Dagens lunchtips

Som lokaliserad i Gamla Stan om dagarna händer det att jag och kollegorna uppsöker den trevliga restaurangen Lilla Karachi för lunch.

Tyvärr har vi andra planer de närmaste dagarna, men annars skulle jag gå dit och käka. Dels för att det brukar vara gott och trevligt, men också för att visa stöd nu när de utsätts för huliganism av ett gäng syndikalister som anser sig ha rätt att agera åklagare, domare och ordningsmakt.

Hur länge ska dylika fasoner från facken få förekomma?

Det MÅSTE till en ändring.

Centerpartiet har ett stämmobeslut om att införa en proportionalitsprincip (länken går till en pdf med stämmohandlingarna och proportionalitet avhandlas på sid 23) och nu får vi fasiken se till att sätta tryck på allianskompisarna i den frågan.

Ångbilen på väg tillbaka?

Jag fick aldrig min ångmaskin att fungera riktigt optimalt. Jag tyckte det blev slabbigt, det stänkte vatten, kopplingarna "svettades" och det luktade illa om de där rackars metatabletterna.

Ändå kan man man inte låta bli att tycka att det är rätt så koolt med ångkraft. Den blev en manifestation för mänskligt fritänkande och den kom att innebära väldigt mycket för industrin och människorna.

I dagens miljömedvetna jakt på att skapa effektivare användning av fordonsbränsle dammar man i Sverige nu av ett gammalt projekt som gick ut på att tillvarata överskottsenergin i avgasernas värme och använda den energin för framdrivning.

Ångmaskiner har bra vridmoment redan från 0 varv/minut. (liksom elmotorer) Den passar alltså bra som hybridkomplement till den vanliga bensin- eller dieselmotorn. Kanske den också kan eliminera behovet av koppling, med besparingar som följd både med avseende på tillverkning och underhåll.

Ånga genereras av avgasvärmen, lagras och utnyttjas för att sätta fart på ekipaget, varvid den vanliga motorn tar vid när man kommit upp i fart. Nyckeln till framgång för den här tekniken tror jag mycket handlar om att hitta fram till ett smart sätt att ta tillvara bromsenergin och lagra den i samma kärl. Men det ska nog inte vara omöjligt.

Läs mer i Ny Teknik.

Publik Service - tisdag kväll

Glöm inte Publik Service ikväll!

Stig-Björn Ljunggren modererar bostadspolitisk debatt mellan Veronica Palm (s) och Magnus Andersson (cuf) och det finns goda möjligheter att det blir rafflande! :-)

Stampens källare, kl 18!

Jorden är rund, gaddämit!

Nyligen beslutad om att inte skriva mer om varför marknadsekonomi egentligen saknar alternativ, läser jag ännu ett i en lång rad FANTASTISKA inlägg på Bloggen Bent, i vilket socialismens irrelevans tydliggörs.

"Man kan ju annars hävda att en platt jord skulle göra det billigare och enklare för folk att resa, och sedan med iver förfäkta påståendet att jorden är platt, och sedan anklaga alla som hävdar jordens rundhet för att vara ogina monster som vill folk illa."

Hatten av! :-)

Denna post visar väl att jag inte kommer att kunna avhålla mig från ämnet med mindre än att eparevolutionärerna klipper sig och skaffar sig ett jobb, men jag ska försöka hålla mig till ett minimum...

Marknadsekonomi är överlägset - hur kan det vara så svårt att förstå?

Magnus rapporter från Kubaresan väcker en del tankar. Som jag sa i det förra inlägget känns det faktiskt lite fånigt att behöva berätta om varför marknadsekonomi är bra. Redan den ingången är lite att ha förlorat debatten genom att låta den styra bort ifrån vad den borde handla om.

Vi borde inte behöva diskutera marknadsekonomi eller inte, utan hellre hur de marknadsekonomiska institutionerna ska bli så effektiva som möjligt och hur vi gör så att alla kan delta i den. Marknadsekonomins förtjänster är så väl dokumenterade att man får leta sig långt ner på vänsterskalan för att hitta argument emot. Det mesta av den argumentationen stammar från förrförra århundradet och bygger på teoretiska förenklingar som med mycket ljusa glasögon och god vilja kan anses ha haft relevans då, men som på inget sätt går att applicera på vårt moderna demokratiska samhälle.

En bra bokrekommendation är Klas Eklunds "Vår Ekonomi". Den förklarar ganska väl hur det hela hänger ihop på ett enkelt sätt. När jag sökte efter någon bra länk till den hittade Klas Eklunds webbplats som visade sig vara en överraskande trevlig sådan. Väl värd ett besök.

De någorlunda sansade socialisterna borde kunna lita på vad Klas Eklund skriver. Han var statssekreterare i en socialdemokratisk regering och han lär till och med varit kommunist i sin ungdom.

Hursomhelst är han en kool snubbe med många vettiga tankar. Om fler socialdemokrater var som han skulle jag också kunna tänka mig att vara det.

Kuba är en vidrig diktatur

Det känns ju nästan löjligt att hålla på och tjata om det, men det behövs tydligen. Det finns en massa människor i Sverige som på fullt allvar tycker att det här med socialism verkar som en bra idé.

Magnus Andersson plitar ned sina spontana känslor kring denna vidriga diktatur som i allt för många år härskat på Kuba. Det är ett samhälle i totalt förfall. Fattigdomen är allomfattande och folk saknar framtidstro. Det enda hoppet står till att riskera livet på en flotte ut ur eländet.

Och det är inte så konstigt. Socialismen fungerar inte. Anledningen till det finns det gedigen teoribildning om, men oavsett teori är de praktiska bevisen överväldigande. Ingen gång och ingenstans där socialismen har införts har det fungerat.

Varje gång har det lett till ekonomiskt haveri, förtryck och ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna och i flera fall massmord.

NATURLIGTVIS måste Kuba sluta upp med den revolutionära idiotin och införa demokrati och marknadsekonomi.

Integritetsskyddskommitténs förslag

Annie Johansson skriver mer om det kompletta förslaget till stärkt integritetsskydd i grundlagen.

Definitivt ett steg i rätt riktning!

Varför är morfin så mycket bättre?

Den trista historien om den svenska "rättvisan" har nått klangbotten i media och förhoppningsvis i folks medvetande. Jag läser på HAX blogg om att det har startats en facebookgrupp för oss som stöder Susanne.

Det handlar verkligen inte om drogliberalism. Det handlar i första hand om rent medicinska frågor. Om vården använder morfin (ett i högsta grad narkotiskt preparat) för smärtlindring kan man väl för allt smör i småland använda cannabis i samma syfte. Särskilt eftersom det hjälper bättre mot t ex besvär från MS och att det dessutom har färre biverkningar.

Medicinsk Cannabis är t ex inte lika beroendeframkallande. Långt ifrån.

