Mona Sahlin och fiendens fiende

Det går ganska bra för Sverigedemokraterna nu. Tyvärr. Deras politik är utomordentligt farlig för Sverige som nation.

De vill inte bara förbjuda arbetskraftsinvandring, utan också reglera handel över gränser för att "skydda" svenska företag från konkurrens.

Om sådana strävanden skulle få utväxling i praktisk politik skulle vi tvingas ta ett drastiskt kliv nedåt i välfärdsligan.

För det första skulle importvaror bli mycket dyrare, vilket drar undan utrymme för konsumtion och investeringar (som skulle kunna leda till jobb).

För det andra brukar inte andra länder tiga still mot handelshinder, utan upprätta egna mot det land som infört sådana. Det hotar all svensk exportindustri, som t ex stål, skog och Saabar.

Deras politik hotar säkerheten, eftersom de hävdar att muslimer är "det största hotet". Något som experterna avfärdar som osant. T ex Europol (som jag skrivit om förut). Istället för att polis och försvar ska ägna sig åt att möta verkliga hot, vill Sverigedemokraterna tvinga dem att möta hot som Åkesson och gänget helt enkelt har hittat på. Sverigedemokratisk "säkerhetspolitik" minskar sålunda säkerheten för vårt svenska folk.

Sverige är ett fantastiskt land att leva i, men vi är med våra 9 miljoner svenskar ett ganska litet land i världen. Vi är helt beroende av handel och andra utbyten med omvärlden.

Vi är också beroende av kontinuerlig förnyelse i näringslivet för att kunna hävda oss i den globala konkurrensen. Den förnyelsen är helt avhängig mottagligheten för nya intryck och idéer. Att hindra invandring är att hindra sådan livsnödvändig kulturell och kreativ utveckling som följer av att människor från olika kulturer delar erfarenheter och blandar tankar.

Denna öppenhet för det nya gjorde en gång i tiden Sverige rikt. Det är ett Sverige som jag är mycket stolt över och ett Sverige som vi borde vara mycket angelägna om att bevara.

Att söka tillsluta vår kultur och nation är inte bara kulturellt och ekonomiskt katastrofalt. Det är dessutom mycket osvenskt.

Svenskheten är inget statiskt tillstånd och har aldrig varit. Sättet på vilket vi firar jul, vad vi har på matbordet, hur vi jobbar och vad vi gör på fritiden förändras ständigt. Inte för att vi tvingas till förändring, utan för att vi utvecklas som människor och som nation.

Hur kommer det så att det går så bra för ett parti som i praktiken motarbetar den dynamiska svenskheten?

För det första måste man förstå att Sverigedemokraterna faktiskt inte uppfann hatet mot invandrare. Lika lite som att Hitler uppfann judehatet eller Pol Pot klasshatet. Det finns helt enkelt invandringsfientliga människor i Sverige, likväl som i andra länder. Sverigedemokraterna försöker bara exploatera det.

Denna främlingsfientlighet odlas till och från av den i Sverige mycket mäktiga fackföreningsrörelsen. Byggnadsarbetareförbundet t ex hetsar mot främst människor från de nyare EU-länderna och hävdar oblygt behovet av hinder mot konkurrens från dem.

För det andra har Mona Sahlins enträgna krav på löften om regeringens avgång - om Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare mellan blocken - skapat allt detta fokus som riktas mot dem nu.

Detta är naturligtvis ingen slump. Mona Sahlin har kanske kunskapsluckor när det gäller ekonomi och sådant, men politiskt är hon oerhört slipad.

Vänsterpartierna kommer med all rimlighet att förlora Stockholm igen och Alliansen kommer i riksdagen att ha fler mandat än vänsterblocket. Den enda chansen i det läget för Mona Sahlin att bli statsminister är att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och att Alliansen vägrar samarbeta med dem. (Och att MP vägrar att samarbeta med Alliansen.) Därav jakten på löftet.

I kampen om makten använder alltså Mona Sahlin Sverigedemokraterna och den fram tills nyligen ändå ganska blygsamma svenska främlingsfientligheten som hävstång.

Förslaget kan tyckas, men fruktansvärt cyniskt och förödande för Sverige och för svensk politik.

Sahlin omvald för sista gången

Så beslutade S-kongressen att välja om Mona Sahlin som partiordförande. Med all rimlighet för sista gången.

Helen Törnqvist skriver ett mycket läsvärt inlägg om den Socialdemokratiska dubbelmoralen.

Per Ankersjö påminner om att vänsterpartiernas skattehöjningar skapar 140 000 arbetslösa, och länkar till Maud's newsmillartikel från häromdagen.

Eric Erfors beskriver Mona Sahlins torgmötesretorik som "sagor för vuxna".

Facket krossade hans företag

Rekommenderar varmt läsning av Henrik Gustavssons Newsmillartikel idag. Henrik vägrade att underkasta sig fackets övermakt och fick betala priset.

Jag har tidigare skrivit om fallet med Henriks byggfirma i olika omgångar.

Byggnads satte in hela sitt stora och mäktiga maskineri och krossade till slut Henrik och hans företag.

---

Federley debatterade i samma medium om kollektivavtalen häromdagen.

Gårdsförsäljning förenlig med EG-rätten

I morse kunde man på radion höra jordbruksminister Eskils Erlandsson förklara att gårdsförsäljning inte behöver stå stick i stäv med eg-rätten, om vi nu ska envisas med att ha ett statligt monopol för försäljning av drycker som innehåller alkohol.

Förbudet mot gårdsförsäljning innebär stora hinder för tillväxten framförallt i glesbygden och jag skulle nog vilja påstå att det även är motverkar folkhälsan.

Svenska vinodlare och mikrobryggare är framförallt kvalitetsdrivna. Av rent institutionella skäl lönar det sig inte att satsa på volym i ett land där vi har höga löner och inkomstskatter. Mindre kvantiter och högre kvalitet är också gemensamma strävanden för precis varenda i dagsläget existerande och hårt kämpande gårdstillverkare. Utan undantag.

Nu tycker jag förvisso att det är människor ensak att bestämma vad man ska dricka och varför, men om man nu tar människors hälsa på allvar måste man väl ändå föredra en dryckeskultur som handlar om att åka och titta, dofta, smaka och njuta, än att folk tar sig en bibfylla en tisdagförmiddag?

Svenska vingårdar, mikrobryggerier och destillerier erbjuder det förra och systemmonopolet det senare.

---

Även i SvD.

Att sänka skatten ÄR att satsa på jobben

Jag har ju tidigare skrivit om hur mycket jag som student beundrade Thomas Östros handfasta guidning på mikroteoretiska snårstigar längs arbetsmarknadens vildvuxna bryn.

Man vet väl inte exakt hur det gick till, men det kan ha varit så att Thomas Östros blivit bortförd av utomjordingar och i samband med det fick den del av hjärnan, där insikten om sambandet mellan lägre inkomstskatter och högre sysselsättning satt, avlägsnad.

Redan tidigare har vi ju förstått att samtliga vänsterpartier och sålunda hela det rödgröna regeringsalternativet går till val på att höja skatterna för "de rika". (Att "de rika" är helt vanliga poliser, lärare, sjuksköterskor, snickare, journalister, rörpulare, elektriker, informatörer, serietecknare, ljudtekniker, lantbrukare, arkivarier och många många andra bryr man sig dock inte om att informera om.)

