Alltid detta Frankrike

Telekompaketet, gaddämit!

Ge Åsa Torstensson det stöd hon behöver för att läsa lusen av fransoserna...

Vinst i vården och vänstern

Läs Per Ankersjö om gårdagens DN Debatt. Det visar sig att DN varudeklarerat undertecknarna fel. De är knappast i egenskap av läkare eller vårdchefer de uttalar sig.

Alla tre är politiskt engagerade långt ute på vänsterkanten och tycker lika illa om vinst i Volvo som vinst i vården. De tror nämligen att vinst är något dåligt.

Så galet.

Centerns hållning i äktenskapsfrågan är densamma

Mot bakgrund av Staffan Danielssons artikel på Politikerbloggen om hans syn på äktenskapet har jag fått ett par frågor om Centerpartiets hållning.

Den har på inget sätt ändrats. Partisekreterare Anders Flanking markerar även för det på sin blogg.

Tillväxt och miljö måste gå hand i hand

Det råder en oroande passivitet kring infrastrukturfrågor i Stockholmsområdet, fastän möjligheten till snabba och effektiva transporter runt om vår stad är en förutsättning för att vi ska kunna jobba och leva här.

Tunnelbanan är toppen (när den går som den ska). Miljövänlig, bekväm och snabb. Tvärbanan och Saltsjöbanan är kanske inte lika komfortabla, men annars lika bra. Men det förutsätter att man reser från närheten av en station till något ställe nära en station.

För andra resor passar bilen bäst.

Partikelhalterna i staden är ett stort problem. Men vi kan inte lösa det genom att förneka människors behov att transportera sig. Det vore lite som att bota huvudvärk med halshuggning.

Essingeleden har nått sitt tak och det har effekter för tillväxten. Det kan t ex leda till att en företagsetablering i Sörmland får nej på sin miljöprövning för en anläggning, om man kan anta att etableringen någon gång då och då skulle tänkas innebära en tung transport till t ex Värtahamnen.

De som bor längs essingeledens sträckning lider också av den allt intensivare trafiken där.

Anledningen är att Stockholm växer. Och att Sverige växer. Alla transporter söder -- norr måste passera Stockholm och faktiskt Stockholms innerstad på Essingeleden. Det är inte rimligt och måste få en lösning.

Förbifart Stockholm är en sådan lösning.

Den största förtjänsten med förbifarten är att förbipasserande transporter inte måste in genom staden, vilket kommer att innebära stora lokala miljöförbättringar för boende.

Nuvarande trafikleder avlastas och möjliggör smidigare kortare transporter vilket är gynnsamt för t ex arbetsmarknaden, eftersom fler människor lättare når ett större jobbutbud.

Ett tredje argument är att intressanta utkantsområden av stockholm, Botkyrka och Vällingby/Spånga/Rinkeby, binds ihop med stora möjligheter till social, kulturell och ekonomisk expansion som följd.

Ekofanatiker vill att allting ska vara som förr. Eller egentligen kanske som en utopisk drömbild av förr. Ett icke-industrialiserat samhälle. Det är inte görligt och knappast heller önskvärt. När människor har vant sig vid tak över huvudet, mat på bordet och akutsjukhus kan man liksom inte rulla tillbaka bandet. Och det finns heller ingen anledning.

Världen förändras ständigt och vi människor är en stor del av förändringen. Självklart ska utvecklingen ske med hänsyn till viktiga naturvärden, men vi måste komma ihåg att även naturvärdena värnas för människornas skull. Ren luft och rent vatten, biologisk mångfald och vackra skogar saknar ju värde om ingen finns där för att lukta, smaka, lyssna och betrakta.

Miljön är ett viktigt värde för människor, men det är social samvaro, skaparglädje och ekonomisk trygghet också. Så länge man blundar för det så kommer miljödebatten att föras på en fruktlös och abstrakt nivå, där en sak sägs och en annan görs. Miljödebatten blir symbolisk och innehållslös. (vafan flaskvatten? allvarligt...)

Miljöengagemanget blir äkta först när vi tar in det i våra vardagsliv utan att skryta om det, utan att vi koketterar med det och där vi väger det mot andra viktiga värden i våra liv.

Update: Läs även denna artikel i SvD om Stockholms växtvärk.

Dags att ta farväl av (kd)?

Tänkte skriva något om Kristdemokraternas hållning i äktenskapsfrågan, men kom på att jag gjort det tidigare och har egentligen inget nytt att tillägga.

Vi har rätt att tycka illa om andra - även på dåliga grunder. Vi kan hylla vår egen moral och förakta andras. Vi kan till och med tala om det i privata kretsar och ondgöra oss över hur äckliga och onaturliga folk är som inte är som vi.

Personligen tycker jag också det ska vara tillåtet att predika om det i kyrkor.

Men gränsen går där man tar detta privata förakt och vill ha det som diskriminerande lagstiftning.

Om (kd) vägrar att följa med in i 2000-talet, får vi helt enkelt åka utan dem.

Tänk om BMW kunde köpa Volvo (cars)

Det har talats en hel del om Volvo i samband med deras varsel om uppsägningar. Vissa tokfransar tar detta som intäkt för kapitalismens förfall och på andra sidan talas det om alla institutionella hinder i form av skatter, miljöregler och brist på infrastruktursatsningar.

Visst är företagens villkor centrala, men det finns en faktor som är viktigare än allt annat: Att företaget i fråga har kapacitet att ta fram bra produkter.

Jag har länge undrat varför folk köper Volvo?

På 70-talet var de ju bra på så vis att de höll bättre kvalitet än andra bilar.

På 80-talet var de säkrare än andra bilar.

På 90-talet kom 850-modellen som var Volvos första moderna bil. Kombinationen av Volvos kärnvärden och en bil som var trevlig att köra och åka i satte fart på försäljningen.