Runt om i världen förstår man detta. Bland annat i Finland.

Johan Ingerö skriver långt och klokt om varför i all fridens dagar det kan vara såhär vansinnigt.

HRF's styrelse festar till det lite

Lazlo Varga och Fredrick Federley skriver båda om HRF's sköna dubbelmoral.

Tydligen ÄR inte kollektivavtal så viktigt i alla fall? I alla fall inte när det ska dineras på Blaxta gård för den del av arbetarrörelsen som är lite mer jämlik än de andra.


Om jag vore medlem i en förening vars styrelse först går ut med att organisationen måste spara pga av medlemstapp, med försämrad service som följd, och sedan själva åker och smackar i sig en sjurättersmiddag med fina viner för det nätta priset av 90 000:- av medlemmarnas pengar skulle jag fan ta min mats ur skolan!

Men Ella Niia har ett bra svar på varför det ändå fick kosta. Hon ser det som utbildning.

Update: Expressen uppmärksammar julfesten i fråga, men verkar räkna lite konstigt. De får det till att 90 000:- uppdelat på 19 personer skulle bli 2000:-, medan det i själva verket måste hamna på någonstans runt 4800:- per facklig styrelsekamrat.

Update II: Även politikerbloggen skriver om Ella Niia och gängets julkalas. Hoppas verkligen det var gott, för det lär kosta dem mer än de 90 pappen...

Update III: Johan Hammarqvist skriver klokt om saken.

Update IV: Det gör Sanna Rayman också.

"Skydd mot övervakning i grundlagen"

Annie Johansson skriver tillsammans med partikompisen i integritetsskyddskommittéen, Agne Hansson, idag på DN Debatt.

Det handlar om att föra in integritetsskyddet i grundlagen och det är fan i mig på tiden!

Årsmöte med stureplanscentern

Det här med partism är fortfarande lite nytt för undertecknad och vår avdelning är väl lite speciell. Inte desto mindre måste formella procedurer gås igenom och de vana partisterna suckar kanske lite över oss nyingars oförstånd inför de sedan ungdomsförbundsåren väl inövade fraserna.

Men Centerpartiet är ett öppet och välkomnande parti och den goda viljan mellan gamla och nya medlemmar finns i parti och minut. Själv blev jag utsedd till vice ordförande, minsann! Lite osäker på vad det innebär i praktiken är jag försiktigt positiv. :-)

Distriktsordförande Per Ankersjö var med och talade om nya stadgar och hur det kan komma att påverka oss och våra möjligheter att påverka i partiet.

Per är en mycket populär distriktsordförande och det är med all rätt. För det första är han grymt vettig rent politiskt och för det andra verkar han ha en väldigt god förmåga att sätta medlemmens bästa i första rummet och därför tror jag att det inte blir några problem att hitta fram till en organisationsmodell för Stockholm som passar bra både för gamla och nya avdelningar.

Efter årsmötet tog ett ordinarie stureplanscentermöte vid och talare för kvällen var Johan Norberg. Det blev ett fantastiskt inspirerande anförande som huvudsakligen handlade om kraften i mångfald och i synnerhet då den mångfald som släpps fri när marknader är fria och om det viktiga och långsiktigt kloka i att visa politisk ryggrad.

Att Johan är en populär talare märkes också på deltagarantalet. Jag tror att det blev rekord för ett stureplanscentermöte. Kul också att så många från allianskompisarna var med! Alla är välkomna och det skulle vara superkul att ha ett par debattglada socialdemokrater med på mötena. *hint-hint* ;-)

Nästa gång är det partisekreterare Anders Flanking som talar.

"Homosexuella är jätteäckliga"

Vänskapen mellan de liberala och konservativa rörelserna i Sverige kan förefalla en smula kuriös emellan varven. Mot en gemensam yttre fiende i form av en socialdemokrati som man var och en för sig inte rått på, har man kunnat samsas trots att de både ideologierna i många stycken befinner sig ljusår ifrån varandra.

Äktenskapslagstiftningen är ett exempel.

Kristdemokraternas hållning är beklaglig, men självklart har man rätt att tycka så. Man har rätt att tycka att vissa människors kärlek är äcklig och mindre värd än andras. Man har rätt att säga det och skriva om det så mycket man orkar.

Men när man gräver fram argument som jämställer kärlek mellan två vuxna människor med pedofili och incest går man så långt över gränsen att grunden för politisk samverkan måste ifrågasättas.

...
Läs även Dagen om opinionen för en könsneutral äktenskapslagstiftning och gärna också ett gammalt inlägg om saken där jag ger dem som är emot samkönade äktenskap ett värdefullt tips om hur man undviker att hamna i ett sådant.

Facket fortsätter att bete sig fruktansvärt

Nuri Kino skriver på sin blogg om hur facket behandlar hårt arbetande människor, som inte gör något annat än att försöka skapa lite trygghet för sig och sin familj.

De är organiserade, mäktiga och håller ihop mot enskilda småföretagare. Metoderna är precis likadana som från den organiserade brottsligheten. I alla fall känns det så för den som utsätts för dem.

Hur kan man försvara ett dylikt system? Hur kan man försvara detta särintresses rätt att misshandla hederligt folk på det här viset?

Det är för mig fullständigt obegripligt.

(Blev uppmärksammad på detta genom Fredrick Federleys blogg och Merit Wager skriver också om det.)

Svensk straffrätt är helt ur led

Jag är inte drogliberal. Jag tycker att många av de som är det gör det väldigt enkelt för sig.

Däremot är det en faslig skillnad på drog och drog. Cannabis har bevisat medicinska effekter och används t ex i Kalifornien på äldreboenden mot kronisk smärta och sådan aptitförlust många gamla drabbas av.

Att en kraftfull lagstiftning mot smuggling och hantering av tunga droger behövs är självklart, men den svenska lagstiftningen är faktiskt jäkligt skev i många stycken.

Nu har en svårt MS-sjuk kvinna dömts till ett års fängelse för att hon odlat cannabis för eget behov. Ett behov som vården inte kan tillgodose, trots att just cannabis är det för henne mest lämpliga läkemedlet.

Vad vården erbjuder är bromsmedicin. Sprutor varannan dag som ger svåra smärtor och blåmärken över hela kroppen. Det är säkert möjligt att få starkt smärtstillande medel i form av morfin, men den dos hon behöver är så stark att hon inte kommer att kunna hålla sig vid medvetande.

Med medicinsk cannabis försvinner 80% av krampanfallen, hon får smärtlindring nog att sova hela nätter och hon får aptit att äta.

Sjukdomen är i slutstadiet. Men vad som antagligen kommer att bli hennes sista dagar ska alltså tillbringas i fängelse. Hon kan inte duscha själv, eller gå på toaletten. Balanssinnet är stukat och sjukdomen gör henne väldigt infektionskänslig (på hinseberg finns många hepatit- och hivsmittade).