Tiden innan "the alien abduction" (eller vad det nu var som hände) kunde Östros ha förklarat sambandet någonting i stil med följande:

Den ersättning som människor vill ha för att ta ett arbete kallas "reservationslön".

Om vi ponerar att den reservationslönen för en viss individ är 15 000:- efter skatt. Då är löneanpråket före skatt ca 20 000:- och lönekostnaden för arbetsgivaren ca 26 000:-

Med högre skatter ökar kostnaden för en potentiell arbetsgivare att anställa dig då det kostar mer att ge dig din reservationslön.

I exemplet ovan är jobbskatteavdraget ca 1200:-. Om det försvinner ökar reservationslönen före skatt till 21200:- och arbetsgivarens kostnad för dig till ca 28 000:-

Är det någon som tror att högre kostnader för att anställa leder till att fler får jobb?

Notera att denna kostnadsökning även omfattar anställningar i stat och kommun.

De pengar de enligt vänsterpartierna får in genom höjda skatter går till stor del ut med en gång i form av ökade kostnader för att anställa.

Landstingsanställda t ex har ju redan som det är ofta väldigt låga löner. En avtalsrörelse utan jobbskatteavdrag i beräkningen kommer att (med rätta) ställa högre krav än annars.

Nu är det tyvärr inte bara jobbskatteavdraget som är i fara. Via Ankersjö, Federley och Stina Bengtsson ser jag att de rödgröna charmtrollen i Stockholm vill höja kommunalskatten med 60 öre.

Detta genidrag skulle leda till att ännu färre får riktiga jobb i Stockholm.

Nästa gång man hör Östros liksom lite hypnotiskt mässa att "regeringensänkerskattenförderika vimåstesatsapåjobben" om och om igen med det där stela leendet, kan man ju tänka på att det bästa sättet att satsa på jobben är att sänka inkomstskatterna.

(Om man spelar upp ett Östrostal baklänges kan man faktiskt tydligt höra följande: "utomjordingarnaärvåravänner devillossväl måstebyggalandningsbanaipotatismos")

---

Man nämner inte Förbifart Stockholm i ett enda ord. Infrastrukturproblemen påverkar också sysselsättningen. En effektiv sammanbindning mellan stadsdelarna kan i praktiken fördubbla en stockholmares effektiva arbetsmarknad!

Röstar du rödgrönt blir det ingen förbifart

Centerpartiets landstingsråd i Stockholm, Gustav Andersson, skriver nu på sin blogg om att Miljöpartiet i landstinget lämnar ett tydligt besked: Man står fast vid sitt ultimativa krav på ett "nej till bron" för att erbjuda Socialdemokraterna sin lojalitet.

Det innebär en av två saker. Antingen finns det inget sammanhållet vänsteralternativ i Stockholm, eller så blir det ingen förbifart om de rödgröna skulle vinna valet.

Alla som har tröttnat på tröstlösa köer, oavsett om man sitter där på väg hem eller bort, till fotbollsträning eller på väg mellan två trasiga rördelar, bygget eller ABF-kursen har ett bättre alternativ: Centerpartiet!

---

Här är en artikel om Volvo's el- och laddhybridbilsprojekt.

Skattesänkningar är viktiga frihetsreformer

En bit på vägen mot platta skatter är att sänka statsskatten med de 5 procentenheter som Centerpartiet idag föreslår.

Det är så sjukt att vi har en skattepolitisk huvudfåra i vårt avlånga land enligt vilken man ska straffas för att man utbildar sig, för att man jobbar hårdare och smartare.

Med proportionella skatter förbättrar man förutsättningarna för alla som vill påverka sin egen ekonomiska situation. Med progressiva inkomstskatter håller man människor nere, fasthållna i den ekonomiska status man blev vuxen i. Fruktansvärt orättvist och jäkligt onödigt.

Samtidigt föreslår vårt gröna, härliga och liberala parti en sänkning av vinster på bostadsaffärer. Det kan förhoppningsvis öka rörligheten på bostadsmarknaden då utbudet lär öka.

---

Gamla finansministerikonen Kjell-Olof Feldt (S) sågar tillsammans med Sven-Olof Lodin på dagens DN Debatt Socialdemokraternas skattepolitik vid fotknölarna. Den s k "förmögenhetsskatten" ger jordnötspengar till statskassan och driver hundratals miljarder ur landet.

Miljarder som skulle kunna ha finansierat svenskt entreprenörskap, men som nu arbetar i andra länder, för andra länders företagare och andra länders löntagare.

---

Läs även stureplanscenterpolarn Andreas Bjerke om detta.

Miljöpartiet fattar inte företagandet

Mycket ska man läsa innan ögonen trillar ur. Miljöpartiet gör idag på SvD Brännpunkt anspråk på att bli ett småföretagarparti. Lycka till.

Man tillhör trots allt det regeringsalternativ som vill chockhöja inkomstskatterna, återinföra förmögenhetsskatten, absolut inte under några som helst omständigheter diskutera arbetsrätten (Om det diskuteras, så handlar det om att "förstärka LAS", vilket i praktiken kan innebära att facket blandas in i anställningsbesluten).

I sitt partiprogram förordar man tobinskatt, räntefritt samhälle och löntagarfonder.

Miljöpartiets track record när det gäller att ställa till det för företagare i allmänhet och småföretagare i synnerhet är magnifikt. "Friår", som urholkar arbetsutbudet. En miljölagstiftning som gör näringsidkare rättslösa. Man är kategoriskt emot viktiga infrastrukturprojekt.

Det finns miljödomar mot småföretagare om böter på tiotusentals kronor för att man har åkt till återvinningsstationen med ett lysrör utan att ha föranmält detta till kommunen.

Skaderekvisitet förhandlades bort, så att polisen kan göra husransakan vid "miljöbrott" även om miljöbrottet bara består i administrativa formaliteter.

En ICA-handlare på en liten ort i mellansverige glömde en månad att lämna in uppgiften om vilka köldmedium som fanns i butiken. Det var alltså inte fråga om någon förändring, utan en deklaration om att "Ja, jag har fortfarande 22 liter köldmedium i mina anläggningar, precis som de 12 senaste månaderna och jag planerar att ha 22 liter köldmedium ett par år till om inget oförutsett inträffar".

Nu inträffade tyvärr något oförutsett. Åklagaren konstaterade att ett Miljöbrott begåtts i och med att uppgift inte lämnats. Polisen gjorde inte bara husransakan, utan hämtade in företagaren i fråga för förhör mitt på dagen från butiken. (sic)

Om det beror på att företagaren blev knäckt, om människor inte längre ville handla av någon som hämtades av polis (och därmed måste vara en skummis), eller om det var en kombination av dess båda är väl svårt att säga, men 6 månader senare fick butiken slå igen.

Ett industriföretag i västsverige bokförde sina utsläppsrätter på fel konto och fick böta 19,5 miljoner. (Märk väl: ingen skada mot miljön hade skett - misstaget var helt och hållet administrativt.)

