokratiska verklighetsbeskrivningen. Den har de konstruerat för att passa sina syften, men är på inget sätt någon naturlag.

Att lägga all politisk energi på att diskutera hur kakan ska fördelas, lämnar liksom inget utrymme kvar för diskussion om hur den ska förmeras. En agenda som jag som jag tror att vi har större chanser att vinna på.

"Tystnaden har skördat många oförtjänta segrar"

Mona Sahlins valvinnarstrategi kan bara vara en: Håll tyst!

Under den period 2007-2008 som Socialdemokraterna gick som tåget i opinionsmätningarna, kunde man ställa sig en central fråga: varför?

Precis vad var det i Mona Sahlins "oppositioneringspolitik" som tilltalade människor? Hon sa ju ingenting. Inte om politiken i alla fall. Inte om tilltänkta samarbeten och definitivt inte om något konkret om hur hon skulle hanterat krisen på ett bättre sätt än Maud Olofsson, Reinfeldt och Borg.

Sedan öppnades såväl munnen som den retoriska plånboken.

Vi skulle "satsa på människorna" och "ge trollhättan en chans", även om detta i praktiken skulle innebära att ösa människors surt förvärvade skattepengar över amerikanska storföretag och med all rimlighet till ingen nytta alls.

Allt detta skulle dessutom göras med Peter Eriksson som ev utrikesminister och Lars Ohly som ev finansminister.

Följdriktigt dalade också såväl förtroende för Mona Sahlin, som stödet för Socialdemokraterna.

Innan dess hade väljarna i brist på besked liksom fått skapa sin egen drömbild av vänsteralternativet i Svensk politik. I idévärlden är ju allting perfekt.

Men med varje gnutta tydlighet från Sahlin riskerade dessa drömbilder att bytas mot bryska uppvaknanden. När oroande knäckfrågor som energipolitiken, budgetdisciplinen och friskolornas rätt att existera bubblar upp på agendan tänker även den som är besviken på alliansen två gånger innan man svarar på SIFO's telefonfråga.

Sedan ett par månader har Mona Sahlin igen börjat anamma samma princip. Ingen politik presenteras, förutom floskler om att "vi ska satsa på välfärden", utan att närmare bestämt precisera hur eller hur mycket. Och (S) ökar.

För besked om centrala frågor hänvisas till arbetsgrupperna. Dessa förväntas utföra små mirakel och hur bra förslag de än vaskar fram, riskerar man att göra många besvikna.

(Minst) hälften av vänsterväljarna vill ha kärnkraft och den andra hälften vill det inte.

Många gillar friskolor, medan några vill förbjuda dem.

Några vill skatta skiten ur företagarna och anställa 200 000 i offentlig sektor, vare sig det behövs eller inte, samtidigt som antagligen ganska många även av vänsterpartiernas väljare förstår och uppskattar privat företagande.

Idag har de fest, vänsterpartierna. Artister som Sarah Dawn Finer och The Poodles ska underhålla publiken såpass att de glömmer bort besvärliga frågor om huruvida bilindustrin ska förstatligas, apoteken exproprieras, friskolorna förbjudas och förbifart stockholm stoppas.

Ämnet behöver väl inte ALLTID vara klasskamp?

I en lördagsintervju som skulle kunna varit så oerhört intressant, grillades koncernchef Leif Johansson. Inte om strategiska val och strukturaffärer, utan om huruvida marknadsekonomi verkligen är bättre än socialism, samt konflikten i mellanöstern.

Ursäkta, men vad är det för vinkel?

Tjatandet om att Leif Johansson ska ha "givit" aktieägarna utdelning, samtidigt som man drar ner på personal är bara konstigt... Alltså, ägarna äger företaget. Det är deras. De kan lägga ner Volvo i morn om de vill, sparka varenda kotte och dela ut kassan till sig själva och kanske köpa ett annat företag.

Men de vill de inte. De tycker nämligen att Leif Johansson och övriga anställda på Volvo, trots svår global kris, på det hela gör ett så pass bra jobb att man tror att AB Volvo på andra sidan krisen går en ljus framtid till mötes.

Det tror jag också. Volvo är ett jäkligt häftigt företag och Leif Johansson är en av våra riktigt stora företagsledare. Det hade varit intressant att få höra mer om hur han resonerar om framtida marknadsmöjligheter och hur Volvo jobbar med att möta dessa.

Utveckling är bra till så mycket

Något oväntat får man en inlänk från vänsterbloggaren Svensson. I ett inlägg skriver han om bilen som det frihetsinstrument det är, eller åtminstone kan vara.

Nu vet jag att Svensson och jag inte är överens om särskilt mycket annat, men vi delar åsikten att bilen är oslagbar för väldigt många av våra vardagliga transporter.

Jag gillar bilen och skäms inte på en fläck över det. Utsläpp, däremot, är inget vidare.

Ett samhälle med ett starkt näringsliv och god tillväxt förmår också att ta fram ny och bättre teknik.

Medan vissa säger nej till utveckling, tillväxt och möjligheterna för folk att få det bättre, utvecklar det ondskefulla näringslivet genom Saab i Linköping ett elflygplan.