Men det är väl kanske ok. Vi har sagt att att cannabis ska vara förbjudet. Lagen gäller. Men vad tjänar den här domen för syfte? Hon fick avslag på elektronisk fotboja. Varför?

Ett annat brott som också gav ett års fängelse var detta: En två veckor gammal bebis kommer in på Astrid Lindgrens barnsjukhus med "omfattande skallbrott på båda sidor av skallens ben, flera färska blödningar i hjärnvävnaden, bruten högerarm, brutet nyckelben, brott på högra lårbenet och båda skenbenen. Enligt den läkare som undersökte barnet tyder skallfrakturerna på kraftigt trubbigt våld direkt mot huvudet - troligen vid fler tillfällen än ett."

En 35-årig man har använt tillhygge och slagit och slagit och slagit ett spädbarn tills det inte lät mer. Men han fick sitt straff. Samma straff som den 38-åriga MS-sjuka kvinnan.

Läs också Ingerö, som skrev intressant på samma tema häromdagen.

Update: Isobel skriver i dagens Expressen om det vansinniga i att döma den MS-sjuka kvinnan till ett straff som blir så grymt.

Vänstern och vetenskapen

Detta är helt otroligt! :-D Stoooor humor! Kan det verkligen vara autentiskt? Eller är det någon flink som liksom klippt till det så att det bara verkar så dumt?

Hittat via Lazlo Varga som har en mycket läsvärd blogg!

Mana ska naturligtvis få skriva vad de vill

Angående debatten kring den vänsterextrema tidskriften Mana och yttrandefriheten:

Det är en jävla skillnad på att få säga/skriva det man tycker och att få statsbidrag för att säga/skriva det man tycker!

Tidskiftsstödet bör avvecklas. Det kommer alltid att finnas diskussioner om kulturrådets partiskhet, kompetens eller agenda när subjektiva bedömningar ska avgöra vad som är kvalitet och vad som kanske går över gränsen för vad staten bör sponsra.

Jag har inte läst Mana och har ingen uppfattning om huruvida den är antisemitisk eller inte, men uppenbarligen finns det en massa människor som tycker det. Att genom skattsedeln tvinga dessa att betala för att Mana ska få kränka dem är inte rimligt.

Om man vill göra livet lättare för dem som vill ge ut tidskrifter borde det rimligtvis finnas andra metoder. Lägre skatter på arbete, slopade egenavgifter för egenföretagare, helt momsfritt (istället för de 6% som gäller idag). Avvecklad reklamskatt...

Mana ska få naturligtvis få skriva precis vad de vill, men de ska inte kunna tvinga andra än sina läsare och annonsörer att betala för det.

Frigör marknadskraften för arbetsförmedling

KD är stundtals ett galet parti och man behöver knappast fördjupa det resonemanget. De uttalanden man fäller när det gäller en könsneutral äktenskapslagstiftning påminner i många stycken om Sverigedemokraters argumentation mot invandring.

Bakgrunden till bådas åsikter i de respektiva frågorna är helt enkelt att de inte gillar homosexuella/invandrare och att man nog innerst inne känner att det är ganska fånigt. Därför hittar man på argument som låter klokare. "Ja, men tänk på barnen", "vad är nästa steg? Polygami?", eller "invandrare begår brott", "invandring kostar en massa pengar".

Men till skillnad från Sverigedemokraterna finns det då och då en och annan Kristdemokrat som säger någonting vettigt. T ex i dag. I en artikel i SvD skriver Désirée Pethrus Engström (undra tro om hon är släkt med Chateau på långt håll?) att man bör koppla anslagen för arbetsförmedling till medborgaren, istället för till myndigheten.

Man kan diskutera olika tekniska lösningar, men helt klart är att konkurrens ökar effektiviteten. Vem kan vara emot att den hjälp som en arbetssökande får för att hitta jobb blir bättre?

Det finns även möjligheter att skapa utvecklingsutrymme för hela arbetsförmedlingsprocessen. Om anslagen kopplas till antalet fasta jobb som faktiskt förmedlas skapas en incitamentssystematik som belönar den arbetsförmedling som faktiskt är bättre. För att bli bättre tvingas man att prova nya metoder. Metoder som annars kanske inte skulle kommit till.

Innovationskraften är definitivt större i en liten organisation som för sin överlevnad är tvungen därtill, än in en stor statlig myndighet där processerna sedan länge sitter i väggarna.

Det fina i detta är ju att Sven Erik Österberg, Anders Borg och andra AMS-kramare knappast kan vara emot det. Om det är som de säger, att AMS ändå är bäst på arbetsförmedling, kommer ju de i princip sitta i orubbat bo efter en dylik reform.

Och det är inga problem att avgöra hur mycket ett förmedlat jobb är värt. Anslagen till AMS var senast jag kollade ungefär 80 miljarder per år. Dela upp det på antalet arbetslösa i dagsläget så har vi ett aktuellt pris på arbetsförmedling.

Järnvägen bättre utan miljöpartiet

Miljöpartiet skulle göra klokt i att tiga kring järnvägsfrågor och hoppas på folks dåliga minne, alternativt svaga förmåga till egen analys, eller att man helt enkelt inte bryr sig.

Mot bättre vetande bjuder man in infrastrukturminister Åsa Torstensson till debatt om framtiden för svensk järnväg, med en implicit önskan om en bättre sådan.

Av oklara skäl har miljöpartiet dock gjort precis tvärtom mot vad man borde ha gjort om det nu skulle vara så att man faktiskt verkligen tycker att järnväg är viktigt. De har i samverkan med socialdemokraterna och vänsterpartiet praktiskt taget lemlästat svensk järnvägstrafik! (läs tidigare bloggning om hur)

Underhållet är så in i helvete eftersatt så att snabbtågen inte kan köra snabbt. Ständiga förseningar uppkommer i trängsel på spåren och hundratusentals människor missar årligen viktiga och oviktiga möten, som man betalat åt helvete för mycket för redan från början och på en sönderreglerad marknad där SJ får bestämma om de vill ha konkurrens (vilket de av någon outgrundlig anledning bara vill på sträckor där man själva är för dåliga för att köra med lönsamhet, eller inte hinner med att köra på, eftersom man är upptagen med annat som tydligen är viktigare än att köra tåg i tid till ett konkurrenskraftigt pris).

Men snacka går ju och jag blir så jävla förbannad när jag ser grötmyndiga miljöpartister moralisera i TV om räjeeeeringen och hur dåååli dän ä... när man själv sitter med ett så bottenlöst uselt facit.