Miljöpartiet är bra på migrationspolitik, men är helt värdelösa på miljöpolitik. Överbud och lika meningslös som kompromisslös "miljöpolitik", som företrädesvis konstrueras för att blidka det mäktiga lobbyorganisationer som profiterar på människors miljöengagemang.

Värre är man dock på företagarpolitik. Man drar sig inte för att föreslå saker som statliga riskkapitalfonder för politiserad styrning av entreprenörskapet.

Alla som har någon insikt i entreprenörskapets väsen vet att det inte låter sig styras. Det är en ren och oförfalskad underifrånkraft. Enskilda människor som bryter mot konventionerna, vänder upp och ned på allt och provar något som i andras ögon verkar helt galet, men som en gång på tio eller kanske en gång på hundra visar sig funka.

Sådant kan inte kommenderas fram, utan måste växa fram underifrån. För att det ska ske behövs frihet. Frihet för tankar och idéer och framförallt ekonomisk frihet. Fri ekonomi. Kapitalism. En allmän känsla i samhället att det faktiskt är OK att folk blir rika på att arbeta.

Är man beredd att sätta ned foten om kapitalismens principer och företagarens rättigheter mot staten och facket (rättssäkerhet även när det gäller miljöreglerna, t ex), kan man som småföretagare (som jag själv är sedan många år) ta dem på allvar.

Tills dess är det mest fråga om substanslöst svammel.

---

Läs även Ankersjö.

Öppna gränser - bra för alla

Grön ungdoms ena språkrör, Jakop Dalunde, skriver idag en klockren artikel om att öppna gränser ger ett rikare samhälle. Han tar upp faran med protektionistiska strömningar som blir särskilt framträdande i lågkonjunkturer, tar tydligt avstånd från "Go Home"-vrålande fackföreningar och handelshinder på arbetsmarknaden.

Nu finns det ju en massa annat i Miljöpartiets politik som är alldeles uppåt väggarna, men det kan man bortse från en liten stund. Dalunde ska ha applåder för sitt principfasta ställningstagande och för sin fina text!

Heja!

Maud Olofsson igår

Jag skriver lite på stureplanscenterbloggen om vad Maud talade om på gårdagens avdelningsmöte med stureplanscentern. Det var en mycket trevlig och inspirerande tillställning.

Mycket osvenskt formulerat

Den som misshandlar det svenska språket så kapitalt borde anses förverkat sin rätt att kalla sig någonting med "Sverige-". ;-)

Det står alltså (utdrag):

"Sverigedemokraterna i Sollentuna kallar härmed medlemmarna till extra medlemmsmöte.

På grund av vår parti ledares debbat artikel i Aftonbladet så kallar vi till extra medlemmsmöte. Vi komer att disskutera hur vi kan rida på framgångsvågarna på bästa sätt."

Ja, vad säger man? :-D

Såg detta på - och snodde bilden från - en blogg som heter "På slak lina".

(Jag vet, man ska inte driva med begåvningshandikappade, men dessa tomtar gör ju faktiskt anspråk på att vara med och stifta landets lagar.)

SD's sympatisörer räknar inte poäng

Sanna Rayman skriver idag en oerhört angelägen artikel på SvD's ledarblogg. Om man ska ta debatten mot SD , så måste man ju liksom TA debatten.

För något år sedan skällde jag på Erik Ullenhag för att han var så urbota sopig i tv-debatten mot Jimmie Åkesson.

I går morse var min stora idol Maud Olofsson på skällhumör i morgonsoffan mot samma Jimmie. Och tyvärr måste jag säga att hon inte gjorde något vidare bra ifrån sig.

Vad etablerade och annorstädes slipade politiker tycks missa är att den tid sedan länge är över, då det dög med argumentet: "han är Sverigedemokrat", för att vinna.

Vad man heller inte verkar förstå är att Åkesson faktiskt inte behöver vinna debatten för att lyckas. Från hans position räcker det om han står på benen matchen ut för att finna och vinna nya sympatisörer.

Ska man gå upp mot honom måste man gå på knock!

Med tanke på hur urbota korkad politik han förespråkar borde det faktiskt inte vara så svårt?

Nimbus lanserar el-båt?

Jag har ju tidigare skrivit om det superkoola Uppsalaföretaget Electro Engine. De har tagit fram en elektrisk drivlina som slår det mesta i anpassningsbarhet och prestanda till vanliga bilar.

Nu kommer även tekniken ut på sjön! Nimbus förväntas presentera en modell med Electro Enginemotor som ska ta dig ut på böljorna blå i 27 knop och 20 distansminuter och en laddtid på 3 timmar.

Alltså inga probs att bränna ut till Sandhamn för lunch. Till en bråkdel av den normala bränslekostnaden. Jag är FÖR! :-)

Attac lever i skatterespirator

Läser ett underbart citat av Johan Norberg som skrevs med anledning av dennes krönika i dagens DI:

"idag hyllar jag biståndsminister Gunilla Carlssons krav på att biståndsmedel ska gå till fattiga människor i fattiga länder och inte till fattiga vänstersekter i rika länder".

Touché... :-D

SD's politik ett hot mot tillväxten och säkerheten

Det finns naturligtvis en mängd humanistiska anledningar till att främlingsfientligheten är åt fanders, men vad man också måste tänka på är att invandringsmotståndet hotar tillväxten.

Sverigedemokraterna har till och från gjort ett stort nummer av att invandringen kostar en massa pengar. Det är ett rent felaktigt påstående. Det vet alla som förstår grundläggande nationalekonomi.

Det fastslås också i en pinfärsk rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO. I samma rapport fastslås också behovet av att nyinflyttade snabbare kan ta sig in på arbetsmarknaden.

(En bra och kostnadsfri åtgärd vore att steka den förhatliga LAS så fort som det bara är möjligt.)

En annan rapport som fastslår invandringens potentiellt kraftfulla positiva effekter på tillväxten kommer från UNDP.

Med diverse förslagna pr-stunts och en indignerad kritikerkår som ständigt går i Åkessons fällor och därför jobbar både hårt och gratis med att sprida Sverigedemokraternas 'idéer', går det ganska bra för dem.

Det spelar inte så stor roll att deras knäppa ansatser vederläggs länge och väl, deras väljare kommer inte att läsa några rapporter. De flesta av dem tror hellre på hemvävda teorier och fördomsbejakande klintbergare, än på den forskning som faktiskt kan ge en del svar på de frågor som SD ställer.

(Eller åtminstone påstår sig ställa - det är med all rimlighet i själva verket så att de redan har ett stort svar och mer ägnar sig åt att hitta frågor till det svaret.)

I den uppenbart falska omsorgen om svenskarnas säkerhet målar man också upp islam som det största hotet.

Lika lite som man bemödar sig att ta reda på fakta om invandringens ekonomi, grundar man den säkerhetspolitiska analysen på något som helst vetenskapligt underlag.

I en rapport från 2007 från Europol, kartläggs den terrorism som drabbar europas folk. I den kan man läsa att 498 terroistattacker genomfördes i Europa under 2006.

Av dessa var 424 genomförda av separatister (Frankrike är hårdast drabbat med 283 attacker, Spanien hade 136.)

