Centerknuff

Jag noterar att denna blogg gör comeback på Knuffs topplista. Trevligt! :-)

Det är bra drag på centerbloggarna nu. Bland topp 50 är Per Ankersjö, Annie Johansson och Magnus Andersson.

Ekonomisk frihet ftw!

En av de frågor som jag tycker är allra mest intressanta att jobba med politiskt är den om alla människors möjlighet att påverka sin egen situation. Att kunna ta sig ur fattigdom och skapa sig ett liv som man trivs med.

När det gäller fattiga länder finns det naturligtvis en hel del att jobba med, alltifrån att avlägsna handelshinder till att stödja etablering av institutioner som kan säkra marknadsekonomin.

När det gäller fattiga i Sverige är frågan både enklare och mer komplicerad.

Ett gigantiskt problem är att den sida i politiken som förordar en större ekonomisk frihet totalt har misslyckats med att förklara varför det är viktigt.

Motståndarna har varit skickligare på att etablera sin verklighetsbeskrivning som i korthet går ut på att ekonomisk frihet bara är bra för den som är rik.

De som redan är rika från början klarar sig bra i Socialdemokraternas Sverige, medan alla andra effektivt hindras ifrån att bli rikare.

Av oklara skäl har inte de liberala krafterna i Sverige lyckats säga ifrån, utan bara accepterat bilden och utgår liksom från den när man konstruerar sin politik.

Ta Anders Borgs fokusering på Gini-koefficienten. (Alltså ett mått på hur lika folk tjänar.) Varför i all fridens dar är det viktigt att spridningen är låg? Är det inte viktigare att fattiga blir rikare?

OM det vore så att ekonomin var helt statisk och att det varje år kom en skrälldus pengar som en skänk från ovan som skulle fördelas bland landets medborgare kunde jag förstå argumentet, men så är det ju inte. Ekonomin är dynamisk och skapas av alla som deltar i den.

Dina möjligheter att delta i den beror i hög grad på dig själv. I Sverige är det gratis att skaffa sig vilken utbildning som helst och är du bara beredd att lägga egen tid och möda kan du faktiskt göra i princip vad du vill. Även utan organiserad utbildning kan du - om du vill och gör dig mödan - utveckla värdefulla skickligheter som du tjänar mycket pengar på.

Ett annat exempel är uttrycket "ofinansierade skattesänkningar". Begreppet implicerar faktiskt att staten är norm. Att staten och statens finanser kommer före dig och dina finanser. Man borde istället tala om "ofinansierade skattehöjningar". För hur vet de att du har råd att betala mer skatt?

Medborgarna tvingas bli statens buffert och medborgarnas plånböcker anses av större delar av det politiska spelfältet vara fria att gräva ur, ofta med hänvisning till den "utjämning" som uppenbarligen de flesta svenska politiker ser som självändamål.

Förutom de uppenbart moraliska problemen med att människors pengar inte betraktas som människornas egendom, uppstår även ekonomiska problem.

För det första hindras ekonomin från att utvecklas. När staten tar in pengar från människorna drar de undan privat konsumtion och privata investeringar. Alltså sådant som bygger och utvecklar det svenska näringslivet.

För det andra blir det svårare för enskilda människor att påverka sin egen ekonomiska situation. Den i särklass största kostnaden för alla nya företagare är skatten. Även om du inte har mat på bordet eller kan betala hyran, måste skatterna in. Obevekligt.

Om du dessutom leverat något, som du ännu inte fått betalt för, till ett företag som går i konkurs, är det företagets skatter prioriterade fordringar när konkursboets tillgångar ska fördelas. Det är alltså - tydligen - viktigare att staten får sina pengar än att du får dina.

Detta är naturligtvis ett gigantiskt projekt att försöka vända. Att vi hade maktskiftet 2006 var oerhört viktigt. Men nu måste vi också våga börja ifrågasätta de socialistiska dogmer som utgör ramverket i den svenska diskursen!

Det tänker jag göra allt vad jag orkar i min riksdagskampanj.

Jag är 6:a på riksdagslistan!

Äntligen hemma efter en lång stämmodag, som ändå faktiskt gick ganska smidigt. Som stämmoordförande satt CUF's ordförande Magnus Andersson. Han skötte det hela mycket bra och det känns som att klubban trakterades med stort förtroende från stämman.

Maud Olofsson blev oomstridd etta på riksdagslistan.

Den hårdaste striden kom att handla om vem som skulle stå på 2:a plats. Andreas Carlgren, som var nomineringskommitténs förslag och Fredrick Federley, som fått flest poäng i medlemsomröstningen.

Efter en mycket jämn sluten votering knep Andreas platsen.

Det blev även debatt och votering om 4:e platsen, som Abir Al-Sahlani var nominerad till. Många tyckte att Elisabeth Thand Ringqvist skulle vara högre på listan än 5:e plats, men efter debatt och votering fastslog stämman nomineringskommitténs förslag. (Abir 4:a och Elisabeth 5:a)

Min 6:e plats fastslogs utan debatt och jag är djupt rörd av det stöd jag fick idag och som jag fått tidigare i processen med medlemsomröstning och allt. Stort tack!

---

Nu börjar kampanjen!

Jag kommer att ta ut svängarna ordentligt och ta så många debatter jag kan. Men en strikt klassiskt liberal agenda tänker jag göra vad jag kan för att bredda det ideologiska spelfältet.

Från en 6:e placering har man liksom ingenting att förlora, så att jag kommer att säga precis vad jag tycker, oavsett om det känns opportunt eller inte.

Om du tycker att det jag skriver här på bloggen politiskt är precis din kopp te, och känner att du vill göra något för att sprida de idéer som jag ger uttryck för här, vore jag oerhört tacksam om du vill hjälpa mig i min kampanj!

Tveka inte att höra av dig till mig om du vill hjälpa till i någon form, eller om du har goda idéer på hur jag ska jobba med kampanjen. Maila till johan@johanhedin.se

---

Läs mer i DN.

Alliansfritts "dataintrång"

Visst. Det var väl inte så jäkla allvarligt att man tar sig in på ett annat partis webbresurser och lever om. Centernätet ÄR öppet för alla att använda, men tanken är ju naturligtvis att man ska ha en någorlunda uppriktig avsikt med sitt engagemang i och kring centerfrågor.

Det ju uppenbart så att syftet från Alliansfrittbloggen var att fula sig med Centernätets användare, låt vara att detta skedde inom ramen för "ett skämt".

Jag ber också den intresserade publiken sätta sig in i hur ett motsatt förhållande tagit sig ut: En liberal hade registrerat sig på s-info.

Hela maskineriet hade slagits igång, Ibrahim Baylan hade indignerat krävt ursäkt från Maud och Calle Fridén hade skrivit en lång redogörelse för hur tilltaget var ett uttryck för klassförakt.

Småaktigt, men säkert hade de fått någon procent i top-of-mindväljarstöd.

---

Per Ankersjö och Magnus Andersson.

(C) - Stadsbyggnadspartiet

Jag har väl tidigare nämnt vad kul jag tycker att det är att Centerpartiet verkligen har en tydlig profil när det gäller stadsbyggnadsfrågor.

Stabilt liberala värderingar präglar vår syn på utvecklingen av staden, i vilken vi vill ge marknaden friare tyglar att möta konsumenternas allt större behov av tak över huvudet (och faktiskt även under fötterna).

Lokalnyheterna, ABC, intervjuade idag Per Ankersjö om miljöfördelarna med att bygga tätare och högre. (Kolla här)

Bloggen Alliansfritt gillar (C) så mycket att man tar sig in på våra nätverk!

Bloggen Alliansfritt är en väldigt proffsig och bra socialdemokratisk kampblogg. Milsvidd skillnad från tokfransarna på s-info.

Björn Fridén som driver bloggen är ett superproffs och mästare på att vända nästan vad som helst som någon borgerlig politiker gör till något negativt. (Vad de än betalar honom är det inte tillräckligt.)

Ibland - som liberal debattör - irriterande och frustrerande, men fullt legitimt och överlag ett imponerande hantverk som man borde försöka lära sig så mycket man kan av.

Särskilt imponerande är att Björn hela tiden lyckats hålla sig utan att begå en massa övertramp. Till skillnad från kollegorna på LO som klampar på med ständiga haverier och personangrepp, vet Björn Fridén och bloggen Alliansfritt var anständighetens gräns går. Eller åtminstone har man haft bra koll på det hittills.

Nu har man dock tagit ett obegripligt snedsteg!

Svensk ekonomi i rekordform

Centerpolarn Andreas Bjerke frågar sig på sin blogg om varför Mona Sahlin och Thomas Östros ljuger om fakta. De påstår att svensk ekonomi är sämre än vad den är och att detta är den ondsinta högerregeringens fel.

Faktum är att samtidigt som Sahlin/Östros gapar sig hesa om "skattesänkningar för lånade pengar", är den svenska statsskulden nu lägre än 2006!

Förutom Luxemburg är Sverige det land som har lägst budgetunderskott i Europa: 3,5%.

Sverige spås få Europas högsta tillväxt i år! Bland tack vare jobbskatteavdraget.

Varför väljer då Socialdemokraterna att säga något helt annat? Det vore ju lätt för t ex en kritiskt granskande journalist att kolla upp hur det egentligen förhåller sig... Jo, för att det sällan eller aldrig är så att någon granskande journalist gör sig omaket att ta reda på fakta. Ingen synar bluffen.