Numera är alla bilar säkra. Väldigt många är bättre än Volvo både med avseende på körglädje och komfort.

Det visar sig nu också att volvobilarna inte ens håller särskilt hög kvalitet. Tvärtom faktiskt. I Motormännens nybilsenkät kommer storsäljaren Volvo V 70 näst sist. Näst sist! Alltså sämst bland alla Skodor, Citroëner, Peugeoter, Kior, Oplar, Hyundaier och Fordar.

Den enda bilen som är sämre är Volvo XC 90, enligt samma enkät. (pdf)

Vilken välsignelse det vore om några som verkligen kan bygga bilar köpte Volvo. BMW skulle behöva ett budgetmärke till sin portfölj och som ägare till en dylik Bayersk dieseldressin kan jag bara intyga att åket i fråga sitter ihop synnerligen väl.

Dessutom skulle drivningen såsmåningom hamna på rätt hjulpar, vilket skulle ta Volvo tillbaka till då folk fortfarande tyckte om dem.

Update: Emil gör oss uppmärksamma på att diskussioner mellan Volvo och BMW (kanske) förs. Håll ett par tummar!

För den som tvekar på var på skalan (mp) hör hemma...

"Visst är det inspirerande med visioner; om ett hållbart samhälle utan tillväxt, om en demokratisk planekonomi, om ett världsparlament och öppna gränser"

Ur boken Utsläpp och rättvisa, utgiven av miljöpartiets tankesmedja Cogito.

Fel i ekot om utsläpp

Ekot har larmat och gjort sig till om guldgruvan i Svartliden hela förmiddagen. Man påstår att utsläpp av arsenik har skett vilket är en ren lögn!

Arsenik finns i naturen och det följer ibland med gruddrift. Vad de förhöjda halterna beträffar har de uppmätts i gruvans klarvattenmagasin och inte i naturen utanför, vilket ordval och rubrik faktiskt implicerar.

Även om halterna just nu är högre än vad man har tillstånd för, måste man se detta över sikt och utslaget på en längre period.

Rapporteringen är tendentiös och näringsfientlig och syftar bara till att skrämma upp folk. Man utnyttjar också det faktum att gruvbolagets VD inte är "mediatränad" utan antagligen fokuserar mer på att driva gruva än att droppa oneliners i debattprogram.

Man visar prov på en mediaelitism och använder det för att driva opinionsbildning. Knappast förenligt med public serviceuppdraget.

En intervju som nog tog en oväntad vändning

Detta är visserligen yesterdays news, men jag bara MÅSTE kommentera Sanna Raymans ledarblogginlägg från i fredags.

Paolo Roberto ÄGER en stackars reporter angående feminism (som han är emot) och jämställdhet (som han är för).

Man kan tycka att det är lite egendomligt att en gammal boxare framstår som så oerhört skärpt jämfört med den unga säkerligen grundligt genusutbildade journalisten, men han ger faktiskt förklaring även på det i intervjun:

Reportern:

"- Oj oj oj, alltså jag blir lite upprörd nu, fast jag tror att vi ska lämna det här ämnet."

Roberto:
"- Nänä, jag kan diskutera det med dig när du vill för jag har rätt! Och jag ser ju det bara på dina händer nu att du blir upprörd. Det är för att du jobbar på Sveriges Television och här tycker alla som dig och så går du ner på fiket här och så tycker alla som dig och så diskuterar man aldrig saker fullt ut och man möter aldrig folk som tycker annorlunda och då blir man bara cementerad i sin idé om hur saker och ting i världen ska vara och det är inte bra. Det är farligt för Sverige."

Och precis så är det. Politiskt korrekta teser om t ex feminism ifrågasätts nog aldrig. Och förväntas aldrig ifrågasättas, men faktum är att Paolo Roberto gör ett så bra case av sin "exotiska" åsikt att intervjuaren liksom under tiden fattar att hon har så fel fast hon i hela kroppen vet vad man förväntas tycka. Det är givetvis massivt frustrerande. Och kul att beskåda! :-D

Där det tänks lika tänks det ju liksom inte så mycket.

En förvaltningsdoktrin efterlyses

Läser hos Henrik Alexandersson att fler integritetskränkande lagar är på väg in och tänker va fan...

Var och en för sig kan säkert de flesta av dessa integritetskränkningar på något sätt anses motiverade, men sammantaget känns det som att de bildar ett enda stort snår av oöverskådlig övervakning. (Farmor Gun känner lite lika och kallar det för djungel)

Det vore väl en sak om svenska myndigheter åtnjöt ett stort förtroende. Att vi litade på att de gjorde sitt jobb skickligt och effektivt och med rättssäkerheten i centrum. Nu är detta ganska långt ifrån fallet och det blir särskilt tydligt i rättsapparaten. Läs t ex Nuri Kinos blogg som ofta uppmärksammar den i det närmaste galopperande rättsrötan i vårt avlånga land.

Möjligen kan man förledas till att tro att dessa myndigheters undermåliga prestationer kommer att bli bättre med större lagliga möjligheter att göra jobbet (genom att förskjuta balansen mellan befogenheter och integritetsskyddet), men faktum är att det står ganska illa till i stora delar av förvaltningssverige och ökade befogenheter kanske bara ger myndigheten större möjlighet att göra fel?

Vi måste sluta att trava integritetsinskränkande lagar på hög och börja om från början med en rejäl revision av hur framförallt ordningsmakten och rättsbeivrande myndigheter utför sitt uppdrag med avseende på effektivitet, rättsäkerhet och integritetsskydd för den enskilde individen.

Jag vet inte hur det ska ske, men helt klart är att något måste göras. Små tillfixningar lappar och lagar, men en helrenovering (eller nybygge) av förvaltningen (med marknadsekonomiska inslag så långt det är möjligt) är nödvändig för att skutan Sverige ska flyta och göra fart genom vattnet.