55 genomfördes av vänsterextremister. (25 i Grekland, övriga i Tyskland, Italien och Spanien)

1 högerextrem attack förekom. (Polen)

1 attack genomfördes av islamistiska terrorister. (I Tyskland)

Sedan finns under 2006 17 ytterligare försök att mörda folk av politiska skäl, som i rapporten går under kategorin "övrigt".

Att rikta in säkerhetspolitiken mot islamistisk terrorism vore alltså ett fundamentalt klavertramp, som skulle ta resurser från bekämpande av andra och större hot.

Sverigedemokraternas politik är alltså inte bara skadlig för ekonomin, utan också rent livsfarlig för vårt folks säkerhet.

---

Länk till ESO-rapporten (pdf).

UNDP-rapporten, HDR 2009 (pdf).

Länk till EU Terrorism Situation and Trend Report, 2007 (pdf).

Verklighetens folk vill handla på gården

KD verkar vara på väg att tina upp sin frostiga relation till drycker.

I en DN Debattartikel skriver man vettigt om att förbudet för restauranger att krydda brännvin efter egna recept bör hävas, liksom att cateringfirmor bör kunna ha permanenta serveringstillstånd.

Mycket bra! Men det är en fråga man glömmer: förbudet mot gårdsförsäljning. Det vore väl en logisk åtgärd att häva det samtidigt som man ändrar på de ovan nämnda exemplena.

Läste om detta hos Gustav Andersson.

Littorin tänker inte ändra sig

Ungdomsförbunden till allianspartierna debatterar i SvD om LAS och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins minst sagt anmärkningsvärda uttalande om att det skulle vara bättre att ungdomar drabbas av arbetslöshet än att äldre med lägre produktivitet gör det.

Alltså, detta är så upprörande på så många plan att jag knappt kan skriva om det utan att haverera.

Här sitter en minister och uttrycker en vilja om en viss grupp ska drabbas hårdare för att de på något sätt skulle tåla det bättre.

För det första är det inte sant. Äldre som är etablerade på arbetsmarknader har haft många år på sig att skaffa sig färdigheter och erfarenheter, kontakter och kunskap, a-kassa och trygghetsfond, en bostad som har ökat i värde och skulle gå att belåna utifall att man behöver få loss medel till ett eventuellt eget affärsprojekt, och förhoppningsvis också någon liten slant på banken.

Ungdomar har ingenting förutom sin entusiasm, arbetsförmåga och i bästa fall en hygglig utbildning.

För det andra är det INTE i en marknadsekonomi en politiker som ska fälla domen över vem eller vilka som ska vara arbetslösa eller inte. Det är företagen som ska fatta beslut om vem de vill anställa och varför!

Jag har givit upp hoppet om att LAS kommer att reformeras innan valet 2010. Det är synd. En massa människor drabbas av denna vansinniga arbetsmarknadspolitik.

Sven Otto Littorin har med all önskvärd tydlighet förklarat att han ställer sig på socialisternas sida i denna fråga. Den enda chansen att lösa problemet är att straffa honom för det i nästa val och se till att ett parti som driver LAS-frågan får fler väljare.

Ett sådant parti är Centerpartiet.

---

Passa på att komma till Stureplanscentermötet på onsdag, då Maud Olofsson kommer för att tala. Kan tänka mig att det till viss del kommer att handla om företagens rätt att styra över sina anställningsbeslut.

Vänsterpartiernas skattehöjningar skadar sysselsättningen

Oppositionens skuggbudget granskas i en rapport från Alliansen och det är riktigt ruggig läsning.

Skattehöjningarna, främst på arbete, som vänsterpartierna verkar gå till val på har kraftigt ogynnsamma effekter på sysselsättningen.

Kostnaden för att ge en anställd en viss lön är lönen plus skatterna. När skatterna blir högre blir alltså kostnaderna för att ha anställda högre. (Alternativt lönerna lägre.) Tror du att högre kostnader för arbetskraften leder till att fler eller färre anställs?

(Bara den direkta effekten av skattehöjningarna leder till att 30 000 människor kommer att förlora sina jobb.)

När skatterna blir högre blir människors köpkraft mindre. Vi kommer att renovera färre badrum, köpa färre saltgurkor, gymkort och saabar. (Och det rör sig om ganska rejäla sänkningar av människors disponibla inkomster. En sjuksköterska kommer enligt Vänsterpartiet förslag få mer än tusen spänn i högre skatt.)

Dessa effekter uppkommer på något längre sikt och kommer att leda till att ca 140 000 människor förlorar sina jobb.

Och varför vill då oppositionen göra denna till synes vansinniga manöver? Jo, för att ge mer pengar till de som blir av med sina jobb och ordna en massa sköna "åtgärder" för dem att tillbringa sina dagar i.

Det är klart att det är bättre för någon av de 140 000 människor som Vänsterpartierna tvingar ut i arbetslöshet att få 80% av sin inkomst när man sitter där i lysrörsskenet på ams-kursen med en miljövänlig kopp kravmärkt automatkaffe i handen.

Tror dock att de allra flesta av dem skulle föredra 100% av sin lön och sitt vanliga jobb (och det vanliga kaffet) på ett riktigt företag.

Hela rapporten här (pdf).

(S) anlitar Obamas konsulter

Var på en mycket intressant konferens igår. Ämnet var hur tekniken förändrar politiken. Huvudattraktionen var den stora auktoriteten på sociala medier, Alan Rosenblatt från Center for American Progress.

Efter seminarierna var det som brukligt lite mingel och jag fick då tillfälle att snacka lite med Alan. Det verkar som att han kommer att bistå med kunskap till Socialdemokraternas kampanj. Eller "hjälpa till" som han uttryckte det.

Undra tro om han har sett s-info...

Kyrkopolitiker Bodström

Man får gratulera Thomas Bodström till det nya uppdraget i kyrkofullmäktige i Boo församling. Möjligen inte lika välavlönat som andra Bodströmska uppdrag, men som kyrkopolitiker får han ju verkligen chansen att visa att han ställer upp för partiet och kämpar på precis som alla andra.

Ödmjuk som han är förvånas han något över sina framgångar och hänvisar till att han hade blivit "garanterad att inte komma in".

Vem som ställer sådana garantier är dock okänt. Normalt är det ju liksom väljarna som röstar på namnen på partiernas listor och därmed väljer sina företrädare.

ETR vs Aldebe i Studio Ett

Häromdagen gick Elisabeth Thand Ringqvist ut med en debattartikel i Expressen, i vilken hon klargjorde den kanske självklara ståndpunkten att politiska extremister inte har i Centerpartiet att göra. Än mindre som företrädare för vårt parti i valda församlingar.

Jag känner inte Mahmoud Aldebe och det är möjligt att snubben är hur hyvens som helst, men frågor om huruvida han fortfarande driver en islamistisk agenda bör ställas.

2006 krävde Aldebe särlagstiftning eftersom han ansåg att det "behövs för att anpassa familjerätten till islam".

Rent praktiskt handlade det om saker som att skilsmässor skulle godkännas av en imam, att religionsundervisningen i skolorna skulle ske i separata grupper beroende på elevernas religionstillhörighet och att flickor och pojkar inte skulle få simundervisning tillsammans.