Är man tillräckligt kall kan man ljuga folk rakt upp i ansiktet. Det gör Mona Sahlin och Thomas Östros varje gång de påstår att alliansregeringen har gjort ekonomin sämre. Och det är - faktiskt - politiskt relevant för dem att göra det: de kommer oftast undan med det.

Inget företag kan luta sig tillbaka

I en marknadsekonomi är rationaliseringar ett konstant tillstånd, utvecklingen är kontinuerlig och du måste alltid hitta på bättre metoder för att höja kvaliteten och/eller sänka priset. Du kan aldrig luta dig tillbaka och du måste fatta beslut nu om hur du ska möta en okänd framtid.

Det vet alla som driver företag och överlever.

Saab är uppdragna till vattenytan, men nu måste de börja simma själva med bättre resultat än hittills. Att försäljningen nu kom till stånd kan förhoppningsvis tjänstgöra som en kickstart som gör Saabanställda på alla nivåer peppade att höja sig. Hoppas verkligen att man nu utnyttjar rörelseenergin till att fortsätta en positiv utvecklingskurva.

Det blir naturligtvis tufft, men det finns ljuspunkter för Saab. Till att börja med är den nya 9-5:an av allt att döma en jäkligt bra bil. Den bygger på hypermoderna Global Epsilon II-plattformen, som kommer att vara grund för alla GM-bilar i storleksklassen framöver.

Den första GE II-bilen var Opel Insignia som blivit mycket väl mottagen och utnämnd till Årets bil 2009 av den europeiska motorpressen. Det finns goda skäl att tro att många av de positiva egenskaperna delas av Saabs adaption.


Det finns minst ytterligare en superintressant produkt på väg ut på marknaden från Trollhätteföretaget: El-Saaben. Med teknik från Svenska Electroengine och Svensk/Amerikanska Boston Power ska 100 bilar rulla i trafik redan i år för att hårdtesta eventuella svagheter och finjustera systemen.

Tänk i termer av Kalifornien! :-)

Anders brev till SD-Erik

Anders W Jonsson, som jag nämnde i förra inlägget, leverar ännu en synnerligen genomarbetad och angelägen post som svar på ett brev som någon vid namn Erik skrivit till bl a centerkandidater.

I brevet rekommenderar Erik folk att stödja Sverigedemokraterna för att det på något vis skulle vara bra för pensionärer.

Anders förklarar på ett pedagogiskt och trevligt sätt varför det vore en idiotisk idé.

Läs! :-)

Inflytelesrik centerblogg!

Tydligen har denna blogg utsetts till den fjärde mest inflytelserika centerbloggen!

Jag är oerhört smickrad och tänker njuta i fulla drag av utnämnelsen. Särskilt med tanke på vilket magnifikt sällskap man är i som centerbloggare.

Överst på listan finner man Fredrick Federley som ju dessutom delar sitt bloggande mellan sin politikblogg och sin privata dito.

Sedan Fredricks efterträdare Magnus Andersson som gör ett hästjobb för friheten varje dag. Per Ankersjö, världens bästa distriktsordförande tar en hedrande tredjeplats och sen kommer faktiskt jag. :-)

Mäta inflytande går ju naturligtvis inte att göra på ett rättvisande sätt. Jag saknar ett par viktiga centerbloggan på listan och definitivt i toppen. Jag läser t ex Anders W Jonsson varje dag, liksom Karl Malmqvist. Ofta har Helen Törnqvist något klokt att säga och Apelsineld bjuder på knivskarpa och ideologiskt stringenta analyser.

Glöm inte heller Departementet där Maud Olofssons stab levererar förstahandsinformation rakt inifrån från politikens verkliga skeenden!

Det är kul att blogga och ibland känns det faktiskt som att vi med gemensamma krafter lyckas knuffa debatten i en eller annan riktning.

På fredag släpps den totala listan över inflytelserika politiska bloggar och det skulle inte förvåna mig om många centerbloggar är representerade högt upp på listan!

Byggfackets tomma tunnor skramlar

Jonas Petterssons film skapade ju ett fasligt rabalder. Själv pudlade han. Lite i onödan tycker jag. Han blandar humor med de teoretiska siffrorna, en praktisk och tacksam metod för att nå ut med ett budskap.

Var detta fräckt? Javisst. Var det otillbörligt? Knappast. Jonas film uppmärksammar ett allvarligt samhällsproblem: Svensk byggsektors svaga produktivitetsutveckling.

Byggfackets representanter tar i från tårna när de "rasar" mot filmen och häver sig med gråtmild klasskampsretorik. Reaktionerna tyder snarast på att Jonas verkligen trampar på en öm tå.

När man sedan försöker diskutera produktivitetsproblemet ägnar man sig - åtminstone enligt Calle Fridén - åt "förakt mot lågutbildade och kroppsarbete". (En absurd anklagelse som samme Fridén vägrar förklara. Jag rekommenderar läsning av tråden så får var och en avgöra själv om, från och mot vem något eventuellt förakt förekommer.)

Brösttoner blandade med personangrepp haglar mot alla som försöker föra en seriös diskussion kring detta, vilket ju naturligtvis är ett tydligt tecken på hur tomma byggfackets tunnor är.

För den som vill fördjupa sig i hur Byggnadsarbetareförbundet arbetar och vad de gör för maktanspråk finns ett hav att ösa ur.

Alltifrån olagliga (och synnerligen osmakliga) stridsåtgärder i Vaxholm (läs Maciej Zarembas mycket gripande artikelserie om det hela) till rättsvidrig "lönegranskning" för människor som inte har något med byggfacket att göra och hur de gör allt de kan för att krossa företagare som vägrar dansa efter Byggnads pipa.

Calle Fridén (bloggen Utsikt från ett tak) tycker att det är hemskt att så många har synpunkter på Byggnads. Det är inte så konstigt Calle... Byggnads beter sig som översittare, en bully, både i sin verksamhet och på sina bloggar.

Eftersom översittare är vana vid att få vara den som hånar och förnedrar andra blir naturligvis krocken total när någon skämtar på deras bekostnad.

---

Läs även Per Ankersjö.

(S) och intellektuell hederlighet

Det är med lika delar komik och tragik som man betraktar sossarnas spinnförsök på Saabhistorien.

Först exploaterar man det faktum att Saab - ett företag som gått med förlust nästan alla av de senaste 40 åren - hotas av nedläggning. Man försöker få det att framstå som att näringsminister Maud Olofsson på något sätt skulle ha en skuld i detta.

Mona Sahlin kräver på fullt allvar att "staten ska kunna gå in som ägare". Under en kortare tid, säger hon visserligen, men hur denna tid ska kunna begränsas vet ingen.

Om Mona Sahlin hade fått bestämma hade de svenska skattebetalarna med all rimlighet suttit med ägaransvar för ett bilföretag som gör miljardförluster varje år, utan rimlig möjlighet att bli av med dessa kostnader.

Väl så. De socialdemokratiska debattörerna tog ställning. Attackerade Maud och regeringens politik som de ansåg felaktig.

Jag tycker att det faktum att Maud höll huvudet kallt var den långsiktigt riktiga hållningen, trots ett massivt opinionstryck initierat från både officiellt som inofficiellt socialdemokratiskt håll, med mer eller mindre smakfulla inslag (som t ex att det spreds bilder på Maud Olofsson att kasta pil på).

Men om nedläggningshotet var Maud Olofssons fel borde väl rimligtvis också motsatsen vara Maud Olofssons förtjänst?

Detta försöker sossarna idag spinna bort. Hederligt? Nej, men Socialdemokratiskt.

Svenskans ledarblogg kommenterar socialdemokraternas verklighetsbeskrivning (som i huvudsak går ut på att "alla partier varit överens om hur Saabkrisen skulle hanteras") lysande:

"Jodå. Alla partier har varit helt överens, hela tiden. Det har varit nästintill konfliktfritt, faktiskt. Och Maud Olofsson har bara förstört. Förmodligen hade affären gått mycket snabbare om hon och hennes medarbetare hade låtit bli att pendla till USA och prata med GM stup i kvarten."

---

Läs även Magnus Andersson, Tobias på Stureplanscenterbloggen och Fredrick Federley.

Saab/Spyker äntligen i hamn (peppar-peppar)

Tänk vilken helsikes röta Saabentusiasterna har att det var just denna regering som styr Sverige nu och att det just var Maud Olofsson som var näringsminister.

Mona Sahlin (och faktiskt Peter Eriksson) har KRÄVT att staten skulle köpa Saab från GM i höstas. Det hade inneburit två saker. För det första hade skattebetalarna tvingats betala miljarder och åter miljarder för att hålla Saab under armarna. För det andra hade den svenska staten inte varit en särskilt bra långsiktig ägare.

Nu har Spyker, ett företag som faktiskt har en liknande historia som Saab, med stark vilja, en solid plan om en framtid för Saab och med en någorlunda stabil finansplan för affären, äntligen fått köpa Saab av GM.

En på alla sätt mycket bättre ägare och en oerhört mycket bättre lösning för Saab, Saabentusiaster och Saabanställda.

Det finns en mycket upplysande ljudsnutt på youtube som klargör skillnaden mellan Mona Sahlin och Maud Olofssons syn på bilkrisen, Saab och skattebetalarnas pengar. Lyssna på den och tänk hur det hade varit för Saab (och alla andra företag för den delen) om Mona hade fått bestämma.



---

DN, Johan Pettersson, Helen Törnqvist, Hanna Wagenius, Annie Johansson, Per Ankersjö och Magnus Andersson.