Monabashing på hög nivå

Fan att inte politiken ska kunna handla om politiken? Mona Sahlin verkar röra upp känslor i Det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. (För att inte tala om i den oberoende socialdemokratiska pressen.) Även om jag så att säga hejar på det andra laget, så känns Monabashingen trist.

Häromdagen kunde man läsa hur Pär Nuders besvikelse över att blivit sidsteppad sammanfattas i en bok som huvudsakligen verkar innehålla snaskigt Monaskvaller.

Nu kommer Lotta Gröning med en bok på samma tema.

Allt detta träffar också Mona Sahlin i sin svagaste punkt: Hennes auktoritet som ledare för det stora förmodat statsbärande partiet. Därmed försvagas också bilden av henne som lämplig ledare av en regering.

Djurens rätt - älgstek och kanelbullar

Liksom Merit Wager hörde jag i morse (inte utan ett litet fniss) om hur "Djurens rätt" upprörs över att västerbottniska dagisbarn får leka "älgjakt".

Älgjakten är årets absoluta höjdpunkt för oerhört många svenskar. På landsbyggden är det hur stort som helst och de flesta är engagerade på ett eller annat sätt.

Barns lekar handlar oftast om olika saker som vuxna gör och är jakten det stora samtalsämnet vore det ju direkt konstigt att inte uppmärksamma jakten som en del i den pedagogiska verksamheten.

Det är ju dessutom väldigt naturligt för människor att jaga djur och äta upp dem. Det har vi gjort i alla tider och det finns ingen anledning att sluta upp med det.

Dessutom är viltkött klimatsmart, jämfört med nötkött!

Sahlins vinnarfrågor blir färre och färre

Redan förra söndagen förvånade utfallet av partiledardebattens miljödel en smula. Fredrik Reinfeldt har tidigare haft sin kanske största svaghet just när det gäller miljö och möjligen hänger det samman med att miljöpolitik tidigare förknippades väldligt mycket med näringslivsfientlighet.

Den moderna miljöpolitiken är en helt annan sak. Vissa delar av miljörörelsen och till och med Miljöpartiet i sina bästa stunder, förstår och uppskattar marknadsekonomins kraft och vill gärna använda den för att lösa miljöproblemen.

Statsministern visar sig väl påläst på miljöområdet och droppar viktiga fakta som kan ligga till grund för en trovärdig och klok miljöpolitik. En som har större effekter än att bara sätta käppar i hjulet för folk och företag.

En annan faktor är att oppositionsledaren faktiskt har satt sig i en ganska besvärlig sits. Varje gång miljön kommer på tal måste hon hänvisa till miljöpartiet. Det är inte hennes egen politik, utan hon blir liksom budbärare för någon annans. Hon kan inte trumma in den med samma trovärdighet som hon gör med de traditionella socialdemokratiska värdena.

Superveckan avlöpte fantastiskt väl för regeringen med Reinfeldt själv som en solklar 1:a och eftersom politiken är ett nollsummespel finns det också förlorare. Och kanske var det inte så konstigt att sossarna fick hyggligt med stryk av opinionen. Så länge de inte avkrävdes svar om politiken kan ju väljarna skapa sig en egen bild av partiets politik - och i idévärlden är ju allt perfekt. Så är det nu inte längre och om denna enda vecka eroderade sympatierna för socialdemokraterna med hela 3,2 %-enheter, tänk då vad en hel valrörelse kommer att kunna åstadkomma.

Det ser faktiskt ganska ljust ut för Alliansen inför 2010.

Reinfeldt vann - klart!

Shit, vad hett om öronen det blev för Mona Sahlin i dagens radiodebatt! Miljöpolitiken har väl inte vart något starkt kort för Reinfeldt för att uttrycka sig milt, men mot Mona har han lyckats påfallande bra!

Jobben är regeringens starka kort. Socialdemokraterna har såväl teori och praktik emot sig och så länge agendan är en smula teknokratisk så känns rättvisaskaparjobb-logiken från Sahlin väldigt tunn.

EMU har aktualiserats i dessa tider av finanskris och hela EU-frågan är besvärlig för sossarna med djupa klyftor inom partiet kring synen på medlemskap i EMU och till och med i EU.

Regeringsfrågan är en rak höger som försvagar Mona Sahlin. Rätt av Reinfeldt att nöta det och obeskrivligt oskickligt av Socialdemokraterna att sjabbla bort det som skulle vara Mona Sahlins högfors. Det blev så att säga bad i galen tunna.

Regeringsfrågan hör starkt samman med det sista ämnet i radiondebatten: Ledarskap. Fredrik Reinfeldt har bevisat att han kan hålla ihop en regering och styra landet. Inte alltid utan gnissel, men det fungerar (även när det stormar ordentligt).

Mona Sahlin har satt sina pengar på Miljöpartiet. Ett inte helt oproblematiskt val med tanke på närings- utrikes och säkerhetspolitiken. För att inte tala om energipolitiken. Miljöpartiet är bra på en del saker, men dom gillar inte den svenska industrin. En oundgänglig konsekvens av det är att man heller inte gillar jobben i den svenska industrin, vilket många tänkbara socialdemokratiska väljare kommer att ha synpunkter på.

Ida Gabrielsson och Magnus Andersson livebloggade(och jag passade på att kommentera en gång hos Ida).

OK! Ny Eurodebatt... varför inte?

I morse kunde man höra valutanoteringarna på radion och särskilt muntert var det inte. Kronan tappar kraft jämfört med Euron som nu betingar över 10 spänn.

Jag är inte säker på att det alltigenom är en god idé att gå över till Euron, men några centerpartikompisar lyfter frågan för diskussion nu.