Har Aldebe tagit avstånd från idéerna om särlagstiftning är det väl toppen, men fram tills ganska nyligen bekräftade han samma idéer i en interju av Mohammed Omar som är publicerad på dennes blogg i juni i år. Mot bakgrund av det är det lite svårt att veta vad man ska tro om Aldebes agenda.

I samma intervju framgår också att Mahmoud Aldebe har för avsikt att starta ett nytt parti och förklarar varför. Trots det vill han alltså ha en framskjuten plats på Centerpartiets lista?

I förra veckan avböjde Mahmoud att delta i TV4's morgonprogram i debatt mot Elisabeth, men idag idag möts de tydligen i Studio Ett's andra timme, ca kl 1720. Bör höras!

Update: Aldebe vidhåller behovet av särlagstiftning där man skiljer på muslimer och andra. Det är - förlåt mig - helt nipprigt. Civilrättslig (och annan) lagstiftning måste naturligtvis gälla lika för alla i vårt avlånga land. Något annat är oförenligt med Centerpartiets grundläggande principer.

Update II: Abir Al-Sahlani kommenterar radiosamtalet på sin blogg.

Update III: Erika Hedblom kommenterar det hela också och påminner om en sak jag glömde att nämna i första uppdateringen: Mahmoud Aldebe tar till ett något ovanligt debattgrepp: att polisanmäla sin meningsmotståndare.

Rödgrön signalspaning lika dålig som blågrön

Jag har egentligen liksom tappat sugen i FRA-frågan, men känner att jag måste kommentera den idag.

Läser i SvD att riksdagsledamöterna har katastrofalt bristfälliga insikter i vad de egentligen röstar jag eller nej till idag när man ska fatta beslut om FRA 2.0.

Staffan Danielsson tycker att signalspaningsbehovet väger tyngre än den totala integriteten.

Om det kan man debattera länge och väl, och det har vi också gjort.

Olika åsikter i frågan till trots måste man ändå säga att Staffan under den första vändan av FRA-processen argumenterade hederligt och visade god vilja att försöka förstå alla kritiker inom Centerpartiet och gå oss till mötes.

Det faktum att han faktiskt också mer än de flesta andra ledamöter vet vad han pratar om i FRA-frågan ökar ytterligare respekten för honom (även om han har fel, såväl när det gäller signalspaningen som förbud mot burkha på allmän plats).

Samma Staffan påminner idag i Aftonbladet om att de rödgröna faktiskt också vill ha systematiserad signalspaning. Och enligt honom med mindre integritetsskydd än med det förslag som ligger nu.

Om det stämmer vet jag inte, men det är onekligen något att fundera på för alla som kräver att borgerliga ledamöter ska rösta med oppositionen idag.

Intellektualisering av sexköpsdebatten

Förhoppningsvis kan den fortsatta debatten leda till att argumenten blir mer verklighetsförankrade och faktabaserade och mindre känslomässiga och moraldrivna.

För ungefär ett år sedan hade vi Petra Östergren som talare på Stureplanscentern. För alla som vill veta mer om exempelvis sexarbetarnas situation i Sverige kan hennes böcker rekommenderas.

Det finns inte så mycket empiriska studier kring detta, men det man hittar talar inte direkt för förbudets försvarare:

Enligt Rikskriminalpolisens lägesrapport från 2007-12-04 (diarienr A-425-1281/07) konstaterar man att antalet lagförda för brottet ”Människohandel för sexuella ändamål” i hög grad kan härledas till den särskilda resurstilldelning som rådde 2004 – 2006. Om vi vill bekämpa människohandeln måste vi vara beredda att avsätta särskilda polisresurser för ändamålet och det finns säkert anledning att se över straffskalorna.

En del argumenterar för sexköpslagen mot bakgrund av att en generell minskning av prostitutionen även minskar den brottslighet som har att göra med människohandel andra hemskheter. Så kan det naturligtvis vara. Problemet med argumentet är att det inte går att påvisa att sexköpslagen har någon effekt på prostitutionens omfattning. Enligt socialstyrelsens rapport från december 2007 (Artikelnr 2007-131-48) är det svårt att få en ”entydig och klar bild av omfattningen”. Den enda tendens som kan spåras är att en viss ökning verkar ha skett.

Det finns heller inget stöd för att sexköpslagen skulle ha hjälp sexsäljare på något sätt, utan tvärtom inneburit en hel rad allvarliga problem. RFSU varnade för dessa i sitt remissvar och bekräftar i ett pressmeddelande från 990118 att det ”– Uppenbarligen är [det] kvinnan i prostitutionen som får betala det högsta priset för den nya sexköpslagen”.

LAS bekämpas tappert i hela landet

Kampen för allas rätt att konkurrera på arbetsmarknaden på lika villkor, förs av Centerpartister över hela landet.

Anders W Jonsson släpper inte igenom sossarnas dåliga argument i indignerade attacker.

Här senast i ett svar till Byggnads i Gefle Dagblad.

Ett par godbitar:

"...att en lag som baseras på antalet månader hos en arbetsgivare är det viktigaste kriteriet när personalstyrkan [måste dras ner] inte på något sätt skulle missgynna unga och invandrare är något hårdsmält."

...

"Att det finns ett samband mellan turordningsregler och sjukskrivningar visade Mårten Palme i en forskningsrapport 2001. Långtidssjukfrånvaron sjönk i små företag efter införandet av undantag i turordningsreglerna."

Skrattretande dumheter från Malmö Stadsteater

Man kan inte annat än småle åt Malmö stadsteaters fantastiska fördomsfullhet mot företagare i allmänhet och liberala sådana i synnerhet.

Utan några som helst likheter med verklighetens liberalt orienterade företagare, framställs urtypen för en sådan som en bitter och rasistisk homofob.

Man gör det liksom lite extra svårt för sig när man så uppenbart muckar med tidningen Neo. En tidskrift som måste anses hålla ganska hög klass när det gäller innehållet, även om man nu inte skulle dela tidningens ideologiska orientering?

Jag har svårt att uppröras över försöket till provokation. Tycker att det är lite komiskt och samtidigt kanske lite tragiskt. Det finns ju så många problem i världen som skulle behöva adresseras med hjälp av kulturens kraft.

Nu är upphovsmännen med all rimlighet intensivt ointresserade av att ta reda på hur liberalt orienterade företagare egentligen är, men jag är en sådan själv och känner många. Fredrik Gunnarsson kan härmed känna sig varmt inbjuden att liksom praoa med mig någon dag, eller så länge han vill. Om inte annat för att samla ihop osmakligheter till nästa av skattemedel finansierade pjäs?

Vem vet? Kanske världen utanför statsbidragens varma famn inte är så tokig i alla fall... (Jag trivs hursomhelst ganska bra.)

---

Ingerö i olika omgångar, SvD och Neo.

Gårdsförsäljningsförbudet ett tillväxthinder

Centerpartiets gruppledare i riksdagen, Roger Tiefensee, svarar idag på SvD Brännpunkt Bengt Westerberg, som tidigare på samma debattplats hävdade monopolets förträfflighet och att gårdsförsäljning var en säker väg till ragnarök.