Magnus Andersson debatterar om LAS

Magnus Andersson skriver idag en artikel på politikerbloggen om varför LAS måste avskaffas, så att fler unga kan få jobb.

Läs!

Otroligt kul om Hayek vs Keynes

Via Karl Malmqvist och Café Hayek hittar jag en youtubefilm som är lika upplysande som rolig.

Rap battle mellan John Maynard Keynes och FA Hayek. Den förra vill, liksom Mona Sahlin, kontrollera ekonomin och den senare förklarar varför det inte är en särskilt god idé.

Mycket nöje!

S och Sd har samma politiska ideal

Vännerna i Liberati, Alexander Bard och Jan Söderqvist, skriver idag en oerhört angelägen artikel på Newsmill om den ganska läskiga tradition som både Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas politik är sprungen ur.

Likheterna mellan S och Sd är ingenting nytt, även om Sd's retorik framstår som något osmakligare när det kommer till invandraring.

Faktum är att S, precis som Sd, vill stoppa arbetskraftsinvandringen som vår nuvarande regering har öppnat för. (Precis som Socialdemokraterna stoppade arbetskraftsinvandringen 1968 på beställning från LO.)

Om bara LO-medlemmar fick rösta hade Sverigedemokraterna suttit i riksdagen sedan 2006 och kanske ännu tidigare.

Is i centermagar ger förutsättningar för Saab

Nu kommer uppgifter om att Spyker/Saabaffären ska ha gått i lås.

Medan de rödgröna skällt på Maud Olofsson för att hon i egenskap av näringsminister inte går in och öser skattemiljarder över Saab (miljarder som ju i praktiken skulle rinna ut ur Saab - till Saabs ägare GM) har det centerledda näringsdepartementet gjort jobbet.

Utan offentliga åthävor och försök att plocka billiga politiska poäng ur Saabanställdas eventuella olycka, har den svenska regeringen av allt att döma utgjort ett gott stöd för förhandlingarna mellan GM och Spyker. Så pass bra så att parterna nu verkar ha kommit överens.

Maud Olofsson och kretsen kring henne som jobbat med frågan har räddat skattemiljarder och samtidigt skapat förutsättningar för att Saab kan få en långsiktigt lämplig ägare, som förhoppningsvis är en skickligare sådan än GM. (Garanterat en bättre ägare än vad den svenska staten hade varit.)

Faran är långt ifrån över för svensk bilindustri. Produktiviteten måste öka och biltillverkarna måste erbjuda attraktiva produkter som marknaden är beredda att betala för. Förutsättningarna ser dock idag bättre ut än på mycket länge!

Lycka till Saab och kör hårt!

---

SvD, SvD, Sydsvenskan och Ny Teknik.

---

Update:

Nähepp. Affären ÄR tydligen inte klar. Frågan är vad det är som dröjer? Köpare och säljare verkar vara överens. Näringsdepartementet torde vara klara. Är det finansdepartementet som är icke-operativa eller kommissionen som inte kan haspla ur sig något besked?

Det är ju sjukt spännande bara för oss vanliga bilentusiaster. Fatta hur det då ska vara för Saabentusiaster? (Anspänningen för en Saabanställd är naturligtvis enorm...)

---

Läs även Magnus Andersson, Per Ankersjö och Andreas Bjerke.

---

Update II:
Jamensedär... då var det tydligen klart i alla fall! Grattis Saab! :-)

Råd till svenska byggare

Efter Jonas Petterssons uppmärksammade film om den svenska byggmarknaden, har en viss diskussion pågått i kommentarsfältet på bloggen "Utsikt från ett tak".

I det senaste meningsutbytet frågar bloggaren (Calle Fridén) mig vad jag säger till två polare till honom (som är egenföretagare) vad de ska göra när de "hittar en van med 4 balter" på gatan utanför bostäder som de båda svenska byggarna betraktat som "sina" kunder.

Jag tycker att jag fick ihop ganska goda råd faktiskt, så jag publicerar dem även här:

Hallå Lasse och Mischa!

Jag vet ju inte exakt VARFÖR inte ni får uppdrag (som påstås ovan), men antagligen beror det på att era kunder tycker att de får bättre värde för sina pengar av någon annan leverantör.

Det kan bero på en mängd saker, men en är naturligtvis att konkurrenter från länder där prisutvecklingen varit lägre än i Sverige kan erbjuda sina tjänster till lägre priser.

Eftersom du antagligen inte kan sänka dina priser till samma nivå (det kostar ju mer att köpa hus och mat och betala skatt i Sverige), måste du istället konkurrera med kvalitet.

Den tjänst du erbjuder kommer att vara dyrare, men det blir 1. bättre gjort, eller 2. snabbare gjort eller 3. du kanske erbjuder någon form av garanti, eller 4. det är lättare för din kund att förklara vad han eller hon vill ha gjort eftersom du pratar svenska, eller något annat som gör det värt att betala mer för dig per timme.

En annan utveckling som man ser i andra branscher, där konkurrensen ökat, är specialisering.

Företagaren funderar på vad man är allra bäst på och så fokuserar på att 1. bli ännu bättre på just det och 2. ta fler sådana uppdrag.

Ditt erbjudande blir tydligare och du kan t ex kalla firman för Fönster-Lasse eller Sockelspecialisten (ok, halvkassa exempel, men ni förstår vad jag menar.)

Med specialiseringen ökar man skickligheten inom sitt specialområde, utvecklar bättre metoder, kan få bättre inköp (och därmed marginaler) på insatsvaror genom att du köper högre volymer av färre ting. Du kan bli känd för att vara bäst på just ditt område, vilket gör det lättare att bli rekommenderad.

Om det är just konkurrensen från utlandet som är ditt problem, så skulle jag kanske välja ett specialområde som känns specifikt svenskt.

Är det ÄNDÅ så att du inte kan erbjuda tjänster som marknaden är villig att köpa, är jag hemskt ledsen, men då kanske du borde fundera på att göra något annat?

Konkurrensen är här för att stanna. Polen och baltikum är med i EU tillsammans med oss. Det kan man gilla eller inte gilla, men så är det.

Nu är det ju i o f s Calle som driver den här bloggen och inte ni som säger det, men det spelar ingen roll att ni "hittar 4 balter i en van" hos "ert" kundunderlag.

De har lika stor rätt som du och jag att vara här!

Kunderna får dessutom välja precis vilken leverantör de vill!

En kund är bara "din" när han eller hon har valt dig och tills överenskommet uppdrag är slutfört.

Du får faktiskt inte heller dela upp marknaden mellan dig och andra byggare. Det kallas kartellbildning och är olagligt.

Det är väl närmare 150 år sedan skråväsendet avskaffades. Sedan dess råder konkurrens...

Festligt nog knyts säcken ihop i och med detta, eftersom de 100 år av tillväxt den så utskällde Jonas P refererar till, initierades just genom bland annat avskaffandet av skråväsendet (och frisläppandet av de krafter som konkurrensen gav) - allt tack vare Johan August Gripenstedt. Det är möjligen en annan historia.

Lycka till med företagandet! Jag är övertygad om att det går bra om du funderar mer på att bli vassare själv och mindre på att hoppas på tullmurar och subventioner.

Varma hälsningar från en företagarkollega!

Sanningar om byggsektorn upprör

När stockholmscentern anordnade kandidatpresentation innan jul var det packat med folk. Jag tror att det var närmare 60 pers som skulle presentera sig och sina avsikter inför valen 2010.

Man blir nervis. Mitt bland storheter som Andreas Carlgren och superproffs som Fredrick Federley, ska man försöka sticka ut lite från mängden och trots viss nybörjarnervositet försöka göra ett stabilt och politikermässigt intryck.

Någon som verkligen märktes var Jonas Pettersson, anställd vid Centerpartiets riksdagskansli. Jag jublade och applåderade hårt och länge åt hans framställning som företrädesvis handlade om de liberaliseringsreformer, som genomfördes genom finansminister Johan August Gripenstedts försorg, som ledde fram till hundra år av tillväxt i Sverige.

Från att ha varit ett av världens fattigaste länder blev vi världens rikaste. Enligt socialdemokratisk historiebeskrivning beror detta på August Palms idéer om hur välståndet ska fördelas.

Ett allvarligt tillkortakommande med den versionen är att det faktiskt inte fanns något välstånd att fördela.

Välståndet byggdes upp av entreprenörer över hela landet, som hade vett, kunskap och - framförallt efter viktiga reformer - laglig möjlighet att börja arbeta med våra naturresurser, förädla dem och skapa värdefulla kringtjänster.

Jonas har gjort en film, som antagligen är den första i en lång rad sådana, om de problem som vi nu, ca 40 efter det att de hundra åren av tillväxt byttes i kärvande ekonomi och svag produktivitetsutveckling, måste ta tag i för att kunna ha en fortsatt välståndsutveckling.

Byggsektorn belyses ur både ett teoretiskt och praktiskt perspektiv. Lysande och underhållande. Och uppenbarligen OERHÖRT upprörande för vänstern. :-D

Det finns väl ingenting som väcker så mycket känslor som sanningar. De fakta som framgår av Jonas film går knappast att vederlägga eller förklara bort. Byggsektorn HAR en svag produktivitetsutveckling och Jonas tes är att huvudorsaken är bristande konkurrens.