250 blås i toppfart och laddningen räcker till en timmes flygning. Ännu naturligtvis på experiementstadiet, men det visar att det verkligen händer saker.

Om man vill.

Det fortsätter att röra på sig om LAS

Det känns inte bra att basha Miljöpartiet alltför mycket. De är i grunden reko ( i alla fall de flesta av dem), men hamnar snett när man inte tar hänsyn till någonting annat än bara miljön och sålunda vägrar gå med på att nya vägar faktiskt behövs ibland.

Nog om det. Ett område som Miljöpartiet faktiskt är riktigt bra på är synen på regelverket när det gäller arbetsmarknaden. Att man kräver undantag i turordningsreglerna för småföretagen är ett tecken på att man förstår problemet och vill hitta någon slags lösning, även om man inte tar hela stora klivet på en och samma gång.

Centerpartiet är företagarpartiet. Medan alla förstår företagandets värde, är det nästan bara vi som faktiskt tar den besvärliga debatten om fackets övermakt och begränsande regler.

LAS hindrar företag som måste dra ner på personal, att toppa laget. Man får inte behålla de som man tror är bäst skickade att kavla upp ärmarna och köra på i tuffa tider, utan är utlämnad till turordningslistan eller fackets godtycke.

Nu välkomnar vi vännerna i Folkpartiet i motståndet mot LAS.

Vill Miljöpartiet riva Essingeleden?

Jag tycker mycket om Miljöpartiet. Ibland. Men förbifartsmotståndet är tyvärr ett uttryck för två sidor hos MP som faktiskt inte är roliga alls.

Utvecklingsfientlighet är illa nog. Synen på politiken som ett medel att centralstyra vad som helst och hursomhelst är kanske ännu värre.

Vi lever i en föränderlig värld. Vi blir fler i vårt land och städerna växer. Ibland känns det som att Miljöpartisterna nostalgiskt drömmer sig tillbaka till en förindustriell värld, där inga nya fabriker, bostadshus eller vägar byggdes. Som man att ville stanna tiden eller till och med spola tillbaka bandet.

Till vilket år vill man skruva tillbaka tiden? När var utvecklingen så att säga färdig?

Utvecklingsfientligheten är oftast lite komisk, men ibland tar den sig mycket obehagliga uttryck. Som t ex när det motioneras på miljöpartikongresserna om att begränsa invandringen av miljöskäl, eller att den svenska staten bör verka för befolkningsminskning.

Jag upplever också att Miljöpartiet från början och fortfarande i många stycken håller sig med en sund statskritik. Eller åtminstone en kritik mot överdriven centralism. Därför blir det särskilt galet när man från toppnivå verkar tro att politikens företrädare liksom är universums härskare.

När Maria Wetterstrand går ut och tror att hon har makt och kompetens att avgöra vad Saab ska tillverka i Trollhättan, blir bristen på respekt för förhållandet mellan politiken kontra näringslivet tydligt. När Peter Eriksson går ut och vill förbjuda inrikesflyg tar man sig för pannan.

Man kan liksom inte bara bortse från människors behov av vägar, även om plakatpolitiken går hem i snf-kretsar.

Centerpartiet och miljöminister Andreas Carlgren har gjort ett fantastiskt jobb med att få förbifart Stockholm att bli så miljövänligt som möjligt. Det mesta av förbifarten kommer t ex att läggas i tunnlar.

Stockholms läns miljölandstingsråd, Gustav Andersson (C), replikerar på SvD Brännpunkt tillsammans med partikompisarna Per Ankersjö och Claes Västerteg på miljöpartiets brännpunkt från igår om att regeringen skulle "svika kollektivtrafiken".

Det finns en enkel fråga att ställa: Hur väl lyckades miljöpartiet när de satt vid makten som ett av Socialdemokraternas stödpartier?

Hur mycket nybyggnation av spårtrafik lyckades man få igenom och fatta beslut om då?

Alliansen genomför den största satsningen på spårtrafik sedan tunnelbanan byggdes, samtidigt som man fattar nödvändiga beslut för att lösa de redan nu svåra trafikproblemen.

Verkligheten är den att bilen faktiskt ofta passar ganska bra i vår över stora ytor utsträckta stad. Personligen skulle jag gärna se mer koncentrerad stadsbebyggelse med högre hus. Mellan täta områden är spårtrafik ypperligt. Själv tycker jag att tunnelbanan är fantastisk mellan Björkhagen och gamla stan. Men det funkar inte om man bor i Täby kyrkby och jobbar i Bollmora.

Enligt ledande Miljöpartister är den nya vägstäckningen tydligen onskan själv. Man undrar ju hur de hade ställt sig till byggandet av Essingeleden?

---

Någon som hört något officiellt uttalande från Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Viss splittring verkar ju råda.

Förbifartsmotståndet är ett ideologiskt motstånd mot bilen

Lite mer om förbifarten: Alltså, Miljöpartiet sätter verkligen ner foten oerhört tydligt om att förbifart Stockholm inte ska byggas. På miljöpartistiska bloggar, från Grön Ungdom och från partiets riksdagsledamöter.