På DN's debattsida berättar Carl Jan Granqvist och Hans Riese det självklara att förbudet mot försäljning kraftigt hämmar de små dryckestillverkarnas konkurrenskraft. Detta utan att ha någon som helst effekt på hur mycket svenskarna dricker.

Systemmonopolet är en kvarleva från en svunnen tid. Ett annat Sverige som till kultur och ekonomi var isolerad från övriga europa. En tid då Italienare var lite läskiga och Spanien ansågs exotiskt. Så är det inte riktigt längre.

Jag kan förstå en total avreglering kanske upplevs alltför omvälvande för att vara politiskt möjlig på kort sikt, men låt för bövelen åtminstone hårt arbetande svenska företagare få sälja sina produkter!

Läs även Ankersjö.

"Inte gilla" och "förbjuda" är inte samma sak

De senaste dagarna har i och kring Centerpartiet en stor ideologisk debatt blossat upp, som tar sig uttryck i flera olika frågor.

Det hela är egentligen inte så komplicerat. Enligt liberala fundamenta så måste människor ha frihet att i stort sett göra vad de vill, så länge de inte kränker någon annans frihet.

Sedan kan det finnas skäl att kompromissa bort friheter av praktiska, kulturella eller andra hänsyn, men principen är solklar.

Det är inte politikens roll (om man nu är liberal) att agera smakdomare över vad andra väljer att göra med sina liv, vad dessa har på sig när de går på stan eller för den delen vem de vill gifta sig med (även om det skulle vara med någon av samma kön).

Frågan man som liberal politiker måste ställa sig är inte om man gillar att folk har burkha, har sex för pengar eller ägnar sig åt äktenskapligt bögeri, utan om detta verkligen kan anses inkräkta på andra människors friheter i så hög grad att det måste begränsas i lagen.

Så kan inte rimligen vara fallet i något av exemplen ovan.

Federley om sexköpslagen

Goda vännen och partiavdelningskompisen Fredrick Federley skriver idag på Aftonbladet om ett oerhört känsligt ämne: sexköpslagen.

Artikeln innehåller flera väsentliga poänger, varav den viktigaste är den att alla former av ofrivillig prostitution är förbjuden även utan sexköpslag. Människohandel, olaga tvång och våldtäkt medför digra straff, även om jag personligen gärna skulle se att straffen var ännu digrare.

Det finns dessutom säkerligen många som på grund av missbruk tvingas till saker de annars inte skulle göra, men då är det väl i första hand missbruksproblemet man måste lösa?

Det finns en viktig princip i hela denna diskussion: Det finns bara en person som kan avgöra om, med vem och av vilken anledning du ska ha sex. Och denna person är inte Birgitta Olsson (med ett undantag).

Din anledning kan vara vilken som helst och vi andra kan tycka vad vi vill om den, men det är ditt val.

Om sexköpslagen löser alla problem kan det naturligtvis finnas anledning att kompromissa med principerna, men hittills har ingenting i debatten framkommit som skulle tyda på det.

---

För den som vill förkovra sig kring detta rekommenderas Petra Östergren, som forskar i ämnet.

Maud Olofsson på O-baren

Skriv in den 21 Oktober i kalendrarna. Då gästar vår partiledare, närings-, energi- och rymdminister och vice Statsminister Maud Olofsson Stureplanscentern.

Tid: kl 18

Plats: Obaren, Sturehof.

Det kommer att bli FANTASTISKT!!! :-)

Sök till Stureakademin

Alla unga liberalt orienterade entusiaster borde söka till Stureakademin. Alla som jag känner som har gott utbildningen har bara gott att säga...

Det verkar så pass intressant att man för omväxlings skull önskar att man vore några år yngre. :-)

Ofrihetens försvarare och särintresseskramare

En god vän som är Centerpartist sedan början av 70-talet (och numera jobbar på en framskjuten position i regeringen) har förklarat anledningen till att partiet startades från början ungefär såhär:

Äganderätt till mark och jordar var grundläggande för denna tids (1913) flesta småföretagare: lantbrukarna.

Säkra äganderätter gjorde det rationellt att investera svett och tårar på magra tegar, gräva diken och baxa sten från jordarna som med hårt arbete kunde göras mer och mer lönsamma.

Visste man att man - eller ens barn och barnbarn - skulle kunna skörda frukterna av dessa umbäranden var det mödan värt.

Detta är ju egentligen grunden i all typ av företagande. Man investerar. Pengar och/eller slit. Om dessa investeringar är klokt placerade (man gör rätt saker när man sliter), bär de frukt. Man kan utveckla verksamheten, anställa folk och bli rik. För att man ska vilja göra den investeringen måste man veta att resultatet inte utan vidare kan tas ifrån en.

Att Bondeförbundet var just ett bondeförbund låg inte så mycket i kärlek till branschen, som att de flesta företagare vid tiden för partiets bildande helt enkelt var bönder. (Ett bevis för att det resonemanget äger sin riktighet är att man också - i takt med att en allt mindre andel företagare ägnade sig åt jordbruk - bytte namn på partiet till Centerpartiet.)

Dessa värden är i allra högsta grad värda att fortsätta att försvara även idag.

Vår partiledare, näringsminister Maud Olofsson, gör ett bra jobb i just att förbättra villkoren för landets stora och små företag. Sådana förbättringar handlar om att minska krångel och öppna marknadsmöjligheter för alla som vill konkurrera med sin kunskap och arbetsförmåga.

Särskilt stolt blir man som Centerpartist när Maud fick ta emot den Polska regeringens hedersbetygelse för sin kamp för allas rätt att konkurrera på den gemensamma marknader, mot protektionistiskt snack om "social turism".

Det blir också så tydligt när det blir fel. Att försvara företagens villkor är att försvara stark äganderätt, rimliga skatter och relevanta villkor för att anställa folk. Det är inte att ge vissa branscher, eller ännu värre vissa företag, privilegier och förmåner.

Det finns tyvärr fortfarande en del av Centerrörelsen som inte begriper skillnaden. Som tror att politikens uppgift är att fördela skattemedel till särintressen. Det innebär i praktiken att ta resurser och konkurrenskraft från sunda verksamheter och ge till andra.

I Centerpartiet finns det två falanger:

Den ena är ideologiskt driven och kämpar för liberala kärnvärden som försvar av individens integritet, begränsad statlig makt och social och ekonomisk frihet.

Den andra har engagerat sig för att tillförskansa sig själv och sina polare ekonomiska fördelar.

Tillhör man den senare kategorin förstår man säkert inte varför anhängare av den förra blir upprörda av förslag om förbud mot vissa klädesplagg på allmän plats...

Lyckligtvis är den del av Centern som hörs och syns mest i debatten huvudsakligen "den ideologiska". Riksdagsrepresentationen har dock i dagsläget en annorlunda fördelning.

Ett faktum som förhoppningsvis kan ändras med nästa val.

Lagen ska vara lika för alla

Mahmoud Aldebe har gjort sig känd för att förespråka en civilrättslig åtskillnad mellan svenskar. Idén är att muslimer i Sverige ska leva efter sharia och andra enligt vanlig lagstiftning vad beträffar äktenskap och sådant.