Ingenting som de svallande vänsterreaktionerna frambär ger någon alternativ förklaring. Det är mest okvädningsord och beklagande över att Centern inte längre bygger sin existens på bromotstånd och att muta särintressen (och agera dörrmatta åt Socialdemokraterna).

Att bygga sin politik på principer och sanningar är möjligen inte särskilt opportunt på kort sikt, men det är fan så mycket roligare!



---

Läs Jonas Pettersson själv, Per Ankersjö och Staffan Danielsson.

Och naturligtvis "argast av dem alla" Calle Fridén.

Det handlar om mer än skyskrapor

Centerpartiet i Stockholm har verkligen blivit "skyskrapspartiet". Väl så. Vi gillar förnyelse, marknadsekonomi och miljö. Ett utttryck för sådan politik är t ex att vara mer tillåtande när det gäller nya byggprojekt i staden. Även sådana som råkar vara högre än sex våningar.

En del verkar inte förstå skillnaden mellan staden/staten och privata företag. Det är på inget sätt så att Centerpartiet vill bygga monument för skattepengar. Det handlar om att låta privata intressen få större frihet att bygga sådant som svarar mot marknadens behov.

Att släppa skyskrapeförbudet är en bra början, men vi måste också ändra på prissättningen av markpris/tomträttsavgäld. Som det är i dagsläget baseras priset för marken på den naturligt ljussatta boytan på det som byggs. Istället borde priset bara styras av använd markyta. Då skulle allokeringen av Stockholms markyta ske på ett så effektivt sätt som möjligt.

---

För nostalgiker rekommenderas Stockholms Stadsmuseum. Jag älskar att titta på de gamla stockholmsbilderna och försöka känna in känslan hur det var att vara stockholmare på den tiden bilden är tagen.

---

Läs Per Ankersjö om detta.

Märkligt tjaffs om Mona Sahlins väska

Mona Sahlin är statsministerkandidat. Hon har många år bakom sig på absolut toppnivå i politiken som bland annat statsråd. Hon tjänar en del pengar på detta.

Mycket välförtjänt. Hon har tagit sig dit med hårt och smart arbete.

Att, som aftonbladet gör idag, jämföra priset på hennes handväska med lönen för ett vårdbiträde, är över måttan klasskampspopulistiskt.

Alltså, Mona Sahlin ÄR inte vårdbiträde. Hon aspirerar på landets finaste jobb. Nu hade hon tydligen fått just den aktuella väskan i present, men hon är fri att köpa precis vad hon vill för sina egna pengar!

Jag tycker att det i alla lägen är att föredra en oppositionsledare som ekiperar sig på ett representativt sätt, än en som tar sig ut som en båtflykting.

Privatisering av arbetsförmedlandet

Då och då blir man påmind om varför man är Centerpartist och när man ser och läser om förslaget om jobbpeng som Centerpartiet genom Annie Johansson bär fram blir man både glad och stolt!

Medan Nya Moderaterna lanserar statssanktionerad könsdiskriminering i form av kvotering, tar Centern ett nytt kliv fram på vägen av förnyelse genom att föreslå en konkurrensutsatt arbetsförmedling.

AMS är en stor myndighet som kostar oerhört mycket pengar. Jag har för mig att man har en budget i storleksordningen 80 miljarder årligen. Samtidigt förmedlas ett mycket litet antal jobb.

Att öppna för nya arbetsförmedlare är att öppna för nya idéer och synsätt om hur matchningen kan gå till. Konkurrens driver alltid upp effektiviteten och med ett vouchersystem hamnar huvudmannaskapet där det ska vara: hos medborgaren!

Detta retar av oklara skäl gallfeber på vänstern. Den unge centerbloggaren Elias Giertz attackeras och hotas av antidemokrater som argumenterar med okvädningsord och debatterar med knytnävarna.

---

Läs även Magnus Andersson.

Bemanningsbranschen räddar arbetsmarknaden

Bemanningsbranschen kanske skulle finnas ändå, men den har onekligen blivit stor i Sverige av främst en orsak: arbetsrätten.

Det är stora risker förknippade med att anställa. Särskilt för små företag i vilka en felrekrytering kan utplåna verksamheten om det vill sig illa.

Därför söker företagare precis som alla andra människor någon form trygghet. Att hyra in personal ger en sådan trygghet.

Om detta skriver Annie Johansson på SVT Opinion idag.

Det innebär också en betydande lättnad av de administrativa bördorna. Bemanningsföretaget hjälper dig att hitta rätt kompetens, tar hand om avtalsskrivning och håller koll på allt som har med anställningen att göra. Funkar det inte med en person är det bara att säga till så får du en annan. Du betalar en faktura för det hela varje månad. Något dyrare men med mindre risk.

Det är jäkla tur att bemanningsbranschen finns. Den sammanbinder den hopplöst trögrörliga arbetsmarknaden med en normalare affärssituation för företagen. Den kan sprida riskerna över ett stort antal företag, så att unga och oprövade kort kan få in en fot i arbetslivet.

Socialister och dumma människor verkar tro att människor skulle vara anställda som vanligt om de inte var inhyrda genom bemanningsföretag. Så är det inte. I många fall skulle risken vara alltför stor för företagen.

Faktum är alltså att en massa människor som annars skulle vara arbetslösa har jobb eftersom bemanningsbranschen finns.

Tycker man att det är ett problem med personaluthyrning borde man verka för en förbättring av arbetsrätten med en början i att avskaffa LAS.

Hatten av för Nalin Pekgul

Via Johan Ingerö (och Dick Erixon) hittar jag Nalin Pekguls tal från Folk och Försvarkonferensen i Sälen.

MYCKET läsvärt om islamismen och de positiva motreaktionerna till den hos muslimer i Sverige.

Det är så befriande att läsa en text som förklarar islamismens utbredning med rent mänskliga faktorer, istället för att marxistisk klassanalys och/eller USA-imperialismen ska yxas in som huvudsakliga förklaringar till att folk börjar bete sig som arslen.

Läs!

Pakistanska nyheter avslöjar norsk "klimatstråle"

Den senaste tidens kalla väder har väl liksom fått klimatalarmisterna att sätta lite i halsen.

En del förklarar att kölden i själva verket är en effekt av jordens uppvärmning och andra - kanske något mindre insatta - kopplar ihop den fruktansvärda jordbävningsolyckan i Haiti med klimatet (Ja, jag vet, men de tänker lite annorlunda i Hollywood...)

Nu har dock Pakistanska vetenskapsmän identifierat orsaken till kylan: Någonstans i Norge har ondskefulla vetenskapsmän skapat en "högenergistråle", med vilken de har stuckit hål på "termosfären".

Truls Lynne Hansen, chef för forskningsstationen Nordlysobservatoriet utanför Tromsö tillbakavisar uppgifterna och hävdar att "...rationell argumentation är satt ur spel och objektiva fakta avfärdas som irrelevanta".

Lite som klimatdebatten i övrigt alltså.

Eftersom vi inte kan veta exakt i vilken grad den norska nordlysforskningen påverkar klimatet måste vi ändå lägga alla tvivel åt sidan och intervenera för säkerhets skull.

Jag tror tyvärr att en storskalig invasion är det enda alternativet!

Staten ska vara medborgarnas bitch!

Har lyssnat på partiledardebatten och tyckte faktiskt att allianspartiledarna var ovanligt pigga och på hugget.

Maud Olofssons anförande var riktigt bra och en del av replikerna var lysande.

Det står också klart att de politiska alternativen blivit tydligare. Åtminstone Maud är väldigt tydlig med att medborgarnas pengar faktiskt är medborgarnas och att staten faktiskt aldrig någonsin äger dem.

Staten är tillsatt av medborgarna att administera gemensamma utgifter och det får aldrig någonsin råda något tvivel om huvudmannaskapet: Staten är medborgarnas bitch, inte tvärtom. Ett faktum som verkar gått vänsterpartierna helt förbi.

Med Lars Ohly drivs vänsterpartierna längre ut på kanten och det är nödvändigtvis ingen dålig strategi. Svenskarna verkar av något oklara skäl ogilla att ansvara för sina egna liv. Åtminstone de äldre.

---

För alla som tycker att socialismen verkligen är en smashing idé rekommenderas läsning av Henrik Alexandersson då och då. Smaka på detta citat:

"Visst är det märkligt att socialismen - som påstår sig vilja att alla skall ha det bra - är tvungen att döda människor för att nå sina mål..."

(Med anledning av denna fruktansvärda nyhet.)

Miljöpartiet chockhöjer parkeringsavgiften!

Alltså, det finns positiva saker med Miljöpartiet, men just nu är det jävligt svårt att fokusera på dem.

Enligt sin budget för Stockholm ska de tydligen ta in ytterligare avgifter från de som vill parkera. 250 000 000:- närmare bestämt!

I praktiken innebär detta en helt galen höjning av parkeringsavgifterna - och kostnaderna - för Stockholms bilister. Blå biljett höjs från 12:- till 40:- i timmen vardagar 9-17 och 19 kr/tim övrig tid.

Det är 624:- per dygn. 624 spänn!

I ytterstaden, där jag bor, kommer det att börja kosta pengar att stå. Om det blir samma sinnessjuka taxa som i innerstaden återstår att se.

Detta kommer inte att bli populärt bland mina grannar kan jag säga. Det ska bli ett sant nöje att berätta om detta för dem närmare valet.

Förr eller senare kommer maktstriden

Piratpartiet har varit en så frisk fläkt i Svensk politik, främst eftersom deras väsen har baserats på den så ovanliga och högoktaniga politiska valutan: äkta engagemang.