Kanske man räknar med att folk inte tänker så mycket på det. I undersökningar visar det sig vanligtvis att miljöpartiets väljare är de okunnigaste (även om socialdemokratiska sympatisörer toppade den senaste undersökningen). Men man hoppas ju att även dessa så småningom googlar hur mycket pengar den miljöpartistödda regeringen valde att lägga på underhåll av järnvägen och jämför det med hur mycket Åsa och Alliansregeringen måste slita med frågan för att först och främst bara få järnvägen upp till normalnivå.

I länder med vanlig ickestatlig järnvägstrafik fungerar det bättre. Mycket bättre. Och det är inte så konstigt. Marknadsekonomi är en väldigt klok princip för resursallokering. Men miljöpartiets lösningar är så gott som alltid vända åt andra hållet. Långt åt det andra hållet.

Så bjuder man in till debatt... Ja, se goddag då...

Läs även Sanna Rayman om detta. På bloggen och i SN.

LO håller på att förlora kontrollen och de vet det

LO blir allt mer desperata. Troligen inser man innerst inne att den era då fackförbunden hade total kontroll över samhället är över. Det är naturligtvis en konsekvens av globaliseringen.

Så länge huvuddelen av arbetsmarknaden huvudsakligen höll sig innanför nationens gränser kunde en landsorganisation hålla ett totalt grepp över den. Nu när vi specialiserar oss och delar produktion mellan flera länder, vars arbetskraft utnyttjar sina unika komparativa fördelar, är inte en nations landsorganisation i kontroll längre.

Desperationen tar sig uttryck i ständiga övertramp. En vanligtvis ganska slipad pr-apparat går bort sig och det senaste i raden är Wanja Lundby-Wedin och Erland Olaussons DN-debatt, i vilken man hotar det svenska folket med kaos på arbetsmarknaden.

Att ställa till bråk förstör för alla och framförallt för löntagarna. De riktigt rika klarar sig alltid. Pengar är lätta att flytta och produktionen kan förläggas i länder som erbjuder mer för mindre.

Men tydligen är makten viktigare för LO. Viktigare än sina medlemmars bästa. Viktigare än allting annat.

Läs även Bloggen Bent om detta, liksom Den Liberale Martin och Ingerös gästskribent Jocke Larsson.

Kinesisk hybridbil framtagen på rekordtid

2003 köpte den kinesiska batteritillverkaren BYD en bilfabrik och började genast ta fram en hybridbil. Redan i år kommer man börja sälja den på den kinesiska marknaden och nästa år räknar man med att börja sälja den i USA.

Det finns väl en viss risk att man ser europamarknaden som för liten för att lägga tid och kraft på, men oavsett hur det blir med den saken sätter BYD's satsningar och eventuella framgångar press på andra biltillverkare.

Imponerande time to market som det heter på ren svenska! :-)

Läste detta i Ny Teknik.

Korkad klasskampsdemagogi om vården

Mona Sahlin och Ylva Johansson ger sig ut i den här debatten på svaga argument, sakfel och direkta lögner.

Genom klasskampsosande skräckfigurer om privatiseeeering gör man gällande att vårdtagarna ska delas upp i ett A och B lag, så att de rika kan får vård och att de fattiga kan vänta.

För det första är det svårt att se varför det skulle vara sämre för mig som vårdköande att kön blir kortare genom att de som vill och kan väljer ett annat alternativ?

För det andra bör man fråga sig (eller ännu hellre dem) om socialdemokraterna vill gå så långt som vänsterpartiet - dvs förbjuda folk att använda annan vård än den som drivs av det offentliga? Ni vet sådan vård som Göran Persson fick för sin höft.

Utan något som helst minne av sina egna misslyckanden inom vårdområdet - Ylva Johansson bär en stor del av ansvaret till att vårdköerna växte lavinartat under vänsterregeringen - har man nu kommimt på några kluriga idéer. Vagt formulerade och utan särskild trovärdighet. De hade haft några år på sig att genomföra dem.

Ett av "förslagen" är dessutom direkt vansinnigt, att man ska undanta lagen om offentlig upphandling för vårdområdet. Det är en lag som syftar till att säkerställa att en offentlig beställare väljer det alternativ som är mest kostnadseffektivt - dvs vad som ger mest för pengarna.

Varför ska man börja vara oförsiktig med sjukvårdens pengar?

Vilka andra hänsyn kan vara viktigare än mest och bäst vård per krona? Är det månne nåt fackligt?

Man räknar kanske med att nå människor som aldrig läser en tidning eller på andra sätt har tomtar på loftet. (Det är väl i o f s lovvärt att försöka ta väljare från SD, men ändå...)

Senast i höstas berömde jag Socialdemokraterna för deras nytänkande, när man i sitt rådslagsmaterial öppnar för en mångfald bland utövarna av den offentligfinansierade vården.

Att ställa frågan om det egentligen spelade någon roll vad utövaren besitter för juridisk/organisatorisk status, så länge vårdkvaliteten är så hög som möjligt, såg jag som ett tecken på att socialdemokraterna med Mona Sahlin som ordförande faktiskt genomgått en välbehövlig förnyelse.

Det är tankar som nu är helt bortblåsta.

Kvar är en gammaldags demagogi, osanningar och en besserwisserattityd som vi inte sett sedan Persson.

Staten stoppar jobb i Norrland

Antagligen har Naturvårdsverket gett sig den på att stoppa gruvan till varje pris, oavsett om den enligt miljödomstolens prövning visar sig miljövänlig eller ej. Något annat kan inte gärna ligga till grund för det man nu gör. Strategin verkar vara att förhala tillståndet tills gruvbolaget ger upp. Tills de inte orkar längre eller tills dess att investerarna inte orkar längre.

För under hela miljöprövningsprocessen (som i Sverige är en obeskrivligt gedigen process) teg Naturvårdsverket still. De hade ingenting att invända mot någonting. Initialt hade de synpunkter på Lappland Goldminers miljökonsekvensbeskrivning, men sedan dess har de inte haft några inspel, vilket alla tolkade som att allt var frid och fröjd.

Men inte då.

Nu när hela tillståndsprövningen är klar väljer verket av oklara skäl att lägga in en överklagan. Verket preciserar inte sina yrkanden. Verket har dessutom MAGE att begära anstånd med att komma in med vad det nu är man tänker säga.

Detta är ett direkt företagarfientligt beteende och det drabbar inte bara gruvbolaget, utan hela bygden. Gruvan skulle redan vid starten ge 200 välbehövda jobb i Lycksele/Fäboliden. Detta verkar nu skjutas på obestämt framtid och det sker med hjälp av skattepengar.

Många skriver om detta. (Med all rätt.) Ny Teknik, Norrbottens-Kuriren och Sveriges Radio, t ex.

Opportunistist, poet och författare

Alltså, någon måtta får det väl ändå vara? Marcus Birro, poet till yrket, anser att det pågår ett krig mot de sjuka i vårt land. Att regeringen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen drivs av ett hat mot sjuka och vill att de ska dö och skriver om det i Aftonbladet.