Det är nog klokt. Fram tills nu har alla europapolitiska frågor kommit att handla om en och bara en sak: Om man är för eller emot EU. Det har hänt en hel del på den senaste tiden som lyft nivån för europapolitiken i Sverige:

Integritetsfrågorna har aktualiserats och en hel del orosmoln finns på den europeiska himlen, vilket bland andra HAX och Christofer Fjellner uppmärksammat oss på.

Vi har nu en regering som har ett helt annat europafokus. Cecilia Malmström är ett sjuhelvetes lyft (för att uttrycka sig milt) jämfört med förra EU-ministern Bosse Ringholm.

Miljöpartiets nyligen slopade utträdeskrav kanske mer är ett uttryck för att det inte längre är så politiskt gångbart att vara hårdnackad EU-motståndare, men det har självklart också en opinionsbildande effekt gentemot de som liksom gillar Miljöpartiet generellt.

Det blir väl kanske lite väl spännande för (s) med ett förnyat fokus kring europafrågor. Partiet var ju för senast det begav sig, men nu kommer europaparlamentslistan toppas med EMU-motståndare för att möta hotet från Junilistan under ny ledning av den tidigare socialdemokratiska nej-ikonen Sören Wibe.

Eh... vet hon inte var jobb kommer ifrån?

Att Mona Sahlin kanske har vissa luckor när det gäller teoretisk kunskap är väl ingen nyhet. Det behöver inte heller vara något stort problem. Man kan alltid omge sig med skickliga rådgivare som besitter nödvändiga kunskaper. Inom t ex ekonomi.

Men det är ju onödigt att självmant lyfta fram denna svaghet. Idag lär hon ha analyserat ekonomin på följande sätt: "Jobben måste komma genom rättvisa, rättvisa ger jobb."

Det är en sägning som blir svår att bemöta, eftersom man - när man gör det och med enkla medel berättar varifrån nya jobb egentligen kommer - automatiskt och implicit liksom går med på hennes beskrivning om vad som är rättvisa.

Hursomhelst visar det väl ganska tydligt att Mona Sahlin inte har någon aning om varifrån nya arbetstillfällen kommer. Och det är väl därför hon pratar så mycket om bidrag.

Väldigt mycket av socialdemokratisk politik handlar om det som var igår. Det verkar inte finnas i deras begreppsvärld att vi behöver ett nyföretagande. För då skulle de antagligen inte föreslå de djupt orättvisa och för nyföretagandet förödande förmögenhetsskatterna!

För att folk ska våga satsa, måste de kunna bli rika på kuppen. Det är inte orättvist om de blir det. Det gör inte någon annan fattigare. Tvärtom! Det skapar nya välbehövliga arbetstillfällen.

Mona Sahlin bjuder på en folklig charm och trummar in socialdemokratiska kärnvärden oerhört förtjänstfullt, men det är fullkomligt uppenbart att hon och hennes politik skulle vara katastrofal för näringslivet i allmänhet och för jobben i synnerhet.

Regeringsfrågan är här heller inte oviktig. Vad kommer Vänsterpartiet kräva för sitt stöd? Var kommer man hamna när det gäller energipolitiken? Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften omedelbart (på 12 år, har jag för mig att man har sagt).

Hur många industrijobb skulle tillkomma genom den rättvisan?

Hårdare straff för våldsbrott

Regeringens utredare för straffnivåer är klar och glädjande nog rekommenderas att straffen för allvarliga våldsbrott ska skärpas.

Dessutom ska återfall i brott leda till allt strängare straff.

Det är goda nyheter och kommer att förhindra en stor mängd framtida våldsbrott, eftersom sannolikheten är större att den potentiella förövaren sitter inne istället för att göra stan osäker.

Bra jobbat, regeringen! :-)

Oförbätterligt kriminella ska sitta inne

För en liten stund sedan på radion: 27-åriga Rebecca blev påkörd av en narkotikapåverkad man som dömts för olovlig körning 113 gånger. Hon flög 40 meter och landade på huvudet och ägnar sina dagar åt att sitta still med allvaliga rygg- och hjärnskador.

Samtidigt som vårt s k rättssamhälle sätter upp fartkameror och beivrar rena skitbrott i trafiken skyddades inte Rebecca och tusentals andra offer för de riktigt farliga trafikbrotten.

Det är också så märkligt när frågan alltid kommer upp att man diskuterar avskräckningseffekt av hårdare straff? Det får vara hur det vill med den saken, men ett rent logiskt faktum är att Rebecca idag hade levt ett normalt liv om straffen ökades på med någon månad för varje gång man blir dömt för samma brott.

Mona vann debatten

Reinfeldt åkte på stryk. Det är bara att konstatera. Han hade flera giftiga anfall med skattevapnet och fick in några klockor. Men när det då blev skatt som var själva frågan, lyckades han trassla till något som borde anses vara öppet mål mot ett parti som vill skatta skiten ur undersköterskor, lärare, industriarbetare och framförallt ungdomar. (VILL sossarna låsa fast ungdomarna i arbetslöshet för att göra dem till lydiga bidragsdrönare? Man undrar ju...)

Mona Sahlin fick lite däng i regeringsfrågan förstås, men sammantaget tror jag nog ändå att hon stod som segrare i kvällens debatt.

Var går egentligen gränsen för befogad kränkthet?

"Kränkt" är ett vanligt tillstånd i vårt avlånga land och nu är tydligen Birgitta Olsson det över det faktum att Ryan air inte har bett om ursäkt för att Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering fällt deras annons som ansågs könsdiskriminerande (det var en ung snygg tjej i utmanande kläder på bild i den).

Jag tar inte ställning i sak. Personligen har jag svårt att uppbåda engagemang, men jag kan förstå att andra, t ex Birgitta Olsson tar illa upp och mot bakgrund kan man väl tycka att annonsen var för provokativ, men det kanske är just det som är meningen.