Så länge man kämpar tillsammans mot en gemensam fiende och för ett gemensamt mål går det hur bra som helst att hålla ihop. Det hela rullar på och informella strukturer skapas kring vem som ansvarar för vad. Men förr eller senare känner någon sig manad att ansvara för något som någon annan fram tills nu haft ansvar för.

Jag vet ju inte om det är detta som Piratpartiet just nu får en försmak av, men det hela andas maktstrid.

Rick Falkvinge anklagas för att ha manipulerat medlemsomröstningen. Själv tror jag att det är skitsnack. Det skulle stå stick i stäv med allt som Piratpartiet står för. Jag tror ärligt talat inte heller att Falkvinge skulle tycka att det var värt att ta en sådan risk? (Han vet ju dessutom hur pass kunniga hans partikompisar är på området.)

Man kan ju inte veta hur det egentligen förhåller sig, men utifrån ser det ut som att några som är besvikna på medlemsomröstningens resultat konstruerar anledningar till att resultatet inte var som de hade hoppats.

Läs mer hos Beelzebjörn, Claes Krantz, Per Ankersjö och Ingrid Lundqvist.

Sparken från McDonalds

I dagarna har det rapporterats om att en McDonaldsanställd har fått sparken för att hon spridit skit om sin arbetsplats på sin blogg. Extremvänstern tycker att detta är upprörande. Själv tycker jag att det är HELT rätt!

Om man nu tycker att arbetsuppgifterna är så tråkiga, att chefen är ett svin och att kollegorna är idioter är det väl lika så bra att man jobbar någon annanstans?

Skillnad vore om den anställde upptäckt förekomst av oegentligheter och avslöjat dem, men så var ju på inget sätt fallet. (Även om extremvänstern ju förstås tycker att privat företagsamhet ÄR oegentligt.)

Har man synpunkter är det naturligtvis smartast att framföra dem till arbetsgivaren, som då har möjlighet att korrigera det som gör att medarbetaren inte trivs. Att gnälla om det offentligt löser inga problem, samtidigt som det skadar det företag som betalar ens lön.

För ett litet företag (som de flesta McDonaldsrestauranger är) är varje anställning en stor risk. Just Donken har arbetat upp goda rutiner för personalhantering, såväl som hantering av annat, så allting fungerar antagligen bättre än på de flesta andra småföretag.

De får till och med beröm från facket. McDonalds är sveriges främsta väg in på arbetsmarknaden för unga och erfarenhet från jobb på McDonalds belönas när man senare i livet söker andra jobb.

Stureplanscentermöte i morgon

I morgonkväll kommer Alexander Bard till Stureplanscentern för att prata om den nya svenska frihetsrörelsen.

Som vanligt är alla välkomna, oavsett ideologisk övertygelse och partipolitisk hemvist.

MP: "Allt är dåligt - vi vill göra det ännu lite sämre"

Per Bolund, Miljöpartistisk riksdagsledamot, har idag på Aftonbladet debatt en artikel som verkar en smula ...tja... alternativintelligent.

Vi har just nu väldigt höga elpriser. Det beror bland annat på att flera av de svenska kärnkraftsverkens reaktorer inte är i drift, utan genomgår service.

Alltså, Miljöpartiet vill ju stänga av ALLA reaktorer och det omedelbums. Jag tror att det står på omkring 15 ställen i deras partiprogram att kärnkraften ska avvecklas omedelbart och att detta inte är förhandlingsbart.

Problemet: Nu är fem reaktorer ur drift, vilket leder till höga elpriser och import av smutsig el.

MP's Lösning: Stäng av alla nio reaktorer.

Även den mest inbitne elallergiker borde fatta att det är nåt som inte stämmer?

NATO-medlemskap för Sverige?

Magnus Andersson föreslår idag på Newsmill att ett svenskt NATO-medlemskap ska utredas skyndsamt.

Klokt, tycker jag.

Bygg din egen trygghet - börja spara!

Det här med spel är lustigt. Jag har funderat en hel del på det. Svenskarna är ett spelande folk. Allt från trav till Lotto. Samtidigt är vi kanske det folk i den rika världen som sparar allra minst. En tredjedel av oss har inte en sekin eller mindre än 10 papp sparat, ca 40% av oss tycker att 50 000 är tillräckligt att ha på banken.

När vi får en slant över köper vi platt-TV, Canada Goosejackor eller åker till Thailand. Vi är liksom vana vid att tryggheten som alla människor söker tas om hand av någon annan. Facket, staten eller jultomten.

Samtidigt drömmer de flesta av oss om saker som kostar mycket pengar. En båt, ett sommarställe, en lyxig lägenhet eller kanske att vara ledig ett halvår och bestiga bergen i Peru?

Dessa drömmar tror vi oss inte förmögna att förverkliga själva. Vi ser inte kopplingen mellan hårt arbete i kombination med sparande för att bygga upp möjligheten till att göra det vi önskar. Istället för att spara spelar vi Lotto. Man lämnar in en kupong och drömmer en eftermiddag eller kanske ett dygn innan man konstaterar att man inte vann den här veckan heller.

Och statisktist sett är ickevinsten naturligtvis det väntade utfallet. Chansen att vinna på lotto är 1 på ca 6,8 miljoner.

Häromdagen skrev jag om något vettigare att göra för de pengar man lägger på fackavgiften: Fondsparande. Det gäller ju faktiskt även de pengar du skänker Svenska Spel varje vecka.

Jag förstår absolut meningen med att spela. Det är spännande och det är kul att spela tillsammans och dela glädje av en eventuell vinst. Men är det drömmar du vill förverkliga är det en synnerligen ineffektiv metod. (Tvärtom vad den mycket intensiva reklamen från Svenska Spel gör gällande.)

En vanlig lottospelare fyller en kupong. Nuförtiden är det dessutom två dragningar i veckan. Är du med på båda blir det 144:- per vecka och alltså 576:- per månad man lägger på spel.

Skulle du istället lägga samma pengar på fondsparande är vinsten garanterad. Om man räknar med att börsen följer sin genomsnittliga historiska utveckling kommer du ganska snabbt komma upp i ganska bra pengar.

Säg att du började med detta 2001. I år skulle dessa pengar ha växt till hundratusen kronor! (Räkna själv här.)

Är det en miljon du behöver? Lägg lottopengarna på samma fonder så tar det 27 år. Kanske känns som en lång tid att vänta, men jämför med alternativet: Om du spelar en full lottokupong i veckan får du räkna med att spela i 11 000 år innan du har vunnit. (Du har då dessutom hunnit betala 9 311 000:- )

Folk som spelar på trav brukar lägga ännu mer. 300:- i veckan är inte ovanligt. Inte heller 500:-. Och sätter man V75:an är det oftast inte särskilt stora vinster. Är det 100 000:- får man vara ganska nöjd. Lägg samma femhundring i veckan på fondsparande istället = du har dina 100 000:- på tre och ett halvt år! (Och en miljon efter 16 år och 6 mån.)

Som sagt förstår jag naturligtvis tjustningen med spel, men ska man spela gör man klokt i att välja någon annan leverantör än Svenska Spel - denna dubbelmoralistiska skattemaskin.

Som EU-medborgare får du spela på vilket Europeiskt spelbolag som helst! Tro inget annat. Du är på inget sätt lagligen hänvisad till statens monopolist. Ta reda på vilken leverantör som ger dig bäst villkor och spela där.

Ladbrokes rekommenderas, liksom Unibet och Betson, som alla ger dig som spelare mer tillbaka än vad Svenska Spel gör.

Ett annat alternativ är Premieobligationer. På dem har du en garanterad avkastning plus en spelvinstchans.

Men bäst, säkrast och snabbast är fondsparande.

Börja bums, hur lite du än kan avsätta. Sparande är alltid bättre än inget sparande, även om det bara är en hundring i månaden. Över tiden blir det stålar!

Centerpartiet - politikens K 70

Kommer du ihåg Volkswagen K 70? Risken är stor att du inte har en aning om vad jag talar om... Det var inte så många som köpte en K 70.

Faktum är att K 70 var en väldigt bra bil. Nyskapande för sin tid, för att inte säga epokgörande. Detta lyckades inte Volkswagen kommunicera med trovärdighet. Delvis för att de fram tills K 70 modellen lanserades hade sålt helt andra typer av bilar. Hopplöst omoderna sådana. 30-talsbaserade konstruktioner med galna vägegenskaper och dålig värme.

NSU var ett bilföretag i kris på 60-talet. De hade bra produkter, men hade inte lyckats lösa kvalitetsproblemen med sin fantastiska wankelmotor. Bilintresserade gillade NSU, men inte tillräcklig mycket för att köpa deras bilar i särskilt stor utsträckning. Man litade inte på wankelmotorn. Man trodde inte att den skulle hålla.

Volkswagen var i stort behov av förnyelse och köpte ett konkurshotat NSU 1969. Med köpet av NSU fick de plötsligt tillgång till modern bilteknik genom modellen Ro 80 och den nya R 70 (som sedermera då kom att bli VW K 70). Den strategiska affären har, om man frågar mig, gjort Volkswagen till vad de är idag. Om VW inte hade fått tillgång till tekniken från Ro 80/R 70 hade de antagligen inte funnits nu.

Istället för att försöka lösa problemen ersattes Wankelmotorn med en vanlig kolvmotor.

Trots att K 70 var en fantastisk bil sålde den väldigt dåligt. Efter bara 4 år lade man ner produktionen efter att ha sålt lite drygt 200 000 bilar världen över.