Sveriges befolkning är en av världens friskaste. Samtidigt är vi mer sjukskrivna än andra. Vi är t ex tre gånger så sjukskrivna som danskarna. Tre gånger mer!!! (Källa: Suntliv.se)

Detta beror tveklöst på att sjukförsäkringssystemet missbrukas. Det finns ingen annan förklaring. Det är fördjävligt och det drabbar alla som är sjuka och behöver stöd och ersättning, men någonting MÅSTE göras för att stävja utvecklingen.

För görs det ingenting åt det och allt fler blir sjukskrivna och allt färre jobbar går vi mot en total kollaps av sjukförsäkringssystemet och DET kommer definitivt drabba oss betydligt mer obarmhärtigt när vi blir sjuka.

Det är lätt att plita ner en demagogisk pamflett om "hetsjakten mot de sjuka", men vore det inte mer smakfullt (och önskvärt) om Birro kunde erbjuda något alternativ på problemets lösning?

Utan det blir det ju liksom bara löjligt.

Bostadspolitisk debatt på Publik Service!

Tisdagkvällen den 29 Januari är det dags igen för Publik Service och ämnet är riktigt riktigt intressant.

Bostadspolitik!

Och helt klart är att debatt i denna fråga behövs. Den rådande politiken på området är fullständigt katastrofal!

Alla försök att reglera marknader har konsekvenser för funktionen. I Sverige är marknaden för hyreslägenheter helt satt ur spel, får man anta i någon slags förment välmening.

Tyvärr verkar det råda en bred enighet kring bruksvärdesprincipens påstådda välsignelser. En av de få som faktiskt är av avvikande uppfattning är en av debattörerna, Magnus Andersson.

Han möter Veronica Palm, riksdagsledamot för Socialdemokraterna som brukar vara en vass debattör och man får väl anta att hon kommer att försvara dagens system.

Denna gång har man en riktig tungvikare som moderator och det kan nog behövas. Stig-Björn Ljunggren kommer att se till att kombatanterna håller stilen! :-)

Läs mer på Publik Service' webbplats.

Individens rätt till sin egen rationalitet

Det är verkligen trevligt med alla kommentarer man får. Medhåll är alltid värmande, men intressantare är oftast meningsmotståndarna. De flesta är konstruktiva och argumenterar i sak och då och då får man sig en tankeställare.

Ett inlägg här på bloggen som fick många kommentarer var det jag skrev om marknadsekonomi och det klasslösa samhället. Två förhållanden som (enligt mig) inte står i kontrast till varandra, tvärtom vad många långt ut på vänsterkanten verkar tro.

Bland kommentarerna uppstod en diskussion om rationalitet. Någon gör gällande att människor inte är rationella och pekar som exempel på tendentiös reklam och att börsen är "känsligare än en pubertal tonåring".

Man man missar i hela det resonemanget är två saker. Rationalitet kan aldrig förväxlas med efterklokhet. Björn Fridén från bloggen Alliansfritt (som jag felaktigt pekade ut som motståndare till marknadsekonomi - sorry för det) skriver att Titanic hade ett för litet antal livbåtar och att det var bristande rationalitet som låg bakom det.

Såhär med facit i hand borde Titanic aldrig lämnat hamn, eller åtminstone undvikit att köra på det där isberget. Vi har aldrig en komplett bild av kommande skeenden. Vår rationalitet begränsas till sådant vi vet och sådant vi kan föreställa oss. Enligt den vid tiden samlade expertisen var Titanic osänkbar. Det var rationellt att anta det och det var rationellt att spara in på livbåtar eftersom man var övertygad om att de aldrig skulle behövas.

Det andra är att rationalitet är olika för olika individer. Ett grundläggande underskott i socialistisk teoribildning är att man konsekvent undlåter att se människor som individer. Men det är vi. Och den enda som kan avgöra vad som är rationellt för mig är jag.

Var och en bär vi ansvar för våra beslut och vi måste ha frihet att fatta dem på grunder som för oss är rationella.

Sveriges Radios slarv gör dem till (s)-megafon

För en tid sedan pågick en debatt om att medias rapportering är något vänsterförskjuten. Jag vill minnas att jag då inte tyckte att det var ett så stort problem. Så gott som alla journalister gör säkert sitt yttersta för att rapportera så värderingsneutralt som möjligt.

Inte desto mindre påverkas nyhetsvärderingen av vilken världsbild man har. Man väljer att rapportera om saker man tycker är viktiga och beroende på sin ideologiska orientering tycker man att olika saker är viktiga.

Att Tomas Östros som minister hotade en civil organisation för att få dem att låta bli att hjälpa till att få vaxholmsfallet prövat i EG-domstolen ansågs inte värt att rapportera om. (med några få undantag)

Nyheten om att "högerregeringen" har ställt till det så att socialsekreterarna pressas, anstormade av horder av människor som regeringen gjort arbetslösa och tvingat ut från a-kassan och att socialsekreterarna därför mår dåligt fick stort utrymme i public servicemedia. Särskilt dåligt mår de tydligen när unga kommer.

Problemet är bara att det inte stämmer! Nyheten stammar ur en rapport som SKFT gjort. I den framkommer att en majoritet av socialsekreterarna faktiskt INTE tycker att det har blivit värre. Men av någon anledning påstår ändå ordförande Eva Nordmark (s) att socialsekreterarna upplever det så.

Och det är väl en sak. Eva är aktiv socialdemokrat och kämpar för sitt parti. (även om rena lögner sällan är taktiskt lämpliga)

Allvarligare är att Sveriges Radio sväljer Eva Nordmarks påstående utan att ens titta på rapporten. Det har Sanna Rayman gjort och har även på goda grunder synpunkter på public servicemedias rapportering. Läs even hennes ledare i SN - SKTF i upplevelseindustrin.

Magnus Andersson skriver också om detta.

(När jag sökte efter mer information om detta fann jag sådan på webbplatsen Sociala Nätet, som innehåller tonvis med matnyttigt för alla som intresserar sig för socialt arbete.)

Miljöfrågan är för viktig för att exploateras sönder

Nyligen hemkommen från den utmärkta tidningen Miljöaktuellts förhandsvisning av Leonardo DiCaprios film, I Elfte timmen, bloggar jag om detta med blandade känslor.

Miljön är förbannat viktig. Utan den har vi ingenting att leva varken i eller av och leva vill vi väldigt gärna göra. Och det är just det som är grejen...

Miljön är förbannat viktig för oss människors skull. Miljön är inte ett självändamål. Det kan aldrig vara ett självändamål! När man börjar nedprioritera människan till förmån för miljön handlar det inte längre om miljöengagemang, utan om ekofascism.