Det är naturligtvis åt fanders. Lagen ska vara lika för alla. Om människor av religiösa skäl väljer att leva på ett särskilt sätt (eller bära vissa klädesplagg på allmän plats för den delen) är det deras frihet, så länge bruket inte kränker någon annans frihet. Men lagen ska vara lika för alla.

Av något oklara skäl har Aldebe hittat sin politiska hemvist i Centerpartiet och kandiderar till en plats på Stockholms läns riksdagslista.

Om detta debatterar Elisabeth Thand Ringqvist idag på Expressens sid 4 och berättar - det kanske självklara - att den som inte delar Centerns grundläggande värderingar aldrig kan komma ifråga som företrädare för Centerpartiet i demokratiska församlingar.

Galloperande burkhofobi från Skåne

Just nu på radion: Lennart Pettersson (C) vill förbjuda viss klädsel på allmän plats. Ett riktigt dåligt och framförallt väldigt oliberalt förslag.

Hur Lennart kan påstå att han var och varannan dag ser något i burkha är helt obegripligt. Jag jobbar ett par hundra meter från riksdagen och ser nästan aldrig någon i burkha.

Att Lennart tycker att det är "obehagligt" med burkha får man väl helt enkelt tro på, hur fnoskigt det än är. Jag tror dock att Lennart helt enkelt tycker att det är lite obehagligt med andra kulturer.

Idiotiskt och oförenligt med Centerpartistiska principer om alla människors lika värde.

Förhoppningsvis någonting att tänka på för nomineringskommittén i Skåne läns västra...

Konkurrens på spåret

Deutsche Bahn tänker ge SJ en match när monopolet äntligen faller. Med nya fina tåg, punktlighet och hög service ska man vinna resenärernas hjärtan. Inte mig emot!

En formulering kring avregleringen väcker dock funderingar. Om flera tågföretag konkurrerar om en slot ska Banverket ge tillståndet till den som "ger störst samhällsnytta". Vad är det för trams?

De får väl buda mot varandra! Den som betalar mest får köra sitt tåg... Men det kanske är det som är "samhällsnytta"? Hursomhelst skulle detta må bra av att förtydligas.

---

Själv drömmer jag om nattåg till Bryssel. Tänk att kliva på vid 18-tiden på Stockholms C, käka lite i restaurangvagnen. Förbereda följande dags möten, gå och knoppa, för att sedan vakna upp på Midi.

Göra det man ska och sedan iterera samma process i andra riktningen framåt kvällningen samma dag.

Systemet före människan?

Igår kunde man i papperssvenskan läsa om en svensk vinodlare (hittar ej reportaget på nätet). På några hektar arrenderad skånsk odlingsmark förverkligas en dröm. Vinet görs i väldigt liten skala och kostar en bra slant, men det tar tid att bygga upp nya verksamheter. För att inte tala om helt nya näringar...

Överallt i världen där det tillverkas vin förekommer vinturism. Man vill se hur vinet odlas, titta och känna på jorden, sniffa på barriquerna, prata med vinmakaren, provsmaka och köpa med sig några flaskor. Så får inte ske i Sverige.

Den skånska vinodlaren i reportaget fick på nåder ett tillfälligt serveringstillstånd för att kunna låta besökare provsmaka vinet. Flaskorna var han tvungen att beställa från systembolagets specialsortiment!

Om de som provsmakade tyckte att vinet var bra och ville köpa ett par flaskor, gick det naturligtvis inte att göra på plats. Man fick helt enkelt ta sig till ett systembolag och göra en specialbeställning.

Här finns driftiga innovativa människor som bryter ny mark och skapar nya näringar. Dessutom ofta på platser där de behövs allra bäst.

Hur företagare (och deras kunder) i vårt avlånga land kan behandlas på detta vis är en skandal i sig.

Att detta flippade förhållande drabbar glesbygdsutvecklingen är lika illa.

Bengt Westerberg debatterar idag på SvD Brännpunkt om att en öppning för gårdsförsäljning hotar systemmonopolet.

Vadå, är själva monopolet självändamål?

Det är väl OK att anse att politiken måste sätta gränser för folks ohämmade krökande (även om jag inte delar analysen), men som Fredrick Federley skriver på sin blogg: Hur troligt är det att någon som vill supa sätter sig och åker några mil till en vingård, köper några flaskor ungt kraftigt rödvin för ett par hundra kronor stycket, åker hem och super upp alltsammans? Det finns ju boxvin betydligt enklare och billigare på närmsta systembolag.

---

Det håller på att hända fantastiska saker med svensk livsmedelskultur. Förutom vinodlingen håller ett riktigt ölunder på att växa fram.

Flera mikrobryggerier producerar drycker av superkvalitet. Något att vara lika stolt över som amerikanerna över Napa Valley eller Fransmännen över Bordeaux.

I Mackmyra bränner man whisky och Stockholms skärgårdslandstingsråd Gustav Andersson berättar på sin blogg om det utsökta taffelbrännvinet från möja.

Låt inte gamla dogmer stoppa detta välkomna steg till en sundare dryckeskultur.

Atomdriven sjöfart framtiden?

I och med ökad globalisering med handel och kulturella utbyten, går vi mot en bättre värld. Fattigdomen minskar och hårt arbetande människor som tidigare levt på gränsen till svält, kan få tillgång till bättre marknader och därmed bättre betalt för sitt slit.

En nöt att knäcka är dock utsläppen från det ökade antalet fartygstransporter som följer av en ökad global handel.

Koldioxiden är en sak, men ofta körs fartygen på det allra sämsta bränsle som överhuvudtaget går att använda, med bland annat stora utsläpp av svavel som följd.

Läser i Miljöaktuellt att katalysatorer börjar bli standard på handelsfartyg, men att det inte löser alla problem.

Kanske man borde fundera på en annan teknik?

Från örlogsflottorna finns mångårig erfarenhet av atomdrivna fartyg. Ubåtar, kryssare, hangarfartyg och isbrytare tankas en gång var tredje år med kärnbränsle.

Sedan går de och går och går utan utsläpp av vare sig koldioxid eller svavel.

På 50-talet byggdes ett 180 meter långt styckegodsfartyg vid namn N/S Savannah. N/S står för Nuclear Ship och Savannah var utrustad med en tryckvattenreaktor på 74 MW och en svenskkonstruerad ångturbin från Finspång på 20 000 hk.

På den tiden var oljan billig och ingen hade hört talas om vare sig växthuseffekt eller global koldioxidskatt. Utsläppen ansågs liksom gå upp i rök och oljetankar kunde sköljas ur till havs utan vidare bryderier. Atomdrift var därför inte kommersiellt gångbar.

Nu är läget dock ett annat.

Montague och Capulet

Så äntligen bröts Hammarbys negativa svit. 3 hysteriskt viktiga poäng bärgades nyligen på söderstadion mot BP. Låt oss hoppas att detta var vändningen.

Har en del goda vänner som är djurgårdare. Stämning den närmaste tiden oss emellan kommer nog vara en smula ansträngd.

(Har goda vänner som är gnagare också. De verkar för ögonblicket ha något roligare än oss.)