Ett fiasko. Om man inte ser till vad K 70-äventyret ledde fram till. Tekniken som man introducerat applicerades i två andra bilmodeller: VW Golf och Passat.

Golf typ 1 var orginalet för en helt ny typ av bilar och kom att stå modell för hur moderna bilar konstruerades: Framhjulsdrift, framvagn med stående fjäderben av McPhersontyp och halvstel bakaxel. Allt taget mer eller mindre direkt från K 70-modellen.

Golf typ 1 tillverkades mellan 1974 och 1983 och sålde i nästan 7 miljoner (!) exemplar och efterföljande golfgenerationer har varit lika framgångsrika.

Jag brukar använda historien om K 70 i jobbsammanhang ibland där jag varnar min kund för att bli sin branschs "K 70", dvs att man sitter med en bra produkt eller tjänst - kanske den bästa i branschen - men som ingen (eller åtminstone för få) köper.

Centerpartiet är något av politikens K 70. Eller kanske faktiskt ännu mer NSU Ro 80. (K 70 funkade ju faktiskt väldigt bra, medan Ro 80 hade både fantastiska poänger och kvalitetsproblem.)

I grunden har vi den bästa politiken på en rad områden. Problemet är att vi inte riktigt får ut den. Och problemet är också att vi ibland dras med vissa kvalitetsproblem.

FRA-debatten var kanske lite som en dålig rotortätning för oss. Nu har vi (mot många i konstruktionsteamets vilja och i överenskommelse med de andra allianspartierna) bytt wankelmotorn mot en tråkigare och sämre fyrcylindrig radmotor.

Wankelentusiasterna får helt enkelt välja Piratpartiet.

(I sammanhanget bör nämnas att Mazda köpte wankeltekniken och att de sedan dess haft en liten men tydlig och antagligen mycket lönsam position på marknaden med sina RX-sportbilar med wankelmotor.)

Centerpartiet verkar tyvärr alltför ofta skruva ihop bitarna slarvigt och oproffsigt, vilket hindrar att konstruktörernas eventuella snille omsätts i produktkvalitet. Att kommunikationen misslyckas med att skapa en god (och rätt) bild av varumärket gör det svårare för såväl bilhandlare som valarbetare att övertyga människor om att välja oss.

Kan man dra några slutsatser av ovanstående resonemang?

Jodå. Vi måste börja med att bestämma oss för en ambitionsnivå för förändringsarbetet. För förändring är helt nödvändig! Har man inte förstått det kommer man att gå samma öde som varumärket NSU till mötes.

Vi måste till att börja med ha en rimlig ambition. Det är kanske inte så troligt att vi i år kommer att sälja 6,8 miljoner Golfar, om man gör en intellektuellt hederlig analys.

Vi måste ha en ambition som stämmer överens med vad Centerpartiet faktiskt ÄR idag. Inte vad vi skulle vilja att vi var.

Men ambitionen bör inte bara vara kvantitativ, utan även kvalitativ.

Vi är idag en NSU Ro 80. Går det att göra en storsäljande braksuccé av den? Kanske. Men det är mycket osäkert och därför ett utomordentligt riskfyllt projekt. Även om vi skulle lyckas kränga in den med reklam för 65 miljoner skulle många av köparna bli missnöjda och aldrig köpa en bil av oss igen.

Jag tror att vi måste lägga alla resurser på att göra en K 70. En jäkligt bra och ideologiskt stringent bil utan större kvalitetsproblem.

Tilltala få, men kloka, bilköpare som gör medvetna val och som kan vara goda ambassadörer för vårt varumärke. Då kan 2014 bli ett Golfår och många valår efter det.

(Glöm inte heller att K 70 faktiskt sålde i 200 000 ex medan Ro 80 hamnade under riksdagsspärren med blygsamma 37 000.)

Ohly föredrar privat vårdgivare

På temat "Vissa är lite mer jämlika än andra" kan man idag med ett leende konstatera att Lars Ohly kanske inte fullt ut lever som han lär, när han låter sig behandlas på privata Sofiahemmet.

Själv skyller han på företagshälsovården som remitterat honom till samma privata klinik som förövrigt Göran Persson opererade sin höft på.

Det är en sanning med modifikation.

Med vårdval Stockholm kan han välja precis vilken vårdgivare som helst. Eftersom han inte anser att andra än landstingsdrivna inrättningar ska få existera borde han väl i rimlighetens namn välja en sådan?

(Läser detta i papperssvenskan. Verkar inte vara på nätet ännu.)

Katastrofala opinionssiffror och korkad Expressenartikel

Sin vana trogen landar Expressens "analys" i att Centerpartiet och Maud Olofsson är jättejättedåliga. I en artikel om en förvisso katastrofal opinionssiffra för Centern på 3,1% listar man ett antal "misstag" som man hävdar att Maud Olofsson har gjort.

SAAB-krisen
Precis VAD är det som Maud Olofsson har gjort dåligt? Expressen säger att hon inte har "engagerat sig tillräckligt". Jaså? Vad vet de om det? Eller menar de med engagemang att ta skattepengar och skapa ett stort bilverk -80?

Jag tycker att Maud Olofsson har skött bilkrisen fantastiskt bra som inte rusat åstad och öst skattemedel i meningslösa åtgärder och som rimligtvis bara hamnat i den amerikanska ägarens fickor.

Att inte tillräckligt många människor köper Saabar för tillräckligt mycket pengar kan inte rimligtvis vara Maud Olofssons fel. Att GM fattat dåliga beslut kan inte lastas någon regering.

Att svenska skatter (och därmed lönekostnader) är höga är förvisso effekter av regeringspolitik, men knappast av Maud Olofssons, utan den som förts de senaste 40 åren och företrädesvis av Socialdemokratiska regeringar.

Vattenfall
Hela cirkusen kring bolaget började med att Greenpeace hällde ut 18 ton kol på Rosenbad. Det medvetandegjorde en massa människor om att Vattenfall som ägs av den svenska staten bedriver kolkraftsverksamhet.

I sin tur ledde detta till särskild uppmärksamhet kring bolaget vilket lockade politiska motståndare till att försöka använda situationen till att kasta skit på regeringen.

Interna dokument läcktes från Vattenfalls högsta ledning och misstolkades, med innehåll som i många stycken stod stick i stäv med Maud Olofssons egen politik. (En fundering om att sälja elnätet.) Dokument och tankar som ju inte haft någonting med regeringens energipolitik att göra.

En försäkringsfråga som faktiskt ligger i linje med Centerpartiets politik uppdagades: Att producenten ska ansvara fullt ut för eventuella skador av verksamheten.

Visst blev det lite förvirrat kring detta och kommunikationen kunde ha skötts bättre, men jämfört med de tre socialdemokratiska företrädare på posten, som alla prickats av KU för sin vanskötsel av Vattenfall, kan man nog påstå att Maud Olofsson ändå skött sig relativt bra.

Kärnkraften
Maud Olofsson satte punkt för 30 års energipolitisk förlamning hos borgerligheten. Även om det finns allianspartier som gör vad de kan för att väcka liv i kärnkraftsdebatten så är Maud Olofsson värd beröm och respekt för beslutet.

Visst finns det ett visst kärnkraftsmotstånd kvar i den svenska debatten och har man tidigare röstat på Centern just för detta är man naturligtvis besviken. Det bör man dock rimligtvis har varit långt tidigare. Att opinionen skulle kommit på detta nu, nästan ett år efter energiöverenskommelsen, är ingen rimlig förklaring till dagens siffror.

Klimatet
Köpenhamnsförhandlingarna gick inget vidare. Tror Expressen att det var Andreas Carlgren som var den besvärligaste parten? Som inte ville förhandla? Som inte ville gå med på vare sig utsläppsminskningar eller bindande avtal?

Jag tror tvärtom att det Svenska folket imponerades av det svenska ledarskapet för EU med både statsministern och miljöministern som framträdande kämpar för ett bra avtal i Köpenhamn.

Grisarna
Eskil Erlandsson gick mycket snabbt ut och tog avstånd från hemskheterna och krävde bättring från branschen. Eskil Erlandsson är den bästa jordbruksministern Sverige har haft sedan Karl-Erik Olsson (också C, 1991-1994) som hade den oändligt goda smaken att avveckla det svenska jordbruksstödet.

Vargarna
Andreas Carlgren har enligt Expressen "fått bakläxa från forskare" om inaveln, men får ju rätt från andra forskare. Det är väl inte första gången en forskare med en alternativ åsikt vädrar denna i media?


Expressens artikel bjuder helt enkelt inte på några kloka svar, men faktum är naturligtvis ändå att Centerpartiet är ett parti i kris och att vi har en hel del att jobba med för att det ska bli bättre.


Läs även Per Ankersjö, Annie Johansson och Johan Pettersson.

Blir gårdsförsäljning en valfråga?

I morse rapporterade Ekot om att alliansregeringen planerar att utreda gårdsförsäljning (av alkoholdrycker) ytterligare för ett en gång för alla klarlägga dess förenlighet med systemmonopolet.

Dessvärre kommer inte någon lagändring om gårdsförsäljning hinna äga rum innan valet.

Jag vet att enstaka socialdemokrater är positiva till gårdsförsäljning, men att partiet som helhet är emot.

Vänsterpartiet vill ju förlägga betydligt mer näringsverksamhet i statliga monopol, så det är väl svårt att tänka sig att de skulle kunna tänka sig att odlare säljer lokalt.