Den som tyckte att Al Gore's film kanske innehöll vissa förvanskningar och överdrifter bör stanna hemma till klockan tolv. I Elfte timmen innehåller en lång rad sanslösa överdrifter, skrämselpropaganda och rena felslut. Det kommer antagligen komma en debatt kring detta och jag hoppas att vetenskapligt bevandrade bemöter alla galenskaper och jag ska inte försöka bena ut dem här och nu, men det finns några stora frågor som bara måste tas upp.

När man i filmen talar om mänskligt ljus som en "infektion" som sprider sig över jorden talar man om människor som får elektriskt ljus i sina hem. Som får tak över huvudet. Som får mat, sjukvård och allt som är nödvändigt för att leva. Och förhoppningsvis även lite onödigt. (För att inte tala om miljöförbättringar som rent vatten, avlopp och el- eller gasspis istället för sotiga vedbrasor.)

Leonardo anklagar politikerna för att inte förstå och/eller ta klimatet på allvar. För det första har han fel. Miljön är det högoktaniga politiska bränslet just nu. För det andra anklagar han också dem som väljer politikerna för att välja fel. Implicit sägs alltså att det kanske måste till andra krafter för att avgöra vad som egentligen är viktigt, nu när politikerna och alltså folket inte klarar av att avgöra det själva. Krafter som bättre förmår att kontrollera "marknaden".

Jag kunde inte låta bli att tänka på Leni Riefenstahl när man samtidigt som man berättar om vad man oemotsagd hävdar är "problemet" skjuter in snabba klipp på en flåbuse som klubbar ihjäl en sälunge. Och så håller det på.

Att göra så här innebär så stora risker. Man behöver för h***v**e inte överdriva problemen! De är tillräckligt allvarliga som de är! Och vettiga människor drar öronen åt sig när man märker att någon lägger så mycket ord, bild och dramatiskt ljud till att övertyga med starka känsloargument. För sådana är det, om än taffligt förklädda till fakta.

"I Satans spår för framtida segrar"

På tal om skidframgångar och hjältar.

En god vän skickade en länk idag till ett något udda band.

De kallar sig Sportlov. De spelar black metal med ..tja... vasaloppstexter.

Det är 50% galet och 50% (jag tänkte säga genialiskt, men...) ännu galnare.

Men samtidigt riktigt bra! Ett totalkoncept som jag VERKLIGEN hoppas att vasaloppsarrangörerna kontrakterar till årets begivenheter.

Första EP:n heter Snöbollskrieg och nu verkar det komma en ny, Offerblod i Vallabod.

Lyssna och njut! :-D

Ge Charlotte Kalla sänkt skatt istället

Charlotte Kalla är en fantastisk idrottsperson som förtjänar vår beundran och ytterliga respekt.

Skidhjältinnan har precis tjänat en miljon på Tour de ski. Mycket välförtjänt förvisso, precis som alla andra hjältar som kämpar hårt med t ex ett företag.

Om Pajalas kommunalråd, Bengt Niska (s), nu känner att man ska premiera de som presterar över förväntan så kan han väl sänka kommunalskatten!

Börja med att sänka kommunalskatten till en nivå som motsvarar den premie Niska vill ge till Kalla.

På en miljon är det i Pajala en sissådär 320 000 i kommunalskatt - 31,96% i effektiv kommunalskatt (jobbavdraget inkluderat, om nu skidåkning räknas som arbetsinkomst. Den totala skatten är naturligtvis en hel del mer, men det råder inte Bengt Niska över.)

Om Bengts bedömning om priset stämmer och om vi delar upp kostnaden för villatomten på 30 år med villaränta så motsvarar lånekostnaden 176:- i månaden. Om Bengt sänker skatten med 0,05%-enheter så har han givit ALLA Pajalas hjältar en villatomt.

Skulle inte det kännas mer rättvist och mindre ...tja... Diktatorsmässigt?

(och lagligt)

Läs mer hos Per Ankersjö och Magnus Andersson.

(sifferuppgifterna kan mycket väl blivit fel, men hey räkna själv då! Ekonomifakta och Länsförsäkringar Bank.)

Miljöbilsmässa i Sollentuna

Nästa helg, 17-19 januari, är det miljöbilsmässa på Sollentunamässan!

Det blir seminarier om alternativa bränslen och miljöfordonsteknik och en massa koola och miljövänligare bilar. :-)

Östrosskandalen går obemärkt förbi

När jag läste på Den Liberala Misantropen om att han inte trodde att Östrosskandalen skulle komma upp på nyheterna måste jag erkänna att jag trodde att han pratade i nattmössan.

Jag såg det som SJÄLVKLART att det faktum att en minister hotar en civil organisation för att hindra dem från att engagera sig i en fråga som nog de flesta ansåg skulle behöva en rättslig prövning, skulle väcka en hel del berättigade frågor.

För det första har vi den rent grundlagsrättsliga aspekten. Regeringsformen förbjuder ministerstyre och Östros' agerande måste anses värt att pröva med avseende på det.

Historien exemplifierar också socialdemokraternas ohämmade maktanspråk. De demokratiska institutionerna är tydligen bara viktiga när det gynnar Partiet och LO. Staten är partiet och partiet är staten och rörelsens väl går före folkets.

Slutligen borde ju resultatet från den rättsliga prövningen verkligen bevisa att Svenskt Näringslivs engagemang i allra högsta grad var befogat! Byggnads agerande var olagligt! Det finns en stor risk att fallet aldrig kommit till domstol annars.

Facket borde också vara tacksamma för att det kom en prövning nu. Om detta dragit ut på tiden ytterligare några år skulle svenska fackförbund kunna dragit på sig stora skadeståndsanspråk när dom väl fallit.

Det visade sig att Martin var en bättre mediaanalytiker än jag. Ingenting från TT. Ingenting på Ekot. TV-nyheterna hade fullt upp med väsentligheter som höjdhopp och undlåtande att idka höjdhopp. Två dagstidningar tog hedersamt nog upp det, men i övrigt är det tyst.

Nyhetsvärdering någon?

Läs också Ingerös lysande inlägg på ämnet.

Den 49:e apoteksmarknadsutredningen klar

Apoteksmonopolet faller! Ytterligare en socialistisk institution kommer att monteras ner. Det går åt rätt håll, ta mig tusan! :-)

Läste om detta på Annies blogg, som även tipsar och Kenneth Johanssons debattartikel på ämnet i GP.

Ministern försökte hindra näringslivet att "blanda sig i" vaxholmskonflikten

Fullt upp hela dagen, så jag har inte hunnit blogga om detta. Som tur är finns det andra som gör det. För det är en jäkligt allvarlig sak!

Konstitutionsutskottet verkar mest användas för tarvliga påhopp från bittra socialdemokrater, men en anmälan kanske vore på sin plats?