Jag hade aldrig sett den förrän nu. Jag sitter här efter lunchen och drömmer mig bort lite och funderar på om man inte borde åka på en weekendresa någonstans. I precis rätt tillfälle blir jag genom denna debatt uppmärksammad på att Ryan Air finns. Ganska bra, rent pr-mässigt faktiskt.

Någon som tycker att detta med känsligheten för att bli kränkt av förmodad könsdiskriminering har gått för långt är unga och kloka Hanna Wagenius. Så här skriver hon på sin blogg:

"Om Birgitta Ohlsson verkligen vill göra skillnad borde hon kanske koncentrera sig mer på att få folk att älska sig själva och mindre på att hata Ryan Air."

Kanske något att ha med sig inför H&M's kommande julkampanj...

Miljöpartiet vill censurera internet

Via Mattias $venssons blogg blir man uppmärksammad på att Miljöpartiet faktiskt motionerar i riksdagen om att begränsa yttrandefriheten på internet! I deras motion 2008/09:C261 framgår att communities ska tvingas att ha en "hälsopolicy", där sunda värderingar tydligen ska ingjutas i den kommande generationen.

Ett antal frågor väcks mot bakgrund av det.

Hur ska en lag i Sveriges riksdag kunna få genomslag på ett globalt nätverk?

Är det politikens roll att berätta vad två människor vill säga till varandra när de pratar?

Är "folkhälsa" verkligen ett tillräckligt skäl att göra flagranta inskränkningar i yttrandefriheten?

Hur vet Miljöpartiet vad som verkligen är hälsosamt i en ständigt föränderlig värld där kostråden förändras ständigt och där olika larm om akrylamid och annat blommar upp och klingar av?

En riktigt obehaglig motion från ett fläckvis väldigt antiliberalt parti.

Vissa tar ansvar - andra inte

"Hur i helvete ska man kunna laga god mat om man inte tycker om att laga mat?"

Ser just nu på ett tv-program på TV4 med bland andra stjärnkocken/krögaren Melker Andersson. Citatet ovan är från en av Melkers kollegor som försöker coacha personalen i en skolbespisning till att funka bättre som grupp för att kunna skruva upp kvaliteten i deras arbete.

Och detta exemplifierar det stora problemet i många delar av arbetslivet. Särskilt på sådana arbetsplatser som inte är företag (företag kan inte sunka ur hur mycket som helst för då finns de liksom inte kvar).

För människorna som jobbar på små företag, som restauranter oftast är, är kärleken till jobbet central. Viljan att verkligen lyfta sig själva och göra sitt yttersta för att göra kunden/gästen mer än nöjd.

Det är kul att jobba när det är så. Det är inspirerande och själsligt hälsosamt.

Samtidigt är det precis just detta som arbetarrörelsen av oklara skäl i praktiken bekämpar. För facket är stora anonyma system att föredra framför lättrörliga småföretag. Den irrelevanta vurmen för kollektivavtal är ett exempel på detta. Arbetare ska vara anonyma delar i en massa utan vare sig eget ansvar eller egen särart.

---------------------

Johan Ingerö har ett blogginlägg på lite detta.

En massa människor slashasar sig genom livet och har lärt sig att anledningen till uteblivna framgångar är någon annans fel.

Det är till och med så galet uppochnedvänt att vissa politiska rörelser lägger skulden på de av slashasarnas skolkamrater som faktiskt gjorde läxan, som ringde runt och jagade sommarjobb fastän det var läskigt att ringa, som skaffade sig kunskap och kontakter som gjorde att de faktiskt lyckades ta sig in på arbetsmarkanden, trots kraftiga institutionella hinder i form av LAS och dylikt.

Det handlar om att ta ansvar. Var och en är ansvarig för sin egen lycka och sin egen välfärd. Man kan låtsas att det är annorlunda, men det är det inte. Ju förr man inser det, desto bättre.

För att återknyta till förra posten: Sann trygghet ligger i den egna förmågan att försörja sig. Den kan aldrig ligga i löften om bidrag från en förment välmenande socialdemokrati.

Tryggheten finns aldrig i bidragssystem

Mot bakgrund av de senaste dagarna om varsel i tillverkningsindustrin kan man undra varför ingen talar om rörligheten på arbetsmarknaden.

Med en större rörlighet skulle strukturomställningar gå snabbare och smidigare.

LAS är ett gigantiskt hinder, speciellt för mindre företag, och bör avskaffas snarast möjligt för att minska eventuella arbetslöshetsperioder.

Tryggheten finns inte i att lita på att Den Goda Staten ska ge mig bidrag när jag blir arbetslös, utan att vetskapen att jag, mina kunskaper och arbetsförmåga är värt något på arbetsmarknaden och att det finns en fungerande sådan marknad på vilken jag kan konkurrera för att skaffa mig ett nytt jobb.

Alliansen utklassade vänsterpartierna

Alltså, vad har hänt? En politisk debatt som är kul? Och där debattörerna är pålästa, uppslupna, rappa och hyggligt vältaliga? Och dessutom där Alliansen måste ses som en odiskutabel vinnare?

(Eller? Kommentarer från vänsterfolk välkomnas särskilt med ev avvikande åsikt.)

Tre personer utmärkte sig särskilt:

Jan Björklund gjorde verkligen bra ifrån sig. Lugn, saklig och inte alls några batongtendenser. Irriterade mig inte på honom en enda gång.

Lars Ohly. Fan vad bra han var! Han står som tydlig segrare bland vänsterpartierna. Visst, jag tycker att han har fel polititiskt, men han tror ju på vad han argumenterar för och argumenterar hederligt och med emfas.