Men Miljöpartiet? Om det är någon gång de ska bekräfta sin frihetlighet så är det väl nu? Någon som vet var de står i frågan?

---

Läs även Anders W Jonsson som är insatt i frågan.

Skvallerkärringen Jan Björklund

Igår morse vaknade man av en lite speciell nyhet. Enligt en källa meddelar Ekot att Centerpartiet och Maud Olofsson ska ha fått frågan om vi ville ha kommissionärsposten och att Maud omedelbart skulle ha tackat nej för att djävlas med Lena Ek som anses annars varit aktuell.

Det må vara hursomhelst med den saken, men det verkar inte stämma överens med verkligheten. Det säger de andra som var med på mötet. Och precis när man tänker det så väcks en parallell fundering: vem i all fridens dar kan ha läckt detta?

Kommissionärsdiskussionen måste skett i det så kallade "inre kabinettet", dvs partiledarna och statsministerns statssekreterare HG Wessberg. Tre av fyra partiledare, Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson och Göran Hägglund dementerar. Den fjärde är tyst. Åtminstone officiellt.


---

Läs även Per Ankersjö, Stefan Tornberg och Ingrid Lundqvist.

---

Update: Läs även Maria Abrahamssons kommentar.

Alternativ till facket - fondsparande

Jag har ju tidigare berättat om företaget Jobb & Liv som erbjuder facklig service, fast som företag. Det har faktiskt sina fördelar att vara "kund" istället för "medlem".

När verksamheter saknar konkurrens tenderar dessa att korrumperas. Facket som organisation börjar leva sitt eget liv och ägnar mer kraft åt att försvara miljonlöner och lyxlägenheter till högt uppsatta potentater, än att försvara medlemmarnas intressen.

(Några beundransvärda undantag har emellertid setts av t ex IF Metall, som med ett flexibelt förhållningssätt antagligen lyckats rädda tusentals industrijobb till sina medlemmar.)

Ett ännu enklare alternativ för den som av olika skäl inte tycker att facket löser några problem är ju helt enkelt att spara pengarna istället.

En metallare med 25 000:- i månadslön betalar en fackavgift på ca 550:- i månaden. Om han eller hon istället lägger upp ett månatligt fondsparande för pengarna kommer dessa efter 20 år ha växt till närmare en halv miljon*.

(Räkna här på vad du kan förvänta dig för avkastning om du istället för att sponsra Socialdemokraternas valkampanj sponsrar dig själv.)

Alla människor mår bra av att ha en slant på banken. Att kunna be en dålig arbetsgivare fara och flyga och/eller att kanske förverkliga en företagardröm. Det är en betydligt mer gedigen trygghet än den som facket försöker sälja på dig.

Om man tar det lite längre kan man ju också snegla på jobbskatteavdraget. De flesta överlevde ju även innan det infördes. Tänk att du sparar de pengar som frigjorts i din plånbok i fonder istället för att köpa platt-tv och Thailandsresor... Om man räknar på 1500:- så kan du efter 18 år ha en miljon i handen. En miljon!

Det är väl ingen överdrift att hävda att det som SAAB-anställd i dagens läge hade varit skönt att ha några hundra tusen på banken... Något som faktiskt i morgondagens Sverige kan vara fullt möjligt för alla.


*(Historiskt har börsen utvecklats i genomsnitt 10-11% årligen.)

(S)verige och yttrandefriheten

Läser hos Ingrid om SVT's programserie "Molinska skrönor". Lars Molin var helt suverän. Jag älskar hans mästerliga små historier. Utan undantag är alla hans TV-filmer knivskarpt berättade och tankeväckande om hur vi människor är och fungerar.

Molinska skrönor är ett antal filmer i Lars Molins anda. Jag missade nästan hela gårdagens film, TV-feber, men hann se slutet. Det handlar om några entusiaster på 50-talet som gör egen TV och sänder ut i bygden.

Men se det fick man inte.

Polisen kom och beslagtog utrustningen och förklarade att lagen förbjuder andra än staten att sända etermedia. Sedermera en (lite osmaklig) självklarhet för många svenskar, men egentligen en stor yttrandefrihetslig inskränkning.

Tankarna går också till Radio Nord och kanske ännu mer till Radio Syd, vars förgrundsgestalt Britt Wadner dömdes till fängelsestraff (!) för att hon talat till människor i radio på ett sätt som inte kontrollerades av staten.

Det lilla jag hann se verkade väldigt bra och tankvärt. Tur att det hela finns på SVT Play, så man kan kolla på hela när man har tid... (finns säkert också på Pirate Bay)

Det har verkligen hänt en del sedan Maj Britt Teorin i egenskap av Socialdemokratisk politiker ville förbjuda parabolaantenner så att människor inte själva kunde välja vilken information det fick sig till livs.

Detta lär hon ha sagt på Socialdemokraternas partikongress 1987:

"Vårt parti får inte längre huka sig i den kommersiella högervinden, utan måste gå till en ideologisk motoffensiv mot yttrandefrihetens exploatörer..."

Sug på den.

Svenska arbetare för dyra

Ursäkta mig, men det måste ju sägas: Svenska bilarbetare och många andra kostar helt enkelt för mycket. Ni alla bilarbetare är säkert jätteduktiga, men det som händer just nu är ett bevis på att er produktivitet inte motsvarar den lön ni kräver för att gå till jobbet.

Det är inte nödvändigtvis ert fel. Det är kanske till och med troligt att det är ägarna som fattat dåliga strategiska beslut och att ledningen drivit verksamheten klantigt. Icke desto mindre kostar ni mer än vad ni är värda på Saab. (Inte nödvändigtvis på arbetsmarknaden, eller ens i bilbranschen, men på Saab.)

Trots alla dessa konvulsioner i Trollhättan verkar LO som vanligt existera i ett parallellt universum.

Kloka och trevliga Johnny Munkhammar skriver idag på Newsmill om hur LO hellre driver politik än att försöka se till att deras medlemmar har jobb.

Det borde vara brottsligt under rubriken "trolöshet mot huvudman" att göra detta mot sina medlemmar! Att strunta i tillväxt, sysselsättning och välfärd och istället lägga allt krut på att försöka göra Mona Sahlin till statsminister.

Man ska också ha i åtanke att bara lite drygt hälften av LO's medlemmar faktiskt stöder det parti som LO vill se vid makten. Nästan hälften låter sig alltså företrädas av ett fackförbund som motarbetar dem.

Den svenska arbetarrörelsen har både skicklighet och institutionella fördelar när det gäller att framtvinga löneökningar centralt, utan hänsyn till de lokala förhållandena och företagens betalningsförmåga.

Hur någon kan vara förvånad över att Saab eventuellt kommer att läggas ned efter snart 30 förlusttyngda år är i sig märkligt. Hur man kan tycka att det är konstigt att dessa alla år (utom två, tror jag) bjudit på svidande förluster (även i hejdundrande högkonjunktur), när LO ständigt kräver mer och mer från centralt håll - utan hänsyn till specifika förhållanden - är märkligare.

Tankvärt i sammanhanget och inför kommande avtalsrörelse är ju att såväl LO-medlemmar som andra faktiskt genom jobbskatteavdraget fått påökt motsvarande i genomsnitt 11% redan. Vore det inte smart av dem att försöka träffa avtal med arbetsgivarna som har en nivå som gäller vid fortsatt alliansregering och en annan som gäller som vänsterpartierna får makten och Lars Ohly blir finansminister, med tanke på de skattehöjningar som då kommer att genomdrivas?

(Räkna ut hur mycket du har tjänat på jobbskatteavdraget här.)

Det är på inget sätt så att jag manar till återhållsamhet. Jag tycker att alla arbetare ska kräva så mycket lön som de tycker att de är värda. Men man måste vara medveten om att för höga nivåer leder till utslagning på samma sätt som vi nu kanske ser i Trollhättan.

För mer info om avtalsrörelsen rekommenderas webbplatsen "Vad står på spel".

Logik i Trollhättan

Hörde att personalen på Saab ska lägga ner arbetet idag.

Lustigt...

Man trodde ju att det var nedläggning de var emot?

Lex Wienerbröd

Man är ju inte riktigt säker på om man ska skratta eller gråta, men den svenska miljölagstiftningen tar sig en del absurda uttryck.

Läser hos HAX att en mackägare i Skillingaryd vill baka wienerbröd och sälja. Det får han inte. Kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektör hävdar att lagen är solklar på området och det är antagligen en helt riktig bedömning.

Äcklig rullgrillad korv går tydligen bra, liksom mikrade burgare, pulvermos, lösgodis och gamla bananer. Men vid wienerbröd går gränsen...

Tänk om detta kunde bli upptakten till ett uppror, ett wienerbrödsuppror, som leder till att hela den svenska miljörätten ses över?

Sahlin ifrågasatt av de egna (igen)

Jag har ju skrivit förr om hur jag tror att Mona Sahlin inte kan vara vänsterpartiernas statsministerkandidat om de vill vinna valet.

Mona Sahlin har från dag 1 varit kraftigt ifrågasatt av grupper bland de egna. Idag kan man läsa i metro, Expressen och på politikerbloggen om hur en grupp påstås vilja lansera Margot Wallström som Socialdemokraternas statsministerkandidat.

Som framgår av politikerbloggens artikel är detta av allt att döma nonsens. Margot har sitt finjobb för FN i Paris framför sig, med privatchaufför och paradvåning som trevliga förmåner, utan att svenska kvällstidningar flåsar henne i nacken om fattigpensionärer och elpriser.