Läs om detta hos Den Liberala Misantropen, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Bloggen Bent, Fredrick Federley och Vigg 62.

Update: Trevliga och kunniga Hanna (Miss Besserwisser) uppmärksammar något jag skrev om i somras, nämligen att det som alla hävdar som den främsta anledningen till att den svenska arbetsmarknadsmodellen skulle vara bra - ett lågt antal konfliktdagar - är en myt.

Lite meta och Karl Popper

Bloggen Bent tar hjälp av Karl Popper och gör slarvsylta av marxismen och Peter Karlberg efter dennes bloggpost om min rörande marknadsekonomi och det klasslösa samhället.

Och som en rolig slump hade SR-programmet "filosofiska rummet" idag ett Karl Popperspecial!

Rekommenderas varmt.

Människor begår brott - inte grupper

Oscar Fredriksson fortsätter att jaga rasister och bloggar om någras osvikliga förmåga att missbruka BRÅ's statisktik om invandrare och kriminalitet.

Och häri ligger nog en hel del av anledningen till att det finns folk som stödjer SD när sifo ringer.

Inte desto mindre är det helt fel.

Människor är individer och ska betraktas som sådana.

Även om en person, med vilken jag delar en egenskap, begår brott eller på annat sätt beter sig misshagligt är det DEN personen som gör det. Inte jag.

Jag tror jag har sagt det förut, men jag är ganska säker på att sådana som ser ut som jag, långhåriga och skäggiga typer, är överrepresenterade i brottsregistret.

Med Sverigedemokratisk logik skulle vi då ha ett förbud mot långt hår och skägg. (eller åtminstone vidta åtgärder för att stoppa det gigantiska masslurvighetsexperimentet)

Människor är individer och ska betraktas som sådana. Ingen bär ansvar för vad andra med liknande bakgrund eller egenskaper gör sig skyldig till. Det är enskilda människor som begår brott. Inte utlänningar, dalmasar eller skäggiga typer.

Möjligen odlas detta missförstånd av vår socialistiska idétradition, där hela det ideologiska systemet bygger på att en grupp förtrycker en annan. Som jag skrev om i förra posten är det ett fundamentalt feltänk, precis som "tanken" att det är en grupp som begår brott emot en annan.

Marknadsekonomi och klasslöst samhälle - bra kombination

När man läser alla sköna vänsterbloggar kan man inte låta bli att ställa sig en ganska central fråga: Ingen kan väl på allvar påstå att det i dagens Sverige existerar någon slags strukturell systematik för att dela in människor i klasser?

I princip alla arbetar och i princip alla äger kapital.

Vem som helst kan skaffa vilken utbildning som helst. Gratis. (man får tävla på lika villkor om att ta sig in på utbildningen i alla fall)

Studenter får till och med låna till uppehället under tiden. Och det är bra, även om CSN skulle kunna ersättas av garantilån hos de vanliga bankerna.

Ändå finns det en massa människor som anser sig tillhöra en klass och att man därför tror sig vara förhindrade att göra det i livet som man vill.

Man måste väl motvilligt konstatera att det ändå existerar "klasser" eftersom vissa envisas med att anse sig tillhöra en sådan, men det är helt och hållet kulturellt betingat. Man har valt det själv. Det blir en del av ens identitet att vara ett "offer" för klassförtryck, eller vad man nu kallar det.

Faktum är att den marxistiska drömmen, ett klasslöst samhälle, redan är här. Åtminstone så långt det är moraliskt och praktiskt rimligt.

Det finns en hel del varianter, men gemensamt för klasskämparna verkar vara en övertygelse om att marknadsekonomin bär skulden till de upplevda orättvisorna. Att man istället ska införa ett annat system för resursallokering.

Problemen med alla typer av planekonomiska alternativ är att de inte fungerar. Det finns ett överväldigande stöd för det såväl teoretiskt som empiriskt. Alla försök att införa socialism som samhällsmodell har slutat - i samtliga fall - i ekonomiskt armod.

I de flesta fall har såväl övergången som den implementerade socialismen lett till storskaligt förtryck.

I några fall även massmord.

Ett vanlig bortförklaring är att det ändå är "borgarna" som sätter käppar i hjulet för revolutionen. Att de sabbar och förstör så att kommunismen inte fungerar... Det kanske är så, men är det inte bara ett uttryck för att en massa människor ändå tycker att marknadsekonomi fungerar ganska bra? (Och finns det någonting som hindrar att de sker igen vid nästa försök?)

Vänstern måste avkrävas de ganska viktiga svaren om vad de egentligen vill ha som alternativ till marknadsekonomi. Hur övergången ska ske utan våld och förtryck och hur man ska lösa de praktiska problemen som avskaffandet av den effektivaste (och mest rättvisa om man frågar mig) resursallokeringsmodell som finns.

Läs mer på Bloggen Bent, Johan Ingerö och ett gammalt inlägg här på bloggen som jag är ganska nöjd med.

(s) vill ge facket skattepengar

På samma tema som förra inlägget om socialdemokraternas något märkliga perspektiv när det gäller politikens uppgift, berättar Oscar Fredriksson i en bloggpost om socialdemokraternas politiska prioriteringar i stadsdelsnämnden.

Man lägger förslag om att ge facket kommunalt verksamhetsstöd!

Vilken oändlig tur att det är borgerlig majoritet i Stockholm! Annars skulle stockholmarnas skattepengar inte bara gå till kommunal verksamhet, utan också ner rakt i LO's kampanjkassa.

Schumpeter ler i sin himmel åt de svenska facken

Socialdemokraten Monica Green är arg. Hon menar i ett blogginlägg att "borgarna vill krossa facket" men att några av borgarna är så förslagna att de hymlar med det.

Jag är inte säker på vad Monica menar med "krossa", men kanske tror hon att det finns en ondskefull plan om avskaffa föreningsfriheten. Vad vet jag.

Inlägget verkar stamma ur en frustration över nyheten om massflykten från fackförbunden.

Annie Johansson kommenterar det hela och är inne på en intressant sak: Att det i Monica Greens värld automatiskt måste vara så att regeringen har till uppgift att skapa institutionella förutsättningar som gör facket viktiga och ger dem en massa makt.

Det säger lite om det socialdemokratiska perspektivet på politiken. Den viktigaste uppgiften är inte att se till att människor har det bra, utan att se till att LO har det.

Men precis som överallt annars i den riktiga världen - den marknadsekonomiska världen - måste man faktiskt leverera någonting som folk vill ha för att förtjäna deras pengar.

Vore det inte bättre om fackförbunden började fundera på vad de kan göra för att göra sitt erbjudande mer attraktivt?

Det kanske inte är så konstigt att några tycker att det är dumt att man betalar pengar till ett fackförbund som ger en hel del av de pengarna till ett parti, vars åsikter man kanske inte delar?