Statsministern. Fredrik Reinfeldt var tillbaka i den form han var när han var som bäst i debatterna mot Göran Persson. Han lyckades till och med brilliera i en tidigare svag gren, miljöpolitiken.

Maud Olofsson var bra, men det hade jag liksom räknat med. Göran Hägglund var väl OK, utifrån det faktum att hans politik är till stora delar är djävligt dålig. Mona Sahlins jordnära charm funkade inte så bra, men något annat kanske man inte kunde förvänta sig efter veckans turbulens, som också utgjorde ett i det närmaste farsartat inslag i debatten.

Maria Wetterstrand gjorde bort sig rejält. Hon blev pressad. Rejält pressad och lyckades inte lyfta sig ur det, som man annars brukar kunna göra med några inövade klyschor om sådant som alla liksom ska tycka är bra. Tvärtom kom hon allt djupare ner i lervällingen i varje gång hon försökte försvara sin politik (som verkligen inte är fullt lika dålig som Maria Wetterstrand idag framställde den).

Det är självklart så att den gångna veckans märkliga manövrer från vänsterpartierna, där trovärdigheten som regeringsalternativ liksom ställdes tillbaka en rejäl bid har påverkat förutsättningarna i svensk politik. Alliansens läge är obeskrivligt mycket bättre idag, än vad det var för en vecka sedan.

Emotion without Emission

Tyskland har en speciell biltradition. De stora tillverkarna av fina bilar som BMW, Mercedes och Porsche har liksom en svans av firmor som piffar till de redan bra bilarna för folk som tycker att de från början är ...tja... lite för billiga och lite för slöa. (och för snygga?)

Nu ser man ett exempel på det lilla företagets lättrörlighet. Medan det tar de stora tillverkarna många år att ställa om produktlinjen för nya tiders villkor, kan det lilla företaget göra det på något halvår.

RUF heter en firma som i många år och med framgång har trimmat porschar till galna kraftuttag och försett dem med störtburar och stenhård fjädring. Nu reagerar de för marknadsmöjligheten och byggt om en 911 till eldrift!

Motorn är som elmotorer alltid är, väldigt stark redan från låga varv. 650 Nm levererar den och gör den lika accelarationssnabb som Ruf's allra snabbaste dubbelturboporsche, samtidigt som den blir extremt billig att köra.

"Emotion without Emission", är RUF's nya valspråk och samma sekund som jag blir excentrisk miljardär kommer jag att bli kund hos dem. :-)

Privatisera arbetsförmedlingen

Regeringens arbetslinje är bra. Lägre skatter på arbete ger lägre trösklar in till arbetsmarknaden. För att få ut önskad ersättning efter skatt kan man acceptera en anställning med lägre bruttolön = lägre kostnader för arbetsgivarna men samma disponibla inkomst för den anställde.

Nu krävs kanske ytterligare åtgärder. Man bör t ex titta på lägre eller slopad tjänstemoms för att underlätta strukturförändringar på den svenska arbetsmarknaden, lägre arbetsgivaravgifter och kanske tidigarelägga nästa steg i jobbskatteavdraget?

Något som kan göras utan att budgeten belastas, men som skulle kunna innebära hela skillnaden är att privatisera arbetsförmedlingen.

AMS hade sist jag kollade en budget på en sissådär 80 miljarder. Den summan (minus en administrationsbudget för arbetsförmedlingsinspektionsmyndigheten) divideras med antalet estimerade arbetslösa om det skulle vara som värst och utgör värdet för varje förmedlat jobb.

Det värdet får den som förmedlar jobb fakturera arbetsförmedlingsinspektionsmyndigheten, som också för ordningens skull ombesörjer en auktorisation för de företag som vill idka arbetsförmedling.

LO borde köpa Volvo personvagnar

Det är så festligt med alla sköna vänstermänniskor som med anledning av Volvos antagligen ganska väl övertänkta beslut om att minska kostnaderna, skyller nedgången på kapitalismen och till och med förespråkar konfiskering/nationalisering/socialisering av företaget.

Förutom det uppenbart problematiska att annektera ett amerikanskägt företag och vad det kan tänkas bära med sig för diplomatiska komplikationer, så finns ju praktiska och ekonomiska konsekvenser: Utländska investeringar i Sverige skulle upphöra omedelbums inför ett reellt konfiskationshot och det skulle drabba det svenska näringslivet och anställda däri oerhört hårt. Faktum är att bara att det diskuteras av en eventuell framtida regeringspartner påverkar riskbedömningen och därmed investeringsviljan negativt.

Det är också egendomligt att man i denna stund av nedgång anser kapitalismen förkastlig, men att man samtidigt inte knystar om den förkrossande uppgång samma kapitalism fört med sig under årens lopp.

Inte heller verkar man reflektera över det faktum att vi utan kapitalism inte hade haft något Volvo överhuvudtaget. Istället för att se de ca 100 000 jobb världen över som Assar Gabrielsson och Gustav Larsons fantastiska entreprenörskap genererat ska vi tydligen se en ansvarsfull kostnadsminskning i tider av internationell lågkonjunktur som ett uttryck för kapitalismens förkastlighet?

Men jag är inte den som är den. Här finns en chans att bevisa att vänsterretoriken inte bara är tomma ord och utopiska drömmar. Ford behöver likviditet. LO skulle kunna lägga ett bud på Volvo personvagnar och driva företaget enligt socialistisk modell där arbetarna bestämmer över allt genom omröstning varannan fredag.

Ingen vore gladare än jag om de skulle lyckas.

Läs också Hanna Wagenius.

Vem styr (s) egentligen?

Knappt har man hunnit ge Mona Sahlin lite cred för att hon visat lite ledarskap förrän det blir alldeles uppenbart att hennes plats vid rodret inte alls är självklar.