Att diskussionen ändå kommer upp tyder dock på stora problem för Sahlin. Ingen, eller åtminstone ytterst få, vill ha henne som statsminister. Det tror jag kommer att rädda alliansen för en välbehövlig ytterligare mandatperiod av viktiga reformer.

Läs även Per Ankersjö.

I Sverige får man nej i miljöprövningen

I SvD kan man idag läsa om hur vanliga blåmusslor används för att rena vatten i ett nytt fancy bostadsområde i Oslo med det klasskampsriktiga namnet tjyvholmen.

Musslor är lite roliga. Förutom att de smakar gott när man kokt dem i vin, vitlök och fänkål, är det något av naturens egna lilla reningsverk. I artikeln framgår att en normalstor blåmussla (ca 5 cm) renar 120 liter vatten per dygn.

Att odla musslor är miljönyttigt. Samtidigt som det kan vara en god affär för musselodlaren. Där någonstans krockar detta i den svenska miljödebatten. Enligt miljövänstern, med Naturskyddsföreningen i spetsen, måste allt som är miljövänligt omfatta ett visst mått av asketism.

Samma tramsresonemang som leder fram till att vi måste sluta konsumera, åka bil och bli fler användes säkert när Naturskyddsföreningen överklagade miljötillståndet för en musselodling i Lysekil. Eftersom en så pr-mässigt slipad organisation som SNF är en så pass mycket mäktigare politisk fiende än en företagare som bara har sanningen på sin sida, fick överklagan tyvärr bifall.

Att Naturskyddsföreningen agerar på det här sättet är inget unikt. De verkar anse sig vara något av naturens advokat som ska göra vad de kan för att hindra förändringar av vad de anser vara det "naturliga" tillståndet.

I själva verket blir man en bromskloss mot all utveckling, något som i allra högsta grad drabbar miljön (istället för att skydda den) genom att miljöförbättrande investeringar stoppas.

Musselodlingen i Lysekil är ett litet exempel, botniabanan ett annat. Vindkraftverk är man för i retoriken, men inte i verkligheten. Det finns mig veterligen inte ett enda kommersiellt vindkraftprojekt som Naturskyddsföreningen inte försökt stoppa.

Detta vore kanske inte så allvarligt (de har sin roll att spela, pengar att tjäna och ett moralmonopol att försvara) om det inte vore för att miljövänsterns agenda i hög grad fått prägla utvecklingen av regelverket för miljöprövning i Sverige, och tillämpningen av detsamma.

Med mångåriga och mycket osäkra miljöprövningsprocesser enligt vilka myndighetens perspektiv alltid verkar vara att stoppa så många projekt som möjligt, blir det svårt att få finansiering till affärsprojekt i Sverige. Och nya affärsprojekt är vad som behövs allra mest för att de nya jobben som ska ersätta de gamla ska kunna komma på plats.

Något för framförallt Centerpartiet att ta tag i.

---

Koka musslor

Köp hem:

Ett nät musslor (brukar vara på 1 kg). Köp inte musslor (eller andra skaldjur för den delen) på måndagar, då får du fredagens varor.

En fänkålsklut

En gul lök

Ett par vitlöksklyftor

Ett paket bacon

Några deciliter vitt vin. Välj ett enkelt vin, men inget som är ekat (undvik t ex chardonnay). Jag brukar ha en box "wildboars rock"-riesling hemma som matlagningsvin.

Grädde

Bladpersilja

Ett par lagerblad

En skvätt tabasco, salt och hela vitpepparkorn.

Gör såhär:

Skrubba av musslorna och kassera trasiga. Knacka på musslan mot nåt hårt och kolla att den vill sluta sig. Gör den inte det - släng den.

Bryn en rejäl klick smör i en stor gryta och skicka i baconen finklippt.

Finhacka löken och hacka upp fänkålen.

Fräs vitlöksklyftorna (hela) och skicka i lök och fänkål.

I med hälften av persiljan, lagerbladen, vitpepparkornen och bryn det hela. Ruska/rör om så att ingenting bränns.

Häll på vin och koka upp. Häll i musslorna och låt de koka sakta i några minuter tills de öppnar sig. På med en rejäl skvätt grädde och smaka av med salt (använd havssalt!!!). Strö över resten av persiljan och servera direkt ur grytan.

Smaklig spis!

Utvecklingen är liberal - Romanus är det inte

Per och Lukas svarar idag på den stadsbyggnadsdebatt som har blossat upp i SvD.

Folkpartiet genom bland andra Gabriel Romanus vill ju stoppa utvecklingen i Stockholm (och antagligen i resten av universum också).

Att just Romanus verkar ta allt större plats i folkpartipolitiken borde oroa liberala Folkpartister. Läser på politikerbloggen en jäkligt trist historia om hur den mycket meriterade Erik Wassén petas från landstingslistan.

Orsaken ska ha varit en från partilinjen avvikande åsikt om sprutbytesprogram och avvikande åsikter är inget som faller FP Östermalms representant i nomineringskommittén, Gabriel Romanus, på läppen.

Jag vet inte hur det fungerar i Folkpartiet, men skulle detta hänt i Centern skulle nomineringskommittén fått sina fiskar varma på nomineringsstämman!

---

För att återknyta till stadsbyggnadsfrågan:

Centerpartiet är väldigt tydliga med utvecklingsvänligheten och det börjar dessutom bli något så trevligt - och politiskt nödvändigt - som allmänt känt. Bådar gott inför valet i september!

---

På radion i fredags uppmärksammade programmet Spanarna vårt partis hållning i stadsbyggnadsfrågan genom Jonas Hallbergs spaning.

Det måste finnas en kaka att fördela

Häromdagen hörde jag några minuter på ett av vinterpratsprogrammet på radion. Aktuell pratare var författaren och litteraturkritikern Alexandra Coelho Ahndoril.

Det visar sig att hon håller på att skriva någon slags hyllning till den svenska socialdemokratins portalfigur, August Palm. Det är möjligt att avhandlingen blir både historiskt korrekt och intressant, men som hon själv beskrev August Palms roll i programmet väcks en viss oro för att Alexandra med sina röda glasögon missar väsentligheter om Sveriges ekonomiska historia.

August Palm, socialismen och all fackföreningsverksamhet i världen kan inte skapa rikedom.

I Sveriges fall var det framförallt några ytterligt genomgripande reformer som lade grunden till de 100 år av tillväxt som ledde fram till den välfärdsstat som Alexandra Coelho Ahndoril hyllar.

Avskaffandet av skråväsendet/införandet av marknadsekonomi är det absolut viktigaste, men även saker som fri invandring och frihandeln blev centrala. (Den tidens socialdemokrati under August Palm var positiva till ovanstående, men något säger mig att det kommer att komma i skymundan till förmån för en massa klasskampsonani.)

Är det någon enskild person som ska lyftas fram som upphovsman till den svenska välfärden så är det väl Johan August Gripenstedt, som var fader till de reformer som skapade förutsättningarna för den tillväxt som kom alla svenskar till del.

Det verkar nästan som att den samlade vänsterrörelsen helt och hållet har missat konceptet "tillväxt". De verkar tro att alla resurser liksom fanns redan 1850 och att det bara var fördelningen det var fel på. Det enda man behövde göra var att "ta tillbaka" resurserna från vilka det nu var man ansåg hade snott dem.

(Det är ju ganska lätt att se att det inte var så. Sverige är ju ett statisikälskande land och det finns gedigna källor för BNP-utvecklingen redan för den tiden. Lätt att kolla upp om man inte tror mig. Läs exempelvis Johan Norbergs "När människan skapade världen".)

Det måste finnas en kaka att fördela. Stora och goda kakor bakas uteslutande i kapitalistiska ugnar. På det är Sveriges historia ett solklart bevis.

Kulturen och kapitalismen

I dagens SvD intervjuas Roy Andersson. Utan tvivel en stor konstnär och värd all respekt för sina filmer. (Update: Här finns artikeln att läsa.)

Roy Andersson gillar inte kapitalism. Han hävdar att den saknar ideal och att den inte tar ansvar. Nja, man kanske kan ge honom hälften rätt. Kapitalismen som system betraktat tar inte ansvar, men människorna gör det!

Den stora skillnaden mot den planekonomi, som Roy Andersson hävdar är målet för en ofrånkomlig väg, är att ansvaret allokeras samtidigt som resurserna. Marknadsekonomi som system är effektivt just eftersom ansvar kopplas direkt och linjärt till människorna och företagen.

Anderssons slutsatser är dessutom märkliga mot bakgrund av att han först i intervjun konstaterar att ett stort problem är "bristen på kompetens hos dem som har makten". Ändå verkar han alltså vilja att dessa inkompetenta människor ska ha MER makt?

Jag håller med om delanalysen att det råder kunskapsunderskott i många delar av samhället. Men kultursektorn är tyvärr inget undantag. T ex visar ju Roy Andersson att han inte förstår hur samhällsekonomin fungerar.

Fram för kompetensspridning i alla ändar och åt alla håll! Näringslivet har massvis med värdefull lärdom att göra från kulturen och vice versa. Kulturen skulle också har stor nytta av att förstå värdet i frivilliga utbyten människor emellan.

Den svenska kultureliten har så länge fötts på den offentligfinansierade mecenatspenaten att man har glömt hur gott uppskattningen från självvald kulturkonsumtion kan smaka.