Kanske några inte gillar den maktfullkomlighet vissa fackföreträdare uppvisar gång på gång utan någon som helst hänsyn till anständighet eller lagar?

Vissa kanske tycker att det är onödigt att ställa ett antal vakter med orangea västar och flygblad utanför en ung kvinnas nya lilla företag för att tvinga henne till lydnad och underordning är en smula magstarkt?

Inte undra på att det startas konkurrerande verksamhet och vad vi ser nu är antagligen bara början. Det är sådant som händer när gamla monopolister missköter sig mot sina kunder. De ifrågasätter om det verkligen är värt att betala priset och söker nya lösningar.

En sådan lösning är att lägga sina pengar (och betydligt mindre) hos ett företag som tillhandahåller arbetstagarservice. T ex Jobb och Liv.

Fartbegränsningarna obsoleta

Så här i helgtider är det mycket tal om trafiken, hastigheterna och säkerheten.

Vi har haft ungefär samma hastighetsbegränsningar i 40 år, trots att bilarna har blivit mycket bättre!

Tyvärr har inte förarna utvecklats i samma utsträckning och jag tror att en orsak till det är just den överförmyndarkänsla som präglar en hel del av trafikordningen.

Människor uppmuntras inte att ta eget ansvar. Att använda sitt omdöme och anpassa fart och körstil till rådande förhållanden.

Det råder vad som i det närmaste skulle kunna beskrivas som en besatthet vid fartbegränsningarnas betydelse för trafiksäkerheten och visst är det så att skaderisken vid olyckor är högre med farten, men med den logiken skulle ju maxhastigheten kunna vara 20 km/h på samtliga vägar!

Man märker direkt om en väg har för låg hastighet. Den mesta delen av vägen flyter det på bra, eftersom människor ändå anpassar hastigheten till vad som är lämpligt. Men någon gång på sträckan hamnar man alltid i kö bakom någon som envisas med att hålla en obegriplig 70-gräns.

Det skapar irritation och leder i värsta fall till vågade omkörningar som i sin tur är långt farligare än att under goda förhållanden köra "för fort".

Folk verkar ju faktiskt vilja köra fortare än vad som är lagligt idag. Vad är anledningen att stå fast vid dessa föråldrade hastighetsbegränsningar? Trafiksystemen är väl ändå till för medborgarna och inte tvärtom? Det kan väl inte vara omöjligt att konstruera sådana som tillåter en hastighet som människor vill hålla.

Sedan är integritetsaspekten inte helt oviktig, vilket uppmärksammas i dagens DN.

Årets politiska blogg avgjord

Stort grattis till Isabella Lund och hennes blogg för titeln!

En i allra högsta grad värdig vinnare. En blogg som ruskar om och ställer perspektiven på ända och som faktiskt lyckas utmana den vanligen oinskränkta makten från sanningsmonopolisterna.

(s) måste ta ansvar och ge besked om förmögenhetsskatten

En av de få industrimän som samtidigt är socialdemokrat är baron Carl Bennet. Jag läser i GP via Magnus Andersson som i sin tur läst om detta hos min bygranne Anders W Jonsson (goda nyheter färdas fort) om att Bennet vädjar till sina partikamrater att inte återinföra förmögenhetsskatten om de kommer tillbaka till makten.

Och han har fakta på sin sida. Förmögenhetsskatten var en helt värdelös skatt. Den summa den bidrog med till statskassan var försumbar och dess negativa konsekvenser var stora.

Istället för att pengarna stannar i landet och skapar välstånd flyttades de dit de fick vara ifred från den klåfingriga vänsterpopulismen.

Som Bennet påpekar påverkar socialdemokraternas ambivalens i frågan sveriges ekonomi redan idag, eftersom människor som i dagsläget skulle vilja flytta hem pengar inte vågar göra det inför det konfiskationshot som en ny förmögenhetsskatt skulle innebära.

Ett tydligt besked vore önskvärt.

Johan vs. Johan i ideologisk batalj

Är man någorlunda intresserad av politik MÅSTE man läsa Johan Ingerös och Johan Sjölanders spontana bloggdebatt om jämlikhet och tillväxt.

De är två riktigt stora bloggare och skribenter som drabbar samman och det är en fröjd att läsa! :-)

Här är det senaste inlägget från Ingerö och i det finns länkar till alla inläggen.

Bryt den negativa synen på invandring

Oscar Fredriksson från Kungsholmscentern är en idog förkämpe för ett öppnare Sverige och med det en mer positiv attityd till invandring.

Idag skriver Oscar en bra och viktig krönika på politikerbloggen om att vi måste bryta den negativa inställningen till invandring som verkar slagit rot i många delar av vårt samhälle. Ibland öppet genom t ex Sverigedemokraterna, men också under ytan som kommer till uttryck i t ex Byggnads "aktioner" mot utländska byggnadsarbetare, som nu visade sig vara olaglig.

Oscar är också en av dem som får ta emot mest ovett för sina ställningstaganden i den här brännheta frågan. Det syns bland annat på en begynnande sopprotsfestival i kungsholmscenterbloggens kommentarsfält. Uttryck lite stöd där, vetja!

Miljöbilssatsningen är en succé

SVT rapporterar om att regeringens och miljöminster Andreas Carlgrens satsning på miljöbilar är en braksuccé! :-)

Kan rekommendera Stockholmscenterns tidning - Klöver - vars senaste nummer hade miljöbilstema med tester och mycket annan matnyttig miljöbilsinformation.

Inte ett problem att människor blir rika

Alliansen gör ett gästspel i media, genom en debattartikel i Aftonbladet signerad Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Hoppas att detta är ett startskott för ett mer aktivt kommunikationsarbete från regeringen. Det räcker tyvärr inte att ha rätt i sak. Man måste berätta om det också.

Men artikeln är inte desto mindre något snett ute när man tar det som givet att skillnader automatisk är ett problem. Något som bland andra Magnus Andersson uppmärksammar. Varför i all fridens dar är det ett problem att människor blir rikare?

Att människor är fattiga är ett stort problem.

Att folk inte kan få jobb är ett problem.

Att vår arbetsmarknad är så trögrörlig så att folk hindras från att få utlopp för sin yrkesskicklighet, skaparkraft och initiativförmåga är problematiskt.

Att vi har så höga skatter på arbete så att oavsett hur man jobbar och sliter inte kan påverka eller skapa sin förmögenhet är ett gigantiskt problem! Ett rättviseproblem.

Men det är INTE ett problem att människor som genom hårt och smart arbete och en god portion jävlar anamma skapar någonting som gör dem rika som troll. Tvärtom. Hela samhället mår bra av att de blir fler.

Magnus hänvisar också till ett Thatchertal som Fredrick Federley ofta refererar till på samma ämne. Ett oerhört viktigt och historiskt tal som vände hela diskursen i Storbritannien.