Även om man inte är överens så tvingar man väl för allt smör i småland sin partiledare till en dylik pinsam reträtt? Detta träffar Mona Sahlin (och socialdemokraterna som helhet) där det är som mest känsligt.

Det kommer med all rimlighet att märkas i nästa opinionsmätning.

Mona Sahlin gör jobbet och nuder är lack

Trots att jag häromdagen anklagade Mona Sahlin för kraftigt bristande omdöme när hon ville tala Volvoledningen tillrätta, hyser jag utomordentligt stort förtroende för henne som person och politiker.

Nu kommer en utmanövrerad Pär Nuders besvikelser i en bok där Monas förmodat ohemula maktspel ska chocka inte ont anande kärnväljare.

Det finns ett amerikanskt ordspråk som inte låter sig översättas särskilt snyggt (i alla fall inte av mig) som lyder något i stil med:

"Den som gillar korv och politik ska inte se på när något av det görs"

Att vara socialdemokratisk partiledare är antagligen ett av världens svåraste jobb. Monas eventuella kunskapsmässiga tillkortakommanden går lätt att brygga över genom att omge sig med skickliga medarbetare. Vad som dock måste ankomma på partiledaren är att hålla ihop den yviga rörelsen med alla viljor, agendor och karriärklättrare.

Göran Persson var mästare på den grenen. Inför sitt nej nej nej ja hade han åkt runt och pekat folk i magen, byggt maktbas och sett till att rätt människor var skyldig honom tjänster.

Det är ibland ett fult spel och det får man nog acceptera.

Rasistsvinen i byggnads

Man blir så förbannad. Byggnadsarbetareförbundet under Hans Tilly ger ut en bok om "jobbtrafficking" som hämtar formuleringar DIREKT från Sverigedemokraternas partiprogram.

Boken saknar tillstymelse till vetenskapligt förankrade fakta om i vilken grad oegentligheter förekommer. Man häver ur sig tendentiösa påstååenden utan grund och syftet är tydligt misstänkliggöra utländsk arbetskraft.

Detta är helt oförsvarligt och jag hoppas verkligen att andra delar av LO tar avstånd från skiten.

Mona Sahlin tvingar bort volvojobb från Sverige

Var är (s) på väg egentligen?

Igår kommenterades socialdemokraters stöd till vänsterpartiets vridna uppfattning om ekonomin. Att alla pengar på något sätt automatiskt är statens.

Idag bekräftas den något oroande bilden ytterligare och från allra högsta nivå.

Mona Sahlin anser sig tydligen berättigad att bestämma över hur Volvo ska bedriva sin verksamhet. Detta hade väl kunna vara lite rart och jämförbart med vänsterkollegan Peter Pedersens snilleblixt om en propeller på varje biltak som energikälla för dess framdrivning.

Problemet är att Ford, inför ett hot om att ett lands politiska ledning vill gå in och styra över enskilda beslut i ett dotterbolag, så snabbt det är möjligt flyttar verksamheten någonstans där en sådan hotbild inte finns.

Ett större problem att Mona Sahlin inte förstår detta.

Ett ännu större problem är att Mona Sahlin inte verkar förstå hur näringslivet fungerar överhuvudtaget? En politiker kan inte gå in och köra över ett verksamhetsbeslut och ska inte heller kunna göra det (tror hon att hon ska göra det om hon skulle bli statsminister?). Ägarna bär ansvaret för sitt företag och kontrollerar det genom styrelse och VD.

(Hax beskriver Mona Sahlins tilltag och ev vidhängande synsätt som sovjetiskt.)

Att uttala sig (dessutom på väldigt lösa grunder) på det viset Mona Sahlin idag gör, tyder på en överraskande omognad med tanke på att hon faktiskt varit minister i olika omgångar och till och med på näringsdepartementet!

Man bär ett ansvar för de svenska jobben även som oppositionsledare och dagens uttalande har verkligen inte stärkt den svenska produktionens aktier.

Klyftor är TOPPEN!

Vänsterpartiet har tagit fram en rapport (pdf) som visar att inkomstskillnaderna ökar med den borgliga regeringen. Hurra säger jag! Eller åtminstone inte "å nej!".

Rapporten skrivs det att människor (eller, "de rika") med regeringens politik får en massa saker. Så är det naturligtvis inte. Människor tjänar sina egna pengar. Människor äger sin tid, de äger sina tankar, de äger sina muskler och sitt arbete och har full rätt att utnyttja den kapacitet som allt det ger för att tjäna pengar, så länge inte detta inkräktar på andras motsvarande rättigheter.

Den egendom som människors på detta sätt skaffat sig är inte automatiskt statens att dela ut, hur vällovliga syften man än anser sig ha.

Det är på inget sätt ett problem att människor blir rika! Tvärtom. Det är toppen. Det gynnar oss alla. Ekonomin är inte statisk. Den utvecklas hela tiden och den utvecklas av människor som ser till att uppfinner rationellare metoder att uppfylla gamla eller nya behov.

Det är ett problem att människor är fattiga. Men ekonomin är inte en given mängd resurser. Bara för att någon blir rik betyder inte det att någon blir fattigare.

Visst kan man minska klyftorna genom att kringskära människors möjlighet att bli rika. Men man minskar inte fattigdomen på det viset, så varför skulle man vilja göra det? Med vilken rätt gör man det?

Så finns det två sätt att möta världen som den ser ut:

Det ena är att omfamna avundsjukan. Konstatera att den djävel som har det bättre än jag antagligen har snott det från mig, för det lärde vi oss i skolan den där dagen som vi talade om marx (i o f s nästan varje dag för alla som gick i skolan på 70-talet).

Eller så kan man låta sig inspireras, utbilda sig, jobba hårt och smart i annans eller eget företag och göra något som man är bra på bättre än alla andra.