Det krattas i manegen för Thomas Bodström

Inför ekots lördagsintervju med Thomas Bodström idag kommer det en riktigt bra DN Debatt från oppositionens ekonomiska talespersoner om behovet av effektivisering av myndigheter i allmänhet och polismyndigheterna i synnerhet.

Jag vet inte om de metoder som presenteras är de bästa, men ambitionen är värd all respekt.

(Sedan tycker jag förvisso att ett lämpligt sätt att använda de resurser som staten genom dylika manövrar kan frigöra, är att ge tillbaks pengarna till de som betalade in dem i förstaläget: medborgarna.)

Bodström har tidigare i veckan stuckit ut hakan och föreslagit en del konkreta åtgärder för polisen. Det kan man väl säga vad man vill om, men syftet är naturligtvis att hävda sin egen auktoritet på området och därmed implicit ifrågasätta justitieministerns.

---

Samtidigt väcker Bodströms denna en passant en rad oerhört intressanta frågor.

Det är ju naturligtvis så att den relativa auktoritetsframflyttningen inte bara utmanar justitieministern, utan även befattningshavare på närmare håll.

Mona Sahlin t ex, vars auktoritet ju redan är kraftigt ifrågasatt.

Kommer Bodström idag referera till DN Debattartikeln? Kommer han få det att framstå som att detta i grunden är hans idéer - och därmed honom - som hela vänsteralliansens ekonomiexpertis nu ställer sig bakom?

---

I en normal värld är ett partiledarskifte såhär mindre än ett år kvar till val en omöjlighet. Jag tror faktiskt inte ens att det är förenligt med det Socialdemokratiska Arbetarepartiets stadgar.

Samtidigt kommer alla dessa tecken på att något är på gång. Och de blir allt fler.

Nära och långvariga (och oumbärliga) medarbetare till Sahlin bailar ut sig.

Sahlin framstår numera nästan alltid som ofokuserad och pressad. Till och med direkt osympatisk, vilket är ett dödligt gift för den typ av politiker som lutar sig mer mot folklighet och personlighet än kompetens och operativitet. (Exempelvis i Korseld där hon havererar totalt och förvandlas till rena rama Buffel-Persson.)

I slutet av oktober har Socialdemokraterna kongress. Partisekreterare Ibrahim Baylan har berättat att det mest kommer att handla om jobben.

Det kanske blir ett särskilt jobb det kommer att talas mest om.

Aldrig någonsin - bara ibland

Via Per Ankersjö läser jag att Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna.

Det är väl på sätt och vis inte så konstigt. De hämtar stora delar av sina väljare från samma källa, LO-män.

Ska bli festligt att höra Mona Sahlin svara på frågor om vad som egentligen gäller. Fram tills nu har ju samarbete varit uteslutet. "Aldrig någonsin, aldrig någonstans", var det visst...

Även Erixon.

Bang for the buck?

Supertrevliga sossen och hatbrottsexperten Irmeli Krans, uppmanar på sin blogg oss att skriva under för att rädda statsbidragen till tidskrifterna Expo, Arena och Bang.

Vore det inte smartare att uppmana folk att bara köpa tidskrifterna i fråga?

Då skulle de ju inte behöva hållas under armarna med hjälp av surt förvärvade skatteslantar från folk som kanske hellre läser Le Canard Enchainé, Flamman eller Bilsport.

Jobbskatteavdraget har ju givit de flesta människor en sissådär 1500-2000:- mer i plånboken varje månad, som kan användas bland annat till ymnig konsumtion av kulturtidskrifter.

Räkna ut hur många extra Bang du kan köpa här.

Bro över Röda Havet 2025

Medan Osama Bin Laden mest ägnar sig åt förstörelse, sysslar hans halvbror, Tariq Bin Laden, tydligen med motsatsen.

Drömmen om en fast förbindelse över Röda Havet är fantasieggande. Att koppla ihop Afrikas horn med arabiska halvön skulle innebära en fantastisk möjlighet för handel och tillväxt i en region som verkligen behöver det.

Nu finns konkreta planer på att bygga en bro för bilar och tåg till en kostnad av svindlande 140 miljarder kronor.

Bara själva bygget av bron blir en adrenalinspruta rakt in i östafrikanska ekonomin. 850 000 jobb beräknas bygget skapa. På det blir det naturligtvis spinn offekonomi inom alla sektorer som kan erbjuda någonting som dessa 850 000 behöver och tack vare bygget kan betala för.

Den stora effekten uppkommer dock efter färdigställandet. Precis som öresundsregionen vitaliserades av förbindelsen mellan Sverige och Danmark, kommer Röda Havetbron innebära ekonomiska förbättringar för miljoner människor.

Oklart om Miljöpartiet är emot.

MP: Att vilja sänka världens högsta skatter är "egoism"

I en liberal (och för den delen konservativ) verklighetsbeskrivning ägs resultatet av det egna arbetet i första hand av den som skapat det. Människor är fria att sälja resultatet till en arbetsgivare eller annan typ av kund på en marknad och till det bästa pris någon är beredd att betala.

I en socialistisk verklighetsbeskrivning äger staten allt. Människor blir tilldelade pengar, inte i enlighet med vilka värden man skapar, utan - i idealfallet - "efter behov". (I den mån någon nu har lust att skapa någonting när man inte får behålla det)

Om detta kan man tycka vad man vill.

Personligen har jag svårt att se finnessen i den senare modellen. Främst eftersom den innebär en gigantiskt frihetsinskränkning för den som vill kunna påverka sin egen situation och även naturligtvis eftersom det leder till kollektivt och massivt armmod.

Men andra tycker att socialismen ändå har positiva sidor som väger upp det hela. Väl så.

Bloggen Alliansfritt gör reklam för Moderaterna genom att i ett fint kollage med gamla valaffischer visa på just det partiets konsekventa skattesänkaragenda.

(Nu vill jag även flika in att Centerpartiet - åtminstone fram till 70-talet - har en lika stolt historia som försvarare av människors plånböcker från osunda och orättvisa skatteuttag.)

De senaste dagarna har ju debatten om förbifarten blottlagt en del sanningar om Miljöpartiets politik.

Grön Ungdoms ena språkrör, Jakop Dalunde, bekräftar (den åtminstone för mig nya) bilden av Miljöpartiet som ett socialistiskt parti. Han tycker tydligen att det är "egoism" att driva en politik som innebär att den som skapar värde också får behålla någonting utav det.

Jag blir så ledsen...

Biogas är ett fantastiskt bränsle

Biogas är verkligen ett fantastiskt fordonsbränsle. Inte bara genom att man kan ersätta ett fossilt bränsle mot ett förnyelsebart, utan att man vid produktion av gasen även kväser en annan källa till utsläpp av växthusgaser.

Avfall och framförallt avfall från jordbruken läcker metan en masse. Metan är en 20 gånger mer potent växthusgas än koldioxid. Att omvandla avfall till fordonsbränsle är alltså mer än dubbelt bra för miljön.

Regeringen genom näringsminster Maud Olofsson satsar 150 miljoner till stöd för kommersialisering av biogasen. Antagligen mycket klokt använda pengar.

Läs gärna en artikel om E.ON, LRF och Volkswagens biogassatsning i STCC på webbplatsen Miljönytta.se.