Av allt att döma så gäller Miljöpartiets krav på Socialdemokraterna som ställdes för ett och ett halvt år sedan på DN Debatt om att det inte under några som helst omständigheter kan bli tal om en förbifart Stockholm, om regeringssamarbete med (S) ska vara aktuellt.

Det vore väl intressant om Mona Sahlin, eller åtminstone någon tongivande socialdemokratisk stockholmspolitiker (Bosse Ringholm, kanske?) ville gå ut och ge besked om huruvida det blir någon förbifart eller inte, om nu vänsterpartierna skulle vinna nästa val.

Jag förstår i allra högsta grad miljöargumenten. En förbifart kommer att leda till fler transporter och transporter är förknippade med miljöbelastning.

Detta står mot människors behov av att kunna ta sig tvärsigenom landet och staden för att kunna jobba, bo, konsumera och kramas.

Miljön är ett oerhört viktigt värde, men det finns fler viktiga värden att väga dessa emot.

Att hävda klimatargument mot förbifarten är faktiskt inte särskilt kraftfullt. Totalt står den svenska fordonstrafiken för mindre än 0,2% (ca 0,18%) av världens utsläpp av växthusgaser.

Den ökning som kan komma av att fler kommer att kunna transportera sig omkring måste anses som försumbar på ett globalt plan. Det ska ställas mot de positiva effekter som kommer av att dessa transporter kan äga rum.

Det är dessutom långt ifrån säkert att någon utsläppsökning av växthusgaser överhuvudtaget kommer att ske. Hela tiden blir bilar och bussar mer och mer energieffektiva och nya metoder att framställa förnyelsebara bränslen på ett effektivt och säkert sätt utvecklas hela tiden.

Visst kan man väl ha synpunkter på prislappen, men att ställa det mot tågtrafiken träffar helt enkelt fel. Citybanan är redan påbörjad och kommer att utöka spårkapaciteten för att möta ett ökat tågresande som antagligen kommer att följa av avregleringen.

Det är naturligtvis väldigt bra.

Men för alla dessa transporter där bilen passar bättre behövs en till väg över (eller för all del under) Mälaren. En väg som inte går genom stan - och helst en i tunnlar för att skydda viktiga kulturområden.

Situationen är ohållbar redan idag, med partikelnivåer off the charts på Essingeleden. Kilometerlånga köer är faktiskt inte särskilt miljövänliga de heller.

Man vågar nästan inte tänka på hur det kommer att se ut 2020 om man inte fattar dessa viktiga beslut nu. Beslut som en vänsterregering kanske inte skulle kunna fatta.

---

Läs även Bjerke, DN och SvD.

Äntligen förbifart Stockholm!

Stockholm växer. Sverige växer. Om det kan man tycka vad man vill, även om jag verkligen har svårt att tro att någon ska tycka att det är dåligt. Det innebär att allt fler människor behöver ta sig runt i landet. Ofta i nord-sydlig riktning.

Kapaciteten är sedan länge i taket och alla någon gång åker E4 uppsalavägen in mot stan på sena eftermiddagen vet vad jag pratar om.

Lösningen heter förbifart Stockholm. En förbindelse från Skärholmen i söder till Häggvik i norr, med mestadels tunnlar.

Karin Svensson-Smith är emot, men något måste faktiskt göras åt trafiksituationen. Det är faktiskt helt orimligt att tvinga människor på väg genom Sverige att krypköra i rusningstrafiken i Stockholm. Det är definitivt inte miljövänligt.

Mälaren ligger i vägen (och det är säkert Svensson-Smith också emot) och det kräver helt enkelt infrastruktur.

Vad beträffar järnvägen är beslut redan fattat om att bygga tunnel under mälaren. Väl så. Nu kommer också en lösning på plats bilar och bussar.

Att passerande trafik slipper in i Stockholm är naturligtvis en mycket god anledning till förbifarten, men det kommer också leda till att trängseln blir mindre (alternativt skapar utrymme för fler transporter och vidhängande tillväxt) inne i stan, då utrymme frigörs på Essingeleden.

En ytterligare aspekt är att två intressanta stadsdelar binds samman, med stora möjligheter till utbyte genom att människor lätt kan ta sig mellan dem för jobb och fritidsintressen.

---

Läs även Anders W Jonsson om detta, som också uppmärksammar den intensiva splittring mellan vänsterpartierna som råder i den här frågan.

Frihet är toleransens grund

Idag bloggar Pontus Löfstrand på stureplanscenterbloggen om vikten av att hålla isär kyrkan och staten och har dessutom den oändligt goda smaken att hänvisa till Margaret Thatcher... :-)

Words that Won the War

För 70 år sedan idag bröt andra världskriget ut. En händelse som antagligen inte kunde lämna en enda människa på jorden opåverkad.

Några oerhört betydelsefulla enskilda människors insatser kom att spela en oerhört stor roll för att vinna kriget mot nazisterna.

Winston Churchill var kanske den främste, med en politisk ledarskapsförmåga utan motstycke.

Ett antal tal från i första hand honom är samlade på skiva till musik. Det är riktigt bra och mycket inspirerande.

Mer info om skivan finns på en webbplats.