Oavsett vilket av ovanstående betraktelsesätt man vanligen hänfaller till måste man väl ändå kunna vädja till sunt förnuft: Vilket tror DU är mest fruktbart om man vill ha det bättre?

Att vänsterpartiet tycker detta varken upprör eller oroar. De är sedan länge bortkopplade från reellt politiskt inflytande.

Värre är när man läser det oreserverade stöd som annorstädes vettiga socialdemokrater skänker vänsterpartiet i dessa höggradigt ideologiska frågor...

Sparken, EU, Greenpeace och Betnér

Hemma efter en oändligt lång arbetsdag kan man konstatera att en hel del har hänt som hade varit värt att blogga om.

Ibland kan jag blogga på jobbet, ibland inte. Det var tydligen inte fallet för Gena Eklund som fick sparken med hänvisning till att hon bloggade på arbetstid. Det finns anledning att misstänka att skälen var andra. Ingen arbetsgivare vid sunda vätskor avskedar en duglig anställd av en sådan struntsak. (Under förutsättning att arbetsplatsen är konkurrensutsatt, vilket den verkar ha varit)

I vårt avlånga land kan man inte säga upp folk av den anledning som vore mest naturlig: Att den anställda inte gör ett tillräckligt bra jobb. Därför måste man leta upp skitsaker som som formellt kan gälla som giltigt skäl för avskedande. Dåligt för alla inblandade.

Alla avtal borde naturligtvis vara uppsägningsbara av båda parter som ingår dem. Även avtal om anställning.

Magnus Andersson skriver om Sida's ymniga representation, vilket Fredrik Segerfeldt inte tycker är så farligt, jämfört med den ringa nytta (eller till och med kanske skada) de åstadkommer för biståndsbudgeten.

Miljöpartiet ger upp sitt bisarra krav på utträde ur EU i enligthet med sin medlemsomröstning. Stort grattis, alla trevliga och kloka miljöpartister! Birger Schlaug har lite skön galghumor och Ung Vänster är ...tja... som de är...

Hursomhelst hann jag hem för att se de sista minuterna av I ditt ansikte där Magnus Betnér i kvällens avsnitt gjorde narr av miljövänstern i Greenpeace! Vääääldigt kul! och vääääldigt sparsamt mellan de artiga skratten från den totalförnedrade publiken... för att Betnér i väldigt mycket hade så rätt. Måste ses! :-D

Finanskrisen och den nyttiga debatten därav

Tillfällena är många då man förvånas över den svenska debattens frånvaro av konflikt mellan liberaler och konservativa. Antagligen beror det på att man har haft en stark gemensam yttre fiende i form av socialismen, förkroppsligad genom en kompetent och kraftfull socialdemokrati.

Det är därför på något sätt välkommet, när finanskrisen nu tvingar det som vänstern kallar timbrohöööögern (med darr på rösten) att ta ställning åt det ena eller andra hållet.

För min egen del är principen solklar. Fria marknader är oändligt mycket mer effektiva än statligt styrda. Även om kraftiga nedgångar förekommer när marknaden gör plötsliga omvärderingar, så är resultatet över tiden ändå starkt positivt.

Men anledningen till att fria marknader är effektivare än andra är att de hela tiden tvingas att förbättra sig för att stå sig i konkurrensen. Om privata företag gång på gång kan fucka upp och räkna med att staten går in med ovillkorade räddningsaktioner, så urholkas de drivkrafter som gör fria företag effektiva.

De företag som sköter sig, ökar sin effektivitet och hanterar risker klokt straffas implicit när deras sämre konkurrenter räddas. De som valt dessa företag att förvalta sina sparpengar - kanske just av anledningen att man värderat deras förmåga att hantera risker klokt - tvingas betala för andras sämre val genom sina (ofta redan höga) skatter.

Utifrån är det alltid lätt att hålla sig med principer, men om man själv satt med politiskt ansvar vore det naturligtvis inte lika enkelt. Praktiken är sålunda inte lika solklar. Hur många inte ont anande småsparare skulle drabbas oändligt hårt om de nu insolventa finansföretagen skulle lämnas åt sitt öde?

Politikers lust att ingripa är lätt att förstå, men är ändå på lång sikt fel.

Debattörer från den yttersta vänsterkanten vädrar morgonluft och tolkar tidens tecken som uttryck för kapitalismens kolaps, men då har man fått det hela om bakfoten. Det är en kris för ett antal företag. Utslagning av företag som inte är tillräckligt bra är en naturlig och helt nödvändig del av kapitalismen och manifesterar snarare att den fungerar som den ska.

Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson debatterar friskt i frågan.

Fattigdomsbekämpning genom kapitalism

Magnus Andersson uppmärksammades i morse på TV4 för sin synnerligen väl valda investeringsstrategi. Lån till små företag i fattiga länder.

Det finns flera dylika tjänster, men den som Magnus valt heter MYC4. Där man man surfa runt bland företagare i företrädesvis Afrika söder om Sahara som söker kapital för att utveckla sina företag. Det fina i kråksången är att man kan vara många om investeringen. Det gör att man kan satsa lite pengar i ett stort antal företag för att sprida risken.

Det är naturligtvis fråga om ganska hög risk jämfört med att låna ut dem till Swedbank eller SEB, men så oerhört mycket roligare! Investeringen blir mer personlig och avkastningen är högre. Mycket högre!

Samtidigt gör man naturligtvis en insats för minskad fattigdom. Inte på det ytliga och nästan lite rasistiska vanliga biståndsviset, utan på ett sätt där vi betraktar varandra som jämlikar. En har en slant att investera, en annan behöver medel för att expandera sitt företag. Man möts på en marknad och gillar man villkoren så blir det affär.

Snyggt, klokt och bra för alla inblandade. Grymt initiativ, Magnus! :-)